torsdag 26 oktober 2017 - 21:02

Delar ljus

I ärlighetens namn. Jag brukar inte ta mig an olika blogglistor, men denna motsvarar mina värderingar i livet. Och jag gör det kort. Vi har alla en egen unik värdegrund och de avtryck vi lämnar efter oss är ett bevismaterial på allt vi gör - de val och handlingar vi gör utifrån våra värderingar, som vare sig vi vill eller inte, sätter avtryck i andras liv. Vi har alla möjlighet att välja vilka värderingar vi vill ha med oss genom livet.
Kyrkans kampanj med frågelistan och satsning på #Delaljus är ett sätt att lyfta fram medmänsklighet och det betyder mycket för mig.

Vad ger ljus i ditt liv?
Att se människan, ge en hjälpande hand och få ett leende i gengäld. Mina ungar och andras barn ger extra ljus i livet, alltid!

Hur överlever du höstmörkret? Mina fem knep
Vill inte se det som knep, kanske mera som ett sätt att överleva den årstid som jag kan vara utan, men som jag har accepterat.
1) Försöker se det positiva med mörkret, som ger oss lite vila men samtidigt en stress för många med allt vad det innebär av förberedelser inför julen som borde vara lugn och fridfull på alla sätt
2) Tänder levande ljus och brasa och låter återhämtningen komma till mig
3) Tar vara på solstrålarna, under de dagar som de visar sig på dagtid
4) Skriver ner mina tankar och läser
5) Sover, mediterar och gör mental träning

Om du inte kan prata med en vän, vem lyssnar? Och Varför är det viktigt att prata när man har det svårt?
Jag sänder mina tankar vidare ut i alltet och kanske något fångar in dem och ger mig ett svar. Jag talar med mig själv. Ibland högt och jag försöker resonera mig fram till en lösning. Men som mental tränare vet jag att det finns olika form av sakkunnig hjälp att få, beroende av behov. Man ska aldrig vara rädd att söka stöd och hjälp utifrån, ifall den inte finns nära. Det behöver man göra istället för att älta och grubbla sig sjuk på nåt som kanske kan lösas och knutarna i magen bli mindre. Ifall man låter det onda gro, finns det risk för att det växer och blir mycket svårt att hantera. Det är som att fylla en ballong. När den är överfylld smäller den och går i flera bitar, men fall man släpper ut lite luft eller gas så blir den inte så sprängfylld.

Hur kunde du vara ett ljus för något annan?
Ja kan vara en god medmänniska med öppen famn, stort hjärta och med två öppna ögon och öron som är närvarande just då när jag behövs som bäst för dig. Att lyssna och åter lyssna, utan att framhäva mig själv och mina behov just då. Alla behöver vi sedda och hörda men på varandras villkor.

Snart är det allhelgona. Vem minns du som har gett ljus i ditt liv?
#DelaLjus #JagTänderLjus Alla själar som passerat min livslinje är lika värdefull på sitt sätt och de är många som inte längre finn här hos oss, men som gett ljus i mitt liv.

ljushand2#Delaljus

En person jag vill skicka extra ljus till i höstmörkret - Du som jobbar med någon sorg som tär och skär i det egna hjärtat. Du som finns till för någon annan som behöver dig mest just nu. En liten extra kraft i form av ett ljus för att lysa upp i allt det som kan förnimmas orättvist samt jobbigt och som känns eller är oöverkomligt.

En låt som får mig på bra humör är utan tvekan Eric Claptons "Change the world"


https://youtu.be/kntzQiaFzO

söndag 19 februari 2017 - 20:58

Trollmors vaggvisa


Nättrollen förökar sig snabbt. Det bor ett litet troll i oss alla, men vissa är mera utpräglade än andra. Det forskas vilt i orsakerna och förökningen. En forskargrupp i Kalifornien har hittat en metod för att ta reda på vilka som blir troll med intresse av att provocerar i olika diskussioner på nätet.

Ett första tecken på att någon börjar gå mot den ”mörka sidan” är när man får "negativ feedback" på sina inlägg. För att inte lockas med är det bästa sättet att inte ge dem tillåtelse.

Troll dras till varandra och letar efter möjligheten att bråka. Om du diskuterar negativt med troll är sannolikheten större för att du själv är på väg att bli ett.

Enligt en av forskaren får inte de negativa rösterna nya troll att lämna forum utan tvärtom skrivs det mer och sämre och trollen förökar sig med fler negativa röster.

I början är ordvalen mycket olika från de ovana trollen, men snabbt lär man sig det allmängiltiga språket och sättet att uttrycka sig på symboliskt sätt.

Vi har alla våra värderingar och bakom varje symbol finns en värdering. Bakom varje beteende finns ett behov. Vi väljer själva vårt beteende.

