Hen är bara så

tisdag 17 oktober 2017 - 09:15 | 2 Kommentarer

 

”Sån är han, han blir så när han dricker” ”han menar inget, han bara skojar”. ”Han bara berömmer ju dig” ”ja hon är lite närgången” och så skrattas det rått. Ja, listan kan säkert för många göras lång vad gäller närmanden med sexuella anspelningar.

Vem drar gränsen då? Det kan man själv endast göra. Man vet med all säkerhet när olusten och känslan att man bara vill springa undan kommer sig på. Där är gränsen.


Senast jag hade en diskussion om det här med en manlig bekant där jag använde argumentet ”hur skulle du se på det om det var din dotter eller son det var frågan om. Svaret blev att jag inte får gå till personligheter. Men det får man visst tycker jag. Det är väl ändå där det är, den riktiga smärtpunkten? Att göra det personligt, för det är personligt på alla sätt och vis. Så länge man skjuter det bort från sig ärdet enkelt att rycka på axlarna. 


I lilla aktuellt/ Barnkanalen tog man upp just detta för en ung publik. Det som är så svårt att förklara men de som ändå vet så mycket. Plötsligt kryper det fram att de vet och har hört betydligt mera än man tror att de vet. Och att förklara vad man menar med att ingen ska få röra ens kropp på det viset. Det är knepigt, det är svårt,  men jag ser ingen poäng i att inte lyfta frågan med barnen; låta dem fråga, svara på frågor och bara vara ärlig. Jag vill inte att de lär sig känsliga saker via veckotidningar (läser man kanske inte längre )  eller nätets underliga forum där det mesta förvrids. Vad betyder närmanden” säger Malte. ”Att man bli provocerad? Slåss man då?”. Nej. Inte på det sättet men man gör någon illa med att vara fysisk på ett sätt som den andra inte vill. ”Öh...säger man förlåt då”? Undrar femåring. Nej, man går därifrån.

På något sätt så gillar jag Me too - kampanjen väldigt mycket. För det är först när saker blir personliga som de på riktigt lyfts och känns. Att diskutera sexköp likaså. Hur många gånger har man inte politiskt debatterat den frågan. Sen , när jag brukar fråga hur han (ja det är oftast en han som är emot kriminalisering av sexköp med argumentet att ”var och måste få välja själv vad de vill göra”) skulle se på det om det vore egen dotter eller son. Då tar diskussionen slut. För det är ”en annan sak”.


Låt mig göra klart för er alla som tror det; det är ingen annan sak alls. Det är exakt det som man bör se framför ögonen för att på riktigt förstå att det handlar om människor.

2

Kommentarer

  • LillMorran

    28.10.2017 04:47 (22 dagar sen)

    I.o.m metoo, så har ett argument dykt upp i mig, ett som jag inte vågat lägga ut på våra vanligast sociala medie, för det skulle bli sån ramaskri över den. Men en sak som dök upp var att det finns ofrivilligt tafsande också inom äktenskapet. Vilket kanske inte många tänker på... Ex. Mannen trugar, man säger att man är trött, orkar inte... Mannen trugar lite till... Och till sist får han som han ville. Dvs inte respekterar, partners önskan, utan trugar tills hans vilja blir mättad.

    • Anna Bertills

      31.10.2017 06:28 (19 dagar sen)

      så är det och det borde man också diskutera och belysa! I svenska medierna har det här också lyfts!


Skriv kommentar

Observera att kommentarsfunktionen inte stöder användningen av emojis.