Visa alla inlägg skrivna 2020
Mysig monochrome måndagsmorgon i Mülln
Måste nog börja detta inlägg med att skriva tack!...för responsen på mitt förra inlägg. Era fina kommentarer och uppmärksamheten lindar in mig, får mig gå runt och småle nöjt. Det får mig också att vilja skriva mera inlägg inriktade på fotografi, faktiskt leva upp till namnet jag gett den här bloggen.
När jag skrev inlägget om 15 fotoprojekt förra måndagen var jag faktiskt tvungen att pausa mitt i skrivandet och fota, för när jag skrev om svartvitt fotografi blev jag så taggad och var tvungen att testa det igen. Jag ställde in kameran på Monochrome och knäppte lite runtom i lägenheten, samt lite självporträtt. Dessa bilder är faktiskt helt oredigerade, och jag tror det är 10 år sen senast jag publicerat bilder som inte gått genom Photoshop först! Det ligger någonting fint och äkta i det också.
Här kommer då en solig lugn ledig måndagsmorgon med mig! Jag lyssnade på Erik Hassle och drack kaffe medan jag tog självporträtten, och var helt svettig och slutkörd efteråt, men glad och energisk medan jag fotade. Och ganska morgontrött i ansiktet. 
Den här bilden låter såhär. 
15 enkla fotoprojekt för att väcka kreativiteten
Det senaste halvåret har jag fördjupat mig mycket i foto-serier och projekt, också försökt göra egna, och det är väldigt kul. Ibland kan det vara svårt att hitta motivation och veta vad man vill fota, och då är begränsning och riktning en bra grej.
Jag har gjort en lista åt er på 15 enkla fotoprojekt man kan göra för att väcka kreativiteten och ha roligt. Projekten är väldigt simpla och möjliggör att man själv kan vara kreativ och krångla till det, om man vill. Man kan såklart göra projekten utan erfarenhet eller bra kamerautrustning! Telefonkameran räcker långt. Det behöver heller inte vara ett långvarigt projekt. Det kan handla om en enda promenad.
Projekten får gärna vara roliga, motiverande, sysselsättande, distraherande, lugnande osv. Det finns människor som tagit hjälp av fotoprojekt som dessa vid hanterandet av depression och sorg. För vissa är det ett sätt att komma utanför dörren, för andra att försvinna verkligheten eller kommunicera saker man inte vågar prata om. Det är fotografen som bestämmer vad betydelsen och syftet med projektet är. För mig är det ett sätt att hålla kvar fotografi som något lekfullt, eftersom det blir mycket prestation inblandat för mig i skolan osv, men ofta gör jag också det för att bota rastlöshet och andra krypande känslor.
Med det sagt så kommer här tips på 15 små projekt som jag själv gjort flera gånger:
1. OLIKA OBJEKT SAMMA FÄRG.
Det här passar perfekt för en enda promenad. Man fotar helt enkelt objekt man ser som alla har samma färg. Det behöver inte vara övertydligt, det får vara en liten detalj i bilden som är då exempelvis gul. 
2. VÄLJ ETT PERSPEKTIV
Välj ett enda perspektiv och låt det vara din begränsning. Exempelvis ta alla bilder riktat uppåt. Kan ju vara en utmaning att få till det inomhus. Eller kryp ner på golvet som jag gjorde i december och ta en massa bilder i en låg vinkel. 
3. DÖRRAR OCH FÖNSTER.
Även det här är som gjort för promenader, samt resor till olika länder! Jag sportade mycket med det i somras i Helsingfors. Om man vill kan man ta inspiration från fotografen Andre Vicente Goncalves som gjort serien "Windows of the world" och "Doors of the world". Hans portfolio hittar ni här. 
4. LÅNG EXPONERING
Låt kamerainställningarna styra! Tanken här är att du ska fota med en lång slutartid (0,5 sekund eller mer) och därför få med mer rörelse i bilden. Man ska alltså kunna se att tid har gått och därför kallades den här uppgiften "Time" när vi fick den i skolan i höstas. Något man kanske gör här är ju då att fota ett tåg i rörelse, vilket jag också visar här nere, men jag uppmanar ändå att experimentera och testa andra saker, som att ta ett 6 sekunders porträtt - för det är väldigt roligt! 
5.MATCHA OUTFIT MED BAKGRUND
Det här är nog en av mina favoriter eftersom jag gillar färgglada saker och kläder. Att fota människor framför bakgrunder med samma färg som deras kläder, speciellt i starka färger, tycker jag är väldigt inspirerande. Det syns också att man tänkt igenom bilden vilket är trevligt.
6. SKUGGOR OCH LJUS
Leta efter starka skuggor och ljus. Gå ut och fota i starkt dagsljus och sök häftiga skuggor. Ta bilder där man ser att det är ljuset man ska fokusera på, mer än det andra i bilden. Gör nånting coolt med trafikljus och gatulampor. Min favorit när det kommer till att fota med temat "Ljus" är porträtt där delar av ansiktet knappt syns. Som på bilden nedan, eller som dessa porträtt. 
