Visa alla inlägg skrivna augusti 2019
En dagsutflykt
För vad som känns som jättemånga veckor sedan satte jag mig på en buss till Borgå tillsammans med Kenneth och Ronja. Hmm, när var det här riktigt? så länge sen var det väl inte. Okej, kollade nu att det här var 13 augusti. Alltså bara två veckor sedan? känns helt osant. Nåväl. Jag hade varit ledig i en vecka och nästan spenderat hela den på att återhämta mig från jobbveckorna och den avslutande karonkan...Men här hade jag nog livat upp igen, och på en liten trip for vi. 
Dagen innan hade jag gått runt i våra egna kvarter i stan och fotograferat dörrar och portar och öppningar av olika slag. Det tankesättet och perspektivet fanns kvar i mig denna dag så därmed kommer här en del bilder på fönster och dörrar. 
Ljuvlig färgskala.
Vi gick in och kikade lite i Borgås domkyrka. 
Hur har de byggt det här månne? Hur har de lagt det där taket?
Jag och observationer och funderingar. Kenneth och ändlösa historier och anekdoter och svar 
Sen skulle vi vidare till Borgbacken som Ronja på förhand hade önskat. Inte Borgbacken som i Borgbacken som i åkattraktioner och sockervadd då. Nej. Borgbacken som i en riktig backe. Vi var ute efter utsikter förstår ni.
Ditåt!
Så vi vandrade upp för den mjuka smala stigen.
Och utsikt fick vi!
Där satt vi en god stund och bara betraktade. Vilade. Andades. Pratade om det här med att trivas i ovisshet. Eller i allafall leva i den. Om att lära sig släppa taget om kontrollen och leva i nuet. Jepp ni läste rätt, leva i nuet. Begrep mig inte alls förut på vad folk menade när de pratade om att leva i nuet. Tyckte det lät som ett kliché-aktigt uttryckt som jag inte fick något grepp om. Men jag tror jag har förstått det nu. För mig handlar det idag delvis om att våga lita på att saker löser sig när det är dags för dem att göra det. Att man inte kan styra och ställa och kontrollera allting på förhand. Det handlar om att lära sig slappna av fast inte allting är fixat och under kontroll. Typ så.
"Lev i nuet" är egentligen ett riktigt bra uttryck. Det är lite för vagt i sig självt dock, kan jag tycka, när man bara kastar ut det sådär. Man behöver ge det lite mening. Lite bakgrund. Vidareutveckla.
Vi gick vidare. I jakt på mat. Och kanske vin efter.
Mat hittade vi. Och den åt vi nere vid vattnet i åsksolen. Satt alldeles tysta och bara tog in omgivningen. Hade det riktigt kravlöst och skönt. 
Sen när vi hade vilat färdigt gick vi på vin-jakt.
På en liten båtrestaurang slog vi oss ner. 
Där hann vi sitta ett halvt glas innan spöregnet hellde ner över restaurangen och vi sökte oss in. Men mysigt var det. 
Sen sa vi hejdå åt Ronja som for med en annan buss och så satte sig jag och Kenneth på vår buss till stan blöta som katter efter att ha sprungit från restaurangen. Nöjda efter en fin liten utflykt.
Sensommardagar
Här kommer några bilder ur kameran från den senaste tiden, tagna på olika men ändå liknande dagar.
Semestern kom med en enorm rastlöshet. Hade inte förväntat mig det, men det är nog ganska naturligt efter att man jobbat på som en ångvält en lite längre stund. En rastlöshet som leder till äckligare känslor om man inte håller sig iallafall lite sysselsatt, lägger upp dagarna, så det försöker jag göra. Kommer på olika projekt för mig själv, rätt meningslösa men ändå någonting som driver, ger mening och syfte. 
Ledigheten och tomheten har också lockat fram min kreativitet igen vilket var en fin överraskning. Har därmed botat rastlösheten med olika fotorelaterade projekt och kameran har hängt med på min axel varje dag oavsett vad jag gjort. Har t.ex klippt små filmer i premiere vilket är någonting jag verkligen saknat. Att göra små kravlösa projekt som inte tar så lång tid heller. 
Allt sånt som påminner en om varför man tycker om det man håller på med. Tror det är superviktigt att gå lite back to basics, tillbaka till där man började. När man håller på med större längre filmprojekt och liknande blir iallafall jag så otroligt mätt på det. Allting sugs ur mig och när jag är hemma vill jag bara vila från allt som heter teknik, film och skapande. Men nu är jag på G. Det där är ju någonting som går i perioder också förstås.
Jag har gått på många promenader. Med Lasse, nån kompis, men oftast ensam. Tycker det är väldigt skönt, och när man går ensam är det lättare att fota för då kan man gå i sin egen takt och stanna överallt hur som helst. Jag har både dags/kvällstid tagit mycket foton på arkitektur och omgivning när jag varit ute. Jag älskar området vi bor i och vill föreviga så mycket som möjligt av det. Alla hus, dörrar, gator, parker, människor, spårvagnar. Ja allting. Har lekt mycket med olika linser, bytt och haft mig som jag aldrig brukar. Så lätt att man blir bekväm med ett objektiv och sen sällan ändrar perspektiv och vinklar, men det har jag försökt göra nu, och roligt är det. 
