Visa alla inlägg skrivna mars 2019
Kamera käy!
Efter en vecka borta kom vi tillbaka till Helsingfors lördag-kväll och tidig söndag morgon kastades jag direkt in i inspelningsperioden som kommer vara min verklighet nu i en månad. Började denna period med att assistera en dokumentärproduktion innehållande fiktiva scener som C-foto, klappa och stillfotograf. De fiktiva scenerna har vi filmat de senaste dagarna och ikväll var det i paket.
Inspelningarna har ägt rum i en stor kall hall i Sörnäs - närmare bestämt "Kattilahalli". Verkligen bra ställe att filma på med mycket utrymme, högt till tak och rustik känsla. Golvet där förstörde tre byx-knän på tre dagar för mig. Måste verkligen köpa arbetsbyxor så snabbt jag hittar ett par bra eftersom dessa inspelningar innebär så mycket byggande och hasande på knän när man justerar stativ, bygger räls osv.
I den här produktionen har jag alltså varit C-Foto - hjälpt fotografen, byggt upp kameran, flyttat stativ och kamera mellan olika bilder, bytt objektiv mm.
Jag har skött klappan - innebörden av det säger sig självt ganska klart.
Jag har agerat stillbildsfotograf - det här är någonting jag ofta gör i mån av möjlighet beroende på hur mycket tid mina huvudsakliga roll tar men ofta finns ändå stillbildsrollen inskriven så då finns ändå tid för det. Har alltså fotat en massa behind-the-scenes-bilder men också filmat lite under produktionens gång. Sådant som är roligt att ha! Önskar jag kunde visa bilderna där skådespelarna är med och som föreställer det vi filmade men vill inte avslöja någonting förrän filmen är ute!
Nedan är två bilder på regissören för den här filmen - Olli. En lika glad, peppande och konstruktiv regissör hittar man inte i första taget! Den här branschen är ju lite tuff och hård så mera pepp mera uppmuntran mera Olli är precis vad den behöver tror jag!
Till min stora glädje fick jag jobba med flera nära vänner i den här produktionen. Det är det bästa, när det känns som att man är med alla sina kompisar och gör någonting häftigt tillsammans. När man kommer till inspelningsplatsen på morgonen och får en kram. När man har någon att skämta med hela tiden mellan tagningarna.
Ikväll packade vi ihop all utrustning och så var den produktionen färdig. Imorgon kommer jag ha en behövlig ledig dag med endast en repetition med skådespelarna till vår egna film på eftermiddagen. Då ska jag andas lite. Efter morgondagen har jag sedan fem dagar inspelning igen med två nya filmer. Det blir roligt, men oj vad man älskar att sova under dessa perioder. De kommande filmerna handlar också om assistentuppdrag för min del, sen om några veckor är det dags för mig, min regissör, vår producent samt ljudansvarige att ta oss an vår alldeles egna film som vi planerat sedan årsskiftet. Det blir spännande, och skrämmande, och nervigt, och lärorikt, och så. himla. kul.
Filmskapande. Finns mycket att säga om det. Det är så annorlunda än vad jag förväntade mig. Handlar om så mycket andra saker än vad man trodde. Är så mycket mer svårt, skrämmande, nervöst, påfrestande, känslosamt, tröttande, givande och spännande. Speciellt alla känslor hade jag inte väntat mig. Oron, beslutsångesten, lättnaden, frustrationen, ilskan, glädjen, skratten, stoltheten, tröttheten, gemenskapen, rädslan, lyckan.
Det är så svårt att göra film. Det är så stort. Det suger själen ur en. Men det fyller en också. Ibland, oftast, är det som att alla mina celler består av film och att hela min värld bara snurrar kring det, det finns inte rum för någonting annat. Tjugofyra timmar om dygnet handlar om film. Jag har svårt att skilja på jobb, skola, fritid när allt handlar om samma grej. Vad är work-life balance ens?
Oj vad jag började svamla iväg nu. Hm. Hur sammanfattar man detta då? 1. Första filmen är färdigfilmad och det var kul. 2. Filmbranschen behöver peppande och snälla regissörer. 3. Det är kul att jobba med nära vänner. 4. Filmskapande är krävande och mäktigt och fyller mitt liv till brädden.