Visa alla inlägg skrivna 2018

fredag 2 november 2018 - 07:00

Jag har varit Pesco-vegetarian nu i 6 veckor

Som följd av min ”detox” resa jag nämnde om i mitt första blogginlägg har jag varit pesco-vegetarian sen dess nu ungefär i 6 veckor.  Vad betyder Pesco vegetarian. Pesco vegetarian äter fisk, skaldjur, ägg och mjölkprodukter, men inget rött kött eller kyckling.
 
Att lämna det röda köttet bort bara blev en naturlig fortsättning utan att jag ens riktigt medvetet bestämde att ändra på min kost. Efter en vecka upptäckte jag att vi ju inte har ätit rött kött eller kyckling alls i familjen. Detta skedde alltså före den senaste klimatdiskussionen. Nu när matvanorna och dess ekologiska konsekvenser debatteras aktivt, så känns det rätt bra att hänga med i svängen, naturligt utan tvång. Inget hållbart och bra härstammar från tvång inser jag.
 

Farka skaldjur VasaSaluhallen

Färska Musslor på Vasa Saluhallen. Bästa just nu!


Jag bestämde mig för att fortsätta med vegetariska rätter och började undersöka och experimentera med olika recept. Att tillträda mera vegerätter blev en rolig grej i vår familj. Vi äter annars också mycket fisk jämfört med rött kött. I och för sig så var det inte en megastor ändring att lämna bort röda köttet. Jag märkte dock att jag blev ännu mera medveten om vad jag handlade i butiken och vad vi äter hemma. Att handla blev en ny upplevelse för oss, ”vad allt finns här som man inte upptäckt tidigare”.

Ni som är vegetarianer minns säkert tiden då ”rostade rotfrukter” var ungefär den enda rätten man fick på restaurang. Ni som fortfarande har skräckbilden och uppfattningen om att vegemat är antingen dessa rostade rotfrukter eller grön sallad, gissa vad, dessa dagar är förbi kan jag berätta.
 

Spagetti alle vongole

Spegatti alle vongole är en av Alinas favoritlmat


Jag har blivit förvånad över hur smakliga vegerätter det erbjuds på restauranger. Vegekunder tas på allvar, vilket är fantastiskt. Restauranger lägger tid på att bygga upp unika smakupplevelser med bra ingredienser, kvalitativa råvaror kryddat med fantastiska örter som skapar fina smakkombon. Jag har aldrig tänkt att jag skulle bli så taggad för vegetarisk mat. Denna tid har lämnat ett djupt spår i mig. Nuförtiden brukar brukar jag välja restaurang på basen av att jag vet att de har bra vegerätter. Åtminstone som alternativ. Tidigare har jag inte ens lagt märke till vad om finns bland menyns vegetariska rätter. Nu gör jag det, vilket har öppnat en härlig ny spännande smakvärld för mig.
 
Det blev väl uppenbart att mat, dvs. kulinariska upplevelser är viktigt för mig. Vi har en stark matlagningskultur hemma tack vare våra föräldrar som lagat mat av olika typer. Vi är uppvuxna med det. Vi, båda jag och min make, för vidare den kulturen i vår familj med vår dotter. Att laga mat och att äta tillsammans varje dag är naturligt för oss. Vi äter mångsidigt. Det är väl därför det inte var någon konstighet för oss att byta till vegetarisk kost, utan snarare en port till nya smakupplevelser.
 
Jag mår bra både i kroppen men också i huvudet. Det tog sin tid före jag blev van vid känslan av att vara mätt utan att känna den där tunga känslan i magen, ni vet. Det är ju det som man tror är normen, om att man ätit tillräckligt. Det tar sin tid att lyssna på sin kropp och ge den tiden att anpassa, ge den chansen och se vad som händer. Självklart ska man se till att maten man äter är näringsrik och kvalitativ. Bara gröna salladsblad duger inte. Under dessa veckor har jag hittat en helt ny underbar värld. Det finns massor av fantastiska vegetariska recept till förfogande.
 

Vegesoppa

Smaklig vegesoppa med tillbehör.


Om jag skulle fortsätta med vegelinjen, så hör ni, vad ska jag göra med allt älgkött jag har i frysen från i fjol? Det som påminnande mig om köttet i frysen var ju att min makes pappa jagar och jag fick veta att de fått säsongens första älg. Årets älgjakt har nyss börjat. Vi har haft den glädjen och fördelen att ha frysen fullt med vilt kött. 
 
Säsongsmat är även en Ekologistkt hållbar lösning. Trots att det påstås att vi borde minska köttkonsumtion, är massproducerat kött en helt annan sak än vilt kött. Jag försöker utnyttja säsongstenkandet också i matlagning så långt det bara går, oberoende av vilken rätt jag lagar. Älgkött är ju säsongsmat som bäst.
 
Jag står inte för någon ”ism” utan framhäver balans. Därför är säsongsmat en bra vinkling om man vill ägna tankar kring ekologiska val och stöda närproducerat, jordbruk vare sig det handlar om vegetarisk mat eller kött.
 

