Visa alla inlägg skrivna 2023
Bloggen är det bästa formatet
Jag har länge tänkt på hur synd det är att bloggvärlden blivit så tyst och långsam mot hur det var för några år sedan. Förstås beror det på instagram och allt annat som kommit. Jag tycker dock fortfarande att ingen av dem kan slå blogg-formatet. Jag blev påmind om det här idag när jag läste min favoritblogg av Flora Wiström. Så här skrev hon:
"På en middag för några veckor sedan pratade vi om bloggen som media. Madde, jag tror att det var Madde, påminde mig om att den stora skillnaden mellan bloggen och Instagramkontot är att man söker sig till bloggen självmant. På Instagram kastar man innehåll i varandras ansikten. Men att skriva in en adress i sökfältet är en aktiv handling."
Det är ju verkligen så. Instagram trugar sig på en. Bloggarna går man självmant till och söker upp. Att läsa bloggar för mig är någonting mera ceremoniellt och fint. Det är som att läsa tidningen. Man känner sig uppfylld och inspirerad efteråt, medan när man fastnat sittandes på sängkanten skrollandes på instagram för att man glömt vad det var man skulle göra - då känner man sig bara trög i huvudet.
Jag kan känna sån nostalgi till 2014-2015-2016 ungefär när bloglovin-feeden var så aktiv att man tappade bort inlägg för det uppdaterades så snabbt. Sevendays var on fire på ett helt annat sätt och blogginlägg fungerade som svar till varandra. Ibland var det till och med debatter och ämnen som snurrade i finlandssvenska bloggdammen och många hakade på. För att inte tala om blogg-galan som ordnades av Maria Frände och Ida-Marie Jungell. Jag och Ella sprang på bloggevent i Vasa hela tiden, och fotade massor. Idag fotar jag event för Nordea och kan ibland känna ett sting av längtan till de första eventen som fastnade i min kamera, gratis.
Jag lämnar ju själv bloggen att gapa tom i flera månader i streck och det känns alltid så tråkigt, som att vara disconnectad från en själv. Har ändå bloggat sen jag var 13 år (2011), och under vissa år flera gånger dagligen, så det är klart att det blir en stor del av en. Man blir van att processa sitt liv genom blogginlägg. Men mina perioder av aktivare bloggande tar också alltid slut för att man känner sig så ensam, det ekar rätt tyst i denna bloggvärld.
Jag hoppas och tror dock att det kommer bli större igen. Det måste finnas andra som mig, som blir snurriga i skallen av alla blinkande reels mot ögonen. Folk som längtar efter läsa tidnings-känslan. Lite långsammare innehåll. Första steget är troligen att klura ut hur jag ska orka hålla upp motivationen längre än några dagar i streck. Hitta det där eviga drivet igen. Det som inspirerar mig just nu att blogga oftare är att det kanske kunde få andra att blogga oftare också. Iallafall här på Sevendays har Izabella Fants inlägg inspirerat mig att skriva oftare, eftersom hon varit aktiv!
Sen skulle jag gärna ta emot tips på finlandssvenska bloggare som ännu är relativt aktiva. Kanske jag bara inte hittat dem?
Bröllopssäsongen 2023 incoming
Nuförtiden när bloggmotivationen inte är fram och lurar så väldigt ofta måste man passa på och slänga upp inlägg direkt man får lust. Så här kommer dagens andra. Hittade några slumpmässiga bröllopsfoton som lämnat på min dators skrivbord och tänkte jag skulle lägga upp dem hit.
Dessa nedan är kanske inte mina bästa bilder, men ändå såna som får mig att längta efter den kommande bröllopssäsongen väldigt mycket. I sommar kommer jag fota fler bröllop än någon sommar tidigare och samtidigt filma för Nordea nästan fulltid. På vintern får man vila! 
Ska gräva i mitt arkiv och publicera lite mer bröllopsfoton från tidigare somras också inom kort.
Instagram: @annabetlehemphotography
Hemsida: annabetlehemmedia.com
Fotat på sistone
Hej, har inte fotat så mycket med kameran på sistone vilket är tråkigt, har blivit mera snowboard åkande med Gopro, och telefonfotande. Det går förstås i vågor och det får det göra. Man orkar inte alltid ha en kilos kameraklimp som extra arm på sig konstant. Men lite blir det alltid ändå taget.