7. VÄLJ ETT FORMAT
Fota enligt ett speciellt bildformat. Exempelvis panorama, vertikalt, horisontellt eller som jag gjorde - kvadratiskt. Det här kan få en att tänka lite annorlunda när man tar bilden, hur man placerar saker och ting.
8. FOTA ANALOGT.
Jag fotar inte analogt så ofta som jag vill. I Finland är det lite dyrt, och mina analoga kameror har varit lite halvsöndriga, men söker just nu en ny och går en kurs där vi snart ska framkalla våra bilder själva i mörkrum, gissar att det kommer sparka igång det på nytt. Det analoga fotograferandet gör så bra saker med en. Jag tänker efter på ett helt annat sätt. Mina analoga bilder betyder mer för mig än de flesta av mina digitala. Det är någonting speciellt med det. Sök kameror hos era släktingar, eller köp på loppis för någon tia. Det är så barnsligt spännande att få tillbaka bilderna efter framkallning, och bilderna är ofta ett facit på vad som är viktigt för mig, för det är det betydelsefulla jag fotar när jag vet att jag bara har 36 bilder till förfogande.
Värmeböljan, kärleken och flyttandet i Helsingfors juli 2018. (Såg bilderna första gången i december 2019)
9. FYLL BILDEN MED ETT MÖNSTER
Sök olika material och mönster, och fyll din bild med det och inget annat. Det här kan man göra var som helst. 
10. SVARTVITT
Svartvitt återkommer jag till nu som då och kör mycket på det en stund. Det är så poetiskt och tidlöst. Mitt tips är att faktiskt förinställa din kamera så att den fotar i svartvitt, istället för att redigera det i efterhand, eftersom det är ett så annorlunda mindset från när du fotar i färg. När du ser dina bilder i svartvitt direkt på kameraskärmen kommer du vara mer klarsynt och söka på ett annat sätt. I svartvitt fotografi handlar det förstås mera om ljus och kontraster. 
11. FOKUSERA PÅ EN SPECIFIK GREJ.
Gå på en promenad genom stan och bestäm dig för att bara fota exempelvis förbigående skor, vägskyltar, gamla bilar, skyltfönster...eller hundar! Möjligheterna är oändliga. 
12. EN BILD I TIMMEN
Klassisk blogg-grej. Men det är förvånansvärt inspirerande. Också värdefullt att faktiskt kunna se tillbaka på en hel dag i sin helhet i framtiden. Det här är ett projekt som kan vara skönt att göra med telefon, kan tänka mig att alla inte orkar dra med sig systemkamera exakt överallt. Tänk om man skulle göra detta en vecka i sträck!! med undantag för nätterna. Det måste jag göra någon gång! 
13. FLYTTA FOKUS.
Lägg fokuset på ett ställe i bilden där du annars kanske inte hade lagt det. Någonting man kunde göra på en resa med fina vyer, som jag visar nedan, är att ta en bild med sig själv framför varje vy och sen lägga fokuset på vyn - inte på sig själv. Finns säkert många andra skojiga saker man kan göra. Typ ta en massa porträtt ur fokus och se vad det blir för känsla. Inom fotografi finns det mycket regler, och att bryta dem kan leda till intressanta saker! 
14. NEGATIVT UTRYMME
Någonting jag lekt med mycket är negativ space, alltså på svenska negativt utrymme. Det innebär alltså att man lämnar en stor yta i bilden utan information och den ytan kallas då negativt utrymme medan objektet som syns (i dessa bilder är det personerna) är positivt utrymme. Jag har alltid gillat porträtt med väldigt mycket luftrum ovanför sig. Bilderna blir just väldigt luftiga och man styr tittaren till vad den ska se på. 
15. LINJER
Här kommer ett till projekt som funkar bra med arkitektur-foto, men det behöver nödvändigtvis inte vara det! Tanken är att man ska försöka skapa linjer i sina bilder med hjälp av olika saker man hittar och ser. 
Och det var allt jag hade för den här gången. Hoppas ni hittade i alla fall ett projekt som lät lite skojigt! Jag har nog flera på lager och kommer på nya nu som då, så skriver kanske flera liknande inlägg i framtiden!
Ny vardag och glada kvällar på Augustiner bräu
Det har varit en väldigt hektisk och händelserik månad, februari. Nu när jag skriver igenom händelserna, alla resor är det lite svårt att placera allting i någon slags tidsordning, eller jag måste verkligen tänka efter. Vanligtvis har jag så mycket tid att stanna upp, reflektera och gå igenom minneskort mellan händelser, men nu har det verkligen varit i och ur. I det här inlägget ska jag skriva om en dag för 1,5 vecka sen när jag vaknade upp ensam hemma till sol i köket, och på balkongen.
Och i stora växten.
Och på vår orkidé som blommat ut, och smutsiga fönsterglaset. Syns alltid bäst i morgonsolen.
Om jag har förstått någonting det senaste året så är det att det stora ligger i det lilla. Som de morgnar när solen träffar vår soffa och dansar på väggen ovanför. Det är nog en av mina favoritgrejer i livet just nu.