Ekologisk Gronkal på Vasa torget

Ekologisk grönkål av superkvalitet på Vasa torget.


En av de bästa källorna om vad som är i säsong nu är den finska säsongkalendern. Den samlar och berättar vad som är bäst just nu. Man konsumerar just de råvaror och ingredienser som är bra och fräscha nu i stället för att lagra dem i all evighet. Frakta och paketera i värsta fall använda konserveringsmedel att de hålls. I dag så får man nästan vad som helst fån matbutiker året runt.
 
Ja vad ska jag göra med det goda vilda köttet jag har i frysen? Vi äter ju upp det, så klart. Med olika ”mat ismer” tycker jag personligen att man inte ska ta dem för seriöst. Egen kropp och samvete med en rejäl dos bondförnuft räcker långt. Med medvetna val kan man ta ställning till ekologiska frågor t.ex.  genom att satsa på säsongmat, närproducerade ekologiska råvaror, söka sig till lokala Reko försäljarna. Det handlar om att hitta en bra en bra balans som passar livsstilen, kroppen, själen och plånboken. Rött kött smyger sig in i mitt kök på nytt i rimliga mått.
 
Köpte inhemska rödbetor från torget en dag, så det blir rödbetsplättar, kantarellsås och mörkt ris i kväll. Sedan måste jag komma ihåg att ta fram älgsteken från frysen för att få den i ugnen i morgon. De får puttra länge i ugnen och samla in all god smak från buljongen och kryddorna. Jag kanske tar en titt på något recept i Mickes nya bok ”Mickes Vilt” som just kommit ut. Han är ju en av de främsta Förespråkare för säsongstänkandet och närproducerad mat i inte bara i Finland utan hela Norden.

Hurdana erfarenheter har du av att äta vegetariskt mat? Kommentera gärna eller ställ frågor i kommentarsfältet nedan. 
 

onsdag 24 oktober 2018 - 23:00

Kvinnor med makt eller maktkvinnor?

Hittade en odefinierad bunt tidskrifter i ett skåp hemma. Jag har diverse tidningsbuntar lite här och där hemma hos mig, om mat, inredning, design och mode men också om ekonomi och samhället. En del tidningar sparar jag pga. att där funnits någon intressant artikel eller alternativt att jag inte hunnit läsa tidskriften än.
 
Webben är en drömkälla för ett och annat inspirerande och tilltalade men jag tycker att det finns något speciellt med fysiska papperstidningar och tidskrifter. Det handlar om att jag beviljar tid för mig själv. Det handlar om att ta tiden att koncentrera sig på det man läser när man har något konkret i handen som en tidning, tidskrift eller bok i stället för att bara swaipa på skärmen man ständigt gör.
 

Anna Mari Karhuen

 

Häng med, för det var ju inte meningen att babbla om tidskriftshögar utan om kvinnor och makt, om de sk. powerladies, powerwoman, bossladys. Välj vilken du tycker passar bäst. ”Varför har jag sparat dessa tidskrifter” undrade jag som legat i skåpet länge.  

I bunten fanns april 2018 upplagan av finska affärsmagasinet ”Talouselämä”  tidningen som jag alltid brukar läsa under helgen. Redan pärmen avslöjar varför jag sparat den. Den upplagan är den ks ”Päättäjänaiset” upplagan som listar årets ”maktkvinnor” i Finland. Kvinnor som besitter topposter i finska näringslivet. Talouselämä är inte en ”kvinnoäffärstidning”, utan snarare tvärtom.
 
De har byggt listan sen i 19 år och den är väldigt uppskattad. Ni som följer med ekonomi i Finland känner till en del personer i listan. När man läser den och kollar upp vad de jobbar med, så kan man inte låta bli att tänka att ”wau, vilka häftiga damer att se upp till!” 

 

Anna Mari Karhunen TJ cover

 

Att Talouselämä tagit detta initiativ redan för nästan 20 år sedan visar att de varit före sin tid vilket är imponerande.” Med listan tar de ställning mot de tsk. “allmalepanel” -fenomenet, det vill saga att man bara ser män I styrelser och paneler och där viktiga beslut fattas.
 
Jag tycker det är fint att man lyfter fram kvinnor som är framgångsrika, som driver Finland in i den nya eran och som leder företag av olika typer, kvinnor som framhäver ett modernt ledarskap. Kvinnor som kanske inte får så mycket synlighet i allmän diskussionen och i media som sina manliga kellegor. På listan finns kvinnor som leder börsbolag med miljardomsättning, egenföretagare som byggt och lyft sina bolag till nya sfärer och många andra med bra meriter. Vilka smarta, modiga, visionära kvinnor!
 
”Det är inte lätt att hamna på 100 finska maktkvinnor -listan” konstaterar Emilia Kullas, Chefredaktören på Talouselämä. Ändå är där 16 nya namn för I år, gratis!” Kvinnor på listan besitter ofta antingen VD poster, driver enheter i miljardstorleksföretag på börsen eller har olika tunga styrelseuppdrag” Det som är nytt i år är att allt flera kvinnor i Finland har VD poster i börsbolag (OMX), vilket är ett bra tecken på förändring.

