Visa alla inlägg skrivna juli 2018
Jag kommer minnas men inte förstå
Vi vadar runt i vattnet på villagrannarnas bakgård och det känns ljumt. Familjen sitter på terassen och dricker kaffe. Vi hör ljuden av dem i bakgrunden. Går tillbaka efter en liten stund. Små myror kryper över mina tår i tofflorna.
Jag flyter runt i badtunnan. Behöver sitta på kanten ibland när det blir för varmt. Packar sedan ihop alla plagg jag använt och inte använt i en gul kånken. Vi kör hem båten och fortsätter med bil.
Det är en solig eftermiddag. Jag byter kläder i bilen, Lasse kör. Väljer den svarta klänningen som luktar mest rent och slänger på en jeansjacka. De vinkar åt mig från gården och jag ansluter mig till festen.
Vi grillar och jag stöter handen på någonting vasst och blöder i lavoaren i några skrämmande minutrar. Vi blandar sangria, tar roliga bilder och har det skojj. Jag ringer och väcker Lasse några timmar efter midnatt som hämtar mig och så far vi vidare till villan. Kör båt i sommarnatten.
Är ensam i Helsingfors några dagar. Har saknat vår gata. Rutinerna där. Ringer en massa samtal. Pratar finska och engelska. Går på ett möte. Träffar en kompis. Går på visningar. Släcker en eld i vårt kök. Cyklar och går. Har det bra. Tänker att Helsingfors är så mycket mer hektiskt än Österbotten men på samma gång så mycket lugnare. Kanske är det själen som blir lite lugnare.
Efter bara några enstaka men väldigt effektiva dygn far jag tillbaka till Öbotten.
Åker båt, nakenbadar, ligger i kökssoffa. Vaknar rätt tidigt varje dag och det känns skönt att jag inte slänger bort sommaren. Hoppar på studsmatta. Mår illa en dag. Har en förkylning som går på sparlåga hela tiden men aldrig tar fart.
Packar fyra stickade tröjor för att sedan använda den enda kortärmade jag hade med
Stiger upp 6:00 några dagar i rad. Njuter av morgonljuset. Jobbar lite. Gillar de jämna rutinerna och tiderna. Njuter av egentiden i min bil påväg hemifrån och hem.
Packar ihop mitt porslin som stått i bokhyllan några år. Snurrar skivor i skivspelaren. Lyssnar från mitt rum och måste stiga upp och svänga skivorna nu som då.
Vädret skiftar lite. Det är södernvärme på bakgården. En annan dag åskar det över mig när jag springer till bilen. Jag vill hoppa runt i pölarna men är också för rädd. Torkar min blöta telefon på jeansklänningen.
Bäddar ner min kisse i cykelkorgen och far på en tur. Vi har gjort det några gånger förr men inte på länge. Hon trycker ansiktet i tröjan. Jag håller ena handen om henne för att minska hennes rädsla. Ångrar ett tag att jag tog med henne då hennes hjärta dunkar så hårt men cykelturen är inte lång så det går bra sen.
Vi kommer fram och umgås med fammo en stund. Hon frågar efter Lasse och jag säger att vi snart ska tillbaka till Helsingfors och visar bilder från den senaste tiden.
Spenderar en eftermiddag med Jessica. Pratar om jobb och skola och hösten och annat. Skrattar och skämtar. Det är en riktigt bra eftermiddag.
Samma kväll hjälper jag och pappa en bortsprungen katt hitta hem och sedan cyklar jag iväg på fest till en lägenhet jag cyklat och åkt förbi hela min lågstadietid. Det regnar emellanåt på terassen men vi stannar kvar. Vi har det roligt och jag mår bra i sällskapet. Några sitter under paraplyn. Vi trycker oss mot väggen och låter regndropparna röra våra ben.
Nästa dag har min förkylning slagit ut ordentligt. Ingen är hemma och jag sover hela dagen. Lasse kommer på eftermiddagen och väcker mig. Det är några dygn sedan vi sågs senast. Ser på honom förvirrat och säger heeeeej!
Lördagen spender jag med att ligga på stranden i flera timmar bredvid Hanna. Vi simmar och det känns verkligen som att vi fångar sommaren. Samma eftermiddag blir jag bjuden på mat och kollar fotis med Jenni och Sebastian. Därifrån kör jag sedan hem. Hannas och mitt häng fortsätter med vin, musik och dans i köket.
Mera festsällskap anländer och vi cyklar till stan. Egentligen får jag skjuts på min egen cykel. Solen bländar oss och jag lämnar jackan hemma. Den behövs inte.
Vi har en bra kväll ute och träffar upp mer kompisar på plats. Jag tänker att vi valde en bra kväll att fara ut och dansa. Några bekanta ansikten på plats, men inte för många. Några roliga diskussioner med gamla kompisar, men inte för många. Jag mister mina solglasögon och Hanna letar efter dem som om det vore hennes egna. Jag tycker så mycket om henne för det.
Nästa morgon ska jag köra bil så jag cyklar hem tidigare än de andra. Lovar Hanna att skicka när jag är hemma. Cykelturen går på åtta minuter. Det är rekord.
