Balkonghistorier
Mitt fotoprojekt om människor i karantän på sina balkonger/fönstergluggar fortsätter och det känns roligt, som alltid, att ha en tydlig riktning. Älskar att vara fokuserad på en grej. Jag har hållit på med fotografering så pass många år nu att fotopromenader där jag fotar "lite allt möjligt" tråkar ut mig och gör mig oinspirerad. Jag behöver lite utmaning, begränsning, riktning för att genuint njuta av det. Idag hann jag bara med en halvtimmes session, och tog då bilderna i det här inlägget.
Våra balkonger och öppna fönster är ju lite mellanrummet mellan vårt vardagsrum och yttre världen, just nu vill jag påstå att vardagsrummen fortsätter ut på balkongerna, speciellt i Salzburg där det är varmt och dörrarna står på vid gavel. Människor vistas mer på balkongen än inomhus, det är som att allas hem är öppna, och jag känner mig inbjuden. Jag är med när den gamla gubben dricker sitt morgonkaffe och i tantens läsning av tidningen i eftermiddagssolen. Nere på gatan känns det som att jag är i deras vardagsrum. Även om vi ska distansera oss från varandra som människor, känns det som att det finns en helt annan närvaro.
Sånt tänker jag på när jag går på mina fotopromenader och fyller på projektet med bilder att sen välja bland.
Jag har valt att döpa det här projektet till "Balkonghistorier" även om det innehåller en del fönsterbilder nu också. Balkongerna berättar så mycket just nu. Historier. Jag laddar upp en del på min foto-instagram (@annabetlehemphoto) så ni kan hitta alla bilder under taggen #balkonghistorier.
Oskärpan på bilden nedan visar osäkerhet. Vågade inte riktigt stå och rikta kameran rakt mot dem och hade inte tid att sätta fokuset rätt. Så det här är en feg bild. Ibland känns det bara som att man måste vidare. Andra gånger vågar jag stå stadigt och ta min tid, sen vinka eller prata med människorna när de ser mig. De är trots allt väldigt öppna här. Tar initiativ, vill gärna vara med, vissa i parken kommer t.om fram och frågar om en bild. Det är så tacksamt.
Om jag ska vara ärlig så har exakt den här balkongen irriterat mig så mycket under tiden vi bott här. Den är så råddig och oftast full med grejer. Det är som ett förråd utomhus. Bra att dom städade lite idag!
Gillade färgen på det här huset så mycket att jag stod där en bra stund, gick fram och tillbaka på trottoaren och väntade att någon skulle komma ut på en balkong. Bättre lycka nästa gång.
Ska man fylla sin balkong med nånting så är det ju ändå växter. Sprider lite mera glädje till förbigående människor än typ....resväskor.
Denna tog jag också på min promenad idag. Den passar inte in det här projektet riktigt, men tyckte färgen, strukturen och siffrorna var snygga tillsammans.
Nu ska jag gå och sova. Hoppas jag får några nya bilder imorgon. Jag har insett att jag behöver två promenader varje dag. En för min hälsas skull - utan kamera. En för mitt projekts skull - med kamera. Så jag promenerar för min själ på morgonen och för min konst på eftermiddagen.
Sista dagen i Wien
Tredje och sista dagen i Wien. Vi åt frukost på ett annat cafe' som hade extra gott kaffe. 
Vi kikade in i katolska kyrkan men gick sen ut ganska fort. Människor pratade superhögt, tog foton på precis allt där inne och betedde sig som att det mera bara var en turistattraktion än en kyrka, och vi kände kanske inte riktigt för att ansluta oss till det schacket, så jag tog EN snabb bild och sen gick vi ut.
Tror det bara är så självklart för oss att när man går in i en kyrka ska man ta av mössan, inte pratskrika och fota i alla fall lite mera sparsamt. Visa respekt helt enkelt. Oavsett hur stark ens tro är känner jag att kyrkor är heliga, och håller man inte med om det så kan man iallafall visa respekt för de som känner så. Nåväl. Kyrkan var i alla fall fin.
När jag ser människor joxa runt med sina selfiesticks helt utan någon slags medvetenhet kring sig själva och sin omgivning blir jag dock alltid akutäcklad över hela den här dokumenteringskulturen och vill typ trycka ner min kamera i väskan och inte ta upp den på en stund. Nåväl, slut på negativiteten. 
