Visa alla inlägg skrivna 2018
Ringer upp säger kom hem till mig
Anteckningar från sensommar och höst. 
Jag cyklar till och från skolan en dag
tolv kilometer dit och tillbaka
sitter på föreläsning
svett rinner längs ryggraden
klibbiga tröjärmar
Jag pratar med Hanna i telefon
från dörr till dörr
hela cykelfärden
det är trettiotvå minuter
tack igen
skickar jag på Whatsapp
när vi stängt av
nästa gång hjälper jag dig
Fönstret står på vid gavel
det är så varmt hela tiden
grannarna spelar först Abba
i takt med oss
sedan spelar de Bob Marley
jag undrar om de hittat min Spotifylista
jag vill ropa hej! ut genom fönstret
hej!
jag sjunger med i deras låtar
kanske de hör mig
Lasse lagar mat
så fönsterglasen immar
jag plockar kläder
en socka här
en tröja där
skor i en slingrande rad i hallen
inte som när vi flyttade in
minimalistiskt och städat överallt
minimalism är ett sånt påhitt
tänker jag när jag plockar en till socka
Skrattar i min Volvo
mellan Nykarleby och Vasa
Lasse är på skämthumör
Vår sista timme på flera dar.
Tiden rinner ut för varje kilometer
pussar från mungipan till halsen
och tillbaka
står på perrongen det är sol
tåget far fyrtiosex han går in fyrtioett
jag vinkar och startar bilen
vrider upp bilstereon och sjunger med
The moment I wake upp before i put on my makeup
när jag kommer hem är jag trött
ett missat samtal från Jessica
ringer upp säger kom hem till mig
kör runt äter i segelbåten pratar
I gropen ovanför hälen
där förvarar jag vattnet
som rinner ur ögonen
i några minuter
vi far på fest
han i orange jag i blå
kan börja regna inatt
pratar vinylskivor med nån
gräver i främlingars kökslådor
hittar slutligen en plastpåse
ska rädda någons bil från
någon annans spyor
En okänd typ pratar på om rockkonserter
entusiastiskt
Fäller ut sin Rom och Cola entusiastiskt
Färgar hälften av min ljusa jeansklänning mörk
Det droppar in i en av mina Dr Martens
längs akillessenan och i gropen ovanför hälen
På vägen hem plaskar Lasse i en pöl
Den torra halvan av Martensparet
fylls med regnvatten
Vi snubblar in genom dörren
Lasse brer ett knäckebröd
med tio skinkbitar
Jag tycker att han är rolig
Sen somnar jag med torra fötter
Valvaka och porträtt
Det är inte ofta jag går ut med kameran och kommer hem med bilder på mig själv längre. Oftast fotar jag åt andra människor. Jobbar bakom. Är ganska nöjd med det också. Men någon gång ibland kan det hända sig att jag går ut på promenad med Lasse, och så knäpper han några foton åt mig. Sällan, men någon gång kanske jag till och med har en genomtänkt outfit samtidigt som denna fotosession sker.
|
|
|
Vi har haft den lugnaste och skönaste helgen på månader. Med det bakom mig går jag in i en ny vecka. En ny fin septembervecka. De har lovat regn och jag hoppas det stämmer. Låter mysigt. Önskar att veckan blir fylld av produktivitet, kreativitet och inspiration. Hoppas ticka av några punkter på att göra-listan. Små saker som hänger ovan en som mörka moln, som man viftar bort många gånger innan man tar sig tid för dem.
Bäddade ner oss och flyttade teven framför sängen för några timmar sen. Bytte ut dansk politik till svensk för en liten stund för att hänga med den svenska valvakan. När man följer så många svenskar på sociala medier som skriver om politiken känns det bra att hänga med på riktigt och förstå. Men nu börjar ögonen bli riktigt trötta. Imorgon ser vi nog på Borgen igen.
Godnatt på er.
Lagar mat, pratar film och vaknar tidigt
Tänker att bland inlägg skrivna i imperfekt vore det bra med lite omväxling. Skriva om nuet. Vad gjorde jag senast igår? Vad äter vi i veckorna? Hur ser en tidig höstmorgon ut för mig? Vad gör vi egentligen i skolan? Vardagssnack bland sommar och fest-inlägg som utspelar sig för veckor och månader sedan. Här kommer en blandning. Vardag och telefonbilder varsågoda!
