Körsbärsblommiga maj
Jag fotograferar faktiskt en hel del. Porträtt och sådant. Mestadels är det bara vardagsbilderna som slipper hit, trots att detta ändå är en fotoblogg och jag helst skulle ha den mer nischad och mindre...personlig? Brukar känna att jag inte har så mycket att skriva i anslutning med bilder som dessa, men nu har jag svamlat dit nånting så nu får ni se lite porträtt iallafall. 
Jag hann bara komma innanför dörren i onsdags, duscha och lägga mig i kökssoffan i bara badrock när Cecilia och jag insåg att vi inte skulle hinna se körsbärsblommorna om vi väntade mera, och att vi var tvugna att åka dit, direkt. Så jag klädde på mig igen, packade kameraväskan, svalde ner värkmedicin, allergimedicin och dagens andra antibiotika innan jag gick ut genom dörren. Åkte fler metrostopp än jag någonsin gör, böt till buss och promenerade sista biten. När jag kom fram satt Cecci under ett träd och väntade.
Kändes som att vi var i Nangijala, eller typ mumindalen. Så ljuvligt. Och flyktigt. När man vet att blommorna snart faller. Det är som Maj är, som far förbi så fort men är en så fin månad. Sommaren står för dörren, allt det bästa är framför en och man står precis på tröskeln. Till en ny sommar och till en ny ålder. 
Slutar aldrig fascineras över hur en människa som Cecci kan vara så mjuk, snäll, humoristisk, bra OCH vara så vacker samt bli så bra på bild. Så naturlig. Det fina innanför lyser genom. Älskar att få dela födelsedagsvecka, nästan födelsedag, med henne. Det känns så värdigt och fint. Den här fotograferingen inledde den födelsedagsveckan lite. Födelsedagsbilderna. 
´Det var ju egentligen massvis med människor i den här parken som, liksom vi, fotograferade varandra och sig själva. Med de rätta vinklarna och rätta precisionen ser det på dessa bilder ut som att vi nästan var ensamma. När vi var där kom jag att tänka på hur jag, som lite yngre, alltid så gärna ville till Stockholm och fota i Kungsträdgården vid den här tiden men att det aldrig blev av. Kan anse det lite avklarat nu. 
Tycker så om att ta porträtt av någon i en färgglad miljö. Värre är det med att själv bli fotad. Är i vanliga fall så medveten om tekniken, vinklarna, inställningarna att jag har svårt att slappna av och anta rollen framför kameran. Med Cecci är det förstås annat eftersom jag litar på henne när det kommer till fotandet, då kan jag lämna det till henne. Medveten om att hon har öga för det och att jag inte behöver eller ska dirigera. Det är någonting som verkligen är skönt att fota tillsammans med andra fotografer. Man pratar lite samma språk, utan att behöva säga någonting. Man tänker ganska liknande och har ganska samma visioner. 
Ändå kan jag inte slappna av. Den största boven i det är mitt hår. Kan inte släppa tanken om hur håret ser ut en sekund eftersom jag överlag alltid är missnöjd med hur det är på många bilder i efterhand. Och för att håret alltid visar sig från sin allra värsta sida när jag ska fotas. Förstår inte vad grejen är. Vet inte heller om det oftast gäller när jag har längre år. Minns inte hur det var när jag hade kort. Förra sommaren hade jag ganska långt hår vid ett skede, typ som jag har nu, samtidigt var jag med Anna och tog lite porträtt vilket slutade med att jag klippte nästan 20 cm av håret dagen efter. Borde jag göra det igen nu? har funderat sen oktober typ. Please help.
När vi hade tagit en massa foton, frös jättemycket och jag kände att jag behövde lägga mig ner (jag var ju rätt sjuk egentligen här) så for vi hemåt igen. Nöjda med vårt lilla äventyr och trevliga majbilder. Vinkade av Cecci när hon steg av metron och sedan for jag hem och lade mig under täcket. 
Den här parken heter alltså Kasbergets körsbärspark och ligger HÄR. Om man åker från järnvägstorget kan man ta metron till Hertonäs, fortsätta med buss 80/82 och sen gå sista biten. Tar ungefär 30-45 minuter. Vet inte hur länge till det blommar där, när vi fotade föll i alla fall blad nu som då runtomkring oss, så det kan hända att man borde skynda sig.
