söndag 12 augusti 2018 - 19:20

Meditativ promenad

För mig betyder söndag tid för reflektion och kontemplation.

En meditativ promenad kan ha en stor betydelse för det egna välbefinnandet. Då menar jag inte "breathwalk", som är en helt annan sak men även det helt super för hjärnan och andningen.
Jag menar, att glömma telefonen hemma under en halv timmes till en timmes tur. En promenad i maklig takt, där man tillåter sig att använda alla sinnen och låta tankarna komma och gå. Släppa in, men också släppa ut. Att försöka fånga de goda tankarna, låta dem koppla ihop med andra goda tankar och få utvecklas vidare. Att kanske upptäcka hur något negativ vänds till att få en positiv mening.

Efter att ha fått ta del av Wasa Future Festival (för övrigt ett intressant upplägg. Som ett minikoncept av Suomi Areena eller Almedalen utan utställare) ramlade många intryck in som behöver sorteras an efter.

Det behövs forum där olika människor och tankar möts. Detta var ett sånt och jag är ju så himla nyfiken på människorna runtomkring mig. Ja, inte på sånt det sättet som de presenteras av andra eller i diverse "skvallerblaskor". Jag är intresserade av dig som individ. Vilka tankar som rör sig i ditt huvud och varför. Vad är det som får dig att säga det som du säger eller göra det som du gör. Vad går du igång på? För alla dina tankar och funderingar skapar min bild av dig som människa.

Att få utbyta tankar är det bästa som finns och tankarna kan vidare generera i olika samarbetsprojekt och på så sätt även arbete mellan olika sektorer. Vi kallar det att nätverka och det behöver vi. Vi rör oss gärna i våra egna bubblor och sfärer och vågar sällan mötas. Vågar vi, så är vi väldigt misstänksamma och kritiska.

Det är så häftigt att få uppleva hur det blixtrar till när olika kunskaper och åsikter möts och man kanske hittar en gemensam nämnare att fortsätta resonemangen kring. Jag lånar en kommentar av en bänkgranne som exempel - "Så spännande att få lyssna på representanter från olika partier i utfrågningen, som leddes av den politiska kommentatorn Jussi Lähde i "Hard Talk" diskussionen."

Precis så är det. Att öppna upp och våga ta in, precis som under en meditativ promenad. Att våga tänka nytt och våga se saker med nya glasögon, där gränserna suddas ut och flyter samman till ett starkare kollektivt tänk. När man vågar se "konkurrenterna" som möjliga samarbetspartners efter att man nått en insikt om att man jobbar för samma sak, men kanske på olika sätt.

Visionerna som dryftades var många, men det intressanta var att se hur man också här lyfte fram olika värderingar och värdeladdade ord i samtalen - kvalitet, känsla, atmosfär, meningsfullhet, ansvar, passion, engagemang. Håller vi på att likt Sverige, gå mot mera "värderingsstyrda" organisationer? Den generation som nu är på väg in i arbetsmarknaden, har kanske helt andra värderingar än den generation som identifierar sig med sina jobb.

Det som varit mina generella övertygelser eller värderingar, som påverkat och motiverat mina handlingar och mitt beteende är respekt, frihet och rättvisa. Att ge och få respekt är viktigt. Att inte bli behandlad med respekt sänker självkänslan på lång sikt och därmed även välmåendet och personliga utvecklingsmöjligheter. En viktig del i att utvecklas och att leda sig själv är att se möjligheterna - fokusera på och leta efter möjligheterna att utvecklas. Då känner man glädje och mening i det arbete som görs. Man måste bara våga utmana sig själv, tankesättet och de egna strategierna för att lära sig mera och bättre. Då får den formbara och mystiska muskeln som sitter inne i mitt huvud träning, och på så sätt blir den kanske lite starkare.

Myten om att ensam är stark ska vi glömma. Vi behöver varandra även om vi är olika. Det är olikheterna som gör oss starka tillsammans och vi måste berätta för omvärlden vad som gör oss starka genom att lämna bort tjafs om våra svagheter. Vi blir den historia som vi berättar om oss själva.

Hjarnpromenad2Även tankarna behöver vädras och rastas emellanåt

 

När jag under min meditativa promenad kan accepterar jobbiga tankar och känslor och inser att de gör sig påminda ibland, i stället för att frenetiskt försöka trycka bort dem. Då blir det så mycket lättare att bromsa ältandet av dem. Tankarna kommer helt enkelt inte åt mig med lika stor kraft.

Istället har jag kanske hittat lösningen på problemet och inser att det är någon annan som äger det och jag kan bidra till att lösa det genom att ändra min egen attityd - kalibrera kompassen. Alla har inte samma tanke som jag och jag kan inte övertyga alla. Men jag kan söka mig till positiva omgivningar som vet vad de vill och gräva i mitt eget mentala bibliotek av inspiration. Det för att hitta det positiva och utmana mig själv, utan att alltid göra som alla andra vill att jag ska göra.

måndag 6 augusti 2018 - 21:07

Den enskilda hjärnan och mångfalden

Det är många som nu sakta återvänder till sina jobb och studier och så finns alla de som hunnit vara på jobb en längre tid. På många arbetsplatser planeras olika typer av ”kick-off” evenemang för att på så sätt visa att man startar upp verksamheten inför hösten.


Vilken funktion fyller egentligen en ”kick-off”? Jo, det är trevligt att träffas igen och prata kring sommarens alla aktiviteter. Planera och koordinera verksamheten. Kanske finns det någon ny person som ska introduceras i verksamheten och till sina nya kollegor. Vad tänker den och vilka förväntningar har hen? Vilka är förväntningarna bland de som redan jobbat tillsammans under en längre tid? Och vilka är alla de behov som ska täckas under en kick-off?


Det är väldigt lätt att ta till gamla koncept och utgå ifrån att de fungerar i alla grupper och sammanhang, men är det så? Vi är alla individer och delvis har vi liknande behov, men vissa vill ha mera än andra. En del tycker det är okej med lekar och olika samarbetsövningar, när andra kanske känner sig obekväma och bara vill sitta och lyssna in samt ta in ny kunskap och information.


Det är ingen lätt uppgift att engagera och motivera grupper, varför det krävs en hel del tankearbete för den som planerar olika möten och ”kick-off” evenemang. Det gäller att läsa in gruppen för att kunna coacha dem vidare inför en längre tid med arbete.
Ibland behövs det någon form av isbrytare, som plockar fram kreativiteten och glädjen, och det behöver inte vara så pretentiöst. Dock något som alla känner sig bekväm i.


Vi ska minnas, att ibland är det en enorm tyst kunskap som möter ivrigt ”nytänkande”. Det kan skapa intressanta möten, ifall man hanterar situationen rätt. Det gäller att lyssna in och vara flexibel.
Forskningen visar på, att man kan få en ökad prestation av arbetstagare ifall man tar ad notam tre grundläggande psykologiska behov vid gemensamma möten. Behov som alla individer har – självständighet, att känna uppskattning samt att känna samhörighet.

Hjarnor2

Därtill kan man komma ihåg att flera hjärnor är bättre än en.

