Körsbärsblommiga maj
Jag fotograferar faktiskt en hel del. Porträtt och sådant. Mestadels är det bara vardagsbilderna som slipper hit, trots att detta ändå är en fotoblogg och jag helst skulle ha den mer nischad och mindre...personlig? Brukar känna att jag inte har så mycket att skriva i anslutning med bilder som dessa, men nu har jag svamlat dit nånting så nu får ni se lite porträtt iallafall. 
Jag hann bara komma innanför dörren i onsdags, duscha och lägga mig i kökssoffan i bara badrock när Cecilia och jag insåg att vi inte skulle hinna se körsbärsblommorna om vi väntade mera, och att vi var tvugna att åka dit, direkt. Så jag klädde på mig igen, packade kameraväskan, svalde ner värkmedicin, allergimedicin och dagens andra antibiotika innan jag gick ut genom dörren. Åkte fler metrostopp än jag någonsin gör, böt till buss och promenerade sista biten. När jag kom fram satt Cecci under ett träd och väntade.
Kändes som att vi var i Nangijala, eller typ mumindalen. Så ljuvligt. Och flyktigt. När man vet att blommorna snart faller. Det är som Maj är, som far förbi så fort men är en så fin månad. Sommaren står för dörren, allt det bästa är framför en och man står precis på tröskeln. Till en ny sommar och till en ny ålder. 
Slutar aldrig fascineras över hur en människa som Cecci kan vara så mjuk, snäll, humoristisk, bra OCH vara så vacker samt bli så bra på bild. Så naturlig. Det fina innanför lyser genom. Älskar att få dela födelsedagsvecka, nästan födelsedag, med henne. Det känns så värdigt och fint. Den här fotograferingen inledde den födelsedagsveckan lite. Födelsedagsbilderna. 
´Det var ju egentligen massvis med människor i den här parken som, liksom vi, fotograferade varandra och sig själva. Med de rätta vinklarna och rätta precisionen ser det på dessa bilder ut som att vi nästan var ensamma. När vi var där kom jag att tänka på hur jag, som lite yngre, alltid så gärna ville till Stockholm och fota i Kungsträdgården vid den här tiden men att det aldrig blev av. Kan anse det lite avklarat nu. 
Tycker så om att ta porträtt av någon i en färgglad miljö. Värre är det med att själv bli fotad. Är i vanliga fall så medveten om tekniken, vinklarna, inställningarna att jag har svårt att slappna av och anta rollen framför kameran. Med Cecci är det förstås annat eftersom jag litar på henne när det kommer till fotandet, då kan jag lämna det till henne. Medveten om att hon har öga för det och att jag inte behöver eller ska dirigera. Det är någonting som verkligen är skönt att fota tillsammans med andra fotografer. Man pratar lite samma språk, utan att behöva säga någonting. Man tänker ganska liknande och har ganska samma visioner. 
Ändå kan jag inte slappna av. Den största boven i det är mitt hår. Kan inte släppa tanken om hur håret ser ut en sekund eftersom jag överlag alltid är missnöjd med hur det är på många bilder i efterhand. Och för att håret alltid visar sig från sin allra värsta sida när jag ska fotas. Förstår inte vad grejen är. Vet inte heller om det oftast gäller när jag har längre år. Minns inte hur det var när jag hade kort. Förra sommaren hade jag ganska långt hår vid ett skede, typ som jag har nu, samtidigt var jag med Anna och tog lite porträtt vilket slutade med att jag klippte nästan 20 cm av håret dagen efter. Borde jag göra det igen nu? har funderat sen oktober typ. Please help.
När vi hade tagit en massa foton, frös jättemycket och jag kände att jag behövde lägga mig ner (jag var ju rätt sjuk egentligen här) så for vi hemåt igen. Nöjda med vårt lilla äventyr och trevliga majbilder. Vinkade av Cecci när hon steg av metron och sedan for jag hem och lade mig under täcket. 
Den här parken heter alltså Kasbergets körsbärspark och ligger HÄR. Om man åker från järnvägstorget kan man ta metron till Hertonäs, fortsätta med buss 80/82 och sen gå sista biten. Tar ungefär 30-45 minuter. Vet inte hur länge till det blommar där, när vi fotade föll i alla fall blad nu som då runtomkring oss, så det kan hända att man borde skynda sig.
Minnen av aprilhimlen
Tog några porträtt en dag i eftermiddagssolen
rörde sig mer och mer till andra rummet för varje minut
Fick skynda. Flytta stativet. Ändra fokus och ljusinställningar.
