Visa inlägg taggade med 'retorik'

torsdag 30 november 2017 - 10:37

Att lära för livet i närvaro

När jag tar mig an morgonens nyheter via den tryckta pressen, försöker jag göra det med ett leende för att få fram de positiva signalerna till min hjärna. Det är inte så lätt, men värt ett försök varje morgon. Allt som oftast börjar det rassla till ordentligt och kopplingar görs mellan olika nyhetsinslag. Ett mönster kommer fram.

De senaste dagarna har fokuset i finlandssvensk media varit kring den uppmärksammade kampanjen #metoo #Dammenbrister och #Övistoo. Ingen kan ha missat den diskussionen. All media är fylld med diverse hashtags, berättelser och stöd. Tyvärr är det svårt att framtvinga ett leende när man får ta del av olika individuella upplevelser och känslor, som präntats ned i ord. Empatin tar över och det är inte långt till sympatikänsla för allt det upplevda.

Alla dessa initiativ som uppmärksammats visar på att alla har rätt att få göra sin röst hörd, att både kunna få tala och bli lyssnade på. Men det gäller även att stanna upp ett tag när den kollektiva euforin tar över. Stanna upp, tänka och ge de egna tankarna ord. Det är lätt hänt att man följer med kollektivet i tanken utan att egentligen fundera på orsak och verkan. Det öppnas många sår hos många och de behöver få läka för att inte varbölder ska uppstå. Jag hoppas att det föds en givande diskussion som leder till en förändring och förbättring, men då måste vi medvetet försöka undvika en stigmatisering. Det borde gälla i alla diskussioner och i alla sammanhang.

Jag ser att informationssamhällets uppgift är att upplysa, granska, öka kunskapen, sälja en tanke och väcka intresse, men i många fall har den också tagit sig rollen att skapa avsky genom att lyfta fram olika attityder. Vi glömmer lätt, att bakom varje skrivet ord finns en individ med egna erfarenheter, attityder och kunskap som sätter sin prägel på det skrivna eller uttalade ordet. Som mediakonsument påverkas jag och det är lätt att anpassa mig till det jag ser och hör. Det är skrivna eller uttalade ord och meningar som någon annan tänkt som serveras mig. Vi tänker ca 65 000 tankar varje dag och då är det är inte så lätt att sålla mellan orsak och verkan. Det är inte heller lätt att förhålla sig objektiv alla gånger. Vi påverkas av våra känslor och agerar därefter.

Därför är det viktigt att lyfta fram retoriken i sammanhanget. Forskning visar på att språkutveckling och kunskapsutveckling hör ihop. Vi behöver bli bättre på retorik och och rumsren diskussion. Där behövs satsningar, liksom på krishantering och jämställdhet.

Jag noterar vidare diskussionen om "Pressens möjlighet att förstärka den tvåspråkiga Vasaregionen" som ordnades på onsdag i Vasa och kulturministerns "dialog" med den ena vinnaren av Finlandiapriset. En fråga om Finlands båda nationalspråk, som varit och fortfarande är högaktuell i olika sammanhang.

Den som är intresserad kan ta del av EU kommissionens rapport - Nyckelkompetenser för livslångt lärande (2006) Där lyfter man fram både språk och retorik. Mest tydligt är social och medborgerlig kompetens, där kärnan är "förmåga att delta ändamålsenligt och konstruktivt " samt kommunikation på modersmålet och på ett främmande språk, som inbegriper förmedlingskompetens.

Där kan var och en av oss som medborgare eller opinionsbildare föregå med gott exempel och inte låta attityderna, känslor och härskartekniker ta över i en diskussion. Istället behöver vi lära oss att lyssna på motparten för att sen bemöta med sakliga argument.

Vi är inte heller betjänta av språkförbistring. Vi är förtjänta av att lära förstå varandra, även de kulturella skillnaderna. Kommunikation är ju länken mellan mig själv och andra. Som ett tips till den media som bevakar kustområdet. Lyft fram den andra språkgruppen i media med intressanta och positiva berättelser. Jag vill gärna se en positiv nyhet varje dag!

Låt retoriken vara saklig, respektfull och begriplig - en bra ledstjärna. Vågar tidningshusen som opinionsbildare ta utmaningen och vara föregångare och initiativtagare till en "Battle of the West Coast" på de båda inhemska språken i växelverkan. Ett första steg till en fysiskt och mentalt närvarande "tävling" i retorik på två språk i växelverkan, där det handlar om att lära sig lyssna, förstå och argumentera och tala på ett snyggt sätt kring positiva teman och samtidigt kunna belysa aktuella frågor, gemensamma för regionerna och kustområdet som helhet. Detta med tävlande lag från opinionsbildare, beslutsfattare, läsare, studerande, sektorgrupper, etc. i en seriös återkommande tillställning, men med glimten i ögat. Man lär genom att utöva och lyssna på andras framsteg eller misstag.

