Visa alla inlägg skrivna oktober 2016

söndag 30 oktober 2016 - 17:01

Running Dinner och olika rätter

Så länge euforin fortfarande sitter fastetsad som en stark känsla, vill jag reflektera över gårdagskvällens begivenheter.

 

Varje år vid denna tid går det ut ett meddelande om att samlas till "Running Dinner". Nej, man springer inte runt ett bord och äter. Det är en helt seriös umgängesform på ett under många år testat koncept.

angelmedhorn2

Några har fått till uppgift att genom lottning koordinera mellan deltagarna en tre rätters middag med efterfest. Middagen innehåller många spännande moment och ifall man av misstag träffar på nån av deltagarna dagarna före middagen, möts man med ett tyst leende och en hälsning - kanske vi ses nånstans under kvällen. Ve och fasa ifall man möts vid köttdisken eller vinbutiken. Genom att snegla i vännens inköpskorg eller -vagn kan man med lite fantasi kanske lista sig till vilken rätt som är på gång.

Poängen är att jag inte vet vem som kommer till mig på mat och vart jag själv ska åka på varmrätt och efterrätt förrän förrätten är intagen. Det är enda angivelsen jag får

Det hela börjar med att jag får ett kuvert hem på posten med ett riktigt brev om händelsen, som brukar pågå under sex timmar plus efterfest. Den angivelse jag får är var jag ska befinna mig på förrätt vid ett visst klockslag och uppdraget att fixa endera förrätt, varmrätt eller efterrätt hemma hos mig för x antal personer. Det kan finnas 2-3 "stationer" för respektive rätt, beroende på antalet anmälda.

Efterratt2Efterrätten slut (station 3 - hemma)

Ifall jag får förrätten, har jag ett kuvert som skall öppnas vid ett angivet klockslag tillsammans med mina matgäster, som jag i detta skede inte har en aning om vilka deltagare det är som dyker upp hemma hos mig. Vid ett givet klockslag står de och knackar på min dörr och bjuds in till mitt dukade bord och min förrätt, som man själv komponerar och testar på förhand med diverse tillhörande drycker. Mina gäster vet inte vad som kommer att serveras. De får endast min adress, men får ej heller yppa för mig att de är mina överraskningsgäster.

Vid ett nytt angivet klockslag öppnas det hemliga kuvertet och alla deltagare får reda på vart man skall åka därnäst på varmrätt. Ja såtillvida man inte själv skall fixa varmrätten. Alla sprids på olika håll och konceptet följer samma modell fram till efterrätten.

I år föll lotten på efterrätten för detta hushåll och det blev havtorn som tema hela vägen på desserten för 7 personer.

ForrattFörrätten på gång (station 1)

Innan det fick vi avnjuta en underbart god och len kall avokadosoppa, toppad med räkor och smörstekt bröd till på det första stället.

Varmrätten på det andra stället blev som klippt och skuret med färsk pasta och en fantastiskt krämig och god sås med jätteräkor. Allt nedsköljt med passande, goda drycker.

VarmrattVarmrätten skall serveras (station 2)

Efter att de kulinariska rätterna vid vackert dukade bord är uppätna och alla nöjda och belåtna, samlas alla deltagare till en gemensam sits för både utvärdering och goda historier. Sång och förtroliga samtal överröstar varandra mellan borden av snacks och goda drycker.

EfterfestEfterfest (station 4)

Det sköna är att här finns ingen prestige eller tävlingsmoment med. Endast spännande överraskningsmoment. Det är varma hjärtan, ljus och umgänget som är det viktiga.

Hjarta med ljus

måndag 17 oktober 2016 - 20:59

Som ur hjärtat

Nu sätter jag mig ner i soffhörnet och andas. En dag som gått lite som i ett töcken. Automatpiloten slog på och sorterade bland arbetsuppgifterna, som är listade och betas av an efter i "viktighetsordning". Jag har nån form av skrivkramp och vet inte vad det beror på. Därav min paus. Den brukar komma ibland. Kan det vara så, att jag förbrukar för många ord både i jobb som på fritid så att lagret tömts eller är det så, att det finns för många frågor att analysera och belysa på en och samma gång. Eller kan det vara så, att det egentligen inte spelar nån roll vad jag präntar ner, eftersom det ytliga livet flyter ovanför mig och jag känner att jag sjunker under ytan med mina tankar.

Det är lätt hänt när jag läser en bok, att jag faller i frestelsen att djupdyka i någon specifik fråga som jag absolut måste få mera fakta om just då eller så tar jag mig an en annan bok som belyser just den specifika frågan som hittade mitt intresse. Det är också lätt att ta till "surfandet" efter fakta.

Jag har fastnat i "suga i mig träsket" av allt som för tillfället stör min tankeverksamhet eller närmare bestämt, svårt att peka ut det som är viktigt att fokusera på när så många frågor behöver lyftas upp i rampljuset.

Tidstjuvarna, i form av nyheter och kvasikunskap fångar mitt intresse på skärmen och tanken söker sig mot andra tjuvar, som t.ex. alla energitjuvar som "suger" på olika virtuella forum och i det verkliga livet.

Ibland bara känner jag att "energitjuven" tror att den äger samtalet. Det blir en monolog, när jag vill ha en dialog. Jag har också behov! Egentligen vet jag att tiden behöver minimeras med dessa "energitjuvar" för att skydda mig själv. Är det så att dessa "energitjuvar" egentligen är törstiga efter kärlek och hungriga efter uppmärksamhet? Det som de egentligen behöver är en kram eller är de bara så självupptagna och bitter, att de inte har möjligheten att se omvärlden genom färgade glasögon?

Lite höstlov är mera än behövligt och känslan av att få umgås med mig själv och de som ger energi tillbaka. De som hör av sig även när de mår bra och inte enbart när de behöver min hjälp. Jo, lite hårklyveri, men även det nödvändigt ibland. Min utsträckta och hjälpande hand har fått sig några törnar och gett mig insikt.

Dukatbord

Lite mera energi fick jag i helgen. Att ställa till kalas är inget som sker i en handvändning, men det är så oerhört roligt och speciellt när man får göra det för sina älskade ungar. Att fixa fester, skriva tal och arrangera blommor har helt klart spelat en roll i mitt tidigare liv. Jag bara gillar det.

Nästa gång det är jämt skägg är när den äldre blir 30 om fem år och den yngre 25. Och ifall jag hålls kvar i min mentala ålder om 28, så blir det party på riktig. Jag sjunger högt som Magnus Uggla: "Du är ingen tragisk tant för att du är mamma...kör så att de ryker, morsan e' okej".

Nu blir det enbart  hårt jobb fram till maj, men jag kan även skymta några härliga partyhelger i min kalender och lugnet samt fokuset är med.