 

Anna Mari Karhunen 2 VD

 

Det finns många gemensamma nämnare, förmågor och egenskaper bland dessa kvinnor på listan, egenskaper som stark drivkraft, vision och viljan för att förändra. ”En överlägsen gemensam nämnare finns dock” konstaterar Kullas, nämligen de kommersiella bevisen om att man får bolaget att växa. Det handlar alltså om försäljning.
 
”Försäljning är inget svärord!” konstaterar årets finska maktkvinna #1, Sanna Suvanto-Harsaae i intervjun. Bland olika tunga styrelseposter är hon styrelseordförande för Altia  som börsnoterades i år.

”Behövs dessa listor?” Kan man fråga? Att ställa upp listor känns visst lite konstigt, räcker det inte att den bästa personen blir vad till olika poster utan att behöva understryka att personen är en kvinna. Bara det vore så enkelt. Affärsvärlden är fortfarande väldigt maskulin.
 
Exempel och förebilder för framtida kvinnoledare behövs, de som river fördomar, bygger framtid och förstärker en mera jämlik arbetsmiljö. Jag tycker att sådana listor behövs, för den gör dessa personer och deras insatser synliga samt lyfter fram teman om hur viktigt diversitet är i företagen. Listan släpper oss in i inspirerande och spännande storyn bakom personer, storyn om deras karriär, hur de kommit så långt och under vilka omständigheter.

 

Anna Mari Karhunen CEO 4

 

Jag blev intervjuad om ledarskap och om Vad jag tror ligger bakom att allt mer kvinnor blivit valda till ledande positioner nuförtiden? Jag svarade att ”jag tror att tiden är rätt för kvinnor att ta itu och visa att kvinnor är lika kapabla som män att leda. Jag tror också att det handlar om att ägarna i olika bolag och instanser börjat inse att den gamla stilen, gamla ledarskapet inte fungerar i dagens värld längre vare sig inom ekonomi, näringsliv, kultur, politik eller forskning.” Många kvinnor och män har inspirerat mig med sina storyn och ledarskapsstil under min karriär och hjälpt mig dit jag är nuy. Modernt, engagerande ledarskap är inte en könsfråga.
(Bilderna Anna Riska)   


Kommentera gärna hurdana tankar sådana listor väcker hos dig?

tisdag 16 oktober 2018 - 06:00

Energisparvecka på dagis

Den internationella klimatrapporten publicerades förra veckan och teman diskuteras aktivt på olika fronter. Under de senaste dagarna har vi fått veta av olika experter hur snett det egentligenstår hur snett det egentligen står till med vårt klimat och om inga åtgärder vidtas är konsekvenserna katastrofala. Vi har även blivit upplysta om hur var och ens beteende och agerande påverkar klimatförändringen och vilka åtgärder vi borde vidta. Väldigt oroväckande men inget nytt under solen skulle jag säga. Detta har vi vetat sedan länge.
 
I stället för att jag listar X antal ”to do’s” som var och en borde göra eller ändra med sin livsstil, får var och en själv fundera och bestämma hurdana åtgärder en tillämpar i sitt liv. Information finns öppet för alla som är det minsta intresserade av att ta del av den. Som ett exempel har SITRA sammanfattat klimatrapporten till 10 saker alla bör veta  samt delat på konkreta åtgärder som var och en kan vidta.

 Alina 22

 

Ett stort och komplext ämne som klimatförändringen skall väcka tankar och åsikter. En del människor agerar medan andra ignorerar eller till och med förnekar. Sedan finns det de som påstår att individer inte kan påverka utan det är de stora förorenande länderna och industrierna som borde ta itu med det, samt att det egentligen är den politiska beslutsfattningen som är den största boven. Där borde väl  de”vassaste pennorna” sitta med stora ambitioner, viljan och förändringsförmågan. Lätt eller enkelt är det inte.
 
Jag hör till den gruppen som vill ta ställning. Jag är av den åsikten att oberoende av vad de stora staterna, länderna, industrierna, företagen gör, kan jag, vill jag, i mina personliga val påverka klimatet och naturen. Det är uppenbart att de stora aktörerna bör ta itu med saken men det jag som individ kan göra är att rösta antingen i butiken med fötterna och plånboken samt i politiken genom min rösträtt.


Alina 33 

Min ”Aha-upplevelse” kring miljöfrågor har jag fått för över 20 år sedan. Min första konkreta åtgärd minns jag skedde när jag bestämde som ordförande i bostadsaktiebolaget att huset skulle skaffa återvinninscontainers. Att ha dessa extra containers var frivilligt på den tiden och närmare ett undantag. Vår familj har sorterat hushållsskräp sedan dess.


