Visa alla inlägg skrivna april 2019
Minnen av aprilhimlen
Tog några porträtt en dag i eftermiddagssolen
rörde sig mer och mer till andra rummet för varje minut
Fick skynda. Flytta stativet. Ändra fokus och ljusinställningar.
Jag var i skolan idag
Påtade lite på vår film och exporterade slutligen
Så skönt, nån gång måste man bara bestämma sig
Bestämma att det är klart
Exporterar också en film nu, hemma
Lars ville att vi skulle vara uppe länge ikväll
Vi får sova imorgon och det finns saker att göra
Saker att skriva
Han skriver formler, siffror, analyser, långa texter
sida efter sida efter sida efter sida
Jag skriver dialog, repliker, karaktärsskildring,
Beskriver miljöer i detalj och karaktärers känslotillstånd, bakgrund
Ibland byter jag dokument och skriver lite eget
Hur saker är och känns
Sen tittar jag till projektet i premiere igen
32 minuter kvar 
Imorgon möter vi en ny vapp
Inte lika beredd som förra året
Förra våren var så tom och lugn
nu är det så mycket annat
högtider flyger förbi och man hinner knappt med
snart blir det lugnare igen
Säger jag medan jag försöker få ihop sommaren
alla helger bokade
kalendern för full
det är inte så det ska vara ändå
sommaren ska vara tom och fri och oförutsägbar
antingen är det omöjligt
eller så måste man försöka medvetet
tacka nej och bestämma sig för att det ska vara tomt
svårt
-Jo jag vill delta, nej jag kan int.
bara planera in bad villa skogsturer hav natur båtturer
bilturer
Lyssnar på Linnea Henriksson
Mitt rum i ditt hjärta
Flyttade mitt skrivbord någon kvadratmeter idag
Vill sitta nära intill fönstret
Thomas Stenström har bra vår-låtar
Minns tillbaka till högstadiet
Övergången
Går barbent nu
gjort det i en vecka
ibland lite för kallt
byter mellan vårjackor
då man har så många vårjackor
packar ihop halva min garderob i tygpåsar
känns som en lättnad
en klädhög börjar inne i skåpet
fortsätter ner på golvet som en rutschkana
bredvid sängens fotända
mina fötter landar på den högen varje morgon
En påsk i Österbotten
När jag skriver det här inlägget känns det som att jag berättar om någonting som inte ens hänt. Påsken gick förbi så extremt snabbt så jag hann inte med. Lyckligtvis hade jag med mig kameran och fotade iallafall lite mellan varven, så att jag kan uppleva det i efterhand. 
Vi kom till Vasa en solig eftermiddag. Jag for direkt från tåget på ett fotomöte och Lars väntade på mig, sen hämtade Axel oss - vilket inte var en så liten grej. Tusentals gånger har jag suttit på med honom när han kört fyrhjuling, traktor, moped, båt, vattenskoter, ja allt möjligt - men aldrig bil i trafiken. Det här var första gången och det kändes speciellt, men också så självklart. Han hade nog kunnat köra bättre än många i trafiken för längesen.
Vi kom hem och kramade om våra gullungar
Sen körde vi direkt iväg till villan där vi blundade, andades och lyssnade på sommaren som snabbt smyger sig fram i olika hörn och kanter. Jag hade planerat att vi skulle ta lite parbilder i skogen och först efter vi släpat med stativ och grejer insåg vi att alla minneskort hade lämnat i fel fack på fel väska, så det blev inga bilder. Ett tydligt bevis på att jag borde vila huvudet är när jag glömmer grejer som minneskort - någonting jag annars dubbelkollar miljoner gånger. I sådana stunder får man bara förlåta sig själv och andas djupt. Vi gjorde fotograferingen i stadsmiljö några dagar senare istället, bra så. Huvudsaken var ändå att vi fick andas in lite Kyroälvsluft och se hur det såg ut där nu.
Mamma hade påskpyntat i hela huset och fixade och donade tillsammans med pappa inför påskmiddagen. Vi vilade våra pollenallegiska huvuden en stund efter att vi hade anlänt hem och sen hjälpte vi dem. Ångrade nästan lite att vi inte hade påskpyntat hemma hos oss i Helsingfors. Känns så vårigt och härligt med påskpynt.
