Fem år av Valborg

Skrivet av Anna Betlehem 03.05.2019 | 0 Kommentarer

Det här inlägget hade jag tänkt publicera på Valborgs-morgonen, men hann aldrig ens öppna inlägget förrän vi skulle iväg och fira eftersom det tog så länge att hitta alla bilder nedan. Men nu så. Lite tillbakablickar på hur jag firat valborg och 1 maj x 5. Ni får ursäkta att formatet inte är så konsekvent i det här inlägget. Bilderna är fotade med fem olika kameror gissar jag.______________________________________________

2013 Bodde i Vasa, gick på åttan, hängde med mitt barndomsgäng. Om jag inte har fel tror jag vi filmade in en musikvideo till Carly Jepsens "Call me maybe",  hade en kall picknick på vår terass och blåste en massa ballonger i mitt rum det här året. Bara hade det roligt tillsammans.

Det är kul att se tillbaka på filmerna man gjorde då, som den där musikvideon, och tänka att det där som man höll på med utvecklades till någonting större. Allt jag ville då var att få göra det där hela tiden, och det gör jag nu - och får till och med studiepoäng och betalt för det. Tack 2013-Anna för att du höll på så ihärdigt, och till de som hängde med.2015. Firade Valborg med vänner. Var så investerad i Håkan Hellström & co. under den här tiden och då är Valborg verkligen en stor högtid, den bästa kanske. Här drömde man nog om att vara som alla svenska hipsters jag beundrade på Instagram och försökte efterapa, som alltid firade Valborg så storslaget och verkade så coola. Vi for via någon fest - vidare till Hoviska på cykel - och sen hem igen i natten.

Vad konstigt det var att vara nästan sjutton, fint på något sätt också. Att allting kändes så stort, som i efterhand verkar så smått. Och att allting är så suddigt nu. Minns egentligen inte vad vi gjorde. Bara känslan av det. Det enda jag lämnat med är bilderna från 1 maj som spenderades med familjen. Det minns jag då igen tydligare.

2016 Det här minns jag som en väldigt fin Valborg. Tror det var så att Vappenplanerna hade varit så oklara hela tiden och jag orkade inte vänta på det. Var ju lite så när folk var under 18, man fick veta samma dag vad man skulle göra. Så jag bestämde mig för att fira i skären med min bror. Vi gick i skogen, körde båt och var över natten till familjebekanta där vi tog sommarens första dopp. Jag hade garanterat lite FOMO till festerna i stan, men såhär i efterhand tycker jag ändå att jag gjorde ett bra val. Dagen efter, 1 maj, for vi med hela familjen och körde med gamla Volvon2017 Det här var nog en period för sig. Var i en sån övergång på så många plan. Hängde i mellanrummet mellan två klippor, på väg över från den ena till den andra. Kippade efter luft. Allting var så mörkt men ändå så ljust. Jag sökte bilder från det här året i flera timmar, vet att de finns i en speciell mapp, men nu hittar jag inte den.  Hittade bara denna men den är symbolisk. Desto mera text fanns det. Massvis med text. Det säger också någonting.

"Han gav mig en lång kram när de mötte upp mig. Torkade ögonen. Kramade bort allt ont. Visste precis. Hans kompis gav mig också en kram. Lyfte upp mig så att jag dinglade med fötterna i luften en stund. Så fina och söta och bra personer. Jag vet inte, men det måste vara någon form av högre krafter som fört så här goda människor in i mitt liv nu, precis nu, exakt när jag behöver dem. Sånt kan inte hända bara sådär, på tur. Vi gick vidare, träffade resten av människorna och kvällen svängde, blev bra till slut. Som om den var indelad i två. Andra delen började när de kom."

"Vi vaknade upp tillsammans, en första Valborg ihop. Och 1 maj. Min telefon hade slocknat för längesen. Ingen visste var jag var. Jag cyklade hem med hans svarta cykel som var helt för stor, med hjärtklappning och snurrigt huvud. Hoppade direkt i Volvon med familjen. På eftermiddagen låg jag under täcket med en intensiv känsla. Frös. Cyklade tillbaka till honom på kvällen. För att föra tillbaka hans cykel men mera för att hämta sinnesfrid och inre lugn från honom. Vi somnade på hans säng, sen förde han hem mig i natten. Tur att han finns"2018 En första Valborg i Helsingfors. Minns att jag var lite stressad innan. Visste inte vad det var man skulle göra. Kände inte till alla Helsingfors och studietraditioner kopplade till den här högtiden, visste bara att det fanns mycket. Men den stressen avtog och sen hade vi det riktigt fint. Många vänner som planerade saker. Planer som man var delaktig i. Fin känsla. 

"Jag är kort och såg inte så bra genom folkmassorna så när de la studentmössan på Havis Amanda lyfte Lasse upp mig i famnen på samma vis som min kusin höll i sin två-åring bredvid. Det äldre paret som stod bakom oss såg roade ut. Vi gick vidare. Spelade gitarr i någon lägenhet. Lyssnade på Toto. Efter en stund for vi vidare till oss. Hos oss var en större fest på gång och vi kom dit när alla redan var där. Vi öppnade upp alla dörrar och festade runt i alla rum. Tömde den lilla flaskan som legat i min vänstra halarficka hela dagen. Gick och sova medan folk ännu kom och gick"

Och det var fem år av Valborg. I ett nytt inlägg skriver jag årets historia.