Vi jobbar mycket på att leva i nuet och verkligen uppleva saker på resor på riktigt, vi har infört 15 minuters fotopauser och då ska man bara uppleva allting med full närvaro och inte ta en enda bild. I en kultur där fotandet är där ständigt tycker jag det är viktigt att vara lite medveten, speciellt för mig som lever ett sånt fotande liv. Kvalité framför kvantitet helt enkelt.
Och vissa sevärdheter kan man bara spara i minnet också, det är faktiskt möjligt, de blir nästan mer värdefulla då. Man kan alltid köpa ett vykort i efterhand som föreställer platsen (haha kan knappt tro att jag skriver det här) Det är också de platser jag inte fotat som jag minns bäst och känner mest för i efterhand. Kanske att man automatiskt tar en minnesbild med ögonen när man vet att man inte kan se på det i efterhand i kameran.
Det var superblåsigt denna dag, trots att väderapparna hade lovat bättre väder åt oss. Vi orkade inte gå utomhus mera så vi bestämde oss för att besöka konsthistoriska museet som vi nosat på dagen innan.
Lasse berättade att det här museet är ett av världens viktigaste. Vi gick där i fyra timmar och det är nog det otroligaste museet jag någonsin besökt. Det var flera våningar fyllda med fynd från skattkammare, enorma tavlor, skulpturer osv. Och hela byggnaden var alldeles otrolig. 
Eftersom jag egentligen var ganska trött på att fota här, och dessutom ville inspireras av konst inte skapa konst, så har jag bara tagit en bild på vad vi såg i museet. Fint så, tycker jag. Då får jag minnas i huvudet istället.
Men jag kan ju visa mina absoluta favoriter genom att visa vad vi köpte i musee-shopen.
T.ex ett vykort föreställande Belvedere garden förr i tiden. Så fin.
En stooor affisch med den här otroliga målningen som vi båda föll för. Älskar ljussättningen, och inspireras till att måla. Vi hängde upp den på den tomma delen av väggen ovanför soffan och den passar perfekt in med resten av rummets färger och ljus. Borde köpa en ram till den så den får hänga rakt. En sån fin affisch ska inte hänga slarvigt.
Den här hänger bredvid min sida av sängen. Det är viktigt för mig att ha inspirerande bilder att vila morgontrötta ögon på i sovrummet. Blev så akutsugen på att måla en massa tavlor när jag såg den här i museet, och vill kopiera den känslan och känna den här hemma också.
Och sen den här. Hänger ovanför vårt köksbord. Älskar bilder med mycket olika detaljer där människor gör olika saker på olika håll. Fanns många liknande och de var alla så fina. 
Sen började vi bli riktigt dåsiga efter att ha stirrat på konst i flera timmar.
Så vi gick ner till andra våningen.
Och åt lunch här. Gud vad jag saknar den där soppan och den där ölen och den där utsikten nu när jag sitter hemma vid köksbordet och skriver det här. Saknar att äta lunch med Lasse nu när han jobbar </3
Sen kikade vi på lite gamla pengar på högsta våningen innan vi hängde i musee-shopen i typ en halvtimme och sen sa hejdå till museet. Vi såg nog mycket häftigt på den här resan men det facto att vi valde att gå till konsthistoriska och spendera så många timmar där, det var nog kanske ändå det allra bästa. När jag tänker tillbaka på det vill jag dit igen direkt.
Efter det tog vi metron till shoppinggatan vi hade gått på den första dagen för att jag skulle köpa en jättefin skjorta på Benetton jag hade sett tidigare, men så fanns den inte kvar.. Så istället gick vi då på jakt efter middag. Jag hade önskat asiatiskt/sushi för en av middagarna på resan och nu var det dags. Vi hittade till slut ett ställe som var helt bra. 
Och sen fortsatte vid till ett annat ställe på öl, pratade om vilka alla länder man möjligtvis kunde bo i. 
Sen hoppade vi på tåget och for mot Salzburg igen. Så sov vi en natt hemma, tvättade lite kläder och sen fick vi familjebesök och for iväg på nytt, på skidresa..
Arkitektur Wien
Här är lite mera bilder från vår andra dag i Wien. Lite arkitektur-bilder och sånt.
Albertinaplatz
Nationalbiblioteket vid Josefsplatz.
