Visa alla inlägg skrivna februari 2020
Sista dagen i Wien
Tredje och sista dagen i Wien. Vi åt frukost på ett annat cafe' som hade extra gott kaffe. 
Vi kikade in i katolska kyrkan men gick sen ut ganska fort. Människor pratade superhögt, tog foton på precis allt där inne och betedde sig som att det mera bara var en turistattraktion än en kyrka, och vi kände kanske inte riktigt för att ansluta oss till det schacket, så jag tog EN snabb bild och sen gick vi ut.
Tror det bara är så självklart för oss att när man går in i en kyrka ska man ta av mössan, inte pratskrika och fota i alla fall lite mera sparsamt. Visa respekt helt enkelt. Oavsett hur stark ens tro är känner jag att kyrkor är heliga, och håller man inte med om det så kan man iallafall visa respekt för de som känner så. Nåväl. Kyrkan var i alla fall fin.
När jag ser människor joxa runt med sina selfiesticks helt utan någon slags medvetenhet kring sig själva och sin omgivning blir jag dock alltid akutäcklad över hela den här dokumenteringskulturen och vill typ trycka ner min kamera i väskan och inte ta upp den på en stund. Nåväl, slut på negativiteten. 
Vi jobbar mycket på att leva i nuet och verkligen uppleva saker på resor på riktigt, vi har infört 15 minuters fotopauser och då ska man bara uppleva allting med full närvaro och inte ta en enda bild. I en kultur där fotandet är där ständigt tycker jag det är viktigt att vara lite medveten, speciellt för mig som lever ett sånt fotande liv. Kvalité framför kvantitet helt enkelt.
Och vissa sevärdheter kan man bara spara i minnet också, det är faktiskt möjligt, de blir nästan mer värdefulla då. Man kan alltid köpa ett vykort i efterhand som föreställer platsen (haha kan knappt tro att jag skriver det här) Det är också de platser jag inte fotat som jag minns bäst och känner mest för i efterhand. Kanske att man automatiskt tar en minnesbild med ögonen när man vet att man inte kan se på det i efterhand i kameran.
Det var superblåsigt denna dag, trots att väderapparna hade lovat bättre väder åt oss. Vi orkade inte gå utomhus mera så vi bestämde oss för att besöka konsthistoriska museet som vi nosat på dagen innan.
Lasse berättade att det här museet är ett av världens viktigaste. Vi gick där i fyra timmar och det är nog det otroligaste museet jag någonsin besökt. Det var flera våningar fyllda med fynd från skattkammare, enorma tavlor, skulpturer osv. Och hela byggnaden var alldeles otrolig. 
Eftersom jag egentligen var ganska trött på att fota här, och dessutom ville inspireras av konst inte skapa konst, så har jag bara tagit en bild på vad vi såg i museet. Fint så, tycker jag. Då får jag minnas i huvudet istället.
Men jag kan ju visa mina absoluta favoriter genom att visa vad vi köpte i musee-shopen.
T.ex ett vykort föreställande Belvedere garden förr i tiden. Så fin.
En stooor affisch med den här otroliga målningen som vi båda föll för. Älskar ljussättningen, och inspireras till att måla. Vi hängde upp den på den tomma delen av väggen ovanför soffan och den passar perfekt in med resten av rummets färger och ljus. Borde köpa en ram till den så den får hänga rakt. En sån fin affisch ska inte hänga slarvigt.
Den här hänger bredvid min sida av sängen. Det är viktigt för mig att ha inspirerande bilder att vila morgontrötta ögon på i sovrummet. Blev så akutsugen på att måla en massa tavlor när jag såg den här i museet, och vill kopiera den känslan och känna den här hemma också.
Och sen den här. Hänger ovanför vårt köksbord. Älskar bilder med mycket olika detaljer där människor gör olika saker på olika håll. Fanns många liknande och de var alla så fina. 
Sen började vi bli riktigt dåsiga efter att ha stirrat på konst i flera timmar.
Så vi gick ner till andra våningen.
Och åt lunch här. Gud vad jag saknar den där soppan och den där ölen och den där utsikten nu när jag sitter hemma vid köksbordet och skriver det här. Saknar att äta lunch med Lasse nu när han jobbar </3
Sen kikade vi på lite gamla pengar på högsta våningen innan vi hängde i musee-shopen i typ en halvtimme och sen sa hejdå till museet. Vi såg nog mycket häftigt på den här resan men det facto att vi valde att gå till konsthistoriska och spendera så många timmar där, det var nog kanske ändå det allra bästa. När jag tänker tillbaka på det vill jag dit igen direkt.
Efter det tog vi metron till shoppinggatan vi hade gått på den första dagen för att jag skulle köpa en jättefin skjorta på Benetton jag hade sett tidigare, men så fanns den inte kvar.. Så istället gick vi då på jakt efter middag. Jag hade önskat asiatiskt/sushi för en av middagarna på resan och nu var det dags. Vi hittade till slut ett ställe som var helt bra. 
