söndag 22 juli 2018 - 16:58

Tur, slump eller val?!

Blender

Det var inte tur eller en slump att den yngsta inte stod i närheten av "blendern" när dess kanna sprack i två bitar - det var skönt att hen hade valt att stå en bit i från med vägg emellan. Men med snabb reflektion till köket vid smällen och klokt handlande, drog hen ur kontakten. Men förödelsen var där. Det såg ut som om det värsta dådet hade begåtts med vassa knivar i köket. Det var stänk uppåt väggar, på golv och i tak. Det blev att ta till trasor och svampar.

Blev då att fundera på vad som är tur och slump eller rent av ett medvetet eller omedvetet val.

Att säga att det är tur att.... tror jag att visar på en viss osäkerhet. Men osäkerhet för vad? Det är ren tur när man vinner en liten slant på lotto eller drar vinstlotten i ett lotteri. Vi har otur när vi drar nitlotten.

Vi använder ordet tur på ett väldigt konstigt sätt. Kanske jag använder ordet tur ifall jag vill att någon ska bekräfta eller förneka ett påstående eller en tanke jag har. Eller för att motvilligt beskriva en framgång, för att förminska den. Kanske t.o.m. för att förstärka en sarkasm.

Man är kanske tvär och brottas med sitt dåliga samvete och hoppas innerst inne att situationen vore annorlunda, fullt medveten om att man kanske gjort en felbedömning eller att någon annan dragit en slutsats om en situation utan all fakta på hand och försöker påverka det egna beslutet i tron om att man hjälper. Kanske man hänvisar till sin tur (slumpen) när det går dåligt och till egen förtjänst när det händer bra saker.

Det kan väl inte vara så, att det är tur eller slumpen som avgör våra liv. Det mesta handlar i stället om omständigheter, påtvingade sådana eller givna. Att vi är med om olika saker i våra liv gör att vi ibland måste välja väg. Attityden har en viss betydelse och i vår backspegel kan vi välja att tolka händelserna på olika sätt. Man kan dra nytta av sina egna erfarenheter, men man kan inte ha kontroll över allt i sitt liv. Är det då turen eller slumpen som kommer in i bilden? Ifall man bara tittar efter en sak, missar man helheten.

Vi vet att vi reagerar starkt när häftiga förändringar sker från det som vi är vana med, som de vanedjur vi är. Vi känner kanske rädsla och en osäkerhet när något snabbt och oförklarligt sker. Försök lura din hjärna om du kan. Jag kan inte. Däremot kan jag mata den med tilltalande och positiva bilder för att det ska kännas bättre. Slå omvärlden med häpnad - inte på käften!

Lyckoforskningen visar på, att det är människors tankar och attityder som avgör om man har tur eller otur. Människor med verklig tur har en mer avslappnad attityd till livet. De är mindre fokuserade på detaljer och ser mer till helheten. Kanske det är så att man vågar släppa taget en stund, och lyssna både inåt och utåt för att kunna greppa ett större sammanhang.

Hur ofta har du hört - Vilken tur du har haft med dina barn. Vilken tur att jag fick godkänt i tentan eller i provet. Vilken tur att få ha dig som vän. Vilken tur att jag inte har...

Det är ingen tur - det är ett val eller en omständighet.
Jag har själv valt hur jag vill uppfostra mina barn till de fina, tänkande, verbala och omtänksamma ungar de är. Att även de sen hamnar i olika obekväma eller hjärtlösa situationer är deras eller någon annans val eller en omständighet.

Att man lyckas i tentan är ingen tur, det är eget målmedvetna arbete som gett resultat.

Att få någon som sin vän, är ett val bland alla ca 7 miljarder människor som befolkar vår lilla blåa prick i universum. Det efter att själarna möts i en tyst eller verbal kommunikation - man talar samma känslospråk, oberoende bakgrund.

Men inget är gratis. Det behövs en bra tvåvägskommunikation och det ska både ges och tas med respekt för varandra som människa och varandras behov. Man väljer vilka människor man vill ha i sitt innersta liv. I det yttre livet är det omständigheterna som avgör.