Naturhistoriska museet.
Maria Theresia monumentet.
Konsthistoriska museet.
St. Charles kyrka.
Josefsplatz.
Nu är jag inte helt hundra, men tror det där är ett femstjärnigt hotell. "The ritz carlton" 
Längs Wien floden.
The Belvedere garden.
Nationalbiblioteket i Wien
Som jag skrev tidigare besökte vi nationalbiblioteket i Wien och här kommer lite mera bilder därifrån. Det var nog ett helt otroligt ställe. Så högt i tak, tusentals böcker och fina målningar och skulpturer. 
Blev så inspirerad av all konst vi såg under den här resan att jag plockade fram mina akvarellfärger direkt vi kom hem till Salzburg igen. Fotografering är ju en konstform i sig men ofta blir det så massproducerat på något vis, speciellt när man fotar digitalt, och då kan jag ibland sakna målandet eftersom det går lite långsammare och man lägger mer tid och tanke i det man skapar. Analog fotografering är ju lite bättre när man blir mer sparsam och tänker efter mera. Jag har tänkt att jag på någon kommande resa bara ska fota analogt, 36 bilder på tre dagar. Då lever man verkligen i nuet, och man kan inte ens kika på bilderna förrän de är framkallade. 
Fick läsa lite intressanta grejer om bl.a Beethoven. Det stod på ett ställe att eftersom han varken var attraktiv eller trevlig så fick han inte kvinnor på det vanliga sättet...och vi diskuterade att om man blir beskriven på ett sånt sätt i ett 'museum' tvåhundra år efter ens död, då måste man verkligen ha varit otrevlig.
Målningarna ska föreställa krig och fred.
Svindlande mycket böcker. Hur länge hade det tagit att läsa ut bara den här hyllan? Räcker ett liv? 
Välkommen till Salzburg
För någon vecka sedan, kanske två? händer så mycket hela tiden att man konstant är lite vikovill, jamen iallafall för någon vecka sedan vid midnatt stövlade min bästa kompis upp för trapporna vid oss med fyra stora väskor och så plötsligt var han här, i Salzburg. Han kom alltså inte på besök, han flyttade hit. Innan han fick sin egen lägenhet sov han hos oss någon natt och vi tog igen lite tid. 
Det är intressant hur vissa delar av en hör ihop med olika människor, på något sätt. Efter ett halvår i olika länder hade jag lite tappat den delen, kategorin, av min humor som hör ihop mycket med Kenneth, och förstås kom den nu tillbaka direkt som om den alltid varit där. Undrar vilka små grejer man glömt bort, tappat, som hör ihop med människor från förr? 
Vi gick längs floden in mot gamla stan och jag visade alla mina bästa ställen. 
"Där bakom den där kyrkan finns ett bryggeri där vi kommer dricka öl många gånger"
Och öl drack vi nu också. Perfekt med lite dagsfylla första dagen i sin nya stad. 
"Här är då Getreidegasse!"
Känns så härligt när man blivit så hemma här och kan guida runt folk, och också visa sina hemliga smultronställen. 
En skymt av floden inne från gamla stan.
Skulpturen “Pietá” av Anna Chromy. Jag tycker jag någon gång hört att den har med pesten att göra. Att den gjordes för alla som dog i den. "The empty mantle as a symbol of that which survives us: the love we gave, the works we created, the suffering we bore.” står det på sidan av skulpturen. Någon hade lämnat sin jacka där bredvid. 
Vid Kapitelplatz finns en enorm guldboll med en man ovanpå. Det här "konstverket" kallas Sphaera och är gjort av Stephan Balkenhol. Mannen på globen står och söker sin fru som han tappat bort. Hon står inne i en utkarvad del av bergsväggen och jag hittade inte dit den här gången så att jag kunde visa det åt Kenneth, men det är inte långt dit från mannen. Den delen av konstverket kallas då "Woman in the Rock". Det kanske är lite symboliskt att det är svårt att hitta henne fast jag varit dit åtminstone två gånger tidigare. Adressen är iallafall Toscaninihof 2. 
Vill man upp med funikulären till berget och se på borgen ska man gå längs den här lilla gatan.
Sen köpte vi lunchsmörgås från mitt favoritsmörgåsställe nära floden och satte oss sedan vid pelarna nära katedralen och kikade på folk. Bredvid satt en familj på typ 10 pers som alla satt på rad och åt banan, jag vågade inte fota dem men det hade blivit en så rolig bild. Ni kan försöka föreställa er. 