Det växer fram en ny medveten generation i våra barn. Jag var så imponerad när jag hörde att de har en så kallad energisparvecka på dagis där min dotter Alina går. Barnen mellan 2–6 år lärde känna till olika skräptyper. De fick lära sig vart glas, metall, ekologiskt skräp, papper, paff osv. ska stoppas. Genom lek, spel och pyssel lyftes det fram och diskuterades olika ekologiska frågor. Vilket fantastiskt dagis! Inte hade vi sådana temaveckor när jag var på dagis på 70- 80-talet.

 

Enigt Alina var temaveckan jätterolig. Dagispersonalen konstaterade att hon klarade de olika övningarna och uppgifterna under veckan utmärkt. ”Va roligt” tänkte jag, vi sorterar hemma och har lärt henne att sortera sen hon förstod vad skräp betyder. Det som är naturligt för mig är naturligt för henne. Enligt dagispersonalen hade barnen upplevt veckan som intressant, och de hoppades att barnen även genom eget intresse kunde ta initiativ hemma kring temat med sina föräldrar. Barn är ju fiffiga! Vi vuxna står som rollmodeller för våra barn, men på samma sätt lär barn oss nya tankesätt bara vi låter dem göra det, lyssnar på dem, tar barnen med i olika vardagspyssel. Det är upp till var och en att fundera vad som passar familjens rutiner.
 Alina 11
Det handlar om att vara medveten om och känneteckna sina dagliga beteendevanor och rutiner och sedan steg för steg ändra på dem mot den riktningen man vill. Hur mycket i vardagen gör man på ”autopilot”? Det kunde vi alla fråga oss.
 
När jag skriver detta så upptäcker jag samtidigt att jag kunde göra mera. Under de kommande veckorna tänker jag lista fram vilka de hållbara åtgärderna kunde vara och prioritera dem för att kunna vidta åtgärder, sådana åtgärder som är realistiska för vår familj att förverkliga.
 
Den första minsta lilla åtgärden jag kom på kommer här. Jag kommer att kontakta bolaget som tar hand om fastighetsskötseln i huset vi bor i om möjligheter att få en kartongcontainer för en sådan saknas helt och hållet. De andra sorteringscontainers finns, vilket är bra och enligt lagen. Förhoppningsvis kan jag sortera även mjölk, saft, grädde och andra kartongskräp i vårt hushåll snart.  Att återfinna sitter så i mina rutiner att detta vill jag åtgärda.

 
Kommentera gärna under hurdana tankar väcker temat dig och din familj.

fredag 12 oktober 2018 - 00:00

Att bära en rosa collegetröja är modigt #jagärmed #ärdumed

Rosa VBL ambassadors

 

I mitten på den färggrannaste hösten kör vi ROSA fullt ut i Vasa. Det var i slutet av augusti som vi kom på att engagera oss kring bröstcancer och välgörenhet i oktober.
 
”Borde inte ett etablerat företag tänka långsiktigt och planera allt i minsta detalj i god tid?” kan någon fundera. Juu, om vi skulle befinna oss på 80-talet. Men vi jobbar i ett samhälle som präglas av otålighet, där publiken är sugen på inspirerande, engagerande och äkta berättelser. Vi jobbar i ett samhälle där företagen bör vara flexibla och kunna agera snabbt i ändrande omständigheter samt kunna agera när en tilltalande idé dyker upp. Organisationens flexibilitet, mottagningsförmåga, kreativitet och genomslagskraft mäts då när någon får en genial idé av slumpen. Hur kom vi på Rosa oktober tänkte jag berätta här!
 
Allt började med två collegetröjor tryckta med Vasabladets alla logotyper ända från 1856. Det var Anna och Uffe på kontoret som plötsligt kom på det och beställde varsin sådan. Plötsligt ville alla på jobbet ha en egen. Det som började som en intern rolig grej, växte till en större rörelse och vi fick förfrågningar från olika håll. Så brukar det väl vara med bra idéer, människor blir intresserade.

Konstens natt var på kommande och vi bestämde att göra en rolig säljhappening under kvällen. Vi skulle sälja av collegetröjorna som ett sidospår av Vasabladets andra kulturella insatser under kvällen. Konstens natt blev en stor succé! Mera på Linns blogginlägg. Hon var aktivt med att skapa det kreativa konceptet. Det var imponerande hur folk engagerade sig och hur fint resultatet blev.

 

Anna2.Mari Karhunen vbl konstens natt

Konstens natt i Vasa 2018 med collegetröjorna och Vasablades representationscykel by Uffe Lassander (Bild: Mikael Nybacka, VBL)


Vi hade tröjorna i grått. ”Finns det collegetröjor i andra färger”? frågades det av oss. Frågan lämnade mig inte i fred. ”Hur hittar vi en naturlig koppling mellan färg och collegetröja, något viktigt, som har större mening” grubblade jag över.  Jag ville inte att vi bara har en annan färgs collegetröja vi skulle sälja. Och så kröp den spännande idén fram. Men vänta nu, det är ju oktober snart och bröstcancer teman, Rosa färgen. Rosa Collegetröja och cancer. Där har vi kopplingen. K a b o o m!

