Det har gått trettioåtta dagar
sedan tjugofemte september.
Jag vet att det har hänt mycket sedan sist och jag skulle vilja skriva det, men sen minns jag inte riktigt vad. Det har mörknat och jag har haft fullt upp och förutom det som finns i telefonrullen så har jag inte dokumenterat livet och vardagen så som jag brukar. Inte många texter. Inte alls varit så närvarande och medveten om allt som jag brukar.
Tänker att det är det som händer när det händer mycket - man hinner inte reflektera och det gillar inte jag. Men på något sätt har det också varit bra. Bara köra utan att stanna för en gångs skull. Så istället, då jag inte minns riktigt, så tänkte jag prata om det som går att ta på. Händelser och förevigade grejer och vardagens uppbyggnad och vad den mestadels utgörs av. Låt mig ta er in i mina senaste veckor, från fönsterbrädet jag sitter vid just nu.
Den senaste månaden har det varit 3 huvudsakliga tidstjuvar. Tidstjuvar jag också välkomnar. Om det som tjuvar bort ens tid är något man tycker om kan det ju inte ens ses som stöld.
Den första: SKOLA
Bland annat i form av förberedelse inför filmproduktion. Vi ska göra en dokumentär och vi har haft otaliga möten. Diskuterat, funderat, sökt inspiration, skrivit manus tills vi fastnat sen druckit nånting starkt och gått vidare. Vi har scoutat inspelningsplatser. Jag har ritat en shotlist från sängkanten. Redigerat och gjort om. Vi har pitchat. Vi har tänkt om. Vi har ibland varit oinspirerade och inte pratat mycket. Andra gånger har vi pratat i mun på varandra när ide'r flödat ut från alla håll. Och det har varit en intressant process. Och jag inser att man gör små eller stora misstag i alla produktioner och det är dem man lär sig mest av, och det är meningen. Och ju mer saker man lär sig om filmbranschen och filmerna - ju mer finns det kvar att lära sig.
Vi har också börjat ljussätta. Byggt upp ljussättningar. Lärt oss om lampor och el och en massa massa annat. Det har varit väldigt intressant och mycket att ta in på en gång. Ett väldigt fysiskt jobb där vi burit kulisser och tunga lampor, stativ och andra grejjs. Lite skylift har vi också kört.
Går nu på samma gång också en kurs där vi kritiskt analyserar media vilket jag gillar. Har under det här året fått en annorlunda relation till media och i synnerhet sociala medier så det är väldigt intressant när ens utbildning stöder ens utveckling och hjälper en få nya (kanske friskare) synsätt på sånt i och med sådana kurser.
Sakerna jag beskriver här, sådant vi gör i skolan, kräver att man ger en del av sig själv och kreativiteten är oftast ganska slutanvänd när man kommer hem. Känns verkligen som att film och allt kring det är enda som snurrat i mitt huvud på senaste tiden. När man ska kolla någon serie eller film på kvällen bara för att ta det lugnt, inte för research eller lärandets skull, så är det ändå bara bildvinklar, ljus, färg och panoreringar man tänker på. Men det är en charm i det också.
En av mina klasskompisar hade av en slump suttit i ett klassrum med människor från en helt annan linje och lyssnat på deras lektion - och insett hur intressant, spännande, inspirerande och rolig vår utbildning är i relation till det han såg. När det är mycket att stå i och man lite glömmer varför man gör allting är det bra att få perspektiv och verkligen inse hur roligt och bra man egentligen har det. Att man verkligen är på rätt när man har så skoj, och att det inte är en självklarhet. Att det faktiskt finns andra verkligheter där man kunde ha gjort nånting man tyckte var lite halvtråkigt. Hujedamej.
Den andra: FEST
Den andra grejen som tagit lite av min tid är faktiskt fest. När mörkret kom blev jag taggad och for på flera fester i rad trots att jag kanske var lite väl trött för det. Och är glad över det för hade verkligen några riktigt roliga festgånger.
Den tredje: KOMPISHÄNG OCH MYS
Den lugnaste och skönaste av de tre. Har faktiskt hunnit umgås lite med kompisar annat än på fester också vilket varit mysigt. Vi for på en liten roadtrip och hängde vid havet några höstiga dagar. Såg belysningen på Borgbacken en kall kväll. En och annan lång myskaffe har jag varit på.
