Visa alla inlägg skrivna maj 2018
Att göra äventyr av tristess
Vaknade av mig själv en morgon och den första känslan jag kände var rastlöshet. Var uttråkad redan från morgonen och att redigera bilder på datorn hjälpte sannerligen inte.
Vad jag gör då är att jag messar kusin, packar en ryggsäck, roddar till hela rummet i jakt på min plåmbok, hoppar på en cykel och cyklar femton, från förr outforskade, kilometrar på två meter breda skogsvägar med trettio procent laddning i telefon. Hänger med Jenna och Agnes resten av kvällen.
Blir bjuden på mat när jag kommer fram. Sen äter vi glass och hänger på stranden. Det pulserar ännu i mina ben.
Går på lummiga vägar och plockar lite syrenblommor. En så ljuvlig försommargrej. Luktar så gott. Plockar hem en stor bukett och delar upp den i stora vaser som jag sen placerar på alla fönsterbräden jag hittar hemma.
Pratar om bröllop och familj och vad som är tyngst med få barn-processen, och allt sånt mysigt.
Sen far jag hem med min påse fylld av syren och är alldeles sådär härligt trött som man är när man verkligen gjort nånting fysiskt. Och det känns skönt.
Sommar i Helsingfors
Efter en dag i solen, cykeltur längs med vattnet, pizza och rödvin i en park och många steg låg jag i soffan hemma och kände att jag ändå inte riktigt var färdig med dagen. Så drog på pratpromenad med Linnea. Vi tog med våra kameror utifall att lusten skulle falla på. Och det gjorde den, lite.
Vi gick längs med vattnet. Passerade hundratals människor och hundar som njöt av dagens sista sol. Betraktade folk som satt i sina båtar och firade sommaren. 
Kikade på ett fint hus på håll som också solade sin fasad lite. Där kunde man ju bo. Troligvits går ju inte spårvagnen där via men det gör den aldrig till de bästa ställena ändå.
Kollade på månen lite. Tänkte - om man ändå hade en egen där man kunde sitta tills allt ordnade sig?
Slog oss ner på piren jag hittat någon dag innan. Satt där och funderade på universum, prioriteringar, meningen och syftet med mycket. Levde ju precis genom läsårets sista skoldag och vi funderade kring vad som hänt i oss sedan augusti. Vad som hänt i pressen, tankarna, förväntingarna och synen på allt. Blir alltid väldigt djupa och reflekterande diskussioner i kombination av oss två. Det är fint. 
När vi hade betraktat några tiotals båtar köra förbi steg vi upp och gick hemåt.
Solen gick till slut ner och de sista strålarna landade på husen vi passerade på vägen hem.
Har envisats med att gå i ostadiga picki-skor nu sedan sommaren kommit till Finland vilket tar ont när man ofta springer eller går rätt långt. Hade därmed väldigt sjuka fötter ungefär när vi var här. Men då började vi närma oss hem. Kände mest:
En vecka på Island
Skrev i mitt förra inlägg att jag kom hem från Reykjavik på söndag, och Ja! jag har varit på Island i en vecka. For dit måndagen innan min födelsedag. Träffade upp en kompis på tågstationen, vinkade av Lasse och for till flyget där vi träffade resten av gänget. Det började lite smygande bli varmt i Helsingfors den dagen, men då skulle vi till kylan. Lite dålig tajming med det, men rörde inte oss så mycket just då.
De första dagarna var vi i Reykjaviks centrum. Vi bodde på små mysiga gästhus och lärde känna staden. Vi slog oss ner på ett fik en av de första morgnarna för att planera vad vi skulle göra. I hörnet bredvid oss snurrade en vinylskiva på en spelare. Bredvid den stod en låda fylld med skivfodral och ovanför en lapp -"varsågod", men på isländska. Tack tack tänkte jag och böt skiva varje gång en tog slut under hela tiden vi var där. Vi bestämde oss för att hyra bil, köra runt och sedan landa på blå lagunen till kvällen. Och så fick det bli.
Jag fick tyvärr inte köra. Var sex dagar för ung. På Island måste man vara 20 för att köra och dricka. Istället höll jag kartan och luskade ut vart vi skulle. Det var rätt folktomma vägar vi körde på. Ibland kunde vi möta en bil. På vissa ställen stannade vi och tog bilder. Oftast blåste det så mycket att bildörrarna flög upp så vi trodde de skulle gå av när vi öppnade dem. Skönast var det att bara sitta i bilen och se allt därifrån.
Sedan kom vi äntligen fram till blå lagunen. Från baksätet hördes mittiallt höga skrik och vi nitbromsade, inte för att vi tänkte köra på någon eller så, bara för att det var så fint och blått och otroligt helt plötsligt. Så märklig och cool natur.