 

Anna Mari Karhunen Rosa

#jagärmed i Rosa -kampanjen (Bild: Anna Riska)


Att engagera sig i viktiga ärenden av lokal karaktär är naturligt för ett mediaföretag som vi i Österbotten. Vi levererar lokala nyheter, lyfter fram lokala fenomen och människor i våra olika tidningar, men samtidigt är vi med och stöder lokala föreningar och förbund i nejden. Jämfört med ett traditionellt välgörande engagemang kändes detta med Rosa nytt, fräscht, modernt och annorlunda. Jag kände att vi nu har en intressant idé framför oss.
 
I stället för att bara sälja collegetröjor i rosa färg, ville vi ta ställning till ett väldigt aktuellt tema. 5000 kvinnor drabbas årligen av bröstcancer i Finland. Hur ska vi göra detta till en lokal rörelse som väcker uppmärksamhet, berör och bidrar till insamlingen? Vi skulle ju ha kunnat ta den korta och enkla vägen genom att ta del av den nationella ”Rosa Bandet” -kampanjen, men vi ville ha teman närmare oss, närmare vår publik och engagera folk här, lokalt i Österbotten.
 
Vi ringde Österbottens Cancerförbund och presenterade idén om en gemensam välgörenhetskampanj. De tände på idén. Vår idé byggde på att engagera folk att donera pengar till Österbottens Cancerförbund genom att väcka uppmärksamhet och intresse kring cancer. Hur? Genom att producera ett begränsat antal Rosa Wasabladet collegetröjor, sälja dem och donera alla intäkter oavkortat till Cancerförbundet.
 
I kampanjen lyfter vi fram äkta berättelser från individer som drabbats av cancer själv eller haft cancer mycket nära i livet. Vi vill också få fram storyn om hur viktigt det är att stöda föreningar som jobbar med svåra frågor lokalt. 

(Film: Jonny Smeds och Felix Rantschukoff, VBL)

               

Fast det handlar om ett seriöst tema, så vi ville inte behandla temat seriöst. Vi vill lyfta fram personer som drabbats av cancer på ett sätt eller annat. Genom glädje och stolthet över att tack vare kunnig hälsovårdspersonal, forskning och stöd klarat av de svåra tiderna vill de nu dela sin story med oss. Vi kontaktade personerna som ville berätta sin story.


Dessa fantastiska, modiga personer är ambassadörer för kampanjen med collegetröjan på. Vi producerade, publicerade och delade marknadsföringsmaterial i olika kanaler samt utmanade andra på some genom #jagärmed #ärdumed taggar att delta. I dag fredag 12.10. firar vi Rosa dagen och säljer collegetröjorna på Espen i Vasa kl 10-15. Vi donerar all inkomst oavkortat till Österbottens Cancerförbund. Kom efter ditt ställningstagande! Att ta ställning genom att bära en rosa collegetröja.   
 
om viljan finnsScreen Shot 2018 10 02 at 13.52.43

Det räcker inte att en kampanj har en bra idé, kännas äkta och har ett starkt budskap.  Det som också krävs är engagerade, modiga och visionära personer som blir taggade av idén och vågar föra den vidare, som ser till att slutresultatet har slagkraft.
 

tisdag 9 oktober 2018 - 06:00

En pinsam lång stund – ”du vill väl ha jobbet”?

Som ni fick läsa, fick jag samtalet om resultaten. En vacker dag i slutet av augusti 2017 kom samtalet. ”Styrelse har valt dig, grattis!” ropar rösten glatt. Jag hade ju väntat på samtalet. Det var rusningstid i Helsingfors och mycket människor och liv på gatan. Där stod jag på Alexandersgatan framför H&M och blev ordlös.
 
Det var den bekanta headhuntern som ringde mig. Efter en intensiv rekryteringsprocess med de olika faserna hade HSS Media styrelsen valt mig till HSS Medias nästa Verkställande Direktör, till deras VD.
 
Det blev tyst en stund i telefonen när jag försökte fatta vad han sade. Pausen blev pinsamt lång och efter en stund frågade rösten i telefonen ”ja alltså du vill väl ha jobbet? ”Juu, juu, absolut, naturligtvis” svarade jag hastigt. Vi var två personer på sista rakan och båda hade vi 50%/50% chans att bli vald.
 

Anna Mari Karhunen CEO 4

 

Jag andades djupt. Naturligtvis ville ja ta emot jobbet, men det slog några varv tomt i mitt huvud för att förstå att det är klart nu och att de sett att jag har de egenskaper, den styrkan, erfarenheten, drivkraften och ledarskapsförmågan att kunna leda ett 160 årigt mediabolag in i den digitala eran och få organisationen att blomstra. Huh vad allt detta innehöll i verkligheten hade jag ingen aning om just den sekunden, men en hel del det var jag helt övertygad om. Det är väl så man känner just före man tar ett ordentligt skutt i livet, tar itu med något nytt och spännande. ”Vi kommer att bygga ett modernt mediebolag, bestämde jag!”
 