Hela livet blev en helg
Försöker införa mera ordentligt fotande i vardagslivet och har tagit lite kort de senaste dygnen. Inte bara flyktiga telefonbilder. Det är vardagen i allmänhet jag tänker tillbaka till när jag minns perioder i mitt liv och då är det najs om den finns fotograferad också. 
En fredagseftermiddag som inte alls kändes som en fredagseftermiddag. Efter två dagar fest som var Valborg och 1 maj är man ganska beredd på vanlig vardag, men icke för då kom en ny helg mot oss. Istället för att söla ner sig under täcket ville jag ta tag i grejer och GÖRA.
Jag tvättade många tvättar, redde upp överallt, tvättade hela badrummet, bäddade, vek ihop allt som hängde på tork och redde upp skrubben som borde städas en gång i veckan helst. På samma gång lagade Lars min favoritmat, diskade bort en hel massa och dammsugade överallt. Tycker om när vi bestämmer oss för att NU STÄDAR VI och sen jobbar man som ett team och delar upp saker enligt vad man tycker mest om att göra.
Jag tycker om att plocka med smågrejer så därför är tvätt, uppredning, torkning och sånt plock avslappnande medan jag blir superstressad av dammsugning. Verkligen allt med det. Ljudet av det, att dra sladden över allt, att flytta på saker och möbler nej. Blir alldeles svettig när jag tänker på det. Att däremot tvätta ett badrum tycker jag är tillfredsställande. Och att hänga tvätt. Det är så skönt. 
När vi sen åt, båda med en ganska matt känsla, så började det dingla ner enorma snöflingor där ute. Heeelt rimligt.
Sen blev det kväll och vi somnade på varandra i soffan till en film.
Och vaknade upp ganska tidigt nästa morgon. Lars stack iväg på en frukost och jag pynjade på med mitt eget hemma. Lyssnade på en podcast i högtalaren, lade upp stundetmössorna på hyllan igen, målade lite och bara hade egentid. Gick runt i tofflor. 
Målade en stund och sen kom han tillbaka och vi... ja vad gjorde vi? minns inte ens. Hela helgen var en sån dimma av slöhet ändå. Eller förkylning. Vi satt troligen och skrev på varsitt dokument skulle jag gissa. Målade lite mera och lyssnade på mera podd. Kanske att detta var den sista tomma helgen innan en period av fullspäckade helger börjar och fortsätter in i oändligheten? 
Lördagseftermiddagen. Och en person som var bjuden på fest. Person som var för trött för fest. Person som inte for på fest. Och tur var väl det. För är dundersjuk idag (måndag) iallafall. 
Söndagsmorgonen innehöll lite mera. Jag fick ett presentkort förra året av en vän till brunchstället "Sandro". Kortet gick ut 5 maj så vi förbrukade det nu 5 maj. Frukost med utsikt till domkyrkan är inte fel. 
 |
 |
En klassisk brunch var det ju ej. "Sandro serves a North African-Middle Eastern inspired fresh menu rich in flavors" står det på hemsidan. Och många olika smaker fanns det verkligen. Inte ofta man äter sallad och varm mat och efterätt som första grej på dagen men gott var det. Vi kände efteråt att en gång dit räckte för oss. Det var nog bra och gott och najs allting men kanske ändå inte någonting jag skulle känna sug efter. Förövrigt jättetrevligt ställe och bra feelis. 
För två som inte brukar äta så mycket frukost och ofta ganska sen lunch så var det här en liten chock för våra kroppar och när vi gick därifrån hade vi nog ganska sjukt i magen, som ett tryck under bröstet när man ätit alldeles för mycket. Så med matkoma gick vi runt en stund i butiker och kikade på fina saker. Exempelvis Marimmekko, där inne var det sommar! 
Vi kom fram till att vissa plagg utstrålade en "luggi i skåpe på villan i tjugo år" vibe. Vilket inte alls behöver vara något dåligt. Den röda klänningen där påminner t.ex om mammas villa-pyjamas, och när jag ser på den tänker jag på solsken och morgonkaffe på bryggan. Bra vibes det ju.
