Nytt land
Det blir oftast så att när det är mycket på gång för mig så lämnar den här bloggen lite till sitt öde. Inte för att jag inte hinner skriva inlägg, mera kanske för att jag inte kan formulera det som händer. Det är iallafall det jag intalat mig sen 2017 när jag flyttade från Vasa och livet har varit en ständigt pågående förändring och framåtrörelse. Samtidigt för bloggen med sig mycket bra. Dels blåser den luft i min inspiration och kreativitet och så driver den fram mitt fotointresse i sin ursprungliga form - genuina intresset och kärleken till att skapa. Sen mår min hjärna bra av att reflektera, skriva och formulera händelser som gjort avtryck på en.
Var börjar man då? det har gått nästan tre månader sen senaste inlägget. Då tågade vi runt i Österrike till olika berg och sjöar. Coronan och pandemin var ständigt påtaglig där, alla hade mask och vi såg på sätt och vis fram emot att åka till Finland och Österbotten, få dra ner på coronatankarna och försiktighetsåtgärderna en liten smula. Se familjen första gången sen jul. Vi hann bara komma till Vasa någon helg efter vår 2 veckors karantän i Nykarleby så ökade fallen i Vasa ordentligt och vi kröp lite tillbaka in i vår isolerade bubbla.
Att leva isolerat är ändå någonting vi vant oss vid så mycket i år att det inte är ett stort problem att fortsätta. Vi har jobbat så mycket på att konstruera en isolerad distansvardag som ändå upprätthåller den mentala hälsan någorlunda att det bara är att fortsätta i samma spår. Minst 10 000 steg per dag, vakna och somna tidigt, prata långa samtal i telefon med kompisar, laga bra mat, andningsövningar och "yoga with Adriene", klä på sig ordentligt på morgonen, bädda sängen, städa runt sig, skilja arbetstid och vila osvosv. Leva i nuet framförallt och fokusera på det som existerar framför en istället för någon framtid som nu ändå är så abstrakt och svår att greppa. Oavsett vad man gör så känns det nog som att rutinerna är det viktigaste och effektivaste för att hålla huvudet kallt och stressen nere just nu. Jag har till och med börjat med någon slags halvslarvig hudvårdsrutin, jag som aldrig någonsin varit intresserd av sånt, men allt för att rama in dagarna på något sätt.
Pandemin, distansvardagen och lockdown i Salzburg förde också med sig någonting gott. Eftersom vi inte kunde göra så mycket annat än vandra, och livet blev rätt tomt så gav det utrymme för personlig utveckling och möjligheten att satsa helhjärtat på hälsan en tid. Aldrig ätit och sovit så bra, njutit så mycket av träning och varit så stark. Till slut blev dessa grejer goda vanor och dem har vi nu försökt hålla hårt fast vid även när livet runtomkring förändrats. De har på något sätt varit en stor trygghet när allt annat varit flytande. Med det i ryggen hoppas vi kunna vinna över finska vintern i år, och om vi inte gör det - ja då kanske det inte är meningen att man ska göra det.
Min extroverta sida har antingen krympt i år eller så har jag glömt hur ett normalt socialt liv känns. Jag vill så gärna njuta av att umgås med människor som jag gjort men tror jag är lite ovan faktiskt, känner ett sånt sug efter att bara sitta ensam på soffan med Lasse direkt vi umgåtts några timmar med andra människor. Det är som att man krupit in i sin egna lilla oas och stannat där lite för länge, plötsligt känns omvärlden lite skrämmande. Ser ändå så framemot en vardag innehållande fler människor, lite mer ruljans och kontraster. Man blir nog van igen.