Varierar färdmedel till skolan nästan varje dag. Har svårt att bestämma mig. Spenderar allt för mycket tid på att räkna minuter och fundera vad som lönar sig. Allt handlar sist och slutligen om sekunder. Tidiga morgnar på nån buss nånstans är ändå så sköna nuförtiden. Varvar Där gullvivan blommar med Jag saknar dig mindre och mindre, Tom Odell och Frank Ocean till och med. Ibland måste man lägga Toto och Whitney på is, för ett slag bara.
Har börjat skolåret med en annan energi, annat driv, hoppfullhet och förmåga att vakna utan väckning. Det tackar jag sambons benägenhet att vara konsekvent vad gäller rutiner, och att lyckas dra med mig i det.
Jag är ute i tid nästan varje morgon. Ändå springer jag under de behövliga promenadsträckorna av färden. En djupt inrotad och inövad vana. Att alltid behöva springa för att få det att gå ihop. Men det behövs inte nu. Helsingfors är annars krispigt och så vackert en tidig septembermorgon. Dom håller jag hårt fast vid. Dom saknar man alltid och längtar till.
En skoldag lyssnar vi till skaparna bakom den danska serien "Borgen". De pratar om hela processen. Att skriva och producera och bygga upp karaktärer. Berättar vad som kan hända när man gör en politisk serie. Liknelser mellan serien och riktig dansk politik. Vad som hände dem. Resten av veckan ser vi bara på den serien hemma. Den är väldigt bra.
Jag cyklar hem varje dag. Det tar en stund och jag testar olika vägar. Ena vägen innehåller jobbiga backar oberoende färdriktning men man får vara ifred. Den andra vägen är snabb men man tvingas cykla människor i hälarna, och slå hakan i styret till följd av väg-gropar när det går för snabbt. Oberoende väg är spellistan i öronen den viktigaste komponenten. Intressant hur hösten alltid får mig att vilja hitta ny musik. Kanske det är motivationen. Känslan av ett nytt år. Känslan av att få börja om.
Lagar mat med Lasse. Tar det lugnt hemma. Är förkylda. Lever den där härliga vardagen vi längtat efter.
Äter, går på två fester, diskar med mamma, väljer skjorta åt pappa och hänger med svenska släktingarna - från soffan i Helsingfors, allt med hjälp av FaceTime.
På lördagsmorgonen vaknar vi 9. Struntar i alla planer på att gå ut och hänger hemma hela dagen. Lagar den där soppan vi hade planerat att göra. Medan Lasse rör om springer jag snabbt till butiken efter bröd. Det känns som en kravlös mysig lördag.
Halv 6 springer vi till närmsta Alko efter en rödvinsflaska till middagen. Pratar om hur hushållslektionerna i högstadiet påverkade min relation till matlagning och hur mycket roligare hela den grejen känns nu. Någonting jag lever för är våra lördagsmiddagar, ensamma med ljus och vin och helgkänsla. Så äter vi och sen skyndar vi till bion.
Ser den nya Mamma Mia uppföljaren. För att det känns som någonting man vill se på bio. Minns ännu när jag såg ettan på bio, hur roligt det var. Folk har oroat mig innan, fått mig att tro att den här skulle göra mig besviken, men det gjorde den inte.
Dramaturgin och utförandet av saker i filmen kan man ju fundera kring. När man studerar film och har en hobby-filmkritiker till pojkvän är det svårt att inte analysera, men får jag ostiga musikalnummer och Abba-låtar i en film är jag nöjd oavsett vad. Satt och log så många gånger. Kändes också väldigt roligt och aktuellt med Abba-låtar eftersom jag just nu spenderar två timmar i veckan med att öva ett omfattande Abba-medley.
Sen går vi hem i den ljumma och sköna septemberkvällen. Kikar in genom fönstret på alla köksbutiker längs vägen. Äter upp resten av godiset och somnar till Borgen.
Septemberbröllop - när min kusin gifte sig
Förra helgen var vi på bröllop! och inte vilket bröllop som helst, det var nämligen den första av mina kusiner som gifte sig. Jenna & Johan. Tänkte visa lite bilder från dagen ur vårt perspektiv och en del bilder från bröllopet! Jag filmade dock mestadels så därför är vissa av dessa bilder skärmdumpar av filmerna. 