Att ta det lugnt om morgnarna, dricka kaffe och bara sitta i den där solen är någonting jag kanske lite tar för givet eftersom jag kan göra det så ofta, men på samma gång uppskattar jag det väldigt mycket. 
"Artists always sleep late" sa en lärare i skolan för någon vecka sedan. Våra lektioner, speciellt i filmkurserna, håller ofta på sent men börjar aldrig tidigt. Jag däremot, fast jag sysslar med konst, sover inte så länge längre. Mår ganska skräp av att göra det, så jag hinner alltid fånga solen i köket vid 8-9.
De här bilderna är tagna en tisdag. Lasses andra dag på nytt jobb. Så ovant med allt tomrum. Att inte ha någon att skoja med. Så ovant ännu att stiga upp själv. Ja eller, vaknar alltid med honom vid 6 och pussar honom sömndrucket hejdå när han åker iväg i sin krispiga skjorta, men somnar sen om någon timma och drömmer jättemycket och galet innan jag själv stiger upp. Börjar alltid drömma massvis om jag somnar om vid morgontimmarna, borde skriva ner allting nu när det händer varje dag. Bra inspo-material till manus och grejer. 
Frukost time. Var aldrig en kaffedrickare förut men har plötsligt blivit, och jag gillar det. Blev så hispig och orolig av det förut men nu är jag vanare. Gillar känslan av att joxa med det på morgonen, och får en sån mysig känsla av uttrycket "kaffi tå" och att sen faktiskt dricka kaffe. 
Samma kväll skulle vi få finlandsbesök, min kompis Anna skulle komma hit en vecka, och jag hade bäddat färdigt åt henne. Medan kaffet rann genom la jag mig på madrassen en stund, lyssnade på det svaga porlande ljudet. Tycker det är så viktigt att ibland bara göra exakt ingenting. Bara titta, fundera, andas, finnas. Inte alltid hantera väntetid med distraktion. 
Sen drack jag det på balkongen. Det är inte riktigt balkongfrukostväder ännu men jag nosar lite på det och det närmar sig. Vad härligt det ska bli. 
Och här skriver jag alltid, också nu - men i mörkret. 
Klipp till sju timmar senare när jag lagade mat i sällskap av musik och en öl i väntan på Anna från flyget och Lasse från jobbet. På dagen hade jag varit i skolan på nya terminens welcome days och träffat en massa nya kompisar, så huvudet var lite snurrigt av allt som hade hänt på några få timmar. Alla nya skojsiga människor. Skrattiga fransmän, urgulliga tjejer från Mexico, glada typer från Jönköping, förvånande många finskspråkiga och några kära bekanta ansikten från hösten också. Vi har ju haft vinterledigt nu i flera veckor så det var ljuvligt att vara tillbaka.
Sen när vi ätit, pratat och andats lite begav vi oss ut i kvällen till Augustiner.
Anna & Lasse. Same same but different.
Kenneth joinade oss.
Var också glad över att se Anna igen.
Vårt riktiga stammisställe i Salzburg. Augustiner bräu. Om jag bara får nämna en enda sak som ni måste göra på en Salzburgresa är det att åka hit. Öl som slinker ner superlätt, väldigt äkta österrikisk stämning, och många österrikiska besökare - så känns mera genuint än turistigt. 
Det är alltså ett kloster där de bryggt öl sedan 1621. De har också köttdiskar och annat småplock ifall man blir hungrig, exempelvis om man kommit hit vid öppning 14:30 och timmarna runnit. Den första gången vi for till Augustiner, också då med finlandsbesök, kom vi in 14:30 och slirade hem vid 21...
Och det är enormt. Det finns flera olika salar men vi brukar av en slump alltid hamna i tvåan. Det ryms 900 människor inomhus och 1000 på uteserveringen som jag verkligen är taggad inför när det blir varmt här. Ibland kan de ha livemusik också men det har jag ännu inte upplevt. 
En halv liter öl kostar 3,50€ och en liter 6,40€.
Lasse stannade på en öl innan han hoppade på pedin och skyndade hem för sin skönhetssömn.
Trion stannade dock kvar och fortsatte. För ett år sen satt vi på en bar i främre Tölö, skojade på tyska och pratade om hur jag skulle flytta hit om några månader (vilket då kändes otroligt distant) och hur vi skulle resa tillsammans i Tyskland, och nu var det dags. Cirkeln sluten.
Sen var det meningen att vi också skulle hemåt, men det tog en stund att säga hejdå åt Kenneth. När man precis kommit in i den där skojsiga gruppdynamiken vill man inte ur den, ens för några timmar. Så vi stod och gapskrattade i femton minuter innan vi drog av plåstret och gick över övergångsstället och vinkade honom godnatt. Nu när jag skriver det här inlägget inser jag en grej, och jag hoppas det inte låter smörigt på något sätt, men....mitt yngre jag skulle vara så stolt över att läsa det här och se hur vuxna Anna har så knasiga, hjärtliga och varma människor runtomkring sig. Allt blev bra. 