Så var vi tillbaka här då i nutid vid fönsterbrädet i min marimekko-pyjamas. På skärmen står det oktober men jag lyssnar just nu på min nya novemberlista. Jag har köpt ett par nya skor för några timmar sedan. Kollat några serieavsnitt och ätit en godispåse. En liten katt stryker sig mot min rygg där jag sitter. Om femton minuter ska jag träffa upp några kompisar på öl. Under den tiden ska jag hitta något som passar att ha med de nya skorna.
Ha en skön o stressfri och najs helg kompisar!
Septemberbröllop - när min kusin gifte sig
Förra helgen var vi på bröllop! och inte vilket bröllop som helst, det var nämligen den första av mina kusiner som gifte sig. Jenna & Johan. Tänkte visa lite bilder från dagen ur vårt perspektiv och en del bilder från bröllopet! Jag filmade dock mestadels så därför är vissa av dessa bilder skärmdumpar av filmerna. 
Dagen började alltså med att vi for till moster där en del andra släktingar var. Pappa knöt slipsar, mamma hällde upp champagne, någon kom ut ur duschen, någon sprang av och an och fixade saker. Ett riktigt festkaos med spänning i luften. Vi passade även på att ta lite foton på verandan. De regnade lite smått då. Men bara någon prick på näsan.
 |
|
Stili kar. 
Å mamma.
Och jag i klänningen som mamma hade på mitt dop. Typ samma halsband hade jag också. Lite stor var den till mig fast vi sydde in den, men trivsam. 
Vi for iväg till kyrkan. Axel var också med. 
När man ska i kyrkan måste man vara allvarlig. 
Mera slipsknytning, och en liten betraktande kusin. 
Mamma i mängden. 
Moster. 
Sen kom brudparet och Agnes in till kyrkan. Och det var så fint. Första synen på dem fick underläppen att darra. När man sen såg flera släktingar torka ögonen var det svårt att hålla igen. Höll Lasse i handen superhårt under hela vigseln. 
Spännande!
Sen gick de ut till tonerna av Harry Potter jingeln. 
Och efter några startförsök och skratt körde de iväg. Pratade om att detta var min favoritstund på hela dagen. Alla stod runt omkring och var så glada, alla skrattade så högt och klappade och hurrade så hjärtligt när de kom sig iväg. Stunder man förvarar långt inne. 
Vi kom till Åminne och tog ett första glas. Pappa stod för mingelmusiken. Jag stod och fotade en massa massa. Behövde påminna och viska åt mig själv ibland "du e int på jobb, kom ihåg att du e int på jobb, ta e longt" 
Sen kom brudparet och tog emot alla. 
Har ni sett vilka mysiga kramar. Fatta att ha alla man tycker om stå på kö för att krama en. Dröm.
Dålig feelis var det ju inte.
Ganska snart efter kring första rätten var det dags för några lekar ledda av toastisarna. 
Och så lite tal och sång från släktingar, vänner och här av Sannah. Hon sjöng också så fint. 
Kvällens fina och rörda brudpar. Bröllopstal är nog en så fin grej. Älskar det. 
Sen blev det dags för bröllopstårta. Axel och Linus var inte sena att ansluta sig till kön och skära kvällens största bitar. 
Fina Tintin och hennes kille där bakom, som också var våra bordsgrannar för kvällen. Tintin känner jag via typ fem olika saker.
Och så lite musiklekar. Bruparet mot moster och Tom. 
Efter en låååång väntan var det äntligen dags för vårt nummer. Jag sjöng en låt och sen uppträdde vi också med hela familjen. Det var skojj, men nervöst, men ändå tacklar jag scen-nervositeten så mycket bättre nu än förr vilket är så skönt. När jag kom ner till bordet igen hade jag flera glas innehållande typ sju olika sorter som jag hade väntat med. Visst, lite vin är ju bra för nervositeten, men kände att jag kunde kontrollera allting bättre - rösten framförallt - utan en massa rött och vitt och baileys och öl och...så vidare. 
Sen sade brudparet några välvalda ord och innan det var dags att dansa.
Och de dansade sin första dans till tonerna av Håkan Hellström. 
Sen dansade vi och hade det väldigt roligt. Sannah och jag steppade ett tag med våra klackskor på dansgolvet med varsin varm korv i handen och någon släkting kom upp från bordet och ville vara med, för vi såg - så härliga och obrydda ut.
Sedan festade vi vidare och jag slappnade äntligen av med kameran, med andra ord - lät den vila på bordet.
