lördag 26 maj 2018 - 19:16

Ordet är fritt!

Under helgen som nu är, hålls ett stort politiskt årsmöte i Uleåborg. Ett möte som jag under tre decennier fått uppleva i min tidigare tjänst. Mötet som samlar många aktiva, fritidspolitiker och folkvalda för att dra upp riktlinjer, göra personval och umgås.

Jag kommer osökt att fundera på varför vissa människor är benägna att delta i olika möten och hur de påverkar dem och varför andra inte överhuvudtaget är intresserad av möten. Vi växer ju via möten.

Möten är ju den bästa formen av kommunikation eftersom de sker i realtid. Precis som en direktsändning i radio eller TV. Möten är ju inte enbart de med en färdig agenda. Möten handlar också om att träffas utan agenda.

Vi möts för att få bekräftelse, för att utvecklas och bredda våra vyer. Vi utbyter kunskap och erfarenheter. Vi människor behöver mötas, men tar vi våra möten på allvar? Varför är vi missnöjda med många möten och varför fortsätter vi ändå att hålla dem?

De möten som enbart har formen av rapportering leder ingen vart. Men möten som ser framåt, analyserar och gör upp en handlingsplan för alla sektorer utgående från de frågor som har betydelse för organisationen. De mötena har ett mervärde för individerna i och för organisationen. Det ökar motivationen hos varje individ och visar på en handlingskraftig organisation.

De gamla grekerna möttes på sina torg för att tillråda eller avråda, men i dagens värld möts vi för att skapa förståelse och få en insikt i vad som sker i omvärlden och vad det ställer för krav på den egna organisationen, men även likt de gamla grekerna förorda och ingjuta mod samt avstyra och hindra. Det kanske främst bland de organisationer som utövar någon form av påverkan i samhället.

Ett möte ska väcka energin, ifall den likt Törnrosa har slumrat in. Genom möten kan vi skapa gemensamma visioner och mål. Det är i mötet med andra individer som skaparglädje, kreativitet och nya idéer uppstår. Mötet styr hur gruppen utvecklas och det som sker mellan mötesdeltagarna.

Här har den som leder en viktig uppgift. Hen ska kunna motivera och entusiasmera och tydliggöra visionen och målbilderna. Det för att få alla sträva mot samma håll. Hen ska kunna skapa energi och lust till arbete hos den enskilda individen liksom i hela organisationen - hur vi påverkar varandra, samspelar och skapar lojalitet samtidigt som hen får en direkt feedback.

Mötet är ledarens främsta verktyg i sitt egna arbete, men då måste hen också förstå syftet med ett möte. En bra utbildning och begåvning är bra, men ifall man enbart sätter tonvikten på intellektuell kapacitet och logik samt matematik i ledarskapet, bör man tänka om. Siffror är viktiga mätinstrument, men inom forskningen framkommer att förmågor som självkontroll, självmotivation, entusiasm och ihärdighet har betydelse eftersom känslornas förmåga att styra över förnuftet är stort. En ledare behöver lära sig upptäcka och förstå andras känslor och behov. Den som har en social kompetens kan påverka hela mötet, inspirera och få andra med sig.

ordforandeklubba2"Ifall du ska stöda en individ i att tänka själv, måste du släppa tanken på att andra tänker som du, oberoende av värderingar. Vill du få individen med dig på dina idéer, måste du försöka se idéerna med hens ögon."

 

Som ledare behöver man bli proffs på att vara amatör. Låter konstigt, men så fort ordet ledare uttalas tänker vi på en person som tar avstånd och kanske rent av isolerar sig från övriga gruppen likt dåtidens kungar. Ifall man tänker så och att ensam är stark, kommer man att förbli ensam men inte särskilt stark. Ledarskapet handlar om alla andra, inte mig själv! Man behöver vara en god förebild för alla andra samtidigt som de andra vet att man är vald på grund av vissa talanger eller som specialist. Men i ett ledarskap är det inte längre lika viktiga. Det handlar om att utvecklas ytterligare och att kunna stötta, hjälpa, uppmuntra och inspirera alla de som finns runtomkring. Den egna framgången får sättas på undantag framom andras önskemål och organisationens framgång.

Se det som ett regissörsuppdrag, där alla andra är skådespelare med olika roller och karaktärer, som ska samsas på samma scen. Och alla skådespelare har sin egen trivselroll, där de kan blomma ut ifall du ser deras kapacitet och de tillåts använda den. Alla bidrar till helheten och recensionerna efteråt är riktgivande. Resultatet kommer om bara människorna mår bra och förstår varför de gör vad de gör.

Men tillbaka till veckoslutets stora möte i Uleåborg. Efter att för första gången försöka hålla abstinensen stången på avstånd och utan att kunna ta del av den sociala samvaron, de politiska diskussionerna kring gemensamma värderingar, personvalen och den euforiska stämningen, är jag tvungen att förlita mig på nyhetsrapportering och små glimtar via TV och sociala medier. Ingen direktsändning precis. Men jag vet också att värderingar är inte vad man säger, de är vad man gör.

I skrivandets stund vet jag, att mediafolket twittrar och prickar in rätt bokstäver på sina skärmar. Tjänstemännen försöker sammanställa alla diskuterade förslag inför morgondagen när besluten ska tas och mötesdeltagarna förbereder sig för kvällsfesten med den goda maten, de roliga talen och den underbara känslan av samhörighet. Så jag får snällt sitta och vänta på recensionerna av det fria ordet.

 

onsdag 23 maj 2018 - 19:24

Nyfiken i en strut!

 Ledarskap, arbetshälsa och det kopplat till mental hälsa är frågor som poppar upp med jämna mellanrum i den offentliga diskussionen. Det är stora och mycket viktiga frågor som vi nog är villiga att diskutera med stor passion, men hur hanterar vi dessa frågor i verkligheten?

De som känns paradoxalt är, att samtidigt som man talar om mentalt illamående, ökar den aggressiva och förminskande kommunikationen i olika sammanhang och speciellt på sociala medier och i olika chatforum. En av de stora faktorerna till illamående är den negativa energin som strålar ut från skärmen genom olika typer av kommunikation.

ropar

De flesta har säkert sett bilden av kommunikation när två personer står på varsin bergstopp och den ena ropar i sin strutlikande megafon så att håret fladdrar på den andre. Så upplever jag väldigt långt dagens kommunikation. Man ropar till varandra i skriven text, dock utan VERSALER.På det sätt som man kommunicerar idag visar långt på att man är mera intresserad av få fram de egna åsikterna och sig själv, än av motparten och hens åsikter.