Att flytta till Finland nu har på många sätt varit för oss som att flytta till ett nytt land, snarare än att vi "flyttat tillbaka". Det är så mycket tankesätt som skiftat och förändrats under året i Österrike. Framför allt synen och inställningen till andra människor och kulturer. Vi har också börjat ifrågasätta livsstil på ett annat sätt. Insikten att det finns så många olika sätt att leva på och att man inte behöver gå på autopilot hela tiden och göra det som verkar självklart, man kan utforska och bana ut nya vägar som passar en själv. Livet är så mycket mer flexibelt och öppet än vad man förr trott. Det är ju i sig inte Finland som är nytt, även om saker och ting är lite annorlunda pga pandemin, det är kanske vi som är nya. Vi behöver lära känna vem dessa nya versioner av oss är i Finland och det blir på sätt och vis som att utforska en ny plats eftersom man ser på allting så annorlunda. Det här kanske låter smörigt men man inser också att ens trygghet inte längre sitter fast i någon plats, utan i en själv. Det är på ett vis skrämmande, men samtidigt så stärkande.
Jag kollar genom videon här ovan från sommaren i Salzburg för att påminnas om vem jag var där och hålla fast vid den personen också i Finland. En sak som hjälper är att fortsätta lyssna på samma poddar och musik som man lyssnade på där för att kanske lite komma in i samma tankegångar. Känner förstås en stor längtan tillbaka dit och den vardagen jag känner till där, en del av mig hade gärna slängt iväg ett whatsapp-meddelande till vår knasiga snälla hyresvärd för att meddela att vi nog kommer tillbaka till lägenheten i Mülln. Men nu ska vi ge Finland en chans och sen får vi se var det landar.
Kamera käy!
Efter en vecka borta kom vi tillbaka till Helsingfors lördag-kväll och tidig söndag morgon kastades jag direkt in i inspelningsperioden som kommer vara min verklighet nu i en månad. Började denna period med att assistera en dokumentärproduktion innehållande fiktiva scener som C-foto, klappa och stillfotograf. De fiktiva scenerna har vi filmat de senaste dagarna och ikväll var det i paket.
Inspelningarna har ägt rum i en stor kall hall i Sörnäs - närmare bestämt "Kattilahalli". Verkligen bra ställe att filma på med mycket utrymme, högt till tak och rustik känsla. Golvet där förstörde tre byx-knän på tre dagar för mig. Måste verkligen köpa arbetsbyxor så snabbt jag hittar ett par bra eftersom dessa inspelningar innebär så mycket byggande och hasande på knän när man justerar stativ, bygger räls osv.
I den här produktionen har jag alltså varit C-Foto - hjälpt fotografen, byggt upp kameran, flyttat stativ och kamera mellan olika bilder, bytt objektiv mm.
Jag har skött klappan - innebörden av det säger sig självt ganska klart.
Jag har agerat stillbildsfotograf - det här är någonting jag ofta gör i mån av möjlighet beroende på hur mycket tid mina huvudsakliga roll tar men ofta finns ändå stillbildsrollen inskriven så då finns ändå tid för det. Har alltså fotat en massa behind-the-scenes-bilder men också filmat lite under produktionens gång. Sådant som är roligt att ha! Önskar jag kunde visa bilderna där skådespelarna är med och som föreställer det vi filmade men vill inte avslöja någonting förrän filmen är ute!
Nedan är två bilder på regissören för den här filmen - Olli. En lika glad, peppande och konstruktiv regissör hittar man inte i första taget! Den här branschen är ju lite tuff och hård så mera pepp mera uppmuntran mera Olli är precis vad den behöver tror jag!
Till min stora glädje fick jag jobba med flera nära vänner i den här produktionen. Det är det bästa, när det känns som att man är med alla sina kompisar och gör någonting häftigt tillsammans. När man kommer till inspelningsplatsen på morgonen och får en kram. När man har någon att skämta med hela tiden mellan tagningarna.
Ikväll packade vi ihop all utrustning och så var den produktionen färdig. Imorgon kommer jag ha en behövlig ledig dag med endast en repetition med skådespelarna till vår egna film på eftermiddagen. Då ska jag andas lite. Efter morgondagen har jag sedan fem dagar inspelning igen med två nya filmer. Det blir roligt, men oj vad man älskar att sova under dessa perioder. De kommande filmerna handlar också om assistentuppdrag för min del, sen om några veckor är det dags för mig, min regissör, vår producent samt ljudansvarige att ta oss an vår alldeles egna film som vi planerat sedan årsskiftet. Det blir spännande, och skrämmande, och nervigt, och lärorikt, och så. himla. kul.
