Visa alla inlägg skrivna 2020
Cykeltur till Schloss Hellbrunn
Våra danska vänner flyttade tillbaka till Köpenhamn för några veckor sedan och vi fick ta över deras cyklar vilket var trevligt. Trevligt att vi fick cyklar, inte att de flyttade :( Vi älskar ju att cykla överallt och har i princip cyklat genom hela halva Helsingfors, men här i Salzburg har vi ju mest promenerat överallt hela hösten. Det var bara riktigt i början då vi bodde i Golling som vi lånade dessa samma cyklar när vi for på vandringar och skulle ta oss till vandringsleden.
Så för någon fredag sedan tog vi tåget till Kuchl, sa hejdå för en sista gång och sen cyklade vi hem cyklarna till oss, vilket blev 25 km. Lördagen därpå for vi ut på en första klassisk helgcykelutflykt, och därifrån är dessa bilder. 
Det är ganska gamla skruttiga cyklar egentligen, så lite trix och fix får man hålla på med. Men de rullar bra. 
Det var som att vi blev påminda om en del av oss som vi lite glömt, när vi hoppade på cyklarna. Som - justeja det är ju det här vi brukar göra. Vårt första stopp blev Salzburg Süd där vi köpte cykellås och åt nån curryrätt. 
Sen cyklade vi vidare till Schloss Hellbrunn. Ett stort fint område med fontäner, fina gula hus och natur, som ursprungligen var ett sommarresidens för Salzburgs ärkebiskopar
Vi var här på deras otroliga julmarknad i december och man fick en så annorlunda bild av området då än nu. Hade aldrig fattat, i mörkret bland julförsäljarna, att det var så här enormt stort och öppet. 
Sådana vår/höst-vibes här! Det är helt otroligt att det är februari ännu. Det är förstås varmare här än i Finland eftersom vi är så mycket längre söderut men många österrikare har också pratat om hur det är ovanligt varmt här också just nu. Har använt min vinterjacka en vecka den här vintern och annars bara gått i vårjackan, ibland bara stickad tröja. 
Folk som njuter, överallt. En av de bästa sakerna med att bo här nere i Europa är verkligen den här njut-kulturen. Folk dricker öl när som helst på dagen vilken dag som helst, inga konstigheter. Folk sitter ner och de njuter av solen. Det känns som att de verkligen lever, de tar vara på och de njuter. Jag vill lära av de här människorna, de har fattat vad allting handlar om. 
Lasse hade inte ens jacka på sig. Det här var för typ två veckor sen. Bilden vid bänken har Lasse regisserat. Han tycks gilla ganska inramade bilder. Strukturer och linjer. Fint så. Jag gillar när han lägger sig i fotograferandet ibland, lite input och nyanser kan behövas när ens egen kreativitet och innovationsförmåga tryter emellanåt. 
Jag gillar verkligen det här stället så mycket! Det är en liten bit utanför Salzburgs centrum, går lätt att komma hit med buss också. Besöker ni någonsin Salzburg, oavsett årstid, är Hellbrunn verkligen värt ett besök. Det är så himla mysigt där! Ska verkligen komma hit flera gånger i sommar och sitta på deras uteservering och dricka Stiegl. 
Hej gosboll.
Sen behövde vi hoppa på cyklarna hemåt igen för det var nånting vi skulle göra men hmm vad var det riktigt...? måste kolla i telefon när det har riktigt nu. Aaah just det! Det här var alltså 1 februari. Vi skyndade tillbaka till stan eftersom vi hade bokat platser på engelsktalande bio (de dubbar mycket här, men det vill inte vi se) och efter det skulle vi äta på Burgerista, och sen efter det for jag och drack öl till klosterbryggeriet Augustiner med en massa skolkompisar vilket sedan fortsatte i en liten utgång. Jepp. Så det var egentligen en ganska lång och händelserik kväll jag/vi hade framför oss här. 
Så cyklade vi hem på en väldigt väldigt fin cykelväg som vi verkligen behöver cykla på igen, med fina utsikter som alltid. Vi har absolut vant oss vid bergen, men vi kommer nog inte kunna vänja oss av med det. 
Och med fästningen framför oss. 