Vi vaknade upp nästa morgon och gick på långpromenad med Freddy. Om några timmar skulle gästerna komma. 
Träffade bekanta på vägen, vilket Freddy också gjorde. 
Gick förbi korsningen vid Alskatvägen och kände mest - OJ här det det hänt grejer!
Fick ta en helt annan väg till skolan när jag var i lägre lågstadieåldern för att undvika exakt den här korsningen pga ganska farlig. Läste nu att det ska bli en "planskild korsning" och Wikipedia säger att planskilda korsningar innebär att vägen går på broar för att inte påverka varandra. Och de bygger ju ganska klart och tydligt en bro. Jag brukar inte vara så progressiv vad gäller att platser, vägar, hus och områden som jag rört mig mycket på ska ändras. Varit en nostalgisk typ sen jag var liten men blir roligt att se hur det här blir.
Ibland när man kommer till Vasa känns det som att tiden stått still. Sen igen är det mycket som ändrats. Som sådana här grejer. Man börjar känna sig lite gammal när man exempelvis kallar Espen för "Gamla HS center" och säger saker som "Vi träffas utanför dörren där Anttila var förr". Svårare att glömma det som varit när man inte levt där med det nya. 
Ett hus jag spenderat mycket tid i. För typ ett liv sen. Eller åtta år. Hur kan det bara gått åtta år? 
Nu är det dags för lite instrument-bilder i det här inlägget för annars blir den här historien om vår påsk inte alls verklighetstrogen. Vid den här tidpunkten, typ något dygn in på vår Österbottenvistelse, hade jag nämligen redan spenderat många timmar på att spela dragspel och piano, någonting som jag ju inte har kunnat göra i Helsingfors och...STOPP OCH BELÄGG!
Nu skenade jag iväg och började skriva tusenmiljarder ord om hela musikgrejen men det blev alldeles helt totalt för långt när det här inlägget ska handla om påsken så flyttade över det till ett helt nytt inlägg. Håll till godo. Nu sätter jag stopp för det ämnet här och så får ni läsa vidare om det här sen. Det enda ni behöver veta är att jag spenderade otroligt mycket tid i Vasa på att spela dragspel! 
(Borde göra såhär oftare. Splitta isär mina inlägg. När jag börjar skriva skenar jag iväg så fort och sen lämnar jag med ett långt inlägg som hade kunnat vara 5.)
Okej vi fortsätter! Påskmiddag! På med finskjorton, borst tänderna och så va det klart! 
Hade på mig en rätt påskig fundering från Marimekko/Uniqlo. 
Så kom lite släktingar och så åt vi en massa gott. 
Hängde med bästa fammo.
Sen for gästerna hem och vi spenderade kvällen hos familjebekanta. Lördag-morgon vaknade vi lite sent, hoppade i bilen och körde till Kaabi. 
Hälsade på Lasses far/morföräldrar. Njöt av vårsolen i trädgården. 
Och drack kaffe såklart. 
Sen svirade vi om till festkläder och for och firade våra vänner. Ångrar lite nu att jag inte hade med mig Nikon:en på fest så hade inlägget blivit mer enhetligt, men nu avslutar jag istället med tre telefonisar. Borde börja ha med systemkameran oftare på fest faktiskt!
...men sen vågar man inte ifall man ska fara vidare ut efteråt, och man vill inte hänga in den i någon garderob och man orkar inte dansa med den på ryggen..Så det är lite knepigt. Just den här festen började och slutade egentligen på samma ställe så då hade det ju gått bra. Äh, svårt att veta. Om man skulle ta i bruk nån av mina gamla kameror som festkamera kanske? 
Och som jag redan skrivit förut, så steg vi upp nästa dag och begav oss tillbaka hem, till Helsingfors. 
Nykarleby. Fint med eller utan bron.
Och det var den påsken. Vips sådär bara var den förbi. Glad för det vi hann med, också ledsen för allt vi inte hann med. Så många människor som lämnade oträffade. Släktingar. Mommo och moffi. En natt på villan. En visit till Malax. Mera tid i skogen.
