annasfoto

Det känns i luften det hörs bland folk

Skrivet av Anna Betlehem 17.02.2019 | 0 Kommentarer

Kanske det börjar vara dags för ett inlägg i nutid, inte bara diskutera händelser fyra månder sedan. Steg upp imorse och gick ut på en ensam promenad i solen. ABBA i lurarna och februarisolen i ögonen - som i Helsingfors kan kallas vårsolen. Kom in tillbaka och hämtade killen för ville att han också skulle se solen. Siiir du?? de e vår nu! det är vår!

jag a havet

is hav stranden

arkitektur

Ser Yles bilder från penkisflaken och känner blandade känslor. Längtan och lättnad. Jag är här nu jag är inte där allt är bra jag är lycklig i min vardag som jag lever med folk som jag älskar som älskar mig som kramar mig som skickar hjärtan på whatsapp som äter fastlagsbulle med mig för åtta timmar umgänge i skolan var inte tillräckligt allt är bra så bra. Andas Anna andas.

eira stranden byggnader

eira

Lasse tycker mest om promenader när kameran lämnar hemma för då får han gå brevid mig. Mina fasta objektiv särar på oss och får mig att gå tio meter framför eller bakom honom, för att få mina bilder. Borde köpa en vidvinkel lins. För hans skull och för mig.

eiran ranta

eira stranden

februari eira

portratt2

Vårvärmen är på väg jag känner det. I den här stan ändrar det på en dag. Mitt i allt sitter man på en spårvagn med trötta ögon och känner lycka i magen. Lycka som antagligen är en konsekvens av ljuset som siprrar in genom fönstret mer än man är van vid. Det är inte rimligt tycker människan jag bor med. Det är inte rimligt att vi ska gå igenom det här varje år. Om och om igen. Hoppfull glad vår sommar seg mörk höst vinter. Det måtte finnas alternativ. Det finns det och vi är påväg.

fotter is

is varvinter

gatan eira

havet person

havet2

Vi bor ju inte hemma just nu. Vi bor någon annanstans ett tag. En champagneflaska hade vi dragit med oss från vårt spritskåp som stått här på fönsterbrädet de senaste tre veckorna. Lasse har pratat om lördagsbubbel hela eftermiddagen så vi poppade den ikväll.

is februari

klippor eira

lars

lasse

Det är ändå konstigt att bo i Finland. I novemberskiftet är jag så led men sen när solen dyker upp igen är allt förlåtet. Dessa två första månader av 2019 har jag tänkt att januari och februari är mina favoritmånader. Att jag aldrig vill att de ska ta slut. Man har ljuset och nystart-känslan men inte pressen att månaderna ska vara händelserika och perfekta som det kan vara om sommaren. Det är okej att ligga inne på soffan och ta det lugnt. Helt förståeligt. Men ändå har man lite ny energi som dykt upp någonstans ifrån och vill göra saker. 

motljus

portratt blatt

portratt solnedgang

Att få en tom och lugn helg såhär efter en trött och hetsig vecka känns som världens present. För exakt en vecka sedan vaknade jag upp efter vår sista ABBA-konsert. Tröttheten efter sådan spänning och nervositet är aldrig nådig, men den kommer alltid med en känsla av stolhet och lycka. Att stå på scen var aldrig en självklarhet för mig förut fast jag alltid älskat musik men idag går det så mycket bättre. Jag vet hur jag ska göra när rösten skakar och jag vet vad jag ska göra för att se avslappnad ut när jag är nervös. Spänningshuvudvärken håller dock i sig men den kan jag ta.

solnedgang7

stranden eira februari

Efter någon timma började vi gå hem igen. När mina händer hade frusit fast i kameran. Handlade ingredienser till lördagsmiddag kom innanför dörren tryckte på högtalaren och förfestlistan på spotify.

ullanlinna ulrikasborg

ullanlinna

Nu ska vi ut. Ha en fin natt gullisar.

Kommentarer

Ingen har kommenterat ännu

Skriv en kommentar