Filmskapande. Finns mycket att säga om det. Det är så annorlunda än vad jag förväntade mig. Handlar om så mycket andra saker än vad man trodde. Är så mycket mer svårt, skrämmande, nervöst, påfrestande, känslosamt, tröttande, givande och spännande. Speciellt alla känslor hade jag inte väntat mig. Oron, beslutsångesten, lättnaden, frustrationen, ilskan, glädjen, skratten, stoltheten, tröttheten, gemenskapen, rädslan, lyckan.
Det är så svårt att göra film. Det är så stort. Det suger själen ur en. Men det fyller en också. Ibland, oftast, är det som att alla mina celler består av film och att hela min värld bara snurrar kring det, det finns inte rum för någonting annat. Tjugofyra timmar om dygnet handlar om film. Jag har svårt att skilja på jobb, skola, fritid när allt handlar om samma grej. Vad är work-life balance ens?
Oj vad jag började svamla iväg nu. Hm. Hur sammanfattar man detta då? 1. Första filmen är färdigfilmad och det var kul. 2. Filmbranschen behöver peppande och snälla regissörer. 3. Det är kul att jobba med nära vänner. 4. Filmskapande är krävande och mäktigt och fyller mitt liv till brädden.
Kortfilm - En lyckad dag
I måndags var det dags för mig att jobba med ännu en ny produktion. Samarbetade med två duktiga och roliga fotografer. Vi producerade alltså en kortfilm som heter "En lyckad dag" och filmade på två olika locations med ett team bestående av fotografer, producent, regissör, ljudansvariga, gaffer, scripta etc. Ett glatt, skojjigt och proffsigt gäng som gjorde dessa tre inspelningsdagar riktigt roliga.
Ovan till vänster ser ni mina fotograf-kollegor. Lärde mig så många bra tips och tricks under dehär dagarna av dem. Ser också mycket framemot att se färdiga filmen när den åkt genom post-en.
Skådespelare plus ljudkille Seba.
Hej hej Cessi! Hade till min stora glädje turen att ha Cecilia vid min sida sista inspelningsdagen. Hon jobbade som skripta och smygfotade mig när jag inte såg cool ut.
Skådespelarna och regissören. 
och vad är en produktion utan lite kaffesörplande säg!
Sen körde vi lite klaffijallu efter 100 bilder och så var materialet på burk.
ÅRET 2017
Min traditionella årsvideo kommer här. Videon börjar vid 1:45 och före det kommer ett intro innehållande några klipp med originalljud.
Jag har aldrig tidigare levt genom ett år som varit ens nära likt 2017. Jag vet att den här videon får det att se ut som att mitt år bara varit lätt, härligt och roligt, men det är inte sant. Det ligger så mycket bakom varje klipp som inte syns. Det har hänt massor som jag inte filmat. De saker, människor, ställen, händelser och stunder som definierat mitt år mest finns inte med på film, och de klipp som här är så blåa och härliga kändes kanske ganska gråa egentligen.
Det har varit ett förändrande, händelserikt, viktigt och tungt år. Jag vet inte hur jag har klarat allting men jag har gjort det och jag är så stolt. Jag är så tacksam för de människor som jag haft med mig på vägen, som kommit in i mitt liv precis när de behövdes, som om det var förbestämt. Det har även hänt så mycket bra saker. Viktiga händelser. Roliga minnen. Jag har kommit nära människor vars personligheter jag alltid tidigare i mitt liv sökt i människor. Jag är lärt mig så mycket om mig själv och om andra, och jag är så olik den jag var när det här året började.
Jag är så lättad över att det här året är över, men jag kommer aldrig glömma det. Året 2018 handlar om att hela. Det handlar om att vara trygg. Leva och göra saker som känns rätt. Vistas med människor som tycker om en, stöder en och får det att kännas bra i hjärtat. Njuta av roliga händelser. Vara glad och bekymmerslös.
Jag har en del saker jag ska ta itu med nästa år. Det kommer hända flera roliga grejer som jag ser framemot och jag hoppas de kommande trehundrasextiofem dagarna innehåller mycket kul jag inte ens kan föreställa mig nu.