Dagen började alltså med att vi for till moster där en del andra släktingar var. Pappa knöt slipsar, mamma hällde upp champagne, någon kom ut ur duschen, någon sprang av och an och fixade saker. Ett riktigt festkaos med spänning i luften. Vi passade även på att ta lite foton på verandan. De regnade lite smått då. Men bara någon prick på näsan.
 |
|
Stili kar. 
Å mamma.
Och jag i klänningen som mamma hade på mitt dop. Typ samma halsband hade jag också. Lite stor var den till mig fast vi sydde in den, men trivsam. 
Vi for iväg till kyrkan. Axel var också med. 
När man ska i kyrkan måste man vara allvarlig. 
Mera slipsknytning, och en liten betraktande kusin. 
Mamma i mängden. 
Moster. 
Sen kom brudparet och Agnes in till kyrkan. Och det var så fint. Första synen på dem fick underläppen att darra. När man sen såg flera släktingar torka ögonen var det svårt att hålla igen. Höll Lasse i handen superhårt under hela vigseln. 
Spännande!
Sen gick de ut till tonerna av Harry Potter jingeln. 
Och efter några startförsök och skratt körde de iväg. Pratade om att detta var min favoritstund på hela dagen. Alla stod runt omkring och var så glada, alla skrattade så högt och klappade och hurrade så hjärtligt när de kom sig iväg. Stunder man förvarar långt inne. 
Vi kom till Åminne och tog ett första glas. Pappa stod för mingelmusiken. Jag stod och fotade en massa massa. Behövde påminna och viska åt mig själv ibland "du e int på jobb, kom ihåg att du e int på jobb, ta e longt" 
Sen kom brudparet och tog emot alla. 
Har ni sett vilka mysiga kramar. Fatta att ha alla man tycker om stå på kö för att krama en. Dröm.
Dålig feelis var det ju inte.
Ganska snart efter kring första rätten var det dags för några lekar ledda av toastisarna. 
Och så lite tal och sång från släktingar, vänner och här av Sannah. Hon sjöng också så fint. 
Kvällens fina och rörda brudpar. Bröllopstal är nog en så fin grej. Älskar det. 
Sen blev det dags för bröllopstårta. Axel och Linus var inte sena att ansluta sig till kön och skära kvällens största bitar. 
Fina Tintin och hennes kille där bakom, som också var våra bordsgrannar för kvällen. Tintin känner jag via typ fem olika saker.
Och så lite musiklekar. Bruparet mot moster och Tom. 
Efter en låååång väntan var det äntligen dags för vårt nummer. Jag sjöng en låt och sen uppträdde vi också med hela familjen. Det var skojj, men nervöst, men ändå tacklar jag scen-nervositeten så mycket bättre nu än förr vilket är så skönt. När jag kom ner till bordet igen hade jag flera glas innehållande typ sju olika sorter som jag hade väntat med. Visst, lite vin är ju bra för nervositeten, men kände att jag kunde kontrollera allting bättre - rösten framförallt - utan en massa rött och vitt och baileys och öl och...så vidare. 
Sen sade brudparet några välvalda ord och innan det var dags att dansa.
Och de dansade sin första dans till tonerna av Håkan Hellström. 
Sen dansade vi och hade det väldigt roligt. Sannah och jag steppade ett tag med våra klackskor på dansgolvet med varsin varm korv i handen och någon släkting kom upp från bordet och ville vara med, för vi såg - så härliga och obrydda ut.
Sedan festade vi vidare och jag slappnade äntligen av med kameran, med andra ord - lät den vila på bordet.
<3
Juthbackamarknaden - ett traditionsenligt sommarhejdå
För några helger sedan avslutade vi sommaren så som sommaren bör avslutas: Juthbackamarknaden. Visst, villaavslutningen ska vi ju inte glömma bort här, men Juthbackamarknan hör lika mycket till mitt långsamma farväl-tagande av sommaren. 
Traditionsenligt hälsade vi på en massa bekanta samt tittade och plockade i en hel del intressanta grejer. Mycket sånt som finns där varje år, som man sett många gånger förut, men som ändå är roligt att se på. Och visst finns det nya saker varje år. Till exempel kunde man köpa ett stort gubbhuvud, om man var intresserad av ett sådant. Det var inte jag dock. 
Annat nytt för i år: jag köpte inte bara utan sålde också! och var första gången nånsin alla dagar på marknaden. Det var verkligen roligt.
