fredag 2 november 2018 - 07:00

Jag har varit Pesco-vegetarian nu i 6 veckor

Som följd av min ”detox” resa jag nämnde om i mitt första blogginlägg har jag varit pesco-vegetarian sen dess nu ungefär i 6 veckor.  Vad betyder Pesco vegetarian. Pesco vegetarian äter fisk, skaldjur, ägg och mjölkprodukter, men inget rött kött eller kyckling.
 
Att lämna det röda köttet bort bara blev en naturlig fortsättning utan att jag ens riktigt medvetet bestämde att ändra på min kost. Efter en vecka upptäckte jag att vi ju inte har ätit rött kött eller kyckling alls i familjen. Detta skedde alltså före den senaste klimatdiskussionen. Nu när matvanorna och dess ekologiska konsekvenser debatteras aktivt, så känns det rätt bra att hänga med i svängen, naturligt utan tvång. Inget hållbart och bra härstammar från tvång inser jag.
 

Farka skaldjur VasaSaluhallen

Färska Musslor på Vasa Saluhallen. Bästa just nu!


Jag bestämde mig för att fortsätta med vegetariska rätter och började undersöka och experimentera med olika recept. Att tillträda mera vegerätter blev en rolig grej i vår familj. Vi äter annars också mycket fisk jämfört med rött kött. I och för sig så var det inte en megastor ändring att lämna bort röda köttet. Jag märkte dock att jag blev ännu mera medveten om vad jag handlade i butiken och vad vi äter hemma. Att handla blev en ny upplevelse för oss, ”vad allt finns här som man inte upptäckt tidigare”.

Ni som är vegetarianer minns säkert tiden då ”rostade rotfrukter” var ungefär den enda rätten man fick på restaurang. Ni som fortfarande har skräckbilden och uppfattningen om att vegemat är antingen dessa rostade rotfrukter eller grön sallad, gissa vad, dessa dagar är förbi kan jag berätta.
 

Spagetti alle vongole

Spegatti alle vongole är en av Alinas favoritlmat


Jag har blivit förvånad över hur smakliga vegerätter det erbjuds på restauranger. Vegekunder tas på allvar, vilket är fantastiskt. Restauranger lägger tid på att bygga upp unika smakupplevelser med bra ingredienser, kvalitativa råvaror kryddat med fantastiska örter som skapar fina smakkombon. Jag har aldrig tänkt att jag skulle bli så taggad för vegetarisk mat. Denna tid har lämnat ett djupt spår i mig. Nuförtiden brukar brukar jag välja restaurang på basen av att jag vet att de har bra vegerätter. Åtminstone som alternativ. Tidigare har jag inte ens lagt märke till vad om finns bland menyns vegetariska rätter. Nu gör jag det, vilket har öppnat en härlig ny spännande smakvärld för mig.
 
Det blev väl uppenbart att mat, dvs. kulinariska upplevelser är viktigt för mig. Vi har en stark matlagningskultur hemma tack vare våra föräldrar som lagat mat av olika typer. Vi är uppvuxna med det. Vi, båda jag och min make, för vidare den kulturen i vår familj med vår dotter. Att laga mat och att äta tillsammans varje dag är naturligt för oss. Vi äter mångsidigt. Det är väl därför det inte var någon konstighet för oss att byta till vegetarisk kost, utan snarare en port till nya smakupplevelser.
 
Jag mår bra både i kroppen men också i huvudet. Det tog sin tid före jag blev van vid känslan av att vara mätt utan att känna den där tunga känslan i magen, ni vet. Det är ju det som man tror är normen, om att man ätit tillräckligt. Det tar sin tid att lyssna på sin kropp och ge den tiden att anpassa, ge den chansen och se vad som händer. Självklart ska man se till att maten man äter är näringsrik och kvalitativ. Bara gröna salladsblad duger inte. Under dessa veckor har jag hittat en helt ny underbar värld. Det finns massor av fantastiska vegetariska recept till förfogande.
 

Vegesoppa

Smaklig vegesoppa med tillbehör.


Om jag skulle fortsätta med vegelinjen, så hör ni, vad ska jag göra med allt älgkött jag har i frysen från i fjol? Det som påminnande mig om köttet i frysen var ju att min makes pappa jagar och jag fick veta att de fått säsongens första älg. Årets älgjakt har nyss börjat. Vi har haft den glädjen och fördelen att ha frysen fullt med vilt kött. 
 
