Arton år och livrädd för val
Det är min första vecka på den riktiga ledigheten nu. Förstås är det andra saker som ska funderas på nu, men jag behöver iallafall inte tänka på skrivningarna längre. Jag kan dessutom se mera klart på de senaste veckorna och känslan man gått omkring med under dem. Reflektera lite. Linn Jung skrev ett så jäkla bra inlägg nyss som var så mitt i prick. Alla vuxna, alla lärare, alla jämnåriga abin, alla hetsande personer som bidrar till den här studenthetsen skulle behöva läsa det inlägget. Alla gymnasier borde hyra in personer som Linn Jung för att föreläsa för alla angstiga ungdomar och lugna oss. Eftersom studenten och framtiden och allt det är så aktuellt för mig nu känner jag att vill skriva av mig lite.
Jag tycker för det första att det verkligen är så jobbigt på något vis att studenten ska göras till en så himla stor grej. Visst blir det kul att i juni sedan bli uppmärksammad och firad. Visst är det roligt att släkt och bekanta bryr sig så mycket. Den delen är ju rolig, när det kommer till firandet och allt det. Men det gör också att under skrivningarna är man ännu mer stressad. Rädslan över att inte få fira sin student på samma gång som alla jämnåriga gör att skrivningarna känns svinjobbiga. Nu har ju den där rädslan ändå varit lite obefogad för mig. Jag är en kreativ typ som aldrig riktigt fått så mycket nytta av mina färdigheter i skolan. Skolans inlärningsmetoder har heller inte fungerat så bra för mig, min skolmotivation har aldrig ens existerat, men jag har heller aldrig haft det så jättesvårt i skolan. Det har väl gått medelmåttigt bra. Jag har inte brytt mig så mycket egentligen. Jag har försökt halvhjärtat och sedan kommit hem och spenderat min energi och tid på mitt kreativa skapande istället, som jag brytt mig om mest. Men i skolan har jag nog klarat mig.
Folk hetsar så mycket kring skrivningarna och jag blir så trött på det, förstås har ju jag dragits med i den där hetsen också. Jag satt för fasen i bilen för två veckor sen och bröt ihop för att jag trodde att allting skulle fara åt skogen, för att jag var säker på att jag inte skulle kunna komma in nånstans, för att allting kändes heelt för mycket. För att jag, som egentligen är väldigt samhällsintresserad och alltid gillat samhällslära och liknande, hade intalat mig själv att jag inte kunde ett skvatt om någonting.
Fastän de resultat jag i nuläget fått veta ändå varit helt bra har jag ändå inte förväntat mig någonting i förväg, innan jag skrivit de proven. Man kan vara hur duktig som helst på ett ämne men har man superotur med frågorna, en dålig dag och eventuellt missförstår en provfråga och skriver en superbra essä men om fel grej så kan det skita sig hur hårt som helst, fast man egentligen kan ämnet bra.
Alla vuxna människors välmenande "nooog blir du student, nooog går det bra..." har stört mig så mycket. Vad vet dom? det är så lätt för dem att säga. Inte är det sådär bara. Att man bara bliir student, att resultatet bara bliir superbra. Världens lättaste grej. Någonting alldeles självklart. Kanske studenten känns som världens lättaste grej för någon som redan gjort den och tagit an betydligt svårare saker sen, men när man har det framför sig känns det inte lika lätt, man vet ju inte vad man ska vänta sig. Det lägger ju också ännu mera press på en. För om det är så enkelt och självklart att man blir student, hur är det då om man inte klarar det?
Egentligen satsar jag ju mycket högre än så, och har kunskap för att få mycket mer än så, men innan de flesta skrivningar har jag ändå tänkt - bara jag får godkänt är jag nöjd. Bara jag blir student så är det fiiiine. Ganska synd att man börjar nedvärdera sina kunskaper så mycket också då det känns som att alla andra är så himla duktiga.
Förutom studenten är det ju förstås en heeel del annat man också hetsar kring. Framför allt att söka in till nya skolor. Göra alla hemska livsval man egentligen inte kan göra. Att plötsligt behöva välja sitt framtida yrke när man inte ens kan välja jogurt på morgonen. Det känns som lite väl stort. Lite för mycket som hänger på en själv. Varifrån kom all denna frihet? och varför känns den så hemsk? Jag har dock blivit så van vid att alla stora val ska göras NU NU NU så jag reagerar inte längre på det. Det känns nästan helt rimligt att jag ska styra upp hela mitt framtida liv nu, som artonåring. Många säger att vi är så små som artonåringar, men ändå måste vi göra alla svåra grejer. Svåra val. Man ska veta och kunna allt, fast man ändå inte gör det.