Men nästa gång! Måste börja planera in vårt schema i minuter på förhand för dehär besöken. Stiga upp tidigt på morgnarna. Inte slösa bort en sekund. Det igen låter lite väl kravfyllt. Man vill ju ta det lungt och ha det skönt, skulle vara att hitta en mellanväg tror jag.
Mysig och trött söndagskväll
Skriver detta nerbäddad under ett täcke i soffan framför Beyonce's nya film "Homecoming". När jag sett färdigt den ska jag ta vid där vi slutade innan påsken, fortsätta på serierna vi höll på med. Är fruktansvärt slut i kroppen och när jag är klar med det här inlägget ska jag stänga datorlocket och bara kika på teven tills jag somnar. Kanske att jag till och med får Lasse att lyfta mig i sängen sen. Fördelen med att vara en ganska liten människa.
Jag försöker öva på att ta det lugnt. Nu bloggar jag ju vilket tvingar en att tänka lite, men om man bortser från det. Försöker kolla serier, filmer, youtube-videor, spela sims. Öva på att göra saker som inte är produktiva. Det är viktigt att hitta den där balansen. Balansen jag tappat bort lite det senaste året. Svårt när ens intressen och hobbyer faller samman med det man gör i vardagen. Det är väldigt fint att få leva ett sådant liv, men ibland blir det lite mycket och man glömmer bort hur man tar det lugnt, så jag försöker öva på det nu. Jag har varit så sjuk och trött de senaste veckorna och det är garanterat vintervåren som spökar ännu. Kroppen återhämtar sig från en extremt fullspäckad period. Det i kombination med pollenallergin och min vårmigrän så lämnar man med en ganska mosig hjärna.
Idag är vi dock lite extra extra trötta. Vi var på 25+25-års fest i Nykabi igår. Väldigt rolig kväll och härligt att träffa många vänner vi inte sett så mycket den senaste månaden. Försökte annars ta det ganska lugnt och satte en tid när vi skulle gå hem men det är klart det ändå var rätt sent. Imorse vaknade vi tidigt och så har vi kört ner till Helsingfors igen. Och knappt gjort någonting sen vi kom hem. Bara tvättat min jacka vars ena ficka var fylld med smält choklad.
Jag har annars filmat och fotat en del under påsken. Vill gå igenom det imorgon. Kanske skriva lite mera om det. Har spelat instrument stor del av påsken. Spelat och spelat och spelat. Bytt mellan tre olika instrument och bara fokuserat på musiken, glömt allt annat. Och varit i naturen. Och varit med djuren. Sånt jag tycker så mycket om.
Nu ska jag fortsätta se på storslagna Coachella-uppträdanden, vila mitt tunga huvud i en hög av kuddar och paja den trötta killen lite i pannan som ligger i sängen intill soffan.
Två dagar i Tallinn
Vi for en sväng till Tallinn för någon vecka sedan och jag tänkte skriva lite om det. Jag hade som tur med mig kameran och tog en hel del bilder där på plats. Vi promenerade mycket, åt god mat, handlade lite och såg fina hus. Men jag tror vi tar det riktigt från början...
Vi var senast till Tallinn i September över en dag. Vi handlade en hel del ingredienser till drinkar och fyllde helt enkelt på vårt spritskåp. Sedan dess har vi blandat och hållit på. Jag har fattat mycket större tycke för god whiskey, gin och sådant och faktiskt tröttnat på cider lite. Men nu var det dags att fylla på det där skåpet så vi bjöd över två kompisar för att hjälpa oss tömma det sista som var kvar. 
På fredagsmorgonen vaknade vi lite snurriga, steg upp, vinkade av ena gästen som sovit över och sen begav vi oss iväg gåendes mot terminalen. Båda på jätte skojigt och skrattigt humör. Som vanligt hamnade vi springa sista biten och skrattade åt eländet. Men med på båten hann vi. Dock satt vi och vilade en ganska bra stund och drack gatorade för att vakna till liv. 
Så kom vi fram till ett blåsigt och soligt Tallinn. Med en tom väska som vi skulle fylla på vägen hem. Vi gick genom gamla stan där vi gått förr men sen hittade vi lite, för oss, nya gator och vägar också.
