En augustidag i Helsingfors
Kameran har jobbat rätt hårt i sommar. Vardags-fotograferandet börjar komma tillbaka. Har haft med den många vanliga vändor till stan och på kortare promenader. Tycker det är roligt att ta med den, fota lite spontant och kravlöst ibland. Dessa bilder exempelvis, tagna en helt vanlig blåsig sensommardag i Helsingfors.
En sån där vanlig dag i Helsingfors när vi far till stan med en liten inköpslista innehållande väldigt spridda saker. Första stoppet var i en vanlig affär för att fylla på lagret med lite roligare kryddor. Stod mellan hyllorna i många minuter innan vi hade bestämt oss.
Vidare till Marimekko. Kollade koppar som vi behöver och lakan som kunde passa med lakan vi har. Expediten menade att den större kaffekoppen visst är bättre än den mindre så man får "reilun kahvikupin" eller något liknande. Är inte så bra på att minnas på finska ännu. Vi köpte både och, men det var någon vecka innan. Nu var vi bara på spaningsrunda till MM.
Sen har vi tydligen varit till Clas Ohlson. Alltid dit. Känns som att det ständigt är någon sladd eller adapter-fundering som man behöver köpa. När vi hängde med min småkusin i Stockholm för någon vecka sedan sade hon att vi kommer se tillbaka på nutiden och tänka - vad sjukt att man ens höll på med sladdar förr. Att det kommer kännas helt absurt.
Påväg hem fotade jag främlingar längs gatorna som tog oss hem. Känner mig rätt blyg när det kommer till sådant ännu. Streetstyle-fotografering och liknande. Teleobjektiv hjälper ju en avsevärt med att kunna fota diskret. Tycker på samma gång att det är väldigt kul. Bränna av en massa foton och sen när man kommer hem se vad man fångat för människor på bild och undra vad de tänkte på, analysera deras stilar.
Någon annan som också fotade.
Vi uträttade de sista ärendena, som att köpa en ny whiskeyflaska att ha i skåpet, och så gick vi hemåt.
Eller bara en av oss gick. Svårt att cykla och fota på samma gång.
Backe upp och backe ner.
Våra trötta fötter närmade sig äntligen hemgatan.
Sensommarens favoritutstyrsel: Marimekko tröja och hängselklänning från Zaras barnavdelning. Kan vara två av årets bästa köp. Är möjligt att jag köpte tröjan i slutet av förra året men det kvittar. Och så höga martens som stått och dammat en del den senaste tiden. Såg charmen i dem på nytt och började använda.
Till slut låsa cykeln.
Hur många färger ser ni på den här bilden?
Och det var bilderna från den dagen.
Hejdå
Kortfilmsproduktion och skolstart
Det är ett tag sedan jag skrev någonting här. En motivation att publicera har lite bubblat under ytan. Idag gör jag det! har jag tänkt säkert tio dagar i rad. Skrivmotivationen är däremot ständigt närvarande, men att sätta ihop allting och skala ner det tar mycket tid - betänketid. Formatet blogginlägg känns plötsligt lite trångt. Jag söker en stil. Jag försöker ställa mig efter vad som passar i bloggen men det tankesättet tar livet av all innehållsrik text, allt intressant content. Så jag söker mig fram till någonting. Så länge får ni se lite bilder. Det här är ju trots allt en fotoblogg.
Jag har börjat skolan igen. Spenderar dagarna med att läsa om media, reklam, film, foto och mer. Jag var del av en kortfilmsproduktion i somras och där tog jag dessa bilder på Elin i badkaret mellan tagningarna. Filmteamet utgjordes av cirka 8 pers varav alla var utbildade eller studerande fotografer, till och med skådisarna i filmen.
Annars upplever jag årstiden och temperaturerna utomhus just nu väldigt förvirrande. Jag går en dag till skolan i långbyxor, skjorta och kappa medan jag ser längtande på människor i kortärmat på spårvagnen och ångrar mitt klädval. Nästa dag tar jag tunnare kläder. Det ena är lite för varmt det andra är lite för kallt. Jag tror ändå att jag är ganska färdig med sommaren eftersom jag inte krampaktigt håller tag i den i form av bara ben, som jag brukar.