Tidningar2Det rasslade visst till ordentligt nu och kopplingarna gav nya tankar. Vi lär oss nytt varje dag.

lördag 29 juli 2017 - 10:56

Retorik är lärorik

Jag sitter och filar på en kortare "inspiration seans" för en grupp pedagoger och använder den kreativa delen av min hjärna. Men jag behöver också kunskap om ämnet och jag gräver bland alla minnesspår. Det behövs en associationsförmåga och fokus. Mina tankar flyger och plötsligt är jag inne på olika sidospår som jag kommer att få användning för i andra sammanhang. Det kopplar hejvilt i min hjärna och jag vet att begränsningen kommer emot - tiden! Det blir att plocka ut det väsentliga. Det som kan fungera som en AHA upplevelse - en tankeställare - ett uppvaknande.

Under årets alla tidpunkter är denna den mest kreativa för mig, när högsommar sakta gå över till sensommar. Hjärnan har fått vila och hitta nya kopplingar. Denna sommar har jag funderat mycket på det kaotiska i världen som spirat i takt med grönskan och blommorna i min egen lilla trygga värld. Jag har noga studerat människors retorik och min egen. Det är lätt att falla in i en jargong utan att behöva tänka och ta konsekvenserna efter olika utspel. Det gäller både när man informerar och argumenterar. Det är inte lika lätt att föra en dialog eller kommunicera så att du verkligen lyssnar på vad den andra/övriga säger på riktigt. Då menar jag på riktigt.

Kanske världen skulle se annorlunda ut ifall vi kunde kommunicera med åtminstone lite kunskap om retorik och hur man kommunicerar med respekt för varandra.

retorik2Alla har en förmåga. Ifall vi får, vågar och kan ge den utrymme berikar den våra liv.

 

Jag har försökt lyssna på mig själv och hur jag reagerar på olika uttalanden och hur min omvärld diskuterar och resonerar med egna värderingar som stöd. Under tiden har min övertygelse förstärkts, att det behövs mera kunskap om retorik och då kanske i andan av "giraffspråket" (NVC). Vidare saknar jag fortfarande retorik som ämne på högre utbildningsnivå. Jag skulle gärna ha läst sommarkurser eller ta kurser på öppna högskolan ifall det vore möjligt. Nu finns den möjligheten endast i Sverige (säg om jag har fel eller missat nåt här i Finland). Som mental tränare behöver jag utveckla min kunskap hela tiden för att vidare kunna dela min kunskap med dig. Jag behöver också kontinuerligt förnya mig själv eftersom livet inte är statiskt.

Ja, egentligen borde retorik tas in redan i grundutbildningen, men då behöver vi först en kunskap om detta inom den pedagogiska utbildningen. Upp med handen ifall du älskade att hålla föredrag inför en hel klass i låg- och högstadiet samt gymnasiet. Det är inte många, men kunde bli flera ifall man fick en grundkunskap om hur man tränar på att stärka självförtroendet. Allt från förberedelser till framförande och hur man ska lyckas få fram sitt budskap och verkligen övertyga i olika situationer. Klart man var nervös och man utgick ifrån att alla vågar och kan hålla ett föredrag. Men jag vet att det behövs övning, övning och åter övning, tid att reflektera, testa, få feedback och testa igen. Detta i mindre grupper eller tillsammans med en mental tränare.

Nu väntar jag bara på att molntäcket ska spricka upp, solen visa sig och naturen klä sig i en ny fräschör. Jag ska också fräscha upp mig själv, för att senare på eftermiddagen höja ett glas bubbel för myndigt gudbarn.

 

"We spend the first year of a child's life teaching it to walk and talk and the rest of its life to shut up and sit down. There's something wrong there."

Neil deGrasse Tyson (astrofysiker)

måndag 11 juli 2016 - 10:23

Från Visby till Björneborg

Igår var den sist dagen av Almedalsveckan. En tillställning som verkligen heter duga och den skapar abstinens. Jag har haft förmånen att under några år få följa med olika bitar av veckan på plats, men aldrig en hel vecka dock. I år blev det en kortare tur från lördag till tisdag förmiddag. Men en hel del fick jag mig ändå till livs på en av de största öppna politiska arenorna. En plattform för dialog mellan olika sektorer inom det offentliga, privata och tredje sektorn - och massor av mera och mindre kända personer, entreprenörer, inspiratörer, tänkare och vanligt löst folk.