Nästa morgon steg jag upp tidigt och åt en smörgås så tyst jag kunde i köket för att inte väcka nattgästen, och så for jag till skolan någon timme och fixade färdigt några kursanmälningar innan jag med Kenneth i släptåg kom tillbaka hem och vi alla åt lunch. Sen for vi på city tour med skolkompisar och vidare till Augustiner igen, följt av en väldigt glad utekväll med fransmännen. Och morgonen efter det, alltså torsdag är vi på nu, då for vi iväg på vår lilla resa - men det är en annan historia.
Sista dagen i Wien
Tredje och sista dagen i Wien. Vi åt frukost på ett annat cafe' som hade extra gott kaffe. 
Vi kikade in i katolska kyrkan men gick sen ut ganska fort. Människor pratade superhögt, tog foton på precis allt där inne och betedde sig som att det mera bara var en turistattraktion än en kyrka, och vi kände kanske inte riktigt för att ansluta oss till det schacket, så jag tog EN snabb bild och sen gick vi ut.
Tror det bara är så självklart för oss att när man går in i en kyrka ska man ta av mössan, inte pratskrika och fota i alla fall lite mera sparsamt. Visa respekt helt enkelt. Oavsett hur stark ens tro är känner jag att kyrkor är heliga, och håller man inte med om det så kan man iallafall visa respekt för de som känner så. Nåväl. Kyrkan var i alla fall fin.
När jag ser människor joxa runt med sina selfiesticks helt utan någon slags medvetenhet kring sig själva och sin omgivning blir jag dock alltid akutäcklad över hela den här dokumenteringskulturen och vill typ trycka ner min kamera i väskan och inte ta upp den på en stund. Nåväl, slut på negativiteten. 
Vi jobbar mycket på att leva i nuet och verkligen uppleva saker på resor på riktigt, vi har infört 15 minuters fotopauser och då ska man bara uppleva allting med full närvaro och inte ta en enda bild. I en kultur där fotandet är där ständigt tycker jag det är viktigt att vara lite medveten, speciellt för mig som lever ett sånt fotande liv. Kvalité framför kvantitet helt enkelt.
Och vissa sevärdheter kan man bara spara i minnet också, det är faktiskt möjligt, de blir nästan mer värdefulla då. Man kan alltid köpa ett vykort i efterhand som föreställer platsen (haha kan knappt tro att jag skriver det här) Det är också de platser jag inte fotat som jag minns bäst och känner mest för i efterhand. Kanske att man automatiskt tar en minnesbild med ögonen när man vet att man inte kan se på det i efterhand i kameran.
Det var superblåsigt denna dag, trots att väderapparna hade lovat bättre väder åt oss. Vi orkade inte gå utomhus mera så vi bestämde oss för att besöka konsthistoriska museet som vi nosat på dagen innan.
Lasse berättade att det här museet är ett av världens viktigaste. Vi gick där i fyra timmar och det är nog det otroligaste museet jag någonsin besökt. Det var flera våningar fyllda med fynd från skattkammare, enorma tavlor, skulpturer osv. Och hela byggnaden var alldeles otrolig. 
Eftersom jag egentligen var ganska trött på att fota här, och dessutom ville inspireras av konst inte skapa konst, så har jag bara tagit en bild på vad vi såg i museet. Fint så, tycker jag. Då får jag minnas i huvudet istället.
Men jag kan ju visa mina absoluta favoriter genom att visa vad vi köpte i musee-shopen.
T.ex ett vykort föreställande Belvedere garden förr i tiden. Så fin.
En stooor affisch med den här otroliga målningen som vi båda föll för. Älskar ljussättningen, och inspireras till att måla. Vi hängde upp den på den tomma delen av väggen ovanför soffan och den passar perfekt in med resten av rummets färger och ljus. Borde köpa en ram till den så den får hänga rakt. En sån fin affisch ska inte hänga slarvigt.
Den här hänger bredvid min sida av sängen. Det är viktigt för mig att ha inspirerande bilder att vila morgontrötta ögon på i sovrummet. Blev så akutsugen på att måla en massa tavlor när jag såg den här i museet, och vill kopiera den känslan och känna den här hemma också.
Och sen den här. Hänger ovanför vårt köksbord. Älskar bilder med mycket olika detaljer där människor gör olika saker på olika håll. Fanns många liknande och de var alla så fina. 
Sen började vi bli riktigt dåsiga efter att ha stirrat på konst i flera timmar.
Så vi gick ner till andra våningen.
Och åt lunch här. Gud vad jag saknar den där soppan och den där ölen och den där utsikten nu när jag sitter hemma vid köksbordet och skriver det här. Saknar att äta lunch med Lasse nu när han jobbar </3
Sen kikade vi på lite gamla pengar på högsta våningen innan vi hängde i musee-shopen i typ en halvtimme och sen sa hejdå till museet. Vi såg nog mycket häftigt på den här resan men det facto att vi valde att gå till konsthistoriska och spendera så många timmar där, det var nog kanske ändå det allra bästa. När jag tänker tillbaka på det vill jag dit igen direkt.