Detta blir extra tydligt under olika utvecklingsfaser när man ställer frågan "Vem är jag och vart ska jag?" Kanske upptäcker man att vissa människor känns som om de vore en del av en själv, när andra bara finns där av en eller annan anledning.

Så även när andra djupa frågor som utgår från den egna situationen dyker upp under en människas lager av överkrav, prestationsångest, känner vi oss otillräckliga. Då behöver vi ha den bredvid, som ser oss som den människa vi är. Så är det att leva. Men ju hastigare tempo, desto större risk för att livet fastnar i det där ytliga och då blir det svårare att hinna fatt sig själv och landa i och ge utrymme för de egna känslorna.

Det är också viktigt att kunna umgås med sig själv, men som ensam är man inte alltid den starkaste. Ibland kan man göra underverk tillsammans och det är mycket roligare att upptäcka världen när man kan dela varandras olika känsla för upplevelsen och på så sätt bredda sin egen syn.

Vi är medveten om att alla inte kan gilla alla. Men vad gör vi inte för att få vara en del av olika sociala grupper. Sätt upp handen, den som tror att den är älskad av allt och alla endast genom att vara. Gissade det. Ingen! Ibland känns det som om vi måste prestera och bevisa för att vi överhuvudtaget ska kunna vara en del av en grupp eller en del i en annan människas liv. Istället för att bara vandra sida vid sida och ge varandra stöd när det behövs.

Turklover2Det som vi i många sammanhang gärna nämner som tur är egentligen resultat av svettigt, hårt och även svårt medvetet arbete eller val för att nå fram till målet.

Man gör sina egna val, och ibland är det helt okej att ändra riktning ifall man är osäker på sitt val - att ompröva med nya erfarenheter i backspegeln och positiva bilder som signalerar direkt till den egna hjärnan - Bra att du vågar! När någon annan kanske skulle ha sagt "Tur att du vågar!"

Till syvende och sist. Det handlar om att vara uppmärksam på det som är oväntat och bryter normerna, såtillvida man väljer att öppna ögonen och vågar se de stora sammanhangen utgående från sin egen lilla bubbla.

Vilken tur att jag fått skriva av mig igen och att du valde att ta del av detta.

Lyssna till din intuition och skapa dina egna positiva förväntningar inför hösten under denna sköna sommar!

lördag 26 maj 2018 - 19:16

Ordet är fritt!

Under helgen som nu är, hålls ett stort politiskt årsmöte i Uleåborg. Ett möte som jag under tre decennier fått uppleva i min tidigare tjänst. Mötet som samlar många aktiva, fritidspolitiker och folkvalda för att dra upp riktlinjer, göra personval och umgås.

Jag kommer osökt att fundera på varför vissa människor är benägna att delta i olika möten och hur de påverkar dem och varför andra inte överhuvudtaget är intresserad av möten. Vi växer ju via möten.

Möten är ju den bästa formen av kommunikation eftersom de sker i realtid. Precis som en direktsändning i radio eller TV. Möten är ju inte enbart de med en färdig agenda. Möten handlar också om att träffas utan agenda.

Vi möts för att få bekräftelse, för att utvecklas och bredda våra vyer. Vi utbyter kunskap och erfarenheter. Vi människor behöver mötas, men tar vi våra möten på allvar? Varför är vi missnöjda med många möten och varför fortsätter vi ändå att hålla dem?

De möten som enbart har formen av rapportering leder ingen vart. Men möten som ser framåt, analyserar och gör upp en handlingsplan för alla sektorer utgående från de frågor som har betydelse för organisationen. De mötena har ett mervärde för individerna i och för organisationen. Det ökar motivationen hos varje individ och visar på en handlingskraftig organisation.

