onsdag 18 juli 2018 - 00:37

Egen tid eller något liknande

20180717 232315Så när Babblarna tystnat för dagen och Makka Pakka (I drömmarnas trädgård) slutat plocka stenar och yra runt. Så då är det min tid. Smilla somnar efter mycket om och men just kl 23. Jag tänker att hon behöver det där extra goset med mig efter dagen trots att jag ibland lite går sönder av hennes ovana att gå an hela tiden. Malte somnar först av alla, han lägger sig själv utan desto mera tjafs. De andra två, Tyra och Milou somnar nästan samtidigt. Smilla kastar sina gosekaniner runt i rummet, skrattar, dricker vatten, dricker mjölk, går på pottan, tillbaka igen... men så, plötsligt. Så sluter hon sina vackra blå. Jag rusar in mot köket, fram med bären och saftmajan. Här ska kokas saft.Så länge det kokar upp så trycker jag ner trötta ben och svullen fot i barnens iskalla uteplastpool.. den är inte fräsch efter kvällens bad men allt funkar just nu. Det kalla vattnet gör gott. Myggen samlas kring mig och jag försöker undvika att titta på alla leksaker som är spridda överallt. Och jag smånjuter. Det börjar skymma igen. Härligt!

20180709 18463720180707 17451220180707 120916
Och nu då? Nu väntar saften som skall hällas upp på flaskor. Och köket doftar jordgubbar. Det doftar hem. Den njutningen kan trots allt räknas som egentid.

måndag 16 juli 2018 - 07:19

"Lite ditåt" räcker oftast inte

Linns inlägg om arbetstider och arbetsformer väckte mig som en liten klocka i helgen. Jag är alltså ingen vän av stämpelklockor. Har upplevt så många gånger att liknande system kan vara hämmande. Tryggt är det och tydligt framför allt. Men att se kön i tiderna bildas framför klockan just före kl.16, det var ingen direkt skön känsla. Och kanske redan då, under mina jobb i tidig ålder, så drömde jag om andra sätt att arbeta. Nu styrs vi ju självklart av en tydlig lagstiftning vad gäller arbetstider och villkor, vilket är bra. Det skyddar, det tryggar och det ser till att oklarheter, som faktiskt kan hända, inte ska bli av. 

 

20180711 011110

Jag är en tydlig vän av "frihet under ansvar". Min kreativa sida väcks till liv nattetid, fast numera har jag svängt lite och pallrar mig upp ultratidigt istället. Som chef har jag inte heller ro eller direkt tid att göra allt för mycket skapande arbete under dagens normala timmar - de upptas oftast av annat.  Så ansökningar, planer, tankar.. de kommer när resten sover. Jag tycker också om resultat- och prestationsbaserat jobb - jobbar man flexibelt, får jobbet gjort, så är jag absolut ingen som står med klockan i handen eller kikaren framför ögonen. Den chefen är jag inte. Jag är övertygad om och utgår från att alla vill göra sitt bästa och gör det också. Då kan man också bestämma en del av sin tid, om det är möjligt, själv. Nu går det inte att jämställa alla yrkesgrupper alls. Många har klienter med stränga tidtabeller och många yrkesgrupper måste vara på plats i princip hela arbetsskiftet. men det finns också andra sätt där att tänka nytt och stötta också för att känna av att man kan få vara med och påverka. För det är kanske det som det handlar om idag; man vill kunna påverka sin vardag och arbete. Vilket är en jättebra sak, det betyder också engagemang. 

Jag vågar påstå att arbetsklimatet och arbetsformer idag är en konkurrensfaktor. Därför finns också tävlingar som "Finlands Bästa arbetsplats". För att kunna konkurrera om talangerna, arbetskraften, intresserade och engagerade, så krävs det mera idag av en arbetsplats. Mera än enbart lönediskussioner. Man vill ha en vardag man kan påverka. man vill bidra på ett tydligt sätt, man söker arbetsplatser som kan ge det lilla extra.  Jag tycker det är underbart att det är så! Att man vågar prata om det. Att arbetstagare konkurrensutsätter, vill pröva annat emellan, och därmed också vill ge det lilla extra guldkornet. 

Nu är det inte så att alla gilla lösa tyglar, frihet och ansvar-tanken. Jag har också lärt mig att klara strukturer behövs om en sådan arbetstidsform skall fungera. "lite ditåt" räcker inte. Det finns få saker som kan stressa en del så mycket som just oklarhet, osagda förväntningar mm. Samtidigt finns det de som bara älskar den tanken; deras kreatvitet vet inga gränser.  Så olika är vi och tur det! Det som är kanske det mest intressanta är att arbetsklimat och arbetstidsformer och vardag blivit en konkurrensfaktor att räkna med. Det innebär i sin tur att man som arbetsgivare måste och vill ge det extra och en mångsidighet för att möta upp olika kommande talanger och förmågor. 