Någonting som också ökat rastlösheten är att Lars inte haft semester på samma gång som mig nu i sommar så vi har på sätt och vis levt lite egna liv parallelt och mest gjort någonting tillsammans på helgerna, men det har också varit helt najs. Bra med lite egentid och att därmed lära känna nya saker om sig själv också. Samt att jag blivit bättre på att ta initiativ och umgås med folk eftersom det inte finns den där ena personen hela tiden som kan umgås med en 24/7. Men nu längtar jag nog efter att han blir klar med sitt och får semestra lite iallafall med mig, och sen i höst får vi sedan ta igen tiden tillsammans och göra en massa nya spännande grejjer.
Han har ju då jobbat hemifrån men när han gått på lunch har jag ibland följt med honom och så har vi gått en lite längre bit. De dagar när jag inte haft planer med någon vän utan mest pynjat på själv har den där lunchpromenaden varit trevlig för det har varit en bra stund att slänga ur mig alla tankar och skämt och anekdoter jag hållit inne under hela förmiddagen för att inte störa honom 1000 gånger. Även om jag ibland gjort det ändå, men övning ger färdighet hehe..
Jag var en kväll ut och cyklade långsamt genom en massa kvarter nära oss och bara betraktade alla byggnader och gator som vi gått på de senaste två åren och blev lite nostalgisk på något vis. Min bild av det här området ändras också hela tiden ju mer jag vistas här, fotar här och upptäcker, och ju mer människor jag lär känna som bor här. Det är som om hela stället blir större och mindre på samma gång, ändrar karaktär och betydelse.
En mulen dag var jag ner till stranden för att läsa lite, men satt mest och kikade på vattnet, fotade lite fasader och gick sedan hem igen.
Frukost ihop. Ju fler dagar jag är ledig desto längre har jag börjat sova på morgnarna. Efter att ha stigit upp kring 7 i så många veckor tog det ett tag att sluta vakna den tiden av sig själv. Nu vaknar jag kring 9 men kan ligga kvar till 11 ibland. Men DET känns mest degigt och mår inte särskilt bra av det. 9-10 är ganska passligt. 
Har promenerat in till stan många dagar i rad. Gått i samma butiker. Kikat på en massa fina saker och köpt lite pyssel och någon loppisklänning och sen mest suttit på någon bänk och betraktat människor, njutit och inte haft bråttom någonstans alls.
Och umgåtts med vänner, bland annat hade jag ett heldagshäng med Hanna! Vi gick en dag på stan och kikade på allt och ingenting, ända tills vi var helt slut i benen och överlag också. 
Så vi gick gick hem till mig och målade några timmar. Det mysigaste och mest kravlösa hänget jag vet. Gillar att vi förflyttat den här aktiviteten från våra små rum i Vasa till lägenenheter i Helsingfors!
På kvällarna när Lasse blivit klar med sitt har vi lagat middag och ofta ätit den framför Breaking Bad. Han har sett igenom den här serien flera gånger men det här är min första gång. Var lite trögstartad i början när han ville att vi skulle se den, brukar vara lite svårflörtad med filmer och serier men när jag väl kom in i den insåg jag att det här ju är en dunderbra serie. Jag som oftast vill äta middag i köket med musik, ljus och prat har föreslagit tv-dinner varje dag bara för att få se vidare, och aldrig velat stänga av och börja sova sen heller. Älskar när man kommer in i serier på det här viset! 
Min ledsna vattenväxt, bassalva, middagen och min nya basker på jordgloben.
Det var några urklipp ur den senaste tiden!
Svartvit jul
Nåniin, vi fortsätter svartvita serien med lite julbilder. Nu då min semester inletts men alla människor envisas med att prata om höst (varför så bråttom?) så tänker jag vara ännu värre och prata om jul! moahahaa
Det var en gång en julöppning. 
I mitt bästa vinterjacksköp och Lasses vintermössa. 
Slask och äckligaste versionen av Helsingfors pyntad med lite belysning. 
Julbak.
Kaabi i Helsingfåss.
Mörka ständigt mörka men ändå upplysta gator. 
Trött face men ändå glatt face eftersom vi hade familjen på besök här. Mmm va mysigt. 
Julhandeln. Pop up-present butikerna. Morgonrockarna och pyjamasarna och färdigt ihopsatta paketen och köpbegären.
En mörk trappa upp till domkyrkan. Hade det inte varit för den vita paketbilen hade den här bilden varit väldigt tidlös. 
Kalla och trötta i benen. Påväg till Fazer's cafe för glögg. 
Fina juliga sidogatorna vid domkyrkan.
Killen som ska ha keps även i minusgrader. 
Julgransköp.
Gulligt decemberface i ljuset av ett skyltfönster. 
Julklappsverkstad bredvid vår första gemensamma julgran.
Dagarna innan jul. Gatorna i Vasa. Att få umgås lite med djuren.
Där på övervåningen brukade jag lyssna på Nanne Grönvall ur min orangea lilla radio för femton år sen.
BTS från årets familjejulfotografering på gården.
Gäster på besök. Skrattig pappa.
Riksåttan fram å tillbaka. Igen. Å igen. 
Julgos.
Hejdå tills nästa gång!