Nattroll2

När jag kollat lite närmare på olika diskussioner, har jag kunnat konstatera att allt mera sällan skriver man i eget namn. Man använder gärna en klatschig pseudonym.

Därtill har jag noterat - i cybervärlden där nätdiskussionerna går heta, använder man gärna tredje person plural (de), när man borde använda första person plural (vi) då man uttalar sig som medlem i ett samfund? Men första person singular (jag) är kanske mera viktigt.

Mera sällan används andra person singular (du) även om man riktar ett finger direkt till någon. Istället är det ofta tredje person singular (hen) som används för att framhäva de egna och omedvetna kunskaperna inom projiceringsmetoden.

Ibland får jag lust att diagnostisera en del av nättrollen med "savior complex". Det kan användas för att beskriva ett tillfälligt eller permanent överdrivet ego. De självutnämnda skrupelfria, som anser sig vara bättre, viktigare och felfria - en Messias med rätt att provocera och de har all insikt och rätt på sin sida.

Bästa sättet är att ignorera nättrollen och att inte delta i diskussionerna. Du kommer att få en trevligare dag och så även alla andra.

onsdag 14 december 2016 - 21:35

Lyckolucka 14 & 15


Att uppskatta hur lång tid saker och ting tar är något som tar tid att lära sig. Men det går. Med den "drucknes envishet" som någon har myntat, tar vi den tid vi behöver för att skapa nutid och nytid.

 

Lyckolucka nr. 14 & 15

"Tiden räcker till för den som använder den"
-Leonardo da Vinci-

"Början är det viktigaste delen av arbetet"
-Platon-

trohoppochkarlek2Tro, hopp och kärlek finns i kustområdet just nu.

 

Ofta säger vi att vi har ont om tid. Jo, såtillvida att man inte kan begränsa sig eller prioritera och ifall man ingenting gör så kan man ju aldrig veta när man är klar.

Ibland känner jag mig allt lite annorlunda eftersom jag programmerar in hur lång tid saker och ting får ta och som jag vet att tar en viss tid. Ska jag köra till exempelvis Jakobstad från Vasa, vet jag att det i sommartid tar 1,15 timme och vintertid 1,30 timme. Åker jag till Vörå, tar det 25 minuter. Allt vad jag gör har sin egen tid - dusch, frukost, nyhetsgenomgång, etc.

Det känns så mycket lättare att ha en form av tidsbegrepp när man ska planera större tillställningar, det egna arbetet och resor. Då behöver man inte oroa sig ifall man ska hinna. En arbetsuppgift tar exakt den tid som är avsatt för ändamålet, det går inte snabbare. Därför gäller det att avsätta den tid som behövs för det som skall bli gjort.

Egentligen är begreppet tid mycket intressant. Vi upplever den så olika även om tid är en ordnad följd av händelser. Tidigare har jag varit en stor tidsoptimist, när jag var ung och inte förstod bättre. Idag är jag tidsoptimist när det gäller att hålla tal eller föreläsningar. Jag har ju så himla svårt att begränsa mig, vill få med så mycket. Samma sak gäller vid diskussioner. Jag skulle kunna sitta i timmar i dialog kring något intressant ämne, tills tiden kallar mig tillbaka.

Överlag är det lätt att skjuta på saker som sen hamnar på hög - det fixar sig!
Jo allt fixar sig, men då oftast med små marginaler och känslan av stress smyger sig på. Jag försöker undvika det i det längsta, men är man härligt ofulländad får man snällt erkänna sina svagheter och ibland, dock sällan, kan det slinta i tidsplaneringen. Då får man lita på sin talang och erfarenhet. Det är helt klart att om jag inte kan styra min tid, då kan jag inte styra nåt alls.

Egentligen handlar det om dessa evinnerliga tidstjuvar som verkar föröka sig dag för dag. Jag måste erkänna att jag under de tre senaste dygnen fastnat i SOME nätet. Vanligtvis låter jag bli att låta olika sociala medier ta tid av mig på min ordinarie arbetstid och e-posten kollar jag med vissa tidsintervaller. Men de tre senaste dygnen har det ramlat in mejl och chat-funktionen har varit mycket aktiv. Jag bjuder på det, även om mina inplanerade arbetsuppgifter blivit satta på undantag till förmån för frustration, irritation och besvikelse över att det finlandssvenska blivit satt på undantag.

Jag lyfter på min blomsterhatt för alla underbara människor som gett sin tid, sitt stöd och även de som gett goda råd och pekpinnar. Jag vill via alla dessa underbara ge en eloge till de folkvalda som har en aktiv roll i diskussionerna på nationell nivå och som verkligen använder sin tid väl.