Efter det tog vi metron till shoppinggatan vi hade gått på den första dagen för att jag skulle köpa en jättefin skjorta på Benetton jag hade sett tidigare, men så fanns den inte kvar.. Så istället gick vi då på jakt efter middag. Jag hade önskat asiatiskt/sushi för en av middagarna på resan och nu var det dags. Vi hittade till slut ett ställe som var helt bra. 
Och sen fortsatte vid till ett annat ställe på öl, pratade om vilka alla länder man möjligtvis kunde bo i. 
Sen hoppade vi på tåget och for mot Salzburg igen. Så sov vi en natt hemma, tvättade lite kläder och sen fick vi familjebesök och for iväg på nytt, på skidresa..
Arkitektur Wien
Här är lite mera bilder från vår andra dag i Wien. Lite arkitektur-bilder och sånt.
Albertinaplatz
Nationalbiblioteket vid Josefsplatz.
Naturhistoriska museet.
Maria Theresia monumentet.
Konsthistoriska museet.
St. Charles kyrka.
Josefsplatz.
Nu är jag inte helt hundra, men tror det där är ett femstjärnigt hotell. "The ritz carlton" 
Längs Wien floden.
The Belvedere garden.
Nationalbiblioteket i Wien
Som jag skrev tidigare besökte vi nationalbiblioteket i Wien och här kommer lite mera bilder därifrån. Det var nog ett helt otroligt ställe. Så högt i tak, tusentals böcker och fina målningar och skulpturer. 
Blev så inspirerad av all konst vi såg under den här resan att jag plockade fram mina akvarellfärger direkt vi kom hem till Salzburg igen. Fotografering är ju en konstform i sig men ofta blir det så massproducerat på något vis, speciellt när man fotar digitalt, och då kan jag ibland sakna målandet eftersom det går lite långsammare och man lägger mer tid och tanke i det man skapar. Analog fotografering är ju lite bättre när man blir mer sparsam och tänker efter mera. Jag har tänkt att jag på någon kommande resa bara ska fota analogt, 36 bilder på tre dagar. Då lever man verkligen i nuet, och man kan inte ens kika på bilderna förrän de är framkallade. 
Fick läsa lite intressanta grejer om bl.a Beethoven. Det stod på ett ställe att eftersom han varken var attraktiv eller trevlig så fick han inte kvinnor på det vanliga sättet...och vi diskuterade att om man blir beskriven på ett sånt sätt i ett 'museum' tvåhundra år efter ens död, då måste man verkligen ha varit otrevlig.
Målningarna ska föreställa krig och fred.
Svindlande mycket böcker. Hur länge hade det tagit att läsa ut bara den här hyllan? Räcker ett liv? 
Välkommen till Salzburg
För någon vecka sedan, kanske två? händer så mycket hela tiden att man konstant är lite vikovill, jamen iallafall för någon vecka sedan vid midnatt stövlade min bästa kompis upp för trapporna vid oss med fyra stora väskor och så plötsligt var han här, i Salzburg. Han kom alltså inte på besök, han flyttade hit. Innan han fick sin egen lägenhet sov han hos oss någon natt och vi tog igen lite tid. 
Det är intressant hur vissa delar av en hör ihop med olika människor, på något sätt. Efter ett halvår i olika länder hade jag lite tappat den delen, kategorin, av min humor som hör ihop mycket med Kenneth, och förstås kom den nu tillbaka direkt som om den alltid varit där. Undrar vilka små grejer man glömt bort, tappat, som hör ihop med människor från förr? 
Vi gick längs floden in mot gamla stan och jag visade alla mina bästa ställen. 
"Där bakom den där kyrkan finns ett bryggeri där vi kommer dricka öl många gånger"
Och öl drack vi nu också. Perfekt med lite dagsfylla första dagen i sin nya stad. 
"Här är då Getreidegasse!"
Känns så härligt när man blivit så hemma här och kan guida runt folk, och också visa sina hemliga smultronställen. 
En skymt av floden inne från gamla stan.
Skulpturen “Pietá” av Anna Chromy. Jag tycker jag någon gång hört att den har med pesten att göra. Att den gjordes för alla som dog i den. "The empty mantle as a symbol of that which survives us: the love we gave, the works we created, the suffering we bore.” står det på sidan av skulpturen. Någon hade lämnat sin jacka där bredvid. 
Vid Kapitelplatz finns en enorm guldboll med en man ovanpå. Det här "konstverket" kallas Sphaera och är gjort av Stephan Balkenhol. Mannen på globen står och söker sin fru som han tappat bort. Hon står inne i en utkarvad del av bergsväggen och jag hittade inte dit den här gången så att jag kunde visa det åt Kenneth, men det är inte långt dit från mannen. Den delen av konstverket kallas då "Woman in the Rock". Det kanske är lite symboliskt att det är svårt att hitta henne fast jag varit dit åtminstone två gånger tidigare. Adressen är iallafall Toscaninihof 2. 
Vill man upp med funikulären till berget och se på borgen ska man gå längs den här lilla gatan.