Bland alla hjärnor finns olika intelligens, kompetens och man vill göra det som är rätt. Allas synpunkter är lika viktiga, oavsett status. Därför är det bra att påpeka och minnas, att höjda ögonbryn, utväxlade blickar, suckar och stön är av ondo för att få en grupp att växa med sin uppgift. Kroppsspråket avslöjar dig, även om du inte vill tro det!


De enskilda hjärnorna känner större engagemang för idéer och planer som de själva varit med och utvecklat. En process genererar resultat ifall man utformar den på rätt sätt – uppmuntrar framom att göra någon modfälld eller genom att avskräcka. Vi bemöter respons enligt egna referenser och alla har kanske inte lärt sig det ”hemliga språket” och den interna jargongen.
Det handlar om att kunna hantera förändringar, oro och osäkerhet genom att känna tillit till och förtroende för medarbetarnas förmågor och kunskap. Det speciellt som ledare och coach.


Då behöver man också kunna bygga upp en ”kick-off” som stämmer överens med deltagarnas förväntningar. Man behöver ta tillvara allas kompetens och talang bland deltagarna och hjälpa dem att ta beslut som underlättar verksamheten och gör den mera effektiv. Man behöver hitta någon form av samstämmighet och på så sätt undvika klickbildningar. Alla borde jobba för samma mål och behöver då ha samma utgångsläge.


Det är aldrig fel med något inslag av relationsskapande aktivitet – att aktivera deltagarna och låta dem träna på att kommunicera och lyssna, vidare lära känna varandra. Det handlar långt om att lära sig att ta till sig andras perspektiv på och kunskap om olika saker. För att nå gemensamma mål, behövs möten mellan hjärnorna. Men det behövs också engagemang och motivation från de enskilda hjärnorna.

onsdag 23 maj 2018 - 19:24

Nyfiken i en strut!

 Ledarskap, arbetshälsa och det kopplat till mental hälsa är frågor som poppar upp med jämna mellanrum i den offentliga diskussionen. Det är stora och mycket viktiga frågor som vi nog är villiga att diskutera med stor passion, men hur hanterar vi dessa frågor i verkligheten?

De som känns paradoxalt är, att samtidigt som man talar om mentalt illamående, ökar den aggressiva och förminskande kommunikationen i olika sammanhang och speciellt på sociala medier och i olika chatforum. En av de stora faktorerna till illamående är den negativa energin som strålar ut från skärmen genom olika typer av kommunikation.

ropar

De flesta har säkert sett bilden av kommunikation när två personer står på varsin bergstopp och den ena ropar i sin strutlikande megafon så att håret fladdrar på den andre. Så upplever jag väldigt långt dagens kommunikation. Man ropar till varandra i skriven text, dock utan VERSALER.På det sätt som man kommunicerar idag visar långt på att man är mera intresserad av få fram de egna åsikterna och sig själv, än av motparten och hens åsikter.

Var nyfiken på den andra personens resonemang och funderingar och ställ frågor istället för att relatera till dig själv. Då kanske du samtidigt får ett svar på varför hen säger eller beter sig som den gör. Då är det också lättare att hitta sakliga och förnuftiga motargument istället för att strypa den andras genom att angripa och hugga i den andras svans, ja till och med i ryggen ibland. Samtidigt som hen blir ifrågasatt från olika håll utan att själv ha kontroll över det som sker i kulisserna.

Något som får mig att resa ragg är när det egna eller annans intellekt blir ifrågasatt på grund av att man har en annan bild av situationen eller åsikt än den andra.

kanner

Vi kan bara bli bättre på att respektera varandra och tänka på hur vi kan uttrycka oss förnuftigt i olika sammanhang. Ibland känner jag att det skulle finnas rum för en ny upplysningstid om etik och medmänsklighet och det redan från barnsben, men även i vuxen ålder.

Då under upplysningstiden fanns en tro på människans förnuft och man kablade ut att ”Alla människor är kapabla att tänka själva”. Källkritiken var viktig och då under 1700 - 1800-talet var de största källorna kyrkan, dåtidens makthavare och auktoriteter. Man ansåg också att samhället utvecklas bäst av jämlika människor i samverkan. Kanske man behöver gå till historien ibland för att känna igen sig i nutiden och våga ta steget ut i ”nytiden”.

Ledarskapet har en viktig roll. Det sägs att Henry Ford som förändrade världen med sina bilar, ska ha sagt att han anställde ett par händer men önskade att de hade lämnat hjärnan hemma. Jag hoppas att detta så mycket förlegade tankesättet numera är borta, men fortfarande finns det linjära processer inom industrin. Men tyvärr är människan inte linjär - den behöver stimulans och erkännande för att inte bli likgiltig. Den behöver se hela processen och förstå att den är en del av den och att den har möjlighet att förbättra och utveckla. Engagemang föds ur meningsfullhet.

Vi vet att "management" handlar om kontroll, så kunde man låta medarbetarna stå för kontrollen och ge individerna större möjlighet att vara sina bästa jag för att kunna utnyttja sina egna, unika egenskaper som kreativa varelser? Vi har alla grundläggande behov som skapar den inre motivationen.

En tillvaro utan stimulans kan påverka vår hälsa negativt liksom monotona arbeten som inte utmanar vårt intellekt och vår problemlösningsförmåga.
Då ser jag det viktigt att man håller det egna intellektet levande på andra sätt.

Ett bra sätt är att lyssna på radio i hörlurar eller olika ”poddar” eller ljudböcker under ett arbete som är monotont och inte kräver total fokus. Då stimuleras tankeverksamheten samt nyfikenheten och kanske kreativiteten sätter igång.

strut ritad2

Själv försöker jag hålla mitt intellekt levande både i jobb och på min fritid genom att vara nyfiken på allt möjligt. Nyfikenhet är minst lika viktigt för hjärnan som mental träning, och som fysisk träning är för kroppen. Så länge jag är nyfiken och inhämtar ny kunskap så håller sig min hjärna aktiv och den blir starkare, precis som musklerna blir vid fysisk aktivitet.

Nyfikenhet gör mig kreativ och jag är öppen för nya idéer, kunskap och erfarenheter ifall jag själv aktivt och systematiskt söker upp dem, förkovrar mig och glufsar i mig det som erbjuds. Men det kräver tid.

Det sägs att kreativa genier är oerhört nyfikna. Kolla in hur de konsumerar all fakta, berättelser, händelser och upplevelser i ett tempo likt den som en landsvägscyklist trampar. Man funderar hur de hinner med allt. Men de är hungriga efter stimulans för att kunna producera och prestera och därför gör deras enorma nyfikenhet att de tar sig tid. De analyserar noggrant och blir skickliga på att skapa nya idéer och tankar genom att på oväntat sätt kombinera färdigt tänkta tankar och gamla idéer.

Den som tränar fysiskt vet också att det behövs mångsidiga rörelser för att nå alla muskler. På samma sätt behöver hjärnan tränas på ett mångsidigt sätt. Jag följer goda råd jag fått en gång och det ger ett mervärde för hela min mentala träning och jag delar gärna med mig.

Ta som vana att läsa och läs allt möjligt, inte bara studentlitteratur eller facklitteratur - skönlitteratur, poesi, reseskildringar, reportage, historieböcker, kokböcker ja varför inte de gamla sagoböckerna och något månads- eller veckomagasin ibland. För övrigt är mina favoritsagor ” Tusen och en natt”. Vad är du nyfiken på just nu? Ta dig an det och läs. Din nyfikenhet kommer att leda in dig på nya spår och kanske passionen väcks i dig för att ta dig an ny och okänd litteratur.