<3
Om att fylla och fira
Det var en gång en tjugoårsfest som jag aldrig skrev om och som jag nu tänker skriva om...
Det var alltså i maj som jag fyllde i år också. Så som jag brukar. En månad fylld av förväntingar och växande sommarfeelis. Från mitt firande finns en drös gryniga bilder i varierande kvalitet tagna med en felinställd kamera, men fyllda med glädje och söta människor.
Hittade bilderna igår och kunde inte sluta le. Har under festen hållit i den lite själv men mestadels har kameran farit mellan olika händer och därmed finns ganska slumpmässiga bilder på en bråkdel av gästerna. Lite synd att många inte fastnat på bild men, nåväl.
Lördagen kom. Lasse och jag städade och fixade. När jag var liten hade jag alltid familjen med mig i kalasförberedelserna men i takt med att man blev äldre fixade man mer och mer själv, vilket på ett sätt var lite tråkigare. Men nu har den tomheten fyllts igen i och med att han är med i bilden. Känns bra. På eftermiddagen kom även Natalie från Åbo och hjälpte oss med förberedelserna.
Mer gäster kom. Som fina Hanna. Nog den på hela festen som firat min födelsedag flest gånger. Kanske till och med arton av tjugo. Saknade nog några på festen också, så som det kan vara när man flyttat till ny stad.
Det här ska ju vara ett glatt inlägg om en glad händelse men här kommer även lite mörker: året mellan min nittonde och tjugonde födelsedag var ett väldigt förändrande år. Aldrig har det skett så stort utbyte av folk i mitt liv som under den perioden. Nivån av äkta genuin lycka och glädje samt frånvaron av ångest och nervositet på mitt 20 års kalas bevisade att förändringarna varit ordentligt till det bättre.
Jag tror jag viskade åt Lasse på natten att jag inte varit så här lycklig på mitt födelsedagskalas sedan lågstadiet, att jag inte känt på flera år att alla gäster varit där av egen vilja och inte bara artighet, och för min skull.
Jag har alltid gillat mina släktkalas. Då har jag känt mig älskad och uppvaktad. Att man kan känna likadant på sina kompiskalas, det visste jag inte. Var exempelvis alltid noga med att inte ordna mitt kompiskalas på samma dag som jag fyllde, för den dagen ville jag vara glad, och inget annat. Det är ganska sjukt att tänka på det i efterhand. Vill bara krama om mitt yngre jag. Säga att allt kommer bli bra. Bättre. Så mycket bättre. Men visst har jag haft bra stunder och visst finns fina minnen från förut också (som detta). Men överlag har det varit jobbigare.
Jag blev därmed ganska golvad av den kärlek jag fick den här gången. Det kändes konstigt och ovant. Hann fundera om jag var värd så mycket men den tanken avfärdade Lasse. Sen tänkte jag bara ”Ja men det är ju såhär det ska va!” Lade huvudet på kudden några timmar efter midnatt med världens tacksamhetskänslor. Nästan lite gråtig tacksamhet. En stark känsla av lättnad. Liksom äntligen! det här har jag väntat på så länge. Jag visste att man kunde känna såhär, bara inte hur man skulle komma dit. Förundrade mig över vilken rikedom det är att ha kloka, empatiska och snälla vänner, och att bli älskad och accepterad.
Efter några timmars prat och umgänge började sedan någon spela beerpong och så var tävlingen igång.
Radarparet prickade i boll efter boll och vann stort.
Ser det ut som iallafall.
Det fina med att vara i ett förhållande är ju att det lite känns som att man fyller två gånger om året. Jag var minst lika glad på Lasses födelsedag som jag var på min. Och på min fest agerade ju Lasse lika mycket värd som jag. Tog emot och kramade folk i dörren på samma vis som jag. Älskar det så mycket.
Och så de stora förlorarna.
Jag som känner mig besegrad och Alex som ba näjj satn.
Strategimöte.
Och så nya lag!
Miss!
Viktigt med inlevelse.
Vi gav upp lite på bollkastandet och började leka en outtalad byta-glasögon-lek istället.
David o Axel.
Fred.
Kåmpisar.
Alex hälsade på en mystisk främling.
Sen var det dags för vattenpaus tydligen.
Mera kåmpisar.
Tänk att vi får ha de här människorna runt oss. Tänk att det kan kännas så här lätt. Lars har ju också bidragit med en hel del bra typer i mitt liv. Det första beviset på att han är en riktigt bra typ är nog människorna han omringar sig med. Det går att läsa av en del i det.