Vi böt om till simkläder och gick ut till lagunen. Steg i men drog upp foten igen på någon millisekund. Var så extremt varmt så man brände sig i början. Förstod just då inte hur människor kunde vara i det vattnet. Var inte sådär badtunne-varmt som det kan vara, det var så mycket mer än så. Till slut kom jag mig ändå i och då vande man sig en liten stund, men det var olika varmt på olika ställen så ibland kunde man halvbränna sig lite och sen plötsligt kändes det kallt.
Det här vattnet byts alltså ut hela tiden naturligt, är bra för huden men dåligt för håret. Folk gick runt med ena handen en bit ovanför vattnet, höll i sina telefoner. Jag hade med min telefon ut innan jag steg i men insåg direkt - alltså nä jag orkar int - så förde in den tillbaks. De bilder jag har härifrån har mina vänner tagit, tog inte en enda själv, men det var rätt skönt.
Vi var där i två timmar. Eftersom jag är så kort hade jag axlar, bröstkorg och armar under det varma vattnet i princip hela tiden medan andra hade det ovanför. Det här gjorde att jag vid ett tillfälle fick extrem hjärtklappning när jag var rätt långt ut och fick kämpa mig till kanten. Trodde jag skulle svimma men gjorde det som tur inte. Överlag var det så häftigt där och är glad att vi for dit, trots att det var aningen dyrt - men resonerade så att jag troligen inte far till Island så många gånger i livet. Påväg hem var man minst sakt dåsig och trött. Känns lite som att den tröttheten jag känner ännu idag är pågrund av blå lagunen.
Dagen efter sov vi rätt länge och var väldigt trötta i kroppen. Vi gick runt i Reykjavik den dagen. Sökte presenter åt våra respektive men det var lite svårt faktiskt. Utbudet var inte jättestort i Reykjavik men souvenirbutiker, det fanns det i varje hörn. Till slut hittade jag någonting och efter det orkade vi inte gå mer.
Den andra halvan av veckan gick i musikens tecken. Vi spenderade dagarna på olika musik-workshops vilket var jätteskojj och lärorikt. En dag for vi också på utflykt till något som kallas Golden cirkle där man kunde se ett stort vattenfall, geysrar och delningen mellan Amerikanska och Europeiska plattan.
På lördagen var det dags för konsert så då uppträdde vi. Det var väldigt roligt. Sedan kollade vi Eurovisonen. Pågrund av konserten hann vi inte se ESC live utan började se när det passade oss. Med andra ord försökte alla undvika att få reda på vinnaren innan vi fick reda på det genom programmet. Lyckades förvånansvärt bra faktiskt. Efter det hann jag sova två timmar och sedan var det bara att packa ihop och fara hem.
Trots att det var en jättehäftig och rolig resa där kommunikationen mellan resesällskapet fungerade perfekt och feelisen var bra hela veckan, så har det sällan känts så bra att komma hem till Finland. Tror det berodde hundra procent på kylan där och värmen hemma. Gick från att dra upp axlarna och spänna musklerna av kyla i en vecka till att komma hem och leva sommarliv i tunn klänning och sandaler.
Det jag inte gillade med Island var människornas syn på klockan och deras punktlighet. När vi kom till Island väntade vi under ett busstak i kylan på en buss i 40 minuter. När vi skulle hem visste vi inte ens om vi skulle hinna med flyget, om någon buss överhuvudtaget skulle hämta oss. Däremot gillade jag mentaliteten i att det bjöds på kaffe i så många butiker. Att det i princip fanns vinylspelare i alla cafe'r och även i många butiker. Att det var så smått och mysigt i stan men så storslagen och mäktig natur runtomkring. Främlingar log ofta finurligt mot en när man mötte dem på gatan, och det fanns trots det lilla utbudet väldigt coola designbutiker runtom i stan.
Det här var den första resan sedan jag fick instagram och smartphone 2012 som jag inte uppdaterade någonting på sociala medier medan jag var på resan. Inga stories, inga instagramuppdateringar, ingen snapchat, ingenting. Laddade upp en bildserie när jag kommit hem tillbaka, och det var det första någon fick se. Innan dess var det inte så många som visste var jag var, och det kändes fantastiskt. Det resulterade i minskad stress kvällstid att gå igenom dagens tagna bilder. Ingen stress angående när jag skulle ha nät och kunna uppdatera. Ingen stress att ens ta superbra bilder helahelatiden. Kunde njuta på ett helt annat sätt. Kunde vara på resa för min egen skull - inte för att skapa en massa bra content.