Sen köpte vi lunchsmörgås från mitt favoritsmörgåsställe nära floden och satte oss sedan vid pelarna nära katedralen och kikade på folk. Bredvid satt en familj på typ 10 pers som alla satt på rad och åt banan, jag vågade inte fota dem men det hade blivit en så rolig bild. Ni kan försöka föreställa er. 
Människor utanför katedralen i eftermiddagssol.
Några hundar fotade jag också denna dag, ganska många egentligen. Kan visa dem senare. Jag försöker ju fokusera på människor nu men när man fotat hundar så mycket finns det ändå i en. Det är inte bara sådär att komma ifrån, bara för att man bestämmer sig för att fokusera på något annat, och jag behöver ju inte komma ifrån det heller. Finns ju utrymme för båda. 
Fina Salzburg.
Sen började vi gå hem igen för att kika vad Lasse hade på gång.
Så fullt på uteserveringarna denna söndag.
Då var det extra soligt och husväggarna pryddes av fina skuggor.
Hundarna njöt också av solen.
Promenadstråket som leder mig hem.
Några sista bilder för dagen, på väg över bron.
Sen kom vi hem och stämde Kenneths Ukulele.
Gatufotografi och främlingar i Salzburg
Bilder från en promenad genom gamla stan i Salzburg. Det finns mycket olika människor här, och jag tycker just att människorna är det mest intressanta i gatubilden. Har fokuserat så mycket på arkitektur tidigare här, så det känns riktigt uppiggande med någonting annat nu. Blev så led fönster, dörrar och fasader. Ombyte förnöjer.
Jag pratade med en fototyp i skolan en dag om kategorier inom fotografering och vad vi föredrar att fota, och jag kom fram till att det är porträtt jag alltid återvänder till oavsett vad jag intresserat mig för där emellan. Jag tror just att människor och deras historier alltid kommer vara någonting som berör och intresserar. 
Jag har genom åren ofta tagit porträtt av samma människor hela tiden. Samma familjemedlemmar och vänner. Nu när jag börjat nosa lite på street photography och tagit steget ut från det som känns bekvämt, så känns det så roligt att fota olika människor varje gång. Att gå fram till främlingar på det här sättet är verkligen en social utmaning, också därför jag mest fotat hundar på stan fast jag egentligen velat fota människorna, men det är så fruktansvärt roligt.
Man lär sig efter ett tag att det inte är så farligt att bli nekad, och när man kommer förbi den känslan flyter det bara på. Det blir som ett beroende nästan, för efter jag fotat varje person känner jag en sån tillfredsställande och exalterad känsla. Det är som att uppträda. Före känns det nervöst och jobbigt, och när man gjort det vill man bara fortsätta. 
Nervositeten kring det här fotandet ligger ofta i att jag tror människor är misstänksamma och på något sätt rädda för kameror, men jag har lärt mig att det sällan är så. När jag går fram till dem och frågar om en bild är de oftast positivt inställda och tycker det är roligt, blir smickrade. Att inleda med en komplimang eller en fråga som har att göra med deras stil, någonting ytligt, brukar funka bra. Då har man mera en konkret anledning till varför man ville fota just den där människan. T.ex "I really like your hat, can I take a picture of you?" 
Att se, träffa och prata med en massa olika människor här har verkligen lärt mig mer om staden än någon guide/rundtur till olika fina hus och kyrkor någonsin hade gjort. Upplever att det verkligen är det bästa sättet att lära känna en ny stad - genom människorna i den. Det känns också som man lär sig mycket om allting genom att träffa så många olika människor. Det här fotandet kommer med många insikter. Jag hade aldrig väntat mig att gatufoto skulle lära mig så mycket om livet, mig själv och andra, men det har det verkligen. Jag är så glad över att jag hittat det här, och vill göra det hela tiden nu. 
Nu är jag ju en ganska social person i grunden, men det finns nog alltid en viss barriär till att gå fram till människor på det här sättet. Det är roligt att öva upp det. Jag kan tänka mig att det här skulle vara den ultimata utmaningen för någon med social ångest, exempelvis. Värsta exponeringsterapin. Nej men på riktigt, efter att jag gått runt en dag och fotat människor såhär känner jag mig oftast ganska slutkörd pga nervositeten och tillfredsställelsen och alla andra känslor kring det som far hit och dit. 
Om jag ska komma med ett tekniskt tips vid sån här fotografering, så är det att alltid fota i RAW-format om möjligt. När man väl gått fram till en människa är det som att allting skulle gå så fort och att hålla på med inställningar och grejer är det sista man kan fokusera på då, så det är bra att kunna justera allting lite i efterhand. Det är så synd om man fotat en superhäftig gubbe eller gumma och inte kan använda bilden för att den är för underexponerad.
Wien dag 2
Jag har plockat bort en massa turistfoton ur det här inlägget och slängt in dem i ett annat istället, så blir detta inte så långt. Det var 161 bilder här först, kanske inte rimligt.
Den sjätte februari vaknade vi upp till vår andra dag i Wien. Jag hade packat ganska dumt så klädde på mig denna morgon med vetskapen om att jag ännu denna dag skulle frysa lite. Lasse hade packat desto bättre, exempelvis den gosiga blåa fleecen.
