Visa alla inlägg skrivna november 2016
Att tappa rösten och vilja stanna tiden.
Ny vecka igen. Till min stora glädje var snön kvar imorse. Tar den inte för given längre. Jag körde alltså till skolan kl. 9 imorse och skrev kanske mitt sista religionsprov någonsin. Hade läst högst femton minuter igår men gick ändå helt okej.
Har nämligen blivit dunderförkyld så hade inte riktigt någon ork för att läsa. Redan förra tisdagen fick jag väldigt sjuk hals och det har hållit i sig, har i princip tappat rösten nästan helt nu. Frustrerande när man vill skratta, och sjunga med till musik i bilen, och kunna konversera med människor normalt - så låter man bara som en skadskjuten kråka. Har luggit och hostat hela nätterna.
Idag kom jag hem 1-tiden och har mest sovit till och från sedan dess. Varit upp och ätit lite nån gång och sådant men inget annat. Imorgon har jag prov i samhällslära om EU. Försöker just nu gå igenom det viktigaste, men huvudet känns som en enda gröt så går lite trögt. Funderar på att gå ut och gå lite, se om man blir lite piggare då.
Det här är förresten min nästsista provvecka i gymnasiet. Efter det här börjar vår sista period. Vår allra sista period i VG. Så sjukt vad tiden går. Vad den här hösten gått fort på nåt vis. Sen är det bara att planera Penkkis-outfit, åka på Abikryssning, läsa till de tre återstående studentproven, förhoppningsvis klara sig och planera studentfest, boka fotograf, beställa klänning, stanna tiden.
Älskade snö
Vi firade Lumia och Heidi igår. De båda fyllde 18 på samma dag och vi var ett gäng olika roliga typer som samlades hemma hos Heidi igårkväll. Vi for sedan ut i vanlig ordning och hade en jättebra kväll. När Hanna och jag sedan skulle ta en taxi hem var det sådan snöyra där ute och vi fick hoppa mellan snödrivorna. Blev alldeles superglad.
Imorse vaknade vi sedan 11 tiden, drog upp gardinerna och såg att hela gården var täckt av snö. Det allra bästa man kan vakna upp till. Vi gick ut och knäppte några bilder medan snön kom in i mina låga Dr. Martens och kläderna var alldeles snöiga. SÅ så härligt!
Satt på eftermiddagen och drack lite glögg på Fazers med Ella medan snön yrde på torget, och nu ska jag till Malax på 9-årskalas och stirra ut genom bilfönstret på snön hela vägen dit. Månne det finns någon i den här världen som är lika lycklig för snön som jag? och vilken mysig helg det varit!
En gång i USA
Inatt fick ni läsa om en artist jag älskar. Nu ska jag skriva om en stad jag älskar, och visa bilder från en resa. Flora Wiström skrev om San Francisco och jag fick direkt ont i magen. Sådär halvhärligt ont. Jag längtar något otroligt. Jag kan inte lägga fingret på vad det är men har verkligen fastnat för San Francisco mer än någon annan stad jag någonsin varit i, ja det skulle vara Göteborg då, men inte på samma sätt.
Jag började gå igenom lite USA-bilder på pappas dator och hittade en massa foton jag aldrig sett förut. Fatta vilken lycka! Så här får ni en recap på vår roadtrip i Amerika, inte bara SF. En dag ska jag göra om den resan, samma rutt. Det är säkert.
Bild från en av de första kvällarna i USA. Vi såg delfiner, vi hoppade runt i vågorna och kikade på Golden Gate på Baker Beach. Det fastnade inte alls på bild, men det där var den sjukaste solnedgången jag någonsin varit med om. Helt magisk.
Utsikt från Golden Gate. Så blåsigt och kallt och varmt och härligt och soligt har det aldrig någonsin varit på samma gång där jag befunnit mig. 