Hör tydligen till att alla skåpdörrar ska stå på vid gavel när man har fest också. Superfestligt.
De sista bilderna tagna denna kväll ser alla ut i stil med dessa nedan. Man vet inte riktigt vad som händer, men bilderna fångar feelisen rätt bra.
Sedan la vi på dansanskoan.
och upprepade det ordet i olika meninger miljontals gånger innan vi hunnit till stället där vi skulle dansa.
Postrodden - På me dansanskoan
Förra helgen jobbade jag till tre och körde sedan snabbt hem, plockade upp kille, bror och styrde kosan till Björkö där resten av familjen befann sig. Vi kom fram och mamma dukade upp somrig mat utanför husvagnen. Pappa var och ställde upp instrument och soundcheckade inför kvällen. Postrodden är ett event som vi aldrig missar och traditionsenligt spelade Gents på dansen. Vi tog det lugnt under tiden och gick ut på en promenix.
Vi hann se sista båten komma iland uppifrån från Saltkaret. Där var det verkligen fin utsikt.
Salteriet.
En sytnos som kisade för den starka solen.
Och en som tränat många år på att le för kameran när en egentligen är bländad och inte ser någonting. Inte lätt nöj.
Vi återkom till husvagnen och fixade oss. Grannen tvättade håret med hjälp av en kastrull.
Vi drack lite vin i solen. Sen la vi på dansanskoan.
Och begav oss till Salteriet.
Här var man glad. Finns ju inget somrigare än kvällar som den här. Kände även att kombinationen av mina tre favoritplagg gjorde att jag passade in rätt bra den här kvällen. Många hade som väntat sjömansmössor som liknade min, men riktiga sådana då, troligen inte köpta på Gina Tricot.
En väldigt fin kväll var det.
Vi kom in. Vi stod vid sidan en stund och såg på. Var ännu rätt tidigt på kvällen så vi väntade på folkmassan. Värmde upp med att dansa på vinden lite.
Hej papp.
Tog en massa keikkabilder åt dem och påmindes om hur mycket jag tycker om att göra det. Konsertfoto är verkligen en rolig grej.
Tog min Lars i handen och så dansade vi. Av alla keikkor jag någonsin varit på, stått breved scenen, suttit på högtalaren, försett pappa med filmer och foton, och varit med - var detta första gången jag hade någon att dansa med påriktigt. Efter att ha dansat med lillebror i över tio år (inte så pjåkigt det heller men). Och oj vad fint det var. Och vad vi funkade bra ihop på det viset. Kändes så självklart och naturligt från början. Våra fötters samspel och dansen alltså. Allt annat också förstås.
På pauserna kilade vi iväg till husvagnen hela gänget, drack vin och hade det skojj, pratade med folk. Skålade i roliga drinkar i båtlider. Hälsade på en och annan småkusin.
Slut på paus!
Ett tvåtvå ett tvåtvå ett tvåtvå räknade jag i början. Efter någon minut var det satt i system och jag kunde luta mitt huvud mot bröstkorgen, blunda och låta honom leda. Sån härlig känsla. Suger att danskulturen har ett nedsving och att medelåldern på danser är högre än vad man skulle vilja att den var. För det är ju så förbannat roligt. Var med och gjorde intervjuer tillsammans med pappa på danserna i Malung förra sommaren och var så otroligt mycket fler ungdomar där som verkligen kunde dansa.
Klockan blev mer och mer och pauserna blev finare och finare.
Vill alltid dansa med dig.
Trött och glad och ordentligt roddig i håret. Jag alltså. Den av oss som aldrig fixar det. Trivs med vild kalufs.
Vid slutet var det rätt trångt. Då tvingas man ta små steg. Tenderade förut ta för långa steg men faffa lärde mig. Hade nog gått rätt långt för att få en dans med honom idag.
Dansade med kameran på ryggen och knäppte foton nu som då. Svårt att komma ifrån sådana vanor.
När det var loppu slut åt vi nattmat i grannarnas husvagn och sedan somnade jag på golvet i vår. Nästa morgon vaknade vi och åt frukost i gräset. Husvagnsliv och dans är verkligen sommar för mig. <3
2-års kalas
För någon helg sedan var vi, som jag redan nämnt, på två-års kalas. Agnes kalas. Vi fick som vanligt lite bråttom när vi skulle iväg och jag skrapade upp mitt knä på ett staket på vägen dit. Men när vi väl var där och började med att se på när Agnes öppnade presenter var det glömt.
