lördag 26 maj 2018 - 19:16

Ordet är fritt!

Under helgen som nu är, hålls ett stort politiskt årsmöte i Uleåborg. Ett möte som jag under tre decennier fått uppleva i min tidigare tjänst. Mötet som samlar många aktiva, fritidspolitiker och folkvalda för att dra upp riktlinjer, göra personval och umgås.

Jag kommer osökt att fundera på varför vissa människor är benägna att delta i olika möten och hur de påverkar dem och varför andra inte överhuvudtaget är intresserad av möten. Vi växer ju via möten.

Möten är ju den bästa formen av kommunikation eftersom de sker i realtid. Precis som en direktsändning i radio eller TV. Möten är ju inte enbart de med en färdig agenda. Möten handlar också om att träffas utan agenda.

Vi möts för att få bekräftelse, för att utvecklas och bredda våra vyer. Vi utbyter kunskap och erfarenheter. Vi människor behöver mötas, men tar vi våra möten på allvar? Varför är vi missnöjda med många möten och varför fortsätter vi ändå att hålla dem?

De möten som enbart har formen av rapportering leder ingen vart. Men möten som ser framåt, analyserar och gör upp en handlingsplan för alla sektorer utgående från de frågor som har betydelse för organisationen. De mötena har ett mervärde för individerna i och för organisationen. Det ökar motivationen hos varje individ och visar på en handlingskraftig organisation.

De gamla grekerna möttes på sina torg för att tillråda eller avråda, men i dagens värld möts vi för att skapa förståelse och få en insikt i vad som sker i omvärlden och vad det ställer för krav på den egna organisationen, men även likt de gamla grekerna förorda och ingjuta mod samt avstyra och hindra. Det kanske främst bland de organisationer som utövar någon form av påverkan i samhället.

Ett möte ska väcka energin, ifall den likt Törnrosa har slumrat in. Genom möten kan vi skapa gemensamma visioner och mål. Det är i mötet med andra individer som skaparglädje, kreativitet och nya idéer uppstår. Mötet styr hur gruppen utvecklas och det som sker mellan mötesdeltagarna.

Här har den som leder en viktig uppgift. Hen ska kunna motivera och entusiasmera och tydliggöra visionen och målbilderna. Det för att få alla sträva mot samma håll. Hen ska kunna skapa energi och lust till arbete hos den enskilda individen liksom i hela organisationen - hur vi påverkar varandra, samspelar och skapar lojalitet samtidigt som hen får en direkt feedback.

Mötet är ledarens främsta verktyg i sitt egna arbete, men då måste hen också förstå syftet med ett möte. En bra utbildning och begåvning är bra, men ifall man enbart sätter tonvikten på intellektuell kapacitet och logik samt matematik i ledarskapet, bör man tänka om. Siffror är viktiga mätinstrument, men inom forskningen framkommer att förmågor som självkontroll, självmotivation, entusiasm och ihärdighet har betydelse eftersom känslornas förmåga att styra över förnuftet är stort. En ledare behöver lära sig upptäcka och förstå andras känslor och behov. Den som har en social kompetens kan påverka hela mötet, inspirera och få andra med sig.

ordforandeklubba2"Ifall du ska stöda en individ i att tänka själv, måste du släppa tanken på att andra tänker som du, oberoende av värderingar. Vill du få individen med dig på dina idéer, måste du försöka se idéerna med hens ögon."

 

Som ledare behöver man bli proffs på att vara amatör. Låter konstigt, men så fort ordet ledare uttalas tänker vi på en person som tar avstånd och kanske rent av isolerar sig från övriga gruppen likt dåtidens kungar. Ifall man tänker så och att ensam är stark, kommer man att förbli ensam men inte särskilt stark. Ledarskapet handlar om alla andra, inte mig själv! Man behöver vara en god förebild för alla andra samtidigt som de andra vet att man är vald på grund av vissa talanger eller som specialist. Men i ett ledarskap är det inte längre lika viktiga. Det handlar om att utvecklas ytterligare och att kunna stötta, hjälpa, uppmuntra och inspirera alla de som finns runtomkring. Den egna framgången får sättas på undantag framom andras önskemål och organisationens framgång.

Se det som ett regissörsuppdrag, där alla andra är skådespelare med olika roller och karaktärer, som ska samsas på samma scen. Och alla skådespelare har sin egen trivselroll, där de kan blomma ut ifall du ser deras kapacitet och de tillåts använda den. Alla bidrar till helheten och recensionerna efteråt är riktgivande. Resultatet kommer om bara människorna mår bra och förstår varför de gör vad de gör.

Men tillbaka till veckoslutets stora möte i Uleåborg. Efter att för första gången försöka hålla abstinensen stången på avstånd och utan att kunna ta del av den sociala samvaron, de politiska diskussionerna kring gemensamma värderingar, personvalen och den euforiska stämningen, är jag tvungen att förlita mig på nyhetsrapportering och små glimtar via TV och sociala medier. Ingen direktsändning precis. Men jag vet också att värderingar är inte vad man säger, de är vad man gör.

I skrivandets stund vet jag, att mediafolket twittrar och prickar in rätt bokstäver på sina skärmar. Tjänstemännen försöker sammanställa alla diskuterade förslag inför morgondagen när besluten ska tas och mötesdeltagarna förbereder sig för kvällsfesten med den goda maten, de roliga talen och den underbara känslan av samhörighet. Så jag får snällt sitta och vänta på recensionerna av det fria ordet.

 

onsdag 23 maj 2018 - 19:24

Nyfiken i en strut!

 Ledarskap, arbetshälsa och det kopplat till mental hälsa är frågor som poppar upp med jämna mellanrum i den offentliga diskussionen. Det är stora och mycket viktiga frågor som vi nog är villiga att diskutera med stor passion, men hur hanterar vi dessa frågor i verkligheten?

De som känns paradoxalt är, att samtidigt som man talar om mentalt illamående, ökar den aggressiva och förminskande kommunikationen i olika sammanhang och speciellt på sociala medier och i olika chatforum. En av de stora faktorerna till illamående är den negativa energin som strålar ut från skärmen genom olika typer av kommunikation.

ropar

De flesta har säkert sett bilden av kommunikation när två personer står på varsin bergstopp och den ena ropar i sin strutlikande megafon så att håret fladdrar på den andre. Så upplever jag väldigt långt dagens kommunikation. Man ropar till varandra i skriven text, dock utan VERSALER.På det sätt som man kommunicerar idag visar långt på att man är mera intresserad av få fram de egna åsikterna och sig själv, än av motparten och hens åsikter.

Var nyfiken på den andra personens resonemang och funderingar och ställ frågor istället för att relatera till dig själv. Då kanske du samtidigt får ett svar på varför hen säger eller beter sig som den gör. Då är det också lättare att hitta sakliga och förnuftiga motargument istället för att strypa den andras genom att angripa och hugga i den andras svans, ja till och med i ryggen ibland. Samtidigt som hen blir ifrågasatt från olika håll utan att själv ha kontroll över det som sker i kulisserna.

Något som får mig att resa ragg är när det egna eller annans intellekt blir ifrågasatt på grund av att man har en annan bild av situationen eller åsikt än den andra.

kanner

Vi kan bara bli bättre på att respektera varandra och tänka på hur vi kan uttrycka oss förnuftigt i olika sammanhang. Ibland känner jag att det skulle finnas rum för en ny upplysningstid om etik och medmänsklighet och det redan från barnsben, men även i vuxen ålder.

