annasfoto

Dagar ur mitt liv

Skrivet av Anna Betlehem 01.02.2018 | 0 Kommentarer

DSC 6119

Det är tisdag och vi vaknar halv sex på morgonen och inser att vi lämnat på soffan. Min yogurth, mina hallon, mitt te. Allt står kvar på bordet och väntar ledset på att nån ska äta upp, eller kasta bort. Vi flyttar oss till sängen och sover vidare tills klockan är 12. Sen blir den fem över och jag tänker näee jag ska nog int till skolan, sen blir den tio över och så tänker jag nåjoaa, sen blir den kvart över och jag drar på första bästa byxor och far. Sen kommer jag hem tillbaka efter en halvtimmes lång skoldag och jag tänker att det var värt det för den friska luften. Spenderar halva kvällen till att öva på alt-stämmor och andra halvan i soffan. Går ut och går för att somna bättre.

 Det är onsdag och jag äter frukost i sängen, horisontellt. Efter lite övertalning far jag till skolan till slut när det nästan är för sent. Vi filmar intervjuer hela dagen och jag är så trött, och det tar för länge. Det är fint väder där ute men jag hinner aldrig gå ut för att se det. När jag far hem är jag trött, när jag kommer hem är jag trött. Sen kommer nån hem med donuts och kramar mig och jag somnar i famnen och vi ser på en skrämmande serie och äter god mat och ser en mysig film.

DSC 6179

Det är torsdag. Jag vaknar och känner mig tung. Jag äter frukost i sängen, igen. Lämnar sista kanten på nattduksbordet. Drar en mössa över mitt roddiga ständigt ofixade oprioriterade hår. Skyndar mig iväg men har ändå inte så farligt bråttom. Lägger första foten utanför dörren och inser att snöstormen var värre än vad den såg ut att vara genom fönsterglasen. Drar ner mössan över ögonbrynen. Härligt tänker jag. Älskar snö och storm och kaos och liiite trubbel i trafiken. Inger lite spänning i vardagen. Gillar när snön räcker upp till kanten på mina höga martens. Så ska vintern vara enligt Betlehem. Ser igenom alla gruppers intervju-material i skolan. Hinner äta upp skolmaten för en gångs skull. Far hem i snöstormen och hinner några spårvagnsstopp för att sen vända tillbaka och hämta något kvarglömt. Kommer sen äntligen hem till en skämtsam badrocksklädd individ med glad uppsyn.

Det är februari nu, redan. Januari var händelserikt och minnesvärt och starkt. Jag går in i februari med snöiga skor, trötta ögon och en gnutta kämparglöd.

Kommentarer

Ingen har kommenterat ännu

Skriv en kommentar