Efter en stund åt vi mat och sedan tårta och en massa annat gott. Tog en rätt bra stund innan jag hade ätit upp min tårtbit pga var så mätt, men var ju så gott så kunde inte avstå heller.
Var också roligt att träffa lite släkt från Vasa..
Efter många timmar for vi sedan vidare för att träffa upp lite kompisar. Jag måste också tillägga att jag verkligen tycker barnkalas är så roliga och har nog haft för lite av sånt de senaste åren. Presenter innehållande leksaker, skattjakt och annat kul är ju så skoj.
Nu ska jag återgå till att fortsätta måla, bygga på min aprilspellista och sedan gå ut en sväng i finvädret.
Inflyttningsfest och aprilhimlen
Nu ska ni få en genomgång av min senaste fredag. Vad jag sysslat med.
Vi tar det från början.
Igårmorse befann jag mig på Soc&Kom för lite feedback. Efter det for jag hem en sväng, vilade mitt huvud horisontellt ett slag, böt jacka och begav mig för att gå på stan en stund. Hade tydligen på mig mitt snorallvarliga ansikte, men var solig i sinne trots det.
Dräglade lite över Marimekkos vårkläder. Tog lite dethärönskarjagmig-bilder och gick inte därifrån förrän jag hade rört och känt på hela sortimentet.
Kände mig väldigt vårig i min outfit. Denna dag var det även årlig premiär för min jeansjacka. I den har jag sett Håkan Hellström, varit genomblöt i otroligt översvämningsregn och cyklat i Sverige.. bland annat.
Efter att ha testat lite kläder köpte jag en glass och satte mig vid trappan nära Stockman och betraktade en himla massa människor strömma in dit. Satt och lyssnade på vårig Maggio-musik, lutade mig bakåt och blundande. Hade även på mig mina 10-minuter-sedan-köpta-solglasögon. Fint var det, fint som snus.
Messade lite.. "Nu har jag ätit upp den här glassen *bild* och är sysslolös, kom!"...och inom kort fick jag sällskap. Beredde oss på folkmassa och gick in till Stockman för att, en av oss - testa skjortor, den andra av oss - agera smakråd.
Sedan bar det av hemåt. Mamma och pappa fick via facetime se lite modevisning på inköpen vi hittat och påminde oss sedan om att vi skulle skynda oss för att hinna på fest. Märker att man är mycket mindre jäktad när man ska på något nu kvällstid när det är ljust ute så länge. Innan man hinner säga "fredagsmys" så är klockan 7. Här hade värken i mitt huvud förflyttat sig ner till halsen.
Till sist blev vi klara, om än lite sena. Skyndade oss efter lite drink-ingredienser och for sedan vidare. Förundrade mig över hur ljust och fint och vårigt och aprilligt det var ute. Så ljuvligt. Känner typ - vi gjorde det! vi tog oss igenom ännu en seg och gravsvart vinter! heej aprilhimlen!
"Snälla snälla ta bild på min outfit"
"Wihuuiuuiuuu"
"Okej nu e de bra! Okej okej! Int sådär många va!"
Sedan kom vi fram.
"Hääj!
Grattis!
Tack fö att vi fick kom!
Nee va mysit kök!
Va fin utsikt!
Nåmen häeej!
Å heej!
Hu ere?
Jo vi e liiti fökyld!"
Hängde i kök. Satt i min favoritfamn vid bordet. Drack färgglada drinkar. Hängde med sänggänget större delen av tiden och hade det väldigt behagligt och bra.
Tog en bild åt mamma.
"Släktträff!"
Så självklart och ljuvligt att efter så många år hänga tillsammans på samma fester.
Sedan for de flesta ut och dansa. Vi förkylda och trötta satte oss på en bar och sjöng lite kraxig karaoke. Kvällen avslutade vi med att sjunga Bohemian Rhapsody flerstämmigt med bakgrunds- och förgrundsdansare. Så tokigt och roligt och kul.
musikspel, vänner och dans
Vi hade besök från Åbo för en vecka sedan. Natalie kom och hängde med oss över helgen så vi hittade på en massa skoj. På lördagen hade jag bjudit över en drös vänner.
