Fredagar i Noux
Kanske det bästa sättet att använda mina lediga fredagar på är att köra ut till Noux och vandra runt i svala sköna skogsluften. 
Exakt det gjorde jag för någon vecka sedan tillsammans med Alexandra. Jag har varit ganska mycket i Noux men alltid hittar man nya ställen att börja vandra ifrån. 
Vi gick ändå inte så långt den här gången, det kunde ha varit längre, men ändå fick vi den där sköna skogströttheten över oss efteråt som man gillar att leva i.
Till slut kaffe på en liten soldränkt bänk. 
Måste köra ut dit snart igen, eller kanske cykla.
Bästa kompisar och Borgå
Jo tjena, jag var en sväng till Borgå för nån fredag sedan. Efter min sånglektion i Tölö hämtade Henkka upp mig och så körde vi iväg mot Cecci som bor tillfälligt i Borgå en stund. En fredagskväll med mitt ursprungliga lilla kameragäng från Arcada, alltid lika ljuvligt. 
Vi tog oss direkt till höstmarknaden som ägde rum just då, och vandrade runt en sväng. 
Henkka hittade varma kläder. Den gråa tröjan passade perfekt åt honom. Jag fick värmeslag bara av att se på. 
Det blev köp! sen hittade vi stenar. Cecci ville ha alla fina mintgröna och lila.
Chunkyga mössor. Undrar om de använt exakt samma garn och mönster som mig. 50€ tog de för dessa.
Sen på jakt efter mat eller öl eller båda. Visade sig att Borgå inte har så massivt stort utbud hehe. 
Desto större utbud på mysiga hus och gator förstås. Kul att gå runt här tillsammans med Cecci som faktiskt är härifrån. 
Nå, till sist hittade vi ett mysigt ställe med passligt mörk belysning. Ingen riktig mat dock, men det fick duga med paj. 
Kändes så underbart att vara samlade alla tre ännu en gång, innan Cecci flyttar från Finland.
Ibland känns det som nån slags påhittad rosenskimrande dröm att vi faktiskt en gång i tiden delat vår vardag tillsammans, sett varandra nästa varje dag i skolan kontinuerligt, utan att behöva bestämma över WhatsApp och skicka och fundera med tidtabeller och scheman och program.
Man kanske inte riktigt märker eller fattar hur viktiga dom där vissa människorna i klassen är för en, förrän man slutar skolan och inser att några blivit en permanent del av en mitt i allt. Nuförtiden träffas vi oftast på helgen, och har nån av oss gått igenom en tung vecka så kan man stötta lite i efterhand, men förut träffades vi mitt i allt som hände. Tidiga morgnar, energiska luncher, sega eftermiddagar, trötta nattinspelningar osv. Allt tillsammans. Hade levt om alla de åren om jag fick. Men sen igen. Vänskapen betyder mycket mera nu när den lever utan sammanhanget som först förde ihop oss, och chatten går varm trots att ingen av oss delar en vardag mera. Det betyder kanske allt.
Nåväl. På sejnon hoppade vi i bilen och körde in till Helsingfors igen efter en riktigt wholesome kväll.