Var nyfiken på den andra personens resonemang och funderingar och ställ frågor istället för att relatera till dig själv. Då kanske du samtidigt får ett svar på varför hen säger eller beter sig som den gör. Då är det också lättare att hitta sakliga och förnuftiga motargument istället för att strypa den andras genom att angripa och hugga i den andras svans, ja till och med i ryggen ibland. Samtidigt som hen blir ifrågasatt från olika håll utan att själv ha kontroll över det som sker i kulisserna.

Något som får mig att resa ragg är när det egna eller annans intellekt blir ifrågasatt på grund av att man har en annan bild av situationen eller åsikt än den andra.

kanner

Vi kan bara bli bättre på att respektera varandra och tänka på hur vi kan uttrycka oss förnuftigt i olika sammanhang. Ibland känner jag att det skulle finnas rum för en ny upplysningstid om etik och medmänsklighet och det redan från barnsben, men även i vuxen ålder.

Då under upplysningstiden fanns en tro på människans förnuft och man kablade ut att ”Alla människor är kapabla att tänka själva”. Källkritiken var viktig och då under 1700 - 1800-talet var de största källorna kyrkan, dåtidens makthavare och auktoriteter. Man ansåg också att samhället utvecklas bäst av jämlika människor i samverkan. Kanske man behöver gå till historien ibland för att känna igen sig i nutiden och våga ta steget ut i ”nytiden”.

Ledarskapet har en viktig roll. Det sägs att Henry Ford som förändrade världen med sina bilar, ska ha sagt att han anställde ett par händer men önskade att de hade lämnat hjärnan hemma. Jag hoppas att detta så mycket förlegade tankesättet numera är borta, men fortfarande finns det linjära processer inom industrin. Men tyvärr är människan inte linjär - den behöver stimulans och erkännande för att inte bli likgiltig. Den behöver se hela processen och förstå att den är en del av den och att den har möjlighet att förbättra och utveckla. Engagemang föds ur meningsfullhet.

Vi vet att "management" handlar om kontroll, så kunde man låta medarbetarna stå för kontrollen och ge individerna större möjlighet att vara sina bästa jag för att kunna utnyttja sina egna, unika egenskaper som kreativa varelser? Vi har alla grundläggande behov som skapar den inre motivationen.

En tillvaro utan stimulans kan påverka vår hälsa negativt liksom monotona arbeten som inte utmanar vårt intellekt och vår problemlösningsförmåga.
Då ser jag det viktigt att man håller det egna intellektet levande på andra sätt.

Ett bra sätt är att lyssna på radio i hörlurar eller olika ”poddar” eller ljudböcker under ett arbete som är monotont och inte kräver total fokus. Då stimuleras tankeverksamheten samt nyfikenheten och kanske kreativiteten sätter igång.

strut ritad2

Själv försöker jag hålla mitt intellekt levande både i jobb och på min fritid genom att vara nyfiken på allt möjligt. Nyfikenhet är minst lika viktigt för hjärnan som mental träning, och som fysisk träning är för kroppen. Så länge jag är nyfiken och inhämtar ny kunskap så håller sig min hjärna aktiv och den blir starkare, precis som musklerna blir vid fysisk aktivitet.

Nyfikenhet gör mig kreativ och jag är öppen för nya idéer, kunskap och erfarenheter ifall jag själv aktivt och systematiskt söker upp dem, förkovrar mig och glufsar i mig det som erbjuds. Men det kräver tid.

Det sägs att kreativa genier är oerhört nyfikna. Kolla in hur de konsumerar all fakta, berättelser, händelser och upplevelser i ett tempo likt den som en landsvägscyklist trampar. Man funderar hur de hinner med allt. Men de är hungriga efter stimulans för att kunna producera och prestera och därför gör deras enorma nyfikenhet att de tar sig tid. De analyserar noggrant och blir skickliga på att skapa nya idéer och tankar genom att på oväntat sätt kombinera färdigt tänkta tankar och gamla idéer.

Den som tränar fysiskt vet också att det behövs mångsidiga rörelser för att nå alla muskler. På samma sätt behöver hjärnan tränas på ett mångsidigt sätt. Jag följer goda råd jag fått en gång och det ger ett mervärde för hela min mentala träning och jag delar gärna med mig.

Ta som vana att läsa och läs allt möjligt, inte bara studentlitteratur eller facklitteratur - skönlitteratur, poesi, reseskildringar, reportage, historieböcker, kokböcker ja varför inte de gamla sagoböckerna och något månads- eller veckomagasin ibland. För övrigt är mina favoritsagor ” Tusen och en natt”. Vad är du nyfiken på just nu? Ta dig an det och läs. Din nyfikenhet kommer att leda in dig på nya spår och kanske passionen väcks i dig för att ta dig an ny och okänd litteratur.

Fortsätt med att vara nyfiken. Samla dina tankar och idéer genom att skriva ned dem och plötsligt har du kanske formulerat något som du gått och grunnat på en längre tid och din nyfikenhet gör att du vill veta mera. Jag gör listor på frågor och tankar, samlar citat, antecknar namn på intressanta personer med egna och speciella ”skills”. Jag antecknar tips på böcker, dokumentärer och artiklar. Och det mest viktiga av allt. Jag skriver under tiden som jag läser. Speciellt fackböcker eller artiklar. Jag stryker under och gör anteckningar i marginalen för att minnas. Man ska läsa med pennan i hand och därför vill jag hellre äga mina böcker än låna.

Och så var det ju detta med att fråga. Det är så himla enkelt att ta till sökmotorerna ifall man undrar över något. Men vi glömmer lätt att vi har vandrande uppslagsböcker bredvid oss. Ett samtal kan leda in mig på helt andra vägar än algoritmerna gör. Kanske man tillsammans hittar lösningen på ett problem. Ja såtillvida man lyssnar in det svar man får på sin fråga och inte formulerar ny fråga eller ett själviskt påstående inne i sin hjärna under tiden.

Våga fråga – de flesta vill gärna dela med sig av sin kunskap. Har du inte människan framför dig så ställ frågan via e-post, telefon eller sociala medier. Världen är fylld av kunniga och intressanta människor med kunskap som jag är nyfiken på och vill lära mig mera om. Det även om det känns lite obekvämt att fråga okända människor.

