Visa alla inlägg skrivna oktober 2021
I'm just mad (bitch) - fredagsmixen del 9
1. Ain't leaving now - Vargas & Lagola
Min största musik-upptäckt under det senaste året är Vargas & Lagola, som blivit en av mina stadiga favoriter. För någon vecka sedan släppte de en ny låt som snurrat ganska stadigt här sen dess. I kombination med låten släppte de också biljetter till cirkus nästa vår. Funderar faktiskt åka. Tänk att få gå på konsert igen. Har verkligen höga förväntningar på att V&L är super live.
2. Love and appreciation - Agnes
Äntligen är Agnes tillbaka på riktigt, med nya låtar. Perfekt med glittrig festmusik passligt till återkomsten av festlivet. Agnes musik har lite samma kvalitéstämpel som Vargas & Lagola tycker jag. I en recension beskriver man musiken i Magic still exists-albumet som kosmisk discopop och en modern tolkning av Abba. Jahaaa. Nu läser jag i samma recension att albumet är "producerat av maken Vincent Pontare och Salem Al Fakir" - alltså medlemmarna i Vargas & Lagola. Hahaha, makes sense.. Hur visste jag inte att de var gifta?
3. Soaked - LÉON
Favvisen LÉON har också släppt lite nytt. Bra musikhöst alltså. Den här e bra, Dancer är kanske lite bättre ännu. Sugen på mera nytt.
4. Full av mig själv - Daniela Rathana
Daniela Rathana släppte en hel skiva för ett tag sedan och spelat hela på repeat sen dess. Den här låten är ändå min favorit. Producerad och skriven av bland annat Oskar Linnros. Det hör man verkligen.
5. En dålig idé - Linnea Henriksson
En låt helt i linje med Linneas vanliga popiga mysiga sound. Byt aldrig sound snälla. Rytmen och gitarrspelet i refrängen är perfekt.
6. Mama - Maja Francis
Nån annan som också släppt skiva för ett tag sedan är Maja Francis. Det här är kanske min favorit, ett samarbete med First aid kit. Tiny tornados, om ångest, är också en bra låt.
7. I'm just Mad (Bitch) - Seinabo Sey
Bästa till sist då, kanske. Fantastiska Seinabo Sey. Tänk att man kan sjunga "Hell no that bitch won't see me cry" på ett så skönt och avslappnande sätt. Musikvideon fick mig att gilla låten tio gånger mer. Tystnaden och pausen som bryts 2:23 av att låten börjar spela igen är så snyggt gjort. Mmhmm.
Veronica Maggio har ju också släppt nytt förra veckan och idag men det kommer jag inte skriva om. Vilken skräll! Inte för att det var dåligt alls, det är ganska bra låtar, men för att det ändå inte var så mycket speciellt. Tror jag finally släppt taget om pressen kring att Maggio måste vara min favorit alltid bara för att det varit på det sättet länge. Men okej kan ändå säga det, På en buss-låten är fin.
Elevation gain längtan
Hej å glad fredag. Vaknade upp med helt tom to-do lista idag. Även om jag hade velat få undan gjort saker så skulle det inte finnas nånting just nu om jag inte hittar på något extra. Ganska svårt att tro, men så är det och då har man ju tid att skriva inlägg här. Har haft en finfin vecka. Levererat bilder, skickat fakturor, varit på teater, druckit öl med kompisar två kvällar inne i veckan, övat stämmor och koreografi med kören flera kvällar, cyklat i spöregn (nice pga påminner om Salzburg-skyfallen hehe), kikat på serien "Bonusfamiljen" och städat i vårt kontor så att jag nu har en liten hörna för min symaskin. Det har verkligen känts som en normal pre-pandemic vecka. 