Hejdå tjugohundrasjutton och allt jag lämnar kvar i det året. Nu välkomnar jag tjugohundraarton med allt gott jag tar med mig dit. och ja, man måste verkligen dö några gånger innan man kan leva.
Tre saker jag tycker om
Det finns tre saker jag tycker väldigt mycket om: Att åka snowboard, gå på festival och vistas i båtar. Har för några veckor sedan publicerat tre filmer innehållande dessa tre saker.
Ylläsfilmen som låg och dammade i datorn i tio månader. Oj oj vad jag saknar den där veckan i April!
Ruisrock part 72879. Känns verkligen som att allt material jag kom hem med därifrån har kommit till användning på olika sätt. Denna film var mest lite experimenterande med nya redigeringstekniker och knep. En annan video som legat och dammat hur många månader som helst. I mitten av juni var vi ett litet gäng ut och seglade. En av de soligaste dagarna under förra sommaren som jag minns det.
Årsvideo
Det här är femte året jag klipper ihop en egen årsvideo. Första (2012) finns dock inte på youtube.Det har blivit en tradition jag absolut inte får bryta. Jag försöker ändå hålla det till någonting jag gör för skojjs skull, för att det är så kul att se tillbaka sen, och för att det är lite skoj att se hur man utvecklas när det kommer till filmandet och klippandet.
Jag hade klippt färdigt årets video ganska tidigt, men tänkte visa den först nu efter att jag blivit klar med årsresume'n. I denna video ingår tre låtar, en för varje årstid. Många klipp är också inkluderade i andra videor på min kanal. Hade ovanligt mycket vintermaterial nu pga skidresorna osv vilket var skönt. Hösten var det dock lite sämre med. Slutresultatet speglar kanske inte riktigt precis vad jag hade tänkt, men det är ditåt. Känns ändå betydelsefullt att ha dessa videor.
Här finns årsvideorna för de andra åren
FARVÄL SEXTON - DET BÄSTA HAR INTE HÄNT ÄN
Det är tio dagar sedan jag sist skrev nånting här. Dagarna sedan dess har varit precis som det här året - en riktig omtumlande jäkla berg- och dahlbana. Jag har skrivit så många ord om det här året. Analyserat. Jag har samlat ihop alla bilder, organiserat dem i mappar enligt månaderna. Jag har listat musiken som präglat hela året. Jag har skrivit om människorna jag har träffat. Jag har klippt färdigt min traditionella årsvideo.
Det ni får nu, 31 December 2016, är en kort version av min video. Den som var ämnad för instagram och som jag la upp igår. Alla mina fullständiga resume'r och sammanfattningar kommer jag publicera efter nyår.
Mitt sista dygn av 2016 spenderades med några av de människor som jag också spenderat större delen av året med. Vi sov hos Jessica, pratade hela natten och nyårsbrunchade. Det jag ska göra precis NU är att dra på mina nya Dr Martens och festa in det nya året riktigt ordentligt, med precis samma människor. Förra nyåret var rätt bra, och det här kan bli ännu bättre.
Som alltid känns det lite vemodigt att ta farväl av ett år. Det här året har det verkligen varit fullt ös. Det har hänt så fruktansvärt mycket så man skulle kunna skriva en bok. På samma gång som vi haft så kul och upplevt så mycket och träffat så många roliga människor och utvecklats massor så har 2016 också innehållit mycket skit, och inte bara globalt sett. Det är allt dåligt vi tar farväl av ikväll och välkomnar ett nytt oanvänt år som förhoppningsvis kommer innehålla en massa häftigt som vi inte ens skulle kunna föreställa oss nu. Kanske även människor man inte skulle kunna föreställa sig att få träffa. Det är bara att hoppas på det bästa.
Tack för det här året då! Tjugohundrasjutton SKA bli ett år fyllt med glädje. Det är säkert!
AVSLUTAR HÄRMED 2017 MED NÅGRA FINA CITAT. HA DE' GOTT!
Håkan Hellström. 
Linnea Henriksson.
Timbuktu.
