Visa alla inlägg skrivna november 2015
LEDIG MÅNDAG
Hej! har idag haft en superskön ledig måndag och start på veckan!
Jag sov till 11:30, fixade frukost som jag åt medans jag lyssnade på musik och såg på snön som föll där ute. Nu ska jag en sväng till gymmet med Matilda och sedan då jag kommer hem ska jag fixa färdigt en geografisak och sedan blir det ännu en skön kväll utan någon tid när jag behöver börja sova. Är nämligen också ledig imorgon. Så härligt så!
Mina materiella önskningar
Hej! jag tänkte följa strömmen och publicera min julklappsönskelista för iår. Det finns säkert 1500 saker till som jag skulle vilja ha men som jag nu inte håxade på. Det brukar vara sådär innan jul, man glömmer precis allt som man tidigare gått och önskat sig. Nå, några saker kom jag upp med iallafall. Förstås önskar jag ju också att ingen i släkten ska bli sjuk och att det ska bli fred på jorden och snöväder på julafton. De här är mina materiella önskningar!
Måste ju också säga det att jag inte behöver VARJE sak på denna lista till jul. Om jag får en sak från listan så är jag glad. Mina önskelistor brukar mest vara på skoj. Jag gör dem bara för att jag tycker det är kul. Det är ju kul att drömma iallafall!
1. Låga svarta Dr. Martens. Det här är saken som jag önskar mig mest i jul. Jag har önskat dessa kanske 5 år i rad nu men de har alltid varit så långt nere på ösnkelistan så det har aldrig blivit av att jag fått dem. Dessutom har inte tomten vetat om varifrån man skaffar dem, men nu vet han. Bra odds. Martens är ett par skor jag suktat efter så många år att det verkligen är otroligt konstigt att jag inte köpt ett par vid det här laget, de passar till min klädstil som handen i handsken, eller som skon på foten rättare sagt!
2. Cambridge Satchel väska. Dessa väskor är så sjukt snygga och passar också perfekt till min klädstil. Jag älskar postiljonskänslan man får av dessa väskor. Jag kan inte bestämma mig för vilken färg jag skulle vilja ha. Antingen brun, röd eller gul.
3. Bose högtalare. För alla sommarkvällar med vänner, långsamma båtturer på villan och spontanfestligheter där musik är obligatorisk.
4. Dubbelsäng. Det finns mycket som jag önskat mig länge men som jag inte tagit itu med att skaffa. Bland dessa saker är en dubbelsäng. Vissa av mina vänner har fått höra mina dubbelsängsfunderingar i flera år nu redan. Jag har till och med ritat upp en plan på hur jag skulle placera den i mitt rum och hur den skulle rymmas.
5. Lakan. En fin dubbelsäng behöver fina lakan, helst i marin stil. Några 100 euros Lexington lakan behöver inte jag, men fina ska dom vara.
6. Kamerautrustning, som batterigrepp och något objektiv. Jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag ska satsa på ett vidvinkel zoom, 85 mm eller 50 mm, men pappa brukar veta ganska bra vad som är bra och användbart i kameraväg så jag överlåter det slutgiltiga valet åt honom.
7. En stringhylla, helst vit med tre våningar.
8. Fler fat till min Mon Amie serie, som ännu inte är så stor men som växer sakta mak.
9. En stilig retro cykel med lädersits och styre samt en sådan där förvaringsgrej fram på cykeln. Cykeln på bilden kostar 3,500 dollar. Jag känner kanske inte att det är så rimligt att köpa en 3,500 dollars cykel, inte heller skulle jag våga cykla med den, men någon i den stilen skulle jag vilja ha, som skulle vara ungefär 3300 dollar billigare.
.A Vad önskar ni er till jul?
Sånt som berör
Jag vakade ganska länge inatt eftersom jag kände natt-produktiviteten komma krypande och uttnytjade den genom att skriva 10 stycken word sidor om cancer. Valde nämligen det ämnet i vår inlämningsuppgift i hälsokunskap.
Såg även dokumentären "tills cancern skiljer oss åt" igår som det redan skrivits lite om här på sevendays. Jag har aldrig relaterat så mycket till någonting förut. Aldrig någonsin.