Då under upplysningstiden fanns en tro på människans förnuft och man kablade ut att ”Alla människor är kapabla att tänka själva”. Källkritiken var viktig och då under 1700 - 1800-talet var de största källorna kyrkan, dåtidens makthavare och auktoriteter. Man ansåg också att samhället utvecklas bäst av jämlika människor i samverkan. Kanske man behöver gå till historien ibland för att känna igen sig i nutiden och våga ta steget ut i ”nytiden”.

Ledarskapet har en viktig roll. Det sägs att Henry Ford som förändrade världen med sina bilar, ska ha sagt att han anställde ett par händer men önskade att de hade lämnat hjärnan hemma. Jag hoppas att detta så mycket förlegade tankesättet numera är borta, men fortfarande finns det linjära processer inom industrin. Men tyvärr är människan inte linjär - den behöver stimulans och erkännande för att inte bli likgiltig. Den behöver se hela processen och förstå att den är en del av den och att den har möjlighet att förbättra och utveckla. Engagemang föds ur meningsfullhet.

Vi vet att "management" handlar om kontroll, så kunde man låta medarbetarna stå för kontrollen och ge individerna större möjlighet att vara sina bästa jag för att kunna utnyttja sina egna, unika egenskaper som kreativa varelser? Vi har alla grundläggande behov som skapar den inre motivationen.

En tillvaro utan stimulans kan påverka vår hälsa negativt liksom monotona arbeten som inte utmanar vårt intellekt och vår problemlösningsförmåga.
Då ser jag det viktigt att man håller det egna intellektet levande på andra sätt.

Ett bra sätt är att lyssna på radio i hörlurar eller olika ”poddar” eller ljudböcker under ett arbete som är monotont och inte kräver total fokus. Då stimuleras tankeverksamheten samt nyfikenheten och kanske kreativiteten sätter igång.

strut ritad2

Själv försöker jag hålla mitt intellekt levande både i jobb och på min fritid genom att vara nyfiken på allt möjligt. Nyfikenhet är minst lika viktigt för hjärnan som mental träning, och som fysisk träning är för kroppen. Så länge jag är nyfiken och inhämtar ny kunskap så håller sig min hjärna aktiv och den blir starkare, precis som musklerna blir vid fysisk aktivitet.

Nyfikenhet gör mig kreativ och jag är öppen för nya idéer, kunskap och erfarenheter ifall jag själv aktivt och systematiskt söker upp dem, förkovrar mig och glufsar i mig det som erbjuds. Men det kräver tid.

Det sägs att kreativa genier är oerhört nyfikna. Kolla in hur de konsumerar all fakta, berättelser, händelser och upplevelser i ett tempo likt den som en landsvägscyklist trampar. Man funderar hur de hinner med allt. Men de är hungriga efter stimulans för att kunna producera och prestera och därför gör deras enorma nyfikenhet att de tar sig tid. De analyserar noggrant och blir skickliga på att skapa nya idéer och tankar genom att på oväntat sätt kombinera färdigt tänkta tankar och gamla idéer.

Den som tränar fysiskt vet också att det behövs mångsidiga rörelser för att nå alla muskler. På samma sätt behöver hjärnan tränas på ett mångsidigt sätt. Jag följer goda råd jag fått en gång och det ger ett mervärde för hela min mentala träning och jag delar gärna med mig.

Ta som vana att läsa och läs allt möjligt, inte bara studentlitteratur eller facklitteratur - skönlitteratur, poesi, reseskildringar, reportage, historieböcker, kokböcker ja varför inte de gamla sagoböckerna och något månads- eller veckomagasin ibland. För övrigt är mina favoritsagor ” Tusen och en natt”. Vad är du nyfiken på just nu? Ta dig an det och läs. Din nyfikenhet kommer att leda in dig på nya spår och kanske passionen väcks i dig för att ta dig an ny och okänd litteratur.

Fortsätt med att vara nyfiken. Samla dina tankar och idéer genom att skriva ned dem och plötsligt har du kanske formulerat något som du gått och grunnat på en längre tid och din nyfikenhet gör att du vill veta mera. Jag gör listor på frågor och tankar, samlar citat, antecknar namn på intressanta personer med egna och speciella ”skills”. Jag antecknar tips på böcker, dokumentärer och artiklar. Och det mest viktiga av allt. Jag skriver under tiden som jag läser. Speciellt fackböcker eller artiklar. Jag stryker under och gör anteckningar i marginalen för att minnas. Man ska läsa med pennan i hand och därför vill jag hellre äga mina böcker än låna.

Och så var det ju detta med att fråga. Det är så himla enkelt att ta till sökmotorerna ifall man undrar över något. Men vi glömmer lätt att vi har vandrande uppslagsböcker bredvid oss. Ett samtal kan leda in mig på helt andra vägar än algoritmerna gör. Kanske man tillsammans hittar lösningen på ett problem. Ja såtillvida man lyssnar in det svar man får på sin fråga och inte formulerar ny fråga eller ett själviskt påstående inne i sin hjärna under tiden.

Våga fråga – de flesta vill gärna dela med sig av sin kunskap. Har du inte människan framför dig så ställ frågan via e-post, telefon eller sociala medier. Världen är fylld av kunniga och intressanta människor med kunskap som jag är nyfiken på och vill lära mig mera om. Det även om det känns lite obekvämt att fråga okända människor.

Vi behöver också hitta vårt modiga jag och våga prova på nya saker. Lära oss sånt som vi inte kan eller ligger i vår intressesfär. En annorlunda kurs, utbildning eller testa nåt som ger nya insikter bakom den behagliga komfortzonen. Vad är det värsta som kan hända ifall jag skulle göra ett misstag? Jo, jag har lärt mig att inte göra om misstaget.

Nyfikenhet är ett sätt att leva sitt liv till fullo som intellektuell varelse. Att vara nyfiken är alltid ett val som vi gör och vi kan skapa en god vana, som man har glädje av både i yrkeslivet och privat genom att vara nyfiken på ett positivt sätt. Vi behöver odla det mänskliga engagemanget!

tisdag 30 januari 2018 - 12:25

Träffsäker i grupp

Tänk om man kunde beskriva ordet harmoni. Ett ord som inte får glömmas bort. Det handlar inte om vad som består eller vad som är permanent. Det handlar om individuella röster som sammanstrålar en stund, och det ögonblicket består lika länge som ett andetag.

Jag brukar tänka, att jag måste hålla den känslan när jag går vidare. Vårt liv är en massa andetag. Hur vi andas är individuellt, men när man når en gemensam andning som är lugn, djup och i samma rytm - euforiskt!

Vi är nu i slutet av januari och snart inne i februari. Tiden går snabbt och jag har haft en tre månaders lång andnings- och tankepaus. Ännu firar jag knappt en månad till i ledighetskommitte'n innan jag avslutar det gamla som kontaktchef för SFP och börjar mitt nya värv som regionombud för Svenska Bildningsförbundet. Från att ha jobbat proaktivt med människor i den dagsaktuella politiken ska jag snart ta en ny proaktiv roll i Österbotten som medskapare och förlängd arm till bildningsverksamhet och tankesmedja.