Fortsätt med att vara nyfiken. Samla dina tankar och idéer genom att skriva ned dem och plötsligt har du kanske formulerat något som du gått och grunnat på en längre tid och din nyfikenhet gör att du vill veta mera. Jag gör listor på frågor och tankar, samlar citat, antecknar namn på intressanta personer med egna och speciella ”skills”. Jag antecknar tips på böcker, dokumentärer och artiklar. Och det mest viktiga av allt. Jag skriver under tiden som jag läser. Speciellt fackböcker eller artiklar. Jag stryker under och gör anteckningar i marginalen för att minnas. Man ska läsa med pennan i hand och därför vill jag hellre äga mina böcker än låna.

Och så var det ju detta med att fråga. Det är så himla enkelt att ta till sökmotorerna ifall man undrar över något. Men vi glömmer lätt att vi har vandrande uppslagsböcker bredvid oss. Ett samtal kan leda in mig på helt andra vägar än algoritmerna gör. Kanske man tillsammans hittar lösningen på ett problem. Ja såtillvida man lyssnar in det svar man får på sin fråga och inte formulerar ny fråga eller ett själviskt påstående inne i sin hjärna under tiden.

Våga fråga – de flesta vill gärna dela med sig av sin kunskap. Har du inte människan framför dig så ställ frågan via e-post, telefon eller sociala medier. Världen är fylld av kunniga och intressanta människor med kunskap som jag är nyfiken på och vill lära mig mera om. Det även om det känns lite obekvämt att fråga okända människor.

Vi behöver också hitta vårt modiga jag och våga prova på nya saker. Lära oss sånt som vi inte kan eller ligger i vår intressesfär. En annorlunda kurs, utbildning eller testa nåt som ger nya insikter bakom den behagliga komfortzonen. Vad är det värsta som kan hända ifall jag skulle göra ett misstag? Jo, jag har lärt mig att inte göra om misstaget.

Nyfikenhet är ett sätt att leva sitt liv till fullo som intellektuell varelse. Att vara nyfiken är alltid ett val som vi gör och vi kan skapa en god vana, som man har glädje av både i yrkeslivet och privat genom att vara nyfiken på ett positivt sätt. Vi behöver odla det mänskliga engagemanget!

tisdag 27 februari 2018 - 19:24

Härarbete och tänkarhattar

Redan i början av 2000-talet väcktes min nyfikenhet på det som kreativitetsexperten Teo Härén markerade tydligt i sin bok "Härarbete". Han menade att man ska tänka utanför det traditionella kontorets väggar och arbeta från ställen där man känner inspiration och medvind i arbetet - "out of the box" som idag är ett känt begrepp för oss alla.

Intressant tanke tänkte jag då, men vi individer är väldigt inrotade i våra system och har färdiga koncept om hur arbete ser ut. De flesta av oss är på sin arbetsplats till 100% av den tid av dygnet man har en utstakad arbetstid.

Matsalsbord

Flexibilitet är inte så lätt att greppa i alla arbetssammanhang. Varken i arbetsmiljö eller i den verksamhet som man utför. Men det är väldigt lätt att låta fungerande system fortsätta som det alltid har gjort förr där det finns utrymme för flexibilitet. Allt fungerar ju och då har man full koll. Även om man redan på 60-talet började fundera i banor av lateralt tänkande (typ att vända ut och in på allt och hitta nya infallsvinklar) och det rekommenderades att använda sig av "tänkarhattar".

Vi är ju alla summan av våra egna val - vi gör det vi gör eftersom vi själva valt det, medvetet eller omedvetet. Den egna tillvaron är summan av allt som vi har lärt oss och gjort hittills i livet. Vi lever det liv som vi lever eftersom vi själva har lagt grunden till det med hjälp av de val som vi gjort fram tills nu. Och det är här vid nuet som det börjar.

Vilostol2

Vill vi ha en förändring eller är vi nöjda med vår tillvaro? Det är i högsta grad individuellt. Men ifall du frågar dig själv - var hämtar du dina bästa ide'er och när? Är det vid din stationära plats vid den ordinarie arbetsplatsen?

I mitt nya arbete som regionombud för Svenska Bildningsförbundet (19.2) ges jag möjligheten att göra experiment med härarbete. Det gör jag med tesen - Flytta på dig, lär dig nytt och nå nya resultat. Bildning är roligt och får mig att växa som människa! Inom den sektorn om någon, är det bra med lite små experiment och lateralt tänkande.

Många har ställt mig frågan om hur jag ska klara av att jobba hemifrån utan den dagliga sociala kontakten i kafferummet och hur jag ska hitta mina rutiner. Jag som jobbat med och nära intill människor i hetluften hela mitt snart 55-åriga liv. Hur tänker jag då?

Jag har ett mobilt kansli - en laptop, telefon, Ipad, minnes-, tanke- och "att göra böcker" och några pennor. Jag är av den gammeldags sorten som tänker bäst med penna och papper i min hand. Ja, den fasta punkten finns på min hemadress, men jag ges ofantligt med nya möjligheter genom att jag kan utnyttja olika miljöer - nya och gamla. Jag kan själv välja enligt eget behov och humör.

Vi vet av erfarenhet att vårt humör varierar liksom våra arbetsuppgifter. Och vi påverkas omedvetet av andras humör. Ibland är vi si, ibland är vi så. Ibland är vi seg, ibland pigg, ibland vill vi vara för oss själva, ibland med andra. Humör, energi, prestanda, och resultat är aldrig konstant. De varierar över tiden. På samma sätt är det med arbetsuppgifter. Ibland ska det göras svåra saker, ibland de mest simpla. Vissa perioder är det mycket att göra, ibland rena lugnet. En del uppgifter kräver samarbete med andra, en del kräver fokus samt lugn och ro. Det är konstigt att tro att en och samma plats kan vara den bästa platsen att utföra alla olika arbetsuppgifter på. Ibland vill man bara stänga ut sig från all distraktion och låta "flowet" jobba med en. Då behöver man hålla sig bort från störande element eller det som vi idag kallar energitjuvar.

Vissa av mina rutiner finns i ryggraden och jag vet att fokuset ska finnas på en sak i gången. Det finns en tidsdisponering på alla uppgifter och varje dag har jag tre saker på agendan. Alla typer av pling i telefonen bort. E-post och chat kollas kontinuerligt, men inte hela tiden och däremellan får inte SOME störa. Det ska finnas tid för energiintag och mikropauser, för det behöver min hjärna för att fungera optimalt. Det är min grundbult.

Skrivbord

Jag vet att byte av miljö ger olika effekter och då kan jag söka mig till platser som stimulerar mig. Kanske du kommer att hitta mig på bibliotek, ett cafe' eller lunchställe, ja kanske i ditt kafferum. Vill jag jobba utan störande element så väljer jag en sån plats och ifall jag vill ha inspiration och nya tankar, då är det en annan plats som blir mitt mobila kansli. Ifall jag vill träffa människor - de finns överallt och jag tackar gärna ja till både kaffe- och lunchsällskap för att utbyta tankar, hitta nya samarbetspartners och låta det kreativa flöda.