Och sen fortsatte vid till ett annat ställe på öl, pratade om vilka alla länder man möjligtvis kunde bo i. 
Sen hoppade vi på tåget och for mot Salzburg igen. Så sov vi en natt hemma, tvättade lite kläder och sen fick vi familjebesök och for iväg på nytt, på skidresa..
Arkitektur Wien
Här är lite mera bilder från vår andra dag i Wien. Lite arkitektur-bilder och sånt.
Albertinaplatz
Nationalbiblioteket vid Josefsplatz.
Naturhistoriska museet.
Maria Theresia monumentet.
Konsthistoriska museet.
St. Charles kyrka.
Josefsplatz.
Nu är jag inte helt hundra, men tror det där är ett femstjärnigt hotell. "The ritz carlton" 
Längs Wien floden.
The Belvedere garden.
Nationalbiblioteket i Wien
Som jag skrev tidigare besökte vi nationalbiblioteket i Wien och här kommer lite mera bilder därifrån. Det var nog ett helt otroligt ställe. Så högt i tak, tusentals böcker och fina målningar och skulpturer. 
Blev så inspirerad av all konst vi såg under den här resan att jag plockade fram mina akvarellfärger direkt vi kom hem till Salzburg igen. Fotografering är ju en konstform i sig men ofta blir det så massproducerat på något vis, speciellt när man fotar digitalt, och då kan jag ibland sakna målandet eftersom det går lite långsammare och man lägger mer tid och tanke i det man skapar. Analog fotografering är ju lite bättre när man blir mer sparsam och tänker efter mera. Jag har tänkt att jag på någon kommande resa bara ska fota analogt, 36 bilder på tre dagar. Då lever man verkligen i nuet, och man kan inte ens kika på bilderna förrän de är framkallade. 
Fick läsa lite intressanta grejer om bl.a Beethoven. Det stod på ett ställe att eftersom han varken var attraktiv eller trevlig så fick han inte kvinnor på det vanliga sättet...och vi diskuterade att om man blir beskriven på ett sånt sätt i ett 'museum' tvåhundra år efter ens död, då måste man verkligen ha varit otrevlig.
Målningarna ska föreställa krig och fred.
Svindlande mycket böcker. Hur länge hade det tagit att läsa ut bara den här hyllan? Räcker ett liv? 
Välkommen till Salzburg
För någon vecka sedan, kanske två? händer så mycket hela tiden att man konstant är lite vikovill, jamen iallafall för någon vecka sedan vid midnatt stövlade min bästa kompis upp för trapporna vid oss med fyra stora väskor och så plötsligt var han här, i Salzburg. Han kom alltså inte på besök, han flyttade hit. Innan han fick sin egen lägenhet sov han hos oss någon natt och vi tog igen lite tid. 
Det är intressant hur vissa delar av en hör ihop med olika människor, på något sätt. Efter ett halvår i olika länder hade jag lite tappat den delen, kategorin, av min humor som hör ihop mycket med Kenneth, och förstås kom den nu tillbaka direkt som om den alltid varit där. Undrar vilka små grejer man glömt bort, tappat, som hör ihop med människor från förr? 
Vi gick längs floden in mot gamla stan och jag visade alla mina bästa ställen. 
"Där bakom den där kyrkan finns ett bryggeri där vi kommer dricka öl många gånger"
Och öl drack vi nu också. Perfekt med lite dagsfylla första dagen i sin nya stad. 
"Här är då Getreidegasse!"
Känns så härligt när man blivit så hemma här och kan guida runt folk, och också visa sina hemliga smultronställen. 
En skymt av floden inne från gamla stan.
Skulpturen “Pietá” av Anna Chromy. Jag tycker jag någon gång hört att den har med pesten att göra. Att den gjordes för alla som dog i den. "The empty mantle as a symbol of that which survives us: the love we gave, the works we created, the suffering we bore.” står det på sidan av skulpturen. Någon hade lämnat sin jacka där bredvid. 
Vid Kapitelplatz finns en enorm guldboll med en man ovanpå. Det här "konstverket" kallas Sphaera och är gjort av Stephan Balkenhol. Mannen på globen står och söker sin fru som han tappat bort. Hon står inne i en utkarvad del av bergsväggen och jag hittade inte dit den här gången så att jag kunde visa det åt Kenneth, men det är inte långt dit från mannen. Den delen av konstverket kallas då "Woman in the Rock". Det kanske är lite symboliskt att det är svårt att hitta henne fast jag varit dit åtminstone två gånger tidigare. Adressen är iallafall Toscaninihof 2. 
Vill man upp med funikulären till berget och se på borgen ska man gå längs den här lilla gatan.
Sen köpte vi lunchsmörgås från mitt favoritsmörgåsställe nära floden och satte oss sedan vid pelarna nära katedralen och kikade på folk. Bredvid satt en familj på typ 10 pers som alla satt på rad och åt banan, jag vågade inte fota dem men det hade blivit en så rolig bild. Ni kan försöka föreställa er. 
Människor utanför katedralen i eftermiddagssol.
