Visa alla inlägg skrivna juli 2016

onsdag 20 juli 2016 - 21:58

Det är de små tingen som avgör

Vaknade med mör rygg och ömma fötter efter gårdagens besök i Östermyra. Vad är det som driver mig till att dregla över inredningstidningar och bloggar - att svettas i kö med andra ivriga besökare av bostadsmässan? Det undrar jag efter gårdagens besök i Östermyra. De flesta med kameran i högsta hugg för att fånga upp detaljerna, även jag. Vissa med mycket högljudda kommentarer om hur de uppfattade detaljer eller helheten, även jag. Andra var där för att hämta inspiration eller få bekräftat att de valt rätt färg, material och inredning i sitt nybygge, kanske även jag till en viss del. De flesta gick igenom husen under tystnad och kom ut, endera av ren hänförelse eller total besvikelse.

De flesta hus gav mig en känsla av att jag tror jag sett det förut. Men det fanns några godbitar som jag skall suga på tills inspirationen faller in för nya tag av inredningsbestyr.

Det mest pråliga huset Villa Tango med sina 232,5 m2 är i kvadrat nästan motsvarande min egen bostadsyta. Skillnaden är dock nästan 80 år, det hade två våningar, jag har tre våningar plus kallvind och många faser av renovering mellan husen. Det var ett nybyggt hus av sten. Mitt är ombyggt från att ha varit lanthandel och bostad i trä. Det var många suckar i kön om storleken och det pråliga. Tja, tänkte jag. Hoppas ägarna har anställd städhjälp. Det var stiligt och enhetligt, men mysfaktorn saknades.

storstahusetMera än 230 m2

Detta i motsats till det pråliga huset fann jag myshuset i mässans minsta hus. Med sina några 30 m2, men mycket väl använda kvadratmeter. Den kunde jag tänka mig på en berghäll med tallskog runtomkring och havet strax nedanför där stormen piskar till uppvigling och solen smälter trötta och frusna själar. Därtill några små krypin som sovstugor och en jättestor altan som förenar helheten. Med utrymme som ger rum för många lunch- eller middagsgäster. Mitt eget "retreat" ställe för goda samtal och människomöten av olika slag. En dröm!

minstahusetLite mera än 30 m2

För mig är det den fysiska omgivningen som triggar mina sinnen. Hur man skapar miljöer som påverkar mående och produktivitet, både hemma som på arbetsplatser. Jag kan fångas av små detaljer, men försöker se helheten som inberäknar funktionalitet, faktorer av trivsel och samklang.

MatrumMat- och umgängesrum i ettans sovalkov

Jag är oerhört nyfiken på ett nytt begrepp inom neurovetenskap. Neurodesign – ett område där hjärna, kropp och biologi möter inredning, arkitektur och design. Det är oerhört spännande med tanke på hur olika vi uppfattar och tar in det vi ser och upplever. Arbetsutrymmen har jag berört tidigare, men skall återkomma i senare inlägg med mera åsikter.

buddhaEttan med kombinerat arbets- och sovrum

Tidigare har jag besökt bostadsmässan i Jakobstad (2000), Vasa (2008) och Karleby (2011). De har alla en gemensam nämnare - marknadsföring av hus, men även av inredning. I Jakobstad blev jag förtjust i Ainola huset, en inspiration från sekelskiftet. I Vasa ett rött stockhus och i Karleby "Villa White" och tänkte samtidigt på hur jobbigt det skulle vara att få alla stora fönster tvättade. Men den sjöutsikten kunde jag inte bara glömma.

När man iakttar inredningen är smaken precis som baken, fullständigt tudelad. I många hus där andra blev hänförda, konstaterade jag att det kunde ha varit en bild från en av Finlands mest kända inredningstidningar. Tyvärr vill jag ha mera sting, kryddighet och personlighet i all inredning och visst hittades även det. Ja även de små detaljerna som tilltalade mig.

skapmedvingarÄnglarna har lagt sig till ro i skåpet

Det är intressant att se alla de kreativa idéer som förverkligas i inredningarna. Det skulle vara en så häftig grej att få inreda ett hus helt utan tanke på kostnader. Jo, jag drömde om att bli arkitekt och framförallt inredningsarkitekt i högstadiet liksom gymnasiet. Fick mycket gott betyg i konst, men matte... Tänk hur en liten grej kan påverka ett livsval. Likväl sitter jag idag med ekonomi, bokföring och statistik i mitt dagliga förvärv. Därför är min hemliga passion inredning i form av smygtittande på hus till försäljning, tidningar, bloggar, sajter, mässor....

