Nyfiken i en strut!

onsdag 23 maj 2018 - 19:24 | 0 Kommentarer

 Ledarskap, arbetshälsa och det kopplat till mental hälsa är frågor som poppar upp med jämna mellanrum i den offentliga diskussionen. Det är stora och mycket viktiga frågor som vi nog är villiga att diskutera med stor passion, men hur hanterar vi dessa frågor i verkligheten?

De som känns paradoxalt är, att samtidigt som man talar om mentalt illamående, ökar den aggressiva och förminskande kommunikationen i olika sammanhang och speciellt på sociala medier och i olika chatforum. En av de stora faktorerna till illamående är den negativa energin som strålar ut från skärmen genom olika typer av kommunikation.

ropar

De flesta har säkert sett bilden av kommunikation när två personer står på varsin bergstopp och den ena ropar i sin strutlikande megafon så att håret fladdrar på den andre. Så upplever jag väldigt långt dagens kommunikation. Man ropar till varandra i skriven text, dock utan VERSALER.På det sätt som man kommunicerar idag visar långt på att man är mera intresserad av få fram de egna åsikterna och sig själv, än av motparten och hens åsikter.

Var nyfiken på den andra personens resonemang och funderingar och ställ frågor istället för att relatera till dig själv. Då kanske du samtidigt får ett svar på varför hen säger eller beter sig som den gör. Då är det också lättare att hitta sakliga och förnuftiga motargument istället för att strypa den andras genom att angripa och hugga i den andras svans, ja till och med i ryggen ibland. Samtidigt som hen blir ifrågasatt från olika håll utan att själv ha kontroll över det som sker i kulisserna.

Något som får mig att resa ragg är när det egna eller annans intellekt blir ifrågasatt på grund av att man har en annan bild av situationen eller åsikt än den andra.

kanner

Vi kan bara bli bättre på att respektera varandra och tänka på hur vi kan uttrycka oss förnuftigt i olika sammanhang. Ibland känner jag att det skulle finnas rum för en ny upplysningstid om etik och medmänsklighet och det redan från barnsben, men även i vuxen ålder.

Då under upplysningstiden fanns en tro på människans förnuft och man kablade ut att ”Alla människor är kapabla att tänka själva”. Källkritiken var viktig och då under 1700 - 1800-talet var de största källorna kyrkan, dåtidens makthavare och auktoriteter. Man ansåg också att samhället utvecklas bäst av jämlika människor i samverkan. Kanske man behöver gå till historien ibland för att känna igen sig i nutiden och våga ta steget ut i ”nytiden”.

Ledarskapet har en viktig roll. Det sägs att Henry Ford som förändrade världen med sina bilar, ska ha sagt att han anställde ett par händer men önskade att de hade lämnat hjärnan hemma. Jag hoppas att detta så mycket förlegade tankesättet numera är borta, men fortfarande finns det linjära processer inom industrin. Men tyvärr är människan inte linjär - den behöver stimulans och erkännande för att inte bli likgiltig. Den behöver se hela processen och förstå att den är en del av den och att den har möjlighet att förbättra och utveckla. Engagemang föds ur meningsfullhet.

Vi vet att "management" handlar om kontroll, så kunde man låta medarbetarna stå för kontrollen och ge individerna större möjlighet att vara sina bästa jag för att kunna utnyttja sina egna, unika egenskaper som kreativa varelser? Vi har alla grundläggande behov som skapar den inre motivationen.

En tillvaro utan stimulans kan påverka vår hälsa negativt liksom monotona arbeten som inte utmanar vårt intellekt och vår problemlösningsförmåga.
Då ser jag det viktigt att man håller det egna intellektet levande på andra sätt.

Ett bra sätt är att lyssna på radio i hörlurar eller olika ”poddar” eller ljudböcker under ett arbete som är monotont och inte kräver total fokus. Då stimuleras tankeverksamheten samt nyfikenheten och kanske kreativiteten sätter igång.

strut ritad2

Själv försöker jag hålla mitt intellekt levande både i jobb och på min fritid genom att vara nyfiken på allt möjligt. Nyfikenhet är minst lika viktigt för hjärnan som mental träning, och som fysisk träning är för kroppen. Så länge jag är nyfiken och inhämtar ny kunskap så håller sig min hjärna aktiv och den blir starkare, precis som musklerna blir vid fysisk aktivitet.