Kraft och styrka - Kustområdet Österbotten är med er. Det finns tro, hopp och kärlek och det vill jag förmedla till er!

 

tisdag 13 december 2016 - 13:42

Lyckolucka 12+1

 

Det har ägnats många timmar till funderingar och chatdiskussioner det senaste dygnet på många håll i landet. Luciadagen som ska vara ljus och fin, fick svarta sorgkanter som en följd av nonchalans och okunskap.

 

Lyckolucka 12 + 1

 

När du förändrar ditt sätt att betrakta saker, förändras de saker du betraktar”

-Max Planck-

Det finns två sätt att sprida ljus - att vara ljuset eller spegeln som reflekterar det. ”
-Edith Wharton-

lucia2Låt ljuset och energin stråla i hopp om förnuftiga fortsatta beslut

 

Positiv energi är viktigt för oss, speciellt under den mörkaste perioden av året i vår egen lilla värld. Speciellt nu när klimatet hårdnar dag för dag i vårt lilla land och demokratin blir satt på undantag, liksom omsorgen om den lilla människan. Tyvärr har släktet Dysterkvist ockuperat vårt kustområde i natt och under morgontimmarna.

Det gäller för oss alla att hålla modet uppe och hitta de små ljusa punkterna i vårt ”mikrokosmos” och betrakta dem som helande för våra trötta och uppkopplade hjärnor. Vi borde ha möjlighet att ta oss ut under de futtiga timmarna av solljus per dygn eller att bara sitta och meditera flera minuter framför ett stearinljus, för att inhämta energi och ork. Detta istället för all det artificiella ljuset vi omges med i tv-skärmar, smarttelefoner och pekplattor.

Vi behöver få sova på saken och hitta nya sätt att se, men det ges ingen tid för det just nu.

Tänk om luciakronan kunde ge den energi vi behöver, på samma sätt som solen gör. Jag skulle bära den varje dag minst tre månader i året. Det skulle spraka av energi runtomkring mig. Med tankens kraft vill jag skapa det positiva och hoppas på att det sunda förnuftet skall segra till slut.

Även om det just nu tar emot, borde alla ges möjligheten att iklä på sig rollen av Lucia idag och sprida värme, ljus och glädje runtomkring sig. Åtminstone en liten stund. Kraft åt alla som kämpar för den goda saken. Ni andra kan också göra det ifall ni vill, även om ni inte hittar er luciakrona och vita nattsärk med det breda röda bandet.

onsdag 7 december 2016 - 23:06

Lyckolucka nr. 7

Jag är alltid lika imponerad över alla de frivilligarbetare och aktiva inom både tredje sektorn och i samhällsbygget, som satsar sin fritid på att försöka förbättra eller förändra omvärlden. Samtidigt axlar de ett stort ansvar.

Tomteby2Tomtebyn där man tar ansvar med entusiasm och där man ser möjligheter.

Lyckolucka nr. 7

"Samhället fungerar genom att man kombinerar möjligheter med ansvar"
- Tony Blair -

Jag har tillsammans med min uppdragsgivare, kretsstyrelsen för Svenska folkpartiet, suttit på Aftonskola kring flyktingpolitiken och hur den hanteras i Österbotten.
Det finns många gordiska knutar i just den frågan. Kanske det är "Alexanderhugg" med alla drastiska åtgärder man använder sig av i de beslut som tas av Migri, väldigt långt understödd av vår regering. Detta som en tanke.

Jag är glad över alla som med sin empati och entusiasm orkar kämpa och jobba med olika samhällsfrågor som inte alltid är så lätta. Det gäller alla de beslut som skall tas i både smått som stort. Ibland känns det som en tomteverkstad, när allas önskningar skall tas i beaktande. Tyvärr får tomtarna ibland alltför långa önskelistor och ibland med orimliga önskningar. Det skapar oro och tvivel hos de som ställt sina önskemål, men det kan vara bra att pröva tomtemössan ibland för att öka förståelsen för det arbete som görs för dig och mig.

Ifall du känner att tomtemössan passar dig - se dig omkring och se var din insats behövs. Den kan vara en liten handling gentemot en medmänniska eller en aktiv insats i det gemensamma samhällsbygget.

Vi har alla ett kollektivt ansvar!

lördag 3 december 2016 - 19:38

Lyckolucka nr.3

Ibland är det oerhört intressant att bara röra sig i folkmängder och tjuvlyssna. Jag besökte julmarknaden i Botniahallen och hittade flera fallstudier, dock utan parametrar eller variabler. Några fallstudier i eget intresse av socialt beteende. Vi har en fallenhet för att ställa oss och klandra ljudligt över än det ena och än det andra. Alla tänker så fel, eftersom de inte tänker som jag, var en kontenta av studierna. Därtill kan nämnas att det var alldeles gräsligt med all snö för att inte tala om beslutsfattarna i olika kommuner. Ibland är det bara så skönt att vara inkognito, som en fluga i taket. Åh, vad vi är duktiga på att klaga, speciellt på förändringar, det okända och vad vi vet mycket om "alla andra".