Låt din egen dröm bli sann - det finns andra vägar att gå än de som andra tror att de bestämt för dig!

söndag 17 juli 2016 - 20:13

De va' bra förr

- Mamma du får mig lugn, precis som varje gång jag på nytt läser Harry Potter.
- Jaha, och hur tänker du då?
- Har du nån stark kraft i dig, som påverkar andra människor att bli lugna?
- Jo, alla har en kraft, men det gäller att plocka fram den. Jag kan överföra mitt lugn, men även min stress och irritation till andra människor. Jag kan också lära mig att hantera mitt beteende och inge ett lugn, ifall jag har det inom mig.
- Menar du att man kan göra det genom mental träning - kan man få så starka krafter att man kan påverka andra människor?
- Ja, men de skall användas rätt, dina inre krafter - för en bättre och tryggare värld.
- Då borde varje förälder träna mentalt!
- Ja, du har så rätt.
- Man borde också få lära sig som barn, för det behövs verkligen när man är tonåring och den värsta tiden av alla börjar. När alla känslor och hormoner åker berg- och dalbana inombords. När de som är stökiga på grund av just det och de tysta och duktiga flickorna, som mår lika dåligt, inte ropar och härjar. Utan det tar sig kanske uttryck i t.ex. ätstörningar och destruktiva handlingar istället och ingen ser dem.
- Så sant. Även alla lärare borde få sig en omgång av mental träning för att lära se individerna och ingjuta lugn och trygghet. Hela världen ifall vi skall vara drastiska.

Så gick dagens mor-dotter samtal på ett ungefär i solskenet. Vi diskuterar mycket och just relationer, vänskap och människans beteende samt inre svaghet och styrka har varit på tapeten en längre tid i samtal med 19-åringen. Relationer och vänskap mellan människor är så viktigt. Att lära sig förstå varandra är inte så lätt, men ibland bara finns de där - människorna som kommer att betyda mycket för mig. Vi talar samma språk, lyssnar, ger goda råd, kommunicerar som människor, tar och ger energi i samma mängd.

Det känns som om det var i går jag träffade min goda vän Gilla under en gruppresa till Bryssel och vår dåvarande MEP i Europaparlamentet. Det var faktiskt i slutet av 90-talet när en ny "spelkultur" introducerades i Finland (innan de arga fåglarnas tid).

Vi hade på varsitt håll fått i uppdrag att hämta hem något musliknande med klar gul färg med svarta spetsar på öronen, stora röda kinder och svarta pepparkornsögon. Vi delade rum och tillsammans med Gilla gick vi ut på jakt efter det som skulle heta "pikapika" något, som i slutet lät som en nysning (bara för att jag skulle minnas).
Lärde mig senare att den heter Pikachu och att den blivit en form av maskot för hela serien - en "Muspokémon"med elektriska krafter.

Att försöka leta efter något som du egentligen inte vet vad det är, försöka förklara för franskspråkiga leksakshandlare i en stad man inte orienterat i tidigare. Det var inte så lätt. Men med gemensamma krafter fångade vi in den efter lång vandring längs med okända gator och gårdar.

Det var nog alla goda skratt och trötta fötter som förenade oss i en långvarig vänskap, som haft en mycket stor betydelse för mig. Det fanns en tid när telefonen gick het mellan Pargas och Vasa och samtalen var minst en per dag och långa. Vi blev mera än kollegor och kände varandra utan och innan. Detta med en viss saknad idag, när vi båda är upptagna på olika håll och tiden för de långa samtalen har minskat. Men dörren är alltid öppen för samtal eller besök när möjlighet ges!

Idag gick min 19-åring ut med en av sina goda vänner och I-fån för att fånga Pikachu i det nu introducerade spelet Pokemon Go. Detta kommer att aktivera de unga både fysiskt liksom socialt, när de vandrar gata upp och gata ned för att fånga in sina figurer. Tekniken har kanske tagit en ny vändning och med hjälp av den skapas nya arenor för fysiska möten människor emellan.

Vi är kanske tillbaka i en ny social tid av samvaro, men det är inte längre "alla stickor på ett bräde" eller "tika tika". Det är alla figurer i en liten "klösbräda" och "pika pika - (at)chu".