När vi gick på Dombergets slotts baksida blåste det så fruktansvärt att jag blev riktigt super irriterad. Gick därför taktiskt några meter framför honom med raska steg för att inte hälla över blåst-ilskan på honom. Sen när vi hade kommit runt hörnet och det lugnade sig så lugnade sig också hjärnan. Finns få saker som gör mig lika stressad som någon form av schås i öronen. Ingen skillnad om det är riktig vind eller Macbook-fläkt-som-låter-som-en-dammsugare-fläkt. 
Så kom vi in bland hus igen och allt var frid och fröjd. Har skrivit det förr men gillar verkligen gamla stan-känslan i Tallinn. Det är så äkta och opolerat.
Tallinns domkyrka, St Johns Kyrka och Tallinns rådhus.
Viruporten vid Tallinns livligaste gågata. Älskar de där småa men ändå stora tornen. Tycker de är så fina.
Nikolaikyrkan skymtar där bak.
Lars sa: ska vi sova över här?
O så googlade vi upp ett passligt hotellrum och bokade. Gick och inhandlade extra underkläder, tandborstar och telefonladdare. Så spontant och skönt. Skönt att leva simpelt och inte ha med sig så mycket onödig packning. Insåg verkligen hur lite man klarar sig utan. Så lätt att morgonen efter stiga upp och inte behöva fundera vad man skulle klä på sig - man hade ju bara ett val. Nej hörreni, jag ska nog börja resa med lättare packning. 
Vi gick ännu på stan en stund till, spanade in mera hus men besökte också ett shoppingcenter till skillnad från förra gången när vi endast promenerade och gick in i små butiker i gamla stan. Hittade en del okända klädbutiker vars kvalite' var i stil med "New Yorker" men också lite bättre märkesbutiker. Däremot var och är ingen av oss så shoppingsugen just nu med en översvämmande garderob. Borde tvärtom bli av med kläder.
Vi var självklart ganska trötta vid det här laget med en sen festnatt bakom oss och 28 000 steg på det, så vi började röra oss mot vårt hotell.
På vägen skymtade vi Nikolaikyrkan från ett annat håll. 
Samt kanontornet "Kiek in de kök". Tycker det är ett himla skojigt namn. Det härstammar från att soldater har suttit uppe i det här tornet och kikat in i invånares kök från det. Byggt på 1400-talet. Ganska längesen he ju.
Har så svårt att ta in all historia som hus bär på. Allt som hänt runtomkring och i dem. Så svårt att förstå. Började tänka på det extra mycket igår när jag läste om Notre dame som byggdes 1100-1300. Blir helt snurrig. Tänk vad kort ett människoliv ändå är? Vilken kort tid vi finns med här om man jämför med dessa byggnader.
Tornet nedan är en del av Dombergets slott.
Gillar man att fota arkitektur ska man definitivt åka till Tallinn. Hela staden är så sagolik och byggnaderna är som från en barnsagobok. Ångrar lite att vi inte kom oss hit i vintras när det var snöigt. Förra gången vi var hit besökte vi Kohtuotsa utsiksplatsen där man kan kolla ut över stan. Har sett bilder härifrån från vintern och det ser overkligt ut. Borde man göra en kortfilm här? 
På vägen till hotellet gick vi med St Johns kyrka i ryggen. Här hade vi ett nytt schås i öronen på gång. Nämligen bilen till höger som sopade gatan. shhhhhhbbhssshhhh!!!! Här var det Lars som gick med halvspringande steg ifrån den men höll min hand på samma gång för att få mig att gå hårt också. Till sist sprang vi lite för att få distans och andrum. Pjuh.
Till sist kom vi fram till hotellet. Vi ville egentligen simma, men alla hotell som hade pool hade av någon anledning dem avstängda just i mars. Lite synd, men nästa gång! Iallafall fick vi åka hiss med bra utsikt. Och ta suddiga märkliga bilder i den. 
Och så hade vi ju utsikt till domkyrkan. Inte så pjåkigt. 
Efter att ha slängt av oss skorna och legat på sängen en stund for vi ut igen. Kikade på lite nya skor. 