Sen gick en fin dag över till en riktigt finfin kväll. Vi såg "Knives out" på bio och Lasse hittade en stenliknande klump i sin M&Ms godispåse, och fick ett paket fyllt med godis på posten två veckor senare. När han cyklade hem i spöregnet fortsatte jag som sagt på öl och mina kompisar var fascinerade över min nya cykel och ville testa och jag sa be careful, no don't sit on the *cykelstyre* nooo okay whatever sen cyklade jag hem med cykeln fem timmar senare i regnet och det var nånting som lät konstigt i spolarna men det fixade jag och Lasse några dagar senare när vi blev trötta på ljudet.
En dag i Linz
Skrev i något inlägg nyligen att jag ville boka in en ny utflykt och åka någonstans. Sagt och gjort, vi bokade på söndag och åkte på tisdag. Det blev mera en resa än en utflykt eftersom vi åkte lite längre, vilket passade riktigt perfekt för snart skulle Lasse börja nytt jobb här i Österrike och då har vi lite mindre gemensam tid att spela med. Första stoppet var Linz och bilderna jag tog där kommer jag visa i det här inlägget. Berätta om vad vi gjorde. 
Så tisdagen den fjärde februari, i ett pissregnigt och stormblåsigt Salzburg sprang vi genom parker, över broar och övergångsställen med våra väskor tills vi kom till Hbf där vi hoppade på ett tåg till Linz som gick kl. 7:22.
I dessa situationer är vi ofta lite väl hurtiga för vårt eget bästa, ibland kan man ju faktiskt ta bussen. Känns konstigt nu att skriva det. Jag - hurtig? Hurtig är det sista ordet jag skulle ha beskrivit mig själv som förut, nu är det liksom de vi är. Läskigt och fascinerande och häftigt hur åren, livet och människor förändrar en. Plötsligt är man så annorlunda att man hajar till när man ska beskriva sig själv i sin egen blogg. Är det här jag nu? wow. Nåväl, efter två timmar i tåg kom vi fram till ett lite mindre regnigt men ändå ganska regnigt Linz.
Det blåste och var ganska kallt så det blev lite butiksspring för att hålla värmen. Gillar att gå omkring i bokhandlar med Lars, speciellt här omkring när det finns så bra utbud. Vi förlorar oss själva i hyllor, tappar bort varandra och sen mitt i allt stöter vi ihop vid en ny hylla och då har vi en massa att visa varandra som vi sett, och han är så bra på att hitta fram sånt som passar mig. Det är en av mina favoritsaker med att leva med en annan människa så där nära inpå och känna varandra så bra. Man kan hjälpas åt att hitta roliga passliga grejer. Exempelvis allt av Jojo Moyes åt mig. 
Lite utforskande måste man ju ändå göra i en ny stad, trots att man fryser röven av sig. Vi kikade in i en mörk fin kyrka. Vi börjar kanske bli lite mätta på häftiga kyrkor här, men nog är de alltid värda en titt ändå. 
Snajdiga skyltfönster.
Goa gångar.
Kreativa kransar.
Stiliga stenar.
Äntligen någon som fattat hur man ska stava!
Promenerade...
Vidare...
Genom...
Fina torg...
Mellan...
Stiliga hus...
Hus vid stora torget.
Fint cafe'
Så, efter att ha set lite av innerstan, började vi gå mot teknologiska museét, för att få upp lite värme inomhus och samtidigt se någonting intressant. 
För att komma dit skulle vi över floden, där det strömmade kraftigt den här dagen. 
Det var mycket statistik, miljöförändringar och digitala innovationer. Det var helt intressant men när vi några dagar senare gick på ett annat museum kändes det här...lite fjuttigt kanske. Det tog inte så lång tid att gå igenom allting. 
Men det fanns en musikavdelning som förstås fångade mitt intresse. Det var olika mojänger och påhitt som skapade musik. 
Sen när vi gått igenom allting kollade vi på någon rymdsimulation i 8K. Det var mäktigt, men vi blev också jättedåsiga och trötta i mörkret där inne. Blir alltid så när man gått runt och haft kallt, och sedan kommer in i mörker och värme. Så trött. 
Så när vi var klara gick vi på jakt efter öl. 
Och det hittade vi. Det är roligt hur självklart det har blivit för mig att dricka öl här i Österrike, jag som aldrig drack öl i Finland. Har knappt märkt när det förändrats, det har bara blivit så. Undrar om det är mycket godare här? 
Bra med lite hundsällskap.
Efter vi ölat färdigt styrde vi stegen ganska direkt mot middag. Lasse hade hittat ett veganskt hamburgarställe som vi gick till. 
Vi hade förväntat oss att det skulle vara mer av en restaurang än grill, vilket var en liten besvikelse, men maten var ändå bra, och ölen.