Så kom mamma och hälsade på emellanåt också. Visade upp sina fynd. Fick uppdatering om vår försäljning.
Nu som då gick vi runt på marknaden och kollade in de bord vi missat på förra rundan. Någon hade gjort smycken av söndrigt mon amie porslin. Fick lite ont i magen av att se på det men lade på samma gång den goda ide'n bakom örat för framtida missöden. 
Någon vecka innan hade den omtalade muminmuggen släppts på olika håll. Minst en handfull försäljare sålde den på marknaden. Lyssnade med ena örat när jag gick förbi ett bord och en äldre man sa förskräckt "Den där får man väl för 15€ i butik??" människorna runtomkring upplyste honom att näe du, inte riktigt.
Sen kollade vi på mera porslin förstås. När jag var liten orkade jag inte se på det, ville bara gå och se på bilarna med pappa - leksaksbilar och veteranbilar.
Trägrejer. 
En fin spegel och en Anna ur fokus. 
Efter ett tag blev vi hungriga så då gick vi och åt till husvagnen med mamma och pappa och getingarna. Praktiskt att kunna umgås med bådas föräldrar i samma stad. 
Traditionsenligt var Juthbacka-vädret lite molnigt, lite sommarvärme, lite höstkyla ibland och lite regn. Väldigt blandat. Tog på och drog av min stickade tröja säkert tjugo gånger. 
Yle var också där och hade en fotostation. Där fanns gamla kläder att klä ut sig i. Oturligt nog var detta under en promenix runt marknaden då jag hade bestämt mig för att lämna kameran i tältet, men telefonbilderna funkade ju ändå helt bra med lite redigering på.
På lördagen gick vi på "sommarens sista hemmafest". Dagen därpå körde vi från Nykarleby och sen minns jag inte vad vi gjorde dagarna efter det. Men Juthbacka marknaden var iallafall rolig, som alltid. Att hälsa på en massa bekanta var också roligt, som alltid. Mina inköp på marknaden utgjordes av: fem vinylskivor och boken 501 filmer att se (min bäst spenderade 1 euro nånsin eftersom vi redan nu plöjt igenom flera filmer från den)
En augustidag i Helsingfors
Kameran har jobbat rätt hårt i sommar. Vardags-fotograferandet börjar komma tillbaka. Har haft med den många vanliga vändor till stan och på kortare promenader. Tycker det är roligt att ta med den, fota lite spontant och kravlöst ibland. Dessa bilder exempelvis, tagna en helt vanlig blåsig sensommardag i Helsingfors.
En sån där vanlig dag i Helsingfors när vi far till stan med en liten inköpslista innehållande väldigt spridda saker. Första stoppet var i en vanlig affär för att fylla på lagret med lite roligare kryddor. Stod mellan hyllorna i många minuter innan vi hade bestämt oss.
Vidare till Marimekko. Kollade koppar som vi behöver och lakan som kunde passa med lakan vi har. Expediten menade att den större kaffekoppen visst är bättre än den mindre så man får "reilun kahvikupin" eller något liknande. Är inte så bra på att minnas på finska ännu. Vi köpte både och, men det var någon vecka innan. Nu var vi bara på spaningsrunda till MM.
Sen har vi tydligen varit till Clas Ohlson. Alltid dit. Känns som att det ständigt är någon sladd eller adapter-fundering som man behöver köpa. När vi hängde med min småkusin i Stockholm för någon vecka sedan sade hon att vi kommer se tillbaka på nutiden och tänka - vad sjukt att man ens höll på med sladdar förr. Att det kommer kännas helt absurt.
Påväg hem fotade jag främlingar längs gatorna som tog oss hem. Känner mig rätt blyg när det kommer till sådant ännu. Streetstyle-fotografering och liknande. Teleobjektiv hjälper ju en avsevärt med att kunna fota diskret. Tycker på samma gång att det är väldigt kul. Bränna av en massa foton och sen när man kommer hem se vad man fångat för människor på bild och undra vad de tänkte på, analysera deras stilar.
Någon annan som också fotade.
Vi uträttade de sista ärendena, som att köpa en ny whiskeyflaska att ha i skåpet, och så gick vi hemåt.
Eller bara en av oss gick. Svårt att cykla och fota på samma gång.
Backe upp och backe ner.
