Banananaaa

Skrivet av Anna Betlehem 05.11.2018 | 1 Kommentarer

Tidigare i höst gick jag en kurs där vi pratade mycket om konst och fotografi. En uppgift som vi fick där var att välja en mening ur en bok och sedan ta en analog bild utifrån meningen man valt. Man skulle visualisera bilden i sitt huvud före man tog den och kanske hitta på en historia till den. Det är också just det som jag gillar så mycket med analog fotografering - att man måste vara mer sparsam och fundera igenom sina foton mera innan man tar dem. Bilden nedan är den som jag valde och presenterade.

"I change what I am wearing five times before I see you" blev meningen jag sedan valde till min bild och den kommer från boken "Milk and Honey" skriven av Rupi Kaur. Jag hade väldigt många bilder i mitt huvud som snurrade och flöt ihop i varandra. En natt när jag hade för många ideér i huvudet för att sova låg jag och hittade på en historia.

Min slutliga ideé landade sedan på att fotografera någon som är på väg ut ur sitt hem. Människan har inga kläder på sig och alla plagg som han testat ligger på golvet. För att göra det mer intressant böt jag ut kläderna till bananskal. Personen är på väg ut för att träffa någon ny och därför har han varit nervös och testat så många plagg. Jag drog det sedan till att bananskalen symboliserar alla skal personen skalat av sig - i det här fallet de olika sidorna av sig själv han visar åt människor. Det att han sedan går utan kläder betyder att han går som sig själv.

Den digitala telefonbilden ovan är från när vi fotade. Vi var några stycken som samarbetade med allas våra bilder och det var tur för jag hade köpt ganska mycket bananer...

Den vita ljusstrimman på bilden jag slutligen valde  visste jag inte om förrän vi hade framkallat bilderna och jag såg den där. Det var med andra ord ett misstag men ett ganska lyckat misstag. Jag hade tidigare varit lite rädd för att nakenheten skulle ta över bilden så passade rätt bra in.

I en värld där allting går så snabbt hela tiden och fotografering ofta innebär att man tar bilder på rullande band och allt görs på så kort tid så är analog fotografering så skönt. Jag älskar hur nästan meditativt det är. Man får ta tid på sig, får tänka igenom ordentligt, visualisera och sedan måste man också vänta flera dagar på bilderna.

Det är någonting så magiskt med den där processen. För någon kväll sedan var jag med två vänner och tog lite analoga bilder. Jag kan knappt vänta på att få se de bilderna medan de vi tog i digitala kameran ligger där - och jag bryr mig inte så mycket om dem. Känns som att jag värdesätter de analoga på ett helt annat sätt. Kanske kombinationen av att man satsat mera, riskerat mera, aldrig kan vara helt säker på att bilderna lyckades och också måste vänta lite!