Dagligen får jag frågor om vad jag ska göra och då kan jag i detta läge enbart säga - detta är ett teamarbete kring bildning och policy som ska utformas och utvecklas i Österbotten.

Det är många tankar som hinner rulla igenom hjärnkontoret när man ges tid att fundera och resonera med sig själv. Vi behöver alla tid för eftertanke och lite "smalltalk" med oss själva ibland. Bara för att hinna ifatt oss själva. Jag har tillåtit mig att landa i mig själv, ta det lugnt när det känts så och göra det jag vill på mina egna villkor utan dåligt samvete. Annars är vi superduktiga på att mata fram det dåliga samvetet i alla lägen. Gör vi inte det själva, så är det nån annan som försöker truga det på oss. Ibland behöver man vara själv för att tänka, en annan gång för att kunna jobba fokuserat. Det även om vi människor är gjorda för att jobba tillsammans i grupp och att tillsammans med andra få pröva våra kompetenser.

En insikt som framträtt mera tydligt under min tankepaus är, att som medlem i en grupp får man nya perspektiv och då även ny kunskap. Men i total frånvaro i en inarbetad grupp får man andra perspektiv som vrider om både tankar och syn. Då gäller det att kunna dra nytta av de båda perspektiven och hitta ett bra utgångsläge när nya bilder målas upp.

Vi behöver komma ihåg att syftet med en grupp ska vara ett medel för att nå de mål man sätter upp. Gruppen ska inte vara ett mål i sig. Uppgiften för en grupp är i första hand uppdraget och i andra hand att utveckla gruppen. Det är via samspel och kommunikation mellan medlemmarna i gruppen som gruppen formas och utvecklas.

Vi är alla väldigt olika i beteendet och speciellt när vi "hamnar" i en grupp. Det är lätt hänt att en ny grupp visar misstroende mot varandra och att försvarsattityder och revirtänkande kryper upp till ytan. Alla i gruppen kommer dit med sin egen personlighet, sina egna behov, ambitioner, attityder, motiv, idéer, erfarenheter och värderingar. Det finns en misstänksamhet mot dolda agendor, mål och syften.

Samtidigt uppfylls de egna sociala behoven i en grupp. Och då behövs mycket tydliga strukturer (inte hierarkier) för att skapa trygghet i gruppen och vidare förtroende inom gruppen. En grupp utan förtroende för varandra är mycket ineffektivt - den är rent av destruktiv. Samarbete kan vara det som avgör teamets/gruppens ja t.o.m. hela organisationens/projektets framgång eller kräftgång.

Pilar2

Att arbeta sig in i en redan etablerad grupp är inte så lätt. Det finns egna tankar och funderingar som man måste släppa ifrån sig en stund, vara lyhörd och hitta det gemensamma språket. Man behöver lyssna in de olika gruppmedlemmarna och deras erfarenheter för att inte göra om redan gjorda misstag, genom att ta sig fram med ångvält, skygglappar och öronskydd. Det är så lätt att genast och snabbt skjuta giftpilar runtomkring sig, när några pilar av äkta vänlighet och hjärtlighet skulle göra skillnad.

Man kan förvisso känna ensamhet i en grupp. På samma sätt som man kan känna ensamhet i tvåsamhet. Då är det kanske bättre att söka nya grupper, som kanske har en mera liknande syn som du själv på samarbete och utveckling.

Många grupper sätter allt fokus på målet och uppgiften som ska lösas och då glömmer vi utvecklingen och "gruppvården" - det viktiga samarbetet som är en mycket stor bit i hela grupp-processen, där var och en delar med sig av sin egen kompetens till den gemensamma nyttan. Detta gäller både ad hoc grupper liksom arbetsteam med sin egen kultur och gemensamma mål.

Valkommen matta
Kanske vi kan mötas halvvägs i vindfånget och hitta balansen - harmonin, ifall vi alla i alla sammanhang vågar förlita oss på varandra och välkomnar annans kunskap och erfarenhet, även om det finns lite kall snö på farstumattan.

"Varje människa jag möter har något att lära mig"
- Dalai Lama -

söndag 31 december 2017 - 12:13

Emotionell intelligens så in i 2018

Det ljusnar i horisonten nån minut varje dag. Dygnets ljusa tid blir längre. På samma sätt ljusnar insikterna dag för dag.

Insikterna om hur jag fungerar när jag mår och presterar som bäst. Dels som individ, men även i olika gruppsammanhang.

Jag ger inga nyårslöften, men jag sänder en ödmjuk önskan om att det nya året ska fyllas av mjuka värden i ledarskapet.

Vi behöver lyfta fram förmågan av emotionell intelligens. Under året som gått har vi levt i spänning för vad som ska hända härnäst i vår omvärld. Vi har också satt stort fokus på den artificiella intelligensen. Den lyfts till skyarna lika mycket som man räds för den. Vi får inte glömma människan bakom den. Den emotionella intelligensen behöver lyftas ännu högre - som en framgångsfaktor i ledarskap, medarbetarskap och samhället i stort.

Vi lever i en allt mera forcerande tid och fokuset på det egna jaget tar sig oanade former. Ibland skrämmande sådana och ibland med förvånansvärt själviska beteenden.

Även om vissa saker i världen utvecklas snabbt, är vi fortfarande kvar här på den "lilla blåa pricken" med vår "gamla hjärna", vars funktion inte alltid är så lätt att förstå.

Vad behöver jag förstå? Hur ska jag tänka och hur kan jag åskådliggöra den emotionella kunskapen?

Kunskap växer och förståelsen med den. Ja, såtillvida att man är intresserad av den egna personliga utvecklingen och personligt ledarskap. Alla vill vi växa och utvecklas mot något håll. Att ta sig an kunskapen om personligt ledarskap och utveckla den, gör det också lättare att umgås med sig själv och andra och samtidigt leda andra.

Vi behöver förstå vikten med att hjälpa andra att få sina grundläggande behov tillfredställda framom att trycka ned dem och skapa oro och kaos i leden. För att det ska lyckas, behöver man först ha lärt sig att tillfredställa egna behov.

Par i burkTillsammans gör vi skillnad

Vi behöver lära oss prioritera. Att våga släppa känslan av att precis nu på stunden är allt superviktigt. Att istället sätta energi på de rätta sakerna just nu, prioritera och sortera och på så sätt minska den egna känslan av negativ stress.

Vi behöver hitta den inre kompassen och se nålen som visar på ja när ja betyder JA och nej faktiskt betyder NEJ. Vi måste också våga kommunicera det utan en känsla av dåligt samvete, som skapas i vår egen hjärna i rädsla för att såra eller i tron att annars inte tillfredställa annans önskan eller att misslyckas.

Den emotionella intelligensen kan utvecklas och förändras med bl.a motivation, ledarstil, kommunkation, stress- och konflikthantering, beslutsfattande och samarbete. Den hänger tätt samman med din egen självkänsla.

Genom en bra självkänsla kan vi bli mycket mera tydlig i vår kommunikation med andra och vidare låta de egna behoven få den tillfredställelse de behöver. Vi kan inte och behöver inte vara överallt och göra allt. Vi är många och genom att förlita oss på medmänniskorna runtomkring, kan vi dela på det som ska företas. Vi kan använda den kunskap som finns. Var nyfiken och lyhörd! Kanske medmänniskan bredvid dig har den kunskap och/eller kompetens som behövs just då. Du vet inte allt och kan inte allt! Men du kan lära dig genom andras och egna misstag samt framgångar. Och det är helt okej att glädjas över andras framgångar och lycka, men samtidigt acceptera misstag som en del av den personliga utvecklingen.