Världens bästa serie
Tänkte berätta lite mer om serien jag för någon dag sedan skrev att jag ägnat en del tid åt nu. Tillåt mig härmed presentera den bästa serien jag vet...
Nämligen:
Det här är alltså en norsk ungdomsserie vid namn "Skam" som hittils finns i (nästan) tre säsonger och handlar om ett gäng gymnasieungdomar i Oslo. Varje säsong fokuserar på en skild person. Jag gillar den här serien för den är väldigt trovärdig och relaterbar, och de tar upp väldigt bra saker. Tredje säsongen kommer t.ex fokusera mycket på psykisk hälsa har jag förstått. På Skam.P3.no släpps klipp varje vecka som sedan sätts ihop till ett avsnitt som kommer ut på fredagar. På samma gång (typ varje dag) publiceras också karaktärernas instagrambilder, sms-konversationer och chatter. Det är alltså väldigt lätt att leva sig in i allting. Allt går på norska men man lär sig förstå väldigt bra. Går verkligen runt och tänker på norska nuförtiden.
Jag snubblade över den här serien första gången i somras när Ellen hade skrivit om den (Tusen tack för tipset!) Då var vi på villan och jag såg igenom de två säsongerna som fanns hittils på en dag. Gick runt och tänkte på norska och blev alldeles besatt. Sedan glömde jag serien och hittade den igen nu för två veckor sen, passligt tills när tredje säsongen precis börjat. Har nu sett igenom 1an och 2an typ tre gånger till på två veckor. Båda de säsongerna är SÅ bra! och nu vill jag inte spoila nånting eftersom jag vet att flera av mina vänner inte hunnit till tredje ännu, men oj oj OJ OJ vad bra tredje säsongen är. Oh maj gaad. Nu har ju också mina kompisar börjat se på den här serien så då är det extrakul när man har nån att hypea den med! Men hemska saker vad veckorna går långsamt när man väntar på fredagens avsnitt..
Första säsongen handlade alltså om Eva och Jonas. Andra handlade om Noora och William. Tredje handlar om Isak och Even. Tredje säsongen kommer nog vara min favorit. Den är såå såå braa. och klippet som kom igår alltså.. Jag saknar ord. Skådespelarna är verkligen så bra, speciellt Henrik och Tarjei som spelar Isak och Even. Otrolig personkemi. Kan också tillägga att jag förut såg en del på Portkod som kom från Sverige, som alltså också är en ungdomsserie, men ärligt talat gillar jag 'Skam' ännu mer.
Om ni ännu inte sett den här serien är ni ena riktiga lyckostar som har allt framför er och då tycker jag ni ska börja se den på direkten. Alltså bara gör det! HÄÄR
Gifs från http://giphy.com/search/skam
Bilder från http://skam.p3.no, https://tv.nrk.no/serie/skam
Vad som hände i somras
Jag älskar sammanfattningar och resume'r. Hela året när jag filmar tänker jag bara på hur klippen ska göra sig i resume'rna. Förra året klippte jag sommarvideon i flera veckor tills jag blev nöjd. Iår har jag tänkt på det ganska mycket men inte kommit mig för att göra den, sen klippte jag den över en natt. Jag började fredagkväll och på morgonen var jag klar. Blev kanske inte bästa övergångarna osv men är ändå glad att den är gjord. Låten "Ayahuasca" av Veronica Maggio hör till den här sommaren.
Som ni säkert förstår spenderade vi mycket av sommaren på sjön, men ändå inte så mycket som det verkar. Det är bara det, att det oftast är då vi filmar. Har alltså mest film-material från Axels och mina båtturer. SÅHÄR såg det ut förra året.
FESTIVALVIDEO
Jag lovar, jag är snaart färdig med dessa ruisrock inlägg, bara liite kvar.
Här är en video där jag samlat ihop en massa klipp från gopron som vi tog under festivalhelgen. I videon är klipp från Chainsmokers konsert med på både dag 1 och 2 men det var nog bara andra dagen vi såg dem. Jag har också klippt en kort version av denna video men den kanske jag publicerar i ett senare skede om jag känner för det.