Jag var i skolan idag
Påtade lite på vår film och exporterade slutligen
Så skönt, nån gång måste man bara bestämma sig
Bestämma att det är klart
Exporterar också en film nu, hemma
Lars ville att vi skulle vara uppe länge ikväll
Vi får sova imorgon och det finns saker att göra
Saker att skriva
Han skriver formler, siffror, analyser, långa texter
sida efter sida efter sida efter sida
Jag skriver dialog, repliker, karaktärsskildring,
Beskriver miljöer i detalj och karaktärers känslotillstånd, bakgrund
Ibland byter jag dokument och skriver lite eget
Hur saker är och känns
Sen tittar jag till projektet i premiere igen
32 minuter kvar 
Imorgon möter vi en ny vapp
Inte lika beredd som förra året
Förra våren var så tom och lugn
nu är det så mycket annat
högtider flyger förbi och man hinner knappt med
snart blir det lugnare igen
Säger jag medan jag försöker få ihop sommaren
alla helger bokade
kalendern för full
det är inte så det ska vara ändå
sommaren ska vara tom och fri och oförutsägbar
antingen är det omöjligt
eller så måste man försöka medvetet
tacka nej och bestämma sig för att det ska vara tomt
svårt
-Jo jag vill delta, nej jag kan int.
bara planera in bad villa skogsturer hav natur båtturer
bilturer
Lyssnar på Linnea Henriksson
Mitt rum i ditt hjärta
Flyttade mitt skrivbord någon kvadratmeter idag
Vill sitta nära intill fönstret
Thomas Stenström har bra vår-låtar
Minns tillbaka till högstadiet
Övergången
Går barbent nu
gjort det i en vecka
ibland lite för kallt
byter mellan vårjackor
då man har så många vårjackor
packar ihop halva min garderob i tygpåsar
känns som en lättnad
en klädhög börjar inne i skåpet
fortsätter ner på golvet som en rutschkana
bredvid sängens fotända
mina fötter landar på den högen varje morgon
Kamera käy!
Efter en vecka borta kom vi tillbaka till Helsingfors lördag-kväll och tidig söndag morgon kastades jag direkt in i inspelningsperioden som kommer vara min verklighet nu i en månad. Började denna period med att assistera en dokumentärproduktion innehållande fiktiva scener som C-foto, klappa och stillfotograf. De fiktiva scenerna har vi filmat de senaste dagarna och ikväll var det i paket.
Inspelningarna har ägt rum i en stor kall hall i Sörnäs - närmare bestämt "Kattilahalli". Verkligen bra ställe att filma på med mycket utrymme, högt till tak och rustik känsla. Golvet där förstörde tre byx-knän på tre dagar för mig. Måste verkligen köpa arbetsbyxor så snabbt jag hittar ett par bra eftersom dessa inspelningar innebär så mycket byggande och hasande på knän när man justerar stativ, bygger räls osv.
I den här produktionen har jag alltså varit C-Foto - hjälpt fotografen, byggt upp kameran, flyttat stativ och kamera mellan olika bilder, bytt objektiv mm.
Jag har skött klappan - innebörden av det säger sig självt ganska klart.
Jag har agerat stillbildsfotograf - det här är någonting jag ofta gör i mån av möjlighet beroende på hur mycket tid mina huvudsakliga roll tar men ofta finns ändå stillbildsrollen inskriven så då finns ändå tid för det. Har alltså fotat en massa behind-the-scenes-bilder men också filmat lite under produktionens gång. Sådant som är roligt att ha! Önskar jag kunde visa bilderna där skådespelarna är med och som föreställer det vi filmade men vill inte avslöja någonting förrän filmen är ute!
Nedan är två bilder på regissören för den här filmen - Olli. En lika glad, peppande och konstruktiv regissör hittar man inte i första taget! Den här branschen är ju lite tuff och hård så mera pepp mera uppmuntran mera Olli är precis vad den behöver tror jag!
Till min stora glädje fick jag jobba med flera nära vänner i den här produktionen. Det är det bästa, när det känns som att man är med alla sina kompisar och gör någonting häftigt tillsammans. När man kommer till inspelningsplatsen på morgonen och får en kram. När man har någon att skämta med hela tiden mellan tagningarna.
Ikväll packade vi ihop all utrustning och så var den produktionen färdig. Imorgon kommer jag ha en behövlig ledig dag med endast en repetition med skådespelarna till vår egna film på eftermiddagen. Då ska jag andas lite. Efter morgondagen har jag sedan fem dagar inspelning igen med två nya filmer. Det blir roligt, men oj vad man älskar att sova under dessa perioder. De kommande filmerna handlar också om assistentuppdrag för min del, sen om några veckor är det dags för mig, min regissör, vår producent samt ljudansvarige att ta oss an vår alldeles egna film som vi planerat sedan årsskiftet. Det blir spännande, och skrämmande, och nervigt, och lärorikt, och så. himla. kul.