Kom i håg att ta vara på den tysta kunskap och livserfarenhet som finns runtomkring dig. Låt människornas egen historia flöda innan de glöms. De ger dig nya insikter och du växer med den kunskapen, ifall du är mottaglig.

105Min gåva till mina föräldrar, som de fyller och som senare blir en kunskapskälla för mig och mina barn

Inga beslut kan tas utan känslor. I vår hjärna pågår en livlig trafik (kopplingar), båda vägarna mellan förnuftet och känslorna.
Därför behöver vi vara medveten om egna liksom andras känslor för att kunna nå en balans mellan känslor och förnuft. Vi behöver stänga av "jag-bruset" och lyssna på varandra för att nå det sunda bondförnuftet, som behövs mera för var dag.

Det personliga ledarskapet utvecklas när du upptäcker och blir trygg i den personliga utvecklingen och de egna värderingarna. Då ökar den egna motivationen och drivkraften.
Vilken är din drivkraft? Förstärk den! Vilka är dina värderingar? Lev enligt dem, men se till att acceptera - alla har egna och lever efter dem. Vilka är dina behov? Tillfredställ dem!

"För att kunna utveckla din högre natur behöver du först lära dig att tillfredställa din lägre natur".
(Abraham Maslow)

 

Mitt nya år innebär ytterligare arbete för att stärka den personlig utveckling, ett nytt jobb, kanske ny bostad. Allt det som jag önskar och det som kommer utan varsel - allt som stiger in i mitt liv tar jag emot och hanterar lugnt och fokuserat, utgående från egna värderingar och behov.

Jag önskar dig Ett riktigt gott nytt år. Fylld med nya insikter och kunskap om dig själv samt omvärlden. Tillsammans gör vi skillnad.

måndag 7 augusti 2017 - 11:58

Vadå stresstålig med multitasking kapacitet?

Nu är tiden när man i diverse medier diskuterar stressen inför jobbet efter en välförtjänt semester. Men också stress över allt man inte hunnit med under den lediga tiden. Stress som orsakar ångest och i vissa fall ordentligt psykiskt illamående. Orsakerna till det är olika hos alla individer. En gemensamma nämnare för många är, att den frihet vi haft under vår semester ska på nytt rutas in i rutiner som är förutbestämda. För någon kan det innebära stress över att inte ha ett jobb att gå till. Vi har ett halvt år framför oss när omgivningen förbereder sig för höst och vinter.

Under den tiden behöver vi små "minisemestrar" utspridda under hela året, under varje dag och vecka. Vi behöver tid för återhämtning. Då orkar vi mycket bättre under de mörkare och kallare månaderna.

Jag vet när topparna kommer och då måste jag förbereda mig, men samtidigt behöver jag veta när jag kan ha mina "minisemestrar" - kanske 15-20 minuter av avslappning varje dag, en timmes promenad eller bara hänga med en god bok. En dag varje vecka eller månad reserveras, när jag gör bara det som jag tycker om. Sånt som ger mig harmoni - konserter, teater, konstutställningar, ett trevligt häng över en kopp kaffe, etc. Med andra ord fyller jag agendan med sån tid parallellt med jobbplanering och andra åtaganden. Ge dig också tid att sova. Stress påverkar sömnkvaliteten och den vidare hur vi orkar vidare, det vet vi. Men vet vi att våra intryck från dagen sorteras under sovtiden och att våra korttidsminnen omformas till bestämda långtidsminnen. Vad vill du somna till - det positiva tänket med lösningar eller ältandet kring det jobbiga.

ljuslyktorernstTa din egen tid för reflektion

Kanske någon börjar nåt nytt, startar upp nåt nytt eller byter uppgift som stimulerar. Då är det fiffigt att redan i detta skede bygga upp bra arbetsmetoder och en medvetenhet om att det också behövs tid för egen återhämtning. Går du tillbaka till ditt gamla jobb eller studier med huvudet tungt hängande över axlarna. Se över dina arbetsmetoder och ifall du ges möjlighet, ta en diskussion om vilka ändringar som kan göras med din arbetsgivare ifall du känner stress redan nu - planera, prioritera, sortera, ta små pauser, sätt gräns för arbetsmängden. Det är bara du som känner dig själv och vet var de egna gränserna finns.

Under sommaren har jag av olika anledningar följt med diverse platsannonser och gjort mina egna studier och iakttagelser. Det är intressant att se vilka kriterier som radas upp när man söker nya arbetstagare. Emellanåt undrar jag var alla dessa extra ordinära människor finns och ifall det är just de som får de utannonserade tjänsterna. Jag förstår kriterier som pålitlig, noggrann och flitig, kan arbeta självständigt, har höga ambitioner, tycker om utmaningar, har en positiv attityd samt tidigare erfarenheter. Men när det samtidigt efterlyses stresstålighet blir jag riktigt fundersam.

Handen upp, den som är stresstålig! Hur definierar du vad en stresstålig individ är? Det är ett klyschartat begrepp, som jag önskar att man kunde frångå. Den senaste annonsen som jag reagerade på är där man efterlyser en person med multitasking kapacitet. Ja, jösses! Hur har man tänkt att den personen ska fungera i praktiken? Handlar det om att hålla många bollar i luften eller att ständigt vara uppkopplad?

Varför söker man personal med arbetsmetoder som är mindre effektiva, ibland rent av dåliga? Är det på grund av okunskap eller ointresse om välmående hos arbetsgivare, som en arbetstagare förväntas var ständigt tillgänglig på telefon och mejl, samtidigt som man ska sköta sina ordinarie arbetsuppgifter, gå på möten, hålla kundkontakter, delta i utbildningar och vara social.

Istället för att öka stressen, behöver man minska på stressen för att få människor att må bra och på så sätt bli mera effektiva. För effektivitet genererar, men det nås enbart med fokus. Varför efterlyser man inte individer som kan hantera stress genom goda och väl utformade arbetsmetoder? Det har jag frågat förut.

Enligt en del hjärnforskare lever vi i en låtsasvärld ifall vi tror oss kunna jonglera mellan olika uppgifter och tankar. Vi tar emot ca 16 miljoner impulser per sekund genom alla våra sinnen. Vi tolkar det vi ser, hör, känner etc.
Vårt behov av att ständigt vara nåbar ger oss stress och vi är inte så effektiva som vi tror oss vara. Tyvärr!

Varje arbetsplats borde lära ut hur man kan hantera stress framom att skapa stress. Ta in en mental tränare till hjälp, ifall kunskapen eller intresset saknas inom organisationen.

Akut stress kan vara bra och stimulerande inför en viktig uppgift, men när stressen blir kronisk är det rent av farligt. Speciellt ifall stressen beror på brister i t.ex. organisation och dess ledarskap samt ifall det saknas ekonomiska och personella resurser eller ifall man har en hög omsättningen av personal.