Vi behöver också hitta vårt modiga jag och våga prova på nya saker. Lära oss sånt som vi inte kan eller ligger i vår intressesfär. En annorlunda kurs, utbildning eller testa nåt som ger nya insikter bakom den behagliga komfortzonen. Vad är det värsta som kan hända ifall jag skulle göra ett misstag? Jo, jag har lärt mig att inte göra om misstaget.

Nyfikenhet är ett sätt att leva sitt liv till fullo som intellektuell varelse. Att vara nyfiken är alltid ett val som vi gör och vi kan skapa en god vana, som man har glädje av både i yrkeslivet och privat genom att vara nyfiken på ett positivt sätt. Vi behöver odla det mänskliga engagemanget!

tisdag 30 januari 2018 - 12:25

Träffsäker i grupp

Tänk om man kunde beskriva ordet harmoni. Ett ord som inte får glömmas bort. Det handlar inte om vad som består eller vad som är permanent. Det handlar om individuella röster som sammanstrålar en stund, och det ögonblicket består lika länge som ett andetag.

Jag brukar tänka, att jag måste hålla den känslan när jag går vidare. Vårt liv är en massa andetag. Hur vi andas är individuellt, men när man når en gemensam andning som är lugn, djup och i samma rytm - euforiskt!

Vi är nu i slutet av januari och snart inne i februari. Tiden går snabbt och jag har haft en tre månaders lång andnings- och tankepaus. Ännu firar jag knappt en månad till i ledighetskommitte'n innan jag avslutar det gamla som kontaktchef för SFP och börjar mitt nya värv som regionombud för Svenska Bildningsförbundet. Från att ha jobbat proaktivt med människor i den dagsaktuella politiken ska jag snart ta en ny proaktiv roll i Österbotten som medskapare och förlängd arm till bildningsverksamhet och tankesmedja.

Dagligen får jag frågor om vad jag ska göra och då kan jag i detta läge enbart säga - detta är ett teamarbete kring bildning och policy som ska utformas och utvecklas i Österbotten.

Det är många tankar som hinner rulla igenom hjärnkontoret när man ges tid att fundera och resonera med sig själv. Vi behöver alla tid för eftertanke och lite "smalltalk" med oss själva ibland. Bara för att hinna ifatt oss själva. Jag har tillåtit mig att landa i mig själv, ta det lugnt när det känts så och göra det jag vill på mina egna villkor utan dåligt samvete. Annars är vi superduktiga på att mata fram det dåliga samvetet i alla lägen. Gör vi inte det själva, så är det nån annan som försöker truga det på oss. Ibland behöver man vara själv för att tänka, en annan gång för att kunna jobba fokuserat. Det även om vi människor är gjorda för att jobba tillsammans i grupp och att tillsammans med andra få pröva våra kompetenser.

En insikt som framträtt mera tydligt under min tankepaus är, att som medlem i en grupp får man nya perspektiv och då även ny kunskap. Men i total frånvaro i en inarbetad grupp får man andra perspektiv som vrider om både tankar och syn. Då gäller det att kunna dra nytta av de båda perspektiven och hitta ett bra utgångsläge när nya bilder målas upp.

Vi behöver komma ihåg att syftet med en grupp ska vara ett medel för att nå de mål man sätter upp. Gruppen ska inte vara ett mål i sig. Uppgiften för en grupp är i första hand uppdraget och i andra hand att utveckla gruppen. Det är via samspel och kommunikation mellan medlemmarna i gruppen som gruppen formas och utvecklas.

Vi är alla väldigt olika i beteendet och speciellt när vi "hamnar" i en grupp. Det är lätt hänt att en ny grupp visar misstroende mot varandra och att försvarsattityder och revirtänkande kryper upp till ytan. Alla i gruppen kommer dit med sin egen personlighet, sina egna behov, ambitioner, attityder, motiv, idéer, erfarenheter och värderingar. Det finns en misstänksamhet mot dolda agendor, mål och syften.

Samtidigt uppfylls de egna sociala behoven i en grupp. Och då behövs mycket tydliga strukturer (inte hierarkier) för att skapa trygghet i gruppen och vidare förtroende inom gruppen. En grupp utan förtroende för varandra är mycket ineffektivt - den är rent av destruktiv. Samarbete kan vara det som avgör teamets/gruppens ja t.o.m. hela organisationens/projektets framgång eller kräftgång.

Pilar2

Att arbeta sig in i en redan etablerad grupp är inte så lätt. Det finns egna tankar och funderingar som man måste släppa ifrån sig en stund, vara lyhörd och hitta det gemensamma språket. Man behöver lyssna in de olika gruppmedlemmarna och deras erfarenheter för att inte göra om redan gjorda misstag, genom att ta sig fram med ångvält, skygglappar och öronskydd. Det är så lätt att genast och snabbt skjuta giftpilar runtomkring sig, när några pilar av äkta vänlighet och hjärtlighet skulle göra skillnad.

Man kan förvisso känna ensamhet i en grupp. På samma sätt som man kan känna ensamhet i tvåsamhet. Då är det kanske bättre att söka nya grupper, som kanske har en mera liknande syn som du själv på samarbete och utveckling.

Många grupper sätter allt fokus på målet och uppgiften som ska lösas och då glömmer vi utvecklingen och "gruppvården" - det viktiga samarbetet som är en mycket stor bit i hela grupp-processen, där var och en delar med sig av sin egen kompetens till den gemensamma nyttan. Detta gäller både ad hoc grupper liksom arbetsteam med sin egen kultur och gemensamma mål.

Valkommen matta
Kanske vi kan mötas halvvägs i vindfånget och hitta balansen - harmonin, ifall vi alla i alla sammanhang vågar förlita oss på varandra och välkomnar annans kunskap och erfarenhet, även om det finns lite kall snö på farstumattan.

"Varje människa jag möter har något att lära mig"
- Dalai Lama -

torsdag 25 januari 2018 - 11:25

Hjärta, hjärna och lite magkänsla

Med intresse läser jag kolumnen av Marina Lindell (VBL 24.1) där hon berör "känslor versus rationalitet". Hon ställer frågan - "Är det dina känslor eller logiska rationella överväganden som styr vem du röstar på i presidentvalet?". Vidare berör hon det politiska livet både lokalt, men även globalt och frågar hur mycket av endera känslor eller rationellt övervägande som behövs för att fatta goda beslut.