Sen gick vi vidare. 
Klockan började närma sig åtta och vi styrde stegen mot tågstationen där vi hoppade på ett tåg mot nästa stad....
Det var roligt att se Linz eftersom vi pratat om det tidigare. Dock imponerade staden inte på oss så stort. Det kan förstås varit vädret som gjorde oss lite mindre taggade på att verkligen upptäcka och se staden, kan hända det skulle vara riktigt trevligt där en varm sommardag, men Linz är trots allt en industristad och vi kände att de inte hade satsat så mycket på turismen. När vi på förhand sökte på nätet om Linz kom det inte upp många "what to do in Linz" artiklar även om det skulle finnas, även om det finns intressanta saker att göra där. Man tvingas bara söka lite mera noggrant.
Malaxbröllop
Vi har haft bröllopsvecka på Sevendays och jag ansluter mig här sent om sider. Jag har inga speciella bröllopstips att komma med, men tänkte närma mig ämnet från min roll som fotograf och visa lite bilder från ett Malaxbröllop jag fotade förra sommaren, dela med mig av lite tankar kring det. Sanna & Viktor gifte sig i juni 2019, och det var otroligt fint ordnat, får rysningar när jag tänker på det. En ära att få fota ett så fint och sprudlande bröllopspar som blev så bra och naturliga på alla bilder.
Säga vad man vill om bröllopsfoto men jag tycker det är så njutningsfullt. Det finns förstås mycket klichér, men man kan alltid utveckla sin egen stil, sätta sin prägel på det. Efter några år kanske man kommer in i en rutin där man inte får känna lika mycket, men än så länge blir jag skakig på hand i vissa känslosamma situationer som ska fotas. Håller man på med kameror och grejs konstant blir det förstås efter ett tag lite bekvämt, lite på rutin, lite monotont. Men bröllop, alltså ojoj. Då får man känna saker bakom kameran! När jag körde hem från det här bröllopet i natten kände jag att jag var på så rätt bana, så glad.
Det är också väldigt tacksamt att fota bröllop eftersom bröllopsdagarna ofta flyter på på samma vis och har liknande program. Det är lätt att planera och förbereda sig, tänka ut var man ska stå och nästan visualisera ett bildmanus på förhand. Man vet vad som kommer hända men på samma gång bjuds det på många överraskningar och stora reaktioner av många olika människor. Det är som att intressanta och händelserika bilder kommer rakt i famnen på en och det är bara att trycka av, låta kameran gå varm. 
Man har förstås också lite press på sig. Det är inte som att fota ett vanligt business-evenemang precis. Dessa bilder kommer ramas in och stå i släktens bokhyllor, hänga på väggar. I årtionden! Det är på samma gång motiverande. Får en att göra sitt yttersta för att få så tidlösa och fina bilder som möjligt. 
För att inte tala om paranoian kring tekniken. Jag har verkligen noll tillit till teknik när det kommer till så här viktiga dagar. Backup kamera och tillbehör är ett måste. Jag har tiotals tomma minneskort i bakfickan och byter kontinuerligt under dagen, varje timme, så om det händer något med ett kort så finns inte exakt allt på det. Har också med dator och för över material vartefter under dagen så gått det går. Kör hem efter bröllopet med en känsla av att jag har en nyfödd bebis i baksätet, när jag har hårddisken och minneskorten där... Hoppas lite av oron försvinner med lite mera erfarenhet, ändå förvaltar man ju någonting som är av stort värde för paret och lite oro ska man nog ha. Gifter jag mig någon gång och ska anställa bröllopsfotograf kommer jag värdesätta den där försiktigheten högt. 
Inför det här bröllopet hade vi diskuterat stilen och kikat genom lite Pinterestmappar. Grönt och naturligt var ledord. Blanda bröllopsklassiker med mer personligt. Några trendiga poseringar tillsammans med det som känns bra på plats. Jag kikade mycket på släktingars bröllopsfoton i olika bokhyllor innan. De man sett på tusentals gånger i alla år. Försökte fundera kring vilka som verkligen fastnat för mig och varför, vilka som känns mest tidlösa, och vad det var med dem som verkligen var bra. 
Det är ju tacksamt att kunna se på vad andra bröllopsfotografer tar för bilder och sen influeras av dem och försöka återskapa det man sett. Innan man hittat sitt eget grepp är det ju vägen att gå, men jag vill nog gräva lite djupare. När den stora dagen väl kommer gäller det ändå bara att köra på magkänsla och lita på sin stil, sitt öga. Allt går ändå i sådan raketfart. Jag är glad för min vana vid dokumentärfotografi. Det gör att det inte finns så mycket osäkerhet, självtvivel. Att få vara självsäker i sin roll är den bästa känslan jag vet. 