Mental träning handlar om min egen personliga utveckling. Att hitta resurserna inom mig. Jag skapar mitt eget liv och det är endast jag själv som har makten att göra en förändring. Visst hade det varit skönt att sätta över all skuld på nån annan eller på alla de omständigheter som finns runtomkring mig. 

Min sanning är den, att jag inte kan påverka andra – jag kan påverka mig själv och genom mitt sätt att vara, skapa strömmar hos andra. Det är bara jag själv som bestämmer hur jag skall reagera och därmed har jag också ansvar över hur jag reagerar i olika, ja t.o.m. pressade och obehagliga situationer. Tänk om jag genom mina tankar kan styra mina känslor och mitt beteende – vilken enorm frihet....och den hägrar när jag tar makten över mitt eget liv.

DiscotomteI believe I can fly, I believe I can touch the sky

 

Lyckolucka nr. 3

Det krävs ett helt nytt sätt att tänka för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka.

- Albert Einstein -

Låter kanske konstigt, men det du tror på skapar din verklighet. Men ju mera man funderar så visst är det så. Det vi tror på är det vi får. Vår hjärna är så väldigt speciell och den kan inte skilja på tro och kunskap. Dessa båda begrepp är lika stora sanningar för vår hjärna.

Einstein var ett geni inom vetenskapen och upplevdes som farlig av sin omgivning genom sitt intellekt, då han ifrågasatte det mesta. Han hade kunskap och trodde inte så mycket. Och han måste ha haft en god självbild den kära Einstein. Han vågade göra misstag på misstag och ta sig över hinder för att komma fram till sina mål.

Visst är det lätt att tänka – den där framgången gäller alla andra och inte mig själv - att det bara är vissa som lyckas. Det påverkar din syn på vad du kan åstadkomma. Varför begränsa ditt tankesätt och därmed även dig själv?

Ifall du ser det önskvärt att bli lycklig och du vill klara av något speciellt så ökar möjligheterna att det ska lyckas. Det genom att visualisera din önskan inne i ditt eget hjärnkontor, inrett som ditt eget personliga träningsrum. Det tillsammans med en positiv feedback samt stöd från omgivningen och en tro på dig själv, kan du utföra stordåd.

En tro på dig själv kan få dig att utföra saker långt utanför vad du själv trodde var möjligt. Egentligen borde vi utmana oss själva varje dag med en ny sak eller göra en sak på ett nytt och helt annorlunda sätt än det vi har som vana eller är vana vid.

Vi kan långt mera än vi tror om vi samlar vår kraft, tror på oss själva och förväntar oss bra resultat!

söndag 30 oktober 2016 - 17:01

Running Dinner och olika rätter

Så länge euforin fortfarande sitter fastetsad som en stark känsla, vill jag reflektera över gårdagskvällens begivenheter.

 

Varje år vid denna tid går det ut ett meddelande om att samlas till "Running Dinner". Nej, man springer inte runt ett bord och äter. Det är en helt seriös umgängesform på ett under många år testat koncept.

angelmedhorn2

Några har fått till uppgift att genom lottning koordinera mellan deltagarna en tre rätters middag med efterfest. Middagen innehåller många spännande moment och ifall man av misstag träffar på nån av deltagarna dagarna före middagen, möts man med ett tyst leende och en hälsning - kanske vi ses nånstans under kvällen. Ve och fasa ifall man möts vid köttdisken eller vinbutiken. Genom att snegla i vännens inköpskorg eller -vagn kan man med lite fantasi kanske lista sig till vilken rätt som är på gång.

Poängen är att jag inte vet vem som kommer till mig på mat och vart jag själv ska åka på varmrätt och efterrätt förrän förrätten är intagen. Det är enda angivelsen jag får

Det hela börjar med att jag får ett kuvert hem på posten med ett riktigt brev om händelsen, som brukar pågå under sex timmar plus efterfest. Den angivelse jag får är var jag ska befinna mig på förrätt vid ett visst klockslag och uppdraget att fixa endera förrätt, varmrätt eller efterrätt hemma hos mig för x antal personer. Det kan finnas 2-3 "stationer" för respektive rätt, beroende på antalet anmälda.