Fishermans Warf. Oj så varm jag blir i själen när jag tänker på det här stället. Bilden är oredigerad och ändå är det som om det vore något slags vintagefilter på. Som ett analogt foto. Att vara i San Francisco var som att ha ett nostalgiskt analogt Vintage filter på ögonen typ. 
Inne i San Franciso centrum. Inte brist på snygga bilar där inte. Förövrigt såg vi under hela resan otroligt många fina gamla bilar. Känns som att vi pratade mycket om bilar den här resan.
Första dagen på vår tusentals kilometer långa roadtrip. 
Highway 1. Den där dagen var så perfekt. Längtar ihjäl mig. Fun fact: Skorna jag har på den här bilden slängde jag bort i Göteborg i somras och solglasögonen tappade jag på festival i Åbo. 
Lite shopping i bl.a en megastor Hilfiger-outlet. Aldrig hittat så mycket bra kläder på samma gång. En av tröjorna jag köpte den här dagen har jag använt mer än något annat plagg nånsin tror jag.
Här testade vi att paddle-boarda och paddla med kajak. Jag skadade min fot. och köpte ett nytt objektiv. 
Att sitta i en stor bil, köra genom Californien, se solnedgång efter solnedgång med palmer i bakgrunden och känna, fast man sa det också dagen innan, att man verkligen aldrig sett en så fin solnedgång. Det är en känsla som är så magisk. Jag suktar så efter att få känna den igen. På kvällen kom vi fram till Los Angeles och möttes av en så fin skyline. Tappade typ andan. Några bilder togs inte. Var för upptagen med att ta in allting. 
Dagen därpå hängde vi på Disneyland. Där kände jag sån genuin glädje hela dagen. Carina sprang runt med Axel och mig på allting och ännu 1 på natten när raketer skjöts på området sprang vi fortfarande runt i alla attraktioner och njöt av att det inte var några köer kvar. Länge sen jag varit så barnsligt glad. 
Hollywood. En extremt varm dag. Vägen var avspärrad då de skulle ha filmpremiär på kvällen. Det faktum att Hollywood är så hypeat gör att man hade rätt stora förväntningar, medan man knappt visste någonting om alla häftiga naturplatser vi var till som Grand Canyon, Yosemite och allt vi såg på vägarna. Slutsatsen är alltså att det bästa är att resa till ställen man knappt vet nånting om, för då kan man bilda sig en egen uppfattning direkt utan förväntningar.
Även om Hollywood och Los Angeles var jättecoolt så var det inte resans bästa som man hade trott att det skulle vara. San Francisco visste jag nästan ingenting om innan, nu är det dit jag skulle fara om jag fick fara vart som helst. 
Beverly Hills hotellet bakom en massa palmer.
Påväg upp till Hollywood-skylten.
En kväll körde vi en timme eller två till Santa Monica beach och träffade våra bekanta från Finland som roadtrippade på samma gång som vi. På vägen hem tillbaka satt vi med mamma och Helena bak i bilen och skrattade mer än nånsin.
Vi styrde sedan vidare mot Las Vegas. Såg så otroligt mycket fint på vägen. Hade inte alls tid för att sova eller göra nånting annat än stirra ut genom fönstret och ta in allting. 
Känslan när man kommer in till en ny stad för första gången. Den känslan lever jag för.
Här var det så extremt kvavt och varmt. Aldrig upplevt nånting liknande, förutom i Death Valley, det slår allt temperatursmässigt.
Efter en allt för kort tid i Las Vegas var vi tvungna att återigen styra vidare. Men färdiga med Las Vegas är vi inte på långa vägar. Någon dag ska vi fortsätta upptäckandet av den staden. Den var något alldeles extra den med. Massor att se. Vi började köra mot Grand Canyon, och såg sån mäktig och varierande natur längs med vägen.
En enda bild får tala för Grand Canyon upplevelsen. Inga ord kan beskriva hur liten man är där. Pytteliten. Någon dag ska jag fara dit igen och då sova utomhus för att se stjärnorna som Carina gjorde. Vi sov inne den gången eftersom det började regna, men jag ångrar det pikulite. 