För 10 månader sedan satt vi också med samma känsla i magen bredvid samma sjukhusfönster som människorna i dokumentären gör. Dokumtentären kom mig nästan lite läskigt nära. Det kändes som att den behandlade exakta händelser som vi i familjen varit med om. Förstås var den jättetragisk och det där är ju verkligheten för någon person hela tiden. Varje dag går det människor in och ut från onkologen i Vasa och varje dag sitter någon på en sängkant och betraktar någon av sina anhöriga tyna bort. Det är så lätt när det inte är ens egen verklighet längre att tänka att det inte heller är någon annans.
Det som jag tycker är allra värst är hur man kan se den drabbade människan förändras hela tiden och hur den blir sämre och sämre samt att man tillslut knappt känner igen den. Att en människa kan under så kort tid förändras så mycket psykiskt och fysiskt.
Dokumentären som handlar om Peter Snickars och hans tumör är inspelad under en cirka. 3 år lång period. Under en så lång tid hinner man förbereda sig ganska mycket inför vad som komma skall. De anhöriga hinner förbereda sig, vilket också Peters fru pratar om. Även om man aldrig kan vara helt förberedd på döden. Frågan är vad man som anhörig hellre föredrar. En snabb och plötslig död där allting kommer som en chock eller en utdragen död där man hinner förbereda sig och älta allting.
Jag har bara upplevt det senare alternativet, som anhörig. Vi hade dock endast en månad till vårt förfogande. En månad. Ändå hann vi tänka så mycket och förbereda oss så mycket under den tiden. Den månaden var så helvetisk och brutal både för oss och för faffa, att när dödsbeskedet kom klockan 10 en söndagkväll så drog vi alla en lättnadssuck, vilket låter helt konstigt, men jag antar att man var lättad eftersom allt var över, allt lidande för faffa och allt kämpande var över. Vi hade ändå vetat i några veckor redan hur det skulle gå och sluta, vilket gjorde att när beskedet kom så behövde man ej vara orolig över när det skulle hända längre. Även om det kändes som att man redan hade funderat och tänkt och gråtit över varenda lilla möjliga sak så kom det ändå upp nya saker efter att han hade somnat in.
Även om det var en lättnad var det ju såklart också så fruktansvärt när det tog slut. Att ta det sista farvälet var det värsta jag någonsin gjort. Bilden i mitt huvud från den stunden kommer spöka för mig, kanske livet ut. Det är någonting jag vill skona min värsta fiende från. Egentligen tog vi farväl varje gång vi hälsade på. Varje gång man skulle fara hem tillbaka därifrån gav man en kram och valde sina sista ord väl, för man visste aldrig om de var de sista. Att göra det, ta farväl, 20 dagar i rad var extremt påfrestande och tungt, men det kändes såklart viktigt. Det är dessa saker som betyder någonting i livet.
Mitt allra sista minne tillsammans med min faffa när han fortfarande var vid medvetandet var när jag en dag efter skolan satt med honom på sängkanten och åt glass. Han mådde lite bättre den dagen. Jag kommer aldrig glömma den stunden. Hur fint det var och hur hemskt det var. Hur jag hade velat stanna tiden och sitta livet ut på sängkanten och äta glass med min faffa, men hur jag istället var tvungen att efter några timmar fara hem och sedan aldrig, någonsin i mitt liv, ha möjligheten att prata med honom igen. Han som alltid hade varit mitt livs favoritperson.
Det som var bra med att det pågick under en viss tid och inte tog slut direkt var att man hann prata om saker som var viktiga, saker som man bara kunde prata om och fråga just faffa. Man hann ha sina sista betydelsefulla stunder. Faffa hann även ge mig min studentpresent (tar studenten 2017). Det var en sak som var extremt betydelsefull för både mig och honom. När jag läser till och skriver studenten ska jag tänka på honom, göra honom stolt. Jag fick ju trots allt en studentpresent vilket betyder att han trodde på mig och visste redan på förhand att jag skulle fixa det.