Vi spelade genom alla våra sällskapsspel, och när vi var färdiga med dem kom vi på egna. Något av det det bästa jag vet är musikspel, vi spelade ett sånt och lät tiden flyga iväg.
Mitt i allt var klockan tolv och vi fick slita oss ifrån för att komma oss iväg och ut. Vi var ute rätt länge och kom sedan hem efter en rolig kväll fylld med dans, bra musik, glada vänner och bra vibes.
Dagen därpå vaknade vi och åt frukost bland alla papper fyllda med artist- och låtnamn.
ÅRET 2017
Min traditionella årsvideo kommer här. Videon börjar vid 1:45 och före det kommer ett intro innehållande några klipp med originalljud.
Jag har aldrig tidigare levt genom ett år som varit ens nära likt 2017. Jag vet att den här videon får det att se ut som att mitt år bara varit lätt, härligt och roligt, men det är inte sant. Det ligger så mycket bakom varje klipp som inte syns. Det har hänt massor som jag inte filmat. De saker, människor, ställen, händelser och stunder som definierat mitt år mest finns inte med på film, och de klipp som här är så blåa och härliga kändes kanske ganska gråa egentligen.
Det har varit ett förändrande, händelserikt, viktigt och tungt år. Jag vet inte hur jag har klarat allting men jag har gjort det och jag är så stolt. Jag är så tacksam för de människor som jag haft med mig på vägen, som kommit in i mitt liv precis när de behövdes, som om det var förbestämt. Det har även hänt så mycket bra saker. Viktiga händelser. Roliga minnen. Jag har kommit nära människor vars personligheter jag alltid tidigare i mitt liv sökt i människor. Jag är lärt mig så mycket om mig själv och om andra, och jag är så olik den jag var när det här året började.
Jag är så lättad över att det här året är över, men jag kommer aldrig glömma det. Året 2018 handlar om att hela. Det handlar om att vara trygg. Leva och göra saker som känns rätt. Vistas med människor som tycker om en, stöder en och får det att kännas bra i hjärtat. Njuta av roliga händelser. Vara glad och bekymmerslös.
Jag har en del saker jag ska ta itu med nästa år. Det kommer hända flera roliga grejer som jag ser framemot och jag hoppas de kommande trehundrasextiofem dagarna innehåller mycket kul jag inte ens kan föreställa mig nu.
Hejdå tjugohundrasjutton och allt jag lämnar kvar i det året. Nu välkomnar jag tjugohundraarton med allt gott jag tar med mig dit. och ja, man måste verkligen dö några gånger innan man kan leva.
Julfeier
I fredags var vi på julfest vilket var riktigt roligt. Vi hade varit en sväng till en retrobutik plus Verkkokauppa för ett ärende på eftermiddagen så blev sedan plötsligt ganska bråttom. Jag tog första bästa klänning, packade väskan och fixade sminket medan killen strök sin skjorta på två sekunder och sedan skyndade vi oss.
På plats var Jenna och Sannah så dem hängde vi med, och så hälsade vi på bekanta både från Vasa och Helsingfors. Det var skoj.
Vi åt också lite god mat. Spelade lite spel. Drack en massa glögg. Hängde i fönstret och andades in frisk luft emellanåt. Dansade gjorde vi förstås också. Jenna skötte musiken så vi hjälpte henne analysera människorna på plats och vad de ville höra.
två härlia gullia ljuvlia rolia typer. älskarrr.
Efter några timmar bar det sedan av vidare. Vi slog oss ihop med några bekanta som kom från ett annat håll och så dansade vi några timmar med dem. Vi for sedan hem och var mycket nöjda med kvällen. En bekymmersfri, enkel, helt igenom rolig festkväll.
om du vill titta snett, ställ dig på diagonalen
I onsdags for vi tillbaka till Helsingfors efter lite festligheter i Vasa. Jessica kom med oss så vi fick umgås några dagar. Jag mådde verkligen bra av att ha henne här. Vi köpte julklappar, pratade, åkte karusell och hade det mysigt. Det är inge kul att vara ifrån varandra såhär mycket och bo på olika håll, men så skönt då man ses.
Igår sydde vi snabbt några märken och invigde våra halare på werket. Hade inte varit dit på ett tag pga känner mig otrygg på såna ställen, men hade känt mig lite fridfull dagarna innan så då hade jag styrkan att fara. Hade tre människor jag litar på med mig som stöttade, kramade, pussade mig på kinden när det kändes blä och dansade som vildar när det kändes bra.
Pöss - Anna