Påväg körandes i Nevada uppåt igen. 
Ett snabbt stopp i Spökstaden Bodie. Läskigt och coolt var det där. För såna som älskar gamla saker, gamla tider, gamla historier och historia överlag är ställen som detta så fascinerande. Det var det för mig iallafall. 
Nästa ställe vi kom till var Yosemite. Yosemite national park som jag verkligen lärt mig mycket om den senaste tiden och sett på massor med bilder och filmer. En dag ska jag hit och fota ordentligt, här finns massor vattenfall och andra magiska ställen. Naturen där var nog inte direkt som hemma.. 
Där är jag, Axel, Helena och mamma som vadar i det iskalla vattnet. Det här kändes lite som en dröm med all överväldigande natur runtomkring. 
Ett till sånt där "Den finaste solnedgång jag varit med om" moment. Vi var påväg tillbaka till San Francisco med mycket minnen i bagaget. 
En av de sista dagarna spenderade vi på att fara till en massa fina vingårdar. Efter en mer än två veckor lång roadtrip var jag så trött den här dagen att jag somnade i bilen varje gång vi körde nånstans och fick sedan solsting när vi åt på en uteservering. Var så soligt och varmt. 
En till tur över bron hann vi med. Minns inte riktigt var vi hade varit men här var vi påväg hem tillbaka till Carina och Miquel. 
De sista dagarna gjorde vi lite olika saker i San Francisco och körde upp och ner för gatorna, beundrade alla fina hus och ringlade oss ner för Flower Street. Längtar så mycket till SF när jag ser bilden nedan. 
Sedan kom den fruktade onsdagen då vi for hem. Vårt resesällskap stannade någon vecka till och for till Yellowstone medan vi for hem. 
Jag svor att det inte skulle ta länge innan jag var tillbaka, och det löftet försöker jag hålla nu. Googlade flygbiljetter just...
Dagarna man lever för
Idag har det varit en sån bra dag. En alldeles oslagbar dag. Det är verkligen dagar som denna man lever för. Det är dagar som denna man går igenom tröga tisdagar och jobbiga måndagsmorgnar för. Det är för dagar som denna man kämpar vidare när allt känns dåligt. Det är för dagar som denna man inte ger upp.
Det har varit en sån där alldeles underbar fredag, när man känner livet i sig.
Jag hade endast en timme i skolan som började halv 12. Hade på väckning halv 10 för att säkert vara vaken. Klockan 11 var det nämligen biljettsläpp för Håkan Hellström konserterna nästa sommar. Av erfarenhet vet jag att Håkan biljettsläpp brukar vara ganska brutala eftersom det är så hårt tryck på biljetterna. Man uppdaterar sidan som en tok, hamnar i väntekö, händerna skakar, man känner känslan av maktlöshet, man slipper in, och så är alla tusentals biljetter slut inom några minuter. Ända sen 2014, när Håkan hade sin stora första spelning på Ullevi, har jag velat och försökt, men aldrig fått biljetter, och alltid varit lika besviken.
Idag var det också väldigt mycket strul när vi höll på med biljettköpet. Tiden gick ut, biljetterna var mitt i allt slut, och jag låg som en pöl på golvet. Hjärtat brast lite. Sen testade jag på min dator och efter några panikartade minuter lyckades jag ändå till slut få tag på två biljetter. Trodde inte på det, nåt fel måste det ju va? , men bekräftelsen låg i mailet och jajjamen. Nedan en bild från Sverige-roadtrippen i somras. Lyssnade oavbrutet på Håkan då.
Min lektion hade börjat för fem minuter sen när jag startade hemifrån, fortfarande helt uppjagad och skakig i händerna. Grät och skrattade hela vägen till stan i bilen. Brukar inte komma tårar så lätt pga sånt här, men nu gjorde det nog det. När min bil-skiva började spela "Det kommer aldrig va över för mig" förstod jag det påriktigt. Det här kommer hända. Jag har väntat på det här sen jag var 14. Alla gånger jag tröstat mig själv och sagt "men någon gång händer det" menade jag alltså det här. Sommaren 2017. Så sjukt. Man pratar om framtiden och plötsligt lever man i den och sedan mitt i allt blir det till minnen.