Några hundar fotade jag också denna dag, ganska många egentligen. Kan visa dem senare. Jag försöker ju fokusera på människor nu men när man fotat hundar så mycket finns det ändå i en. Det är inte bara sådär att komma ifrån, bara för att man bestämmer sig för att fokusera på något annat, och jag behöver ju inte komma ifrån det heller. Finns ju utrymme för båda. 
Fina Salzburg.
Sen började vi gå hem igen för att kika vad Lasse hade på gång.
Så fullt på uteserveringarna denna söndag.
Då var det extra soligt och husväggarna pryddes av fina skuggor.
Hundarna njöt också av solen.
Promenadstråket som leder mig hem.
Några sista bilder för dagen, på väg över bron.
Sen kom vi hem och stämde Kenneths Ukulele.
Gatufotografi och främlingar i Salzburg
Bilder från en promenad genom gamla stan i Salzburg. Det finns mycket olika människor här, och jag tycker just att människorna är det mest intressanta i gatubilden. Har fokuserat så mycket på arkitektur tidigare här, så det känns riktigt uppiggande med någonting annat nu. Blev så led fönster, dörrar och fasader. Ombyte förnöjer.
Jag pratade med en fototyp i skolan en dag om kategorier inom fotografering och vad vi föredrar att fota, och jag kom fram till att det är porträtt jag alltid återvänder till oavsett vad jag intresserat mig för där emellan. Jag tror just att människor och deras historier alltid kommer vara någonting som berör och intresserar. 
Jag har genom åren ofta tagit porträtt av samma människor hela tiden. Samma familjemedlemmar och vänner. Nu när jag börjat nosa lite på street photography och tagit steget ut från det som känns bekvämt, så känns det så roligt att fota olika människor varje gång. Att gå fram till främlingar på det här sättet är verkligen en social utmaning, också därför jag mest fotat hundar på stan fast jag egentligen velat fota människorna, men det är så fruktansvärt roligt.
Man lär sig efter ett tag att det inte är så farligt att bli nekad, och när man kommer förbi den känslan flyter det bara på. Det blir som ett beroende nästan, för efter jag fotat varje person känner jag en sån tillfredsställande och exalterad känsla. Det är som att uppträda. Före känns det nervöst och jobbigt, och när man gjort det vill man bara fortsätta. 
Nervositeten kring det här fotandet ligger ofta i att jag tror människor är misstänksamma och på något sätt rädda för kameror, men jag har lärt mig att det sällan är så. När jag går fram till dem och frågar om en bild är de oftast positivt inställda och tycker det är roligt, blir smickrade. Att inleda med en komplimang eller en fråga som har att göra med deras stil, någonting ytligt, brukar funka bra. Då har man mera en konkret anledning till varför man ville fota just den där människan. T.ex "I really like your hat, can I take a picture of you?" 
Att se, träffa och prata med en massa olika människor här har verkligen lärt mig mer om staden än någon guide/rundtur till olika fina hus och kyrkor någonsin hade gjort. Upplever att det verkligen är det bästa sättet att lära känna en ny stad - genom människorna i den. Det känns också som man lär sig mycket om allting genom att träffa så många olika människor. Det här fotandet kommer med många insikter. Jag hade aldrig väntat mig att gatufoto skulle lära mig så mycket om livet, mig själv och andra, men det har det verkligen. Jag är så glad över att jag hittat det här, och vill göra det hela tiden nu. 
Nu är jag ju en ganska social person i grunden, men det finns nog alltid en viss barriär till att gå fram till människor på det här sättet. Det är roligt att öva upp det. Jag kan tänka mig att det här skulle vara den ultimata utmaningen för någon med social ångest, exempelvis. Värsta exponeringsterapin. Nej men på riktigt, efter att jag gått runt en dag och fotat människor såhär känner jag mig oftast ganska slutkörd pga nervositeten och tillfredsställelsen och alla andra känslor kring det som far hit och dit. 
Om jag ska komma med ett tekniskt tips vid sån här fotografering, så är det att alltid fota i RAW-format om möjligt. När man väl gått fram till en människa är det som att allting skulle gå så fort och att hålla på med inställningar och grejer är det sista man kan fokusera på då, så det är bra att kunna justera allting lite i efterhand. Det är så synd om man fotat en superhäftig gubbe eller gumma och inte kan använda bilden för att den är för underexponerad.
Wien dag 2
Jag har plockat bort en massa turistfoton ur det här inlägget och slängt in dem i ett annat istället, så blir detta inte så långt. Det var 161 bilder här först, kanske inte rimligt.
Den sjätte februari vaknade vi upp till vår andra dag i Wien. Jag hade packat ganska dumt så klädde på mig denna morgon med vetskapen om att jag ännu denna dag skulle frysa lite. Lasse hade packat desto bättre, exempelvis den gosiga blåa fleecen.
Vi begav oss ut kring 9 kanske? Vi brukar vara ganska tidigt igång på morgonen på resor och jag älskar det. Vi åt frukost på ett cafe' i närheten, sen var vi redo. Promenerade genom mäktiga Josefzplats bland enorma hus.