Kaffestol

Det viktiga är att jag kan utnyttja olika miljöer. Sådana som vidare ger olika effekt och
platser som stimulerar mig. När jag flyttar på mig själv ger jag min
hjärna nya impulser och det påverkar resultatet av det jag ska utföra. Genom en medvetenhet om hur jag påverkas av miljön omkring mig kan jag
göra medvetna val. När jag placerar mig själv där jag vet att jag påverkas positivt gör jag ett mycket bättre jobb.

Ume

Ifall man är på samma plats dag ut och dag in, gräver hjärnan till slut ner sig i gropen där sättet att se på saker och ting inte förändras nämnvärt. Det blir mindre lätt att acceptera förändring. Hjärnan tror att det den ser varje dag är den enda sanningen, när det egentligen finns flera sätt att se på saker och ting. Ett bra sätt att hitta nya lösningar på gamla utmaningar är promenader. Ja, promenader minskar också på symptom av stress och rensar hjärnan. Men plötsligt kommer nya tankar in och då är jag glad över möjligheten att kunna ta en promenad och banda in nya fräscha tankar på min smarta telefon.

Inspirerad av mig själv tar jag mig an nästa blogginlägg - är månne friheten bara en illusion?

 

tisdag 30 januari 2018 - 12:25

Träffsäker i grupp

Tänk om man kunde beskriva ordet harmoni. Ett ord som inte får glömmas bort. Det handlar inte om vad som består eller vad som är permanent. Det handlar om individuella röster som sammanstrålar en stund, och det ögonblicket består lika länge som ett andetag.

Jag brukar tänka, att jag måste hålla den känslan när jag går vidare. Vårt liv är en massa andetag. Hur vi andas är individuellt, men när man når en gemensam andning som är lugn, djup och i samma rytm - euforiskt!

Vi är nu i slutet av januari och snart inne i februari. Tiden går snabbt och jag har haft en tre månaders lång andnings- och tankepaus. Ännu firar jag knappt en månad till i ledighetskommitte'n innan jag avslutar det gamla som kontaktchef för SFP och börjar mitt nya värv som regionombud för Svenska Bildningsförbundet. Från att ha jobbat proaktivt med människor i den dagsaktuella politiken ska jag snart ta en ny proaktiv roll i Österbotten som medskapare och förlängd arm till bildningsverksamhet och tankesmedja.

Dagligen får jag frågor om vad jag ska göra och då kan jag i detta läge enbart säga - detta är ett teamarbete kring bildning och policy som ska utformas och utvecklas i Österbotten.

Det är många tankar som hinner rulla igenom hjärnkontoret när man ges tid att fundera och resonera med sig själv. Vi behöver alla tid för eftertanke och lite "smalltalk" med oss själva ibland. Bara för att hinna ifatt oss själva. Jag har tillåtit mig att landa i mig själv, ta det lugnt när det känts så och göra det jag vill på mina egna villkor utan dåligt samvete. Annars är vi superduktiga på att mata fram det dåliga samvetet i alla lägen. Gör vi inte det själva, så är det nån annan som försöker truga det på oss. Ibland behöver man vara själv för att tänka, en annan gång för att kunna jobba fokuserat. Det även om vi människor är gjorda för att jobba tillsammans i grupp och att tillsammans med andra få pröva våra kompetenser.

En insikt som framträtt mera tydligt under min tankepaus är, att som medlem i en grupp får man nya perspektiv och då även ny kunskap. Men i total frånvaro i en inarbetad grupp får man andra perspektiv som vrider om både tankar och syn. Då gäller det att kunna dra nytta av de båda perspektiven och hitta ett bra utgångsläge när nya bilder målas upp.

Vi behöver komma ihåg att syftet med en grupp ska vara ett medel för att nå de mål man sätter upp. Gruppen ska inte vara ett mål i sig. Uppgiften för en grupp är i första hand uppdraget och i andra hand att utveckla gruppen. Det är via samspel och kommunikation mellan medlemmarna i gruppen som gruppen formas och utvecklas.

Vi är alla väldigt olika i beteendet och speciellt när vi "hamnar" i en grupp. Det är lätt hänt att en ny grupp visar misstroende mot varandra och att försvarsattityder och revirtänkande kryper upp till ytan. Alla i gruppen kommer dit med sin egen personlighet, sina egna behov, ambitioner, attityder, motiv, idéer, erfarenheter och värderingar. Det finns en misstänksamhet mot dolda agendor, mål och syften.

Samtidigt uppfylls de egna sociala behoven i en grupp. Och då behövs mycket tydliga strukturer (inte hierarkier) för att skapa trygghet i gruppen och vidare förtroende inom gruppen. En grupp utan förtroende för varandra är mycket ineffektivt - den är rent av destruktiv. Samarbete kan vara det som avgör teamets/gruppens ja t.o.m. hela organisationens/projektets framgång eller kräftgång.

Pilar2

Att arbeta sig in i en redan etablerad grupp är inte så lätt. Det finns egna tankar och funderingar som man måste släppa ifrån sig en stund, vara lyhörd och hitta det gemensamma språket. Man behöver lyssna in de olika gruppmedlemmarna och deras erfarenheter för att inte göra om redan gjorda misstag, genom att ta sig fram med ångvält, skygglappar och öronskydd. Det är så lätt att genast och snabbt skjuta giftpilar runtomkring sig, när några pilar av äkta vänlighet och hjärtlighet skulle göra skillnad.

Man kan förvisso känna ensamhet i en grupp. På samma sätt som man kan känna ensamhet i tvåsamhet. Då är det kanske bättre att söka nya grupper, som kanske har en mera liknande syn som du själv på samarbete och utveckling.

Många grupper sätter allt fokus på målet och uppgiften som ska lösas och då glömmer vi utvecklingen och "gruppvården" - det viktiga samarbetet som är en mycket stor bit i hela grupp-processen, där var och en delar med sig av sin egen kompetens till den gemensamma nyttan. Detta gäller både ad hoc grupper liksom arbetsteam med sin egen kultur och gemensamma mål.

Valkommen matta
Kanske vi kan mötas halvvägs i vindfånget och hitta balansen - harmonin, ifall vi alla i alla sammanhang vågar förlita oss på varandra och välkomnar annans kunskap och erfarenhet, även om det finns lite kall snö på farstumattan.

"Varje människa jag möter har något att lära mig"
- Dalai Lama -

torsdag 25 januari 2018 - 11:25

Hjärta, hjärna och lite magkänsla

Med intresse läser jag kolumnen av Marina Lindell (VBL 24.1) där hon berör "känslor versus rationalitet". Hon ställer frågan - "Är det dina känslor eller logiska rationella överväganden som styr vem du röstar på i presidentvalet?". Vidare berör hon det politiska livet både lokalt, men även globalt och frågar hur mycket av endera känslor eller rationellt övervägande som behövs för att fatta goda beslut.