 

lördag 14 juli 2018 - 06:22

Hej pappa, det var länge sen

Hej pappa, solen stiger upp i den stuga du byggde i slutet av 70-talet. Havet låter precis som det alltid gjort en varm sommarmorgon i juli. 14 juli. Din födelsedag. Ditt hus är fyllt med skratt och just nu sovande barn. Jag tror du gillar det så. Liv och rörelse. "Barn ska synas och höras", sa du. Väl märkt av att du fostrades under den tiden barn inte skulle höras. Under den tiden då riskvasten låg framme på bordet som ett hot.

20180714 2

Klockan är bara lite efter sex på morgonen men jag har svårt att sova i värmen. Det är sådana här vackra morgnar man bara inte får missa. Du brukar säga just det. Att sådant här inte får sovas bort. Det fanns tider då du väckte mig runt 05 för att vittja nät eller om höstarna för att det var dags för älgjakt. Jag saknar de stunderna. Jag njuter av tystnaden själv numera just de klockslagen. men minns mycket väl att vi satt i båten tidigt på morgonen och jag halvsov. Men jag visste det var viktigt för dig. Och jag visste att det var tid då det var vi som umgicks. Att titta på orrspelen tidiga morgnar var också din grej, Din slitna ryggsäck som du älskade var fylld med kaffe och mammas nybakta. Minns att jag satt där och dels tråkades ihjäl men dels också fascinerades. Av naturen. Av dig. 

Så här på din födelsedag så brukar vi fira dig med jordgubbstårta. Alla var alltid hemma då du fyllde år. Det var viktigt sa du eftersom du ändå tyckte lite synd om dig sjäv som "enda karln i gården". "För många kvinnor" sa du och skakade på huvudet ibland. Likväl satt du troget i soffan i min favoritaffär och väntade när kläder skulle provas. Där satt du i din läderjacka och keps från Vörå Maskin och traktor. "je du färdig? Itt? Nähä, väntar tå". Sa du.

Saknaden är len numera efter dig. Len men ändå så påtaglig.  På något sätt ser  jag och vi dig här fortfarande. Varje dag tänker jag på dig. Pratar om dig. Varje gång jag tar avgörande beslut tänker jag på dig. Vad du skulle ha sagt. Det fanns många drömmar också hos dig. Jag ska snart förverkliga en av de saker du drömde om men som du kanske inte vågade. Jag ska ta med dig dit. Du hade kanske hejat i smyg men lite avrått mig, du var ingen vän av drastiska beslut. Men i smyg, i smyg, hade du ändå gillat det och muttrat lite om  att inte flyga högre än vad vingarna bär. Men pappa, de bär mig. Det har de alltid gjort men jag var tvungen att få dem att växa till sig med tiden. Jag räknar med att de är starka nog nu.

20180714 080218

Idag pappa ska Tyra springa sin första stafetttävling. I Närpes. Du hade varit självskriven där. Hon är lite nervös men jag tar mig an din attityd "itt je så nouga. Man jär så bra man kan bara" sa du under tiderna du och jag åkte runt på friidrott. Jag försöker minnas din inställning. För den var skön. Du snackade aldrig om tävlingserfarenhet, inte om tider, inte om vem som fick vad eller var intresserad av medaljerna. Men du var intresserad av att jag gillade det. 

"nu kommer en moffalåt" ropar Malte när Vikingarna spelar. Idag ska vi spela moffalåtar hela dagen. Vi ska äta jordgubbar och fira dig där du är. 

fredag 13 juli 2018 - 07:14

det första steget mot något nytt

Ledigheten börjar med en liten Milou som kan gå! det första steget mot

självständighet.

Det blir några dagar på stranden! Lite friidrott, lite husbil, lite röja alla skåp, men väldans mycket annan planering. När jag är taggad är jag farligt effektiv. Juli månad bjuder på så många saker i år. Visserligen ingen direkt vila, men möjligen själslig vila. 

I Molpe väntar sommarhuset, havet och lugnet. 