Vi skulle till nationalbiblioteket som är inne i Hofburgpalatset. Ska visa lite mera härifrån senare, det var så otroligt mäktigt här. Det var inträde till det här biblioteket (6€ för studerande och 8€ för vuxen) Ovanligt för ett bibliotek kanske, men tycker verkligen det var värt det.
Sen gick vi vidare. Här vid Albertinaplatz.
Jag och min nya vandringsryggsäck från Jack Wolfskin, fast man inte ser den så bra här. Så bra grej att låta axlarna vila för en gångs skull och istället lägga vikten på höften. Då kan man bära med sig hur många extra objektiv som helst. 
Jag ville ta en gosig bild på oss och Lasse gjorde en ful min vilket jag märkte först när jag såg bilden på kameraskärmen. Denna bild togs precis efter det. Luring alltså. Så nu får han bara vara med halft. 
Sen var det dags för dagens första öl vid Palmenhaus.
Nytt favoritställe. Här kommer det ju vara smockfullt i sommar. 
Sen var det ober, zahlen bitte och så på språng igen.
Stötte på denna bekanta Salzburgare, som alltså bodde i Wien som vuxen.
Alltså Österrike och speciellt Salzburg är verkligen ett perfekt ställe för en musikintresserad fotograf som mig eftersom det finns så mycket fin natur att fota och staden är så inriktad på musik. Wien också för den delen. Blev så imponerad av Wien. Hit vill jag komma i sommar igen, har hört att det ska vara väldigt varmt här ibland. Vill gå runt och upptäcka mera, och dricka öl i parker i solen. Dröömin! 
Sen kom vi till Maria-Theresien-Platz och tror jag aldrig sagt wow så många gånger efter varann nånsin. Var så genuint imponerad och helt stum. Storheten syns kanske inte helt på bilderna men det är som två enorma byggnader mittemot varandra och det kändes så mäktigt.
Naturhistoriska museet.
Maria Theresia monumentet som är byggt i drottningens ära år 1888. Nu började jag läsa mera om henne och hon fick tydligen 16 barn (Bl.a Marie Antoinette) med Frans Stefan av Lothringen (Frankrike). Mozart finns faktiskt också med i det här monumentet på sidan. 
Och konsthistoriska museet.
Fick sån Paris-feeling av gatorna och byggnaderna här.
St. Charles kyrka, i södra änden av Karlsplatz. "En av de mest enastående barockkyrkorna norr om Alperna" 
Vidare.
Så promenerade vi längs med den här floden som alltså mynnar ut till Donau. Man kan alltså åka från Passau till Wien med båt, vilket vi faktiskt funderade på att göra. Då hade vi åkt Flixbus från Salzburg till Passau, sen hoppat på båten klockan 9:00 en fredagsmorgon och varit framme i Wien 18:30 på lördag. Båten i fråga åker alltså bara de dagarna. Det hade kostat 300€ per person, såg jag nu. En häftig grej tycker jag. 
Vi tog oss inte fram bara genom att gå. Vi testade faktiskt metrosystemet, och hoppade på några spårvagnar. Köpte ett 24 timmars kort den andra dagen när vi insåg att vi inte ville ta ut oss för mycket, utan faktiskt ha lite energi över också, för att orka dricka mer öl ;) 
Svängde hastigt och lustigt in på ett loppis och vips så hade jag köpt en österrikisk klänning. Älskar färgen. Det är ju inte en riktig dirndl, utan någon slags barnversion tror jag, men föredrar den här modellen. Vet inte när jag ska ha den, men kändes obligatoriskt att köpa någon slags sån klänning här och var så glad över att hitta en på loppis i så fin kvalité. "Made in Austria / SALZBURG LINZ INNSBRUCK" står det på tvättlappen. 
Hundertwasserhaus. En sevärdhet som såg så bra ut på turistbilder på instagram men som var så...grå i verkligheten. Så kan det kanske vara. Hade väl varit finare i solljus än det stormiga gråa vädret vi hade här. 
Sen styrde vi kosan mot ett ställe jag hade hittat på Pinterest, som Lasse också blev taggad på. 
Nämligen Belvedere garden. Nej men alltså det här stället var så otroligt. Måste komma tillbaka hit i sommar när det är blommigt och grönt. 
Hallihallå.
Ganska typisk outfit för den Österrikiska versionen av mig. Haglöfs jacka och vandringsväska, men också kostym-byxor och skor. Så förvirrad stilmässigt. Gillar dock hur livsskeden påverkar ens stil och rör till det lite ibland. 
På väg till spårvagnen stötte vi på krigsmonumentet "Heldendenkmal der Roten Armee". Byggt 1945 för de 17,000 sovjetiska soldater som stupade i Wien under "Wienoffensiven". Här kommer det vara fint i sommar när fontänerna är igång. 
Vi tog spårvagnen till Stephansplatz för att söka middagsställe, men framför allt wc. Så dålig ovana att gå kissnödig för länge när man går runt såhär på resor att det till slut blir riktigt riktigt jobbigt. Det var därmed bara några riktigt snabba bilder jag tog på Stefansdomen som är Wiens katolska kyrka. 