Människan är oförmögen (rent biologiskt) att fatta rationella och logiska beslut utan att blanda in känslor. För att kunna vara en rationellt tänkande varelse, behöver jag vara högst medveten om mina känslor. Alla mina sinnesintryck passerar den mandelformade Amygdalan (mitt känslocenter) och filtreras. Jag får "känslomässiga" signaler om "vad jag tycker" kring den information som jag fått. Det innan densamma informationen hunnit nå mitt "medvetna jag" , den rationella delen av hjärnan - pannlobens cortex.

BuskarInget är svart-vitt

Det kan bli ganska jobbigt när "känslohjärnan" kidnappar förnuftet.
Hela hjärnan är ett enda stort nätverk, eller många olika nätverk. Mycket av hjärnforskningen i dag går ut på att studera hur olika delar är kopplade till varandra och hur de påverkar varandra. Man kan ha lagrad kunskap djupt inne i hjärnan kopplad till känsloreaktioner - allt det som finns i vår ryggsäck tillsammans med våra känslor påverkar våra handlingar.

Det finns människor som tycks sakna skuld, skam och medkänsla, känslor som sitter i pannloben. Då är vi inne på personlighetsstörningar, det som tidigare kallades psykopat eller sociopat. Dit hör såna som som gör sånt som gynnar dem själva utan att bry sig om ifall andra tar skada. Den biten behöver vi också vara medveten om, utan att för den skull tilldela epitetet till alla som har en annan åsikt än den man har själv.

Det är bara jag som kan ta beslutet om hur jag ska agera på basen av de känslor jag har. Hur omgivningen sen uppfattar mig - som emotionell eller rationell, baserar sig på de enskilda individernas bedömning. Viktigt för mig är att ta in empatin i de flesta sammanhang.

Däremot görs många av mina egna val och beslut i kongruens med mina värderingar och erfarenheter enligt eget omdöme. Det som sker mellan mig och min omvärld i förändring är viktigt. Det som sker inom mig kan jag påverka och även förändra. Jag behöver börja där innan jag kan försöka påverka min omgivning.

Genom en känslomedvetenhet kan vi se känslorna som förknippas med information och då även välja hur den ska användas. Marknadsföringen av idag har mera och mera börjat använda sig av känslor och den vill tilltala alla dina sinnen.

Vi har blivit "knarkare" och missbrukare av information och beroende av ständig uppkoppling. Är det så att vi har en övertro på information i realtid och inte klarar av att sortera det som är viktigt längre? Det ligger ett stort ansvar på den enskilda individen att vara uppmärksam och avgöra vad som är sant, och då är det viktigt att inte alltid ge känslor akut utlopp i sociala medier. Där felar vi ofta. Tillåt känslan, men kolla en extra gång vad förnuftet säger. Det är så enkelt att snabbt trycka på sändknappen och berätta om all frustration till omvärlden eller vidarebefordra information som vidare väcker känslor.

Ibland är det klokt att lyssna när det varnas i "känslohjärnan" och i "medvetna jag" för att man ska vara försiktig. Ibland behövs intuitionen (magkänsla) för att bilda sig en snabb överblick. Speciellt när det inte finns möjlighet eller tid att kritiskt analysera situationen. Magkänslan, som bygger på tidigare erfarenheter och upplevda känslor.

Hur är det med dig - agerar du ofta utgående från din intuition när du fattar viktiga beslut?

När vi människor väl har bestämt oss för nåt, är det inte så lätt att ändra åsikt. Det även om vetenskapen eller förnuftet säger annat. Vi behöver kunna acceptera våra känslor, men samtidigt lära oss att hantera dem. Att hitta en balans mellan hjärta och hjärna.

hjarta5

Både hjärtat och hjärnan behövs för det sunda förnuftet

Jag har haft väldigt många tankar kring det egna ledarskapet, där det behövs en förmåga att upptäcka de egna känslorna och dessutom försöka förstå dem. Det är inte så lätt att skilja på de olika känslorna och att förstå varför man känner som man gör och hur känslorna påverkar egna och andras handlingar. Idag vet vi genom hjärnforskningen att känslorna väldigt långt styr vårt handlande och vi vet att aldrig tidigare har vi haft tillgång till så mycket information som nu. Samtidigt har vi svårt att förstå hur vi fungerar, eftersom det är komplicerat. Känsla och förnuft är varandras komplement, men vi måste hitta balansen däremellan i både egna som i kollektiva beslut.

"Var öppen för förändringar, men kompromissa inte med dina djupaste värderingar"
- Dalai Lama -

 

söndag 31 december 2017 - 12:13

Emotionell intelligens så in i 2018

Det ljusnar i horisonten nån minut varje dag. Dygnets ljusa tid blir längre. På samma sätt ljusnar insikterna dag för dag.

Insikterna om hur jag fungerar när jag mår och presterar som bäst. Dels som individ, men även i olika gruppsammanhang.

Jag ger inga nyårslöften, men jag sänder en ödmjuk önskan om att det nya året ska fyllas av mjuka värden i ledarskapet.

Vi behöver lyfta fram förmågan av emotionell intelligens. Under året som gått har vi levt i spänning för vad som ska hända härnäst i vår omvärld. Vi har också satt stort fokus på den artificiella intelligensen. Den lyfts till skyarna lika mycket som man räds för den. Vi får inte glömma människan bakom den. Den emotionella intelligensen behöver lyftas ännu högre - som en framgångsfaktor i ledarskap, medarbetarskap och samhället i stort.

Vi lever i en allt mera forcerande tid och fokuset på det egna jaget tar sig oanade former. Ibland skrämmande sådana och ibland med förvånansvärt själviska beteenden.

Även om vissa saker i världen utvecklas snabbt, är vi fortfarande kvar här på den "lilla blåa pricken" med vår "gamla hjärna", vars funktion inte alltid är så lätt att förstå.

Vad behöver jag förstå? Hur ska jag tänka och hur kan jag åskådliggöra den emotionella kunskapen?

Kunskap växer och förståelsen med den. Ja, såtillvida att man är intresserad av den egna personliga utvecklingen och personligt ledarskap. Alla vill vi växa och utvecklas mot något håll. Att ta sig an kunskapen om personligt ledarskap och utveckla den, gör det också lättare att umgås med sig själv och andra och samtidigt leda andra.

Vi behöver förstå vikten med att hjälpa andra att få sina grundläggande behov tillfredställda framom att trycka ned dem och skapa oro och kaos i leden. För att det ska lyckas, behöver man först ha lärt sig att tillfredställa egna behov.

Par i burkTillsammans gör vi skillnad

Vi behöver lära oss prioritera. Att våga släppa känslan av att precis nu på stunden är allt superviktigt. Att istället sätta energi på de rätta sakerna just nu, prioritera och sortera och på så sätt minska den egna känslan av negativ stress.