Nyfikenhet gör mig kreativ och jag är öppen för nya idéer, kunskap och erfarenheter ifall jag själv aktivt och systematiskt söker upp dem, förkovrar mig och glufsar i mig det som erbjuds. Men det kräver tid.

Det sägs att kreativa genier är oerhört nyfikna. Kolla in hur de konsumerar all fakta, berättelser, händelser och upplevelser i ett tempo likt den som en landsvägscyklist trampar. Man funderar hur de hinner med allt. Men de är hungriga efter stimulans för att kunna producera och prestera och därför gör deras enorma nyfikenhet att de tar sig tid. De analyserar noggrant och blir skickliga på att skapa nya idéer och tankar genom att på oväntat sätt kombinera färdigt tänkta tankar och gamla idéer.

Den som tränar fysiskt vet också att det behövs mångsidiga rörelser för att nå alla muskler. På samma sätt behöver hjärnan tränas på ett mångsidigt sätt. Jag följer goda råd jag fått en gång och det ger ett mervärde för hela min mentala träning och jag delar gärna med mig.

Ta som vana att läsa och läs allt möjligt, inte bara studentlitteratur eller facklitteratur - skönlitteratur, poesi, reseskildringar, reportage, historieböcker, kokböcker ja varför inte de gamla sagoböckerna och något månads- eller veckomagasin ibland. För övrigt är mina favoritsagor ” Tusen och en natt”. Vad är du nyfiken på just nu? Ta dig an det och läs. Din nyfikenhet kommer att leda in dig på nya spår och kanske passionen väcks i dig för att ta dig an ny och okänd litteratur.

Fortsätt med att vara nyfiken. Samla dina tankar och idéer genom att skriva ned dem och plötsligt har du kanske formulerat något som du gått och grunnat på en längre tid och din nyfikenhet gör att du vill veta mera. Jag gör listor på frågor och tankar, samlar citat, antecknar namn på intressanta personer med egna och speciella ”skills”. Jag antecknar tips på böcker, dokumentärer och artiklar. Och det mest viktiga av allt. Jag skriver under tiden som jag läser. Speciellt fackböcker eller artiklar. Jag stryker under och gör anteckningar i marginalen för att minnas. Man ska läsa med pennan i hand och därför vill jag hellre äga mina böcker än låna.

Och så var det ju detta med att fråga. Det är så himla enkelt att ta till sökmotorerna ifall man undrar över något. Men vi glömmer lätt att vi har vandrande uppslagsböcker bredvid oss. Ett samtal kan leda in mig på helt andra vägar än algoritmerna gör. Kanske man tillsammans hittar lösningen på ett problem. Ja såtillvida man lyssnar in det svar man får på sin fråga och inte formulerar ny fråga eller ett själviskt påstående inne i sin hjärna under tiden.

Våga fråga – de flesta vill gärna dela med sig av sin kunskap. Har du inte människan framför dig så ställ frågan via e-post, telefon eller sociala medier. Världen är fylld av kunniga och intressanta människor med kunskap som jag är nyfiken på och vill lära mig mera om. Det även om det känns lite obekvämt att fråga okända människor.

Vi behöver också hitta vårt modiga jag och våga prova på nya saker. Lära oss sånt som vi inte kan eller ligger i vår intressesfär. En annorlunda kurs, utbildning eller testa nåt som ger nya insikter bakom den behagliga komfortzonen. Vad är det värsta som kan hända ifall jag skulle göra ett misstag? Jo, jag har lärt mig att inte göra om misstaget.

Nyfikenhet är ett sätt att leva sitt liv till fullo som intellektuell varelse. Att vara nyfiken är alltid ett val som vi gör och vi kan skapa en god vana, som man har glädje av både i yrkeslivet och privat genom att vara nyfiken på ett positivt sätt. Vi behöver odla det mänskliga engagemanget!

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Skriv kommentar