Efteråt fick jag vet att det fanns kandidater från Sverige som ville ha VD posten. Den andra kandidaten som var på sista rakan var en svensk kvinna, mera vet jag inte om kandidaterna.
 
Efter samtalet gick jag till närmaste bistron mittemot Stockmann, satte mig ner och beställde ett glas champagne och ringde min man och min mamma för att berätta nyheten. 1.10.2017 skulle jag börja som VD, i Vasa. De gratulerade mig, naturligtvis.
 
Ju längre i processen jag kom desto uppenbarare blev det att jag måste diskutera ”what if” -scenarion med min familj. ”Om du blir vald, så löser det sig nog med praktikaliteter” – konstaterade min man lugnt.

 

CEO Anna Mari Karhunen jpg
Scenariot blev verklighet. Jag landade på drömjobbet som var stationerat i en stad som var ny för mig. Det kändes ganska spännande på ett positivt sätt.  Jag har bott utomlands tidigare, i Tyskland i två olika städer och i Stockholm, så att flytta till en ny stad och att börja från början var bekant för mig.
 
Jag började med att ta reda på var närmaste matbutik fanns och när turistbyrån haröppen. Jag ville få en överskådlig bild av Vasa, dess omgivning och vad som finns här. Sedan har webben, SoMe och tips från kolleger varit guldvärda.
 
Jag hade köpt en nyckelknippa med Pippi Långstrump på från Loftis-butiken under min första vistelse i Vasa i augusti. När jag fick nyckeln till HSS Media kontoret, hängde jag nycklarna i den och där hänger de än i dag efter ett år i Vasa.
 

Anna Mari Karhunen CEO 3


Som det sägs att bakom varje framgångsrik man står en kvinna, så kan jag konstatera att bakom mig står en stark och stödjande man som också gjort karriär inom ekonomi och finansiering. ”Om du flyttar till Vasa så löser det sig nog” konstaterade han lugnt.
 
Vi har erfarenhet av lite ickeortodoxa lösningar sedan tidigare, så jag kände mig trygg i att det löser sig. När man har ansvar över ett litet barn så måste man ju dessutom ta i beaktande många andra saker än om man är bara vuxna. Jag ville ju att min dotter skulle ha det bra. Utan hans stöd skulle det ha varit svårt att flytta till Vasa.
 
Vi har alltid delat på ansvaret hemma, är flexibla och stöder varandra, på den linjen skulle vi fortsätta även om jag flyttade till Vasa med vår dotter. Vi pendlar mellan Helsingfors och Vasa och hittills har det fungerat bra.

 

Nästa blogginlägget kommer att vara Rosa.
  

fredag 5 oktober 2018 - 06:00

Att bli "headhuntad" - hur gick det egentligen till?

Det var en vanlig dag på IT-bolaget där jag jobbade som marknadsföringsdirektören då samtalet kom. ”Jag har något du kunde vara intresserad av” sa en bekant headhunter i andra ändan. ”Hur går det på jobbet, trivs du bra?” fortsatte han. ”Lyssna på vad det handlar om och bekanta dig med materialet jag skickar dig före du svarar”. ”Okej” jag gör det.

 

Jag har varit med på headhunter uppdrag tidigare och visste att det inte är några ”lätta poster” de söker kandidater till och själva rekryteringsprocessen är krävande.

 

Jag fick materialet jag skulle bekanta mig med. Det handlade om att bli Verkställande Direktör i Vasa på ett finlandssvenskt Mediabolag. Rekryteringen skulle vara ens ks. ”Scandi rekry”, där man söker kandidater från de olika nordiska länder. I detta jobb kombinerades alla de elementen som intresserar mig professionellt och som jag har jobbat med på olika sätt. Exempel på de olika elementen är digital transformation, organisatorisk förändring, intäktsutveckling, människor och en mycket utmanande bransch, nämligen Mediabranschen. Branschen som står i mitten på en stor ekonomisk och innehållsmässig förändring. ”Inte har jag ju jobbat som VD tidigare ” funderade jag. ”Superintressant” konstaterade jag. ”Yes, jag är intresserad” meddelade jag hag honom följande dag.
 

VD Anna Mari Karhunen

Anna-Mari Karhunen


Sommaren 2017 gick åt till rekryteringsprocessen. Jag har varit med på liknande processer i andra sammanhang och därför visste jag att det blir en tuff sommar. Processen var uppbyggd av 5 faser och efter varje fas föll kandidater bort. Efter att jag meddelat att jag var intresserad inleddes snabbt den första intervjun med headhuntern.

 

Första intervjun var viktig för båda parter. Under intervjun fick jag en djupare insyn vad det handlade om och gav mig bra möjligheter att ställa frågor. Efter intervjun kan båda parter fundera om det finns förutsättningar för en gemensam framtid? Vi hittade, som jag upplevde det, ett ”win-win”-läge, vilket ju är det bästa. Sedan var det upp till mig att klara av resten av de olika faserna.