Människan är oförmögen (rent biologiskt) att fatta rationella och logiska beslut utan att blanda in känslor. För att kunna vara en rationellt tänkande varelse, behöver jag vara högst medveten om mina känslor. Alla mina sinnesintryck passerar den mandelformade Amygdalan (mitt känslocenter) och filtreras. Jag får "känslomässiga" signaler om "vad jag tycker" kring den information som jag fått. Det innan densamma informationen hunnit nå mitt "medvetna jag" , den rationella delen av hjärnan - pannlobens cortex.

BuskarInget är svart-vitt

Det kan bli ganska jobbigt när "känslohjärnan" kidnappar förnuftet.
Hela hjärnan är ett enda stort nätverk, eller många olika nätverk. Mycket av hjärnforskningen i dag går ut på att studera hur olika delar är kopplade till varandra och hur de påverkar varandra. Man kan ha lagrad kunskap djupt inne i hjärnan kopplad till känsloreaktioner - allt det som finns i vår ryggsäck tillsammans med våra känslor påverkar våra handlingar.

Det finns människor som tycks sakna skuld, skam och medkänsla, känslor som sitter i pannloben. Då är vi inne på personlighetsstörningar, det som tidigare kallades psykopat eller sociopat. Dit hör såna som som gör sånt som gynnar dem själva utan att bry sig om ifall andra tar skada. Den biten behöver vi också vara medveten om, utan att för den skull tilldela epitetet till alla som har en annan åsikt än den man har själv.

Det är bara jag som kan ta beslutet om hur jag ska agera på basen av de känslor jag har. Hur omgivningen sen uppfattar mig - som emotionell eller rationell, baserar sig på de enskilda individernas bedömning. Viktigt för mig är att ta in empatin i de flesta sammanhang.

Däremot görs många av mina egna val och beslut i kongruens med mina värderingar och erfarenheter enligt eget omdöme. Det som sker mellan mig och min omvärld i förändring är viktigt. Det som sker inom mig kan jag påverka och även förändra. Jag behöver börja där innan jag kan försöka påverka min omgivning.

Genom en känslomedvetenhet kan vi se känslorna som förknippas med information och då även välja hur den ska användas. Marknadsföringen av idag har mera och mera börjat använda sig av känslor och den vill tilltala alla dina sinnen.

Vi har blivit "knarkare" och missbrukare av information och beroende av ständig uppkoppling. Är det så att vi har en övertro på information i realtid och inte klarar av att sortera det som är viktigt längre? Det ligger ett stort ansvar på den enskilda individen att vara uppmärksam och avgöra vad som är sant, och då är det viktigt att inte alltid ge känslor akut utlopp i sociala medier. Där felar vi ofta. Tillåt känslan, men kolla en extra gång vad förnuftet säger. Det är så enkelt att snabbt trycka på sändknappen och berätta om all frustration till omvärlden eller vidarebefordra information som vidare väcker känslor.

Ibland är det klokt att lyssna när det varnas i "känslohjärnan" och i "medvetna jag" för att man ska vara försiktig. Ibland behövs intuitionen (magkänsla) för att bilda sig en snabb överblick. Speciellt när det inte finns möjlighet eller tid att kritiskt analysera situationen. Magkänslan, som bygger på tidigare erfarenheter och upplevda känslor.

Hur är det med dig - agerar du ofta utgående från din intuition när du fattar viktiga beslut?

När vi människor väl har bestämt oss för nåt, är det inte så lätt att ändra åsikt. Det även om vetenskapen eller förnuftet säger annat. Vi behöver kunna acceptera våra känslor, men samtidigt lära oss att hantera dem. Att hitta en balans mellan hjärta och hjärna.

hjarta5

Både hjärtat och hjärnan behövs för det sunda förnuftet

Jag har haft väldigt många tankar kring det egna ledarskapet, där det behövs en förmåga att upptäcka de egna känslorna och dessutom försöka förstå dem. Det är inte så lätt att skilja på de olika känslorna och att förstå varför man känner som man gör och hur känslorna påverkar egna och andras handlingar. Idag vet vi genom hjärnforskningen att känslorna väldigt långt styr vårt handlande och vi vet att aldrig tidigare har vi haft tillgång till så mycket information som nu. Samtidigt har vi svårt att förstå hur vi fungerar, eftersom det är komplicerat. Känsla och förnuft är varandras komplement, men vi måste hitta balansen däremellan i både egna som i kollektiva beslut.

"Var öppen för förändringar, men kompromissa inte med dina djupaste värderingar"
- Dalai Lama -

 

söndag 31 december 2017 - 12:13

Emotionell intelligens så in i 2018

Det ljusnar i horisonten nån minut varje dag. Dygnets ljusa tid blir längre. På samma sätt ljusnar insikterna dag för dag.

Insikterna om hur jag fungerar när jag mår och presterar som bäst. Dels som individ, men även i olika gruppsammanhang.

Jag ger inga nyårslöften, men jag sänder en ödmjuk önskan om att det nya året ska fyllas av mjuka värden i ledarskapet.

Vi behöver lyfta fram förmågan av emotionell intelligens. Under året som gått har vi levt i spänning för vad som ska hända härnäst i vår omvärld. Vi har också satt stort fokus på den artificiella intelligensen. Den lyfts till skyarna lika mycket som man räds för den. Vi får inte glömma människan bakom den. Den emotionella intelligensen behöver lyftas ännu högre - som en framgångsfaktor i ledarskap, medarbetarskap och samhället i stort.

Vi lever i en allt mera forcerande tid och fokuset på det egna jaget tar sig oanade former. Ibland skrämmande sådana och ibland med förvånansvärt själviska beteenden.

Även om vissa saker i världen utvecklas snabbt, är vi fortfarande kvar här på den "lilla blåa pricken" med vår "gamla hjärna", vars funktion inte alltid är så lätt att förstå.

Vad behöver jag förstå? Hur ska jag tänka och hur kan jag åskådliggöra den emotionella kunskapen?

Kunskap växer och förståelsen med den. Ja, såtillvida att man är intresserad av den egna personliga utvecklingen och personligt ledarskap. Alla vill vi växa och utvecklas mot något håll. Att ta sig an kunskapen om personligt ledarskap och utveckla den, gör det också lättare att umgås med sig själv och andra och samtidigt leda andra.

Vi behöver förstå vikten med att hjälpa andra att få sina grundläggande behov tillfredställda framom att trycka ned dem och skapa oro och kaos i leden. För att det ska lyckas, behöver man först ha lärt sig att tillfredställa egna behov.

Par i burkTillsammans gör vi skillnad

Vi behöver lära oss prioritera. Att våga släppa känslan av att precis nu på stunden är allt superviktigt. Att istället sätta energi på de rätta sakerna just nu, prioritera och sortera och på så sätt minska den egna känslan av negativ stress.

Vi behöver hitta den inre kompassen och se nålen som visar på ja när ja betyder JA och nej faktiskt betyder NEJ. Vi måste också våga kommunicera det utan en känsla av dåligt samvete, som skapas i vår egen hjärna i rädsla för att såra eller i tron att annars inte tillfredställa annans önskan eller att misslyckas.

Den emotionella intelligensen kan utvecklas och förändras med bl.a motivation, ledarstil, kommunkation, stress- och konflikthantering, beslutsfattande och samarbete. Den hänger tätt samman med din egen självkänsla.