Jaa, och don't even get me started angående det att allt känns som en tävling. Alla ska vara bäst. Flytta till coola städer. Slippa in till världens bästa utbildningar. Få världens bästa jobb. Leva världens bästa liv, osv. Det kan hända att det här inte alls stämmer. Att det bara är någon snedvriden uppfattning jag fått, men det är ändå så jag känner. Det är ändå den känslan jag får av allt det här. Att hela livet plötsligt blivit en sån tävling. Den som är lyckligast sen vinner. Som tur känner jag inte detta bland mina vänner, men bland många jämnåriga kan jag känna det här.
oj huhu.
Hörni, det är fortfarande bara 6 år sedan jag gick ut lågstadiet. Det är bara tre år sedan jag gick i högstadiet. Man känner sig ganska liten ännu. På samma gång som man är så peppig inför allting så känns alla val så orimligt stora. Jag kan inte välja saker. Jag orkar inte bära tyngden av rymden på mina axlar, än. Jag försöker vara så himla stark hela tiden och låtsas som att jag kan och klarar av allting, men det gör jag inte. Det gör man inte. Jag har ingen aning om hur livet ska gå till egentligen och jag förstår inte hur jag skulle kunna veta det heller. Jag förstår mig inte på livet det minsta, och ju mer jag tänker på det och ju mer jag upplever, desto mindre förstår jag mig på det.
En glädjefylld helg
Att beskriva min lättnad, känsla av inre lugn och välbehag är svårt just nu. Tror inte någon i världen nånsin övertänkt och stressat över ett studentprov till den grad som jag gjorde. I fredags skrev jag alltså samhällsläran då. Kändes så otroligt bra att få det gjort. Har inte varit så nervös för något annat studentprov, och inte heller varit så utmattad efter.
Här kommer iallafall en recap på helgen. En helg fylld med glädje. En helg som började på VG klockan 8 fredagmorgon. Som ni ser var vädret fint.
Tror det inte är så svårt att räkna ut vilken av bilderna nedan som är tagen innan och efter skrivningen. Var typ nervös hela skrivningen igenom, och skrev så himla mycket och snabbt. Skrev bl.a om företagsformer, sociala medier, invandring, presidentval och kommuner. En salig blandning.
Efter att ha suttit i skrivsalen sex timmar, klockan 3 alltså, lämnade jag in usb-stickan (vi skrev ju elektroniskt). Jag hann dock aldrig skriva klart den sista essän, men är glad ändå eftersom det kändes som att de andra uppgifterna gick vägen. När vi kom ur salen kände jag mig så slutkörd i huvudet, men också så glädjefylld. Skuttade iväg till bilen och skrattade hela vägen hem pga lättnad och lycka.
Om jag ska vara ärlig hade jag verkligen haft lite lejdon över att behöva skriva samhällsläran på dator istället för på papper som alla mina andra studentprov. Kände att det hade varit lite tryggare innan att veta någorlunda hur provet skulle se ut när man ändå var nojjig över själva innehållet och frågorna. Med facit i hand hade jag aldrig hunnit skriva det jag hann om vi skrivit på papper. Känns ju lite roligt också att vara bland de generationer som får vara med om den här övergången till elektroniskt, så har man fått testa på båda ändå.
Jag körde i varje fall hem i finvädret efter provet för att vänta på Jessica.
Vi svängde då tillbaka till stan för att fira lite. Vi for ut och äta lite vilket var jättemysigt. Under de många år Jessi och jag känt varandra har vi nog aldrig varit ut och ätit bara vi förr. Lite roligt ändå. Efteråt handlade vi, for till mig, kollade film och somnade väldigt tidigt. Laddade upp inför lördagen.
På lördag sov vi ut ordentligt. Vi åt sedan lite frukost och började tagga inför kvällen. Oj som vi hade längtat efter denna lördag. Vi började fixa oss några timmar för tidigt bara för att det skulle bli kväll snabbare.
Vi gick sedan genom stan till förfesten där de andra också var. Klockan var halv sju men solen lyste ännu så himla fint. Samma natt blev det sommartid, vilket tyvärr även betydde en timme mindre på baren för oss.
Detta. Exakt detta var vad vi hade längtat efter så mycket. Att få skåla för, och fira slutet på skrivningarna. Vi fortsatte sedan vidare ut för att fira mera, träffa många bekanta människor, dansa litelite och ha roligt. Är ju ett tag sedan vi hade varit ut nu också så kändes himla kul. 
Idag, söndag, kom jag hem på eftermiddagen och åt lite, bara för att sedan styra tillbaka till stan igen. Vi hängde hos Heidi på kvällen. Åt lite smått o gott, pratade om gårkvällen och skrattade åt våra bravader..