Sen orkade vi verkligen inte gå i en enda butik till och ville hellre vila på maten så vi promenerade hemåt. 
Hem kom vi, till en lägenhet som badade i sol. 
Åhh så härligt <3
Älskar min lilla soliga målarhörna. När man sitter där på eftermiddagen är det så varmt så man knappt kan ha kläder på sig. 
Men ja. Vi vilade på maten. Andades djupt och ojade oss. Åt ingenting förrän på kvällen. 
Jag plockade fram sommarkläder och böt varje timme. Ingenting var tillräckligt svalt. Härlig känsla. Påminde mig om i somras när vi flyttade in. 
Jaa...lilla stora frillan, vad ska vi göra med dig? 
Målade och testade lite och kom fram till att min header var alldeles för ouppdaterad. Så vips hade jag en ny. En imperfekt och lite slarvigt skriven men ändå personlig och genuin header. Som är tagen på stället där nästan alla inlägg här skrivs. 
Sen rörde sig solen mer och mer till vänster och jag tände min lilla lampa och vips var det kväll och sen tog den helgen slut. En helg som på sätt och vis fortsätter idag och imorgon. Hela livet är som en helg just nu lite.
Minnen av aprilhimlen
Tog några porträtt en dag i eftermiddagssolen
rörde sig mer och mer till andra rummet för varje minut
Fick skynda. Flytta stativet. Ändra fokus och ljusinställningar.
Jag var i skolan idag
Påtade lite på vår film och exporterade slutligen
Så skönt, nån gång måste man bara bestämma sig
Bestämma att det är klart
Exporterar också en film nu, hemma
Lars ville att vi skulle vara uppe länge ikväll
Vi får sova imorgon och det finns saker att göra
Saker att skriva
Han skriver formler, siffror, analyser, långa texter
sida efter sida efter sida efter sida
Jag skriver dialog, repliker, karaktärsskildring,
Beskriver miljöer i detalj och karaktärers känslotillstånd, bakgrund
Ibland byter jag dokument och skriver lite eget
Hur saker är och känns
Sen tittar jag till projektet i premiere igen
32 minuter kvar 
Imorgon möter vi en ny vapp
Inte lika beredd som förra året
Förra våren var så tom och lugn
nu är det så mycket annat
högtider flyger förbi och man hinner knappt med
snart blir det lugnare igen
Säger jag medan jag försöker få ihop sommaren
alla helger bokade
kalendern för full
det är inte så det ska vara ändå
sommaren ska vara tom och fri och oförutsägbar
antingen är det omöjligt
eller så måste man försöka medvetet
tacka nej och bestämma sig för att det ska vara tomt
svårt
-Jo jag vill delta, nej jag kan int.
bara planera in bad villa skogsturer hav natur båtturer
bilturer
Lyssnar på Linnea Henriksson
Mitt rum i ditt hjärta
Flyttade mitt skrivbord någon kvadratmeter idag
Vill sitta nära intill fönstret
Thomas Stenström har bra vår-låtar
Minns tillbaka till högstadiet
Övergången
Går barbent nu
gjort det i en vecka
ibland lite för kallt
byter mellan vårjackor
då man har så många vårjackor
packar ihop halva min garderob i tygpåsar
känns som en lättnad
en klädhög börjar inne i skåpet
fortsätter ner på golvet som en rutschkana
bredvid sängens fotända
mina fötter landar på den högen varje morgon
Kamera käy!
Efter en vecka borta kom vi tillbaka till Helsingfors lördag-kväll och tidig söndag morgon kastades jag direkt in i inspelningsperioden som kommer vara min verklighet nu i en månad. Började denna period med att assistera en dokumentärproduktion innehållande fiktiva scener som C-foto, klappa och stillfotograf. De fiktiva scenerna har vi filmat de senaste dagarna och ikväll var det i paket.
Inspelningarna har ägt rum i en stor kall hall i Sörnäs - närmare bestämt "Kattilahalli". Verkligen bra ställe att filma på med mycket utrymme, högt till tak och rustik känsla. Golvet där förstörde tre byx-knän på tre dagar för mig. Måste verkligen köpa arbetsbyxor så snabbt jag hittar ett par bra eftersom dessa inspelningar innebär så mycket byggande och hasande på knän när man justerar stativ, bygger räls osv.