Människor utanför katedralen i eftermiddagssol.
Några hundar fotade jag också denna dag, ganska många egentligen. Kan visa dem senare. Jag försöker ju fokusera på människor nu men när man fotat hundar så mycket finns det ändå i en. Det är inte bara sådär att komma ifrån, bara för att man bestämmer sig för att fokusera på något annat, och jag behöver ju inte komma ifrån det heller. Finns ju utrymme för båda. 
Fina Salzburg.
Sen började vi gå hem igen för att kika vad Lasse hade på gång.
Så fullt på uteserveringarna denna söndag.
Då var det extra soligt och husväggarna pryddes av fina skuggor.
Hundarna njöt också av solen.
Promenadstråket som leder mig hem.
Några sista bilder för dagen, på väg över bron.
Sen kom vi hem och stämde Kenneths Ukulele.
Wien dag 2
Jag har plockat bort en massa turistfoton ur det här inlägget och slängt in dem i ett annat istället, så blir detta inte så långt. Det var 161 bilder här först, kanske inte rimligt.
Den sjätte februari vaknade vi upp till vår andra dag i Wien. Jag hade packat ganska dumt så klädde på mig denna morgon med vetskapen om att jag ännu denna dag skulle frysa lite. Lasse hade packat desto bättre, exempelvis den gosiga blåa fleecen.
Vi begav oss ut kring 9 kanske? Vi brukar vara ganska tidigt igång på morgonen på resor och jag älskar det. Vi åt frukost på ett cafe' i närheten, sen var vi redo. Promenerade genom mäktiga Josefzplats bland enorma hus.
Vi skulle till nationalbiblioteket som är inne i Hofburgpalatset. Ska visa lite mera härifrån senare, det var så otroligt mäktigt här. Det var inträde till det här biblioteket (6€ för studerande och 8€ för vuxen) Ovanligt för ett bibliotek kanske, men tycker verkligen det var värt det.
Sen gick vi vidare. Här vid Albertinaplatz.
Jag och min nya vandringsryggsäck från Jack Wolfskin, fast man inte ser den så bra här. Så bra grej att låta axlarna vila för en gångs skull och istället lägga vikten på höften. Då kan man bära med sig hur många extra objektiv som helst. 
Jag ville ta en gosig bild på oss och Lasse gjorde en ful min vilket jag märkte först när jag såg bilden på kameraskärmen. Denna bild togs precis efter det. Luring alltså. Så nu får han bara vara med halft. 
Sen var det dags för dagens första öl vid Palmenhaus.
Nytt favoritställe. Här kommer det ju vara smockfullt i sommar. 
Sen var det ober, zahlen bitte och så på språng igen.
Stötte på denna bekanta Salzburgare, som alltså bodde i Wien som vuxen.
Alltså Österrike och speciellt Salzburg är verkligen ett perfekt ställe för en musikintresserad fotograf som mig eftersom det finns så mycket fin natur att fota och staden är så inriktad på musik. Wien också för den delen. Blev så imponerad av Wien. Hit vill jag komma i sommar igen, har hört att det ska vara väldigt varmt här ibland. Vill gå runt och upptäcka mera, och dricka öl i parker i solen. Dröömin! 
Sen kom vi till Maria-Theresien-Platz och tror jag aldrig sagt wow så många gånger efter varann nånsin. Var så genuint imponerad och helt stum. Storheten syns kanske inte helt på bilderna men det är som två enorma byggnader mittemot varandra och det kändes så mäktigt.
Naturhistoriska museet.
Maria Theresia monumentet som är byggt i drottningens ära år 1888. Nu började jag läsa mera om henne och hon fick tydligen 16 barn (Bl.a Marie Antoinette) med Frans Stefan av Lothringen (Frankrike). Mozart finns faktiskt också med i det här monumentet på sidan. 
Och konsthistoriska museet.
Fick sån Paris-feeling av gatorna och byggnaderna här.
St. Charles kyrka, i södra änden av Karlsplatz. "En av de mest enastående barockkyrkorna norr om Alperna" 
Vidare.