De gamla grekerna möttes på sina torg för att tillråda eller avråda, men i dagens värld möts vi för att skapa förståelse och få en insikt i vad som sker i omvärlden och vad det ställer för krav på den egna organisationen, men även likt de gamla grekerna förorda och ingjuta mod samt avstyra och hindra. Det kanske främst bland de organisationer som utövar någon form av påverkan i samhället.

Ett möte ska väcka energin, ifall den likt Törnrosa har slumrat in. Genom möten kan vi skapa gemensamma visioner och mål. Det är i mötet med andra individer som skaparglädje, kreativitet och nya idéer uppstår. Mötet styr hur gruppen utvecklas och det som sker mellan mötesdeltagarna.

Här har den som leder en viktig uppgift. Hen ska kunna motivera och entusiasmera och tydliggöra visionen och målbilderna. Det för att få alla sträva mot samma håll. Hen ska kunna skapa energi och lust till arbete hos den enskilda individen liksom i hela organisationen - hur vi påverkar varandra, samspelar och skapar lojalitet samtidigt som hen får en direkt feedback.

Mötet är ledarens främsta verktyg i sitt egna arbete, men då måste hen också förstå syftet med ett möte. En bra utbildning och begåvning är bra, men ifall man enbart sätter tonvikten på intellektuell kapacitet och logik samt matematik i ledarskapet, bör man tänka om. Siffror är viktiga mätinstrument, men inom forskningen framkommer att förmågor som självkontroll, självmotivation, entusiasm och ihärdighet har betydelse eftersom känslornas förmåga att styra över förnuftet är stort. En ledare behöver lära sig upptäcka och förstå andras känslor och behov. Den som har en social kompetens kan påverka hela mötet, inspirera och få andra med sig.

ordforandeklubba2"Ifall du ska stöda en individ i att tänka själv, måste du släppa tanken på att andra tänker som du, oberoende av värderingar. Vill du få individen med dig på dina idéer, måste du försöka se idéerna med hens ögon."

 

Som ledare behöver man bli proffs på att vara amatör. Låter konstigt, men så fort ordet ledare uttalas tänker vi på en person som tar avstånd och kanske rent av isolerar sig från övriga gruppen likt dåtidens kungar. Ifall man tänker så och att ensam är stark, kommer man att förbli ensam men inte särskilt stark. Ledarskapet handlar om alla andra, inte mig själv! Man behöver vara en god förebild för alla andra samtidigt som de andra vet att man är vald på grund av vissa talanger eller som specialist. Men i ett ledarskap är det inte längre lika viktiga. Det handlar om att utvecklas ytterligare och att kunna stötta, hjälpa, uppmuntra och inspirera alla de som finns runtomkring. Den egna framgången får sättas på undantag framom andras önskemål och organisationens framgång.

Se det som ett regissörsuppdrag, där alla andra är skådespelare med olika roller och karaktärer, som ska samsas på samma scen. Och alla skådespelare har sin egen trivselroll, där de kan blomma ut ifall du ser deras kapacitet och de tillåts använda den. Alla bidrar till helheten och recensionerna efteråt är riktgivande. Resultatet kommer om bara människorna mår bra och förstår varför de gör vad de gör.

Men tillbaka till veckoslutets stora möte i Uleåborg. Efter att för första gången försöka hålla abstinensen stången på avstånd och utan att kunna ta del av den sociala samvaron, de politiska diskussionerna kring gemensamma värderingar, personvalen och den euforiska stämningen, är jag tvungen att förlita mig på nyhetsrapportering och små glimtar via TV och sociala medier. Ingen direktsändning precis. Men jag vet också att värderingar är inte vad man säger, de är vad man gör.

I skrivandets stund vet jag, att mediafolket twittrar och prickar in rätt bokstäver på sina skärmar. Tjänstemännen försöker sammanställa alla diskuterade förslag inför morgondagen när besluten ska tas och mötesdeltagarna förbereder sig för kvällsfesten med den goda maten, de roliga talen och den underbara känslan av samhörighet. Så jag får snällt sitta och vänta på recensionerna av det fria ordet.