Genom en bra självkänsla kan vi bli mycket mera tydlig i vår kommunikation med andra och vidare låta de egna behoven få den tillfredställelse de behöver. Vi kan inte och behöver inte vara överallt och göra allt. Vi är många och genom att förlita oss på medmänniskorna runtomkring, kan vi dela på det som ska företas. Vi kan använda den kunskap som finns. Var nyfiken och lyhörd! Kanske medmänniskan bredvid dig har den kunskap och/eller kompetens som behövs just då. Du vet inte allt och kan inte allt! Men du kan lära dig genom andras och egna misstag samt framgångar. Och det är helt okej att glädjas över andras framgångar och lycka, men samtidigt acceptera misstag som en del av den personliga utvecklingen.

Kom i håg att ta vara på den tysta kunskap och livserfarenhet som finns runtomkring dig. Låt människornas egen historia flöda innan de glöms. De ger dig nya insikter och du växer med den kunskapen, ifall du är mottaglig.

105Min gåva till mina föräldrar, som de fyller och som senare blir en kunskapskälla för mig och mina barn

Inga beslut kan tas utan känslor. I vår hjärna pågår en livlig trafik (kopplingar), båda vägarna mellan förnuftet och känslorna.
Därför behöver vi vara medveten om egna liksom andras känslor för att kunna nå en balans mellan känslor och förnuft. Vi behöver stänga av "jag-bruset" och lyssna på varandra för att nå det sunda bondförnuftet, som behövs mera för var dag.

Det personliga ledarskapet utvecklas när du upptäcker och blir trygg i den personliga utvecklingen och de egna värderingarna. Då ökar den egna motivationen och drivkraften.
Vilken är din drivkraft? Förstärk den! Vilka är dina värderingar? Lev enligt dem, men se till att acceptera - alla har egna och lever efter dem. Vilka är dina behov? Tillfredställ dem!

"För att kunna utveckla din högre natur behöver du först lära dig att tillfredställa din lägre natur".
(Abraham Maslow)

 

Mitt nya år innebär ytterligare arbete för att stärka den personlig utveckling, ett nytt jobb, kanske ny bostad. Allt det som jag önskar och det som kommer utan varsel - allt som stiger in i mitt liv tar jag emot och hanterar lugnt och fokuserat, utgående från egna värderingar och behov.

Jag önskar dig Ett riktigt gott nytt år. Fylld med nya insikter och kunskap om dig själv samt omvärlden. Tillsammans gör vi skillnad.

torsdag 30 november 2017 - 10:37

Att lära för livet i närvaro

När jag tar mig an morgonens nyheter via den tryckta pressen, försöker jag göra det med ett leende för att få fram de positiva signalerna till min hjärna. Det är inte så lätt, men värt ett försök varje morgon. Allt som oftast börjar det rassla till ordentligt och kopplingar görs mellan olika nyhetsinslag. Ett mönster kommer fram.

De senaste dagarna har fokuset i finlandssvensk media varit kring den uppmärksammade kampanjen #metoo #Dammenbrister och #Övistoo. Ingen kan ha missat den diskussionen. All media är fylld med diverse hashtags, berättelser och stöd. Tyvärr är det svårt att framtvinga ett leende när man får ta del av olika individuella upplevelser och känslor, som präntats ned i ord. Empatin tar över och det är inte långt till sympatikänsla för allt det upplevda.

Alla dessa initiativ som uppmärksammats visar på att alla har rätt att få göra sin röst hörd, att både kunna få tala och bli lyssnade på. Men det gäller även att stanna upp ett tag när den kollektiva euforin tar över. Stanna upp, tänka och ge de egna tankarna ord. Det är lätt hänt att man följer med kollektivet i tanken utan att egentligen fundera på orsak och verkan. Det öppnas många sår hos många och de behöver få läka för att inte varbölder ska uppstå. Jag hoppas att det föds en givande diskussion som leder till en förändring och förbättring, men då måste vi medvetet försöka undvika en stigmatisering. Det borde gälla i alla diskussioner och i alla sammanhang.

Jag ser att informationssamhällets uppgift är att upplysa, granska, öka kunskapen, sälja en tanke och väcka intresse, men i många fall har den också tagit sig rollen att skapa avsky genom att lyfta fram olika attityder. Vi glömmer lätt, att bakom varje skrivet ord finns en individ med egna erfarenheter, attityder och kunskap som sätter sin prägel på det skrivna eller uttalade ordet. Som mediakonsument påverkas jag och det är lätt att anpassa mig till det jag ser och hör. Det är skrivna eller uttalade ord och meningar som någon annan tänkt som serveras mig. Vi tänker ca 65 000 tankar varje dag och då är det är inte så lätt att sålla mellan orsak och verkan. Det är inte heller lätt att förhålla sig objektiv alla gånger. Vi påverkas av våra känslor och agerar därefter.

Därför är det viktigt att lyfta fram retoriken i sammanhanget. Forskning visar på att språkutveckling och kunskapsutveckling hör ihop. Vi behöver bli bättre på retorik och och rumsren diskussion. Där behövs satsningar, liksom på krishantering och jämställdhet.

Jag noterar vidare diskussionen om "Pressens möjlighet att förstärka den tvåspråkiga Vasaregionen" som ordnades på onsdag i Vasa och kulturministerns "dialog" med den ena vinnaren av Finlandiapriset. En fråga om Finlands båda nationalspråk, som varit och fortfarande är högaktuell i olika sammanhang.

Den som är intresserad kan ta del av EU kommissionens rapport - Nyckelkompetenser för livslångt lärande (2006) Där lyfter man fram både språk och retorik. Mest tydligt är social och medborgerlig kompetens, där kärnan är "förmåga att delta ändamålsenligt och konstruktivt " samt kommunikation på modersmålet och på ett främmande språk, som inbegriper förmedlingskompetens.

Där kan var och en av oss som medborgare eller opinionsbildare föregå med gott exempel och inte låta attityderna, känslor och härskartekniker ta över i en diskussion. Istället behöver vi lära oss att lyssna på motparten för att sen bemöta med sakliga argument.

Vi är inte heller betjänta av språkförbistring. Vi är förtjänta av att lära förstå varandra, även de kulturella skillnaderna. Kommunikation är ju länken mellan mig själv och andra. Som ett tips till den media som bevakar kustområdet. Lyft fram den andra språkgruppen i media med intressanta och positiva berättelser. Jag vill gärna se en positiv nyhet varje dag!

Låt retoriken vara saklig, respektfull och begriplig - en bra ledstjärna. Vågar tidningshusen som opinionsbildare ta utmaningen och vara föregångare och initiativtagare till en "Battle of the West Coast" på de båda inhemska språken i växelverkan. Ett första steg till en fysiskt och mentalt närvarande "tävling" i retorik på två språk i växelverkan, där det handlar om att lära sig lyssna, förstå och argumentera och tala på ett snyggt sätt kring positiva teman och samtidigt kunna belysa aktuella frågor, gemensamma för regionerna och kustområdet som helhet. Detta med tävlande lag från opinionsbildare, beslutsfattare, läsare, studerande, sektorgrupper, etc. i en seriös återkommande tillställning, men med glimten i ögat. Man lär genom att utöva och lyssna på andras framsteg eller misstag.