Håkan har jag lyssnat på länge. Hade stött på hans musik många gånger innan jag började lyssna på den påriktigt eftersom all annan musik jag lyssnat på är ganska nära släkt med hans, hade också kommit över många citat från hans låtar på tumblr, men tog faktiskt ett tag att lära sig tycka om honom. Hans musik har kommit att prägla väldigt mycket av mitt liv de senaste åren. Låter så klyshigt när man säger det, men den musiken betyder verkligen massor för mig. Kopplar många låtar till olika minnen och platser och livsskeden jag varit i. Hade det inte varit för Håkans texter hade jag nog inte börjat skriva på det viset jag gör heller. Nedan en bild på min sjömansklänning. Konsertoutfiten blir nog i sjömansstil, med Dr. Martens, så klart.
Funderade idag på mitt allra första minne av Håkan. Vet att jag lyssnat på Håkan före det här, men ett minne jag kom på var kvällen innan jag skulle på en resa till Sverige, det var sommar. Jag hade lyssnat på låten "Fri till slut" och var helt betagen av den. På den här tiden hade jag inte Spotify premium eller något annat, och skulle ju inte ha nät i Sverige, så jag spelade in låten på min telefon från youtube och lyssnade sedan på den kassa inspelningen i en vecka bara för att komma ihåg hur den gick, bara för att känna känslan som alltid kommer av den låten.
Den allra första gången jag lyssnade på Håkan visste jag nog inte ens vem det var. Jag var 10-11 år och hittade av en slump Håkans version av "Visa vid vindens ängar" på youtube, för den låten har varit en av mina favoriter så länge jag kan minnas. Det tog ett tag, några år, innan jag sedan håxade vem han var, och innan jag lyssnade på han påriktigt.
Dagens religionslektion minns jag inte så mycket av. Kunde som ni förstår inte koncentrera mig riktigt. Hade helst sprungit runt i hela skolan och ropat "Jag ska få se Håkaaaan, hör ni?? Håkan!!" Som tur hade jag bestämt träffis med Natalie efter skolan, hon hade också fått biljett så vi kunde hypea över det ordentligt tillsammans. Natalie hade jag inte träffat på ett tag så vi hade verkligen mycket att prata om.
Vi satt typ tre timmar på Sweet Vasa och pratade om hur och när vi upptäckte Håkan och vad han haft för mening. Vi pratade om resor vi borde göra, festivaler vi borde åka på, saker vi borde studera, folk vi borde träffa, folk vi borde umgås med, folk vi vill vara som, filmer vi borde göra och om alla konserter vi varit på och alla artister vi träffat, om utelivet i Vasa och om hur människorna funkar här, osv.. Efter några timmars fika forsatte vi på stan och kollade på en massa fint, testade massa smink och var lyckliga över snön som börjat falla. Sen sa vi hejdå och lovade - snaart igen.
Jag mötte upp mamma och så köpte vi lite glittrigt smink och testade några plagg innan vi for och fredagshandlade med resten av familjen. Körde sedan hem i snöyran och sjöng högt i bilen. Hemma lagade vi mat, dansade i köket och lyssnade på barnprogramsjinglar, och grillade där ute, i November... Sedan pratade vi om San Francisco medan vi åt och funderade på resetid, mellanlandningar och huruvida jag skulle få cykla över Golden gate själv eller inte, och om orsaken till varför jag tycker om den stan så mycket.
Som om inte denna fredag varit bra nog ligger ett nytt avsnitt av SKAM och väntar på mig nu. Som sagt tror jag det kan vara ett riktigt riktigt bra avsnitt. Det ska jag se nu. Sen ska jag se på lite Håkan-konsertvideor, och lägga fram en bra outfit för morgondagens artonårsfest.