 

måndag 16 april 2018 - 20:22

Bloggandet som spektakel

Jag har minsann tänkt och funderat för att komma fram till min egen optimala lösning efter noterade, spridda kommentarer om vem som har rätt att blogga, hur ofta och om vad.

Jag började blogga under HSS Bloggen.fi/anci för väldigt länge sen. Jag bloggade varje dag och ibland två gånger om dagen. Jag hade åsikter om det mesta och då fördes häftiga diskussioner och debatter. Ja så pass, att vissa stängdes av. Nog för att jag har åsikter även idag om det mesta, men är kanske lite mera återhållsam efter alla grymma påhopp från olika mirakelmän och -kvinnor och med kunskap om att vi alla bär med oss egna erfarenheter och egen kunskap. Jag vill nästan påstå att det handlade om vuxenmobbning. Men oberoende var det de första tappra stegen för många österbottningar och andra finlandssvenskar till en ny form av kommunikation. Man vågade sätta ord på pränt i offentligheten. Andra öste sin NN frustration i kommentators fälten på samma sätt som på webbsidorna för HSS - ett fullständigt spektakel. Ett folkets skådespel.

bloggenfi2Fortfarande i kärt ego -kanske den höjer dito

 

Nu har skådespelet flyttat in på Facebook istället och bloggandet har blivit mera rumsrent, men också mera ett kommunikationsmedel för att föra ut det som upplevs som vackert, men även det som är vardag och jobbigt. Alla bitar skapar en helhet av de individer vi är.

Själv är jag nånstans mittemellan, där jag gärna bjuder på mina tankar utan att för den skull bjuda in er till mitt privatliv och det gör det besvärligt. Jag är inte "glassig" med "coola" bilder och snitsigt formade rubriker och en text som fungerar i vårt snabba informationssamhälle. Jag är en "tänkare" av stora mått och försöker hitta en kontext som passar i bloggvärlden, även om jag vet att jag bli för långrandig med mångas ögon sett.

Nu rör sig min tanke om att fortsätta eller inte fortsätta. Finns det nån som läser en snart 55-årig tants betraktelser på allvar? Eller borde hon börja vlogga eller skapa en podd i stället för att följa med trenderna? Det är inte lätt att vara en del av kommunikationssamhället där man ska jämföras och synas med många ögon.
Är bloggar och andra verktyg för kommunikation enbart ämnad för den nya och yngre generationen?

ombloggandet2Coaching av mig själv

Facebook, Twitter, Snapchat och Instagram är hanterbart med snabba ryck, men jag vill sätta ett mervärde i en blogg. Jag vill dela med mig av kunskap, erfarenhet och skapa en dialog. Men i avsaknad av en dialog, hoppas jag åtminstone en stund till få dela er uppmärksamhet och kanske ge några nya insikter - för jag ger mig inte så lätt.

Jag har dock har en stilla undran - vad berör och vad kryper in i själen hos dig som läser bloggar?

 

torsdag 30 november 2017 - 10:37

Att lära för livet i närvaro

När jag tar mig an morgonens nyheter via den tryckta pressen, försöker jag göra det med ett leende för att få fram de positiva signalerna till min hjärna. Det är inte så lätt, men värt ett försök varje morgon. Allt som oftast börjar det rassla till ordentligt och kopplingar görs mellan olika nyhetsinslag. Ett mönster kommer fram.

De senaste dagarna har fokuset i finlandssvensk media varit kring den uppmärksammade kampanjen #metoo #Dammenbrister och #Övistoo. Ingen kan ha missat den diskussionen. All media är fylld med diverse hashtags, berättelser och stöd. Tyvärr är det svårt att framtvinga ett leende när man får ta del av olika individuella upplevelser och känslor, som präntats ned i ord. Empatin tar över och det är inte långt till sympatikänsla för allt det upplevda.