Vi var på jakt efter Wienerschnizel och hittade restaurangen Figlmüller Bäckerstraße som serverat den längst, i 110 år närmare bestämt. Vi hamnade stå i kö ett tag för att få ett bord, men till slut lyckades det. Orkade äta så mycket som 2/3 av schnitzeln, och då ansträngde jag mig verkligen, men de var ju ganska stora, och goda! Ottakringer, som lagas i Wien, drack vi mycket på den här resan och det är faktiskt min nya favorit. Har köpt den flera gånger i mataffären hemma i Salzburg efter det. 
Sen kom vi hem till airbnb-lägenheten och jag testade min klänning igen. 
Testhoppade den och ramlade av sängen. 
Sen somnade vi med lampan på efter en lååång och fin dag med många intryck.
Wien dag 1
Vid elva tiden den fjärde februari rullade vårt tåg in i Wien från Linz och vi tog oss direkt till vårt airbnb. Helt okej lägenhet på bra ställe. Vi hade först fått fel kod till dörren men så hjälpte grannarna oss så vi slapp in. Sängen var supermjuk, mmm skönt tyckte jag, inte så skönt tyckte Lars. Sov gjorde vi iallafall. Nästa morgon steg vi upp och promenerade in till stan. Det var också lite blåsigt och kyligt i Wien den här dagen. Väderappen sa att det skulle bli bättre om någon dag. 
Så det här fick också bli en butiksspringardag. Här fanns ju så mycket bra att titta på. Lasse testade fina tröjor och jag tittade på. Roligt tycker jag. 
Kikade på en massa väskor. Och på denna resa gjorde jag äntligen slag i saken och köpte mig en vandringsryggsäck, som jag funderat och velat kring sedan september men aldrig kunnat bestämma mig. En fjällräven blev det inte denna gång. Filmade så mycket mer än jag fotade på denna resa så har bara en video på den där väskan nu från denna dag, kanske det kommer senare. 
Ett loppis hittade vi också. Fyllt med Levis-shorts och åttitotals stickatröjor. Vi köpte ingenting. 
Gamla fina hus är bäst.
Man fick nog lite ont i nacken på den här resan av att titta upp på alla höga byggnader. Inte mig emot, den här staden tog mig med storm.
Min vandringsutrustning börjar snart vara komplett. Det är bara en sportklocka kvar. Vet inte vad jag vill ha. Men vill också kunna analysera sömn, puls, steg, stressnivå och annat som Lasse gör. Det är intressant. 
Vi gick genom Zara men insåg att vi är så otroligt trötta på Zara. Så funderade vi kring om det är vi som besökt Zara för mycket eller om dom faktiskt slutat innovera så mycket som förr? Zara kändes så spännande och kul för några/något år sen. Hittade alltid så mycket, nu blir jag alldeles matt när jag går där igenom. Eller så har jag blivit för kräsen och kritisk när jag shoppar, så trött på att köpa plagg jag inte ÄLSKAR. Och då är det ju inte lika lätt att shoppa precis.
Har exempelvis aktivt sökt ett par perfekta jeans (mjuka, INTE högmidjade, raka, tillräckligt korta i benen, rätt blå färg osvosv...) nu i snart 2 år. Inte köpt ett enda par för jag är, för att citera Veronica Maggio, "aaldrig nöjd, för lång eller kort eller smal eller bred, jag vill hitta rätt men jag ser bara fel...."
Här var vi på riktigt gosigt, snällt humör. Sånt ska man dokumentera.
Lasse nös.
Och hade mig att testa fina stickatröjor som han tyckte 'passade perfekt', men sen köpte jag ingenting. Bara en för stor kortärmad från herrsidan. Jag är iallafall tacksam att han hjälper mig i mitt shoppande när kräsenheten tycker allt ser tråkigt ut. Avsaknaden av bra loppisar här med samma standard som typ Relove i Helsingfors har verkligen förändrat min stil. Gillar ju inte att köpa nya saker, och verkligen inte på H&M, så har mest blivit att jag gått runt i mina vandringsbyxor sju dagar i veckan, tagit av dem när de behövt tvättas och sen lagt på dem igen förrän de ens hunnit torka ordentligt. 
Vi hittade en enorm Benetton-butik och Lasse köpte några nya supermjuka jobbskjortor. 
Så började vi gå hemåt igen för att vila lite. 
Utsikten från trapphuset.
Efter att ha legat på soffan i några timmar med en godispåse och vinflaska gick vi ut och åt på Vapiano. Sen kom vi tillbaka och drack lite mera vin. 
Och så somnade vi i den mjuka sängen, och så var första dagen över.
Cykeltur till Schloss Hellbrunn
Våra danska vänner flyttade tillbaka till Köpenhamn för några veckor sedan och vi fick ta över deras cyklar vilket var trevligt. Trevligt att vi fick cyklar, inte att de flyttade :( Vi älskar ju att cykla överallt och har i princip cyklat genom hela halva Helsingfors, men här i Salzburg har vi ju mest promenerat överallt hela hösten. Det var bara riktigt i början då vi bodde i Golling som vi lånade dessa samma cyklar när vi for på vandringar och skulle ta oss till vandringsleden.