Ah. Det är verkligen sånt här jag lever för!
Stora kramar till er. Hoppas ni också får uppleva såna här dagar ibland, när man känner livet i sig!
Nu måste jag nog slänga upp det här inlägget. Började på det 21:55 och klockan är 00:59 nu!
Att hålla tal, gå på teater och längta efter helg
Hoppsan, två dagar har gått sedan jag skrev nånting här. Har redigerat så otroligt mycket bilder sen måndagen så har helt glömt bort att publicera nånting också. Nåväl.
De senaste dagarna har jag varit väldigt förkyld. Var inte heller så smart att sova så länge på eftermiddagen igår eftersom nattssömnen sedan blev lite dålig. Igår hade jag som tur ledigt men på kvällen var jag en sväng till Know How-mässan. Idag steg jag upp och hade lite lejdon, sådan lejdon man har när man ska göra nånting man verkligen inte vill.
Vi skulle nämligen alla hålla tal i modda som ett avslut på talkursen jag gått. Sist och slutligen gick det så himla mycket bättre än jag hade tänkt och kändes så otroligt bra efteråt. Jag hade ett nyårstal och som den nostalgiska, sentimentala person jag är kan ni ju föreställa er hur det talet såg ut. Avslutade sedan med ett Håkan citat.. "Jag tror när vi går genom tiden, att...."
På eftermiddagen var vi sedan och såg Pleppo två på Wasa Teater med skolan. Älskar alltid att vistas på Wasa Teater. Lukten, känslan och allting där tar mig tillbaka till gamla fina minnen..
Ikväll ska jag fara på ett gympass med Emmi och imorgon blir det väckning halv 10. Ska försöka fixa en grej som jag kan berätta om senare om det lyckas! Efter en timmes skola blir det sedan fika med en fin kompis och på kvällen ska jag se avsnittet med stort A. Tror Skam kommer levera nånting riktigt najs denna vecka. Det känner jag på mig. På lördagen firas sedan våra sista artonåringar och ojoj så kul det ska bli. Är verkligen taggad inför det!
Där hade ni en liten sammanfattning på vad som händer och sker nu. God kväll!
Om en händelserik Novemberhelg
De senaste dagarna har varit helt bra. Det var en rolig helg. Jag tänkte visa lite telefonbilder och sammanfatta allting.
Jag inledde helgen med att gå till fotocenter efter en analog rulle. Sen körde jag hem och pajade Zita en stund. Resten av kvällen agerade jag chaufför, och stannade uppe ganska länge.
På lördag for vi till stan för att se på lite julklappar och sådant. När vi var klara for vi till Fazers cafe'. Det var faktiskt min första gång dit!
På lördagskvällen var vi ju som känt i stadshuset på galan.
Efter galan gick vi till BANK och drack lite vin och åt nå smått. Jag hade trott att vi skulle vara där länge men vi for faktiskt ganska snabbt vidare och började köa till Fontana. Så där annars brukar jag alltid föredra Ollis men är verkligen glad att vi for till Fontana den här kvällen för hade så otroligt kul, träffade väldigt många bekanta och var glad nästan hela tiden. Tror största orsaken till varför det blev så kul är för att det var så spontant, och var i så bra sällskap. Hade som inte riktigt förberett mig på att vi skulle ut, men blev verkligen bra!
Gårkvällen spenderades med Jessica, Emilia, Hanna och Hedda. Vi planerade lite skojj. Idag är det måndag, men inte vilken måndag som helst. De sista artonåringarna har äntligen fyllt. Väntan är över. Amanda och jag firade Heidi på Sweet vasa efter skolan. I helgen fortsätter firandet!