Efterratt2Efterrätten slut (station 3 - hemma)

Ifall jag får förrätten, har jag ett kuvert som skall öppnas vid ett angivet klockslag tillsammans med mina matgäster, som jag i detta skede inte har en aning om vilka deltagare det är som dyker upp hemma hos mig. Vid ett givet klockslag står de och knackar på min dörr och bjuds in till mitt dukade bord och min förrätt, som man själv komponerar och testar på förhand med diverse tillhörande drycker. Mina gäster vet inte vad som kommer att serveras. De får endast min adress, men får ej heller yppa för mig att de är mina överraskningsgäster.

Vid ett nytt angivet klockslag öppnas det hemliga kuvertet och alla deltagare får reda på vart man skall åka därnäst på varmrätt. Ja såtillvida man inte själv skall fixa varmrätten. Alla sprids på olika håll och konceptet följer samma modell fram till efterrätten.

I år föll lotten på efterrätten för detta hushåll och det blev havtorn som tema hela vägen på desserten för 7 personer.

ForrattFörrätten på gång (station 1)

Innan det fick vi avnjuta en underbart god och len kall avokadosoppa, toppad med räkor och smörstekt bröd till på det första stället.

Varmrätten på det andra stället blev som klippt och skuret med färsk pasta och en fantastiskt krämig och god sås med jätteräkor. Allt nedsköljt med passande, goda drycker.

VarmrattVarmrätten skall serveras (station 2)

Efter att de kulinariska rätterna vid vackert dukade bord är uppätna och alla nöjda och belåtna, samlas alla deltagare till en gemensam sits för både utvärdering och goda historier. Sång och förtroliga samtal överröstar varandra mellan borden av snacks och goda drycker.

EfterfestEfterfest (station 4)

Det sköna är att här finns ingen prestige eller tävlingsmoment med. Endast spännande överraskningsmoment. Det är varma hjärtan, ljus och umgänget som är det viktiga.

Hjarta med ljus

söndag 25 september 2016 - 20:50

Rensa friskt i planerna

"Travel and tell no one, live a true love story and tell no one, live happily and tell no one, people ruin beautiful things.”
- Kahlil Gibran -

Jag sitter på tåget och försöker studera samtidigt som familjer och seniorer är uppfyllda av sina resor till soliga orter. De verkar fly vardagen och den stundande höstens intrång. Underbart för de som har den möjligheten just nu. Alla individer borde ha möjlighet att stanna upp en stund, kunna ta små andningspauser och få tid för återhämtning. Vi behöver lite glädjeämnen i vår vardag och i vårt liv. Tyvärr är läget för många helt annorlunda. Några flyr vardagen, när andra inte har råd eller tvingas fly för sina liv.

Vi som har förmånen att få leva i vardagen utan att behöva fly för våra liv, har ibland svårt att fokusera på allt det fina runt omkring oss. Vi längtar oss bort till något annat, något nytt eller spännande som vi tror att väntar bakom knuten. Jag ställer en försynt fråga till mig själv - ifall jag inte gillar läget med tanke på allt det jag har, hur skulle jag kunna gilla läget bättre med ännu mera?

Vi har och skall ha våra drömmar och framtidsplaner, men vissa kan vara svåra att förverkliga av en eller annan orsak. Det är de små stegen som är avgörande på vägen till det stora målet. Någon kanske vill ropa ut sina planer och tankar högt. Andra vill planera sina i det tysta, för att försäkra sig om att inget eller ingen kommer och "sabbar" planerna.

almanacka

Jag fortsätter resan med mitt "livstilsexperiment" och kanske du följer med på färden.

Denna vecka gäller det att gå igenom alla realistiska och även orealistiska framtidsplaner. Sånt som tagit energi och kraft de senaste åren.

Fixa lite egen tid, minst en timme i avskildhet. Gå till jobbet lite tidigare ifall det är kaos därhemma eller varför inte avsluta jobbdagen en timme tidigare för att sätta dig ned med en kopp kaffe eller te på ett cafe' eller i ett hörn i biblioteket och skriv ner allt. Ifall du inte har ett jobb att gå till, försök hitta en lugn vrå där du får sitta för dig själv.

Jag gav mig mig själv många leenden när jag satt på tåget och radade upp mina framtidsplaner, som jag faktiskt tänker hålla för mig själv.

Men kanske just du funderar på att börja vinterbada, lära känna nya människor, läsa italienska, byta jobb, söka in på en utbildning, delta i ett maratonlopp, starta företag, åka jorden runt, gifta dig, köpa lägenhet, sälja huset, spara i fonder och bli rik till att byta frisyr, lära dig laga mat eller skaffa dig ett par nya skor.

Det gäller att prioritera. Ifall du har familj, kanske du sätter dem överst på listan. Ifall du missar en kurs i "hur man tillverkar sushi"- det går flera kurser. Missar du ungens uppträdande i musikskolan eller som singel - "dejten" med nyfunna vännen på "dejtingsajten". Den chansen kommer kanske inte igen. Ni som kan er Alfons Åberg vet att "jag ska bara" brukar komma i vägen och sen kan det vara försent.