Jag är egentligen helt allergisk mot att planera saker under semestern. Det funkar inte för min hjärna. Jag har aldrig haft en "to do" lista vad gäller semestern - den finns ändå hela tiden på jobbet. Det ska helst vara några tomma dagar. När man kan vakna och känna att man inte vet vad dagen bjuder på. Det är det inte helt i år men av andra orsaker. Jag vill sällan kuska runt, helst inte packa sjuhundra väskor men blöjpaket och babymjölk. Så i år satsar vi på att ta en kort liten tripp mot södra Finland och Stockholm och sedan njuta av Västervik och Molpe. Lite Vörå också självklart. 

 

20180709 19054920180709 19010120180629 191929

"Jag vill daaaagis" vrålar Smilla och fäktas i  bilen när vi kör om hennes dagis. Det blir långtråkigt med långt lov för vissa även om man försöker hitta på saker. Men så är jag ingen lek och stojare heller. De får hänga med på vardagliga sysslor, sen kör vi stranden efter det. 

Så började ledigheten så här för min del; med en Smilla som klippt sin pannlugg, färgat den orange och smetat färgen i soffan. "Å sååå fiiiint", säger hon och springer undan med den sax hon olovligen tagit.

20180712 18274420180712 135112

onsdag 11 juli 2018 - 17:17

Tåfft!

För en som aldrig fått kläm på det här med att hänga i rep...så var dagens träning inför Toughest Finland en grym seger. jag kan klättra numera! Första gången på.säkert 30 år! Tåfft skön känsla!

20180711 220180711 120432

måndag 9 juli 2018 - 21:41

High five

Jag gör high five med en av våra unga studerande som klarade en uppgift han inte trodde han skulle klara. Ansiktet och blicken sken som solen.  Och min blick också. Fatta hur mycket duktiga, vackra, kunskapshungriga människor det finns här i världen. Och att så många hittat till oss. 

Jag hörde på Framgångspodden (ja, jag vet, jag tjatar om den men den är så bra!) igår och då var det Christer Olsson som var gäst.  Ett av dagens största samhällsproblem kallade han uttrycket "what´s in it for me?". Det att man i många lägen först funderar på sin egen nytta av saker och ting. Om det inte helt klart serveras, så backar en del. För att det liksom inte finns något bra att hämta.

Detta sågade han, Olsson, totalt och menade att det förstör många olika projekt, utvecklingsmöjligheter och framtidsdrömmar. Att stanna vid den egna nyttan leder till ingen nytta alls. Olsson säger att man borde vända på steken i alla lägen och fundera på "What´s in it for you". Så himla sant.

Om en politiker enbart tänker på nästa val och vad som kan maximera hens kampanj, ja då kommer det inte att gå. De som det går bra för är oftast de som har en övertygelse, ett värdeledarskap, och som inte utgår från vad man själv kan håva in. Och tro mig, de flesta politiker drivs av en stark övertygelse, så politkerhån och förakt gör sig inte till hos mig alls. För det är inte sant -klart att det finns undantag överallt men det kan man inte utgå ifrån. En övertygelse om att världen kan bli bättre är bland det finaste vi har tycker jag.

Tvärtom så finns det många andra samhällsektorer där "what´s in it for me" härskar. Jag ska inte gå in på vilka i detta skede. Men det finns absolut.

Denna fråga kom att gro i mig i natt när jag satt och vaggade Milou och försökte lugna ner en vild tvååring som hellre sover i mammas säng än i egen. Och i morse, när jag fick möjligheten att undervisa, så satt det perfekt. De som också lär sig kanske lättast är även de som drivs av andra tankar och drömmar, som vill mera och tänker utanför boxen egennyttan. 

Så när jag highfivade i morse så kände jag mig inte så pinsam alls, utan mera som så att värdeledarskap och en gemensam nytta bär samhället. Och att what´s in it for me" kan vara en livsfarlig inställning för framtiden. What´s in it for you - det bär längre.

 

36810567 10155720373081864 1753802405868208128 n

 

lördag 7 juli 2018 - 07:09

Ekonomen och jag

Efter att den lilla nyheten om  att jag sadlar om kom ut så har jag kärleksbombats. Fullständigt. Och jag hade inte väntat mig. Men så det värmer! Tack, tack, tack! Den här veckan har jag liksom överraskats av medmänniskors vilja att heja på, ge stöd och värme. Lite så att det tog mig på säng! Det har väldigt mycket varit "You go girl". Till och med en kommentar av en tidigare skolkompis från 1998 sade just så. Och jag tänker"wow".  Så fina ni är. 

Och så till en doldis i bloggen. Min man. Han syns inte så ofta här, säger han. Jag ska outa honom lite mera. Han är ingen direkt "ja-sägare". Om han, ekonomen, höjer tummen så då, ja då vågar man också. Jag är drömmare men också realist. Han är ekonom och mest realist. En söt sådan. En pålitlig sådan. Han är raka rör över hela linjen, tja, det kan jag vara också men i en mjukare version kanske.