Jag borde säkert joina med min "klösbräda"och låta grannarna krafsa sina små grå i djup förundran över varför jag snokar omkring i deras trädgårdar. Kanske det skulle leda till en kopp kaffe och djupa samtal om livet, lugnet och ge en social trygghet.

 pika3Det fanns en tid när man umgicks utan "klösbräda".

måndag 11 juli 2016 - 10:23

Från Visby till Björneborg

Igår var den sist dagen av Almedalsveckan. En tillställning som verkligen heter duga och den skapar abstinens. Jag har haft förmånen att under några år få följa med olika bitar av veckan på plats, men aldrig en hel vecka dock. I år blev det en kortare tur från lördag till tisdag förmiddag. Men en hel del fick jag mig ändå till livs på en av de största öppna politiska arenorna. En plattform för dialog mellan olika sektorer inom det offentliga, privata och tredje sektorn - och massor av mera och mindre kända personer, entreprenörer, inspiratörer, tänkare och vanligt löst folk.

Så skönt att flanera runt utan en enda lakritsrem eller kilogodis, smyckeförsäljare eller "krääsä" som bjuds ut till kringströvande. Inga direkta prylar som delas ut av medarrangörerna kunde ses på området. Ja, nån liten kasse här och där att fylla med diverse printmaterial och tidningar var det jag hittade. Fokuset har verkligen blivit satt på dialog öga mot öga, mun mot mun och öppnade örongångar. Det uppskattas av mig! Extra fokus är satt på riksdagspartiernas egna dagar, som roterar från år till år.

Visbyvy2016Vy över Visby från Krönet (där supergoda rökta räkor serveras)

Evenemanget har vuxit och nu för man en diskussion om hur man kunde banta ned veckan. Med över 3 800 (ca 300-400 mera än 2015) programpunkter fördelat på sex dagar finns det inte en reell chans att kunna överblicka allt på en vecka och definitivt inte på några dagar. Man är tvungen att i god tid förbereda sin egen dagsagenda och chansa på rätt val av seminarium, workshop eller föreläsning. Det optimala är två större seminarier på en dag, ett par drop-in evenemang och lite mingel på kvällen. Men då behövs minst tre hela dagar, helst en hel vecka. Tror jag får börja söka boende för nästa år redan idag. Det är den största utmaningen av alla.

Det som är ett måste sker varje kväll under veckan prick klockan 19.00 i Almedalen. Det som startade allt - år 1968 när Olof Palme talade från ett lastbilsflak vid Kruttornet intill Almedalen har utvecklats till en scen och ett rum för partiledarnas retorik och spjutspetsar.

Huvudarrangör för Almedalsveckan numera är riksdagspartierna. Som värd står Region Gotland. Alla övriga som på sätt eller annat medverkar med t.ex. seminarier, debatter och utställningar är medarrangörer. Årets arrangerade evenemang hade störst fokus på arbete och integration, men även evenemang kring sjukvård och utbildning syntes. Ledarskap i olika former och inspiration. Det finns något för alla.

Det var inte ballonger, plojknappar och godis som var dragplåstret, utan den direkta möjligheten att få ta in direktinformation och föra en dialog. Det efterlyser jag också här när kampanjens hetta inför val gör sitt intrång. På gator och torg, på restaurang eller bar, i stugby eller på hotell trängs man på samma villkor. Det finns inget utrymme för "divalater" i ett annars så "fullproppat" Visby (ca 30 000 besökare år 2015). Man tar vad man får och anpassar sig därefter, oberoende av status. En riksdagsledamot lät berätta, att hen delar rum med en annan. Rummet var så litet, att den ena fick lägga sig på sängen och vänta när den andra klädde på sig.

I dag startar "Finlands Arenan", som för övrigt inte får heta så. Suomi Areena i Björneborg styrs av ett mediabolag med reklamvinst. Den arenan har nog en väldigt lång väg att vandra för att nå fram till den öppna och fria dialogen som är så markant för Almedalen. Suomi Areena ordnas för tionde året och söker fortfarande sin form, så som jag uppfattar det. Kanske vårt diskussionsklimat är lite mera tillbakadraget här än i grannlandet. Det finns en mycket lång väg att gå för att nå upp till det som just Almedalsveckan är - ett evenemang öppen för alla som vill diskutera och debattera samhällsfrågor. Dialogen är central i genomförandet av Almedalveckans evenemang. Det märker man i de diskussioner som förs vid de flesta evenemang.