Tidningar2Det rasslade visst till ordentligt nu och kopplingarna gav nya tankar. Vi lär oss nytt varje dag.

tisdag 20 juni 2017 - 12:44

Utveckling genom avveckling?

Kan man utveckla genom att avveckla är en fråga som sysselsatt mina hjärnceller och allt medan det kopplats mellan dem. Vår hjärna vill ha roligt och saker att göra. Ifall vi är sysslolösa irrar tankarna snabbt iväg. Ifall det finns tråkiga saker med i bilden, är det lätt hänt att vi ältar oss fram.

Efter år av intensivt jobb och studier med lite fritid hittas stunder av sysslolöshet ifall jag tillåter det. Jag gör det gärna, eftersom jag gärna använder min lediga tid till tankearbete. Jag känner det förlösande, att få använda min tankeförmåga att hitta lösningar på frågor som hängt i luften, hur vissa uppgifter ska lösas och varför människor agerar och har agerat på ett visst sätt. Det känns som efter det uppfriskande sommarregnet, när olika partiklar sköljts bort och fräschören strömmar till. Det blir lättare att andas igen och jag ges tid att formulera meningar på pränt.

Det är en omvälvande tid som vi befinner oss i. En orolig och kaotisk tid på internationellt plan, men även på det lilla lokala planet. Normalt står inget och ingen stilla, men nu verkar allt rusa fram i en onormalt hög fart med omstruktureringar och förändringar, vars slutresultat inte kan ses, endast anas.

På nåt sätt känns det som om allt går i cykler och olika sådana och att de korsar varandra ibland. Eller är det endast tankar som tillhör teosofin och dess teorier. Även om man inom ekonomin hittat tydliga cykler med egna formler.

Ibland kan det vara bra att ta en snabb titt i dåtidens bakspegel, för att med perspektiv. kunna hantera nutiden och planera för nytiden. Vi behöver inte gå tillbaka ända till den autonoma tiden. Vi kan stanna vid år 2000 och Kommunreformen KSSR, när man strävade till frivilliga kommunsammanslagningar och i annat fall bilda samarbetsområden kring social- och hälsovården. Vad diskuterar vi idag, efter sjutton år av intensivt arbete för beslutsfattare liksom beredande tjänstemän.

Det är en av orsakerna till att jag inte varit manad av personligt engagemang som förtroendevald. Jag har istället sett min uppgift att ställa mig neutral på sidan om beslutsfattandet, men som stöd och med hjälp till alla och en stor vilja att fortsätta bygga upp grunden för en hållbar organisationsgrund med beslutsfattare. Jag har gett min ordinarie arbetstid, min fritid och satsat en del som jag aldrig kan få tillbaka. Precis som många av de beslutsfattare som engagerat sig och kämpat för och försvarat den egna regionen under de senaste 20-30 åren.

Idag är vi mera defensiva och håller hårt i vårt existensberättigande. Det offensiva blir satt på undantag, eftersom det ändå inte finns gehör för olika aktioner och kampanjer. Men, vi får på inga villkor falla till att bli modesta och förringa oss själva. Vi är ett stolt folk i vårt kära kustområde -

Vi kan och vi vill sjölv! Vi behöver berätta det och inte alltid fråga om lov eller be om ursäkt för vår rätt att existera i en för oss kreativ miljö, utan att för den skull bli lik punkrörelsen som den sanna subkulturen på 70-talet. Den som anammade anarki.

Tyvärr är centralisering och allokering modeord (klyschor) igen. Och det smittar av sig, precis som alla modeord. Vi minns ord som bl.a. solidaritet, synergi och effekter av dito, proaktiv, leverera, transparens, nytänk, värdegrund, case, win-win, samsyn, brainstorma, swot-analys, faktaresistens, "hype", jämlikhet och decentralisering. Ord som fastnar på allas läppar.

flytt int 3

Kanske någon har sett (jag har en i gömmorna) eller till och med minns de "plojknappar" som Norrlandsförbundet på andra sidan Kvarken, på 1960-70- talet tryckte upp med texten "Vi flytt int" och "Vi längt hem". Jobben fanns söderut och norrlänningen tvingades ofta mot sin vilja att flytta.

Nu tar en del av de unga i Finland sin kunskap med i kappsäcken (som decennier tidigare) och flyr västerut efter jobb och landet dräneras på kunskap och nödvändig arbetskraft samt skattebetalare. Tänk om man fick dem att tänka tanken - "Vi längtar hejm, tär behövs vi", när de väl prövat sina vingar.

Ifall jag tittar i min kristallkula, kommer vi att behöva arbetspooler med allehanda kunskap och i nytiden kommer en person att ha flera kunskapsområden att luta sig tillbaka på. Man blir tvungen att skaffa sig olika kompetenser och kanske bli företagare för att kunna konkurrera på arbetsmarknaden. De offentliga tjänsterna blir färre och den privata sektorn växer. Den tredje sektorn blir kommunernas trumfkort när det gäller den service som kommer att bli kvar i kommunerna.

Precis som många andra, ser jag närdemokratin som oerhört viktig i framtidens kommuner. Speciellt i tider av centralisering när beslutsfattandet flyttas till annan nivå och gemensamma medel fördelas på nytt sätt. Vi har lokala nätverk av beslutsfattare som kommer att få en viktig roll i kontakten mellan invånaren och beslutsfattare på både kommunal- som landskapsnivå. Den biten måste utvecklas med sikte på nytid och med den kreativitet som finns är det fullt möjligt ifall vi tillåter det. Det kommer att vara avgörande för hur man på lokal nivå vill utveckla den egna närmiljön (modeord) och lokalsamhället till att vara attraktivt boende och ställe att leva i för nuvarande och nya invånare.

Under mina år i arbetslivet har jag aktivt försökt initiera och delta i utveckling av och för att bygga upp en hållbar struktur med olika team, med ett långsiktigt mål satt på nytid. Ibland har det lyckats, men även setts omkullkastas totalt på grund av omorganiseringar och -strukturering.

Alla individer vill lämna sina egna fotavtryck. Vissa har större fötter och andra mindre, vissa är mera högljudda i sin frammarsch än andra, men framåt går vi allihopa. Vissa stirrar sig blinda på nuläget och trampar på i blindo, när andra målmedvetet skapat flera plattformar inför nyläget att mellanlanda på.

I det nya blir vi tvungen att pruta lite på våra egna revir och egon och våga öppna oss för att höra vad invånarna och människorna säger på riktigt. I allt utvecklingsarbete behövs väsentliga förbättringar av redan existerande metoder, men för den skull behöver man inte uppfinna hjulet på nytt. Då finns det risk för stagnation.

Men jag vet, det är mycket lättare att impregnera och sen kontinuerligt putsa skalet på frukten än att försöka hålla innehållet fräscht frestande och intakt med stöd av kärnan.

lördag 20 maj 2017 - 22:44

Genom samtal utvecklar och utvecklas vi

Tre månader har förflutit sen jag senast tog mig tid att rista ned mina tankar. Det har varit ett intensivt kvartal med hårt valarbete, intensiva nattstudier under två år med tretton obligatoriska och därtill tjugoåtta frivilliga böcker av kompletteringslitteratur och dito artiklar med de vardagliga sysslorna och behovet av närvaro i olika sammanhang, både privat som med uppdrag på fritid, liksom Studiemässigt och professionellt. Men även om alla tankar inte är nedskrivna, har de tänkts och samlats på hög, färdiga för tangentbordet. Min vana trogen sedan många år, väger jag mellan vad som är viktigt och vad som triggar mig på riktigt.