Vi begav oss ut kring 9 kanske? Vi brukar vara ganska tidigt igång på morgonen på resor och jag älskar det. Vi åt frukost på ett cafe' i närheten, sen var vi redo. Promenerade genom mäktiga Josefzplats bland enorma hus.
Vi skulle till nationalbiblioteket som är inne i Hofburgpalatset. Ska visa lite mera härifrån senare, det var så otroligt mäktigt här. Det var inträde till det här biblioteket (6€ för studerande och 8€ för vuxen) Ovanligt för ett bibliotek kanske, men tycker verkligen det var värt det.
Sen gick vi vidare. Här vid Albertinaplatz.
Jag och min nya vandringsryggsäck från Jack Wolfskin, fast man inte ser den så bra här. Så bra grej att låta axlarna vila för en gångs skull och istället lägga vikten på höften. Då kan man bära med sig hur många extra objektiv som helst. 
Jag ville ta en gosig bild på oss och Lasse gjorde en ful min vilket jag märkte först när jag såg bilden på kameraskärmen. Denna bild togs precis efter det. Luring alltså. Så nu får han bara vara med halft. 
Sen var det dags för dagens första öl vid Palmenhaus.
Nytt favoritställe. Här kommer det ju vara smockfullt i sommar. 
Sen var det ober, zahlen bitte och så på språng igen.
Stötte på denna bekanta Salzburgare, som alltså bodde i Wien som vuxen.
Alltså Österrike och speciellt Salzburg är verkligen ett perfekt ställe för en musikintresserad fotograf som mig eftersom det finns så mycket fin natur att fota och staden är så inriktad på musik. Wien också för den delen. Blev så imponerad av Wien. Hit vill jag komma i sommar igen, har hört att det ska vara väldigt varmt här ibland. Vill gå runt och upptäcka mera, och dricka öl i parker i solen. Dröömin! 
Sen kom vi till Maria-Theresien-Platz och tror jag aldrig sagt wow så många gånger efter varann nånsin. Var så genuint imponerad och helt stum. Storheten syns kanske inte helt på bilderna men det är som två enorma byggnader mittemot varandra och det kändes så mäktigt.
Naturhistoriska museet.
Maria Theresia monumentet som är byggt i drottningens ära år 1888. Nu började jag läsa mera om henne och hon fick tydligen 16 barn (Bl.a Marie Antoinette) med Frans Stefan av Lothringen (Frankrike). Mozart finns faktiskt också med i det här monumentet på sidan. 
Och konsthistoriska museet.
Fick sån Paris-feeling av gatorna och byggnaderna här.
St. Charles kyrka, i södra änden av Karlsplatz. "En av de mest enastående barockkyrkorna norr om Alperna" 
Vidare.
Så promenerade vi längs med den här floden som alltså mynnar ut till Donau. Man kan alltså åka från Passau till Wien med båt, vilket vi faktiskt funderade på att göra. Då hade vi åkt Flixbus från Salzburg till Passau, sen hoppat på båten klockan 9:00 en fredagsmorgon och varit framme i Wien 18:30 på lördag. Båten i fråga åker alltså bara de dagarna. Det hade kostat 300€ per person, såg jag nu. En häftig grej tycker jag. 
Vi tog oss inte fram bara genom att gå. Vi testade faktiskt metrosystemet, och hoppade på några spårvagnar. Köpte ett 24 timmars kort den andra dagen när vi insåg att vi inte ville ta ut oss för mycket, utan faktiskt ha lite energi över också, för att orka dricka mer öl ;) 
Svängde hastigt och lustigt in på ett loppis och vips så hade jag köpt en österrikisk klänning. Älskar färgen. Det är ju inte en riktig dirndl, utan någon slags barnversion tror jag, men föredrar den här modellen. Vet inte när jag ska ha den, men kändes obligatoriskt att köpa någon slags sån klänning här och var så glad över att hitta en på loppis i så fin kvalité. "Made in Austria / SALZBURG LINZ INNSBRUCK" står det på tvättlappen. 
Hundertwasserhaus. En sevärdhet som såg så bra ut på turistbilder på instagram men som var så...grå i verkligheten. Så kan det kanske vara. Hade väl varit finare i solljus än det stormiga gråa vädret vi hade här. 
Sen styrde vi kosan mot ett ställe jag hade hittat på Pinterest, som Lasse också blev taggad på. 
Nämligen Belvedere garden. Nej men alltså det här stället var så otroligt. Måste komma tillbaka hit i sommar när det är blommigt och grönt. 
Hallihallå.
Ganska typisk outfit för den Österrikiska versionen av mig. Haglöfs jacka och vandringsväska, men också kostym-byxor och skor. Så förvirrad stilmässigt. Gillar dock hur livsskeden påverkar ens stil och rör till det lite ibland. 
På väg till spårvagnen stötte vi på krigsmonumentet "Heldendenkmal der Roten Armee". Byggt 1945 för de 17,000 sovjetiska soldater som stupade i Wien under "Wienoffensiven". Här kommer det vara fint i sommar när fontänerna är igång. 