I den här produktionen har jag alltså varit C-Foto - hjälpt fotografen, byggt upp kameran, flyttat stativ och kamera mellan olika bilder, bytt objektiv mm.
Jag har skött klappan - innebörden av det säger sig självt ganska klart.
Jag har agerat stillbildsfotograf - det här är någonting jag ofta gör i mån av möjlighet beroende på hur mycket tid mina huvudsakliga roll tar men ofta finns ändå stillbildsrollen inskriven så då finns ändå tid för det. Har alltså fotat en massa behind-the-scenes-bilder men också filmat lite under produktionens gång. Sådant som är roligt att ha! Önskar jag kunde visa bilderna där skådespelarna är med och som föreställer det vi filmade men vill inte avslöja någonting förrän filmen är ute!
Nedan är två bilder på regissören för den här filmen - Olli. En lika glad, peppande och konstruktiv regissör hittar man inte i första taget! Den här branschen är ju lite tuff och hård så mera pepp mera uppmuntran mera Olli är precis vad den behöver tror jag!
Till min stora glädje fick jag jobba med flera nära vänner i den här produktionen. Det är det bästa, när det känns som att man är med alla sina kompisar och gör någonting häftigt tillsammans. När man kommer till inspelningsplatsen på morgonen och får en kram. När man har någon att skämta med hela tiden mellan tagningarna.
Ikväll packade vi ihop all utrustning och så var den produktionen färdig. Imorgon kommer jag ha en behövlig ledig dag med endast en repetition med skådespelarna till vår egna film på eftermiddagen. Då ska jag andas lite. Efter morgondagen har jag sedan fem dagar inspelning igen med två nya filmer. Det blir roligt, men oj vad man älskar att sova under dessa perioder. De kommande filmerna handlar också om assistentuppdrag för min del, sen om några veckor är det dags för mig, min regissör, vår producent samt ljudansvarige att ta oss an vår alldeles egna film som vi planerat sedan årsskiftet. Det blir spännande, och skrämmande, och nervigt, och lärorikt, och så. himla. kul.
Filmskapande. Finns mycket att säga om det. Det är så annorlunda än vad jag förväntade mig. Handlar om så mycket andra saker än vad man trodde. Är så mycket mer svårt, skrämmande, nervöst, påfrestande, känslosamt, tröttande, givande och spännande. Speciellt alla känslor hade jag inte väntat mig. Oron, beslutsångesten, lättnaden, frustrationen, ilskan, glädjen, skratten, stoltheten, tröttheten, gemenskapen, rädslan, lyckan.
Det är så svårt att göra film. Det är så stort. Det suger själen ur en. Men det fyller en också. Ibland, oftast, är det som att alla mina celler består av film och att hela min värld bara snurrar kring det, det finns inte rum för någonting annat. Tjugofyra timmar om dygnet handlar om film. Jag har svårt att skilja på jobb, skola, fritid när allt handlar om samma grej. Vad är work-life balance ens?
Oj vad jag började svamla iväg nu. Hm. Hur sammanfattar man detta då? 1. Första filmen är färdigfilmad och det var kul. 2. Filmbranschen behöver peppande och snälla regissörer. 3. Det är kul att jobba med nära vänner. 4. Filmskapande är krävande och mäktigt och fyller mitt liv till brädden.
Ljus färg och helgens planer
Hej. Här är lite bilder jag tagit om kvällarna de senaste veckorna. När man inte hinner fotografera i dagsljus så är det verkligen roligt att leka med annat ljus i stället. Nattfotografering har jag verkligen blivit bättre kompis med. Finns en helt annan dramatik och känsla i det.
|
|
|
Hej på dig Monstera.
Blivit så inspirerad på siståne av starka färger och färglatt trots att bilderna här i allmänhet är ganska mörka och murriga. Mönster och färger och strukturer och allt sånt gillar jag. Mycket kopplat till kläder men också arkitektur, fasader och bilar, allt man på något vis kan leka med i bilder. Älskar exempelvis det blåa fönstret nedan som lyser upp hela trottoaren nedanför. Förut var det ju mest outfitbilder och porträtt som gällde, vilket jag ännu älskar, men den här arkitektur-fotograferingen har jag fastnat för så. Har alltid med kameran över axeln på alla promenader.