Så promenerade vi längs med den här floden som alltså mynnar ut till Donau. Man kan alltså åka från Passau till Wien med båt, vilket vi faktiskt funderade på att göra. Då hade vi åkt Flixbus från Salzburg till Passau, sen hoppat på båten klockan 9:00 en fredagsmorgon och varit framme i Wien 18:30 på lördag. Båten i fråga åker alltså bara de dagarna. Det hade kostat 300€ per person, såg jag nu. En häftig grej tycker jag. 
Vi tog oss inte fram bara genom att gå. Vi testade faktiskt metrosystemet, och hoppade på några spårvagnar. Köpte ett 24 timmars kort den andra dagen när vi insåg att vi inte ville ta ut oss för mycket, utan faktiskt ha lite energi över också, för att orka dricka mer öl ;) 
Svängde hastigt och lustigt in på ett loppis och vips så hade jag köpt en österrikisk klänning. Älskar färgen. Det är ju inte en riktig dirndl, utan någon slags barnversion tror jag, men föredrar den här modellen. Vet inte när jag ska ha den, men kändes obligatoriskt att köpa någon slags sån klänning här och var så glad över att hitta en på loppis i så fin kvalité. "Made in Austria / SALZBURG LINZ INNSBRUCK" står det på tvättlappen. 
Hundertwasserhaus. En sevärdhet som såg så bra ut på turistbilder på instagram men som var så...grå i verkligheten. Så kan det kanske vara. Hade väl varit finare i solljus än det stormiga gråa vädret vi hade här. 
Sen styrde vi kosan mot ett ställe jag hade hittat på Pinterest, som Lasse också blev taggad på. 
Nämligen Belvedere garden. Nej men alltså det här stället var så otroligt. Måste komma tillbaka hit i sommar när det är blommigt och grönt. 
Hallihallå.
Ganska typisk outfit för den Österrikiska versionen av mig. Haglöfs jacka och vandringsväska, men också kostym-byxor och skor. Så förvirrad stilmässigt. Gillar dock hur livsskeden påverkar ens stil och rör till det lite ibland. 
På väg till spårvagnen stötte vi på krigsmonumentet "Heldendenkmal der Roten Armee". Byggt 1945 för de 17,000 sovjetiska soldater som stupade i Wien under "Wienoffensiven". Här kommer det vara fint i sommar när fontänerna är igång. 
Vi tog spårvagnen till Stephansplatz för att söka middagsställe, men framför allt wc. Så dålig ovana att gå kissnödig för länge när man går runt såhär på resor att det till slut blir riktigt riktigt jobbigt. Det var därmed bara några riktigt snabba bilder jag tog på Stefansdomen som är Wiens katolska kyrka. 
Vi var på jakt efter Wienerschnizel och hittade restaurangen Figlmüller Bäckerstraße som serverat den längst, i 110 år närmare bestämt. Vi hamnade stå i kö ett tag för att få ett bord, men till slut lyckades det. Orkade äta så mycket som 2/3 av schnitzeln, och då ansträngde jag mig verkligen, men de var ju ganska stora, och goda! Ottakringer, som lagas i Wien, drack vi mycket på den här resan och det är faktiskt min nya favorit. Har köpt den flera gånger i mataffären hemma i Salzburg efter det. 
Sen kom vi hem till airbnb-lägenheten och jag testade min klänning igen. 
Testhoppade den och ramlade av sängen. 
Sen somnade vi med lampan på efter en lååång och fin dag med många intryck.
Wien dag 1
Vid elva tiden den fjärde februari rullade vårt tåg in i Wien från Linz och vi tog oss direkt till vårt airbnb. Helt okej lägenhet på bra ställe. Vi hade först fått fel kod till dörren men så hjälpte grannarna oss så vi slapp in. Sängen var supermjuk, mmm skönt tyckte jag, inte så skönt tyckte Lars. Sov gjorde vi iallafall. Nästa morgon steg vi upp och promenerade in till stan. Det var också lite blåsigt och kyligt i Wien den här dagen. Väderappen sa att det skulle bli bättre om någon dag. 
Så det här fick också bli en butiksspringardag. Här fanns ju så mycket bra att titta på. Lasse testade fina tröjor och jag tittade på. Roligt tycker jag. 