Våra trötta fötter närmade sig äntligen hemgatan.
Sensommarens favoritutstyrsel: Marimekko tröja och hängselklänning från Zaras barnavdelning. Kan vara två av årets bästa köp. Är möjligt att jag köpte tröjan i slutet av förra året men det kvittar. Och så höga martens som stått och dammat en del den senaste tiden. Såg charmen i dem på nytt och började använda.
Till slut låsa cykeln.
Hur många färger ser ni på den här bilden?
Och det var bilderna från den dagen.
Hejdå
Kortfilmsproduktion och skolstart
Det är ett tag sedan jag skrev någonting här. En motivation att publicera har lite bubblat under ytan. Idag gör jag det! har jag tänkt säkert tio dagar i rad. Skrivmotivationen är däremot ständigt närvarande, men att sätta ihop allting och skala ner det tar mycket tid - betänketid. Formatet blogginlägg känns plötsligt lite trångt. Jag söker en stil. Jag försöker ställa mig efter vad som passar i bloggen men det tankesättet tar livet av all innehållsrik text, allt intressant content. Så jag söker mig fram till någonting. Så länge får ni se lite bilder. Det här är ju trots allt en fotoblogg.
Jag har börjat skolan igen. Spenderar dagarna med att läsa om media, reklam, film, foto och mer. Jag var del av en kortfilmsproduktion i somras och där tog jag dessa bilder på Elin i badkaret mellan tagningarna. Filmteamet utgjordes av cirka 8 pers varav alla var utbildade eller studerande fotografer, till och med skådisarna i filmen.
Annars upplever jag årstiden och temperaturerna utomhus just nu väldigt förvirrande. Jag går en dag till skolan i långbyxor, skjorta och kappa medan jag ser längtande på människor i kortärmat på spårvagnen och ångrar mitt klädval. Nästa dag tar jag tunnare kläder. Det ena är lite för varmt det andra är lite för kallt. Jag tror ändå att jag är ganska färdig med sommaren eftersom jag inte krampaktigt håller tag i den i form av bara ben, som jag brukar.
Förövrigt känns det skönt och vara tillbaka i rutiner. Efter femhundra resor fram och tillbaka till Österbotten vill man mest bara vara hemma, i sitt eget hem. Det här känns också som en rätt lugn och skön höst. Mycket lugnare och behagligare än förra. Jag känner att jag har en skön nonchalans till saker som stressar. En bra utveckling. För ett år sedan låg fokuset i att hinna vara precis överallt hela tiden. Gå på evenemang jag inte ens hann med. Den stressen börjar lite tyna bort. Vill göra saker nu, har större lust att göra saker nu. Men förväntningarna, pressen är borta. Studielivs-hetsen är borta. Skolan känns också plötsligt roligare, intressantare, mer givande. Goood stuff!
Om att fylla och fira
Det var en gång en tjugoårsfest som jag aldrig skrev om och som jag nu tänker skriva om...
Det var alltså i maj som jag fyllde i år också. Så som jag brukar. En månad fylld av förväntingar och växande sommarfeelis. Från mitt firande finns en drös gryniga bilder i varierande kvalitet tagna med en felinställd kamera, men fyllda med glädje och söta människor.
Hittade bilderna igår och kunde inte sluta le. Har under festen hållit i den lite själv men mestadels har kameran farit mellan olika händer och därmed finns ganska slumpmässiga bilder på en bråkdel av gästerna. Lite synd att många inte fastnat på bild men, nåväl.
Lördagen kom. Lasse och jag städade och fixade. När jag var liten hade jag alltid familjen med mig i kalasförberedelserna men i takt med att man blev äldre fixade man mer och mer själv, vilket på ett sätt var lite tråkigare. Men nu har den tomheten fyllts igen i och med att han är med i bilden. Känns bra. På eftermiddagen kom även Natalie från Åbo och hjälpte oss med förberedelserna.
Mer gäster kom. Som fina Hanna. Nog den på hela festen som firat min födelsedag flest gånger. Kanske till och med arton av tjugo. Saknade nog några på festen också, så som det kan vara när man flyttat till ny stad.
Det här ska ju vara ett glatt inlägg om en glad händelse men här kommer även lite mörker: året mellan min nittonde och tjugonde födelsedag var ett väldigt förändrande år. Aldrig har det skett så stort utbyte av folk i mitt liv som under den perioden. Nivån av äkta genuin lycka och glädje samt frånvaron av ångest och nervositet på mitt 20 års kalas bevisade att förändringarna varit ordentligt till det bättre.