Förövrigt känns det skönt och vara tillbaka i rutiner. Efter femhundra resor fram och tillbaka till Österbotten vill man mest bara vara hemma, i sitt eget hem. Det här känns också som en rätt lugn och skön höst. Mycket lugnare och behagligare än förra. Jag känner att jag har en skön nonchalans till saker som stressar. En bra utveckling. För ett år sedan låg fokuset i att hinna vara precis överallt hela tiden. Gå på evenemang jag inte ens hann med. Den stressen börjar lite tyna bort. Vill göra saker nu, har större lust att göra saker nu. Men förväntningarna, pressen är borta. Studielivs-hetsen är borta. Skolan känns också plötsligt roligare, intressantare, mer givande. Goood stuff!
Gamla vänner, studieplatser och en picnick
En solig kväll hoppade jag snabbt ur bilen, bytte den mot cykel och skyndade mig iväg till mötesplatsen där Jessica, Hanna och jag alltid träffades när vi cyklade till skolan under högstadietiden. Vi var samma människor nu också.
Vi for iväg till stan och mötte upp några. Hängde vid vattnet. Någon till vinkade från långt håll och anslöt sig. Allting kändes väldigt bekant och tryggt. Trots allt var vi fem människor som känt varandra i åtminståne 13 år.
Det blev så småningom lite kyligare. Någon tog fram en filt. Någon lånade en stickatröjja av någon annan. Det var ändå väldigt mysigt och vi ville dra ut på kvällen så länge vi kunde.
Pratade bland annat om skolor. Studieplatser. Av oss fem är jag den enda som börjat studera. Därför var det rätt aktuellt samtalsämne eftersom alla andra väntade på sina besked nu i år. Det är stor diversitet i gruppen. Alla siktar mot karriärer som inte alls liknar varandra. Det tycker jag är väldigt spännande. Vilken insikt och vilka perspektiv man kan få genom bara det. Är faktiskt väldigt stolt över alla. Vilka kloka, empatiska och fina människor alla blivit, och kommer bli.
Typ som Hanna! ahh, längtar tills vi befinner oss i samma stad även vintertid!
Här berättades nog någon rolig anekdot tror jag bestämt. Ida berättade även om sin dykning och vi lyssnade förundrat, frågade massa frågor, visualiserade, föreställde oss situationer. Någon annan berättade om sitt sommarjobb. Vad som känns bra, funkar bra, känns svårt. Vi funderade på lägenheter. Samboskap. Stöd i form av bostads-. Allt kring det.
Till slut blev det lite för kyligt att sitta där. Vi hade ändå haft ganska tunna kläder eftersom dagen hade varit varm. En efter den andra droppade av och till slut var det Jessica och jag kvar som cyklade. Sen kom jag hem, glad och nöjd. Packade ihop en kappsäck snabbt och steg på tåget nästa morgon för lite ärenden i Helsingfors.
Kasta smörgås, klättra på stenar och tupplura
Förra helgen levde vi villaliv deluxe och hann runda tre olika villor på tre dagar. När klockan var 13 på lördagen hade vi redan hunnit vakna upp på en villa, kört hem därifrån med båt, kört bil 2 timmar och sen mera båt till en annan. Det kändes produktivt. 
Vi umgicks med Lasses fammo och faffa ute i skärgården vilket var väldigt mysigt. Det var så fint där och jag älskade stället. Nu är jag ju också verkligen en villamänniska och trivs direkt jag kommer ut till en. Lasse roades av hur upprymd jag var där.
Den här dagen var det väldigt varmt och skönt. Vi gick på en liten rundtur runt ön och kikade.
Klev runt bland stenarna.
Vi gick ner till vattnet och lekte runt där. 
En fin människa. Som visade alla stora stenar han brukar klättra uppför och berättade historier från förr. 
Sen var det dags för smörgåskastning. 
Letade efter alla platta och släta stenar vi kunde hitta.
Han lärde mig sina tekniker och första gången i livet fick jag stenarna att studsa mer än en ynklig gång.
Sen satt jag och tittade på en stund. Doppade fötterna i vattnet som efter en stund kändes ljummet. Såg stenar som studsade 5 6 7 8 gånger.
"Stenplockaren Palm kan du kall mig!"
Sedan slutade vi kasta stenar och klättrade på dem istället.
Tröjan som hängt med i så många år. Den som jag köpte från Monki i Umeå när jag var där på fotiscup. Ett liv sedan man for på fotiscuper.