bjorklundLiberalernas ordförande Jan Björklund

På söndagen för exakt en vecka sen inleddes veckoevenemanget av vårt systerparti Liberalerna och det första inledande partiledartalet hölls i Almedalen. Jan Björklund som anammat "storytelling" i sina tal var något mera tam än vild detta året. Han dök direkt in i Europasamarbetets struktur och Brexit och nämnde EU säkert hundra gånger. Han lyfte fram liberala värderingar och socialliberalism, flyktingkrisen, jobbfrågan, konkurrenskraft och ekonomisk tillväxt. Han var tydlig med "att det är dags för Sverige att bestämma sig för att bli medlem i EU på riktigt". Hans tidigare vurmande för skolorna och utbildning, fick ett kort omnämnande om att läraryrket är ett av de mest viktiga. Han avslutade med "Tillsammans i Europa", vilket också var årets slogan för Liberalerna, men innan dess markerade han ett behov av ett "europeiskt FBI" med tanke på den allt mera osäkra omvärlden.

Innan talet hölls besökte vi Centerpartiet vid deras plats vid St Hansplan. En snabbträff med Centerpartiets Annie Lööf och sen fick vi under "fika" ta del av arrangemangen inför och under Almedalen av Centerpartiets koordinator för Almedalen, Annica Roos. Detta i trädgården invid det spartanska huset de hyrt in sig i under veckan. Till min glädje var det samma Annica som jobbade för Centerpartiets Ungdomsförbund i Västerbotten samtidigt som jag verkade kretsombudsman för Svensk Ungdom i Österbotten under slutet av 80-talet. Det är ingen lätt uppgift att koordinera Almedalsveckan för ett stort parti. Men målet är att alltid ha politiker med för att möta människorna. Det är inte de politiska tjänstemännen som står för svaren, utan kommunal- och regionalpolitiker samt riksdagsledamöter. Därtill skall de gärna synas och höras på en hel del av seminarierna som ordnas av olika organisationer och företag. En dialog mellan beslutsfattare och utövare. För att inte tala om alla säkerhetsarrangemang.

Efter Liberalernas tal fortsatte vi till Centerpartiets mingel ute i Öster Centrum utanför ringmuren. Många långbord under stora tält och närodlad plockmat så det härliga stod till.

Väckning i Kneippbyn på måndag morgon, frukost och in i hyrbilen som styrde oss till Centerpartiets dag.

strykjarnet

Tre av oss hade bokat traditionell lunchträff med Liberalernas riksdagsledamot Christina Örnebjär från Kumla vid det underbara Strykjärnet Creperi med sina underbart goda galettes. Kvällen bokades för Liberalernas mingel med rose' i trevlig trädgårdsmiljö innan talet av Centerpartiets ledare Annie Lööf. Vi bara måste bli bättre på att mingla i Finland!

anniCenterpartiets ordförande Annie Lööf

Vanligtvis brukar det vara ungdomsorganisationerna som står för inledningen och CUF:arna tågade frankt igenom Visby med slagord ner till Almedalen. Centerpartiets tal inleddes med en kort show av Panetoz med teckenspråkstolk. panetozTommy Krångh är helt fantastisk i sin gestaltning, som är en mer artistisk gren av teckenspråkstolkning. Det var lika mycket dans och skådespeleri som ren tolkning av ord. Jag vill också lära mig den typen av tolkning!

Annie hade fångat in en stor publik och hon inledde starkt med att Sverige behöver något nytt. Ja, hon äntrade scenen under låten "Something new". Hon ville ha en stark allians regering, inte ängslig passivitet eller fladdrig kappvändning. Hon nämnde lite om klimatet, men satte fokus på Sverige som klyvs mitt itu med all arbetslöshet. Hon lyfte fram att utanförskap och jobb hänger ihop. Och ifall man tittar noga, ser man att sloganet för kvällen är "Alla jobb behövs". Hon pratar om könsstympning med en "storytellers" inlevelse och vill se strängare straff för stenkastarna mot "blåljuspersonal". Hon knyter samman med att bättre jobbförsörjning löser många av Sveriges problem.