Så för någon fredag sedan tog vi tåget till Kuchl, sa hejdå för en sista gång och sen cyklade vi hem cyklarna till oss, vilket blev 25 km. Lördagen därpå for vi ut på en första klassisk helgcykelutflykt, och därifrån är dessa bilder. 
Det är ganska gamla skruttiga cyklar egentligen, så lite trix och fix får man hålla på med. Men de rullar bra. 
Det var som att vi blev påminda om en del av oss som vi lite glömt, när vi hoppade på cyklarna. Som - justeja det är ju det här vi brukar göra. Vårt första stopp blev Salzburg Süd där vi köpte cykellås och åt nån curryrätt. 
Sen cyklade vi vidare till Schloss Hellbrunn. Ett stort fint område med fontäner, fina gula hus och natur, som ursprungligen var ett sommarresidens för Salzburgs ärkebiskopar
Vi var här på deras otroliga julmarknad i december och man fick en så annorlunda bild av området då än nu. Hade aldrig fattat, i mörkret bland julförsäljarna, att det var så här enormt stort och öppet. 
Sådana vår/höst-vibes här! Det är helt otroligt att det är februari ännu. Det är förstås varmare här än i Finland eftersom vi är så mycket längre söderut men många österrikare har också pratat om hur det är ovanligt varmt här också just nu. Har använt min vinterjacka en vecka den här vintern och annars bara gått i vårjackan, ibland bara stickad tröja. 
Folk som njuter, överallt. En av de bästa sakerna med att bo här nere i Europa är verkligen den här njut-kulturen. Folk dricker öl när som helst på dagen vilken dag som helst, inga konstigheter. Folk sitter ner och de njuter av solen. Det känns som att de verkligen lever, de tar vara på och de njuter. Jag vill lära av de här människorna, de har fattat vad allting handlar om. 
Lasse hade inte ens jacka på sig. Det här var för typ två veckor sen. Bilden vid bänken har Lasse regisserat. Han tycks gilla ganska inramade bilder. Strukturer och linjer. Fint så. Jag gillar när han lägger sig i fotograferandet ibland, lite input och nyanser kan behövas när ens egen kreativitet och innovationsförmåga tryter emellanåt. 
Jag gillar verkligen det här stället så mycket! Det är en liten bit utanför Salzburgs centrum, går lätt att komma hit med buss också. Besöker ni någonsin Salzburg, oavsett årstid, är Hellbrunn verkligen värt ett besök. Det är så himla mysigt där! Ska verkligen komma hit flera gånger i sommar och sitta på deras uteservering och dricka Stiegl. 
Hej gosboll.
Sen behövde vi hoppa på cyklarna hemåt igen för det var nånting vi skulle göra men hmm vad var det riktigt...? måste kolla i telefon när det har riktigt nu. Aaah just det! Det här var alltså 1 februari. Vi skyndade tillbaka till stan eftersom vi hade bokat platser på engelsktalande bio (de dubbar mycket här, men det vill inte vi se) och efter det skulle vi äta på Burgerista, och sen efter det for jag och drack öl till klosterbryggeriet Augustiner med en massa skolkompisar vilket sedan fortsatte i en liten utgång. Jepp. Så det var egentligen en ganska lång och händelserik kväll jag/vi hade framför oss här. 
Så cyklade vi hem på en väldigt väldigt fin cykelväg som vi verkligen behöver cykla på igen, med fina utsikter som alltid. Vi har absolut vant oss vid bergen, men vi kommer nog inte kunna vänja oss av med det. 
Och med fästningen framför oss. 
Sen gick en fin dag över till en riktigt finfin kväll. Vi såg "Knives out" på bio och Lasse hittade en stenliknande klump i sin M&Ms godispåse, och fick ett paket fyllt med godis på posten två veckor senare. När han cyklade hem i spöregnet fortsatte jag som sagt på öl och mina kompisar var fascinerade över min nya cykel och ville testa och jag sa be careful, no don't sit on the *cykelstyre* nooo okay whatever sen cyklade jag hem med cykeln fem timmar senare i regnet och det var nånting som lät konstigt i spolarna men det fixade jag och Lasse några dagar senare när vi blev trötta på ljudet.
En dag i Linz
Skrev i något inlägg nyligen att jag ville boka in en ny utflykt och åka någonstans. Sagt och gjort, vi bokade på söndag och åkte på tisdag. Det blev mera en resa än en utflykt eftersom vi åkte lite längre, vilket passade riktigt perfekt för snart skulle Lasse börja nytt jobb här i Österrike och då har vi lite mindre gemensam tid att spela med. Första stoppet var Linz och bilderna jag tog där kommer jag visa i det här inlägget. Berätta om vad vi gjorde. 