Vi behöver hitta den inre kompassen och se nålen som visar på ja när ja betyder JA och nej faktiskt betyder NEJ. Vi måste också våga kommunicera det utan en känsla av dåligt samvete, som skapas i vår egen hjärna i rädsla för att såra eller i tron att annars inte tillfredställa annans önskan eller att misslyckas.

Den emotionella intelligensen kan utvecklas och förändras med bl.a motivation, ledarstil, kommunkation, stress- och konflikthantering, beslutsfattande och samarbete. Den hänger tätt samman med din egen självkänsla.

Genom en bra självkänsla kan vi bli mycket mera tydlig i vår kommunikation med andra och vidare låta de egna behoven få den tillfredställelse de behöver. Vi kan inte och behöver inte vara överallt och göra allt. Vi är många och genom att förlita oss på medmänniskorna runtomkring, kan vi dela på det som ska företas. Vi kan använda den kunskap som finns. Var nyfiken och lyhörd! Kanske medmänniskan bredvid dig har den kunskap och/eller kompetens som behövs just då. Du vet inte allt och kan inte allt! Men du kan lära dig genom andras och egna misstag samt framgångar. Och det är helt okej att glädjas över andras framgångar och lycka, men samtidigt acceptera misstag som en del av den personliga utvecklingen.

Kom i håg att ta vara på den tysta kunskap och livserfarenhet som finns runtomkring dig. Låt människornas egen historia flöda innan de glöms. De ger dig nya insikter och du växer med den kunskapen, ifall du är mottaglig.

105Min gåva till mina föräldrar, som de fyller och som senare blir en kunskapskälla för mig och mina barn

Inga beslut kan tas utan känslor. I vår hjärna pågår en livlig trafik (kopplingar), båda vägarna mellan förnuftet och känslorna.
Därför behöver vi vara medveten om egna liksom andras känslor för att kunna nå en balans mellan känslor och förnuft. Vi behöver stänga av "jag-bruset" och lyssna på varandra för att nå det sunda bondförnuftet, som behövs mera för var dag.

Det personliga ledarskapet utvecklas när du upptäcker och blir trygg i den personliga utvecklingen och de egna värderingarna. Då ökar den egna motivationen och drivkraften.
Vilken är din drivkraft? Förstärk den! Vilka är dina värderingar? Lev enligt dem, men se till att acceptera - alla har egna och lever efter dem. Vilka är dina behov? Tillfredställ dem!

"För att kunna utveckla din högre natur behöver du först lära dig att tillfredställa din lägre natur".
(Abraham Maslow)

 

Mitt nya år innebär ytterligare arbete för att stärka den personlig utveckling, ett nytt jobb, kanske ny bostad. Allt det som jag önskar och det som kommer utan varsel - allt som stiger in i mitt liv tar jag emot och hanterar lugnt och fokuserat, utgående från egna värderingar och behov.

Jag önskar dig Ett riktigt gott nytt år. Fylld med nya insikter och kunskap om dig själv samt omvärlden. Tillsammans gör vi skillnad.

torsdag 26 oktober 2017 - 21:02

Delar ljus

I ärlighetens namn. Jag brukar inte ta mig an olika blogglistor, men denna motsvarar mina värderingar i livet. Och jag gör det kort. Vi har alla en egen unik värdegrund och de avtryck vi lämnar efter oss är ett bevismaterial på allt vi gör - de val och handlingar vi gör utifrån våra värderingar, som vare sig vi vill eller inte, sätter avtryck i andras liv. Vi har alla möjlighet att välja vilka värderingar vi vill ha med oss genom livet.
Kyrkans kampanj med frågelistan och satsning på #Delaljus är ett sätt att lyfta fram medmänsklighet och det betyder mycket för mig.

Vad ger ljus i ditt liv?
Att se människan, ge en hjälpande hand och få ett leende i gengäld. Mina ungar och andras barn ger extra ljus i livet, alltid!

Hur överlever du höstmörkret? Mina fem knep
Vill inte se det som knep, kanske mera som ett sätt att överleva den årstid som jag kan vara utan, men som jag har accepterat.
1) Försöker se det positiva med mörkret, som ger oss lite vila men samtidigt en stress för många med allt vad det innebär av förberedelser inför julen som borde vara lugn och fridfull på alla sätt
2) Tänder levande ljus och brasa och låter återhämtningen komma till mig
3) Tar vara på solstrålarna, under de dagar som de visar sig på dagtid
4) Skriver ner mina tankar och läser
5) Sover, mediterar och gör mental träning

Om du inte kan prata med en vän, vem lyssnar? Och Varför är det viktigt att prata när man har det svårt?
Jag sänder mina tankar vidare ut i alltet och kanske något fångar in dem och ger mig ett svar. Jag talar med mig själv. Ibland högt och jag försöker resonera mig fram till en lösning. Men som mental tränare vet jag att det finns olika form av sakkunnig hjälp att få, beroende av behov. Man ska aldrig vara rädd att söka stöd och hjälp utifrån, ifall den inte finns nära. Det behöver man göra istället för att älta och grubbla sig sjuk på nåt som kanske kan lösas och knutarna i magen bli mindre. Ifall man låter det onda gro, finns det risk för att det växer och blir mycket svårt att hantera. Det är som att fylla en ballong. När den är överfylld smäller den och går i flera bitar, men fall man släpper ut lite luft eller gas så blir den inte så sprängfylld.

Hur kunde du vara ett ljus för något annan?
Ja kan vara en god medmänniska med öppen famn, stort hjärta och med två öppna ögon och öron som är närvarande just då när jag behövs som bäst för dig. Att lyssna och åter lyssna, utan att framhäva mig själv och mina behov just då. Alla behöver vi sedda och hörda men på varandras villkor.

Snart är det allhelgona. Vem minns du som har gett ljus i ditt liv?
#DelaLjus #JagTänderLjus Alla själar som passerat min livslinje är lika värdefull på sitt sätt och de är många som inte längre finn här hos oss, men som gett ljus i mitt liv.

ljushand2#Delaljus

En person jag vill skicka extra ljus till i höstmörkret - Du som jobbar med någon sorg som tär och skär i det egna hjärtat. Du som finns till för någon annan som behöver dig mest just nu. En liten extra kraft i form av ett ljus för att lysa upp i allt det som kan förnimmas orättvist samt jobbigt och som känns eller är oöverkomligt.