När kommer jag att ha mera tid än den jag har just nu? När jag får semester, blir pensionär eller vinner på lotto... Ingen lätt fråga, men den kan vara bra att ställa den till sig själv ibland. Har du ett stort mål så är det helt okej att bryta ned det i mindre delmål.

anteckningar2

Ifall du har planer på att bli president (jo, många barn drömmer om det) så krävs det en medveten marknadsföring av dig själv med plattformer som ger dig ett brett förtroende i landet. Det räcker inte med återstående femton månader tills nästa presidentval hålls och några kloka uttalanden. Du behöver sex år av din tid för att bygga upp en plattform. Tyvärr är den posten vikt för endast en person, men detta som en tankelek, ifall du går och funderar på det.

Det handlar om livsprioriteringar, men även de mest enkla prioriteringarna i vardagen - dag för dag, vecka för vecka och år efter år. Du kan avsluta dagarna under veckan med att ställa dig själv frågan - vilka är de tre mest viktiga lärdomar jag fått idag?

Mina lärdomar idag är -

att det är helt okej att be om hjälp när uppgifterna blir för många och det känns tungt

att många månaders samlande av buteljer och "limsaburkar" och buteljer kan ge en bra peng

att när jag står i kassakön bakom och framför tiotals trötta föräldrar med lika trötta och arga barn, irriterade seniorer och högljudda ungdomar, konstatera att det är helt okej att stå här och iaktta hur fantastiskt olika vi människor är i bemötandet mot andra. När jag låter ett par unga killar gå före mig i kön, för de ha bråttom till skatehallen, får jag vassa kommentarer av seniorerna bakom med fem kaffepaket i korgen, att de kan nog också gå före. Naturligtvis, jag ber dem gå före med en liten slängd kommentar - Gärna, det är så underbart att få stå här en liten stund till och iaktta er allihopa. Ridå!

Kom ihåg att sätta undan veckans 20-lapp i din sparburk, ifall du har möjlighet. Jag löste ut pantkvittot och behövde endast lägga till 15 euro i min burk (3,50/dag).

 

söndag 4 september 2016 - 11:57

Varma fiskar, verklighet och konst

En helg med Loppis race, strömmingsmarknad och Konstrundan.
Härligt värre för den som har möjlighet, ork och vilja att konsumera och uppleva. Jag gick en runda i Sundom igår. Kändes som om jag kommit in i Astrids värld. Väntade att Olle, Lasse, Britta och Anna skulle rusa ut för att hitta på nåt bus. Jag strövade omkring bland antikviteter, böcker och allehanda ting och njöt till fullo av det underbart sköna höstvädret. Gillar för övrigt tanken om återanvändning, "närfångad och på stället rökt" fisk och upplevelser i konstens alla former.

Fiskarna jag fångade på marknaden - de ny rökta sikarna, hölls nästan varma tills den äldre ungen kom hem till mor på middag. Som alltid föds diskussioner i vår familj och jag tjuvlyssnade på mina härliga ungars prat. De diskuterar mycket och så har de alltid gjort. De började båda vid mycket tidig ålder och har pratat på sedan dess. Men likväl har de sitt eget språk och ett annat sätt att kommunicera, men alltid med respekt för varandra och på så sätt lär de sig också den sociala koden. För oskrivna regler finns liksom sociala koder eller normer. Det gäller att hitta de rätta och det sker genom många misstag.

Vi människor har en tendens att värdera varandra utgående från den egna uppfattningen om normer. Att rynka på näsan och ge små hemvävda åsikter, bara för att vi inte alla gånger tänker före vi öppnar munnen. Inte vet vi heller vad det kan ha för konsekvenser för mottagaren. Vi behöver lära av varandra genom att lyssna in.

Jag får ofta höra - vad du e kort! Precis som om jag inte visste det själv - att jag faller utanför normerna när det gäller längd. Kontrar i min tanke - tusan vad du är lång, skönt att du inte behöver sy upp varje byxpar du köper. Men så tuff i min attityd har jag inte alltid varit. Klart det tar ont att värderas av andra människor. Farligt ont. Längden är en bagatell i stora universum, men kan få statuera exempel i mitt resonemang. Jag skulle kunna kontra med ett uttryck från min hemort "bäter lill å nätt än stor å stygg", men försöker tänka positivt istället. Jag kan ju nästan stå rakt upp från flygstolen utan att behöva böja nacken eller slå i huvudet. Jag ryms raklång på en kortare soffa och är närmare marken, ifall jag snubblar.