Jag har skrivit massor det senaste året. Försökt memorera allting och dokumentera det, för att sedan kunna släppa och glömma bort det. Jag vill ju minnas men ändå inte. Det tar för ont. Det senaste halvåret har det gått relativt bra. Resor har fått mig på andra tankar och jag har faktiskt fått en mer avslappnad inställning till allt som hände. Dock rubbades den i och med att jag såg den här dokumentären. Jag påmindes om för mycket och alla detaljer, tankegångar och känslor kom tillbaka. Jag måste citera Veronica Maggio här för det passar så bra in: "Jag vill inte glömma hur det kändes men jag orkar inte minnas allt som hände"
Om ni inte sett den här dokumentären ännu tycker jag ni absolut ska göra det. Den är så viktig och verklig. Det blir ju trots allt inte verkligare än såhär! och nu ska jag avsluta det här inlägget, torka tårarna och se en rolig svensk film, kanske en av de svartvita jag alltid såg på måndagseftermiddagarna tillsammans med faffa från svt1.
Att skriva dessa inlägg är påfrestande. Man måste torka av tangentbordet stup i kvarten.
Bild från morgonen före begravningen. Hade glömt hur man skulle göra för att le. inte gjort det på ett tag. Jag får rysningar när jag ser den här bilden eftersom mina ögon är så tomma.
Julöppning och lilla jul
Hej på er! blev lite sen uppdatering för mig idag.
Jag har umgåtts lite med mina kusiner som sov hos oss inatt och så har jag varit till stan på julöppningen. Jag mötte upp Jenni på stan idag 4 tiden och så gick vi och kollade in lite butiker. Där ute spöregnade det så att gå torget var inte så mysigt. Efter någon timme anslöt sig Jessica till oss och så började vi söka efter ett pasligt cafe' att gå till. Vi valde till slut cafe' de Paris där vi beställde lite smått och gott som ni kan se på sista bilderna. En hel del diskussion hann vi också med. Hade faktiskt riktigt trevligt med dem, men vad annars!
Nu på kvällen har mamma lagat god julmat som vi ätit medans vi lyssnat på julmusik och påbörjat vårt pyntande. Axel och jag har också varit någon timme till Waskia och agerat filmteam och fotografer där på dansen. Det var roligt! vi sammarbetade så att en filmade helhet medan den andra filmade på närmare håll och så böt vi.
Raketer hann vi ju också se på stan! hade med mig min kamera så här får ni några snabba foton på fyrverkerierna:
.A
Fredagsfika med Rebecca
Hej på er och trevlig helg!
Min fredag inleddes med det sista provet för denna provvecka som var historia. Historia är det ämne jag gillar mest, alltså har jag väldigt höga krav på de proven också! Jag känner väl kanske såhär i efterhand att jag kunde gjort ännu bättre ifrån mig men nojjar inte desto mera över det! gjort är gjort! Dessutom har jag nu 4 dagar ledigt framför mig så det känner super!
Efter att jag lämnat in mitt prov mötte jag upp Rebecca på Rawka. Jag hade aldrig varit dit förut så vi bestämde redan på förhand att det absolut var dit vi skulle. Ett bra val av fik var det! 
Vi beställde varsin "Blue smoothie" som var supergod! Jag älskar att smaken känns så riktig och hälsosam, och att det inte är några tillsatsämnen i det!
Rawka hade hängt upp fin och mysig ljusbelysning i taket. Just sådan där som jag gillar! 
På vägen hem gick vi via nyöppnade bageriet Aroma som är beläget bredvid Sweet Vasa. Aroma var jättemysigt och jag älskar att det verkligen ser ut som en riktig bageributik från förr. Dessutom är det så perfekt att ha ett fik som Sweet vasa bredvid ett bageri som Aroma så man kan, efter ett cafe'besök, svänga in via Aroma efter ett bröd att ta hem! åh vad mysigt! 
Nu ska jag lyssna på Melissa Horns nya skiva som släpptes idag och fixa fredagsmys med mina kusiner som sover övernatt här! glad fredag och helg kära vänner! .A
50 års i Fuengirola
Hej! Jag tänkte visa lite bilder från 50-års festen vi var på i Spanien. Vi firade Mats på ett ställe som heter Valparaiso där det var jättefint och mysigt! Vi var ett gäng på 30 pers som hade kommit till Spanien för den här festen och det var verkligen roligt att vi var så många. Kvällen då festen var, var det Halloween så serviöterna var utklädda som ni ser på någon bild här nedanför.
Festen bestod av mycket mat, musik, skratt och många roliga överraskingar från olika av gästerna till Mats. Det bästa med 50-års fester måste nog vara alla överraskingsnummer osv!