En låt som får mig på bra humör är utan tvekan Eric Claptons "Change the world"


https://youtu.be/kntzQiaFzO

lördag 20 maj 2017 - 22:44

Genom samtal utvecklar och utvecklas vi

Tre månader har förflutit sen jag senast tog mig tid att rista ned mina tankar. Det har varit ett intensivt kvartal med hårt valarbete, intensiva nattstudier under två år med tretton obligatoriska och därtill tjugoåtta frivilliga böcker av kompletteringslitteratur och dito artiklar med de vardagliga sysslorna och behovet av närvaro i olika sammanhang, både privat som med uppdrag på fritid, liksom Studiemässigt och professionellt. Men även om alla tankar inte är nedskrivna, har de tänkts och samlats på hög, färdiga för tangentbordet. Min vana trogen sedan många år, väger jag mellan vad som är viktigt och vad som triggar mig på riktigt.

Det som alltid är lika spännande, är att sätta saker i relation till varandra och se hur de hittar sin plats i ett större sammanhang. Efter att jag för tio år sen gavs möjligheten att ta del av en tvåårig utbildning i ledarskap och organisationsutveckling har många bitar fallit på plats, sakta men säkert under mina senaste två år inom utbildningen till Mental Tränare.

Varje individ är sin egen och tillsammans bildar vi team och grupper i olika sammanhang. Och det är främst i dessa sammanhang som min insikt om kopplingarna kommer fram. På samma sätt undrar jag om coachande ledarskap är härskarteknikernas motsats.

gisor2Ha, va vi e bra!

Jag har en medmänniska nära mig som jag respekterar högt. En harmonisk samtalspartner som precis som jag, gärna berör frågor som handlar om ledarskap, organisationsutveckling eller dito avveckling samt människans litenhet och storhet samt individens plats i mindre och större sammanhang. Vi diskuterar med respekt för varandras åsikter. Vi använder "giraffspråket" som ett för oss naturligt sätt att kommunicera. Genom kommunikationen är vi mera medveten om egna känslor, önskningar eller behov och behöver inte ta hänsyn till de normer som dominerar i den snäva "kulturmiljö" vi lever i. Vi behöver endast analysera dem och ställa frågan vad, hur och varför. Ibland känns det som om jag stjäl hens tanke eller blir bestulen på min egen när vi svävar ut i resonemangen. Det är en glädje att kunna krypa in i de insiktsfulla dialogerna, där tid och rum inte har någon betydelse - där gemensamma värderingar och gemensam erfarenhet delas.

Under mina två år i utbildningen som Mental Tränare, har jag lärt mig att se på omvärlden med nya ögon och jag kan lugnt konstatera att det har utvecklat mig som person och jag hoppas, även som medmänniska. Jag har lärt känna nya sidor hos andra genom att iaktta individerna som de är. Men det viktiga är att jag själv stärkt mina egna svaga sidor och även de starka.

Genom att med jämna mellanrum frivilligt eller ofrivilligt ha hamnat ut på gungfly, har jag via min egen stärkta självkänsla och med ny självsäkerhet tagit mig en bit på vägen och jag har kunnat förankra mig vid någon påle eller greppa tag i en gren i ett stabilt träd. Jag har hittat ett inre lugn och vet att min oro är föga värt, eftersom jag inte kan påverka det som ska hända. Jag kan endast lära mig hantera situationen när den väl är där. Precis som med stress. Ingen är stresstålig, men jag har lärt mig att hantera den.

Dag Hammarskjöld har myntat: " Den längsta resan för var och en är den inre resan" och där ligger en stor sanning. Jag ser de inre bilder och hur de enskilda bilderna blir en film som visas för mig i det inre.

Samtidigt är jag fullt medveten om, att alla kreativa, självgående, tänkande och självständiga individer kan upplevas som hot av andra individer, ensamma eller i grupp. Då kanske de gärna ser att man lämnas kvar i gungflyet för att trampa tomt eller så trampar de ner dig. Men, med drypande lerig lekamen kryper jag fram. Jag låter leran torka eller ställer mig under häftigt regn för att skölja bort den fragmenterande leran, fit for fight som amerikanerna säger.

Ja, man kan till och med upplevas som dryg och hamnar snabbt i stormens öga, där allt är tyst, molnfritt, utan vind, men med ett stilla regn tills armar från det omkringliggande kaoset tränger in och omintetgör stillheten och gäckar hela balansen.

Tanken för mig vidare till hur viktigt ledarskapet är när arbetet man gör sker med och bland människor och inte enbart vid skrivbordet med fokus på papper och siffror. Det är oerhört viktigt att lära känna sig själv först för att kunna hantera olika situationer. Det är så lätt hänt att man utövar olika härskartekniker för att ta sig till en maktposition eller från en sån ta sig an rollen av en Goliat utan att minnas vad David sen gjorde. Ibland kanske Goliat känner sig hotad av David, även om han är mindre. Detta eftersom David kanske har en kunskap om var hypofysen finns och hur stenen kan förgöra, ifall den träffar rätt. Men det är endast spekulationer, eftersom den historien inte har besannats.
Men etter värre är när Goliat utövar dubbelbestraffning innan David hunnit agera. När Goliat önskar allt och ständig tillgänglighet, men samtidigt skuldbelägger David för att ägna för mycket tid för att vara ständigt tillgänglig och prestera enligt önskemål utan att ha en aning om vad det totala innehållet i prestationen innebär.

Jag tror att vi alla är överens om att det behövs empati, social kompetens och konsekvensbedömning i ett ledarskap. Chef kan alla vara, men goda ledare kräver egenskaper för att motivera, skapa möjligheter och tillåta individerna växa i en gemensam process av förändring. Det behövs förmåga att se individen, skapa förtroende och lojalitet samt tillit och engagemang för att föra flera individer mot samma mål.

Varje organisation har sin egen historia och den har byggts upp med de individer som på sätt eller annat verkat i den. Man behöver vara medveten om både dåtid och nutid och via kunskapen om dessa båda kan du skapa en "nytid". En utveckling sker när organisationen förändras stegvis från en form till en annan genom generationer. Ifall du raderar all historia och tyst kunskap uppfinner du hjulet på nytt, och på nytt och det sker en stagnation istället för utveckling. Du kommer aldrig fram till kärnan, utan smakar bara på skalet och liten en del av innandömet. Det behövs perspektiv på då - kunskap om här och nu och en blick framåt mot det nya.

