Visa alla inlägg skrivna oktober 2017

torsdag 26 oktober 2017 - 21:02

Delar ljus

I ärlighetens namn. Jag brukar inte ta mig an olika blogglistor, men denna motsvarar mina värderingar i livet. Och jag gör det kort. Vi har alla en egen unik värdegrund och de avtryck vi lämnar efter oss är ett bevismaterial på allt vi gör - de val och handlingar vi gör utifrån våra värderingar, som vare sig vi vill eller inte, sätter avtryck i andras liv. Vi har alla möjlighet att välja vilka värderingar vi vill ha med oss genom livet.
Kyrkans kampanj med frågelistan och satsning på #Delaljus är ett sätt att lyfta fram medmänsklighet och det betyder mycket för mig.

Vad ger ljus i ditt liv?
Att se människan, ge en hjälpande hand och få ett leende i gengäld. Mina ungar och andras barn ger extra ljus i livet, alltid!

Hur överlever du höstmörkret? Mina fem knep
Vill inte se det som knep, kanske mera som ett sätt att överleva den årstid som jag kan vara utan, men som jag har accepterat.
1) Försöker se det positiva med mörkret, som ger oss lite vila men samtidigt en stress för många med allt vad det innebär av förberedelser inför julen som borde vara lugn och fridfull på alla sätt
2) Tänder levande ljus och brasa och låter återhämtningen komma till mig
3) Tar vara på solstrålarna, under de dagar som de visar sig på dagtid
4) Skriver ner mina tankar och läser
5) Sover, mediterar och gör mental träning

Om du inte kan prata med en vän, vem lyssnar? Och Varför är det viktigt att prata när man har det svårt?
Jag sänder mina tankar vidare ut i alltet och kanske något fångar in dem och ger mig ett svar. Jag talar med mig själv. Ibland högt och jag försöker resonera mig fram till en lösning. Men som mental tränare vet jag att det finns olika form av sakkunnig hjälp att få, beroende av behov. Man ska aldrig vara rädd att söka stöd och hjälp utifrån, ifall den inte finns nära. Det behöver man göra istället för att älta och grubbla sig sjuk på nåt som kanske kan lösas och knutarna i magen bli mindre. Ifall man låter det onda gro, finns det risk för att det växer och blir mycket svårt att hantera. Det är som att fylla en ballong. När den är överfylld smäller den och går i flera bitar, men fall man släpper ut lite luft eller gas så blir den inte så sprängfylld.

Hur kunde du vara ett ljus för något annan?
Ja kan vara en god medmänniska med öppen famn, stort hjärta och med två öppna ögon och öron som är närvarande just då när jag behövs som bäst för dig. Att lyssna och åter lyssna, utan att framhäva mig själv och mina behov just då. Alla behöver vi sedda och hörda men på varandras villkor.

Snart är det allhelgona. Vem minns du som har gett ljus i ditt liv?
#DelaLjus #JagTänderLjus Alla själar som passerat min livslinje är lika värdefull på sitt sätt och de är många som inte längre finn här hos oss, men som gett ljus i mitt liv.

ljushand2#Delaljus

En person jag vill skicka extra ljus till i höstmörkret - Du som jobbar med någon sorg som tär och skär i det egna hjärtat. Du som finns till för någon annan som behöver dig mest just nu. En liten extra kraft i form av ett ljus för att lysa upp i allt det som kan förnimmas orättvist samt jobbigt och som känns eller är oöverkomligt.

En låt som får mig på bra humör är utan tvekan Eric Claptons "Change the world"


https://youtu.be/kntzQiaFzO

tisdag 24 oktober 2017 - 20:00

De många själarnas ö

Kalis Orisate och Kalimera, Kalispera eller Kalinixta. Beroende på vilken tid av dygnet du läser detta.

Efter en vecka på sköna Kreta i byn Agioi Apostoli tillsammans med nio underbara kvinnor i övre medelåldern i vårt eget palats Villa Myrto vid Dara'tsos uppe på berget, har jag återvänt till vardagen i vårt kalla nord.