Idag har det varit så soligt och fint i Helsingfors. Det enda jag hade med mig ut var en telefon på 2% med hundra bildmöjligheter som aldrig blev av. Ibland kanske det helt enkelt bara är meningen att man ska uppskatta vädret med egna ögon. Har annars varit ledig hela dagen. Så fruktansvärt bra tajming efter studieevenemanget vi var på i tisdags. Varit lite tröttis kan man lugnt konstatera. Suttit här på samma ställe nu i timmar, svarat på mail och lyssnat på ABBA, ABBA och ABBA. Snart faller Lasses öron av. Han sitter några meter ifrån och skriver skriver skriver. Sida upp och sida ner. Med jämna mellanrum kommer han och hämtar kramar av mig. Jag ställer gladeligen upp.
Jag längtar så mycket till helgen faktiskt. Helgen börjar imorgon bitti med en fotografering, sen skriva lite sen gå på födisfest sen sova sen vakna sen promenera sen packa sen gå på födisfest nummer två sen vidare till icke födisfest nummer tre sen sova sen vakna sen stiga på tåget och skriva vad som helst i sju timmar. Vill få in min skrivrutin igen och söndag blir bra början. Häjjj
Distraktion, att öppna ögonen och stjäla bilder av sig själv
Måndag och ny vecka. Börjar inte den med världens energi och driv direkt. Mycket på gång. Det var skönt att vara i skolan igen (förövrigt väldigt tacksam för att jag kan känna så, det är faktiskt ingen självklarhet!) Hänga och skoja med sina kompisar. Den bästa distraktionen och botemedlet för stress, oro och sån skit är nog humor. Iallafall för mig. Jag behöver skojas med för att råddas bort från orosmolnen. Inser också att när man kör fast är det viktigaste att bara fortsätta. Stiga upp ur sängen och fara iväg ut fast man verkligen inte känner för nånting. Som den där Hellström sjunger - fortsätt!
På tal om Hellström och musik! Det finns ett band som Lasse och jag lyssnat på hela vår tid tillsammans. Jag har tyckt om det men sällan lyssnat på det när jag varit själv, men nu har det nog hänt nånting. Jag tror jag har fattat grejen med det. Odesza heter de och gör EDM musik. Och jag är heeelt besatt. Vi har lyssnat på dem i tjugo månader och jag faller för dem nu?? Fruktansvärt trög man är ändå.
Jag går i takt med Meridian och det känns som att jag är i en annan värld. Vem trodde jag skulle kunna öppna mig för något sånt? EDM musik liksom! Fastnade nog så hårt i det melankoliska svenska musikträsket (inget ont mot det träsket, var riktigt behagligt där också) och kom mig inte upp på många många år, men så kom någon och drog upp mig. Bra exempel på hur den där killen verkligen öppnat mina ögon, gjort mig mer öppen för nya saker. Inte så rädd.
Jag gick igenom min gamla hårddisk tidigare idag. Det kan vara roligt ibland men också tufft. Det finns mycket historia gömt i de hundratal mappar som flyter omkring där. Jag hittade bland annat dessa. Jag tog dem hösten 2016. En så märklig tid förresten. Kan läsa av känslor och vibbar i mitt ansikte här. Men jag gillar dessa bilder. Jag gillar de tidiga höstkvällarna i Kvevlax. Jag älskar färgerna, dimman och mitt hår. Å andra sidan känns det som att jag har stulit någon annans bilder nu. Som att jag inte känner personen som tog dem, fast det var jag själv. De är ju ändå tagna i ett annat liv så det ligger kanske någonting i det. Det är en annan person som tagit bilderna. Känns häftigt.
Den här veckan ska jag ta itu med en hel del saker. Ska bland annat också filma en dokumentär. Och fixa och plocka färdigt här hemma. Det är ständig ommöblering på gång. Två rastlösa individer under samma tak behöver ombyte.
Natinatt! Hoppas ni får en lugn och skön vecka och att människor är snälla med er!