Genom samtal och framförallt dialog kan många saker hitta sin lösning även om man har en stark integritet som chef eller ledare. Det handlar om att lära sig se den andra individen och lyssna utan att döma eller ta fram de egna fördomarna. Det handlar om att se konsekvenserna av ett handlande.

Varje god ledare är betjänt av individer som tillåts utvecklas, vilket i längden ger positiva följdeffekter på utvecklingen av organisationen och vidare på samhällsutvecklingen. Men för att knyta an till det coachande ledarskapet så vill jag poängtera vikten med att vara tydlig och att få andra att växa för att nå gemensamma mål genom prestationer. Det genom att vägleda och hjälpa alla att se möjligheterna.

Med rätt verktyg och ett bra förhållningssätt, en riktig analys av situationen om varje enskild individ befinner sig just nu i relation till organisationen och samhället, kan jag och du som ledare på ett mera markant sätt kommunicera och agera så att alla medarbetare når sina mål och så att man sen lyckas bryta ned målen i aktivitet och på så sätt växa i rollerna med tydliga spelregler.

Med andra ord - vägleda - få andra att se sina egna lösningar och möjligheter - inte döma eller endast presentera ultimatum utan utrymme för diskussion. Det är aldrig lätt att se och sen förstå reaktioner och hur budskap tas emot, eftersom du aldrig kan veta vad som finns i den andra individens ryggsäck, ifall du inte vill ta reda på det.

 

lördag 31 december 2016 - 17:36

Med året konserverat och på burk

Det blir ingen årskrönika, men en kort betraktelse innan detta året konserveras och sätts på burk med etiketten dåtid, det jobbiga året med vissa ljusglimtar. Omskakas.

Lyckodagar2Ett vykort från svunnen dåtid

 

I mellanlandet av Dåtid, Nutid och Nytid är gränserna medvetna men osynliga, även om allt hänger samman på sätt eller annat. Precis som gränserna vi ritat upp mellan stadsdelar, kommuner, landskap, länder och världsdelar på världens alla kartor. Det är våra mentala gränser som skiljer oss människor åt. Vi har osynliga gränser mellan språk, hudfärg, nationalitet och sociekonomiska grupper och de osynliga mentala gränserna hämmar vår kreativitet. Ibland tillåter vi oss att inte göra på ett visst sätt, för vi tror att vi inte kan eller så vågar vi helt enkelt inte. Men tänk om - tänk om....mina förfäder inte gjort på ett visst sätt, då skulle jag inte vara här och nu. Alla mina val, medvetna som omedvetna påverkar nutid och nytid. Detta oberoende om jag vill.

 

Inatt när vi förlänger dygnet med en sekund, hinner många ge löften om hur de vill förbättra sitt beteende eller prestationer på sätt eller annat. Jag hör till kategorin - "våga vägra löften som du inte kan hålla och bygg upp målbilder an efter behov istället".

Burken2Min lyckoburk för årets alla goda händelser och upplevelser

 

Däremot vill jag påminna mig själv varje dag om allt bra och gott jag gjort till mig själv och andra i min "Må bra bok". Nästa år (detta är inget löfte) vill jag komplettera det med "Min lyckoburk". Varje söndag fyller jag min burk med en liten not om något roligt som hänt under veckan. När Finlands 100-årsjubileum lider mot sitt slut den 31.12.2017, öppnar jag den och får ta del av allt det underbara och den glädje jag fått uppleva under ett år.

Det är så lätt att vi glömmer allt det goda vi får vara med om och fokuset hamnar många gånger på stunder när vi presterar lite sämre eller känner oss otillräckliga eller i en svacka. Och det är helt okej. Men det är bra att påminna sig själv om det positiva. Vi är alla människor med precis likanda behov, oberoende på vilken sida av de osynliga gränserna vi finns. Ifall det är något jag ändå mot all förmodan vill lova inför det nya året. Då är det att notera och godkänna de behov som mina medmänniskor har.

Jag önskar Dig ett sprakande gott slut på 2016 och ett bubblande början på 2017. Må det nya året fyllas med frid, kärlek, vänskap, ljus, fred och tillväxt. Låt oss ta till oss all kunskap och de personella resurser som finns, för att med klokhet, känsla, medvetenhet och sunt förnuft tillåta vår egen utveckling tillsammans i stort som i smått.

Ta hand om varandra och dig själv. Vi har bara en av oss.

 

Together in 2017Ut ur det gamla och in i det nya med ingen som helst aning om hur allt kommer att te sig.

lördag 10 december 2016 - 12:30

Lyckolucka 9 & 10

Ibland blir saker på ett annat sätt än jag tänkt mig och då måste jag bara acceptera det och gilla läget. Jag sätter mig själv och mina förväntningar åt sidan och tar mig till nuet för att finns till bara för den som behöver mig mest just då. Utan krav och pekpinnar. Vägen dit är snårig och backig, men med små steg når jag fram ifall jag själv vill.

skyddsangel2

 

 

Lyckolucka nr. 9 & 10

"Att våga är att förlora fotfästet en stund, att inte våga är att förlora sig själv."
- okänd -

"Att stanna upp ett ögonblick emellanåt kan vara den enda möjligheten att orka gå vidare"

- okänd -

Varför och för vem måste man bevisa sig vara "bäst i klassen"? Varför behöver man skapa, en av andra uppfattad "prutthurtig" attityd? Varför måste man känna sig omtyckt av alla? Varför måste man vara med och röra i alla grytor, när man har egna att kolla så att de inte bränns i bottnen? Ja t.o.m. I grytor som man inte har en hum om hur de ska tillredas.

Varför känner man sig ibland som den mest ensamma i världen?
Varför kan det kännas jobbigt att röra sig med massor av människor?
Varför räds man tanken och känslan att mynta ordet NEJ, jag orkar inte eller kan inte just nu?

Varför är omvärlden så duktig på att ställa krav, peka med fingret, stigmatisera andra och dela ut pekpinnar utan minsta lilla hänsyn till hur den enskilda människan mår och sen i princip inte behöva ta hand om konsekvenserna?

Har vi - du och jag, rätt att ifrågsätta den lilla människan som tar en mental paus i kaoset, bara för att vi själva mår bra just för stunden och tror oss veta hur andra känner och tänker?

Eller är det så att vi tror oss må bra, höga av "kaos ångorna" och anser att alla andra behöver agera på precis samma sätt som vi. Vi vet ju exakt hur saker ska göras och vilken information som behöver förmedlas och eftersom vi har så mycket att göra så upplever vi att "de andra" inte gör nåt, gör fel eller säger fel saker. Kanske man i sina " kaos ångor" inte ser att den andra är i samma situation, men att den lärt sig prioritera och lära känna sina egna signaler när fartblindheten sätter in. Vi kanske inte heller ser när "de andra" är inhöljda i en dimma på grund av total kaos och att de behöver hjälp att ta sig ur dimman innan de kör på grund.