I helgen ska vi på kalas och utöver det mest ta det lugnt. Känns som vi antingen haft program, besök i Helsingfors eller varit på besök i Österbotten varje helg på hösten hittills och den här helgen är typ tom. Fri. Öppen. Kanske blir nån loppisrunda och cafébesök på stan, på sin höjd. Vädret är blåsigt, regnigt - mysigt så länge man hålls inomhus just nu, så kanske tar mig an projektet "sy om alla mina byxor" nu när symaskinen har sin egna plats hos oss.
Förra helgen hade vi Lasses föräldrar här på snabbvisit på deras väg till Stockholm. Vi fick därmed en bil till låns och passade på och gjorde det som vi helst vill göra. Vi körde ut till en fin vandringsled som inte är så lätt att nå utan bil. Nämligen Porkala Udd. Lasse hade planerat att vi skulle dit och jag hade inte så höga förväntningar egentligen. Hade föreställt mig typ en kopia av Noux, och Noux imponerade inte särskilt mycket på mig om jag ska vara helt ärlig. Fortfarande snobbigt kräsen vad gäller vandringsled efter Österrike livet. Vet att jag rynkar på näsan åt Finlands natur och inte riktigt ger den en chans. MEN. Blev faktiskt jätte positivt överraskad av Porkala udd. Det var så fint! och friskt! 
För det fanns ju klippor! och lite höjd! för tusan. Vem orkar vandra horisontellt. Duhh. Måste ju få upp lite flås. Det ska vara så pass tungt att man måste fokusera på andningen och hela tiden hålla blicken på nästa fotsteg, och därmed inte har utrymme för att tänka på så mycket annat, det är ju hela poängen tycker jag. Är det för enkelt och lätt kan man tänka på vardagsjox och det vill man inte. Men då lärde jag mig också tycka om vandring genom att bestiga 2000-meters berg där man konstant tänker "jag orkar inte, det här går absolut inte....nämen hur orkade jag det där?" så det har lite fastnat i huvudet att det ska vara så. 
Man kan inte riktigt säga "vi ska på vandring" i Finland och tro att det ska vara samma grej som i Salzburg på något sätt och det är ju nog det som är grejen. Borde ju ta finsk vandring för vad det är, för det är klart Finland har massor att erbjuda på sitt eget sätt. Bara vi får en bil köpt ska nog det här landet utforskas ordentligt också. Och tänk att man på en dryg timme kan ta sig till såhär fina platser från Helsingfors centrum!
Så fint hur skogen mötte havet här. Det är ju faktiskt nånting som Finland har över Salzburg, hav! också den grejen som vi, eller främst Lasse, saknade i Österrike. Själv kände jag mig rätt nöjd med alla fina sjöar, men under de riktigt kvava 30 graders sommardagarna längtade man lite efter frisk havsluft.
Två personer som levt tillsammans i 4,5 år idag.
Inser när jag går igenom dessa bilder att jag kanske borde lägga kameran i Lasses händer lite oftare. Inte mig emot men det blir ju mest bilder på honom, och det är ju ändå min röst och mina tankar de kombineras med så funderar om det skulle vara bättre med variation. Samtidigt är ju hälften av bloggens stomme min fotograferingsstil, så ah jag vet inte. Är det mer intressant om jag är mera med på bilderna eller spelar det någon roll? På tal om fotografering är jag så tacksam över att jag aldrig tröttnar på att fota natur på fritiden trots att det är samma verktyg jag håller i på arbetstid. Kan snarare känna att nånting är fel och konstigt om det gått en stund sedan jag senast fotade för skojs skull.
Nu ska jag lyssna på all ny musik som kommit ut idag. HÄR hittar man min höstspellista som snurrar just nu. Kanske man borde fixa nåt fredagsmix-inlägg snart också.
Kan jag få ett vittne?