Resten av talen fick jag uppleva via TV eller rättare sagt min iPad. Tyvärr var de flesta av talarna fastnaglade vid podiet längst fram, vilket gav intrycket av ett tal skrivet av annan. Monitorerna på båda sidorna visar texten och det känns säkert tryggt att stå så att man ser texten. Ett undantag var SD:s ledare, som kanske mer upplevdes som om han resonerade, genom att gå fram och tillbaka på scenen. Det är intressant hur man lärt sig iaktta visst beteende och kroppsspråk. Innehållet kan variera och uppfattas på ett speciellt sätt, beroende på vem som säger det. Detta utgående från mina egna referenser. Men likväl är det som sägs inte lika viktigt som hur det sägs - med en tydlig trovärdighet och kunskap i botten. Vi har en del att lära oss när det gäller tal och att nå fram med budskapet.

Vi behöver plocka de retoriska godbitarna och utveckla dem till att bli ännu bättre. Kroppsspråket inte att förglömma. I det stora hela har ordet en väldigt liten betydelse (endast 7%), en större bit är hur man använder rösten (38%), men kroppsspråket har ändå störst betydelse (55%). Helst behöver hela paketet stämma överens med en klar tydlighet. Jag måste hela tiden påminna mig själv om att mitt sätt att tala och agera med kropp och röst, är det som lämnar avtryck. Jag kan använd riktiga eller skapa mentala bilder för att illustrera och förstärka, men inte för många bilder!

Efter att ha summerat en del av mina intryck, kan jag konstatera att det lämnat avtryck som stämmer överens med min åsikt, att får jag chansen så tar jag den igen!

 

fredag 1 juli 2016 - 21:50

Närturism i Världsarvet

Har efterlyst tips på närproducerade turistfällor. Jag fick en hel del napp och jag rekommenderar varmt att ta bilen eller cykeln, öppna alla sinnen och ge dig själv möjligheten att upptäcka din närmiljö. En miljö som är fylld av historia. Ibland kan jag känna närheten till det som upplevdes då under tidigare århundranden på just det stället. Ifall jag känner efter, blundar och tar in känslan. Jag har en gedigen lista som jag fått av vänner och jag skall försöka hinna besöka de flesta ställen som rekommenderats, men även nya som inte finns på listan. Kanske även du har några förslag på små utflyktsmål, som inte finns på den officiella presentationsbroschyren, men väl värd att besöka.

gardstunet

Idag blev det ett besök i Björkö. En av de vackra byarna i Korsholms skärgård. Den sista innan den svenska gränsen kommer emot på västra stranden. Vår tidigare kollega Pia hade gett oss en inbjudan att besöka deras vackert renoverade hus. Kaffe med rabarberpaj på gårdstunet vid Mårtes Gårdsmuseum satt som en smäck idag. 

museumport3

Satte mig på "Lyftanstenen" invid museets ingång. Bara för att känna efter. Stenen från Valsörarna har sin egen historia. Den har lyfts upp från sjöbottnet vid Gravstensgrynnan. Det ger redan lite kalla kårar. Stenen ser ut som en gravsten, men lär härstamma från dumpad nytto- eller barlast vid grundstötning. "Lyftanstenen" var ett nöje för ungdomarna i början av 1900-talet, när man ville visa sin styrka.

stenmuseum

Salteriet kräver också alltid ett besök när jag rör mig i området. En kaffe ute på terassen under solskenet kan få vem som helst lugn i själen. Och en stund ute på de av havsvattnet välmarinerade gråa små bryggorna invid båthusen.

Det syntes många båtlag, som säkert förberedde inför morgondagens postrodd som ändrats till annan typ av färd. Det är förståeligt med 10m/s ute vid Världsarvet. 

batbjorko3

Imorgon fram till tisdag blir det en anna typ av turism. Ett besök i Visby, Gotland och årets Almedalen förgyller min sommar. Jag vet efter några år av besök, att det behövs bra skor, en ryggsäck,  Litet anteckningsblock, engångsregnrock, vattenflaska, solskydd, gott tålamod och lust med trängsel. I Almedalen trängs alla på samma villkor - den stora mängden av kändisar liksom jag. 

Alla är en del av helheten och med utbud av 3 808 olika evenemang i form av seminarier, föreläsningar och diskussioner, blir det aldrig att fundera över vad man skall göra. Jag har laddat dagarna via appen Almedalsguiden, men ger mig också tid att byta tankar med nätverk inom Centerpartiet och Liberalerna. Kanske över en lunch (älskar deras rökta räkor och creps samt galetter vid Creperiet) eller en kopp kaffe Gotlandspannkaka och salmbärssylt. Fika, heter det visst! Nu skall jag fika efter sängen med väckarklockan på 03.45.