Att förstå medmänniskan är inte alls lätt och att förstå sig själv alla gånger är inte heller lätt, även om vi i olika sammanhang gärna vill framhålla att vi gör det.

Att utan egen erfarenhet säga till en som varit inne i dimman, är på väg dit eller befinner sig där - skärp dig, det är bara en modenyck att söka sig in i dimman. Det är precis lika fiffigt som att be någon med vrickad eller t.o.m. bruten fot att springa ett kort- eller långdistans lopp och vidare påstå att du behöver inget gips, det är en modenyck att stoltserar med gipset på grund av att det finns olika färger att välja på och du har gipset för att slippa springa.

Som medmänniska behöver jag våga släppa på mina egna förväntningar och bara finnas till, acceptera, ta fram den empatiska sidan - lyssna, ställa frågor utan att peka finger eller ge goda råd.

Var och en behöver själva komma till insikt om vad som är bäst för en själv och då behövs förståelse och någon som ställer de rätta frågorna för att man själv ska hitta svaren. Det gäller i alla sammanhang. På fritiden liksom i arbetslivet. Vi måste påminna oss själva om att varje gott råd är baserade på rådgivarens egna värderingar, erfarenhet, livssyn, etc. Rådgivaren har helt andra referensramar jämfört med dina egna. Man vill kunna känna trygghet och att någon finns vid ens sida för att dela med sig av total närvaro, värme och kärlek. Här är balansgången mellan sympati och empati är hårfin.

Jag har själv många gånger syndat i att dela med mig av goda råd, baserat på egen erfarenhet. Men sakta och säkert kommer jag till insikt. Varje individ är unik, men man tvingas anpassa sig till de generella normerna och förväntningarna. Alla klarar inte av det. Alla som jobbar med människor på något sätt borde vara medveten om det.

Vi kan aldrig veta hur en annan människa känner sig, men likväl säger vi - jag vet hur det känns. Vi kan ha upplevt samma sak, men hur man känner för det upplevda är i högsta grad personlig. Jag kan inte gå in i dina känslor, men jag kan referera till hur det kändes för mig i en liknande situation. Men ifall jag inte varit inne i den totala dimman, har jag definitivt inga referenser att hänvisa till.
Vi tror en massa, men vad vet vi egentligen?

Ibland blir saker inte alltid så som man har tänkt. Det som planerats, dina egna förväntningar och krav blir satta på undantag. Du måste byta inställning - din medmänniska är mera viktig än dina egna behov just då. När du är medveten om det finns ingen frustration eller besvikelse över det som du kanske missat istället. Känslan av att finnas till här och nu med ett varmt hjärta och två öron är så mera viktigt än de behov du ville få tillfredsställda på annat sätt eller annan plats.

Nu i väntans tider med alla julbestyr som vi tror att vi måste göra, sakta in på farten så att dina "skyddsänglar" hinner med och våga pausa mellan långdanserna!

Kentomte1

 Min favorittomte "Skäri Ken" tar en mikropaus.

måndag 17 oktober 2016 - 20:59

Som ur hjärtat

Nu sätter jag mig ner i soffhörnet och andas. En dag som gått lite som i ett töcken. Automatpiloten slog på och sorterade bland arbetsuppgifterna, som är listade och betas av an efter i "viktighetsordning". Jag har nån form av skrivkramp och vet inte vad det beror på. Därav min paus. Den brukar komma ibland. Kan det vara så, att jag förbrukar för många ord både i jobb som på fritid så att lagret tömts eller är det så, att det finns för många frågor att analysera och belysa på en och samma gång. Eller kan det vara så, att det egentligen inte spelar nån roll vad jag präntar ner, eftersom det ytliga livet flyter ovanför mig och jag känner att jag sjunker under ytan med mina tankar.

Det är lätt hänt när jag läser en bok, att jag faller i frestelsen att djupdyka i någon specifik fråga som jag absolut måste få mera fakta om just då eller så tar jag mig an en annan bok som belyser just den specifika frågan som hittade mitt intresse. Det är också lätt att ta till "surfandet" efter fakta.

Jag har fastnat i "suga i mig träsket" av allt som för tillfället stör min tankeverksamhet eller närmare bestämt, svårt att peka ut det som är viktigt att fokusera på när så många frågor behöver lyftas upp i rampljuset.

Tidstjuvarna, i form av nyheter och kvasikunskap fångar mitt intresse på skärmen och tanken söker sig mot andra tjuvar, som t.ex. alla energitjuvar som "suger" på olika virtuella forum och i det verkliga livet.

Ibland bara känner jag att "energitjuven" tror att den äger samtalet. Det blir en monolog, när jag vill ha en dialog. Jag har också behov! Egentligen vet jag att tiden behöver minimeras med dessa "energitjuvar" för att skydda mig själv. Är det så att dessa "energitjuvar" egentligen är törstiga efter kärlek och hungriga efter uppmärksamhet? Det som de egentligen behöver är en kram eller är de bara så självupptagna och bitter, att de inte har möjligheten att se omvärlden genom färgade glasögon?

Lite höstlov är mera än behövligt och känslan av att få umgås med mig själv och de som ger energi tillbaka. De som hör av sig även när de mår bra och inte enbart när de behöver min hjälp. Jo, lite hårklyveri, men även det nödvändigt ibland. Min utsträckta och hjälpande hand har fått sig några törnar och gett mig insikt.

Dukatbord

Lite mera energi fick jag i helgen. Att ställa till kalas är inget som sker i en handvändning, men det är så oerhört roligt och speciellt när man får göra det för sina älskade ungar. Att fixa fester, skriva tal och arrangera blommor har helt klart spelat en roll i mitt tidigare liv. Jag bara gillar det.

Nästa gång det är jämt skägg är när den äldre blir 30 om fem år och den yngre 25. Och ifall jag hålls kvar i min mentala ålder om 28, så blir det party på riktig. Jag sjunger högt som Magnus Uggla: "Du är ingen tragisk tant för att du är mamma...kör så att de ryker, morsan e' okej".

Nu blir det enbart  hårt jobb fram till maj, men jag kan även skymta några härliga partyhelger i min kalender och lugnet samt fokuset är med.