Efter två timmar i bil och lite stress sitter vi på tåget. Det är ett tag sedan vi åkt tillsammans och det är så skönt att göra det igen. Det är också skönt att komma tillbaka till Helsingfors.
Vi går runt på stan och kollar in uppståndelsen kring presidenternas möte.
Går sedan hem och kollar livesändningen därifrån. Hör ljud från stan genom fönstret. Ser en helikopter flyga av och an.
Det är värmebölja i Helsingfors och inga kläder är tillräckligt svala. Varje gång vi är hem via byter jag.
Vi sover med fönstren uppe och inser vad vi inte saknat när vi varit i Österbotten: trafikljuden.
"Det här kommer se härligt ut på bloggen men egentligen var det en stressig tiominuters frukost påväg någon annanstans" Säger Lasse när jag tar den här bilden.
Vi går vidare och Lasse får se vårt nya hem för första gången.
En morgon cyklar vi några kilometer och går sedan 14 tusen steg. Min rygg börjar smärta redan på förmiddagen och det förvärras hela tiden. Är van vid ryggvärk men inte sådan.
De kommande fyra dagarna går vi lika mycket, någon dag står mätaren på 20 tusen. Det är mycket vi vill få gjort. Det är mycket vi vill göra. Vi har båda semester och det är så skönt att äntligen få njuta av sommaren tillsammans. Men jag känner mig som en gammal tant som inte kan böja sig ner för att lägga på skor och andra annars lätta saker.
Vi går på nya gator och lär känna nya kvarter. Helsingfors blomstrar och är så fint på sommaren. Folk klär sig i fina kläder. Vi dricker öl.
Vi firar. En champagnekork flyger i taket. Det är fullt med sand på vårt badrumsgolv. Att sova med täcke är en omöjlighet. Jag dinglar med fötterna untanför fönstrena. Sjunger ut i natten och hoppas inte människorna med öppna fönster väcks.
Solnedgångarna varierar från rosa och orange. Jag vill att den här veckan ska gå i repris många gånger om. Jag kommer sakna de här veckorna i vinter, det vet jag. Jag kommer inte minnas ryggsmärtorna, tröttheten och det tunga. Jag kommer minnas ljuset, lättsamheten och semestern. Jag kommer minnas men inte kunna förstå värmen.
Jag kommer minnas hur vi satt i fönsterbrädet och sa "idag är det ganska kalllt, det är 23". Men jag kommer inte förstå.
Gamla vänner, studieplatser och en picnick
En solig kväll hoppade jag snabbt ur bilen, bytte den mot cykel och skyndade mig iväg till mötesplatsen där Jessica, Hanna och jag alltid träffades när vi cyklade till skolan under högstadietiden. Vi var samma människor nu också.
Vi for iväg till stan och mötte upp några. Hängde vid vattnet. Någon till vinkade från långt håll och anslöt sig. Allting kändes väldigt bekant och tryggt. Trots allt var vi fem människor som känt varandra i åtminståne 13 år.
Det blev så småningom lite kyligare. Någon tog fram en filt. Någon lånade en stickatröjja av någon annan. Det var ändå väldigt mysigt och vi ville dra ut på kvällen så länge vi kunde.
Pratade bland annat om skolor. Studieplatser. Av oss fem är jag den enda som börjat studera. Därför var det rätt aktuellt samtalsämne eftersom alla andra väntade på sina besked nu i år. Det är stor diversitet i gruppen. Alla siktar mot karriärer som inte alls liknar varandra. Det tycker jag är väldigt spännande. Vilken insikt och vilka perspektiv man kan få genom bara det. Är faktiskt väldigt stolt över alla. Vilka kloka, empatiska och fina människor alla blivit, och kommer bli.
Typ som Hanna! ahh, längtar tills vi befinner oss i samma stad även vintertid!
Här berättades nog någon rolig anekdot tror jag bestämt. Ida berättade även om sin dykning och vi lyssnade förundrat, frågade massa frågor, visualiserade, föreställde oss situationer. Någon annan berättade om sitt sommarjobb. Vad som känns bra, funkar bra, känns svårt. Vi funderade på lägenheter. Samboskap. Stöd i form av bostads-. Allt kring det.
Till slut blev det lite för kyligt att sitta där. Vi hade ändå haft ganska tunna kläder eftersom dagen hade varit varm. En efter den andra droppade av och till slut var det Jessica och jag kvar som cyklade. Sen kom jag hem, glad och nöjd. Packade ihop en kappsäck snabbt och steg på tåget nästa morgon för lite ärenden i Helsingfors.
Kasta smörgås, klättra på stenar och tupplura
Förra helgen levde vi villaliv deluxe och hann runda tre olika villor på tre dagar. När klockan var 13 på lördagen hade vi redan hunnit vakna upp på en villa, kört hem därifrån med båt, kört bil 2 timmar och sen mera båt till en annan. Det kändes produktivt. 
Vi umgicks med Lasses fammo och faffa ute i skärgården vilket var väldigt mysigt. Det var så fint där och jag älskade stället. Nu är jag ju också verkligen en villamänniska och trivs direkt jag kommer ut till en. Lasse roades av hur upprymd jag var där.