Jag tror jag viskade åt Lasse på natten att jag inte varit så här lycklig på mitt födelsedagskalas sedan lågstadiet, att jag inte känt på flera år att alla gäster varit där av egen vilja och inte bara artighet, och för min skull.
Jag har alltid gillat mina släktkalas. Då har jag känt mig älskad och uppvaktad. Att man kan känna likadant på sina kompiskalas, det visste jag inte. Var exempelvis alltid noga med att inte ordna mitt kompiskalas på samma dag som jag fyllde, för den dagen ville jag vara glad, och inget annat. Det är ganska sjukt att tänka på det i efterhand. Vill bara krama om mitt yngre jag. Säga att allt kommer bli bra. Bättre. Så mycket bättre. Men visst har jag haft bra stunder och visst finns fina minnen från förut också (som detta). Men överlag har det varit jobbigare.
Jag blev därmed ganska golvad av den kärlek jag fick den här gången. Det kändes konstigt och ovant. Hann fundera om jag var värd så mycket men den tanken avfärdade Lasse. Sen tänkte jag bara ”Ja men det är ju såhär det ska va!” Lade huvudet på kudden några timmar efter midnatt med världens tacksamhetskänslor. Nästan lite gråtig tacksamhet. En stark känsla av lättnad. Liksom äntligen! det här har jag väntat på så länge. Jag visste att man kunde känna såhär, bara inte hur man skulle komma dit. Förundrade mig över vilken rikedom det är att ha kloka, empatiska och snälla vänner, och att bli älskad och accepterad.
Efter några timmars prat och umgänge började sedan någon spela beerpong och så var tävlingen igång.
Radarparet prickade i boll efter boll och vann stort.
Ser det ut som iallafall.
Det fina med att vara i ett förhållande är ju att det lite känns som att man fyller två gånger om året. Jag var minst lika glad på Lasses födelsedag som jag var på min. Och på min fest agerade ju Lasse lika mycket värd som jag. Tog emot och kramade folk i dörren på samma vis som jag. Älskar det så mycket.
Och så de stora förlorarna.
Jag som känner mig besegrad och Alex som ba näjj satn.
Strategimöte.
Och så nya lag!
Miss!
Viktigt med inlevelse.
Vi gav upp lite på bollkastandet och började leka en outtalad byta-glasögon-lek istället.
David o Axel.
Fred.
Kåmpisar.
Alex hälsade på en mystisk främling.
Sen var det dags för vattenpaus tydligen.
Mera kåmpisar.
Tänk att vi får ha de här människorna runt oss. Tänk att det kan kännas så här lätt. Lars har ju också bidragit med en hel del bra typer i mitt liv. Det första beviset på att han är en riktigt bra typ är nog människorna han omringar sig med. Det går att läsa av en del i det.
Hör tydligen till att alla skåpdörrar ska stå på vid gavel när man har fest också. Superfestligt.
De sista bilderna tagna denna kväll ser alla ut i stil med dessa nedan. Man vet inte riktigt vad som händer, men bilderna fångar feelisen rätt bra.
Sedan la vi på dansanskoan.
och upprepade det ordet i olika meninger miljontals gånger innan vi hunnit till stället där vi skulle dansa.
Jag kommer minnas men inte förstå
Vi vadar runt i vattnet på villagrannarnas bakgård och det känns ljumt. Familjen sitter på terassen och dricker kaffe. Vi hör ljuden av dem i bakgrunden. Går tillbaka efter en liten stund. Små myror kryper över mina tår i tofflorna.
Jag flyter runt i badtunnan. Behöver sitta på kanten ibland när det blir för varmt. Packar sedan ihop alla plagg jag använt och inte använt i en gul kånken. Vi kör hem båten och fortsätter med bil.
Det är en solig eftermiddag. Jag byter kläder i bilen, Lasse kör. Väljer den svarta klänningen som luktar mest rent och slänger på en jeansjacka. De vinkar åt mig från gården och jag ansluter mig till festen.
Vi grillar och jag stöter handen på någonting vasst och blöder i lavoaren i några skrämmande minutrar. Vi blandar sangria, tar roliga bilder och har det skojj. Jag ringer och väcker Lasse några timmar efter midnatt som hämtar mig och så far vi vidare till villan. Kör båt i sommarnatten.