 

20604349 10154880692086864 2267779473848227505 n2

Nå, hur som helst;  bakom varje dröm, nästan i alla fall, som kan bli verklighet, finns människor som tror och stöttar. Min man Andreas är en sådan som direkt tar mig ur eventuella galna drömmar om han ser att det barkar åt skogen. Det är han som säger nej när jag föreslår att han ska bygga en köksö på egen hand med hjälp av mig, och nej när jag tycker vi ska måla om igen och att jag ska göra det och även han som blir galen om jag tankar hans bil och inte tar kvitto (jag förstör hans bokföring de senaste tio åren på vad han tankar och hur ofta. Allt i fina tabeller. De ni!).

 

Så när han tyckte att jag skall tuta och köra, att jag ska testa nya saker och läser planer och nickar försiktigt. Hummar lite (det är inte direkt champagne och fest utan mera hummande då) och går från rum till rum, ställer relevanta frågor som jag kanske kan bli lite hispig på. Så tja, då är det väl knappast något som stoppar mig. Och det som ligger i luften just nu. Framtiden.

Men först; fotboll hela helgen. Inte min arena direkt, men barnen sköter den här biten galant. "Du mamma, du blir ingen fotbollstränare någonsin. Du är rädd för bollen" säger han, sexåringen men ångrar sig och tänker att jag blivit sårad. Så han berömmer maten istället "Åh mamma, detta är LÄCKERT! Det känns som om det här är inne i framtiden, så galet utsökt mamma"! Var han lär sig allt? Från barnkanalen givetvis.

torsdag 5 juli 2018 - 00:31

Du ser yngsta ut någonsin

"Du ser yngsta ut någonsin!" säger Malte i tron att det är något som går hem hos mammor. Han har spanat in min klippning hos flygfrisören på Arlanda. Och där var det minst lika raka rör. Jag smyger mig in där och ber om att få en klipptid och kanske de har lite tid för en toning typ? Naturligtvis "Vi fixar allt" svarar ägaren och frisören. Han klipper tre andra samtidigt som mig. "Du har gult hår fröken" säger han. "Neeee, det är solblekt. Inte gult" säger jag. "Här i min salong, säger vi att det är gult. Vi gillar inte den färgen". Säger han. Och jag rodnar. "nej men gör vad du vill, ta bort det gula" utbrister jag nästan panikartat. Och det gör han!

Raka rör är många gånger de bästa. Inte alla gånger. Men definitivt när det kommer till hårfärg och frisyrer. 

 

gult har2

onsdag 4 juli 2018 - 02:30

Schyssta värderingar

"En mjuk och öppen arbetskultur behöver inte betyda myspys hela tiden och för mycket tjafs. Nej, det ska handla om schyssta värderingar och hur vi säljer dem inåt och utåt" . Så sades det under dagens debatt om värderingar i arbetskultur, vilka brand man bygger och vilka förmågor man attraherar. Och så kom vi in på det att vara schysst. Och hur viktigt det är i konkurrensen om talangerna! Att inte tro att det betyder " låt alla få som de vill" nej det betyder att man har värderingarna i skick, att man utstrålar det, lever enligt det och bygger ett varumärke utgående ifrån det. Där betonades både vikten av sociala medier som jämställdhetsfrågor och mångfald. Att det inte längre handlar om goda löner enbart utan om en kultur man skapar kring arbetet och hur den attraherar kompetens och intresse.

 20180703 13030420180703 320180704 112456

Om samma sak talade också Isabella Löwengrip på Expressens scen. Om familjevänliga arbetsplatser, en förskola som hon ska starta på jobbet för att de är så många som bebisar i huset. Tänk vilket härligt tänk. Men det är inte bara för att vara vänlig - det är för att ta vara på de kompetenser som hon har i huset, för att främja den kunskapshelhet och förmågor hon har och det är helt klart en genomtänkt strategi. Med andra ord skapar hon ett varumärke med de värderingar hon jobbar med och som också syns väldigt tydligt utåt.

Eftersom Almedalen bjuder på det ena och andra, känns som om det är fortbildning och inspiration de luxe, är det som en fullständig lyckoruskänsla att få välja och vraka. 

 

tisdag 3 juli 2018 - 14:23

Almedalen

vilken härlig början på dagen. En pratstund med både Annie Lööf och Isabella Löwengrip!

20180703 13045820180703 13072920180703 220180703 092625