Så skönt att flanera runt utan en enda lakritsrem eller kilogodis, smyckeförsäljare eller "krääsä" som bjuds ut till kringströvande. Inga direkta prylar som delas ut av medarrangörerna kunde ses på området. Ja, nån liten kasse här och där att fylla med diverse printmaterial och tidningar var det jag hittade. Fokuset har verkligen blivit satt på dialog öga mot öga, mun mot mun och öppnade örongångar. Det uppskattas av mig! Extra fokus är satt på riksdagspartiernas egna dagar, som roterar från år till år.

Visbyvy2016Vy över Visby från Krönet (där supergoda rökta räkor serveras)

Evenemanget har vuxit och nu för man en diskussion om hur man kunde banta ned veckan. Med över 3 800 (ca 300-400 mera än 2015) programpunkter fördelat på sex dagar finns det inte en reell chans att kunna överblicka allt på en vecka och definitivt inte på några dagar. Man är tvungen att i god tid förbereda sin egen dagsagenda och chansa på rätt val av seminarium, workshop eller föreläsning. Det optimala är två större seminarier på en dag, ett par drop-in evenemang och lite mingel på kvällen. Men då behövs minst tre hela dagar, helst en hel vecka. Tror jag får börja söka boende för nästa år redan idag. Det är den största utmaningen av alla.

Det som är ett måste sker varje kväll under veckan prick klockan 19.00 i Almedalen. Det som startade allt - år 1968 när Olof Palme talade från ett lastbilsflak vid Kruttornet intill Almedalen har utvecklats till en scen och ett rum för partiledarnas retorik och spjutspetsar.

Huvudarrangör för Almedalsveckan numera är riksdagspartierna. Som värd står Region Gotland. Alla övriga som på sätt eller annat medverkar med t.ex. seminarier, debatter och utställningar är medarrangörer. Årets arrangerade evenemang hade störst fokus på arbete och integration, men även evenemang kring sjukvård och utbildning syntes. Ledarskap i olika former och inspiration. Det finns något för alla.

Det var inte ballonger, plojknappar och godis som var dragplåstret, utan den direkta möjligheten att få ta in direktinformation och föra en dialog. Det efterlyser jag också här när kampanjens hetta inför val gör sitt intrång. På gator och torg, på restaurang eller bar, i stugby eller på hotell trängs man på samma villkor. Det finns inget utrymme för "divalater" i ett annars så "fullproppat" Visby (ca 30 000 besökare år 2015). Man tar vad man får och anpassar sig därefter, oberoende av status. En riksdagsledamot lät berätta, att hen delar rum med en annan. Rummet var så litet, att den ena fick lägga sig på sängen och vänta när den andra klädde på sig.

I dag startar "Finlands Arenan", som för övrigt inte får heta så. Suomi Areena i Björneborg styrs av ett mediabolag med reklamvinst. Den arenan har nog en väldigt lång väg att vandra för att nå fram till den öppna och fria dialogen som är så markant för Almedalen. Suomi Areena ordnas för tionde året och söker fortfarande sin form, så som jag uppfattar det. Kanske vårt diskussionsklimat är lite mera tillbakadraget här än i grannlandet. Det finns en mycket lång väg att gå för att nå upp till det som just Almedalsveckan är - ett evenemang öppen för alla som vill diskutera och debattera samhällsfrågor. Dialogen är central i genomförandet av Almedalveckans evenemang. Det märker man i de diskussioner som förs vid de flesta evenemang.

bjorklundLiberalernas ordförande Jan Björklund

På söndagen för exakt en vecka sen inleddes veckoevenemanget av vårt systerparti Liberalerna och det första inledande partiledartalet hölls i Almedalen. Jan Björklund som anammat "storytelling" i sina tal var något mera tam än vild detta året. Han dök direkt in i Europasamarbetets struktur och Brexit och nämnde EU säkert hundra gånger. Han lyfte fram liberala värderingar och socialliberalism, flyktingkrisen, jobbfrågan, konkurrenskraft och ekonomisk tillväxt. Han var tydlig med "att det är dags för Sverige att bestämma sig för att bli medlem i EU på riktigt". Hans tidigare vurmande för skolorna och utbildning, fick ett kort omnämnande om att läraryrket är ett av de mest viktiga. Han avslutade med "Tillsammans i Europa", vilket också var årets slogan för Liberalerna, men innan dess markerade han ett behov av ett "europeiskt FBI" med tanke på den allt mera osäkra omvärlden.