Och sen gick vi till en restaurang för mat och jag åt quesadillas som var helt okej. Den där ena cidern/ölen var det sista som fick oss att dippa och bli helt jättetrötta efter dagen. Vi satt någon timma och pratade efter att vi hade ätit men sen begav vi oss hemåt mot hotellet i natten. Promenaden hem var ändå några kilometer eftersom restaurangen var lite utanför centrum och gatorna var helt tomma på folk fastän det var fredag vid midnatt. Kändes lite ödsligt och läskigt, fanns inte alls lika mycket belysning runtomkring som i Helsingfors. Men hem kom vi oss. 
Nästa morgon vaknade vi upp med en ganska mör känsla, så vi tog det lugnt. Skrollade lite på Reddit, duschade, jag testade parfymen jag köpt dagen innan på Zara. 
Sen gick vi ner till hotellfrukosten. Började vakna till liv och funderade kring resor och människor och hur bra resesällskap jag tycker att Lars är. Bästa resepartnern. Ser så framemot resor vi kommer göra tillsammans. Och att vi borde äta hotellfrukost oftare. 
Sen tog vi vårt pick och pack i blåa väskan - som inte var mer än två tandborstar, två tros/kalsong-pack och Zara-parfymen - och så begav vi oss mot en annan del av stan. Gick igenom bostadsområden och konstaterade att husen varierade mycket mera än i Helsingfåss. På en gata kunde det vara hus i helt olika material, färger och höjd. Sånt tycker vi om. Lars var dock ändå lite mer begeistrad än jag i själva husen och hur de såg ut. Synd att jag inte hade någon bättre bild nu på vad jag pratar om. På bilden nedan syns ju bara trähus. Men bilden visar däremot vårvädret . Lite kallt men soligt. 
Vi gick några timmar i affärer och jag hittade, efter en LÅNG jakt, äntligen en jeanshalare med hängslen som passar mig. Hade ju inte tänkt köpa kläder alls men alltså, jösses som jag sökt efter en sån. Det kändes ändå som ett bra köp för mig. Plagg som innefattar hängslen tenderar bli välanvända av mig, och det har den hittils också blivit. Har helt övergivit alla byxor förutom mina gamla favoriter, som jag haft någon gång, sedan den här resan. SÅ, bevis på att det var ett bra köp. 
Nu började timmarna sakta rinna ut för resan. Vi bestämde oss för att inte stressa och hitta på något nytt nåmera och istället äta i lugn och ro. Vi tog en taxi från där vi var och steg av närmare centrum. Vi gick in på ett fint sushiställe eftersom båda av oss hade varit jättesugna på det, och oj det var så gott här.
Den här restaurangen var inte långt ifrån terminalen och passlig att äta på innan man steg på båten. Restaurangen heter "MySushi" och finns på adressen Mere puiestee 4. Det här kan vara nästbästa sushin jag ätit efter den vi åt i Afrika förra året. Rödvinsglaset jag drack här var också så bra. Speciellt dyrt var det inte alls. 
Sen var det då dags för resans sista punkt. Fylla på spritskåpet. Denna gången hade vi planerat det mycket smartare så att frakta det vi köpte gick mycket mera smärtfritt än förra gången. Det enda som gick sönder för oss var två cider.
Sen for båten hem igen och vi andades in havsluft, promixade runt båten, strövade genom taxfreen så långsamt vi kunde och kom sen hem till Helsingfors igen. 
Och det var den lilla resan det. Och mysig var den.
Älskar verkligen våra små weekend getaways och känner sug efter dem hela tiden. Att leva en vardag där men regelbundet kan åka till ställen är en vardag jag tycker om.
Hej!
oj, det känns konstigt. Jag är ju van att det går lång tid mellan mina inlägg, oftast är det längesen jag skrivit något. Jag antar att de som kikar in här också är vana vid att uppdateringen sker oregelbunden. Jag känner därför aldrig behovet av att ursäkta frånvaron. Jag kastar mig alltid in i inläggen, pang på, skriver någonting.