Så tisdagen den fjärde februari, i ett pissregnigt och stormblåsigt Salzburg sprang vi genom parker, över broar och övergångsställen med våra väskor tills vi kom till Hbf där vi hoppade på ett tåg till Linz som gick kl. 7:22.
I dessa situationer är vi ofta lite väl hurtiga för vårt eget bästa, ibland kan man ju faktiskt ta bussen. Känns konstigt nu att skriva det. Jag - hurtig? Hurtig är det sista ordet jag skulle ha beskrivit mig själv som förut, nu är det liksom de vi är. Läskigt och fascinerande och häftigt hur åren, livet och människor förändrar en. Plötsligt är man så annorlunda att man hajar till när man ska beskriva sig själv i sin egen blogg. Är det här jag nu? wow. Nåväl, efter två timmar i tåg kom vi fram till ett lite mindre regnigt men ändå ganska regnigt Linz.
Det blåste och var ganska kallt så det blev lite butiksspring för att hålla värmen. Gillar att gå omkring i bokhandlar med Lars, speciellt här omkring när det finns så bra utbud. Vi förlorar oss själva i hyllor, tappar bort varandra och sen mitt i allt stöter vi ihop vid en ny hylla och då har vi en massa att visa varandra som vi sett, och han är så bra på att hitta fram sånt som passar mig. Det är en av mina favoritsaker med att leva med en annan människa så där nära inpå och känna varandra så bra. Man kan hjälpas åt att hitta roliga passliga grejer. Exempelvis allt av Jojo Moyes åt mig. 
Lite utforskande måste man ju ändå göra i en ny stad, trots att man fryser röven av sig. Vi kikade in i en mörk fin kyrka. Vi börjar kanske bli lite mätta på häftiga kyrkor här, men nog är de alltid värda en titt ändå. 
Snajdiga skyltfönster.
Goa gångar.
Kreativa kransar.
Stiliga stenar.
Äntligen någon som fattat hur man ska stava!
Promenerade...
Vidare...
Genom...
Fina torg...
Mellan...
Stiliga hus...
Hus vid stora torget.
Fint cafe'
Så, efter att ha set lite av innerstan, började vi gå mot teknologiska museét, för att få upp lite värme inomhus och samtidigt se någonting intressant. 
För att komma dit skulle vi över floden, där det strömmade kraftigt den här dagen. 
Det var mycket statistik, miljöförändringar och digitala innovationer. Det var helt intressant men när vi några dagar senare gick på ett annat museum kändes det här...lite fjuttigt kanske. Det tog inte så lång tid att gå igenom allting. 
Men det fanns en musikavdelning som förstås fångade mitt intresse. Det var olika mojänger och påhitt som skapade musik. 
Sen när vi gått igenom allting kollade vi på någon rymdsimulation i 8K. Det var mäktigt, men vi blev också jättedåsiga och trötta i mörkret där inne. Blir alltid så när man gått runt och haft kallt, och sedan kommer in i mörker och värme. Så trött. 
Så när vi var klara gick vi på jakt efter öl. 
Och det hittade vi. Det är roligt hur självklart det har blivit för mig att dricka öl här i Österrike, jag som aldrig drack öl i Finland. Har knappt märkt när det förändrats, det har bara blivit så. Undrar om det är mycket godare här? 
Bra med lite hundsällskap.
Efter vi ölat färdigt styrde vi stegen ganska direkt mot middag. Lasse hade hittat ett veganskt hamburgarställe som vi gick till. 
Vi hade förväntat oss att det skulle vara mer av en restaurang än grill, vilket var en liten besvikelse, men maten var ändå bra, och ölen.
Sen gick vi vidare. 
Klockan började närma sig åtta och vi styrde stegen mot tågstationen där vi hoppade på ett tåg mot nästa stad....
Det var roligt att se Linz eftersom vi pratat om det tidigare. Dock imponerade staden inte på oss så stort. Det kan förstås varit vädret som gjorde oss lite mindre taggade på att verkligen upptäcka och se staden, kan hända det skulle vara riktigt trevligt där en varm sommardag, men Linz är trots allt en industristad och vi kände att de inte hade satsat så mycket på turismen. När vi på förhand sökte på nätet om Linz kom det inte upp många "what to do in Linz" artiklar även om det skulle finnas, även om det finns intressanta saker att göra där. Man tvingas bara söka lite mera noggrant.
Malaxbröllop
Vi har haft bröllopsvecka på Sevendays och jag ansluter mig här sent om sider. Jag har inga speciella bröllopstips att komma med, men tänkte närma mig ämnet från min roll som fotograf och visa lite bilder från ett Malaxbröllop jag fotade förra sommaren, dela med mig av lite tankar kring det. Sanna & Viktor gifte sig i juni 2019, och det var otroligt fint ordnat, får rysningar när jag tänker på det. En ära att få fota ett så fint och sprudlande bröllopspar som blev så bra och naturliga på alla bilder.