Alla dessa initiativ som uppmärksammats visar på att alla har rätt att få göra sin röst hörd, att både kunna få tala och bli lyssnade på. Men det gäller även att stanna upp ett tag när den kollektiva euforin tar över. Stanna upp, tänka och ge de egna tankarna ord. Det är lätt hänt att man följer med kollektivet i tanken utan att egentligen fundera på orsak och verkan. Det öppnas många sår hos många och de behöver få läka för att inte varbölder ska uppstå. Jag hoppas att det föds en givande diskussion som leder till en förändring och förbättring, men då måste vi medvetet försöka undvika en stigmatisering. Det borde gälla i alla diskussioner och i alla sammanhang.

Jag ser att informationssamhällets uppgift är att upplysa, granska, öka kunskapen, sälja en tanke och väcka intresse, men i många fall har den också tagit sig rollen att skapa avsky genom att lyfta fram olika attityder. Vi glömmer lätt, att bakom varje skrivet ord finns en individ med egna erfarenheter, attityder och kunskap som sätter sin prägel på det skrivna eller uttalade ordet. Som mediakonsument påverkas jag och det är lätt att anpassa mig till det jag ser och hör. Det är skrivna eller uttalade ord och meningar som någon annan tänkt som serveras mig. Vi tänker ca 65 000 tankar varje dag och då är det är inte så lätt att sålla mellan orsak och verkan. Det är inte heller lätt att förhålla sig objektiv alla gånger. Vi påverkas av våra känslor och agerar därefter.

Därför är det viktigt att lyfta fram retoriken i sammanhanget. Forskning visar på att språkutveckling och kunskapsutveckling hör ihop. Vi behöver bli bättre på retorik och och rumsren diskussion. Där behövs satsningar, liksom på krishantering och jämställdhet.

Jag noterar vidare diskussionen om "Pressens möjlighet att förstärka den tvåspråkiga Vasaregionen" som ordnades på onsdag i Vasa och kulturministerns "dialog" med den ena vinnaren av Finlandiapriset. En fråga om Finlands båda nationalspråk, som varit och fortfarande är högaktuell i olika sammanhang.

Den som är intresserad kan ta del av EU kommissionens rapport - Nyckelkompetenser för livslångt lärande (2006) Där lyfter man fram både språk och retorik. Mest tydligt är social och medborgerlig kompetens, där kärnan är "förmåga att delta ändamålsenligt och konstruktivt " samt kommunikation på modersmålet och på ett främmande språk, som inbegriper förmedlingskompetens.

Där kan var och en av oss som medborgare eller opinionsbildare föregå med gott exempel och inte låta attityderna, känslor och härskartekniker ta över i en diskussion. Istället behöver vi lära oss att lyssna på motparten för att sen bemöta med sakliga argument.

Vi är inte heller betjänta av språkförbistring. Vi är förtjänta av att lära förstå varandra, även de kulturella skillnaderna. Kommunikation är ju länken mellan mig själv och andra. Som ett tips till den media som bevakar kustområdet. Lyft fram den andra språkgruppen i media med intressanta och positiva berättelser. Jag vill gärna se en positiv nyhet varje dag!

Låt retoriken vara saklig, respektfull och begriplig - en bra ledstjärna. Vågar tidningshusen som opinionsbildare ta utmaningen och vara föregångare och initiativtagare till en "Battle of the West Coast" på de båda inhemska språken i växelverkan. Ett första steg till en fysiskt och mentalt närvarande "tävling" i retorik på två språk i växelverkan, där det handlar om att lära sig lyssna, förstå och argumentera och tala på ett snyggt sätt kring positiva teman och samtidigt kunna belysa aktuella frågor, gemensamma för regionerna och kustområdet som helhet. Detta med tävlande lag från opinionsbildare, beslutsfattare, läsare, studerande, sektorgrupper, etc. i en seriös återkommande tillställning, men med glimten i ögat. Man lär genom att utöva och lyssna på andras framsteg eller misstag.

Tidningar2Det rasslade visst till ordentligt nu och kopplingarna gav nya tankar. Vi lär oss nytt varje dag.