Galan 2016
Mellan fyra och fem på morgonen kommer jag hem efter en galet rolig utekväll. Verkligen bästa på länge. Tackar för skjutsen, öpnnar ytterdörren sakta och hoppar i pyjamasen. Skriver några snabba rader i dagboken att skratta åt sedan. Lägger sedan huvudet på kudden, med pipande öron, och somnar. Spolar tillbaka tio timmar till bilden nedan, där jag äter middag med Hanna och Emilia innan galan, och visar bilder från den först.
Lite stressade efter all brådska far vi till stadshuset och möter upp Josefin utanför. Tjusig som alltid.
Vi går runt lite och hälsar på alla. Fotar lite och känner av stämningen. Jag väljer noggrant en plats, ställer upp mina kompisar och bränner av min första analoga bild. Om några månader kanske jag får se hur den blev. Spännande.
Egentligen har man inte hatt på sig på en gala, tänker jag, men jag struntar i det och väljer att bära den iallafall. Med hatt på känner man sig alltid lite säkrare. När jag hörde om temat som var Black & White tänkte jag direkt på Michael Jackson, och tog därför vita handskar. Förresten, senast jag var i stadshuset med dessa tjejer var på balen i nian.
Tre snyggingar vid Sevendays monter. Anna-Lena, Anna och Julia. Här skrevs det kärleksbrev. 
Linnea och Jessi var också där, med Kick Ass Management och sitt UF-företag "Fresh & Pressed". Så nice att man har så drivna och duktiga vänner.
Ratata var förstås också där. Jenna representerade dem under kvällen. Min älskade kusin. Alltid så glad då hon är i Vasa. Kanske bor vi i samma stad om ett år eller två... 
Vi satte oss sen ner och så började själva galan. 
Första priset som delades ut var i kategorin "Årets fotoblogg". En välförtjänt vinnare blev det. Jarina. Sevendays delade också ut ett pris som ni ser lite längre ner. Årets instagrammare tog Siri hem. Hon har en så oerhört rolig instagram och underhåller verkligen mig! De andra nominerade i den kategorin är också så himla grymma så kunde inte alls riktigt gissa vem som skulle kamma hem det sen. 
De hade också en modevisning. Alla modeller var så himla snyggt sminkade. Vill också gå runt med glitter i ansiktet!
Jenna delade ut pris för årets blogginlägg, och Ratatas utlottning.
Ellen vann kategorin "Årets blogg" och det var helt rätt!
Sedan var galan över och vi for vidare. Kan berätta lite mera om resten av kvällen sedan. Hade tyvärr lite låg feelis under tillställningen men det blev bättre sedan. Kan sakna lite förra årets gala eftersom jag var så exhalterad och taggad då när det var första gången, men Maria och Ida-marie gjorde ett jättebra jobb med att ordna denna gala!
Kramar - Anna
Dags för Gala
Jag vaknar upp halv 12 och är trött efter att ha agerat chaufför inatt, men det är okej. Idag är det dags för galan. Har inte alls varit lika engagerad iår som förra året, men visst ska det bli roligt ändå. Tänkte svara på några av frågorna från galalistan också.. 
Vem kommer du att gå på Galan med? Ska äta och föfesta lite med Hanna och Emilia och så möter vi sedan upp Jenna.
Har du din galaoutfit under kontroll? Jepp. Hittade en klänning i skåpet jag aldrig använt så allt under kontroll. Förutom skorna då, som jag inte kan bestämma mig för.
Vilka tre saker kommer du garanterat att ha med i din väska? Kamera och såklart telefon och pengar. Är väldigt sugen på att testköra min analoga men vet inte om jag börjar på med det ännu ikväll riktigt...
Är det någon du inte mött personligen som du ser fram emot att träffa på Galan? Kommer inte på någon nu, men finns säkert huur många som helst.
Efterfesten hålls vid Bank. Vilken låt vill du absolut dansa loss till? Vill ha nåt svenskt eller norskt. Rolig musik man kan sjunga med till. Helst gamla roliga låtar.