Säsongsmat är även en Ekologistkt hållbar lösning. Trots att det påstås att vi borde minska köttkonsumtion, är massproducerat kött en helt annan sak än vilt kött. Jag försöker utnyttja säsongstenkandet också i matlagning så långt det bara går, oberoende av vilken rätt jag lagar. Älgkött är ju säsongsmat som bäst.
 
Jag står inte för någon ”ism” utan framhäver balans. Därför är säsongsmat en bra vinkling om man vill ägna tankar kring ekologiska val och stöda närproducerat, jordbruk vare sig det handlar om vegetarisk mat eller kött.
 

Ekologisk Gronkal på Vasa torget

Ekologisk grönkål av superkvalitet på Vasa torget.


En av de bästa källorna om vad som är i säsong nu är den finska säsongkalendern. Den samlar och berättar vad som är bäst just nu. Man konsumerar just de råvaror och ingredienser som är bra och fräscha nu i stället för att lagra dem i all evighet. Frakta och paketera i värsta fall använda konserveringsmedel att de hålls. I dag så får man nästan vad som helst fån matbutiker året runt.
 
Ja vad ska jag göra med det goda vilda köttet jag har i frysen? Vi äter ju upp det, så klart. Med olika ”mat ismer” tycker jag personligen att man inte ska ta dem för seriöst. Egen kropp och samvete med en rejäl dos bondförnuft räcker långt. Med medvetna val kan man ta ställning till ekologiska frågor t.ex.  genom att satsa på säsongmat, närproducerade ekologiska råvaror, söka sig till lokala Reko försäljarna. Det handlar om att hitta en bra en bra balans som passar livsstilen, kroppen, själen och plånboken. Rött kött smyger sig in i mitt kök på nytt i rimliga mått.
 
Köpte inhemska rödbetor från torget en dag, så det blir rödbetsplättar, kantarellsås och mörkt ris i kväll. Sedan måste jag komma ihåg att ta fram älgsteken från frysen för att få den i ugnen i morgon. De får puttra länge i ugnen och samla in all god smak från buljongen och kryddorna. Jag kanske tar en titt på något recept i Mickes nya bok ”Mickes Vilt” som just kommit ut. Han är ju en av de främsta Förespråkare för säsongstänkandet och närproducerad mat i inte bara i Finland utan hela Norden.

Hurdana erfarenheter har du av att äta vegetariskt mat? Kommentera gärna eller ställ frågor i kommentarsfältet nedan. 
 

tisdag 16 oktober 2018 - 06:00

Energisparvecka på dagis

Den internationella klimatrapporten publicerades förra veckan och teman diskuteras aktivt på olika fronter. Under de senaste dagarna har vi fått veta av olika experter hur snett det egentligenstår hur snett det egentligen står till med vårt klimat och om inga åtgärder vidtas är konsekvenserna katastrofala. Vi har även blivit upplysta om hur var och ens beteende och agerande påverkar klimatförändringen och vilka åtgärder vi borde vidta. Väldigt oroväckande men inget nytt under solen skulle jag säga. Detta har vi vetat sedan länge.
 
I stället för att jag listar X antal ”to do’s” som var och en borde göra eller ändra med sin livsstil, får var och en själv fundera och bestämma hurdana åtgärder en tillämpar i sitt liv. Information finns öppet för alla som är det minsta intresserade av att ta del av den. Som ett exempel har SITRA sammanfattat klimatrapporten till 10 saker alla bör veta  samt delat på konkreta åtgärder som var och en kan vidta.

 Alina 22

 

Ett stort och komplext ämne som klimatförändringen skall väcka tankar och åsikter. En del människor agerar medan andra ignorerar eller till och med förnekar. Sedan finns det de som påstår att individer inte kan påverka utan det är de stora förorenande länderna och industrierna som borde ta itu med det, samt att det egentligen är den politiska beslutsfattningen som är den största boven. Där borde väl  de”vassaste pennorna” sitta med stora ambitioner, viljan och förändringsförmågan. Lätt eller enkelt är det inte.
 