Kikade på en massa väskor. Och på denna resa gjorde jag äntligen slag i saken och köpte mig en vandringsryggsäck, som jag funderat och velat kring sedan september men aldrig kunnat bestämma mig. En fjällräven blev det inte denna gång. Filmade så mycket mer än jag fotade på denna resa så har bara en video på den där väskan nu från denna dag, kanske det kommer senare. 
Ett loppis hittade vi också. Fyllt med Levis-shorts och åttitotals stickatröjor. Vi köpte ingenting. 
Gamla fina hus är bäst.
Man fick nog lite ont i nacken på den här resan av att titta upp på alla höga byggnader. Inte mig emot, den här staden tog mig med storm.
Min vandringsutrustning börjar snart vara komplett. Det är bara en sportklocka kvar. Vet inte vad jag vill ha. Men vill också kunna analysera sömn, puls, steg, stressnivå och annat som Lasse gör. Det är intressant. 
Vi gick genom Zara men insåg att vi är så otroligt trötta på Zara. Så funderade vi kring om det är vi som besökt Zara för mycket eller om dom faktiskt slutat innovera så mycket som förr? Zara kändes så spännande och kul för några/något år sen. Hittade alltid så mycket, nu blir jag alldeles matt när jag går där igenom. Eller så har jag blivit för kräsen och kritisk när jag shoppar, så trött på att köpa plagg jag inte ÄLSKAR. Och då är det ju inte lika lätt att shoppa precis.
Har exempelvis aktivt sökt ett par perfekta jeans (mjuka, INTE högmidjade, raka, tillräckligt korta i benen, rätt blå färg osvosv...) nu i snart 2 år. Inte köpt ett enda par för jag är, för att citera Veronica Maggio, "aaldrig nöjd, för lång eller kort eller smal eller bred, jag vill hitta rätt men jag ser bara fel...."
Här var vi på riktigt gosigt, snällt humör. Sånt ska man dokumentera.
Lasse nös.
Och hade mig att testa fina stickatröjor som han tyckte 'passade perfekt', men sen köpte jag ingenting. Bara en för stor kortärmad från herrsidan. Jag är iallafall tacksam att han hjälper mig i mitt shoppande när kräsenheten tycker allt ser tråkigt ut. Avsaknaden av bra loppisar här med samma standard som typ Relove i Helsingfors har verkligen förändrat min stil. Gillar ju inte att köpa nya saker, och verkligen inte på H&M, så har mest blivit att jag gått runt i mina vandringsbyxor sju dagar i veckan, tagit av dem när de behövt tvättas och sen lagt på dem igen förrän de ens hunnit torka ordentligt. 
Vi hittade en enorm Benetton-butik och Lasse köpte några nya supermjuka jobbskjortor. 
Så började vi gå hemåt igen för att vila lite. 
Utsikten från trapphuset.
Efter att ha legat på soffan i några timmar med en godispåse och vinflaska gick vi ut och åt på Vapiano. Sen kom vi tillbaka och drack lite mera vin. 
Och så somnade vi i den mjuka sängen, och så var första dagen över.
En dag i Linz
Skrev i något inlägg nyligen att jag ville boka in en ny utflykt och åka någonstans. Sagt och gjort, vi bokade på söndag och åkte på tisdag. Det blev mera en resa än en utflykt eftersom vi åkte lite längre, vilket passade riktigt perfekt för snart skulle Lasse börja nytt jobb här i Österrike och då har vi lite mindre gemensam tid att spela med. Första stoppet var Linz och bilderna jag tog där kommer jag visa i det här inlägget. Berätta om vad vi gjorde. 
Så tisdagen den fjärde februari, i ett pissregnigt och stormblåsigt Salzburg sprang vi genom parker, över broar och övergångsställen med våra väskor tills vi kom till Hbf där vi hoppade på ett tåg till Linz som gick kl. 7:22.
I dessa situationer är vi ofta lite väl hurtiga för vårt eget bästa, ibland kan man ju faktiskt ta bussen. Känns konstigt nu att skriva det. Jag - hurtig? Hurtig är det sista ordet jag skulle ha beskrivit mig själv som förut, nu är det liksom de vi är. Läskigt och fascinerande och häftigt hur åren, livet och människor förändrar en. Plötsligt är man så annorlunda att man hajar till när man ska beskriva sig själv i sin egen blogg. Är det här jag nu? wow. Nåväl, efter två timmar i tåg kom vi fram till ett lite mindre regnigt men ändå ganska regnigt Linz.