När vi hade skålat första gången och satt oss ner var det dags att beställa förrätt. Jag var lite modigare än vanligt och beställde något jag inte hade någon aning om hur det såg ut. Det bestod bl.a av lax. Gott var det iallafall! 
Sedan kom det in någon slags mild dricka som skulle neutralisera efter det man tidigare ätit för att sedan kunna äta nya smaker igen. Allt hittar dom på! denna var också väldigt god. 
Sedan kom den riktiga maten. Vi hade alla beställt lite olika rätter. Min var riktigt bra! som allt annat. 
Efterrätt.. 
och såhär var Axel och jag klädda. Bild tagen någon gång mitt i natten när vi kommit hem till hotellet igen. 
.A
Hur vill jag ha det på Jul?
Hej! har sett en lista med julfrågor snurra runt på lite olika bloggar idag och tänkte jag skulle göra en egen version. Listor är ju så roliga! Vissa frågor har jag norpat från Jennas blogg och resten har jag hittat från olika övriga ställen. 
Glögg eller Julmust? Glögg är förstås gott, men finns inget som är så gott som julmust!
Utomlands eller Finland? Finland alla gånger. Skulle aldrig någonsin vilja vara borta på jul fastän jag skulle få resa vart som helst på jorden.
Kalle anka eller Kan du vissla Johanna? Kalle anka är ju förstås tradition och världens finaste så måste väl säga det, men kan du vissla Johanna gör mig alltid så nostalgisk så det är nog också bra!
Skulle du kunna jobba på julafton? Aldrig. Aldrig någonsin. Ush vad ledsen jag skulle vara.
När vill du att första snön ska falla? Helst i oktober, men mitten av November går också om det riktigt kniper. Synd bara att vi ibland har jular utan snö. Blir så frustrerad.
Ifall du fick tillgång till en tidsmaskin, vilket av dina julminnen skulle du vilja åka till? Egentligen till vilken jul som helst där fammo och faffa varit med. Skulle väl fara till julen 2007. Den vintern var överlag helt magisk.
Bästa jullåten? Någon riktigt gammal. Gillar inte de nya pop-jul-låtarna som nästan inte för med sig alls någon julkänsla. Julmusiken ska vara kring 40 år gammal och låta riktigt gammaldags och fin. Då sprider sig julen i hela min kropp. Det ska vara Mel Torme' och Ella Fitzgerald, inte Justin Bieber.
Chokladkalender eller paketkalender? Paketkalendrar är så fina och roliga om man får olika saker varje dag så måste nog välja det, men har nog ändå chokladkalender varje år också!
Favorit julfilm? Det finns ju massor. Förstås allt som Disney gjort samt "En julsaga" och "Home Alone" filmerna brukar också alltid locka fram jul-feelisen i en oberoende om det är i December eller Juli, speciellt 3:e filmen!
Plastgran eller äkta? Mamma började prata varmt om plastgranar för någon dag sedan och ilskan rykte nästan ut genom öronen på mig så ni kan ju gissa vilken jag väljer. Jag är väldigt gammaldags av mig när det kommer till mycket. Ibland funderar jag om jag inte blev född på fel århundrade ändå. Riktig gran som barrar och luktar gott, som man måste vattna och som man allra helst huggit från eget skogsskifte istället för köpt, en sådan skall det vara. Jag dömer inte er som har rosa plastgranar (jo det gör jag) men jag skulle då aldrig köpa en sådan själv.
Vilket färgtema tycket du passar bäst på julen? Som sagt, jag är inte så nytänkande när det kommer till jul, jag vill inte vara nytänkande när det kommer till jul. Färgerna är grönt, rött och kanske guld!
Brukar din stad pynta mycket? Nej inte mycket men nog pyntas det ju nå smått där kring torget. Jag tycker dock det skulle kunna vara betydligt mer. Dessutom saknar jag den enorma granen som alltid stod framför Hesburger när jag var mindre som hade så sjukt fina färgglada lysande bollar som gick runt hela trä. Jag minns att de alltid la upp den kring julöppningen och den var den mäktigaste och vackraste julgranen någonsin i mina ögon. Varför varför varför tog dem bort den? Jag saknar den såå mycket! nån annan Vasabo som minns den?