Jag hör till den gruppen som vill ta ställning. Jag är av den åsikten att oberoende av vad de stora staterna, länderna, industrierna, företagen gör, kan jag, vill jag, i mina personliga val påverka klimatet och naturen. Det är uppenbart att de stora aktörerna bör ta itu med saken men det jag som individ kan göra är att rösta antingen i butiken med fötterna och plånboken samt i politiken genom min rösträtt.


Alina 33 

Min ”Aha-upplevelse” kring miljöfrågor har jag fått för över 20 år sedan. Min första konkreta åtgärd minns jag skedde när jag bestämde som ordförande i bostadsaktiebolaget att huset skulle skaffa återvinninscontainers. Att ha dessa extra containers var frivilligt på den tiden och närmare ett undantag. Vår familj har sorterat hushållsskräp sedan dess.


Det växer fram en ny medveten generation i våra barn. Jag var så imponerad när jag hörde att de har en så kallad energisparvecka på dagis där min dotter Alina går. Barnen mellan 2–6 år lärde känna till olika skräptyper. De fick lära sig vart glas, metall, ekologiskt skräp, papper, paff osv. ska stoppas. Genom lek, spel och pyssel lyftes det fram och diskuterades olika ekologiska frågor. Vilket fantastiskt dagis! Inte hade vi sådana temaveckor när jag var på dagis på 70- 80-talet.

 

Enigt Alina var temaveckan jätterolig. Dagispersonalen konstaterade att hon klarade de olika övningarna och uppgifterna under veckan utmärkt. ”Va roligt” tänkte jag, vi sorterar hemma och har lärt henne att sortera sen hon förstod vad skräp betyder. Det som är naturligt för mig är naturligt för henne. Enligt dagispersonalen hade barnen upplevt veckan som intressant, och de hoppades att barnen även genom eget intresse kunde ta initiativ hemma kring temat med sina föräldrar. Barn är ju fiffiga! Vi vuxna står som rollmodeller för våra barn, men på samma sätt lär barn oss nya tankesätt bara vi låter dem göra det, lyssnar på dem, tar barnen med i olika vardagspyssel. Det är upp till var och en att fundera vad som passar familjens rutiner.
 Alina 11
Det handlar om att vara medveten om och känneteckna sina dagliga beteendevanor och rutiner och sedan steg för steg ändra på dem mot den riktningen man vill. Hur mycket i vardagen gör man på ”autopilot”? Det kunde vi alla fråga oss.
 
När jag skriver detta så upptäcker jag samtidigt att jag kunde göra mera. Under de kommande veckorna tänker jag lista fram vilka de hållbara åtgärderna kunde vara och prioritera dem för att kunna vidta åtgärder, sådana åtgärder som är realistiska för vår familj att förverkliga.
 
Den första minsta lilla åtgärden jag kom på kommer här. Jag kommer att kontakta bolaget som tar hand om fastighetsskötseln i huset vi bor i om möjligheter att få en kartongcontainer för en sådan saknas helt och hållet. De andra sorteringscontainers finns, vilket är bra och enligt lagen. Förhoppningsvis kan jag sortera även mjölk, saft, grädde och andra kartongskräp i vårt hushåll snart.  Att återfinna sitter så i mina rutiner att detta vill jag åtgärda.

 
Kommentera gärna under hurdana tankar väcker temat dig och din familj.

fredag 5 oktober 2018 - 06:00

Att bli "headhuntad" - hur gick det egentligen till?

Det var en vanlig dag på IT-bolaget där jag jobbade som marknadsföringsdirektören då samtalet kom. ”Jag har något du kunde vara intresserad av” sa en bekant headhunter i andra ändan. ”Hur går det på jobbet, trivs du bra?” fortsatte han. ”Lyssna på vad det handlar om och bekanta dig med materialet jag skickar dig före du svarar”. ”Okej” jag gör det.

 

Jag har varit med på headhunter uppdrag tidigare och visste att det inte är några ”lätta poster” de söker kandidater till och själva rekryteringsprocessen är krävande.