Efter vår lilla klättring tog batteriet slut i både kamera och telefon vilket var skönt. Vi plockade lite blåbär, åt god mat, läste tidningen och slockande sedan i samma säng efter maten. Sjöluften kan verkligen göra en så trött. Vi vaknade upp någon timme senare lite halvdåsiga och gick över till andra sidan ön.
En väldigt fin dag var det. En sån där som skimrar i minnet bland andra glömda.
Om San Francisco, Oskar Linnros och en störande typ
Vaknar av mig själv vid 6. Sover någon timme till och stiger sedan upp, drar på mig min hängselklänning och en polarn.o.pyret tröja under. Det är en skön outfit som jag går med hela tiden hemma nu. Lägger på solglasögon, slänger en tygpåse över axeln och sticker iväg på möte. Inte åkt spårvagn på ett tag, har inget kort och Inser att jag inte köpt någon biljett när vakter stiger på. Sitter med omänsklig hjärtklappning en stund men det löser sig.
Är ledig resten av dagen. Sitter på en bänk vid torget 40 meter från min dörr. Aldrig suttit här förut, men det är fint. En bit bakom där jag sitter står två byggmän och bankar på en byggställning. Ibland värmer solen skönt men mestadels blåser det kallt. Var femte minut åker någon spårvagn förbi. Jag funderar över hur många som hunnit passera medan jag suttit där. Läser ut min bok och efter det hinner jag bara sitta någon minut innan en försäljare kommer och stör mig och vill att jag ska byta elabonnemang som om det hängde på liv och död.
Pratar finska med killen i vad som måste vara mer än en halvtimme. Han frågar en massa frågor, uttalar Flora Wiströms namn på det finskaste sättet jag någonsin hört det och är trevlig på det där överdrivna försäljarsättet som alltid gör mig lika obekväm. Denna låt snurrar på repeat i mitt huvud medan han babblar ord jag inte kan greppa. Känner mig desperat och skriver på för att få honom att gå, det är lättare än att säga tvärt nej. Ringer sedan kundservice minuten han lämnat min soldränkta bänk. ”Moi, saanko puhua englantia? okay good. Can you please cancel my contract and delete my name and information? thank you very much”
Sedan känner jag att det där lugnet jag åstadkommit genom att stiga upp tidigt, vara på möte, cykla 5 km och läsa en halv bok i en park. Den känslan är som bortblåst. Jag är irriterad och går runt i pysselbutiker för att inte känslan ska förstoras och eskalera. Sätter mig på en betongtrappa på min gata och försöker bestämma mig för vad jag ska hitta på sen för att göra upp med mina förlorade 30 minutrar. Går till slut hem och dansar i sovrummet till bra musik. Lyssnar igenom allt som gruppen snook:s spotifysida rymmer. Skickar åt killen, "iallafall fick jag ju prata finska, det är skoj"
Inser att jag befann mig i San Francisco nu för tre år sedan. Lyssnar på låtar om staden resten av eftermiddagen, googlar jobb och lägenheter - där. Fyller några papper med den röda bron i akvarell. Känner en speciell känsla som jag sällan känner någon annan gång än när jag tänker på San Francisco. Blir alltid nu som då helt besatt av staden. Brukar fortsätta några dagar då jag verkligen inte kan sluta tänka på den. Dessa infall har kommit nu som då sen vi kom hem därifrån senast. En gång gjorde jag en 50-sidor lång powerpoint-presentation och lärde mig allt man kan lära sig om San Francisco på internet, för att försöka bota min längtan dit. Tror verkligen att jag lämnade mitt hjärta där.
Min pojkväns kompis skickar en bild till mig. Han har träffat Oskar Linnros i Stockholm. Det vill jag också, så himla mycket. Hade förvandlats till en 14-åring på fem sekunder, blivit helt stum och obenägen att säga allt jag skulle vilja säga åt den här otroliga kreatören om det hände, men ändå. Skrev en text för någon dag sedan där jag försökte lista likheter mellan mig själv och mitt niondeklass-jag, kom inte på så mycket annat än musik producerad av Oskar Linnros. Om jag inte tyckte att han var bäst i Sverige förut (men det gjorde jag nog) så gör jag det utan tvekan nu efter hans senaste skiva. Tycker han är en sån otrolig låtskrivare. Det är han och Adams-Ray. Alltid.