Tekniken går framåt, men hjärnan är den ursprungliga från tiden när vi började stapla omkring på två ben och med fullt fokus jaga den egna maten. Dålig kombo ifall man tänker multitasking. Vår stackars hjärna som inte hänger med den tekniska utvecklingen säger STOP och belägg! Hjärnan är inte ännu formad för multitasking även om vi verkar tro det. Den kan endast fokusera på en tanke / en uppgift åt gången. Med många bollar i luften är risken stor att misstag görs, som i slutändan måste rättas till. Det tar extra tid.

ernst ljuslykta2Tid för nya tankar behövs

Vidare sätter multitasking stop för kreativitet. Att tänka nytt och fritt är möjligt när jag koncentrerar mig på en sak och inte jonglerar mellan olika uppgifter på en och samma gång. I sånt fall behöver min hjärna sätta extra mycket energi på att hitta fokus igen - att tänka tanken på nytt. Det tar 15-20 minuter för att komma tillbaka till den ursprungliga tanken. Totalt sett blir det några timmar per dag ifall jag jonglerar mellan olika uppgifter och fokuset på det väsentliga vänds till skärmen istället.

Vi behöver inse vår begränsning i vår kapacitet att tänka många olika tankar och att gör flera olika saker samtidigt. Du kan testa dig själv med att tala i telefon och skriv ett mail samtidigt, utföra en en matematisk ekvation samtidigt som du läser ett recept eller köra bil och sms:a samtidigt (förbjudet, men tänk tanken). Var är ditt fokus? Vårt minne kan bara hålla en liten bit info för varje enskild uppgift.

Jag är lite orolig över att mänskligheten sakta men säkert kommer att tappa någon förmåga, kanske snabbare än vi anar. Kommer vi att orka fokusera på långa texter och djupa tankar? Samtidigt som skärmtiden ökar, avskärmas vi från andra människor och risken finns att vi tappar vår förmåga att läsa av andra människor med miner och olika sätt att signalera med sin kropp. Skärmen är statisk, men så är inte vi människor. Vi behöver varandra - vi behöver samtalen. Vi behöver platser att mötas på, ställen där vi får vara kreativa och platser där vi får njuta, slappna av eller träna och ta in nya intryck och utmaningar. Vi behöver välmående på arbetsplatser och i vårt vardagsliv.

Jag vill ge en eloge till den regionala utvecklingsdirektören vid Österbottens Förbund, Varpu Rajaniemi, som i söndagens VBL säger att människan är regionens bästa resurs. Förutom att hon är intresserad av människan, så tror hon på människan. Hon ser att det behövs kulturell kreativitet förutom den energiindustri som växer fram. "Människans välmående ska finnas i fokus! Det är i huvudet vi har vårt största kapital. Därför ska vi satsa på människan". Tack för de orden.

När människan mår bra, mår organisationen bra och vidare omvärlden.
En win-win situation!

 

tisdag 20 juni 2017 - 12:44

Utveckling genom avveckling?

Kan man utveckla genom att avveckla är en fråga som sysselsatt mina hjärnceller och allt medan det kopplats mellan dem. Vår hjärna vill ha roligt och saker att göra. Ifall vi är sysslolösa irrar tankarna snabbt iväg. Ifall det finns tråkiga saker med i bilden, är det lätt hänt att vi ältar oss fram.

Efter år av intensivt jobb och studier med lite fritid hittas stunder av sysslolöshet ifall jag tillåter det. Jag gör det gärna, eftersom jag gärna använder min lediga tid till tankearbete. Jag känner det förlösande, att få använda min tankeförmåga att hitta lösningar på frågor som hängt i luften, hur vissa uppgifter ska lösas och varför människor agerar och har agerat på ett visst sätt. Det känns som efter det uppfriskande sommarregnet, när olika partiklar sköljts bort och fräschören strömmar till. Det blir lättare att andas igen och jag ges tid att formulera meningar på pränt.

Det är en omvälvande tid som vi befinner oss i. En orolig och kaotisk tid på internationellt plan, men även på det lilla lokala planet. Normalt står inget och ingen stilla, men nu verkar allt rusa fram i en onormalt hög fart med omstruktureringar och förändringar, vars slutresultat inte kan ses, endast anas.

På nåt sätt känns det som om allt går i cykler och olika sådana och att de korsar varandra ibland. Eller är det endast tankar som tillhör teosofin och dess teorier. Även om man inom ekonomin hittat tydliga cykler med egna formler.

Ibland kan det vara bra att ta en snabb titt i dåtidens bakspegel, för att med perspektiv. kunna hantera nutiden och planera för nytiden. Vi behöver inte gå tillbaka ända till den autonoma tiden. Vi kan stanna vid år 2000 och Kommunreformen KSSR, när man strävade till frivilliga kommunsammanslagningar och i annat fall bilda samarbetsområden kring social- och hälsovården. Vad diskuterar vi idag, efter sjutton år av intensivt arbete för beslutsfattare liksom beredande tjänstemän.

Det är en av orsakerna till att jag inte varit manad av personligt engagemang som förtroendevald. Jag har istället sett min uppgift att ställa mig neutral på sidan om beslutsfattandet, men som stöd och med hjälp till alla och en stor vilja att fortsätta bygga upp grunden för en hållbar organisationsgrund med beslutsfattare. Jag har gett min ordinarie arbetstid, min fritid och satsat en del som jag aldrig kan få tillbaka. Precis som många av de beslutsfattare som engagerat sig och kämpat för och försvarat den egna regionen under de senaste 20-30 åren.

Idag är vi mera defensiva och håller hårt i vårt existensberättigande. Det offensiva blir satt på undantag, eftersom det ändå inte finns gehör för olika aktioner och kampanjer. Men, vi får på inga villkor falla till att bli modesta och förringa oss själva. Vi är ett stolt folk i vårt kära kustområde -

Vi kan och vi vill sjölv! Vi behöver berätta det och inte alltid fråga om lov eller be om ursäkt för vår rätt att existera i en för oss kreativ miljö, utan att för den skull bli lik punkrörelsen som den sanna subkulturen på 70-talet. Den som anammade anarki.

Tyvärr är centralisering och allokering modeord (klyschor) igen. Och det smittar av sig, precis som alla modeord. Vi minns ord som bl.a. solidaritet, synergi och effekter av dito, proaktiv, leverera, transparens, nytänk, värdegrund, case, win-win, samsyn, brainstorma, swot-analys, faktaresistens, "hype", jämlikhet och decentralisering. Ord som fastnar på allas läppar.

flytt int 3

Kanske någon har sett (jag har en i gömmorna) eller till och med minns de "plojknappar" som Norrlandsförbundet på andra sidan Kvarken, på 1960-70- talet tryckte upp med texten "Vi flytt int" och "Vi längt hem". Jobben fanns söderut och norrlänningen tvingades ofta mot sin vilja att flytta.

Nu tar en del av de unga i Finland sin kunskap med i kappsäcken (som decennier tidigare) och flyr västerut efter jobb och landet dräneras på kunskap och nödvändig arbetskraft samt skattebetalare. Tänk om man fick dem att tänka tanken - "Vi längtar hejm, tär behövs vi", när de väl prövat sina vingar.

Ifall jag tittar i min kristallkula, kommer vi att behöva arbetspooler med allehanda kunskap och i nytiden kommer en person att ha flera kunskapsområden att luta sig tillbaka på. Man blir tvungen att skaffa sig olika kompetenser och kanske bli företagare för att kunna konkurrera på arbetsmarknaden. De offentliga tjänsterna blir färre och den privata sektorn växer. Den tredje sektorn blir kommunernas trumfkort när det gäller den service som kommer att bli kvar i kommunerna.