På festplatsen fanns så många alternativa fotoställen. Så mycket natur, fina hus och omgivning. Älskade att fota ett Malaxbröllop. Kändes bara rätt. 
Vädret var den här dagen faktiskt riktigt bra fotomässigt. Som ni kanske förstått så regnade lite på morgonen men stunden när bruden kom och vi skulle ta parbilderna slutade det regna och var mest molnigt, vilket är perfekt för porträtt. Jag var glad över att jag inte behövde kämpa med direkt sol. Mot eftermiddag/kväll kom solen fram och vi fick också lite fina solbilder på gården. 
Det var det. Underbar dag var det. Längtar tills jag får fota nästa bröllop!
Okej några tips kan jag komma med. Förstås ska man ta fina bilder och kunna sin teknik osv, men en av de viktigaste sakerna när man fotar bröllop är nog hur man beter sig. Det är kanske självklart men ack så viktigt att man är lugn och sprider glad energi eftersom man kommer befinna sig nära paret redan från morgonen. Att socialisera med människor och försöka vara en del av festen, smälta in, är också bra eftersom gästerna blir mer bekväma och vana med en då, och det blir lättare att få bra bilder på dem. Vad mer? hmm. Smidighet är bra. Jag har som gäst varit med om bröllop där fotografen jycklat massvis med blixtar och stativ, sprungit fram och tillbaka framme vid altaret under hela ceremonin, och det är ingen vacker syn. På samma gång måste man också våga vara lite störande för att få vissa bilder. Vara bekväm med att folk tittar på en när man står mitt i altargången och fotar paret. Kämpa emot obekvämheten. Så ja. Viktigt att finna den där balansen. Våga störa, men inte för mycket. Ta skor som inte för ljud! Och kläder som är bröllopsfina OCH praktiska.
Passau ur min nya lins
Här kommer mera bilder från Passau, som lovat. Är det uppenbart att jag var lycklig över lite vidare vinkel? Jag tycker att jag verkligen fått med storheten av husen i dessa bilder. Kändes förstås fascinerande att plötsligt få med ALLT, och ville bara sikta uppåt, få med alla linjer. Nej nu måste jag nog boka in en ny utflykt åt oss så jag får fota mera. Borde nog åka någonstans nästa vecka. 
En dagsutflykt till Passau
En av de bästa sakerna med att bo så här långt nere i Europa är att det finns så många charmiga städer runtomkring som man kan åka till, fast bara över en dag. För några veckor sedan, 6 januari, for vi iväg till den tyska staden "Passau". Vi hoppade på bussen tidigt på morgonen och var framme efter två timmar. Vädret var perfekt för att gå runt utomhus. Det här var alltså på trettondagen så alla butiker var stängda och att promenixa runt var vår enda plan. 
Passau är ett speciellt ställe eftersom det är en stad där tre floder möts: Donau, Inn och Ilz. Efter att ha gått runt i morgonkylan i någon timme och kikat på floderna blev vi kaffesugna. Stället nedan var dock stängt. Så vi gick vidare.
Över julen införskaffade jag ett vidvinkelobjektiv. Har fotat allt från porträtt och vardagsbilder till natur nu i flera år med antingen 50 mm eller 85 mm. Det är ganska tätt, speciellt för arkitektur när man reser osv. Det har i och för sig gjort mig mera kreativ och aktiv när jag fotat, då jag behövt röra mig runt, backa för att få med saker i bilden, och inte kunnat använda zoom. Men jag har ändå funderat på ett vidvinkelobjektiv och haft det på min kamerainköpslista. Det är nog lite ovant, världen har öppnat sig - bokstavligen. Får med så mycket! Den här dagen i Passau var första gången jag testade linsen på riktigt, och den presterade bra.
Vi gick vidare. Kikade in i en kyrka, träffade på en Tölpel. 
En grej som Lasse berättade när vi promenixade var att Hitler tydligen bott här en liten tid. Sökte lite mera om det nu och det var tydligen när han var kring 3 år. Jaha. 