Är ensam i Helsingfors några dagar. Har saknat vår gata. Rutinerna där. Ringer en massa samtal. Pratar finska och engelska. Går på ett möte. Träffar en kompis. Går på visningar. Släcker en eld i vårt kök. Cyklar och går. Har det bra. Tänker att Helsingfors är så mycket mer hektiskt än Österbotten men på samma gång så mycket lugnare. Kanske är det själen som blir lite lugnare.
Efter bara några enstaka men väldigt effektiva dygn far jag tillbaka till Öbotten.
Åker båt, nakenbadar, ligger i kökssoffa. Vaknar rätt tidigt varje dag och det känns skönt att jag inte slänger bort sommaren. Hoppar på studsmatta. Mår illa en dag. Har en förkylning som går på sparlåga hela tiden men aldrig tar fart.
Packar fyra stickade tröjor för att sedan använda den enda kortärmade jag hade med
Stiger upp 6:00 några dagar i rad. Njuter av morgonljuset. Jobbar lite. Gillar de jämna rutinerna och tiderna. Njuter av egentiden i min bil påväg hemifrån och hem.
Packar ihop mitt porslin som stått i bokhyllan några år. Snurrar skivor i skivspelaren. Lyssnar från mitt rum och måste stiga upp och svänga skivorna nu som då.
Vädret skiftar lite. Det är södernvärme på bakgården. En annan dag åskar det över mig när jag springer till bilen. Jag vill hoppa runt i pölarna men är också för rädd. Torkar min blöta telefon på jeansklänningen.
Bäddar ner min kisse i cykelkorgen och far på en tur. Vi har gjort det några gånger förr men inte på länge. Hon trycker ansiktet i tröjan. Jag håller ena handen om henne för att minska hennes rädsla. Ångrar ett tag att jag tog med henne då hennes hjärta dunkar så hårt men cykelturen är inte lång så det går bra sen.
Vi kommer fram och umgås med fammo en stund. Hon frågar efter Lasse och jag säger att vi snart ska tillbaka till Helsingfors och visar bilder från den senaste tiden.
Spenderar en eftermiddag med Jessica. Pratar om jobb och skola och hösten och annat. Skrattar och skämtar. Det är en riktigt bra eftermiddag.
Samma kväll hjälper jag och pappa en bortsprungen katt hitta hem och sedan cyklar jag iväg på fest till en lägenhet jag cyklat och åkt förbi hela min lågstadietid. Det regnar emellanåt på terassen men vi stannar kvar. Vi har det roligt och jag mår bra i sällskapet. Några sitter under paraplyn. Vi trycker oss mot väggen och låter regndropparna röra våra ben.
Nästa dag har min förkylning slagit ut ordentligt. Ingen är hemma och jag sover hela dagen. Lasse kommer på eftermiddagen och väcker mig. Det är några dygn sedan vi sågs senast. Ser på honom förvirrat och säger heeeeej!
Lördagen spender jag med att ligga på stranden i flera timmar bredvid Hanna. Vi simmar och det känns verkligen som att vi fångar sommaren. Samma eftermiddag blir jag bjuden på mat och kollar fotis med Jenni och Sebastian. Därifrån kör jag sedan hem. Hannas och mitt häng fortsätter med vin, musik och dans i köket.
Mera festsällskap anländer och vi cyklar till stan. Egentligen får jag skjuts på min egen cykel. Solen bländar oss och jag lämnar jackan hemma. Den behövs inte.
Vi har en bra kväll ute och träffar upp mer kompisar på plats. Jag tänker att vi valde en bra kväll att fara ut och dansa. Några bekanta ansikten på plats, men inte för många. Några roliga diskussioner med gamla kompisar, men inte för många. Jag mister mina solglasögon och Hanna letar efter dem som om det vore hennes egna. Jag tycker så mycket om henne för det.
Nästa morgon ska jag köra bil så jag cyklar hem tidigare än de andra. Lovar Hanna att skicka när jag är hemma. Cykelturen går på åtta minuter. Det är rekord.
Efter två timmar i bil och lite stress sitter vi på tåget. Det är ett tag sedan vi åkt tillsammans och det är så skönt att göra det igen. Det är också skönt att komma tillbaka till Helsingfors.