Lasse tycker att jag ska radera Instagram-appen från telefon en stund och börja blogga igen istället. Menar att det är bättre för min kreativitet, och allt egentligen. Han har förstås rätt. Det värsta och allra allra bästa med honom är att han så ofta har det. I min relation till Lasse tänker jag ofta på en av mina favoritlåtar från förr - Kan jag få ett vittne? av Oskar Linnros. Förstod aldrig vad Linnros menade med den där låten när jag lyssnade på den som mest men jag förstår den nu.
För nästan sex månader sen skrev jag ett musikinlägg här, och sen levde jag en hel sommar och här var det tomt. Så mycket liv ryms mellan sista maj och nionde oktober. Jag har blivit en färdig utexaminerad filmfotograf och klippare från Arcada. Efter så många skolår utan att bry sig det minsta om eller satsa på betyg went:a jag out with a bang och skrev ett högsta betygs examensarbete om krigsfoto och etik, och kände ändå att det betydde nånting. Sen öppnade jag firma Anna Betlehem Media på riktigt och har livnärt mig på det sen maj. Inget gör mig stoltare och mer rakryggad just nu.
Det är lite mer än ett år sen vi flyttade från Österrike till Finland nu. Jag tror det är svårt för utomstående människor att förstå hur mycket vi pratar om vårt Salzburgliv fortfarande idag, hemma hos Palm Betlehem. Det är så närvarande ännu och jag försöker också klamra mig fast men det är mycket svårare än jag trodde. Det glider ur händerna på en. Är på ett sätt ändå glad att ett år gått nu och den här sega processen att vänja sig vid Finland-livet igen är genomlevd, för i kombination med pandemiliv var det ett av mina tyngsta år. Så mycket lättare att andas nu. Tänker ändå på att flytta tillbaka till gulliga lägenheten i Mülln varje dag. Till tyskan, till bergen, till balanserade ljuset och värmen. 
I mitt förra inlägg började jag med en bild på mig och fammo. Älskade gullefammo. För en månad sedan bar jag, Axel, Pappa, Lasse och två andra släktingar hennes kista till sista vilan. Graven täcktes av blommor i rött som hon tyckte om, och jag tänker att i år ska det julpyntas riktigt ordentligt. Vi målade brädor och fixade på villan några dagar senare och jag tänkte att det är ju här hon är. 
Veckan innan och efter begravningen jobbade jag på en filmproduktion i Nykarleby och bodde hos Lasses föräldrar. Hade det så roligt och mysigt, men var ifrån Lasse och Helsingfors i nästan en månad. Efter att ha varit superklistrade till varandra under hela pandemin, men också under vårt år utomlands på tumis innan det, så alltså senaste tre åren kändes det ovant men ändå helt okej bra att inte ses på så länge. 
Den här veckan har jag börjat gå på gym ordentligt och varit så tungt trött av det. Också gått i butiker mer än vanligt med ett mission att hitta kläder som verkligen passar mig. När man är 148 cm lång och samtidigt intresserad av lite vuxnare kläder än bara prinsesströjor och blombyxor från barnavdelningen är det inte helt lätt. Mina absoluta favoritbyxor som jag burit 90% av tiden de senaste åren fick sina första två små hål på knät en morgon och det utlöste en kris. Insåg att jag inte kan skjuta på det här problemet mera och låtsas som att de där favoritbyxorna kommer hålla för evigt och att jag aldrig igen behöver utsättas för att söka och shoppa mini-vuxen-byxor. Det att jag vanligtvis köper och vill köpa 100% av mina kläder på loppis gör inte det hela lättare heller. Hittills iallafall hittat en ganska bra youtube-kanal om nån annan behöver liknande tips. 
Dessa bilder är tagna för mindre än en vecka sedan när vi var ut och körde en sväng till Esbo. Kikade på fina klippor, hamnar och vandringsstigar. Ser ju ganska härligt höstigt ut på bilderna ändå. Inte taggad på det kommande höstmörkret dock men för en gångs skull ändå förväntansfull inför vintern för denna kan möjligtvis vara fylld med fest, dans, öl och folk på nytt <3<3<3