Innan talet hölls besökte vi Centerpartiet vid deras plats vid St Hansplan. En snabbträff med Centerpartiets Annie Lööf och sen fick vi under "fika" ta del av arrangemangen inför och under Almedalen av Centerpartiets koordinator för Almedalen, Annica Roos. Detta i trädgården invid det spartanska huset de hyrt in sig i under veckan. Till min glädje var det samma Annica som jobbade för Centerpartiets Ungdomsförbund i Västerbotten samtidigt som jag verkade kretsombudsman för Svensk Ungdom i Österbotten under slutet av 80-talet. Det är ingen lätt uppgift att koordinera Almedalsveckan för ett stort parti. Men målet är att alltid ha politiker med för att möta människorna. Det är inte de politiska tjänstemännen som står för svaren, utan kommunal- och regionalpolitiker samt riksdagsledamöter. Därtill skall de gärna synas och höras på en hel del av seminarierna som ordnas av olika organisationer och företag. En dialog mellan beslutsfattare och utövare. För att inte tala om alla säkerhetsarrangemang.

Efter Liberalernas tal fortsatte vi till Centerpartiets mingel ute i Öster Centrum utanför ringmuren. Många långbord under stora tält och närodlad plockmat så det härliga stod till.

Väckning i Kneippbyn på måndag morgon, frukost och in i hyrbilen som styrde oss till Centerpartiets dag.

strykjarnet

Tre av oss hade bokat traditionell lunchträff med Liberalernas riksdagsledamot Christina Örnebjär från Kumla vid det underbara Strykjärnet Creperi med sina underbart goda galettes. Kvällen bokades för Liberalernas mingel med rose' i trevlig trädgårdsmiljö innan talet av Centerpartiets ledare Annie Lööf. Vi bara måste bli bättre på att mingla i Finland!

anniCenterpartiets ordförande Annie Lööf

Vanligtvis brukar det vara ungdomsorganisationerna som står för inledningen och CUF:arna tågade frankt igenom Visby med slagord ner till Almedalen. Centerpartiets tal inleddes med en kort show av Panetoz med teckenspråkstolk. panetozTommy Krångh är helt fantastisk i sin gestaltning, som är en mer artistisk gren av teckenspråkstolkning. Det var lika mycket dans och skådespeleri som ren tolkning av ord. Jag vill också lära mig den typen av tolkning!

Annie hade fångat in en stor publik och hon inledde starkt med att Sverige behöver något nytt. Ja, hon äntrade scenen under låten "Something new". Hon ville ha en stark allians regering, inte ängslig passivitet eller fladdrig kappvändning. Hon nämnde lite om klimatet, men satte fokus på Sverige som klyvs mitt itu med all arbetslöshet. Hon lyfte fram att utanförskap och jobb hänger ihop. Och ifall man tittar noga, ser man att sloganet för kvällen är "Alla jobb behövs". Hon pratar om könsstympning med en "storytellers" inlevelse och vill se strängare straff för stenkastarna mot "blåljuspersonal". Hon knyter samman med att bättre jobbförsörjning löser många av Sveriges problem.

Resten av talen fick jag uppleva via TV eller rättare sagt min iPad. Tyvärr var de flesta av talarna fastnaglade vid podiet längst fram, vilket gav intrycket av ett tal skrivet av annan. Monitorerna på båda sidorna visar texten och det känns säkert tryggt att stå så att man ser texten. Ett undantag var SD:s ledare, som kanske mer upplevdes som om han resonerade, genom att gå fram och tillbaka på scenen. Det är intressant hur man lärt sig iaktta visst beteende och kroppsspråk. Innehållet kan variera och uppfattas på ett speciellt sätt, beroende på vem som säger det. Detta utgående från mina egna referenser. Men likväl är det som sägs inte lika viktigt som hur det sägs - med en tydlig trovärdighet och kunskap i botten. Vi har en del att lära oss när det gäller tal och att nå fram med budskapet.

Vi behöver plocka de retoriska godbitarna och utveckla dem till att bli ännu bättre. Kroppsspråket inte att förglömma. I det stora hela har ordet en väldigt liten betydelse (endast 7%), en större bit är hur man använder rösten (38%), men kroppsspråket har ändå störst betydelse (55%). Helst behöver hela paketet stämma överens med en klar tydlighet. Jag måste hela tiden påminna mig själv om att mitt sätt att tala och agera med kropp och röst, är det som lämnar avtryck. Jag kan använd riktiga eller skapa mentala bilder för att illustrera och förstärka, men inte för många bilder!

Efter att ha summerat en del av mina intryck, kan jag konstatera att det lämnat avtryck som stämmer överens med min åsikt, att får jag chansen så tar jag den igen!