Vi kan ha positiva tankar om en människa vi möter första gången och förhärliga den individen i första ögonblicket, men så upptäcker vi att den människan kan vara värderande, ironisk och förlöjliga oss. Eller så kan vi känna aversioner mot en annan människa och noterar så småningom, att egentligen är den helt okej med sin ärliga framtoning. Hur reagerar jag då? Ändrar jag min attityd? Hur påverkas mina känslor? Berättar mina tankar sanningen om den andra människan eller ger de en falsk bild? En av de svåra frågorna när det handlar om relationer mellan oss människor - vem äger sanningen? Jag kan inte ändra på någons personlighet, men jag kan ändra på mina egna attityder gentemot personen genom att lära mig nya sätt att tänka.

Ifall jag själv vill ändra min attityd mot en, som jag uppfattar obetänksam medmänniskan, som ibland eller ständigt ifrågasätter mig och mina tankar, måste jag först ändra mina tankar om hen. Mina attityder påverkar mina tankar och det märks. Jag är långt ifrån ensam om effekten av mina tankar. Det påverkar hela min omgivning. Jag talar också med min kropp, mina små, nästan osynliga gester, ögonkast, och miner på ett avslöjande sätt. Det är så oerhört intressant att iaktta hur vi människor kommunicerar eller inte kommunicerar med varandra.

Är det någon som vågar lyfta handen och säga, att jag älskar filmerna "Pretty Woman" och musikalen "My Fair Lady". Jag vågar! Det finns en enkel anledning till det, vilket har blivit mera uppenbart för mig på senare. De handlar om att bygga upp en människas självbild, självkänsla och självförtroende.

De båda historierna speglar Pygmalion i den grekiska mytologin. Pygmalion var kung och konstnär, en bildhuggare som förälskade sig i en av sina kvinnostatyer. Afrodite som var Gudinnan av den sensuella kärleken, skänkte statyn liv efter att Pygmalion trånade och längtade efter det han själv skapat.

damvas2Paula Blåfield (1989)

I både filmen liksom musikalen flödar de negativa attityderna mot hen som inte vet hur man skall bete sig för att tillfredställa omvärlden enligt önskemål och färdigt ställda normer. Detta ända tills hen fått hjälp med att hitta sig själv, lära sig saker och blir sedd och älskad för sin egen skull. Hen ändrade sin egen inställning till sig själv och sin omgivning. Hen skapade sin egen verklighet med lite hjälp.

Ibland har vi svårt att acceptera vår egen verklighet så som den är just nu och anser att den borde vara annorlunda. Jag har många exempel från vardagen, men ett enkelt. Tänk dig att just när du bestämt dig för att plocka med dig en kopp kaffe från pentryt på jobbet, har någon stängt av kaffekokaren, hällt ut det som du just kokat eller att kaffet är slut. Hur reagerar du? Väljer du att göra dig själv arg eller går du ut för att köpa mera kaffe? Gör du dig själv till offer genom att bli ursinnig och vräka ur dig osakligheter eller väljer du att skapa nya möjligheter för alla andra att njuta av sitt kaffe, genom att gå ut och köpa ett paket och koka nytt?

Vi väljer själva hur vi förhåller oss till verkligheten. Vill vi "återanvända" andras beteende och fylla på deras förråd med negativa attityder genom att ge stöd för deras argument och visade attityder eller väljer vi att berätta hur vi ser på saken från ett annat perspektiv och skapa den egna verkligheten genom vårt handlande?
Trallar vi med eller komponerar vi vår egen sång med positivt kvitter?

Människor reagerar inte enbart på situationer de befinner sig i utan också på hur de uppfattar situationerna och den betydelse de själva tillskriver situationerna.
Vi är duktiga på att reta oss på små saker och bagateller. Vi behöver ta lärdom av de som ser på livet ur ett bredare perspektiv, istället för att dagligen gå omkring smått irriterade över vädret, andras beteende och uttalanden. För vem äger sanningen?

Sak samma om det regnar eller är solsken, konsten har skapats för att vi skall få uppleva med alla våra sinnen. Nu fram med Konstrundan-kartan och sen får vi se var vi landar bland alla fantastiska konstnärer. Du med din upplevelse och förhållande till verkligheten och jag med min - båda lika riktiga.

lördag 13 augusti 2016 - 12:51

Lära för livet

Det är tyst i huset och jag ger mig själv tid att "såsa på" i mina egna tankar. Som fritidspedagog och med egna fortsatta självstudier i ämnet, känner jag mig upprymd och euforisk över den nya läroplanen. En plan som gör att jag kunde tänka mig att ta om hela skolgången igen, ifall jag fick. Ja, även läraryrket skulle tilltala mig idag med de förutsättningar och möjligheter som den nya läroplanen erbjuder.