Det blåste och var ganska kallt så det blev lite butiksspring för att hålla värmen. Gillar att gå omkring i bokhandlar med Lars, speciellt här omkring när det finns så bra utbud. Vi förlorar oss själva i hyllor, tappar bort varandra och sen mitt i allt stöter vi ihop vid en ny hylla och då har vi en massa att visa varandra som vi sett, och han är så bra på att hitta fram sånt som passar mig. Det är en av mina favoritsaker med att leva med en annan människa så där nära inpå och känna varandra så bra. Man kan hjälpas åt att hitta roliga passliga grejer. Exempelvis allt av Jojo Moyes åt mig. 
Lite utforskande måste man ju ändå göra i en ny stad, trots att man fryser röven av sig. Vi kikade in i en mörk fin kyrka. Vi börjar kanske bli lite mätta på häftiga kyrkor här, men nog är de alltid värda en titt ändå. 
Snajdiga skyltfönster.
Goa gångar.
Kreativa kransar.
Stiliga stenar.
Äntligen någon som fattat hur man ska stava!
Promenerade...
Vidare...
Genom...
Fina torg...
Mellan...
Stiliga hus...
Hus vid stora torget.
Fint cafe'
Så, efter att ha set lite av innerstan, började vi gå mot teknologiska museét, för att få upp lite värme inomhus och samtidigt se någonting intressant. 
För att komma dit skulle vi över floden, där det strömmade kraftigt den här dagen. 
Det var mycket statistik, miljöförändringar och digitala innovationer. Det var helt intressant men när vi några dagar senare gick på ett annat museum kändes det här...lite fjuttigt kanske. Det tog inte så lång tid att gå igenom allting. 
Men det fanns en musikavdelning som förstås fångade mitt intresse. Det var olika mojänger och påhitt som skapade musik. 
Sen när vi gått igenom allting kollade vi på någon rymdsimulation i 8K. Det var mäktigt, men vi blev också jättedåsiga och trötta i mörkret där inne. Blir alltid så när man gått runt och haft kallt, och sedan kommer in i mörker och värme. Så trött. 
Så när vi var klara gick vi på jakt efter öl. 
Och det hittade vi. Det är roligt hur självklart det har blivit för mig att dricka öl här i Österrike, jag som aldrig drack öl i Finland. Har knappt märkt när det förändrats, det har bara blivit så. Undrar om det är mycket godare här? 
Bra med lite hundsällskap.
Efter vi ölat färdigt styrde vi stegen ganska direkt mot middag. Lasse hade hittat ett veganskt hamburgarställe som vi gick till. 
Vi hade förväntat oss att det skulle vara mer av en restaurang än grill, vilket var en liten besvikelse, men maten var ändå bra, och ölen.
Sen gick vi vidare. 
Klockan började närma sig åtta och vi styrde stegen mot tågstationen där vi hoppade på ett tåg mot nästa stad....
Det var roligt att se Linz eftersom vi pratat om det tidigare. Dock imponerade staden inte på oss så stort. Det kan förstås varit vädret som gjorde oss lite mindre taggade på att verkligen upptäcka och se staden, kan hända det skulle vara riktigt trevligt där en varm sommardag, men Linz är trots allt en industristad och vi kände att de inte hade satsat så mycket på turismen. När vi på förhand sökte på nätet om Linz kom det inte upp många "what to do in Linz" artiklar även om det skulle finnas, även om det finns intressanta saker att göra där. Man tvingas bara söka lite mera noggrant.
Passau ur min nya lins
Här kommer mera bilder från Passau, som lovat. Är det uppenbart att jag var lycklig över lite vidare vinkel? Jag tycker att jag verkligen fått med storheten av husen i dessa bilder. Kändes förstås fascinerande att plötsligt få med ALLT, och ville bara sikta uppåt, få med alla linjer. Nej nu måste jag nog boka in en ny utflykt åt oss så jag får fota mera. Borde nog åka någonstans nästa vecka. 
En dagsutflykt till Passau
En av de bästa sakerna med att bo så här långt nere i Europa är att det finns så många charmiga städer runtomkring som man kan åka till, fast bara över en dag. För några veckor sedan, 6 januari, for vi iväg till den tyska staden "Passau". Vi hoppade på bussen tidigt på morgonen och var framme efter två timmar. Vädret var perfekt för att gå runt utomhus. Det här var alltså på trettondagen så alla butiker var stängda och att promenixa runt var vår enda plan. 