Har varit backstage, till exempel.
Varit en sväng till Levi med Lasse. Vi for dit med nattåg vilket är det mysigaste jag vet. Sista biten från Kolari till Levi med en varm buss.
Mys med den här gosbollen.
Event med jobbet. 
Vinkväll med Alexandra.
Favoritkvarter.
Mysig söndag med Hanna. Ajaj vad jag kommer sakna dessa oändliga januari februari mars månader nu när våren/sommaren kommer emot med alla sina ultraplanerade helger och roligheter som också kommer med viss stress.
Lasse på väg till Österbotten. Jag med.
Morgontrött på jobbet. Ingen blir fotad med så proffsig utrustning och slarvigt utseende som en trött fotograf som ska testa ljuset före den riktiga modellen e på plats.
Soliga dagar vid hejmsopona.
Det var det hela.
1-års & hemmahos-foto
Ett av de roligaste uppdragen jag får göra genom mitt företag är 1-års foton och speciellt att fota dokumentärt hemma hos en familj. Då är jag verkligen i mitt rätta element och får leka runt och fånga äkta känslor på linsen. Speciellt när man fotar en snabb ettåring som rusar runt behöver man inte kämpa så mycket för att få bort den uppstyrda känslan som ibland kan komma på bild. Istället får man kämpa med fokuset och att hinna med! 
Om man vill se mera av vad jag jobbar med kan man följa min instagramprofil: @annabetlehemphotography
Skymt av januari
Hej, året tuffar redan i hård fart in i februari och jag är rädd att den här våren kommer gå alldeles för fort, men nu tänkte jag gå igenom vad jag fotat i januari. För till skillnad från de andra månaderna är januari långt och oändligt, på gott och ont. 
Jag har t.ex träffat kompisar och jobbat från ett cafe med denna utsikt nedan. 
Lasse och jag har bott i det lägre huset i mitten. Mellan Litauens ambassad och Donnerska huset.
En av många lägenheter vi bott i i Helsingfors, men denna hade finast utsikt, sämst inomhusluft på sommaren, sämst kollektivtrafik, finaste husen runtomkring. Skulle iaf inte få Lasse att flytta tillbaka dit. Det är natur och bra cykelleder som gäller nuförtiden, men det var en fabulös tid där vi fick. Att gå över norra kajens stora väg i badrock och simma vid ärtholmen om kvällen, se domkyrkans tak från vattnet. The Helsingfors experience hehe. 
Denna gång var jag där med mina bästa vänner, varav den ena såg vi sista gången på länge. Vinkade av Cecci vid spårahållplatsen och sedan flyttade hon till Amsterdam. Snyft. 
Mellan nyår och att vardagen kom igång så fyllde också Lasse år. 
Solen visade sig någon gång, i övrigt var det mörkt och klåttigt. Då älskade jag inte Helsingfors. Helsingusch. Den här staden vinner mig alltid tillbaka sinom tid. 
Vi ordnade kalas för Lasse och kompisar kom och åt tårta. 
Jo, vi börjar bli lastgamla.
Mera häng på Johan&Nyström. Jag är ledig från mitt marketing jobb på fredagar för att jobba med mitt företag. Då brukar jag gå hit. 
Inte den finaste mest färgglada synen i världen. Det är ännu svårare att ta sig igenom tröga gråa månaderna här efter att vi bott i soliga torra Salzburg. Nu har vi varit här i tre vintrar men man glömmer inte att gräset tyvärr är grönare på andra sidan, och börjar växa redan i mars. 
Men Helsingforshimlarna, dom har vi. 
Kört bil ut till nåt random cafe i Vanda en söndag, gått runt en sjö i basker.
Stått utanför Sibelius akademien i en annan basker. 
Varit på fotokeikka i Eira en solig fredagsförmiddag. Då hade jag inte sett solen på en stund. 
Spenderat de flesta kvällar och helger med kören övandes inför våra årliga konsert. 
Eagles, toto, CCR, Beach boys, Fleetwood Mac och såna låtar. Bra skit.
Hunnit några gånger på keramik mellan sånglektioner och koreografiövningar.
Varit på Simons födiskalas. 
Det var januari det.