 

Jag fick materialet jag skulle bekanta mig med. Det handlade om att bli Verkställande Direktör i Vasa på ett finlandssvenskt Mediabolag. Rekryteringen skulle vara ens ks. ”Scandi rekry”, där man söker kandidater från de olika nordiska länder. I detta jobb kombinerades alla de elementen som intresserar mig professionellt och som jag har jobbat med på olika sätt. Exempel på de olika elementen är digital transformation, organisatorisk förändring, intäktsutveckling, människor och en mycket utmanande bransch, nämligen Mediabranschen. Branschen som står i mitten på en stor ekonomisk och innehållsmässig förändring. ”Inte har jag ju jobbat som VD tidigare ” funderade jag. ”Superintressant” konstaterade jag. ”Yes, jag är intresserad” meddelade jag hag honom följande dag.
 

VD Anna Mari Karhunen

Anna-Mari Karhunen


Sommaren 2017 gick åt till rekryteringsprocessen. Jag har varit med på liknande processer i andra sammanhang och därför visste jag att det blir en tuff sommar. Processen var uppbyggd av 5 faser och efter varje fas föll kandidater bort. Efter att jag meddelat att jag var intresserad inleddes snabbt den första intervjun med headhuntern.

 

Första intervjun var viktig för båda parter. Under intervjun fick jag en djupare insyn vad det handlade om och gav mig bra möjligheter att ställa frågor. Efter intervjun kan båda parter fundera om det finns förutsättningar för en gemensam framtid? Vi hittade, som jag upplevde det, ett ”win-win”-läge, vilket ju är det bästa. Sedan var det upp till mig att klara av resten av de olika faserna.

 

De två följande faser var psykologiska- och kvalifikationstester som evaluerar ens personlighet och match med uppdraget. Dessa uppgifter är ofta knepiga för det är omöjligt att förutse vad man ska svara, hur ska man svara, vad vill de att jag ska svara. Det kan vara upp till 100 sådana frågor. Ingen ”Peace of cake”.

 

Fast jag ju visste, att det inte finns rätta eller fel svar, så kunde jag ju inte låta bli att fundera på ”vad ska jag svara, hur ska jag vara, vad har jag svarat på de tidigare frågorna”. Det jag visste att man inte ska göra i sådana fall, dvs. analysera och försöka förutspå de ”perfekta svaren”. Sådana svar finns inte. Det enda man kan göra är att vara ärlig och ge svar man själv anser är rätt och beskriver en. På basen av svaren gjorde headhuntern en sammanfattning och analys. Stämmer analysen av mig överens med första intervjun han hade med mig? Får han en trovärdig helhetssyn av mig? Finns det en match?
 

Anna Mari Karhunen VD HSSMedia

Anna-Mari Karhunen


Tydligen fanns det, för jag blev inbjuden till fjärde fasen. Intervjun med HSS Media Styrelsen, dvs. de som söker nya VD:n, ägde rum i Helsingfors.  Här bör man vara väl förberedd och ha hemläxorna gjorda. För de som sitter på andra sidan bordet är smarta personer som vet vad de vill, vet mera än du vet, utan att de avslöjar det. Jag kände mig väl förberedd och fullt laddad.

 

Intervjun var en av de tuffaste jag varit med om. Samtidigt upplevde jag att intervjun var givande och bra. Styrelsen hade föreberätt sig väl och ställde bra, tuffa frågor, men ”huh” så jag var slut och tom efteråt. Frågorna var väldigt öppna. Jag mins inte exakt vilka frågor som ställdes, men de kunde ha varit T.ex. ”Vad anser du vara de största förändringskrafterna i dagens mediehus, varför, och på vilket sätt skulle du ta itu med dem, så att HSS Media klarar sig i framtiden?” Eller frågan: ”på vilka värden baserar du ditt ledaskap på”? Här ska man inte börja svamla. Man bör ha funderat och analyserat saker i förväg och bildat en egen syn på omvärlden. Följer man branschen och är intresserad av modernt ledarskap så vet man nog svaren, svaren som känns äkta och reflekterar dig.

 

Någonting hade gått rätt för jag blev inbjuden till Vasa, till sista intervjun med personer från HS Stiftelsen som äger HSS Media Ab. Jag skulle till Vasa, för första gången i livet.