Passau är ett speciellt ställe eftersom det är en stad där tre floder möts: Donau, Inn och Ilz. Efter att ha gått runt i morgonkylan i någon timme och kikat på floderna blev vi kaffesugna. Stället nedan var dock stängt. Så vi gick vidare.
Över julen införskaffade jag ett vidvinkelobjektiv. Har fotat allt från porträtt och vardagsbilder till natur nu i flera år med antingen 50 mm eller 85 mm. Det är ganska tätt, speciellt för arkitektur när man reser osv. Det har i och för sig gjort mig mera kreativ och aktiv när jag fotat, då jag behövt röra mig runt, backa för att få med saker i bilden, och inte kunnat använda zoom. Men jag har ändå funderat på ett vidvinkelobjektiv och haft det på min kamerainköpslista. Det är nog lite ovant, världen har öppnat sig - bokstavligen. Får med så mycket! Den här dagen i Passau var första gången jag testade linsen på riktigt, och den presterade bra.
Vi gick vidare. Kikade in i en kyrka, träffade på en Tölpel. 
En grej som Lasse berättade när vi promenixade var att Hitler tydligen bott här en liten tid. Sökte lite mera om det nu och det var tydligen när han var kring 3 år. Jaha. 
Förintelsen, nazityskland och allt kring det har alltid väckt mycket intresse hos mig sedan jag först kom i kontakt med det i lågstadiet, högstadiet? Tycker det är så intressant att läsa om det, se på krigsfilmer från andra världskriget osv. Det är så svårt att förstå sig på det, svårt att ta in - och jag vill och försöker, men kan inte. Nu är vi ju också så nära här. Vi har vandrat i berg där vi kunnat på håll se Hitlers sommarstuga (Kehlsteinhaus i Berchtesgaden) och många städer här runtom är ju kopplade till honom, kriget. Det är fortfarande så svårt att ta in, men det är ändå på ett helt annat sätt när man är här och har mera överblick på var vissa städer finns i relation till varandra exempelvis. 
Så gick vi längs med en av floderna. 
Och bestämde oss för att gå upp till slottet. Några hundra trappsteg, och kändes riktigt passligt. 
Fina utsikter. Här ser ni också två av floderna. 
Så hittade vi en hiss som tog oss upp ännu lite högre.
Så fastnade vi här i typ 20 minuter och såg när de blåste upp en luftballong. Och så pratade vi om hur vi båda drar vår gräns vid luftballonger. Hade inte vågat. 
Sen regisserade Lasse mig för en bild som han ville ha på sig. Abselut sa jag. Så här blev den. Hade varit riktigt fint utan träden till vänster.
På väg ner igen.
En dag i Passau räcker riktigt fint. Det är väldigt häftigt där men man hinner gå igenom stan och se allt fint under några timmar, två dagar hade nästan varit mycket. Vi hade under dagen hittat en restaurang som vi bestämt oss för att äta middag på. Den skulle öppna klockan 5 och nu var den halv 3 och vi hade inte så mycket mera att se, så vi slog oss ner vid floden i solen och lyssnade på podd/läste bok. För såna livsnjutare är vi.
När solen började gå ner blev det kallt. Då behövde vi röra på oss. Men klockan var bara 4 ännu och gick plötsligt sååå långsamt. Vi gick in i de få souvenirbutiker som hade öppet, köpte ett litet fat med floderna på, tog lite foton. 
Sedan var det några minuter kvar. Då gick vi mest längs floden och huttrade. 
Sen åt vi, drack gott kaffe, och till slut vid 8 var det dags att börja gå till bussen som tog oss hem. 
Rekommenderar verkligen en dagsutflykt till Passau om ni befinner er i någon närliggande stad!
Kommer också ett till inlägg med lite mera foton från den här resan, lite mera vyer och arkitektur. Blir så äckligt långa inlägg från min sida ibland när man har så mycket bilder man vill visa, så försöker dela upp det lite.
HÄR är förresten en video jag klippte från dagen, för filmade faktiskt en hel del. Så roligt när man hittar tillbaka till olika kreativa uttryck man oavsiktligt pausat med, i det här fallet video eftersom det varit så mycket fokus på stillfoto på senaste tiden.