Precis som många andra, ser jag närdemokratin som oerhört viktig i framtidens kommuner. Speciellt i tider av centralisering när beslutsfattandet flyttas till annan nivå och gemensamma medel fördelas på nytt sätt. Vi har lokala nätverk av beslutsfattare som kommer att få en viktig roll i kontakten mellan invånaren och beslutsfattare på både kommunal- som landskapsnivå. Den biten måste utvecklas med sikte på nytid och med den kreativitet som finns är det fullt möjligt ifall vi tillåter det. Det kommer att vara avgörande för hur man på lokal nivå vill utveckla den egna närmiljön (modeord) och lokalsamhället till att vara attraktivt boende och ställe att leva i för nuvarande och nya invånare.

Under mina år i arbetslivet har jag aktivt försökt initiera och delta i utveckling av och för att bygga upp en hållbar struktur med olika team, med ett långsiktigt mål satt på nytid. Ibland har det lyckats, men även setts omkullkastas totalt på grund av omorganiseringar och -strukturering.

Alla individer vill lämna sina egna fotavtryck. Vissa har större fötter och andra mindre, vissa är mera högljudda i sin frammarsch än andra, men framåt går vi allihopa. Vissa stirrar sig blinda på nuläget och trampar på i blindo, när andra målmedvetet skapat flera plattformar inför nyläget att mellanlanda på.

I det nya blir vi tvungen att pruta lite på våra egna revir och egon och våga öppna oss för att höra vad invånarna och människorna säger på riktigt. I allt utvecklingsarbete behövs väsentliga förbättringar av redan existerande metoder, men för den skull behöver man inte uppfinna hjulet på nytt. Då finns det risk för stagnation.

Men jag vet, det är mycket lättare att impregnera och sen kontinuerligt putsa skalet på frukten än att försöka hålla innehållet fräscht frestande och intakt med stöd av kärnan.

lördag 13 augusti 2016 - 12:51

Lära för livet

Det är tyst i huset och jag ger mig själv tid att "såsa på" i mina egna tankar. Som fritidspedagog och med egna fortsatta självstudier i ämnet, känner jag mig upprymd och euforisk över den nya läroplanen. En plan som gör att jag kunde tänka mig att ta om hela skolgången igen, ifall jag fick. Ja, även läraryrket skulle tilltala mig idag med de förutsättningar och möjligheter som den nya läroplanen erbjuder.

Nu är jag själv fullvuxen utan yngre skolbarn och i den äldre ändan för att skaffa mig kompetens som lärare. Jag skulle vara nästintill pensionsålder som färdig utbildad pedagog, ifall jag skulle tänka tanken till slut. Men pedagogik, egen utveckling, utbildning, ledarskap, teamarbete, organisationsutveckling och ett helhetstänk med gränsöverskridande möten engagerar mig oerhört.

Det är klart att det finns frågor att diskutera och ventilera kring den nya reformen. Jag antar att bedömningen är en sån fråga som kommer att aktivera, liksom hur man ska anpassa de sju nyckelkompetenserna till vardagen och vilka kompetenser som kommer att behövas de närmaste decennierna.

text2Använder alltid skrivstil, papper och penna i mina tankeprocesser

Bedömningen ska vara mångsidig och ge "feedback" och fungera som stöd för lärandet, inte som en jämförelse mellan elever eller påverkas av elevens personlighetsdrag eller temperament. Jag applåderar! Vi är individer med olika referensramar, personligheter och möjlighet till inlärning.
Då är det av största vikt att man som pedagog får öva på att ge feedback utan kritik med betoning på "ständig förbättring av allt".

Likväl är jag glad att det gjorts en klar reform som kommer att betyda mycket för varje enskild individ i den framtida skolan, där tanken är att "lära för livet" och att "stärka lusten att lära". Det är solklart att skolan ska vara en lärande organisation, precis som många organisationer strävar efter idag. Att lära ut till andra är det bästa sättet att lära sig själv och att jobba tillsammans ger en bredare syn. Att själv vara delaktig, få undersöka och skapa; dock med stöd och "puffande" av pedagogen/coachen, ger glädje och erfarenhet.

Detta kommer att föra in ett nytt tänk i kommande generationers sätt att se på omvärlden, samhället och arbetslivet. Tydlig markering av gränser och total sektorindelning kommer att skrivas som historia. Senare generationer får fundera på vilka motiven var till vårt handlande i dagens samhällsarbetet.

Man kommer helt att frångå den "gamla skolans" traditionella hierarkiska organisationsmodeller från 70-talet när man skulle detaljstyra hela verksamheten.

Då fanns det många olika trådar som formade de organisationer som ännu idag fungerar enligt samma modell. Ni vet dess evinnerliga lådor som ritas upp och strecken nedåt och mellan dem. Bilden fylls uppifrån med ansvarsfördelning och väl inrutade sektorer. Jag vill kalla det maktstruktur istället för organisationsmodell. Modeller som låser mera än öppnar upp för nytt tänk och nya innovationer.

Redan nu omformar man de stora strukturerna till självstyrande enheter inom företagsvärlden, eftersom det inte finns tid för långa beslutsprocesser ifall du skall kunna ta en global ledning i en mycket tuff miljö av konkurrens där allt som kan göras, blir omedelbart gjort.

Vårt organisationsliv har lite svårare att ta sig ur de gamla strukturerna och har också svårt med nyrekrytering. Man är inte lika snabb i utvecklingen som individerna är snabb i sin egen förmåga att använda olika former av digitalisering. Vi blir tråkiga och formella i vår verksamhet liksom i språkanvändningen. Ja dessutom använder jag gammaldags skrivstil, papper och penna när jag tänker.

Jag som idag tillhör den äldre generationen förstår att det behövs och vill ta till mig nya sätt att kommunicera och att språket behöver utvecklas. Men var tid har sin gång och jag har mitt individuella sätt att uttrycka mig. Precis som du och alla andra. Att lära sig läsa, tolka och producera språk är inte så lätt, varför kanske symboler och bilder blir en del av det globala språket.

Jag kan se att mycket i den nya läroplanen har likheter med innehållet i integrerad mental träning, när man vill utveckla individen och individen i grupp. Dessutom ger den nya läroplanen möjlighet att ta in delar av anpassad mental träning för både elever liksom pedagoger, ifall intresse finns. Alla behöver vi förändra eller/och förbättra och utveckla oss själva som individer. Detta som ett första steg i att sedan förändra organisationen.

Vi individer lär oss saker som automatiseras och som senare blir vanor och rutiner, som gör att varje beslut inte behöver en ny tanke om hur vi skall göra det. Vi trycker på knappen för vår "autopilot". Men ibland behöver vi ändra rutten och kanske byta fortskaffningsmedel.

En ny modell, struktur eller reform har ingen betydelse där den ligger i sin linda för beskådan som ett "monument" över det stora arbete en eller flera innovativt engagerade har gjort. Man kan endast ändra på strukturerna, ifall individerna vill ändra på sig själva och sitt sätt att arbeta för en önskad förändring med all den erfarenhet som finns i bagaget. Då menar jag det jag säger - förändring, inte föryngring!

måndag 11 juli 2016 - 10:23

Från Visby till Björneborg

Igår var den sist dagen av Almedalsveckan. En tillställning som verkligen heter duga och den skapar abstinens. Jag har haft förmånen att under några år få följa med olika bitar av veckan på plats, men aldrig en hel vecka dock. I år blev det en kortare tur från lördag till tisdag förmiddag. Men en hel del fick jag mig ändå till livs på en av de största öppna politiska arenorna. En plattform för dialog mellan olika sektorer inom det offentliga, privata och tredje sektorn - och massor av mera och mindre kända personer, entreprenörer, inspiratörer, tänkare och vanligt löst folk.