Det som alltid är lika spännande, är att sätta saker i relation till varandra och se hur de hittar sin plats i ett större sammanhang. Efter att jag för tio år sen gavs möjligheten att ta del av en tvåårig utbildning i ledarskap och organisationsutveckling har många bitar fallit på plats, sakta men säkert under mina senaste två år inom utbildningen till Mental Tränare.

Varje individ är sin egen och tillsammans bildar vi team och grupper i olika sammanhang. Och det är främst i dessa sammanhang som min insikt om kopplingarna kommer fram. På samma sätt undrar jag om coachande ledarskap är härskarteknikernas motsats.

gisor2Ha, va vi e bra!

Jag har en medmänniska nära mig som jag respekterar högt. En harmonisk samtalspartner som precis som jag, gärna berör frågor som handlar om ledarskap, organisationsutveckling eller dito avveckling samt människans litenhet och storhet samt individens plats i mindre och större sammanhang. Vi diskuterar med respekt för varandras åsikter. Vi använder "giraffspråket" som ett för oss naturligt sätt att kommunicera. Genom kommunikationen är vi mera medveten om egna känslor, önskningar eller behov och behöver inte ta hänsyn till de normer som dominerar i den snäva "kulturmiljö" vi lever i. Vi behöver endast analysera dem och ställa frågan vad, hur och varför. Ibland känns det som om jag stjäl hens tanke eller blir bestulen på min egen när vi svävar ut i resonemangen. Det är en glädje att kunna krypa in i de insiktsfulla dialogerna, där tid och rum inte har någon betydelse - där gemensamma värderingar och gemensam erfarenhet delas.

Under mina två år i utbildningen som Mental Tränare, har jag lärt mig att se på omvärlden med nya ögon och jag kan lugnt konstatera att det har utvecklat mig som person och jag hoppas, även som medmänniska. Jag har lärt känna nya sidor hos andra genom att iaktta individerna som de är. Men det viktiga är att jag själv stärkt mina egna svaga sidor och även de starka.

Genom att med jämna mellanrum frivilligt eller ofrivilligt ha hamnat ut på gungfly, har jag via min egen stärkta självkänsla och med ny självsäkerhet tagit mig en bit på vägen och jag har kunnat förankra mig vid någon påle eller greppa tag i en gren i ett stabilt träd. Jag har hittat ett inre lugn och vet att min oro är föga värt, eftersom jag inte kan påverka det som ska hända. Jag kan endast lära mig hantera situationen när den väl är där. Precis som med stress. Ingen är stresstålig, men jag har lärt mig att hantera den.

Dag Hammarskjöld har myntat: " Den längsta resan för var och en är den inre resan" och där ligger en stor sanning. Jag ser de inre bilder och hur de enskilda bilderna blir en film som visas för mig i det inre.

Samtidigt är jag fullt medveten om, att alla kreativa, självgående, tänkande och självständiga individer kan upplevas som hot av andra individer, ensamma eller i grupp. Då kanske de gärna ser att man lämnas kvar i gungflyet för att trampa tomt eller så trampar de ner dig. Men, med drypande lerig lekamen kryper jag fram. Jag låter leran torka eller ställer mig under häftigt regn för att skölja bort den fragmenterande leran, fit for fight som amerikanerna säger.

Ja, man kan till och med upplevas som dryg och hamnar snabbt i stormens öga, där allt är tyst, molnfritt, utan vind, men med ett stilla regn tills armar från det omkringliggande kaoset tränger in och omintetgör stillheten och gäckar hela balansen.

Tanken för mig vidare till hur viktigt ledarskapet är när arbetet man gör sker med och bland människor och inte enbart vid skrivbordet med fokus på papper och siffror. Det är oerhört viktigt att lära känna sig själv först för att kunna hantera olika situationer. Det är så lätt hänt att man utövar olika härskartekniker för att ta sig till en maktposition eller från en sån ta sig an rollen av en Goliat utan att minnas vad David sen gjorde. Ibland kanske Goliat känner sig hotad av David, även om han är mindre. Detta eftersom David kanske har en kunskap om var hypofysen finns och hur stenen kan förgöra, ifall den träffar rätt. Men det är endast spekulationer, eftersom den historien inte har besannats.
Men etter värre är när Goliat utövar dubbelbestraffning innan David hunnit agera. När Goliat önskar allt och ständig tillgänglighet, men samtidigt skuldbelägger David för att ägna för mycket tid för att vara ständigt tillgänglig och prestera enligt önskemål utan att ha en aning om vad det totala innehållet i prestationen innebär.

Jag tror att vi alla är överens om att det behövs empati, social kompetens och konsekvensbedömning i ett ledarskap. Chef kan alla vara, men goda ledare kräver egenskaper för att motivera, skapa möjligheter och tillåta individerna växa i en gemensam process av förändring. Det behövs förmåga att se individen, skapa förtroende och lojalitet samt tillit och engagemang för att föra flera individer mot samma mål.

Varje organisation har sin egen historia och den har byggts upp med de individer som på sätt eller annat verkat i den. Man behöver vara medveten om både dåtid och nutid och via kunskapen om dessa båda kan du skapa en "nytid". En utveckling sker när organisationen förändras stegvis från en form till en annan genom generationer. Ifall du raderar all historia och tyst kunskap uppfinner du hjulet på nytt, och på nytt och det sker en stagnation istället för utveckling. Du kommer aldrig fram till kärnan, utan smakar bara på skalet och liten en del av innandömet. Det behövs perspektiv på då - kunskap om här och nu och en blick framåt mot det nya.

Genom samtal och framförallt dialog kan många saker hitta sin lösning även om man har en stark integritet som chef eller ledare. Det handlar om att lära sig se den andra individen och lyssna utan att döma eller ta fram de egna fördomarna. Det handlar om att se konsekvenserna av ett handlande.

Varje god ledare är betjänt av individer som tillåts utvecklas, vilket i längden ger positiva följdeffekter på utvecklingen av organisationen och vidare på samhällsutvecklingen. Men för att knyta an till det coachande ledarskapet så vill jag poängtera vikten med att vara tydlig och att få andra att växa för att nå gemensamma mål genom prestationer. Det genom att vägleda och hjälpa alla att se möjligheterna.

Med rätt verktyg och ett bra förhållningssätt, en riktig analys av situationen om varje enskild individ befinner sig just nu i relation till organisationen och samhället, kan jag och du som ledare på ett mera markant sätt kommunicera och agera så att alla medarbetare når sina mål och så att man sen lyckas bryta ned målen i aktivitet och på så sätt växa i rollerna med tydliga spelregler.

Med andra ord - vägleda - få andra att se sina egna lösningar och möjligheter - inte döma eller endast presentera ultimatum utan utrymme för diskussion. Det är aldrig lätt att se och sen förstå reaktioner och hur budskap tas emot, eftersom du aldrig kan veta vad som finns i den andra individens ryggsäck, ifall du inte vill ta reda på det.