Säga vad man vill om bröllopsfoto men jag tycker det är så njutningsfullt. Det finns förstås mycket klichér, men man kan alltid utveckla sin egen stil, sätta sin prägel på det. Efter några år kanske man kommer in i en rutin där man inte får känna lika mycket, men än så länge blir jag skakig på hand i vissa känslosamma situationer som ska fotas. Håller man på med kameror och grejs konstant blir det förstås efter ett tag lite bekvämt, lite på rutin, lite monotont. Men bröllop, alltså ojoj. Då får man känna saker bakom kameran! När jag körde hem från det här bröllopet i natten kände jag att jag var på så rätt bana, så glad.
Det är också väldigt tacksamt att fota bröllop eftersom bröllopsdagarna ofta flyter på på samma vis och har liknande program. Det är lätt att planera och förbereda sig, tänka ut var man ska stå och nästan visualisera ett bildmanus på förhand. Man vet vad som kommer hända men på samma gång bjuds det på många överraskningar och stora reaktioner av många olika människor. Det är som att intressanta och händelserika bilder kommer rakt i famnen på en och det är bara att trycka av, låta kameran gå varm. 
Man har förstås också lite press på sig. Det är inte som att fota ett vanligt business-evenemang precis. Dessa bilder kommer ramas in och stå i släktens bokhyllor, hänga på väggar. I årtionden! Det är på samma gång motiverande. Får en att göra sitt yttersta för att få så tidlösa och fina bilder som möjligt. 
För att inte tala om paranoian kring tekniken. Jag har verkligen noll tillit till teknik när det kommer till så här viktiga dagar. Backup kamera och tillbehör är ett måste. Jag har tiotals tomma minneskort i bakfickan och byter kontinuerligt under dagen, varje timme, så om det händer något med ett kort så finns inte exakt allt på det. Har också med dator och för över material vartefter under dagen så gått det går. Kör hem efter bröllopet med en känsla av att jag har en nyfödd bebis i baksätet, när jag har hårddisken och minneskorten där... Hoppas lite av oron försvinner med lite mera erfarenhet, ändå förvaltar man ju någonting som är av stort värde för paret och lite oro ska man nog ha. Gifter jag mig någon gång och ska anställa bröllopsfotograf kommer jag värdesätta den där försiktigheten högt. 
Inför det här bröllopet hade vi diskuterat stilen och kikat genom lite Pinterestmappar. Grönt och naturligt var ledord. Blanda bröllopsklassiker med mer personligt. Några trendiga poseringar tillsammans med det som känns bra på plats. Jag kikade mycket på släktingars bröllopsfoton i olika bokhyllor innan. De man sett på tusentals gånger i alla år. Försökte fundera kring vilka som verkligen fastnat för mig och varför, vilka som känns mest tidlösa, och vad det var med dem som verkligen var bra. 
Det är ju tacksamt att kunna se på vad andra bröllopsfotografer tar för bilder och sen influeras av dem och försöka återskapa det man sett. Innan man hittat sitt eget grepp är det ju vägen att gå, men jag vill nog gräva lite djupare. När den stora dagen väl kommer gäller det ändå bara att köra på magkänsla och lita på sin stil, sitt öga. Allt går ändå i sådan raketfart. Jag är glad för min vana vid dokumentärfotografi. Det gör att det inte finns så mycket osäkerhet, självtvivel. Att få vara självsäker i sin roll är den bästa känslan jag vet. 
På festplatsen fanns så många alternativa fotoställen. Så mycket natur, fina hus och omgivning. Älskade att fota ett Malaxbröllop. Kändes bara rätt. 
Vädret var den här dagen faktiskt riktigt bra fotomässigt. Som ni kanske förstått så regnade lite på morgonen men stunden när bruden kom och vi skulle ta parbilderna slutade det regna och var mest molnigt, vilket är perfekt för porträtt. Jag var glad över att jag inte behövde kämpa med direkt sol. Mot eftermiddag/kväll kom solen fram och vi fick också lite fina solbilder på gården. 
Det var det. Underbar dag var det. Längtar tills jag får fota nästa bröllop!
Okej några tips kan jag komma med. Förstås ska man ta fina bilder och kunna sin teknik osv, men en av de viktigaste sakerna när man fotar bröllop är nog hur man beter sig. Det är kanske självklart men ack så viktigt att man är lugn och sprider glad energi eftersom man kommer befinna sig nära paret redan från morgonen. Att socialisera med människor och försöka vara en del av festen, smälta in, är också bra eftersom gästerna blir mer bekväma och vana med en då, och det blir lättare att få bra bilder på dem. Vad mer? hmm. Smidighet är bra. Jag har som gäst varit med om bröllop där fotografen jycklat massvis med blixtar och stativ, sprungit fram och tillbaka framme vid altaret under hela ceremonin, och det är ingen vacker syn. På samma gång måste man också våga vara lite störande för att få vissa bilder. Vara bekväm med att folk tittar på en när man står mitt i altargången och fotar paret. Kämpa emot obekvämheten. Så ja. Viktigt att finna den där balansen. Våga störa, men inte för mycket. Ta skor som inte för ljud! Och kläder som är bröllopsfina OCH praktiska.