Brukar du pynta mycket? I huset som vi bor i idag bodde fammo och faffa när jag var liten. Fammo pyntade huset som en riktigt amerikan på den tiden, det var inte någonting att leka med när det kom till fammos julpyntas. Det var ordentligt och mycket och redigt och sååå sååå vackert! Jag har bara lite bilder kvar i huvudet på hur det såg ut men minns inte så noga. Jag är väldigt lik min fammo, jag vill också pynta lika mycket som de gör i Amerika. Jag vill hänga ljusslingor i alla träd, flaggstångar, hustak och pynta överallt i precis hela huset! Får se hur det blir i år!
Brukar du följa någon julkalener på nätet? Ingenting slår ju KAJs första youtube-julkalender så Axel och jag brukar se om den varje år eftersom den är så rolig och har blivit för oss lite av en klassiker.
Hur var din förra julafton? Egentligen var den ganska hemsk, men vi gjorde den så bra vi kunde. Faffa åkte in till akuten på morgonen och pappa for med honom. Vi var hela dagen bara mamma, Axel, fammo och jag innan vi for till Malax. Hade det inte varit för att det var julafton och att man ville hålla skenet uppe och förtränga sanningen så hade jag nog luggit under sängen och gråtit hela dagen. Fyfan vad stark man är när det kommer till kritan säger jag bara. Är så sjukt stolt över mig själv. I år ska jag, även om faffa inte är med, försöka njuta och verkligen vara glad på julafton. Det är två år sedan jag påriktigt kände julglädje sist och det ska bli underbart att känna den igen.
Gillar du andra högtider lika mycket som julen? Nej. Absolut nej.
.A
@annabetlehem
Jag fick en komplimang av Michaela för ett bra tag sedan som verkligen värmde mitt hjärta. Hon berömde mig för min instagram-profil och jag tänkte att jag kunde göra ett litet inlägg om den nu. Bilderna här nedan är mina 45 senaste som är tagna 1 Juni och framåt. Jag tar det från början:
Jag är en av dem som skaffade instagram ganska tidigt, och som uppdaterade väldigt mycket i början. Jag har idag 659 bilder på min profil, vilket är ganska mycket om man jämför med de flesta av mina vänner, vilket beror till stor del på att jag inte raderat några av mina bilder, inte ens de ytterst slumpmässiga och märkliga bilderna jag lagade i 13-års åldern. Jag kan inte ta bort dem, fast jag skulle vilja, det är som att radera minnen. Jag tror inte heller att någon dömer mig utifrån en bild jag lagt upp för 4 år sedan och om någon gör det så kvittar det iallafall.
Min profil har ändrats en hel del genom åren. I början lagade jag upp nästan enbart foton tagna med systemkamera, och det gjorde jag ibland tre gånger på en dag (!). Någon gång efter att jag lagt upp ett foto på Rackartygarna och för första gången fått 100 likes (tyckte det var supercoolt då. haha!) blev jag med en gång extremt kritisk och noga med vad jag lade upp. Varje bild skulle vara tipp topp. På två veckor lade jag upp högst 2 bilder. Tröskeln för en bild att komma med i mitt flöde var extremt hög.
I somras var vi 3 veckor i USA, som ni kanske vet. Då förändrades utseendet på min profil rätt mycket eftersom allt jag la upp var taget i USA på alla möjliga fina ställen. Jag ångrar i efterhand att jag inte uppdaterade mer, men man lär sig till nästa resa att inte vara så sparsam, strunta i människorna som eventuellt tycker att man uppdaterar för mycket. Jag har börjat tänka att det finns faktiskt en "avfölja" knapp, och om det inte passar, så är det bara att trycka på den! Jag har hellre 50 följare som tycker om vad jag lägger upp än 300 som varken uppskattar eller gillar ens bilder!
Efter USA-resan blev min profil så småningom ganska översvämmad av blåa bilder av olika slag, vilket jag var superdupernöjd med. Jag gick med baktanken "Varannan blå, varannan mörk" vilket jag följde till viss del. Ännu idag försöker jag uppdatera med mycket blåa bilder, vilket är en riktig utmaning när man inte är på resande fot.
Detta har lett till att jag uppdaterar väldigt mycket på resor och väldigt lite när jag är hemma i Finland. Jag har verkligen målat in mig i ett hörn! Min instagram har blivit lite av en "reseprofil" nästan. Jag vet inte om någon märkt det eller om det syns så bra men nästan alla mina foton på instagram är tagna med min gopro-kamera. Jag älskar fish-eye effekten och hur den tar sig uttryck på instagram!