En liten liten resa
I fredags var vi lediga och bestämde oss för att ta vara på dagen och fara en sväng till Tallinn. 
På morgonen lämnade vi Helsingfors och steg på båten. Kändes som att vi just hade farit med Viking Line. Ändå bara tre veckor sedan. Men det var en helt annan resa det.
Vi kom fram till ett molnigt Tallinn efter några timmar. Gick in till gamla stan och strosade runt där. Jag köpte en porslinskanna.
Vädret växlade väldigt mycket. Ibland var det sol. Sen plötsligt kom en regnskur från ingenstans. Man fick gå med paraplyet redo i handen. Redo att fälla ut det.
Och mitt resesällskap, som utgör ganska stor del av bilderna i detta inlägg, fick ta av sig jackan hundra gånger och lägga på den hundra gånger till.
Samma morgon vaknade jag och tänkte - idag orkar jag inte med någon tung kamera. Sedan sa Lars - Ska int du vlågg ida? och jag blev direkt övertygad. Så kameran fick hänga med. Jag filmade hela dagen men fotograferade också. Är just nu väldigt inspirerad till att fotografera och leka med ljus, linjer och arkitektur.
Vi gick upp för någon brant trappa och sedan någon brant backe innan vi kom till några fler häftiga byggnader.
Så kom vi upp till denna fina utsikt. Konstaterade att gamla stan i Tallinn känns mer "riktig" än typ i Stockholm eftersom den inte är så polerad och fixad. Det fanns inte lika mycket butiker, och ganska få med souvenirer. Det ser verkligen gammalt, på vissa ställen slitet ut. Vet inte om det ligger något i det men vi reflekterade över det. Det var en cool känsla med hela stället, skulle gärna spela in en kortfilm här.
När vi hade varit in i en butik med tavlor som föreställde gamla stan i Tallinn så började jag fota med intentionen att senare måla av mina egna bilder. Det blev direkt lite roligare att fota. Känns som att jag idag behöver ha en baktanke med mitt fotograferande för att det ska kännas intressant, något som motiverar. Vill inte knäppa utan att tänka.
Sedan efter några timmar började vi bege oss mot hamnen igen. Vi inhandlade en hel del att fylla på spritförvaringen med. Alltid skönt att ha hemma så man kan blanda drinkar och inte behöver stressa när man ska på förfest till exempel.
Att sen cykla hem med allting i spöregn var kanske inte vår mest genomtänkta plan. Det krävde fokus, nerver, hjärtklappning och gråt, men det blev en rolig historia av det till slut. Och det är alltid huvudsaken.
En bild i timmen
8:00. Telefonalarmet har ringt för en halvtimme sedan, jag stiger upp 7:50 och killen ligger kvar en stund. Är svintrött för har googlat 9/11 för länge kvällen innan, och tänkt på det. Han hjälper mig genom att fixa frukost när jag står i duschen.
9:00 Är på väg till skolan. En man som beter sig konstigt sitter några meter ifrån (obs inte han på bilden) så jag hoppar av och stiger på en annan spårvagn. Det är första gången jag far med spårvagn på några dagar. Det borde kännas skönt att inte behöva cykla en gång, men det känns som en dålig morgon.
10:00. Morgonen fortskrider och blir med ens bättre när jag hänger med glada människor i skolan, Cecci exempelvis. En väldigt bra vän. Den här dagen har vi bara "Visuellt berättande" och pratar om konst. En väldigt bra kurs. Här har vi en femtonminuters paus.
11:00. Vi delas in i par och ska söka fram information om finska konstnärer som sysslat med någon konstform vi pratat om tidigare på förmiddagen. Exempelvis rokoko, modernism, impressionism etc. Att lära sig om olika konstformer och hur det utvecklats känns intressant och någonting man kan ta hjälp av i sitt fotograferande. Det hjälper en förstå sig på ljus, komposition, färg, rörelse och andra komponenter på ett annat sätt. Jag och Kenneth väljer realism och skriver om Adolf von Becker.
12:00 Innan lektionen börjar igen hinner vi också äta lite. Det här kanske nog är den tråkigaste bilden i hela inlägget. När man sitter mitt i en matsal känns det ändå lite onaturligt att fotografera sin skolmat så vågade inte krångla till det mer.