Vy byn2Vy över byn

Nu har jag en ny era framför mig. Efter trettio år i full beredskap ska jag andas i fyra månader och sen ta några djupa andetag för att påbörja något helt nytt, som jag ska sätta innehåll i. Men först ska jag skapa innehåll i vardagstillvaron. Njuta av varje stund, hålla ögonen och öronen vidöppna och se möjligheterna som ligger framför mig med ett sinneslugn just här och nu.

På den underbara grekiska ön, gavs jag möjlighet att studera människor och hur man förhåller sig till olika saker och varandra. Någon vill idka handel, någon annan låta solstrålarna ge färg till skinnet, någon vill upptäcka närmiljön och någon lära känna nya utflyktsmål på längre distans. De gemensamma måltiderna på kvällarna är likt en fest, som förenar med mat, dryck, samtal och varm vänskap i ljuset av levande ljus och till tonerna av cikadornas parningssång. Det mesta andas en lugn och jämn takt där jordbruk och turism samsas.

Jag upplevde Kretensarna som stolta, men mycket vänliga och ett varmt folk. Men då har de också anpassat sig till den brokiga mängden av miljontalet turister under många år. Och jag ser att med visad respekt för lokalbefolkningen och deras egen integritet samt leverne och intresse för deras anrika historia, visas respekt i gengäld. Det gäller naturligtvis i alla sammanhang, oberoende av plats och tid.

Det är en hisnande tanke, på hur många fötter som vandrat på den ön och även i de smala gränderna på Chanias stenbelagda gator, där även jag nu satt mina fotspår. Kreta som var centrum för Europas äldsta civilisation visar ännu hur sagokungen Minos - Zeus i den grekiska mytologin finns med i vardagen. Kanske ett tidigt arv från långt tillbaka, när den minoiska kulturen utvecklades under bronsåldern för ca 4000-5000 år sen.

gamla stan ChaniaGamla Stan i Chania

Tolkningar har gjorts av arkeologer och jag känner efter där jag vandrar fram med de underbara kvinnorna, hur det eventuella matriarkatet styrde och folket dyrkade sina gudinnor och levde i fred. Då blir jag och fundera på hur de fyllde sin vardag med innehåll. Kanske varje dag var en fest för en del och slitsamt arbete för andra. Kanske offerritualer hölls och någon föll för det ödet. Ingen vet, det antas enbart.

poolenPolen vid vårt palats under veckan

Då kommer jag osökt att tänka på hur vi ofta hänvisar till "redan de gamla grekerna" och syftar på Antikens Grekland med sin mytologi och sina stora filosofer ("Det enda som jag vet är att jag ingenting vet", myntade Sokrates). Detta för endast ca 2700 år sen. Att sitta på den grekiska ön i den vackra staden Chania och filosofera över livet, ser jag många äldre män göra. Det över en kopp kaffe. Kanske arvet från filosoferna finns och månne de resonerar kring hur lagarna finns till för de styrande och att allt som tjänar de egna syftena är tillåtet. Detta mitt i Kretas centrum för administrationen.

Antikens Grekland var uttryckligen männens tid och kanske även ännu, men vördnaden mot den äldre kvinnan är fortfarande stark och jag kan förnimma matriarkatet, där jag ser de äldre kvinnorna sitta vid hamnrestaurangen i djupa och varma samtal med sin espresso framför sig.

Alla mina sinnesintryck var sanna för mig just där i det ögonblicket jag upplevde dem, men det var min egen förnimmelse och verklighet. Alla har sin egen upplevda verklighet och det är just det som är det fina, sanningen ägs av dig själv. Allt annat är någon annans sanning. Genom att öppna alla sinnen för nya intryck och se människorna runtomkring, lyssna till individens historia och ta in och försöka förstå, upplever man mera och det ger allt en större mening i ett litet sammanhang.

Andio!