 

De två följande faser var psykologiska- och kvalifikationstester som evaluerar ens personlighet och match med uppdraget. Dessa uppgifter är ofta knepiga för det är omöjligt att förutse vad man ska svara, hur ska man svara, vad vill de att jag ska svara. Det kan vara upp till 100 sådana frågor. Ingen ”Peace of cake”.

 

Fast jag ju visste, att det inte finns rätta eller fel svar, så kunde jag ju inte låta bli att fundera på ”vad ska jag svara, hur ska jag vara, vad har jag svarat på de tidigare frågorna”. Det jag visste att man inte ska göra i sådana fall, dvs. analysera och försöka förutspå de ”perfekta svaren”. Sådana svar finns inte. Det enda man kan göra är att vara ärlig och ge svar man själv anser är rätt och beskriver en. På basen av svaren gjorde headhuntern en sammanfattning och analys. Stämmer analysen av mig överens med första intervjun han hade med mig? Får han en trovärdig helhetssyn av mig? Finns det en match?
 

Anna Mari Karhunen VD HSSMedia

Anna-Mari Karhunen


Tydligen fanns det, för jag blev inbjuden till fjärde fasen. Intervjun med HSS Media Styrelsen, dvs. de som söker nya VD:n, ägde rum i Helsingfors.  Här bör man vara väl förberedd och ha hemläxorna gjorda. För de som sitter på andra sidan bordet är smarta personer som vet vad de vill, vet mera än du vet, utan att de avslöjar det. Jag kände mig väl förberedd och fullt laddad.

 

Intervjun var en av de tuffaste jag varit med om. Samtidigt upplevde jag att intervjun var givande och bra. Styrelsen hade föreberätt sig väl och ställde bra, tuffa frågor, men ”huh” så jag var slut och tom efteråt. Frågorna var väldigt öppna. Jag mins inte exakt vilka frågor som ställdes, men de kunde ha varit T.ex. ”Vad anser du vara de största förändringskrafterna i dagens mediehus, varför, och på vilket sätt skulle du ta itu med dem, så att HSS Media klarar sig i framtiden?” Eller frågan: ”på vilka värden baserar du ditt ledaskap på”? Här ska man inte börja svamla. Man bör ha funderat och analyserat saker i förväg och bildat en egen syn på omvärlden. Följer man branschen och är intresserad av modernt ledarskap så vet man nog svaren, svaren som känns äkta och reflekterar dig.

 

Någonting hade gått rätt för jag blev inbjuden till Vasa, till sista intervjun med personer från HS Stiftelsen som äger HSS Media Ab. Jag skulle till Vasa, för första gången i livet.

 

De var en solig och varm augustidag i Vasa. Det kändes som att intervjun gick bra. Lite olika frågar jämfört med tidigare och mera om Vasa och hur jag ser på ett liv i Vasa. ”Du är ju bosatt i Helsingfors, har din familj där och dottern som går på dagis. Hur har du tänkt på den helheten”? Jag tror jag svarade ”det löser sig och sist och slutligen så handlar det ju bara om logistik”. Det här har jag fått uppleva mycket konkret efteråt.

Anna Mari Karhunen VD 3

Anna-Mari Karhunen

Klappat och klart! Efter intervjun navigerade jag mig till stranden med hjälp av Google maps och hamnade på ett vackert hus, som visade sig vara restaurang Strampen. Jag beställde ett stort stop öl och satte mig på terrassen och njöt av den varma sensommardagen.

 

Jag hade kommit till den sista fasen och nu var den över.  Efter par veckor fick jag samtalet ”HSS Media styrelsen har valt dig - grattis!”. Jag bodde ju i Helsingfors, hade min familj där och hade inga kopplingar till Österbotten. Det var nog mycket för mig att fundera på, mycket annat än ”bara logistik”.

 

Har du blivit headhuntad? Hur upplevde du det? Kommentera eller ställ gärna frågor i kommentarsfältet nedan.  


I nästa blogginlägg får ni veta vad hände sen när en Helsingforsare landar till Vasa för att börja som VD.

tisdag 2 oktober 2018 - 00:00

Ljuset är det viktigaste!

Andra går på ”after work” och dricker ett glas vin, men vi gjorde en AW fotografering i stället.

Jag hade faktiskt tänkt skriva om hur det kom sig att jag landade i Vasa som VD. Men eftersom vi hade en så rolig fotografering så tänkte jag skriva om den istället. Vi tar rekryteringen i nästa blogginlägg.

 Anna Mari Karhunen CEO

Mycket skratt på fotosessionen.


”Äsch, jag behöver ju någon bild på mig själv på bloggen”, kom jag plötsligt på. ”Vem skulle snabbt kunna ta några bilder”, funderade jag.
 
Tack och lov jobbar Anna Riska hos oss och jag vet att hon är en efterfrågad bröllopsfotograf som ofta är upptagen under helgerna. Hon är en bra fotograf, hon är snabb och har ”stenbra” koll på stämningen i bilderna. Hon är också noga med ljuset och förstår visuella koncept snabbt.” Jag har tidigare jobbat på en reklambyrå som kundansvarig och därför varit med på flera fotosessioner med olika kunder, så jag vet att Anna är på helt rätt spår. Det gillar jag. ”Det ska vara naturligt dagsljus” har hon konstaterat. Naturligt dagsljus är absolut det bästa och ger en naturlig effekt.
 