13:00 Alla håller presentationer om konstnärerna de sökt information om. Vi analyserar målningar. Pratar om ljuset, färgerna, tiden, allt. Vi är i samma rum där man också ofta spelar in olika saker för olika produktioner.
14:00 Slutar lite tidigare än tänkt och beger mig iväg till Jenna. Jag bär på tung kamerautrustning, dator och massa annat blandat i en otymplig och jobbig väska. Lovar mig själv att aldrig använda den väskan igen, och ångrar att jag tog med fler objektiv än behövligt.
15:00 Kommer fram och hänger med Jenna & Agnes. Pratar om bröllopet och Jenna lagar mat.
16:00 Jag går igenom Jennas böcker och lånar en tygkasse full. Brukar låna av Jenna nu som då. Finns bra utbud hos henne. Försöker få mig själv att läsa mer. Behöver det för att skriva bättre - säger jag.
17:00 Vi äter. Efter en stund ansluter sig också Malin.
18:00. Resten av flickorna ringer på dörren och kommer in. Jag ska fota lite nya bilder åt dem. Medan de fixar kläder och smink hänger jag med Agnes, hittar lite fler böcker, testfotar och hänger.
19:00 Vi börjar med att ta några porträtt med polaroidkameran och sedan tar jag över. Ljuset förflyttar sig snabbt så vi får skynda oss. Ta porträtt på rullande band. Och gruppbilder.
19:30 Kameran smattrar när jag tar gruppbilderna. Agnes börjar bli uttråkad och vill vara med igen. Då får man skynda sig. Det här är sista bilden jag tog. Då fick vi bara bestämma oss för att vi var klara.
20:00 Medan vi tog de sista porträtten hade Jenna och Agnes sprungit till butiken efter glass och kex och sånt så vi slog oss ner där inne, diskuterade och hängde. Det var en mysig kväll.
21:00 Vi sa hejdå och började bege oss, när vi kommit ner för trappan hörde vi någon ropa att vi glömde vinka, så då sprang vi upp tillbaka för att vinka åt Agnes, sen for vi på nytt. Tog metron hem. Till slut var vi bara två kvar på väg åt samma håll. Sista biten gick jag ensam, med min jäkla väska.
22:00 Kommer hem till någon som har lagat god mat och väntat på mig hela dagen. Vi pratar genom dagen och funderar kring morgondagen.
23:00 Jag är helt slut och lägger mig i sängen ganska fort. Vi fixar allt inför morgondagen. Den lediga dagen då vi for till Tallin. Efter en stund lägger vi oss i sängen och somnar inom en stund.
Det var den torsdagen det. Borde köra på det här konceptet oftare. Det är en bra övning att tvinga sig själv fotografera vardagliga stunder när man annars inte hade orkat. En bra utmaning att försöka hitta intressanta foton i vardagen. Enda problemet med klumpig och tung kamera i kombination med det här konceptet är att det inte blir så spontant. Märker att jag visualiserar och planerar bilderna på förhand. I en annan verklighet när min vardag ser annorlunda ut, då är det också väldigt värdefullt och roligt att gå igenom sånt här.
Valvaka och porträtt
Det är inte ofta jag går ut med kameran och kommer hem med bilder på mig själv längre. Oftast fotar jag åt andra människor. Jobbar bakom. Är ganska nöjd med det också. Men någon gång ibland kan det hända sig att jag går ut på promenad med Lasse, och så knäpper han några foton åt mig. Sällan, men någon gång kanske jag till och med har en genomtänkt outfit samtidigt som denna fotosession sker.
|
|
|
Vi har haft den lugnaste och skönaste helgen på månader. Med det bakom mig går jag in i en ny vecka. En ny fin septembervecka. De har lovat regn och jag hoppas det stämmer. Låter mysigt. Önskar att veckan blir fylld av produktivitet, kreativitet och inspiration. Hoppas ticka av några punkter på att göra-listan. Små saker som hänger ovan en som mörka moln, som man viftar bort många gånger innan man tar sig tid för dem.