Att göra äventyr av tristess
Vaknade av mig själv en morgon och den första känslan jag kände var rastlöshet. Var uttråkad redan från morgonen och att redigera bilder på datorn hjälpte sannerligen inte.
Vad jag gör då är att jag messar kusin, packar en ryggsäck, roddar till hela rummet i jakt på min plåmbok, hoppar på en cykel och cyklar femton, från förr outforskade, kilometrar på två meter breda skogsvägar med trettio procent laddning i telefon. Hänger med Jenna och Agnes resten av kvällen.
Blir bjuden på mat när jag kommer fram. Sen äter vi glass och hänger på stranden. Det pulserar ännu i mina ben.
Går på lummiga vägar och plockar lite syrenblommor. En så ljuvlig försommargrej. Luktar så gott. Plockar hem en stor bukett och delar upp den i stora vaser som jag sen placerar på alla fönsterbräden jag hittar hemma.
Pratar om bröllop och familj och vad som är tyngst med få barn-processen, och allt sånt mysigt.
Sen far jag hem med min påse fylld av syren och är alldeles sådär härligt trött som man är när man verkligen gjort nånting fysiskt. Och det känns skönt.
Nu är våren kommen nu är våren kommen
Jag har haft en slags vision hela mörka kalla hemska vintern. En bild som jag haft i huvudet redan under tiden jag ännu inte visste om jag skulle hamna i Helsingfors, men hoppades på det, och jobbade för det.
Bilden har varit att välkomna våren med att sitta på trappan vid domkyrkan och äta sommarens första glass, se ut över senatstorget, blunda mot solen och känna
nu är våren kommen nu är våren kommen!
Jag var på ett möte på morgonen följt av en lektion i skolan, därefter satte jag mig på en spårvagn hem och kände att det var dags. Skickade åt sötnosin min att - idag är dagen då vi ska sitta på trappan och äta glass, kan vi ses där om femton? och så gjorde vi det.
Det var så varmt och somrigt ute, kunde knappt förstå det. Folk gick runt i t-shirt. Jag hade tryckt ner min kappa i tygpåsen för ett bra tag sedan och gick bara i hängselbyxor och långärmad. Skickade några bilder åt familjen och fick som svar en film på isen i älven som brytit lös hemhemma. Åh så jag längtar dit nu den här tiden. Vill gå på mina stigar, hoppa på mina stenar och välkomna våren i min älskade skog med ett vårskrik.
Där satt vi och duckade för måsar tills det var dags att gå vidare. Jag skulle på ett till möte och några timmar senare promenerade jag hem i solen som föll på alla byggnader. Möttes av människor på longboardar. Människor utan jackor. Människor med solglasögon.
April tjugohundraarton är en fin reflekterande hoppfull period.
2-års kalas
För någon helg sedan var vi, som jag redan nämnt, på två-års kalas. Agnes kalas. Vi fick som vanligt lite bråttom när vi skulle iväg och jag skrapade upp mitt knä på ett staket på vägen dit. Men när vi väl var där och började med att se på när Agnes öppnade presenter var det glömt.
Efter en stund åt vi mat och sedan tårta och en massa annat gott. Tog en rätt bra stund innan jag hade ätit upp min tårtbit pga var så mätt, men var ju så gott så kunde inte avstå heller.
Var också roligt att träffa lite släkt från Vasa..
Efter många timmar for vi sedan vidare för att träffa upp lite kompisar. Jag måste också tillägga att jag verkligen tycker barnkalas är så roliga och har nog haft för lite av sånt de senaste åren. Presenter innehållande leksaker, skattjakt och annat kul är ju så skoj.
Nu ska jag återgå till att fortsätta måla, bygga på min aprilspellista och sedan gå ut en sväng i finvädret.
Inflyttningsfest och aprilhimlen
Nu ska ni få en genomgång av min senaste fredag. Vad jag sysslat med.
Vi tar det från början.
Igårmorse befann jag mig på Soc&Kom för lite feedback. Efter det for jag hem en sväng, vilade mitt huvud horisontellt ett slag, böt jacka och begav mig för att gå på stan en stund. Hade tydligen på mig mitt snorallvarliga ansikte, men var solig i sinne trots det.
Dräglade lite över Marimekkos vårkläder. Tog lite dethärönskarjagmig-bilder och gick inte därifrån förrän jag hade rört och känt på hela sortimentet.