Förintelsen, nazityskland och allt kring det har alltid väckt mycket intresse hos mig sedan jag först kom i kontakt med det i lågstadiet, högstadiet? Tycker det är så intressant att läsa om det, se på krigsfilmer från andra världskriget osv. Det är så svårt att förstå sig på det, svårt att ta in - och jag vill och försöker, men kan inte. Nu är vi ju också så nära här. Vi har vandrat i berg där vi kunnat på håll se Hitlers sommarstuga (Kehlsteinhaus i Berchtesgaden) och många städer här runtom är ju kopplade till honom, kriget. Det är fortfarande så svårt att ta in, men det är ändå på ett helt annat sätt när man är här och har mera överblick på var vissa städer finns i relation till varandra exempelvis. 
Så gick vi längs med en av floderna. 
Och bestämde oss för att gå upp till slottet. Några hundra trappsteg, och kändes riktigt passligt. 
Fina utsikter. Här ser ni också två av floderna. 
Så hittade vi en hiss som tog oss upp ännu lite högre.
Så fastnade vi här i typ 20 minuter och såg när de blåste upp en luftballong. Och så pratade vi om hur vi båda drar vår gräns vid luftballonger. Hade inte vågat. 
Sen regisserade Lasse mig för en bild som han ville ha på sig. Abselut sa jag. Så här blev den. Hade varit riktigt fint utan träden till vänster.
På väg ner igen.
En dag i Passau räcker riktigt fint. Det är väldigt häftigt där men man hinner gå igenom stan och se allt fint under några timmar, två dagar hade nästan varit mycket. Vi hade under dagen hittat en restaurang som vi bestämt oss för att äta middag på. Den skulle öppna klockan 5 och nu var den halv 3 och vi hade inte så mycket mera att se, så vi slog oss ner vid floden i solen och lyssnade på podd/läste bok. För såna livsnjutare är vi.
När solen började gå ner blev det kallt. Då behövde vi röra på oss. Men klockan var bara 4 ännu och gick plötsligt sååå långsamt. Vi gick in i de få souvenirbutiker som hade öppet, köpte ett litet fat med floderna på, tog lite foton. 
Sedan var det några minuter kvar. Då gick vi mest längs floden och huttrade. 
Sen åt vi, drack gott kaffe, och till slut vid 8 var det dags att börja gå till bussen som tog oss hem. 
Rekommenderar verkligen en dagsutflykt till Passau om ni befinner er i någon närliggande stad!
Kommer också ett till inlägg med lite mera foton från den här resan, lite mera vyer och arkitektur. Blir så äckligt långa inlägg från min sida ibland när man har så mycket bilder man vill visa, så försöker dela upp det lite.
HÄR är förresten en video jag klippte från dagen, för filmade faktiskt en hel del. Så roligt när man hittar tillbaka till olika kreativa uttryck man oavsiktligt pausat med, i det här fallet video eftersom det varit så mycket fokus på stillfoto på senaste tiden.
Nya perspektiv
Under samma period jag tog alla djurbilder runt årsskiftet försökte jag också fundera på djurens perspektiv och fota det dom ser. Low angle bilder i olika miljöer. Det var ganska roligt att krypa under bord på julmidddagar, se världen ur en helt annan vinkel. Bra med lite omväxling. 
Hundar i Salzburg
I förra inlägget hade jag bilder på djur från julen. I början av december for vi på en del mindre utflykter, bland annat till München, och då fotade jag en massa hundar jag såg på stan. Det är tacksamt att ha en viss grej man letar och fokuserar på när man fotar under en resa. Det blir som att man har ett litet roligt projekt på gång, samtidigt som man gör en massa annat. Och så blir det inte en massa slumpmässiga bilder på allt möjligt, utan lite mer koncentrerat och genomtänkt - inte för att det på något sätt måste vara det, men det kan vara kul ibland.
Det är viktigt att inte förstöra intressen med att lägga för mycket krav på och ständigt överanalysera, men att variera funkar bra. Det är en balansgång att försöka hålla kvar fotografi som någonting lekfullt och kravlöst, på samma gång som man faktiskt håller på och gör det till sitt yrke, och försöker skapa intressanta saker samt söker sin personliga stil. Det är nog en helt annan grej nu än det var när jag fotobloggade i högstadiet - fotade dagens outfit, mat och mitt rum, men det finns så många fler lager av det nu och på många sätt är det så mycket mer intressant. Jag har tänkt på det en del och kommit fram till att världen öppnats mycket mer för mig i mitt fotande. Förut handlade det bara om att berätta om mig själv och mitt liv, men nu handlar det om att dokumentera och berätta historier om andra människor, kultur, samhälle, livsöden. 
