En dagsutflykt
För vad som känns som jättemånga veckor sedan satte jag mig på en buss till Borgå tillsammans med Kenneth och Ronja. Hmm, när var det här riktigt? så länge sen var det väl inte. Okej, kollade nu att det här var 13 augusti. Alltså bara två veckor sedan? känns helt osant. Nåväl. Jag hade varit ledig i en vecka och nästan spenderat hela den på att återhämta mig från jobbveckorna och den avslutande karonkan...Men här hade jag nog livat upp igen, och på en liten trip for vi. 
Dagen innan hade jag gått runt i våra egna kvarter i stan och fotograferat dörrar och portar och öppningar av olika slag. Det tankesättet och perspektivet fanns kvar i mig denna dag så därmed kommer här en del bilder på fönster och dörrar. 
Ljuvlig färgskala.
Vi gick in och kikade lite i Borgås domkyrka. 
Hur har de byggt det här månne? Hur har de lagt det där taket?
Jag och observationer och funderingar. Kenneth och ändlösa historier och anekdoter och svar 
Sen skulle vi vidare till Borgbacken som Ronja på förhand hade önskat. Inte Borgbacken som i Borgbacken som i åkattraktioner och sockervadd då. Nej. Borgbacken som i en riktig backe. Vi var ute efter utsikter förstår ni.
Ditåt!
Så vi vandrade upp för den mjuka smala stigen.
Och utsikt fick vi!
Där satt vi en god stund och bara betraktade. Vilade. Andades. Pratade om det här med att trivas i ovisshet. Eller i allafall leva i den. Om att lära sig släppa taget om kontrollen och leva i nuet. Jepp ni läste rätt, leva i nuet. Begrep mig inte alls förut på vad folk menade när de pratade om att leva i nuet. Tyckte det lät som ett kliché-aktigt uttryckt som jag inte fick något grepp om. Men jag tror jag har förstått det nu. För mig handlar det idag delvis om att våga lita på att saker löser sig när det är dags för dem att göra det. Att man inte kan styra och ställa och kontrollera allting på förhand. Det handlar om att lära sig slappna av fast inte allting är fixat och under kontroll. Typ så.
"Lev i nuet" är egentligen ett riktigt bra uttryck. Det är lite för vagt i sig självt dock, kan jag tycka, när man bara kastar ut det sådär. Man behöver ge det lite mening. Lite bakgrund. Vidareutveckla.
Vi gick vidare. I jakt på mat. Och kanske vin efter.
Mat hittade vi. Och den åt vi nere vid vattnet i åsksolen. Satt alldeles tysta och bara tog in omgivningen. Hade det riktigt kravlöst och skönt. 
Sen när vi hade vilat färdigt gick vi på vin-jakt.
På en liten båtrestaurang slog vi oss ner. 
Där hann vi sitta ett halvt glas innan spöregnet hellde ner över restaurangen och vi sökte oss in. Men mysigt var det. 
Sen sa vi hejdå åt Ronja som for med en annan buss och så satte sig jag och Kenneth på vår buss till stan blöta som katter efter att ha sprungit från restaurangen. Nöjda efter en fin liten utflykt.
Kommentarer
Ingen har kommenterat ännu
Skriv en kommentar