Så skönt att flanera runt utan en enda lakritsrem eller kilogodis, smyckeförsäljare eller "krääsä" som bjuds ut till kringströvande. Inga direkta prylar som delas ut av medarrangörerna kunde ses på området. Ja, nån liten kasse här och där att fylla med diverse printmaterial och tidningar var det jag hittade. Fokuset har verkligen blivit satt på dialog öga mot öga, mun mot mun och öppnade örongångar. Det uppskattas av mig! Extra fokus är satt på riksdagspartiernas egna dagar, som roterar från år till år.

Visbyvy2016Vy över Visby från Krönet (där supergoda rökta räkor serveras)

Evenemanget har vuxit och nu för man en diskussion om hur man kunde banta ned veckan. Med över 3 800 (ca 300-400 mera än 2015) programpunkter fördelat på sex dagar finns det inte en reell chans att kunna överblicka allt på en vecka och definitivt inte på några dagar. Man är tvungen att i god tid förbereda sin egen dagsagenda och chansa på rätt val av seminarium, workshop eller föreläsning. Det optimala är två större seminarier på en dag, ett par drop-in evenemang och lite mingel på kvällen. Men då behövs minst tre hela dagar, helst en hel vecka. Tror jag får börja söka boende för nästa år redan idag. Det är den största utmaningen av alla.

Det som är ett måste sker varje kväll under veckan prick klockan 19.00 i Almedalen. Det som startade allt - år 1968 när Olof Palme talade från ett lastbilsflak vid Kruttornet intill Almedalen har utvecklats till en scen och ett rum för partiledarnas retorik och spjutspetsar.

Huvudarrangör för Almedalsveckan numera är riksdagspartierna. Som värd står Region Gotland. Alla övriga som på sätt eller annat medverkar med t.ex. seminarier, debatter och utställningar är medarrangörer. Årets arrangerade evenemang hade störst fokus på arbete och integration, men även evenemang kring sjukvård och utbildning syntes. Ledarskap i olika former och inspiration. Det finns något för alla.

Det var inte ballonger, plojknappar och godis som var dragplåstret, utan den direkta möjligheten att få ta in direktinformation och föra en dialog. Det efterlyser jag också här när kampanjens hetta inför val gör sitt intrång. På gator och torg, på restaurang eller bar, i stugby eller på hotell trängs man på samma villkor. Det finns inget utrymme för "divalater" i ett annars så "fullproppat" Visby (ca 30 000 besökare år 2015). Man tar vad man får och anpassar sig därefter, oberoende av status. En riksdagsledamot lät berätta, att hen delar rum med en annan. Rummet var så litet, att den ena fick lägga sig på sängen och vänta när den andra klädde på sig.

I dag startar "Finlands Arenan", som för övrigt inte får heta så. Suomi Areena i Björneborg styrs av ett mediabolag med reklamvinst. Den arenan har nog en väldigt lång väg att vandra för att nå fram till den öppna och fria dialogen som är så markant för Almedalen. Suomi Areena ordnas för tionde året och söker fortfarande sin form, så som jag uppfattar det. Kanske vårt diskussionsklimat är lite mera tillbakadraget här än i grannlandet. Det finns en mycket lång väg att gå för att nå upp till det som just Almedalsveckan är - ett evenemang öppen för alla som vill diskutera och debattera samhällsfrågor. Dialogen är central i genomförandet av Almedalveckans evenemang. Det märker man i de diskussioner som förs vid de flesta evenemang.

bjorklundLiberalernas ordförande Jan Björklund

På söndagen för exakt en vecka sen inleddes veckoevenemanget av vårt systerparti Liberalerna och det första inledande partiledartalet hölls i Almedalen. Jan Björklund som anammat "storytelling" i sina tal var något mera tam än vild detta året. Han dök direkt in i Europasamarbetets struktur och Brexit och nämnde EU säkert hundra gånger. Han lyfte fram liberala värderingar och socialliberalism, flyktingkrisen, jobbfrågan, konkurrenskraft och ekonomisk tillväxt. Han var tydlig med "att det är dags för Sverige att bestämma sig för att bli medlem i EU på riktigt". Hans tidigare vurmande för skolorna och utbildning, fick ett kort omnämnande om att läraryrket är ett av de mest viktiga. Han avslutade med "Tillsammans i Europa", vilket också var årets slogan för Liberalerna, men innan dess markerade han ett behov av ett "europeiskt FBI" med tanke på den allt mera osäkra omvärlden.

Innan talet hölls besökte vi Centerpartiet vid deras plats vid St Hansplan. En snabbträff med Centerpartiets Annie Lööf och sen fick vi under "fika" ta del av arrangemangen inför och under Almedalen av Centerpartiets koordinator för Almedalen, Annica Roos. Detta i trädgården invid det spartanska huset de hyrt in sig i under veckan. Till min glädje var det samma Annica som jobbade för Centerpartiets Ungdomsförbund i Västerbotten samtidigt som jag verkade kretsombudsman för Svensk Ungdom i Österbotten under slutet av 80-talet. Det är ingen lätt uppgift att koordinera Almedalsveckan för ett stort parti. Men målet är att alltid ha politiker med för att möta människorna. Det är inte de politiska tjänstemännen som står för svaren, utan kommunal- och regionalpolitiker samt riksdagsledamöter. Därtill skall de gärna synas och höras på en hel del av seminarierna som ordnas av olika organisationer och företag. En dialog mellan beslutsfattare och utövare. För att inte tala om alla säkerhetsarrangemang.

Efter Liberalernas tal fortsatte vi till Centerpartiets mingel ute i Öster Centrum utanför ringmuren. Många långbord under stora tält och närodlad plockmat så det härliga stod till.

Väckning i Kneippbyn på måndag morgon, frukost och in i hyrbilen som styrde oss till Centerpartiets dag.

strykjarnet

Tre av oss hade bokat traditionell lunchträff med Liberalernas riksdagsledamot Christina Örnebjär från Kumla vid det underbara Strykjärnet Creperi med sina underbart goda galettes. Kvällen bokades för Liberalernas mingel med rose' i trevlig trädgårdsmiljö innan talet av Centerpartiets ledare Annie Lööf. Vi bara måste bli bättre på att mingla i Finland!

anniCenterpartiets ordförande Annie Lööf

Vanligtvis brukar det vara ungdomsorganisationerna som står för inledningen och CUF:arna tågade frankt igenom Visby med slagord ner till Almedalen. Centerpartiets tal inleddes med en kort show av Panetoz med teckenspråkstolk. panetozTommy Krångh är helt fantastisk i sin gestaltning, som är en mer artistisk gren av teckenspråkstolkning. Det var lika mycket dans och skådespeleri som ren tolkning av ord. Jag vill också lära mig den typen av tolkning!