Bonus: En katt i gamla stan. Det blir ju så mycket hundar eftersom de är del av stadsbilden och finns överallt. Hade folk gått ut och gå med katter hade jag ju kunnat fokusera mer på dem. Lättare ute på landet, som i Golling där vi bodde ett tag, där man ser mer av katterna.
Fotoprojekt om djur och människor
Det senaste halvåret har jag arbetat fram ett koncept för en fotoserie som jag ska göra. Jag har gjort research, fotat och testat massvis, och presenterat/pitchat flera gånger. Konceptet har från början tangerat djur & människor, men ändrat lite form under planeringens gång. Utmaningen har främst varit att försöka hitta en intressant vinkling på det, göra det lite mer specifikt. Nu i det nya året inleder jag det här projektet, och kommer vara i kontakt med och besöka en massa österrikare här i Salzburg och fota tills jag har så mycket att jag kan börja slänga bort bilder, välja ut de som passar ihop.
Under hösten har jag därför fotat otroligt mycket människor och djur inför mina presentationer. Bilder som alltså inte ska vara med i det riktiga projektet, utan fungerat mer som testbilder. Experiment. Även om jag inte fotade aktivt för det här projektet under julen i Finland så blev ändå kameran fylld med sådana bilder. Svårt att sluta se djur överallt när man fokuserat så mycket på det. Har ibland funderat om det finns ovanligt mycket hundar i Salzburg eller om det bara är det att jag lägger märke till exakt alla som går förbi mig, eftersom jag tänker på det hela tiden. 
Fotopromenad i Mülln 24.1
Spenderar största delen av tiden i Österrike med att jobba med bilder. Skapar serier, fotar, testar, redigerar, läser artiklar, söker upp och analyserar andras fotoserier. När jag ska sova tar det alltid en stund innan fotografierna slutar snurra framför ögonen. Har fördjupat min relation till fotografi mycket på kort tid och fått helt nya perspektiv, synsätt, helt annan inställning kring mitt eget och andras fotograferande. Det handlar om så mycket annat än det tidigare gjort, plötsligt. Det är tur att jag är så outtröttlig när det kommer till det här. Faktiskt förvånad att drivet är lika starkt ännu efter tio år av ihärdigt fotograferande, det bara ändrar form, breddas. Bådar gott.
Ibland går jag ut på promenader för att fota lite avslappnat och kravlöst. Det behövs också. Går runt i en halvtimme, genom några kvarter, och bara fotar det som ser intressant ut. Just nu handlar det mycket om färger, former, linjer och detaljer. Då blir det automatiskt mycket arkitektur - även fast det är människorna, djuren och allt runt omkring som är mer intressant - men jag är ännu lite blyg när det kommer till att fota tysktalande främlingar, hus är lättare. Här nedan är bilder från en fotopromenad i fredags.
Den här gången ska jag försöka motstå frestelsen att lägga till bildtexter bredvid bilderna. Det är av gammal bloggvana tror jag. Bilderna ska vara så pass bra att de ska kunna tala för sig själva. Tittaren ska få chans att ha sina egna tankar kring bilderna utan att fotografen hela tiden ska förklara vad som menas, och vad man ska fokusera på. Så nu skriver jag ingenting och ger er chans att bygga er egna uppfattning. Bilderna här nedan är i exakt den ordning de är tagna. Så, så där ser det ut när man går från vårt hem till floden och tillbaka. 
30 kvadrater från en solresa
I maj förra året for vi till Mallorca för att andas efter en hektisk vår. Blev inspirerad av det repetitiva mönstret som hotellets balkonger utgjorde och började se mönster, färg, strukturer och linjer överallt. Jag satt och pysslade med bilderna ett tag och testade göra dem till kvadrater vilket gav en lite skojig feelis till redan färgglada semesterbilder. Att leka med format och hitta nya bilder i sina bilder är kul och man får det bästa ur det man fotograferat när man lär sig att våga beskära lite.
Här kommer nu trettio kvadrater från resan. 
Grejen är den att det här är första gången jag ser de här bilderna. Tiden mellan att de fotats och att jag öppnat dem i datorn blev 7 månader. När vi kom hem i början av juni till Helsingfors var minneskortet spårlöst försvunnet, och förra veckan här hemma i Salzburg hittade jag det?? Väldigt förvirrande måste jag säga. Det är alltså möjligt att jag publicerar mera bilder från den här resan och berättar lite om den inom kort.