Kände mig väldigt vårig i min outfit. Denna dag var det även årlig premiär för min jeansjacka. I den har jag sett Håkan Hellström, varit genomblöt i otroligt översvämningsregn och cyklat i Sverige.. bland annat.
Efter att ha testat lite kläder köpte jag en glass och satte mig vid trappan nära Stockman och betraktade en himla massa människor strömma in dit. Satt och lyssnade på vårig Maggio-musik, lutade mig bakåt och blundande. Hade även på mig mina 10-minuter-sedan-köpta-solglasögon. Fint var det, fint som snus.
Messade lite.. "Nu har jag ätit upp den här glassen *bild* och är sysslolös, kom!"...och inom kort fick jag sällskap. Beredde oss på folkmassa och gick in till Stockman för att, en av oss - testa skjortor, den andra av oss - agera smakråd.
Sedan bar det av hemåt. Mamma och pappa fick via facetime se lite modevisning på inköpen vi hittat och påminde oss sedan om att vi skulle skynda oss för att hinna på fest. Märker att man är mycket mindre jäktad när man ska på något nu kvällstid när det är ljust ute så länge. Innan man hinner säga "fredagsmys" så är klockan 7. Här hade värken i mitt huvud förflyttat sig ner till halsen.
Till sist blev vi klara, om än lite sena. Skyndade oss efter lite drink-ingredienser och for sedan vidare. Förundrade mig över hur ljust och fint och vårigt och aprilligt det var ute. Så ljuvligt. Känner typ - vi gjorde det! vi tog oss igenom ännu en seg och gravsvart vinter! heej aprilhimlen!
"Snälla snälla ta bild på min outfit"
"Wihuuiuuiuuu"
"Okej nu e de bra! Okej okej! Int sådär många va!"
Sedan kom vi fram.
"Hääj!
Grattis!
Tack fö att vi fick kom!
Nee va mysit kök!
Va fin utsikt!
Nåmen häeej!
Å heej!
Hu ere?
Jo vi e liiti fökyld!"
Hängde i kök. Satt i min favoritfamn vid bordet. Drack färgglada drinkar. Hängde med sänggänget större delen av tiden och hade det väldigt behagligt och bra.
Tog en bild åt mamma.
"Släktträff!"
Så självklart och ljuvligt att efter så många år hänga tillsammans på samma fester.
Sedan for de flesta ut och dansa. Vi förkylda och trötta satte oss på en bar och sjöng lite kraxig karaoke. Kvällen avslutade vi med att sjunga Bohemian Rhapsody flerstämmigt med bakgrunds- och förgrundsdansare. Så tokigt och roligt och kul.
Om Smocka och min Helsingforskarta
Min skoldag har idag bestått av att turista i min egen stad, producera en kortfilm, njuta av vädret och gå många tusen steg tillsammans med Matilda. Rätt härligt faktiskt. Vi jobbar med Smocka för tillfället. Både folk från Arcada och Soc&kom alltså.
Har fått göra väldigt skojjiga och kreativa saker den här veckan. Producerat flera kort-filmer och jobbat runtomkring i Helsingfors - på spårvagnar, i parker, på gator, i trafiken. I början av veckan gjorde jag och Daniel en vox pop exempelvis. En annan dag gjorde vi en skämtvideo om Mark Zuckerberg. På smockas Instagram och Facebook kan ni se dem.
Vissa av platserna vi besökte idag eller korsade påväg till något annat har jag aldrig varit på förut. Vi diskuterade om Helsingforskartan inom oss som växer sig större hela tiden. Min syn på Helsingfors före jag flyttade hit (Mannerheimvägen, Alexandersgatan, Järnvägstorget, senatstorget, Arabia) i jämförelse med vad den är nu är inte på något sätt lika alls. Den där kartan är så mycket större, Helsingfors är så mycket större.
Resten av dagen har jag gått med ögonen halvöppna och varit väldigt hängig. Har även invigt vårskorna jag köpte i Helsingfors för ett år sedan. Har verkligen känt så mycket och tänkt så mycket i de skorna. Skönt att få ta på sig lite tunnare kläder nu. Har några vårjackor som hängt så ihärdigt och väntat på mig hela vintern. Äntligen får jag ta tag i dem.
Nu ska vi krypa under täcket och kolla någon mysig film. Imorgon är det äntligen fredag och fest. Får hoppas att febern och migränen som vi tampas med flugit sin kos då.