Trots detta inlägg fyllt med telefonbilder fotade jag mest med systemkamera på resan, plus filmade. Ville ändå inleda med ett sånt här inlägg för kändes enkelt och bra.
Kom ljusa nätter låt oron gå
Efter en kall vecka i Reykjavik landade jag i Helsingfors lite efter 15 i söndags. Flyget var en stund försenat och jag hade redan tight schema. Satte min fot ner på perrongen vid järnvägsstationen 16:20 från flygtåget och då började sekundschemat som jag och killen planerat via whatsapp för att jag skulle hinna allt. Om en halvtimme skulle jag behöva vara tillbaka på järnvägsstationen för mitt Vasatåg. Innan det skulle jag hem och packa om.
Med två stora resväskor och en 10 kilos ryggsäck var det tungt att springa de sträckorna som behövdes mellan tåg och spårvagn samt spårvagn och ytterdörr, dessutom med två timmar sömn, en flygresa bakom sig och ingen mat i magen. Utöver det var jag klädd för Island - 5 grader, inte Helsingfors - 26 grader. Helsingfors hade förvandlats från vår- till sommastad under de dagar jag var borta. Kan lugnt säga att jag hade lite värmeslag.
Trots allt så gick det iallafall. Flög in genom dörren hemma. Rev upp väskorna samt garderobslådorna och slängde över saker i en annan väska under fyra minuter på samma gång som jag hyperventilerade - av stressen men också av all fysisk ansträngning. Sen var det bara att springa igen, utan vetskapen om vad jag ens hade eller inte hade med mig. Cirka två timmar senare, i tåget, kunde jag andas igen. 9 tiden kom jag till Vasa. Till familj och pojkvän som väntade på mig.
Dagen därpå, fjortonde maj, fyllde jag 20 år. I måndags alltså. Vaknade under samma tak som de senaste tretton födelsedagarna - till ljudet av dragspelsmusik och sång bakom dörren. Fick frukost på sängen och pussar av både katt och hund. När killen kom hem tidig eftermiddag packade vi alla i bilen och for till villan för att fira vidare där. Fanns inget ställe jag hellre ville vara på den dagen än där. Vi åt, gick i bastun och skålade.
Efter det där dygnet blev det bara så att jag stannade på villan. Har sagt så många år att jag vill bo på villan och känner att det är någonting jag skulle behöva. Någonting som min själ behöver för att läka och sådana saker. På kvällar och nätter har jag haft sällskap men om dagarna har det varit jag och vildingen nedan. Min älskade katt.
Hon mår så bra av att vara här efter en vinter innomhus, och jag tror vi är ganska lika där. Hon springer runt som världens lyckligaste katt och pratar med mig nu som då. Då hon inte är utomhus springer hon av och an i huset och hoppar upp på bord och soffor. Vi har varit bästisar sen jag fyllde 8 och jag läser henne som en bok. Hon är mest bekväm och van med mig och när vi är på tuman hand kan hon vara precis som hon vill. Det, i kombination med att hon är på sin favoritplats resulterar i en så lycklig katt och det känns bra att ta igen lite tid som vi gått miste om när vi är särbo.
Annars om dagarna har jag har sovit rätt länge, lyssnat på p3:s musikdokumentär om Oskar Linnros m.m, jobbat lite, målat på terassen, kämpat och dragit ut gamla cyklarna ur lidret och cyklat ut på smala guppiga vägar i skogen och allt sådant jag kommit på. Kravlösa saker som jag mår bra av. Igår kom pappa hit och åt med mig, och så for vi på en cykeltur. Har även skärt ner på sociala medier pånytt. Så mycket skönare att vara utan, speciellt när man är här, men överallt egentligen. Avskyr egentligen sociala medier, men det hör till ett annat inlägg.
På kvällarna har vi gått i bastun, spelat spel, druckit prosecco, sett solnedgången, eldat i spisen med mera. Har verkligen välkomnat sommaren på bästa sätt genom att göra somriga saker som att gå kvällstid utomhus i dimman med bara pyjamas och borsta tänderna på gräset och att äta frukost på bryggan till musik av Monica Zetterlund och att kissa med utsikt - finns inget somrigare än det.
Idag vaknar vi av att träden vajar av blåsten och att katten springer av och an i huset pågrund av det. Ska på ett födelsedagskalas idag och innan dess hem till stan och städa lite inför mitt eget, men alla saker och katten lämnar här. Före det ska jag låta henne springa av sig ordentligt utomhus, och jag själv cykla av mig. Förundras över hur mycket jag gillar att ha det här stället som bas.