Jag har alltid haft en ide' i mitt huvud hur jag vill att min profil ska se ut. Det är inte ofta den lever upp till mina föreställningar, men när den gör det på ett ungefär känner jag mig så otroligt tillfredsstäld. Iallafall är jag glad att det är ett speciellt utseende på profilen som jag strävar efter och inte ett följarantal eller ett visst antal likes på en bild. Om jag strävar efter följare och likes hänger allting i andras händer, men har det med utseendet på bilderna att göra är det jag som kan kontrollera det, vilket är nice!
Om ni nu skulle vilja följa min profil så kan jag meddela er att jag heter @annabetlehem.
Vilket jag förövrigt heter på de flesta andra medier också som twitter, pinterest, vine, snapchat, tumblr, facebook osv..
GULDVÄRT
Hej! jag måste börja med att tacka för responsen på mina senaste inlägg! Jag blir så genuint lycklig när ni tar er tid att kommentera fina ord till mig som tänder eld på min motivation och inspiration. Även galan har gjort någonting med mig, jag har funnit en meningen med att blogga igen!
Nu till något annat. Jag har idag jobbat effektivt med två långa engelska-uppgifter som jag till slut lyckades få klart, åh så skönt! så nu tänkte jag publicera lite bilder som jag tog på Ronja i söndags, och som hon tog på mig. 
Jag hade förövrigt så otroligt roligt med Ronja i helgen! Vi sov hos mig på lördagsnatten och umgicks långt in på småtimmarna innan vi gick och sova. Vi vaknade 10-tiden på söndagsmorgonen till snöyra utanför fönstret. Vi gick ut och fotade dessa bilder och pratade om alla möjliga saker, vissa blogg-relaterade. Guldvärt säger jag bara! Tänk vilka fina människor man har turen att ha omkring sig! 
Ett år av telefonanteckningar
11 Augusti
Vid ett middagsbord bland folk i en tunnelbanevagn, så saknar jag dig.
30 Maj
Jag skulle byta plats med vem som helst på sekunden, om jag kunde...
25 Januari
Jag hoppas han har det fint i Nangijala, om han är där, jag hoppas verkligen det.
1 oktober
Ibland går jag runt och nynnar på en Håkan Hellström låt, och tänker att det handlar om mig.
17 Augusti
Sitter och räknar repor i parketten, ser verkligheten i spegeln på toaletten.
7 September
Jag har nyss upptäckt hur bra Thomas Stenström är.
21 November
Det snöade en novembernatt, men jag visade det aldrig för nån. Skrev det på en post-it lapp, som jag spara till en annan gång.
7 mars
Livet är ett enda väntande. Jag väntar på helg, på sommaren, på försenade människor, på nya serie avsnitt, på musikalbum, på nya bekantskaper, på skjuts hem när jag står ute i snö lika vit som mina Converse. Som nu.
27 Februari
Jag vill ha tillbaka allt det där som var så bra, men jag har sett för många filmer ifrån USA.
27 Februari
Jag har mera tålamod än vad du har hårda ord.
11 Januari
En sån här kväll känner man INTE livet i sig.
8 Augusti
Ett foto stoppar tiden men livet vill sällan stanna..
16 December
Vi gick förbi varandra, hälsade, ingenting hände. Det händer aldrig någonting.
10 Januari
Kära Anna Linnea, du måste sluta bry dig om vad andra tycker och istället tänka på vad du själv tycker, vad tycker du?
9 Januari
Jag var vaken men jag, drömde att jag sov och önska att du glömde, det du kom ihåg.
3 December
Jag är så trött på David Guetta. Det går fasen int att lyssna på radio längre. Bilturerna får va tysta hädanefter. Ända tills resten av världen börjat lyssna på något annat.
17 Mars
Du säger ingenting, det säger allt.
18 November
Jag vill vara i San Francisco, köra en kleinbuss och lyssna på 80-tals musik. Istället sitter jag, hemma i Vasa, och stirrar på regnet som om jag med min blick kunde förvandla det till snö. Det kan jag inte. och inte kan jag flytta till San Francisco heller. Än.