 

De var en solig och varm augustidag i Vasa. Det kändes som att intervjun gick bra. Lite olika frågar jämfört med tidigare och mera om Vasa och hur jag ser på ett liv i Vasa. ”Du är ju bosatt i Helsingfors, har din familj där och dottern som går på dagis. Hur har du tänkt på den helheten”? Jag tror jag svarade ”det löser sig och sist och slutligen så handlar det ju bara om logistik”. Det här har jag fått uppleva mycket konkret efteråt.

Anna Mari Karhunen VD 3

Anna-Mari Karhunen

Klappat och klart! Efter intervjun navigerade jag mig till stranden med hjälp av Google maps och hamnade på ett vackert hus, som visade sig vara restaurang Strampen. Jag beställde ett stort stop öl och satte mig på terrassen och njöt av den varma sensommardagen.

 

Jag hade kommit till den sista fasen och nu var den över.  Efter par veckor fick jag samtalet ”HSS Media styrelsen har valt dig - grattis!”. Jag bodde ju i Helsingfors, hade min familj där och hade inga kopplingar till Österbotten. Det var nog mycket för mig att fundera på, mycket annat än ”bara logistik”.

 

Har du blivit headhuntad? Hur upplevde du det? Kommentera eller ställ gärna frågor i kommentarsfältet nedan.  


I nästa blogginlägg får ni veta vad hände sen när en Helsingforsare landar till Vasa för att börja som VD.

måndag 1 oktober 2018 - 06:00

”Varför Bloggar du inte?”

Ingen ovanlig fråga nuförtiden. Jag stöter på den frågan ofta i olika sammanhang. ”Njaa… Varför inte, men vad skulle jag skriva om i min blogg?” har jag gått och grubblat på. ”Det finns ju så många bloggar som är hur snygga, bra och innehållsrika som helst” har jag resonerat. Så många teman känns redan som om man har bloggat klart om dem, som om det inte finns mera att skriva om.
 
Jag medger! Jag gjorde det största felet, nämligen jämförde mig med andra redan etablerade bloggare. Jag jämförde mig med dem jag ser upp till. Jag lade ribban så högt att det kändes omöjligt att komma över den. Jag lade tanken åt sidan.  Jag upplevde att tröskeln var för hög för att blogga.
 
När jag senast för några veckor sedan hörde påståendet: ”Du borde nog börja blogga” med fortsättningen ”du skulle säkert ha hur mycket som helst att berätta”, så hade jag faktiskt tänkt på saken redan länge. Jag hade bara inte kommit mig för att börja blogga.  Jag lovade personen att jag den här gången skulle överväga det på allvar. Passade nog skulle jag åka jag på en retreat resa. Där hade jag tid att fundera på detta och samla tankar till bloggen. Jag kommer säkert att berätta om den här detoxresan i min blogg i något skede.
 
Jag har skrivit blogginlägg tidigare på företagets blogg när jag jobbade som marknadsföringsdirektör på ett IT -företag. Då skrev jag på engelska både som ”ghost writer” för VD:n och som mig själv i min roll i företaget. När jag skrev dessa blogginlägg tändes den första gnistan för att blogga. Det var roligt och givande att blogga och inte alls så farligt som jag sedan ändå inbillade mig på förhand.
 
Nu känner jag att det är dags att jag startar min egen blogg. Kanske är det åldern och det att jag är mamma till en fantastisk, nu 4-årig, flicka som gör att jag tar steget? Efter jag blivit mamma upplever jag att jag blivit mera ödmjuk mot mig själv mot andra. Det är en stor och underbar sak att få vara mamma. Jag har konstaterat för mig själv, att det räcker att jag är jag.
 
Jag heter Anna-Mari Karhunen. Jag är mamma och maka som arbetar i Vasa som VD på HSS Media. Jag är er nya bloggare på Sevendays.
 

Anna Mari Karhunen 3

Fotosessionen på Vasklot i Vasa.


Jag kommer att skriva om teman som står mig nära och som är viktiga för mg. Ni får följa mig i mina tankar kring ledarskap, företagskultur, kreativitet, karriär, skapandet, jobbet, formgivning, konst och mode. Därtill delar jag säkert med mig av mitt familjeliv, vårt ”smultronställe” kryddat med några receptförsök.
 
Det här blir en spännande resa! Häng med!
 
Kommentera eller ställ gärna frågor i kommentarsfältet nedan.