Nu ska jag kolla en film och njuta av att ha sommarlov i mars. Att inte behöva läsa hela tiden, inte behöva stressa över allt man ska ha gjort och kunna se en film utan att ha någonting annat man egentligen borde göra. Det känns så otroligt bra. god natt finingar!
Små lyckostunder bland klagovisorna
Hoppas ni förstår varför uppdateringen här inte är så kontinuerlig för tillfället. Jag är upptagen, och trött. The kind of tired that sleep can't fix. I söndags somnade jag efter 11, omringad av skolböcker med alla lampor på. Vaknade 6 nästa morgon. För att vara den nattmänniska jag är händer det inte så ofta. Stressen över allt har de senaste veckorna ätit upp en inifrån lite. En obefogad rädsla över att allt ska gå åt skogen. Jag börjar dock se ljuset i tunneln. På fredag skriver jag sista studentprovet. Det är om tre dagar. Känns som att allt annat också kommer lösa sig sen bara det är över.
Efter fredag kl.15 ska jag börja njuta av lajvet på riktigt igen. Fira ordentligt. Ha en så himla himla rolig helg och påriktigt skaka av all stess. Fara till lappland med kusinerna följande vecka. Sen ska jag njuta av våren. Möblera om rummet. Städa klädskåpet. Fota så mycket som jag faktiskt vill. Börja redigera filmer igen. Börja måla igen. Äta frukost, dricka vin och kaffe på terassen. Gå på promenader i fint väder. Skriva annat än faktabaserade samhällsanalyser. Lyssna på massa bra musik. Jobba lite. Spendera massa tid med en och annan vän. Bli mer positiv. Sluta klaga i blogginlägg. Publicera annat än telefonbilder.
Här kommer iallafall en liten redogörelse över de senaste dagarna.
I fredags fotade jag lite fasader efter engelskaskrivningen. På eftermiddagen läste jag lite samhällslära för att ta paus från det sen under kvällen. 
Vi hade nämligen sleepover och kollade SKAM till tidig morgon. Så roligt att se första säsongen igen. Börjar vara ett tag sen.
Efter några timmars sömn hoppade jag i mina docs och gick till Aroma efter 9 där jag mötte upp Ida för en mysig frukost. Så himla gott, och så roligt att ses. 
Vädret var vårigt och soligt i stan så gick där en liten stund efteråt, men klockan var ändå inte så mycket så hoppade sen i pyjamasen och sov någon timma till.
For senare och hämtade bror min och så körde vi till Malax för att sova en natt hos mommos. 
Där var det mysigt. Vi hälsade snabbt på kusinerna, åt och så skrev jag en samhälls-essä eller två.
I söndags skulle jag i jobb. Har en beräknad tid för hur lång körtiden är hemifrån dit, och vet exakt när jag ska starta för att komma i tid. När bilar framför mig kör 40 på 60-vägar, stannar i flera minuter påväg in i en tom rondell, använder blinkers på helt märkliga ställen och dessutom har ungefär samma destination som mig så att jag måste dras med dem i flera kilometer. Precis i såna situationer ser jag ut så här. Dör innombords. Tog en uppgiven bild för att fördriva tiden medan chauffören i bilen framför mig sökte efter gaspedalen. Helt otroligt att jag ändå hann i tid, och inte lost my cool.
Imorse steg jag upp tidigt tredje dagen i rad. Så nöjd att jag blivit bättre på det. Duschade en stund, lyssnade på bra musik och fixade lite bättre frukost än jag brukar bara för att få en bra morgon. Började sedan läsa och skriva lite.
For senare på dagen till skolan för att söka in till ny skola. Är dock inte slutgiltigt. Kan ju ändra mig ännu ett tag, men det kändes ju ändå lite. Tog bilden till vänster efter. Ville föreviga känslan. En konstig känsla. Är taggad på framtiden och på samma gång heelt vettskrämd. Andra bilden tagen vi Hedda. Vi preppar samhällsläran tillsammans denna vecka. Lugnar ner varandra och diskuterar alla samhällsfenomen istället för att läsa om dem. Tror det är ett bra koncept.
Nu ska jag läsa lite till och sen sova. Samma grej imorgon sen. Så godnatt kära ni. Tack för att ni orkar läsa denna just nu vissna blogg och mina tyck-synd-om-mig-inlägg. Säger så ofta att jag tycker om människor som är äkta och inte förskönar allt, så försöker agera lite efter det själv. Inte bara skriva att allt är sååå häärligt och kul och blahiblaha.
Allt kommer ändå bli bra snart, och DÅ ska ni få glada inlägg. Lovar. puss och kram skumbanan.