Den här dagen var det väldigt varmt och skönt. Vi gick på en liten rundtur runt ön och kikade.
Klev runt bland stenarna.
Vi gick ner till vattnet och lekte runt där. 
En fin människa. Som visade alla stora stenar han brukar klättra uppför och berättade historier från förr. 
Sen var det dags för smörgåskastning. 
Letade efter alla platta och släta stenar vi kunde hitta.
Han lärde mig sina tekniker och första gången i livet fick jag stenarna att studsa mer än en ynklig gång.
Sen satt jag och tittade på en stund. Doppade fötterna i vattnet som efter en stund kändes ljummet. Såg stenar som studsade 5 6 7 8 gånger.
"Stenplockaren Palm kan du kall mig!"
Sedan slutade vi kasta stenar och klättrade på dem istället.
Tröjan som hängt med i så många år. Den som jag köpte från Monki i Umeå när jag var där på fotiscup. Ett liv sedan man for på fotiscuper.
Efter vår lilla klättring tog batteriet slut i både kamera och telefon vilket var skönt. Vi plockade lite blåbär, åt god mat, läste tidningen och slockande sedan i samma säng efter maten. Sjöluften kan verkligen göra en så trött. Vi vaknade upp någon timme senare lite halvdåsiga och gick över till andra sidan ön.
En väldigt fin dag var det. En sån där som skimrar i minnet bland andra glömda.
Postrodden - På me dansanskoan
Förra helgen jobbade jag till tre och körde sedan snabbt hem, plockade upp kille, bror och styrde kosan till Björkö där resten av familjen befann sig. Vi kom fram och mamma dukade upp somrig mat utanför husvagnen. Pappa var och ställde upp instrument och soundcheckade inför kvällen. Postrodden är ett event som vi aldrig missar och traditionsenligt spelade Gents på dansen. Vi tog det lugnt under tiden och gick ut på en promenix.
Vi hann se sista båten komma iland uppifrån från Saltkaret. Där var det verkligen fin utsikt.
Salteriet.
En sytnos som kisade för den starka solen.
Och en som tränat många år på att le för kameran när en egentligen är bländad och inte ser någonting. Inte lätt nöj.
Vi återkom till husvagnen och fixade oss. Grannen tvättade håret med hjälp av en kastrull.
Vi drack lite vin i solen. Sen la vi på dansanskoan.
Och begav oss till Salteriet.
Här var man glad. Finns ju inget somrigare än kvällar som den här. Kände även att kombinationen av mina tre favoritplagg gjorde att jag passade in rätt bra den här kvällen. Många hade som väntat sjömansmössor som liknade min, men riktiga sådana då, troligen inte köpta på Gina Tricot.
En väldigt fin kväll var det.
Vi kom in. Vi stod vid sidan en stund och såg på. Var ännu rätt tidigt på kvällen så vi väntade på folkmassan. Värmde upp med att dansa på vinden lite.
Hej papp.
Tog en massa keikkabilder åt dem och påmindes om hur mycket jag tycker om att göra det. Konsertfoto är verkligen en rolig grej.
Tog min Lars i handen och så dansade vi. Av alla keikkor jag någonsin varit på, stått breved scenen, suttit på högtalaren, försett pappa med filmer och foton, och varit med - var detta första gången jag hade någon att dansa med påriktigt. Efter att ha dansat med lillebror i över tio år (inte så pjåkigt det heller men). Och oj vad fint det var. Och vad vi funkade bra ihop på det viset. Kändes så självklart och naturligt från början. Våra fötters samspel och dansen alltså. Allt annat också förstås.
På pauserna kilade vi iväg till husvagnen hela gänget, drack vin och hade det skojj, pratade med folk. Skålade i roliga drinkar i båtlider. Hälsade på en och annan småkusin.
Slut på paus!
Ett tvåtvå ett tvåtvå ett tvåtvå räknade jag i början. Efter någon minut var det satt i system och jag kunde luta mitt huvud mot bröstkorgen, blunda och låta honom leda. Sån härlig känsla. Suger att danskulturen har ett nedsving och att medelåldern på danser är högre än vad man skulle vilja att den var. För det är ju så förbannat roligt. Var med och gjorde intervjuer tillsammans med pappa på danserna i Malung förra sommaren och var så otroligt mycket fler ungdomar där som verkligen kunde dansa.
Klockan blev mer och mer och pauserna blev finare och finare.
Vill alltid dansa med dig.
Trött och glad och ordentligt roddig i håret. Jag alltså. Den av oss som aldrig fixar det. Trivs med vild kalufs.
Vid slutet var det rätt trångt. Då tvingas man ta små steg. Tenderade förut ta för långa steg men faffa lärde mig. Hade nog gått rätt långt för att få en dans med honom idag.
Dansade med kameran på ryggen och knäppte foton nu som då. Svårt att komma ifrån sådana vanor.
När det var loppu slut åt vi nattmat i grannarnas husvagn och sedan somnade jag på golvet i vår. Nästa morgon vaknade vi och åt frukost i gräset. Husvagnsliv och dans är verkligen sommar för mig. <3