Nu är jag själv fullvuxen utan yngre skolbarn och i den äldre ändan för att skaffa mig kompetens som lärare. Jag skulle vara nästintill pensionsålder som färdig utbildad pedagog, ifall jag skulle tänka tanken till slut. Men pedagogik, egen utveckling, utbildning, ledarskap, teamarbete, organisationsutveckling och ett helhetstänk med gränsöverskridande möten engagerar mig oerhört.

Det är klart att det finns frågor att diskutera och ventilera kring den nya reformen. Jag antar att bedömningen är en sån fråga som kommer att aktivera, liksom hur man ska anpassa de sju nyckelkompetenserna till vardagen och vilka kompetenser som kommer att behövas de närmaste decennierna.

text2Använder alltid skrivstil, papper och penna i mina tankeprocesser

Bedömningen ska vara mångsidig och ge "feedback" och fungera som stöd för lärandet, inte som en jämförelse mellan elever eller påverkas av elevens personlighetsdrag eller temperament. Jag applåderar! Vi är individer med olika referensramar, personligheter och möjlighet till inlärning.
Då är det av största vikt att man som pedagog får öva på att ge feedback utan kritik med betoning på "ständig förbättring av allt".

Likväl är jag glad att det gjorts en klar reform som kommer att betyda mycket för varje enskild individ i den framtida skolan, där tanken är att "lära för livet" och att "stärka lusten att lära". Det är solklart att skolan ska vara en lärande organisation, precis som många organisationer strävar efter idag. Att lära ut till andra är det bästa sättet att lära sig själv och att jobba tillsammans ger en bredare syn. Att själv vara delaktig, få undersöka och skapa; dock med stöd och "puffande" av pedagogen/coachen, ger glädje och erfarenhet.

Detta kommer att föra in ett nytt tänk i kommande generationers sätt att se på omvärlden, samhället och arbetslivet. Tydlig markering av gränser och total sektorindelning kommer att skrivas som historia. Senare generationer får fundera på vilka motiven var till vårt handlande i dagens samhällsarbetet.

Man kommer helt att frångå den "gamla skolans" traditionella hierarkiska organisationsmodeller från 70-talet när man skulle detaljstyra hela verksamheten.

Då fanns det många olika trådar som formade de organisationer som ännu idag fungerar enligt samma modell. Ni vet dess evinnerliga lådor som ritas upp och strecken nedåt och mellan dem. Bilden fylls uppifrån med ansvarsfördelning och väl inrutade sektorer. Jag vill kalla det maktstruktur istället för organisationsmodell. Modeller som låser mera än öppnar upp för nytt tänk och nya innovationer.

Redan nu omformar man de stora strukturerna till självstyrande enheter inom företagsvärlden, eftersom det inte finns tid för långa beslutsprocesser ifall du skall kunna ta en global ledning i en mycket tuff miljö av konkurrens där allt som kan göras, blir omedelbart gjort.

Vårt organisationsliv har lite svårare att ta sig ur de gamla strukturerna och har också svårt med nyrekrytering. Man är inte lika snabb i utvecklingen som individerna är snabb i sin egen förmåga att använda olika former av digitalisering. Vi blir tråkiga och formella i vår verksamhet liksom i språkanvändningen. Ja dessutom använder jag gammaldags skrivstil, papper och penna när jag tänker.

Jag som idag tillhör den äldre generationen förstår att det behövs och vill ta till mig nya sätt att kommunicera och att språket behöver utvecklas. Men var tid har sin gång och jag har mitt individuella sätt att uttrycka mig. Precis som du och alla andra. Att lära sig läsa, tolka och producera språk är inte så lätt, varför kanske symboler och bilder blir en del av det globala språket.

Jag kan se att mycket i den nya läroplanen har likheter med innehållet i integrerad mental träning, när man vill utveckla individen och individen i grupp. Dessutom ger den nya läroplanen möjlighet att ta in delar av anpassad mental träning för både elever liksom pedagoger, ifall intresse finns. Alla behöver vi förändra eller/och förbättra och utveckla oss själva som individer. Detta som ett första steg i att sedan förändra organisationen.

Vi individer lär oss saker som automatiseras och som senare blir vanor och rutiner, som gör att varje beslut inte behöver en ny tanke om hur vi skall göra det. Vi trycker på knappen för vår "autopilot". Men ibland behöver vi ändra rutten och kanske byta fortskaffningsmedel.

En ny modell, struktur eller reform har ingen betydelse där den ligger i sin linda för beskådan som ett "monument" över det stora arbete en eller flera innovativt engagerade har gjort. Man kan endast ändra på strukturerna, ifall individerna vill ändra på sig själva och sitt sätt att arbeta för en önskad förändring med all den erfarenhet som finns i bagaget. Då menar jag det jag säger - förändring, inte föryngring!