En påsk i Österbotten
När jag skriver det här inlägget känns det som att jag berättar om någonting som inte ens hänt. Påsken gick förbi så extremt snabbt så jag hann inte med. Lyckligtvis hade jag med mig kameran och fotade iallafall lite mellan varven, så att jag kan uppleva det i efterhand. 
Vi kom till Vasa en solig eftermiddag. Jag for direkt från tåget på ett fotomöte och Lars väntade på mig, sen hämtade Axel oss - vilket inte var en så liten grej. Tusentals gånger har jag suttit på med honom när han kört fyrhjuling, traktor, moped, båt, vattenskoter, ja allt möjligt - men aldrig bil i trafiken. Det här var första gången och det kändes speciellt, men också så självklart. Han hade nog kunnat köra bättre än många i trafiken för längesen.
Vi kom hem och kramade om våra gullungar
Sen körde vi direkt iväg till villan där vi blundade, andades och lyssnade på sommaren som snabbt smyger sig fram i olika hörn och kanter. Jag hade planerat att vi skulle ta lite parbilder i skogen och först efter vi släpat med stativ och grejer insåg vi att alla minneskort hade lämnat i fel fack på fel väska, så det blev inga bilder. Ett tydligt bevis på att jag borde vila huvudet är när jag glömmer grejer som minneskort - någonting jag annars dubbelkollar miljoner gånger. I sådana stunder får man bara förlåta sig själv och andas djupt. Vi gjorde fotograferingen i stadsmiljö några dagar senare istället, bra så. Huvudsaken var ändå att vi fick andas in lite Kyroälvsluft och se hur det såg ut där nu.
Mamma hade påskpyntat i hela huset och fixade och donade tillsammans med pappa inför påskmiddagen. Vi vilade våra pollenallegiska huvuden en stund efter att vi hade anlänt hem och sen hjälpte vi dem. Ångrade nästan lite att vi inte hade påskpyntat hemma hos oss i Helsingfors. Känns så vårigt och härligt med påskpynt.
Vi vaknade upp nästa morgon och gick på långpromenad med Freddy. Om några timmar skulle gästerna komma. 
Träffade bekanta på vägen, vilket Freddy också gjorde. 
Gick förbi korsningen vid Alskatvägen och kände mest - OJ här det det hänt grejer!
Fick ta en helt annan väg till skolan när jag var i lägre lågstadieåldern för att undvika exakt den här korsningen pga ganska farlig. Läste nu att det ska bli en "planskild korsning" och Wikipedia säger att planskilda korsningar innebär att vägen går på broar för att inte påverka varandra. Och de bygger ju ganska klart och tydligt en bro. Jag brukar inte vara så progressiv vad gäller att platser, vägar, hus och områden som jag rört mig mycket på ska ändras. Varit en nostalgisk typ sen jag var liten men blir roligt att se hur det här blir.
Ibland när man kommer till Vasa känns det som att tiden stått still. Sen igen är det mycket som ändrats. Som sådana här grejer. Man börjar känna sig lite gammal när man exempelvis kallar Espen för "Gamla HS center" och säger saker som "Vi träffas utanför dörren där Anttila var förr". Svårare att glömma det som varit när man inte levt där med det nya. 
Ett hus jag spenderat mycket tid i. För typ ett liv sen. Eller åtta år. Hur kan det bara gått åtta år? 
Nu är det dags för lite instrument-bilder i det här inlägget för annars blir den här historien om vår påsk inte alls verklighetstrogen. Vid den här tidpunkten, typ något dygn in på vår Österbottenvistelse, hade jag nämligen redan spenderat många timmar på att spela dragspel och piano, någonting som jag ju inte har kunnat göra i Helsingfors och...STOPP OCH BELÄGG!
Nu skenade jag iväg och började skriva tusenmiljarder ord om hela musikgrejen men det blev alldeles helt totalt för långt när det här inlägget ska handla om påsken så flyttade över det till ett helt nytt inlägg. Håll till godo. Nu sätter jag stopp för det ämnet här och så får ni läsa vidare om det här sen. Det enda ni behöver veta är att jag spenderade otroligt mycket tid i Vasa på att spela dragspel! 
(Borde göra såhär oftare. Splitta isär mina inlägg. När jag börjar skriva skenar jag iväg så fort och sen lämnar jag med ett långt inlägg som hade kunnat vara 5.)
Okej vi fortsätter! Påskmiddag! På med finskjorton, borst tänderna och så va det klart! 
Hade på mig en rätt påskig fundering från Marimekko/Uniqlo. 
Så kom lite släktingar och så åt vi en massa gott. 
Hängde med bästa fammo.
Sen for gästerna hem och vi spenderade kvällen hos familjebekanta. Lördag-morgon vaknade vi lite sent, hoppade i bilen och körde till Kaabi. 
Hälsade på Lasses far/morföräldrar. Njöt av vårsolen i trädgården. 
Och drack kaffe såklart. 
Sen svirade vi om till festkläder och for och firade våra vänner. Ångrar lite nu att jag inte hade med mig Nikon:en på fest så hade inlägget blivit mer enhetligt, men nu avslutar jag istället med tre telefonisar. Borde börja ha med systemkameran oftare på fest faktiskt!
...men sen vågar man inte ifall man ska fara vidare ut efteråt, och man vill inte hänga in den i någon garderob och man orkar inte dansa med den på ryggen..Så det är lite knepigt. Just den här festen började och slutade egentligen på samma ställe så då hade det ju gått bra. Äh, svårt att veta. Om man skulle ta i bruk nån av mina gamla kameror som festkamera kanske? 
Och som jag redan skrivit förut, så steg vi upp nästa dag och begav oss tillbaka hem, till Helsingfors. 
Nykarleby. Fint med eller utan bron.
Och det var den påsken. Vips sådär bara var den förbi. Glad för det vi hann med, också ledsen för allt vi inte hann med. Så många människor som lämnade oträffade. Släktingar. Mommo och moffi. En natt på villan. En visit till Malax. Mera tid i skogen.
Men nästa gång! Måste börja planera in vårt schema i minuter på förhand för dehär besöken. Stiga upp tidigt på morgnarna. Inte slösa bort en sekund. Det igen låter lite väl kravfyllt. Man vill ju ta det lungt och ha det skönt, skulle vara att hitta en mellanväg tror jag.
Kommentarer
Ingen har kommenterat ännu
Skriv en kommentar