Vi går runt på stan och kollar in uppståndelsen kring presidenternas möte.
Går sedan hem och kollar livesändningen därifrån. Hör ljud från stan genom fönstret. Ser en helikopter flyga av och an.
Det är värmebölja i Helsingfors och inga kläder är tillräckligt svala. Varje gång vi är hem via byter jag.
Vi sover med fönstren uppe och inser vad vi inte saknat när vi varit i Österbotten: trafikljuden.
"Det här kommer se härligt ut på bloggen men egentligen var det en stressig tiominuters frukost påväg någon annanstans" Säger Lasse när jag tar den här bilden.
Vi går vidare och Lasse får se vårt nya hem för första gången.
En morgon cyklar vi några kilometer och går sedan 14 tusen steg. Min rygg börjar smärta redan på förmiddagen och det förvärras hela tiden. Är van vid ryggvärk men inte sådan.
De kommande fyra dagarna går vi lika mycket, någon dag står mätaren på 20 tusen. Det är mycket vi vill få gjort. Det är mycket vi vill göra. Vi har båda semester och det är så skönt att äntligen få njuta av sommaren tillsammans. Men jag känner mig som en gammal tant som inte kan böja sig ner för att lägga på skor och andra annars lätta saker.
Vi går på nya gator och lär känna nya kvarter. Helsingfors blomstrar och är så fint på sommaren. Folk klär sig i fina kläder. Vi dricker öl.
Vi firar. En champagnekork flyger i taket. Det är fullt med sand på vårt badrumsgolv. Att sova med täcke är en omöjlighet. Jag dinglar med fötterna untanför fönstrena. Sjunger ut i natten och hoppas inte människorna med öppna fönster väcks.
Solnedgångarna varierar från rosa och orange. Jag vill att den här veckan ska gå i repris många gånger om. Jag kommer sakna de här veckorna i vinter, det vet jag. Jag kommer inte minnas ryggsmärtorna, tröttheten och det tunga. Jag kommer minnas ljuset, lättsamheten och semestern. Jag kommer minnas men inte kunna förstå värmen.
Jag kommer minnas hur vi satt i fönsterbrädet och sa "idag är det ganska kalllt, det är 23". Men jag kommer inte förstå.
Gamla vänner, studieplatser och en picnick
En solig kväll hoppade jag snabbt ur bilen, bytte den mot cykel och skyndade mig iväg till mötesplatsen där Jessica, Hanna och jag alltid träffades när vi cyklade till skolan under högstadietiden. Vi var samma människor nu också.
Vi for iväg till stan och mötte upp några. Hängde vid vattnet. Någon till vinkade från långt håll och anslöt sig. Allting kändes väldigt bekant och tryggt. Trots allt var vi fem människor som känt varandra i åtminståne 13 år.
Det blev så småningom lite kyligare. Någon tog fram en filt. Någon lånade en stickatröjja av någon annan. Det var ändå väldigt mysigt och vi ville dra ut på kvällen så länge vi kunde.
Pratade bland annat om skolor. Studieplatser. Av oss fem är jag den enda som börjat studera. Därför var det rätt aktuellt samtalsämne eftersom alla andra väntade på sina besked nu i år. Det är stor diversitet i gruppen. Alla siktar mot karriärer som inte alls liknar varandra. Det tycker jag är väldigt spännande. Vilken insikt och vilka perspektiv man kan få genom bara det. Är faktiskt väldigt stolt över alla. Vilka kloka, empatiska och fina människor alla blivit, och kommer bli.
Typ som Hanna! ahh, längtar tills vi befinner oss i samma stad även vintertid!
Här berättades nog någon rolig anekdot tror jag bestämt. Ida berättade även om sin dykning och vi lyssnade förundrat, frågade massa frågor, visualiserade, föreställde oss situationer. Någon annan berättade om sitt sommarjobb. Vad som känns bra, funkar bra, känns svårt. Vi funderade på lägenheter. Samboskap. Stöd i form av bostads-. Allt kring det.
Till slut blev det lite för kyligt att sitta där. Vi hade ändå haft ganska tunna kläder eftersom dagen hade varit varm. En efter den andra droppade av och till slut var det Jessica och jag kvar som cyklade. Sen kom jag hem, glad och nöjd. Packade ihop en kappsäck snabbt och steg på tåget nästa morgon för lite ärenden i Helsingfors.