Vi tog spårvagnen till Stephansplatz för att söka middagsställe, men framför allt wc. Så dålig ovana att gå kissnödig för länge när man går runt såhär på resor att det till slut blir riktigt riktigt jobbigt. Det var därmed bara några riktigt snabba bilder jag tog på Stefansdomen som är Wiens katolska kyrka. 
Vi var på jakt efter Wienerschnizel och hittade restaurangen Figlmüller Bäckerstraße som serverat den längst, i 110 år närmare bestämt. Vi hamnade stå i kö ett tag för att få ett bord, men till slut lyckades det. Orkade äta så mycket som 2/3 av schnitzeln, och då ansträngde jag mig verkligen, men de var ju ganska stora, och goda! Ottakringer, som lagas i Wien, drack vi mycket på den här resan och det är faktiskt min nya favorit. Har köpt den flera gånger i mataffären hemma i Salzburg efter det. 
Sen kom vi hem till airbnb-lägenheten och jag testade min klänning igen. 
Testhoppade den och ramlade av sängen. 
Sen somnade vi med lampan på efter en lååång och fin dag med många intryck.
Wien dag 1
Vid elva tiden den fjärde februari rullade vårt tåg in i Wien från Linz och vi tog oss direkt till vårt airbnb. Helt okej lägenhet på bra ställe. Vi hade först fått fel kod till dörren men så hjälpte grannarna oss så vi slapp in. Sängen var supermjuk, mmm skönt tyckte jag, inte så skönt tyckte Lars. Sov gjorde vi iallafall. Nästa morgon steg vi upp och promenerade in till stan. Det var också lite blåsigt och kyligt i Wien den här dagen. Väderappen sa att det skulle bli bättre om någon dag. 
Så det här fick också bli en butiksspringardag. Här fanns ju så mycket bra att titta på. Lasse testade fina tröjor och jag tittade på. Roligt tycker jag. 
Kikade på en massa väskor. Och på denna resa gjorde jag äntligen slag i saken och köpte mig en vandringsryggsäck, som jag funderat och velat kring sedan september men aldrig kunnat bestämma mig. En fjällräven blev det inte denna gång. Filmade så mycket mer än jag fotade på denna resa så har bara en video på den där väskan nu från denna dag, kanske det kommer senare. 
Ett loppis hittade vi också. Fyllt med Levis-shorts och åttitotals stickatröjor. Vi köpte ingenting. 
Gamla fina hus är bäst.
Man fick nog lite ont i nacken på den här resan av att titta upp på alla höga byggnader. Inte mig emot, den här staden tog mig med storm.
Min vandringsutrustning börjar snart vara komplett. Det är bara en sportklocka kvar. Vet inte vad jag vill ha. Men vill också kunna analysera sömn, puls, steg, stressnivå och annat som Lasse gör. Det är intressant. 
Vi gick genom Zara men insåg att vi är så otroligt trötta på Zara. Så funderade vi kring om det är vi som besökt Zara för mycket eller om dom faktiskt slutat innovera så mycket som förr? Zara kändes så spännande och kul för några/något år sen. Hittade alltid så mycket, nu blir jag alldeles matt när jag går där igenom. Eller så har jag blivit för kräsen och kritisk när jag shoppar, så trött på att köpa plagg jag inte ÄLSKAR. Och då är det ju inte lika lätt att shoppa precis.
Har exempelvis aktivt sökt ett par perfekta jeans (mjuka, INTE högmidjade, raka, tillräckligt korta i benen, rätt blå färg osvosv...) nu i snart 2 år. Inte köpt ett enda par för jag är, för att citera Veronica Maggio, "aaldrig nöjd, för lång eller kort eller smal eller bred, jag vill hitta rätt men jag ser bara fel...."
Här var vi på riktigt gosigt, snällt humör. Sånt ska man dokumentera.
Lasse nös.
Och hade mig att testa fina stickatröjor som han tyckte 'passade perfekt', men sen köpte jag ingenting. Bara en för stor kortärmad från herrsidan. Jag är iallafall tacksam att han hjälper mig i mitt shoppande när kräsenheten tycker allt ser tråkigt ut. Avsaknaden av bra loppisar här med samma standard som typ Relove i Helsingfors har verkligen förändrat min stil. Gillar ju inte att köpa nya saker, och verkligen inte på H&M, så har mest blivit att jag gått runt i mina vandringsbyxor sju dagar i veckan, tagit av dem när de behövt tvättas och sen lagt på dem igen förrän de ens hunnit torka ordentligt. 
Vi hittade en enorm Benetton-butik och Lasse köpte några nya supermjuka jobbskjortor. 
Så började vi gå hemåt igen för att vila lite. 
Utsikten från trapphuset.
Efter att ha legat på soffan i några timmar med en godispåse och vinflaska gick vi ut och åt på Vapiano. Sen kom vi tillbaka och drack lite mera vin. 
Och så somnade vi i den mjuka sängen, och så var första dagen över.