Alla bilder från förra året. Minns att det var riktig snöyra då och att Ronja, Jenna och jag sprang i snödrivorna från parkeringen till stadshuset. Åh vad mysigt det var. Idag är det typ helt snöfritt och äckligt. Lite synd men kan ju inte hänga på vädret riktigt.. Iår får vi ju också fara på efterfesten till skilnnad från förra året då vi var 17 !
Analog fotografering
Jag har nu fotat digitalt i åtta år. Jag kände att det var dags för någonting nytt. En utmaning. Analog fotografering. 
Att fota digitalt är enkelt, smidigt och rätt billigt. Det är nästan för lätt. Att fota analogt verkar krångligt, dyrt, lite svårt och väldigt roligt. Speciellt för mig som älskar gamla saker och gamla tillvägagångssätt. Det är en liten utmaning och jag tror att själva grejen med att man ser bilderna första gången när man tar ut dem gör att det blir så spännande och kul. Mycket mer lycka än när man ser bilderna direkt på skärmen. En mycket längre prosess. En speciell känsla.
Vi har en hel del analoga kameror här hemma. Jag valde tre jag tyckte verkade bra och ställde dem på min bokhylla. Innan jag lägger i den analoga filmen jag köpt måste jag först och främst välja vilken kamera jag ska börja med, för det går självklart inte att byta och flytta över filmen sen. Jag måste också planera lite vad jag vill fota nu. Jag har 24 bilder som kommer kosta en hel del att framkalla, så de slösar man inte bort sådär bara. En bild eller två per händelse tänkte jag.
Det jag tror jag kan lära mig av att fota analogt är att bli nogrannare med inställningar och inte ta så överflödigt mycket bilder som det ofta blir med min digitala systemkamera. Istället för att per rutin ta 10 bilder på samma sak skulle jag vilja bli mer precis, få till det bra genom att planera. Att känna igen olika ljus och få en bättre känsla för sådant tror jag också jag kan få, för nu kan jag inte ta några testbilder.
Jag har googlat och hittat många recensioner på liknande modeller till den jag håller i ovan. Det som är bra med den är att den sköter mycket av inställningarna själv och har inbyggd blixt. Den är dock lite plastig men tror det skulle vara en eminent festkamera. Måste tillägga att jag mestadels läser bloggar som publicerar analoga fotografier och tycker det är något alldeles drömlikt med dem. En av dem är Emmy och hon använder ofta analoga kameror på fest.
Canon-kameran har jag flera tillhörande objektiv och blixtar till, tydligen är det en sån som många använt förut. YASHICA-kameran är den tyngsta av dessa tre och känns som en riktig retro-kamera. Den har luggit i bokhyllan många år och jag har poserat med den många gånger utan att tänka tanken att jag skulle kunna fota med den påriktigt. Det ska bli så oerhört spännande att se hurudana bilder det blir med den.
Någon gång i framtiden. Då när jag tagit mina 24 analoga bilder. Om jag tagit några bra. Då ska jag visa dem!
Ny frisyr, nytt avsnitt och nytt tidsfördriv
Det är fredag, det är helg och det är en riktigt typisk Novemberdag med spöregn och ledsen snö på några få ställen. På bilderna ovan ser ni hur mitt hår blev. Trivs nog allra bäst i kort, och hatt med kort hår är en kombination jag älskar!
Efter slutet på denna veckas längsta skoldag, som fortfarande bara var tre timmar, gick jag till stan och väntade på pappa. Vi gick till fotobutiken och handlade analog film. Nånting jag tänkt fördriva min tid med.
Jag hann vara hemma en liten stund och så plingade det till i telefonen, "Nrk har publicerat ett foto", vilket betydde att SKAM-avsnittet jag väntat på hela veckan äntligen publicerats, men eftersom jag inväntar fredagssällskap att se avsnittet tillsammans med var jag tvungen att vänta och väntar fortfarande, någon timme till ännu. Det svåraste är att man måste undvika tumblr och twitter till varje pris för att inte få veta nånting. Men snaart far vi och köper godis och då är det inte långt kvar av denna hemska väntan...