799A9912 1Naturlig dagsljus skapar en fin stämning.

 

799A9946 "Vilken ljus vi har, titta upp" ropar Anna Riska åt mig.

 

Kvällen innan bestämde vi att vi gör en fotosession följande dag efter jobbet. Vilken tur vi hade! Dagen visade sig bli en underbar solig septemberdag med klarblå himmel.
 
Utan att jag hann ställa några önskemål på bilden och stämningen, så konstaterade hon ”Jag vet – vi ska till Vasklot till det gamla fabriksområdet. ”Coolt” tänkte jag. Efter jobbet körde vi till Vasklot, som ligger lite utanför Vasa centrum. Stället verkade vara precis rätt, tänkte jag. För det fösta är jag väldigt förtjust i gamla industribyggnader och för det andra gissade jag att förutsättningen att få rätt stämning i bilderna var goda. Den stämningen som jag föreställt mig i mitt huvud. Vi var på helt samma linje för hur vi uppnår den bästa bilden.
 

Anna Mari Karhunen verkstallande direktor

Inspirerande fabriksområdet på Vasklot i Vasa.

 

”Som i Berlin” konstaterade jag åt henne när vi kom fram till Vasklot. Wau, vilket fint ställe! Jag ville ju att bilderna inte skulle kännas konstgjorda eller fåniga utan att de skulle reflektera mig och vara äkta. Efter att jag nu sett bilderna tycker jag att hon träffar målet galant. 

 

Anna Mari Karhunen toimitusjohtaja  Gamla fabriksområde i Vasklot liknar Berlin.


I nästa blogginlägg berättar jag hur det gick till då jag landade i Vasa.
 
Kommentera eller ställ gärna frågor i kommentarsfältet nedan.
 
 

måndag 1 oktober 2018 - 06:00

”Varför Bloggar du inte?”

Ingen ovanlig fråga nuförtiden. Jag stöter på den frågan ofta i olika sammanhang. ”Njaa… Varför inte, men vad skulle jag skriva om i min blogg?” har jag gått och grubblat på. ”Det finns ju så många bloggar som är hur snygga, bra och innehållsrika som helst” har jag resonerat. Så många teman känns redan som om man har bloggat klart om dem, som om det inte finns mera att skriva om.
 
Jag medger! Jag gjorde det största felet, nämligen jämförde mig med andra redan etablerade bloggare. Jag jämförde mig med dem jag ser upp till. Jag lade ribban så högt att det kändes omöjligt att komma över den. Jag lade tanken åt sidan.  Jag upplevde att tröskeln var för hög för att blogga.
 
När jag senast för några veckor sedan hörde påståendet: ”Du borde nog börja blogga” med fortsättningen ”du skulle säkert ha hur mycket som helst att berätta”, så hade jag faktiskt tänkt på saken redan länge. Jag hade bara inte kommit mig för att börja blogga.  Jag lovade personen att jag den här gången skulle överväga det på allvar. Passade nog skulle jag åka jag på en retreat resa. Där hade jag tid att fundera på detta och samla tankar till bloggen. Jag kommer säkert att berätta om den här detoxresan i min blogg i något skede.
 
Jag har skrivit blogginlägg tidigare på företagets blogg när jag jobbade som marknadsföringsdirektör på ett IT -företag. Då skrev jag på engelska både som ”ghost writer” för VD:n och som mig själv i min roll i företaget. När jag skrev dessa blogginlägg tändes den första gnistan för att blogga. Det var roligt och givande att blogga och inte alls så farligt som jag sedan ändå inbillade mig på förhand.
 
Nu känner jag att det är dags att jag startar min egen blogg. Kanske är det åldern och det att jag är mamma till en fantastisk, nu 4-årig, flicka som gör att jag tar steget? Efter jag blivit mamma upplever jag att jag blivit mera ödmjuk mot mig själv mot andra. Det är en stor och underbar sak att få vara mamma. Jag har konstaterat för mig själv, att det räcker att jag är jag.
 
Jag heter Anna-Mari Karhunen. Jag är mamma och maka som arbetar i Vasa som VD på HSS Media. Jag är er nya bloggare på Sevendays.
 

Anna Mari Karhunen 3

Fotosessionen på Vasklot i Vasa.


Jag kommer att skriva om teman som står mig nära och som är viktiga för mg. Ni får följa mig i mina tankar kring ledarskap, företagskultur, kreativitet, karriär, skapandet, jobbet, formgivning, konst och mode. Därtill delar jag säkert med mig av mitt familjeliv, vårt ”smultronställe” kryddat med några receptförsök.
 
Det här blir en spännande resa! Häng med!
 
Kommentera eller ställ gärna frågor i kommentarsfältet nedan.