Men nu. Jag vet inte hur och var jag ska börja. Hur jag närmar mig skrivandet efter en paus fylld med så mycket annat. Eller rättare sagt bloggandet, skriver gör jag hela tiden för mig själv. Men tror det är just det. Att det hänt så mycket sen senast och därför känns så obekant att skriva någonting här. Som att delar av mig har förändrats och växt mycket som en konsekvens av allt jag gjort och upplevt. Människor jag mött, olika former av berg som bestigits.
och att jag därför på något vis borde presentera mig på nytt.
För bloggen och läsare och skrivandet. Antar att man utvecklas och förändras så mycket hela tiden just nu, och då det hinner gå lång tid mellan gångerna hinner det hända mycket. Bloggen hinner inte med. Utvecklingen och förändringen visas aldrig. Syns inte på bild. Pratas aldrig om. Den bara är där. Blir inte ifrågasatt.
Så var börjar man då när jag sitter på så mycket bilder och text och historier från de senaste veckorna? Jo jag börjar ganska i nuet tänkte jag. Igår närmare bestämt. Fredag.
Jag vaknade upp till en solig fredag efter en vecka av film-klippande varje dag. Är alltså i postproduktionsskede av vår kortfilm, en skön period just nu. Skönt med jämna rutiner igen som man ändå bestämmer över själv. Denna fredag hade jag dock inte bokat något editrum åt mig, men på morgonen kände jag mig så taggad på att fortsätta på det jag gjort dagen innan. Så satte mig på en buss och for iallafall.
Klippte några timmar men hade bestämt mig för att fara hemåt senast 14-tiden för att ha tid att blogga (bästa bloggtiden för mig är 15-tiden en fredag). Har nämligen varit så taggad på det länge. Gått i blogg-tankar mycket. I duschen, på springturen (yep gör sånt!), i spårvagnen, innan jag somnat.
Så jag klippte. Gick på lunch med kompisar. Klippte lite till. For sedan hemåt halv tre. Lade filmen lite på paus för helgen, nöjd med vad jag åstadkommit den veckan.
Svängde in och fingrade på lite vårplagg. Lyssnade på musik och hade ordentlig fredagsfeelis. Riktigt härligt. Sen for jag hem påriktigt. Skrev en To do-lista åt mig på femton punkter som jag skulle bocka av när jag kom hem. 
Så kom jag hem då. Satte mig i solen med min vegakeps på. Försöker vänja mig vid den igen för just nu känns den...inte helt rätt.
Lade på lite funky ass music och betade av to do-listan målmedvetet utan att tänka. Bestämde mig för att jag skulle beta av listan uppifrån ner utan att hoppa över en enda sak. Fungerade verkligen effektivt. Många saker man lämnar och inte tar itu med är så enkla att göra bara man inte tänker för mycket. Ba gör det.
Skönt att jobba lite tillsammans ibland. Sitta på varsin sida, lyssna på musik tillsammans men ändå vara inne i varsin bubbla. Hålla handen och få lite pussar nu som då. <3
När saker laddar på dotan kan man ta bilder i solljuset där man sitter. Tog så mycket sånahär bilder förut, stela tillgjorda iphone-porträtt i fönsterljus, tar knappt någonsin såna mer. Finns viktigare saker att göra kanske.
Vid halv åtta skulle jag träffa Emmi, Henkka och Simon på en spelning men kände mig alldeles snurrig så lade mig på sängen en timma och joinade lite senare istället. Vi skulle ha bastukväll och det kunde jag inte missa. Fredagsbastu är det bästa. Då hade jag inte hunnit skriva något blogginlägg ännu, MEN betat av precis allt på to do-listan vilket var lättande.
Efter bastun tog vi det lugnt, spelade lite piano och var helt bastu-dåsiga. Blir så lycklig då jag får spela. Saknar flygeln hemma i Vasa så mycket. 
Efter det for jag och Simon in till stan och åt lite och sen mötte jag upp två andra salongsberusade glada killar på lite öl varav den ena är min kära sambo och den andra vår Sverigegäst som vi hade över natten. 
Och det var den fina fredagen det. Dagen efter for vi på brunch, gick på museum, besökte en kyrka, åt asiatisk lunch, strosade i häftiga kvarter och kom hem tillbaka alldeles alldeles möra.