Annie hade fångat in en stor publik och hon inledde starkt med att Sverige behöver något nytt. Ja, hon äntrade scenen under låten "Something new". Hon ville ha en stark allians regering, inte ängslig passivitet eller fladdrig kappvändning. Hon nämnde lite om klimatet, men satte fokus på Sverige som klyvs mitt itu med all arbetslöshet. Hon lyfte fram att utanförskap och jobb hänger ihop. Och ifall man tittar noga, ser man att sloganet för kvällen är "Alla jobb behövs". Hon pratar om könsstympning med en "storytellers" inlevelse och vill se strängare straff för stenkastarna mot "blåljuspersonal". Hon knyter samman med att bättre jobbförsörjning löser många av Sveriges problem.

Resten av talen fick jag uppleva via TV eller rättare sagt min iPad. Tyvärr var de flesta av talarna fastnaglade vid podiet längst fram, vilket gav intrycket av ett tal skrivet av annan. Monitorerna på båda sidorna visar texten och det känns säkert tryggt att stå så att man ser texten. Ett undantag var SD:s ledare, som kanske mer upplevdes som om han resonerade, genom att gå fram och tillbaka på scenen. Det är intressant hur man lärt sig iaktta visst beteende och kroppsspråk. Innehållet kan variera och uppfattas på ett speciellt sätt, beroende på vem som säger det. Detta utgående från mina egna referenser. Men likväl är det som sägs inte lika viktigt som hur det sägs - med en tydlig trovärdighet och kunskap i botten. Vi har en del att lära oss när det gäller tal och att nå fram med budskapet.

Vi behöver plocka de retoriska godbitarna och utveckla dem till att bli ännu bättre. Kroppsspråket inte att förglömma. I det stora hela har ordet en väldigt liten betydelse (endast 7%), en större bit är hur man använder rösten (38%), men kroppsspråket har ändå störst betydelse (55%). Helst behöver hela paketet stämma överens med en klar tydlighet. Jag måste hela tiden påminna mig själv om att mitt sätt att tala och agera med kropp och röst, är det som lämnar avtryck. Jag kan använd riktiga eller skapa mentala bilder för att illustrera och förstärka, men inte för många bilder!

Efter att ha summerat en del av mina intryck, kan jag konstatera att det lämnat avtryck som stämmer överens med min åsikt, att får jag chansen så tar jag den igen!

 

söndag 3 april 2016 - 21:52

Passion - förlösande ord


Läste på nytt ett från "Blade" utrivet debattinlägg, författad av Heidi Jern. Idag I HBL. Hon lämnade en bra tjänst i Bryssel till förmån för sin egen utveckling eller som hon säger - "för att få andrum från det som åt upp hennes passion".

Passionen och stoltheten för det man är och gör är så enormt viktig. Samtidigt behöver jag ett mål och en agenda (vad som behöver göras, planering av min dag). I början måste målet ses som möjligt, nåbart och lättförståeligt för att jag skall klara av att ta mig dit med mindre steg. Sen kan målet bli större an efter. Agenda behöver jag för att strukturera mitt eget arbete på ett fiffigt sätt för att nå målet.

Oklara mål leder till ofokuserat arbete och ofokuserat arbete når inga mål. Därmed kanske även onödiga konflikter. Ifall man har olika syn på målen eller tolkar dem på olika sätt och drar åt olika håll får man en verksamhet som står stilla.
Detta gäller också organisationer. Att skapa en tydlig målbild som engagerar alla och att man förankrar den väl – då är det mycket lättare att nå framgång.

Det bästa är att göra en checklista och kontinuerligt bocka av och kolla ifall allt är under kontroll - En enkel lägeskontroll:
1. Finns det ett gemensamt mål?
2. Ligger medarbetarnas/ medaktörernas målbild i linje med organisationens?
3. Förstår de hur just deras medverkan påverkar resultatet?
4. Har de rätt verktyg?
5. Har de resurser?
6. Har de auktoritet för att göra det de ska?
7. Kopplas målen till dagliga prestationer?
- Om inte, är det dags att agera!

Kanske målen måste förtydligas och kryddas med mer passion. Det kan vara bra att införa delmål och utvärderingar. Jag ser målbilderna som tankekartor, som visar vart jag/vi är på väg. Målbilden skall väcka intresse och vara aktuell varje dag.

Heidi avslutar med att "alla är en del av samma pussel och tjänar på bättre stämning och mer passion". Så sant! Alla är de egna pusselbiten och ifall den försvunnit under soffan, lyser hålet där den saknas.

Testa att ta med passionen i väskan eller fickan imorgon, när du söker dig till ditt jobb, din frivilliga eller ofrivilliga fritid eller studier. Känn efter här och nu - vad gör jag och varför gör jag det och kan känslan bli bättre eller är den bra.

kort

torsdag 31 mars 2016 - 22:57

Medtrygghet eller trygg med

Jag ritar och tänker. När ni tänker och säger, ritar jag. Tankekartor är för mig ett bra sätt att systematisera tankar, funderingar och ide'er. Som många kanske av er förstår, har min hjärna varit sysselsatt av ledarskap och utveckling under en mycket lång tid och numera även mental träning.

Min tankekarta ikväll har fortsatt kring ledarskap och jag ser att framtidens ledare kommer att förvandlas från dagens Superhjälte till en framtidens utvecklare av Mänsklig hållbarhet. En medmänniska som inger MEDTRYGGHET. Detta i ett ide'samhälle med gamla, men samtidigt nya ideologier. Jo, du får ha en helt annan åsikt och försvara den, men detta är min. Vi går en ny upplysningstid till mötes. Människan av idag vill ha och behöver trygghet i en kaotisk värld.

Tankekarta2Jag vill gärna ställa frågan till alla som uttryckt sig den senaste tiden om förnyelse och förändring - vad menar man och hur skall den ske och under vilken tidsram? Jag har hört påståendet tidigare i några omgångar under decennier, men vad har egentligen ändrats i det stora hela? Det är profilerna som ändrats, men inte resten. Stabiliteten finns kvar i basen, men grunden behöver stöttas upp. Hur skall grunden stöttas upp?

Efter många funderingar kring statusuppdateringar på sociala medier och kommentarer på olika webbplatser har jag fortfarande svårt med hur lätt det är att döma ut eller favorisera olika individer, utan att ha den minsta lilla kännedom om de människor man kommenterar. Man gör det utgående från "saker man hört" av tredje part eller av ren och skär illvilja eller personliga åsikter som kanske inte överensstämmer eller helt stämmer överens med den egna.

Att ge människor en chans att visa sin starka sida verkar helt uteslutet. Tänk ifall vi kunde ge lite positiv feedback och på så sätt ge våra medmänniskor en kick framåt, istället för bakåt.

Tänk hur många gånger vi ställs inför faktum och kommentarer som - "Det är väldigt mycket och tungt. Det kommer att vara jättejobbigt. Kommer du verkligen att klarar av detta?" Hallå! Vilken signal ger det till mottagaren och hens hjärna?

Försök omformulera ditt budskap nästa gång. "Det är inte så lätt. Det kommer att kräva en hel del jobb, men du klarar det, ifall du gör det inom denna tidsram och lär dig följande saker som är viktiga för dig/oss/i sammanhanget". Detta är en sak att tänka på som förälder, lärare, medarbetare och medmänniska och framförallt alla "nättroll"!

Jag övar varje dag, men det är inte så lätt. Samtidigt vet jag, att min hjärna inte uppfattar ordet inte - varför det i slutändan blir lätt:)