Bäddade ner oss och flyttade teven framför sängen för några timmar sen. Bytte ut dansk politik till svensk för en liten stund för att hänga med den svenska valvakan. När man följer så många svenskar på sociala medier som skriver om politiken känns det bra att hänga med på riktigt och förstå. Men nu börjar ögonen bli riktigt trötta. Imorgon ser vi nog på Borgen igen.
Godnatt på er.
Septemberbröllop - när min kusin gifte sig
Förra helgen var vi på bröllop! och inte vilket bröllop som helst, det var nämligen den första av mina kusiner som gifte sig. Jenna & Johan. Tänkte visa lite bilder från dagen ur vårt perspektiv och en del bilder från bröllopet! Jag filmade dock mestadels så därför är vissa av dessa bilder skärmdumpar av filmerna. 
Dagen började alltså med att vi for till moster där en del andra släktingar var. Pappa knöt slipsar, mamma hällde upp champagne, någon kom ut ur duschen, någon sprang av och an och fixade saker. Ett riktigt festkaos med spänning i luften. Vi passade även på att ta lite foton på verandan. De regnade lite smått då. Men bara någon prick på näsan.
 |
|
Stili kar. 
Å mamma.
Och jag i klänningen som mamma hade på mitt dop. Typ samma halsband hade jag också. Lite stor var den till mig fast vi sydde in den, men trivsam. 
Vi for iväg till kyrkan. Axel var också med. 
När man ska i kyrkan måste man vara allvarlig. 
Mera slipsknytning, och en liten betraktande kusin. 
Mamma i mängden. 
Moster. 
Sen kom brudparet och Agnes in till kyrkan. Och det var så fint. Första synen på dem fick underläppen att darra. När man sen såg flera släktingar torka ögonen var det svårt att hålla igen. Höll Lasse i handen superhårt under hela vigseln. 
Spännande!
Sen gick de ut till tonerna av Harry Potter jingeln. 
Och efter några startförsök och skratt körde de iväg. Pratade om att detta var min favoritstund på hela dagen. Alla stod runt omkring och var så glada, alla skrattade så högt och klappade och hurrade så hjärtligt när de kom sig iväg. Stunder man förvarar långt inne. 
Vi kom till Åminne och tog ett första glas. Pappa stod för mingelmusiken. Jag stod och fotade en massa massa. Behövde påminna och viska åt mig själv ibland "du e int på jobb, kom ihåg att du e int på jobb, ta e longt" 
Sen kom brudparet och tog emot alla. 
Har ni sett vilka mysiga kramar. Fatta att ha alla man tycker om stå på kö för att krama en. Dröm.
Dålig feelis var det ju inte.
Ganska snart efter kring första rätten var det dags för några lekar ledda av toastisarna. 
Och så lite tal och sång från släktingar, vänner och här av Sannah. Hon sjöng också så fint. 
Kvällens fina och rörda brudpar. Bröllopstal är nog en så fin grej. Älskar det. 
Sen blev det dags för bröllopstårta. Axel och Linus var inte sena att ansluta sig till kön och skära kvällens största bitar. 
Fina Tintin och hennes kille där bakom, som också var våra bordsgrannar för kvällen. Tintin känner jag via typ fem olika saker.
Och så lite musiklekar. Bruparet mot moster och Tom. 
Efter en låååång väntan var det äntligen dags för vårt nummer. Jag sjöng en låt och sen uppträdde vi också med hela familjen. Det var skojj, men nervöst, men ändå tacklar jag scen-nervositeten så mycket bättre nu än förr vilket är så skönt. När jag kom ner till bordet igen hade jag flera glas innehållande typ sju olika sorter som jag hade väntat med. Visst, lite vin är ju bra för nervositeten, men kände att jag kunde kontrollera allting bättre - rösten framförallt - utan en massa rött och vitt och baileys och öl och...så vidare. 
Sen sade brudparet några välvalda ord och innan det var dags att dansa.
Och de dansade sin första dans till tonerna av Håkan Hellström. 
Sen dansade vi och hade det väldigt roligt. Sannah och jag steppade ett tag med våra klackskor på dansgolvet med varsin varm korv i handen och någon släkting kom upp från bordet och ville vara med, för vi såg - så härliga och obrydda ut.
Sedan festade vi vidare och jag slappnade äntligen av med kameran, med andra ord - lät den vila på bordet.
<3