Filmskapande. Finns mycket att säga om det. Det är så annorlunda än vad jag förväntade mig. Handlar om så mycket andra saker än vad man trodde. Är så mycket mer svårt, skrämmande, nervöst, påfrestande, känslosamt, tröttande, givande och spännande. Speciellt alla känslor hade jag inte väntat mig. Oron, beslutsångesten, lättnaden, frustrationen, ilskan, glädjen, skratten, stoltheten, tröttheten, gemenskapen, rädslan, lyckan.
Det är så svårt att göra film. Det är så stort. Det suger själen ur en. Men det fyller en också. Ibland, oftast, är det som att alla mina celler består av film och att hela min värld bara snurrar kring det, det finns inte rum för någonting annat. Tjugofyra timmar om dygnet handlar om film. Jag har svårt att skilja på jobb, skola, fritid när allt handlar om samma grej. Vad är work-life balance ens?
Oj vad jag började svamla iväg nu. Hm. Hur sammanfattar man detta då? 1. Första filmen är färdigfilmad och det var kul. 2. Filmbranschen behöver peppande och snälla regissörer. 3. Det är kul att jobba med nära vänner. 4. Filmskapande är krävande och mäktigt och fyller mitt liv till brädden.
Ljus färg och helgens planer
Hej. Här är lite bilder jag tagit om kvällarna de senaste veckorna. När man inte hinner fotografera i dagsljus så är det verkligen roligt att leka med annat ljus i stället. Nattfotografering har jag verkligen blivit bättre kompis med. Finns en helt annan dramatik och känsla i det.
|
|
|
Hej på dig Monstera.
Blivit så inspirerad på siståne av starka färger och färglatt trots att bilderna här i allmänhet är ganska mörka och murriga. Mönster och färger och strukturer och allt sånt gillar jag. Mycket kopplat till kläder men också arkitektur, fasader och bilar, allt man på något vis kan leka med i bilder. Älskar exempelvis det blåa fönstret nedan som lyser upp hela trottoaren nedanför. Förut var det ju mest outfitbilder och porträtt som gällde, vilket jag ännu älskar, men den här arkitektur-fotograferingen har jag fastnat för så. Har alltid med kameran över axeln på alla promenader.
Idag har det varit så soligt och fint i Helsingfors. Det enda jag hade med mig ut var en telefon på 2% med hundra bildmöjligheter som aldrig blev av. Ibland kanske det helt enkelt bara är meningen att man ska uppskatta vädret med egna ögon. Har annars varit ledig hela dagen. Så fruktansvärt bra tajming efter studieevenemanget vi var på i tisdags. Varit lite tröttis kan man lugnt konstatera. Suttit här på samma ställe nu i timmar, svarat på mail och lyssnat på ABBA, ABBA och ABBA. Snart faller Lasses öron av. Han sitter några meter ifrån och skriver skriver skriver. Sida upp och sida ner. Med jämna mellanrum kommer han och hämtar kramar av mig. Jag ställer gladeligen upp.
Jag längtar så mycket till helgen faktiskt. Helgen börjar imorgon bitti med en fotografering, sen skriva lite sen gå på födisfest sen sova sen vakna sen promenera sen packa sen gå på födisfest nummer två sen vidare till icke födisfest nummer tre sen sova sen vakna sen stiga på tåget och skriva vad som helst i sju timmar. Vill få in min skrivrutin igen och söndag blir bra början. Häjjj
Höstlöv och nya tag - Årsresumeén 2018
Detta är mitt nästsista inlägg om fjolåret och börjar se ett slut på den här resumeén. Det händer så mycket i livet just nu och skulle vara roligt att skriva om sådana saker också men känner att jag vill få det här projektet klart först! Så nu försöker jag tappert slutföra detta. Hejaheja!
SEPTEMBER & OKTOBER 2018
September började i Vasa. Det var ännu skönt väder och vi hade svenskarna hos oss. Passade på att mysa med min gollavän. Dessa bilder är väl tagna sista augusti men det känns som att de hör till september iallafall.
 |
|
1 september hände det mycket. Jenna och Johan gifte sig och det kändes så roligt eftersom jag kände så många av bröllopsgästerna. Kändes lite som en fest med släkten på samma gång.
 |
|
Vi sjöng lite med familjen. Troligen första gången vi uppträdde alla tillsammans.
Tillbaka till spårvagnar och studion då skolan började igen.
Hade mycket ny energi, viljestyrka och motivation. Och älskade att börja umgås dagligen med mina vänner igen. Några gånger på sommaren var ingenting.
 |
|
Bestämde mig för att undvika spårvagnar så mycket som möjligt fram till sista oktober och cyklade varje dag till och från skolan vilket blev en bra bit. Byggnaden nedan sa jag "god morgon" och "god eftermiddag" åt varje dag då. Älskade cykelrutinen och mådde bra av det men plötsligt en dag bestämde jag att jag inte orkade mer och laddade mitt kort och då fick det vara färdigt.
Vi var faktiskt himla duktiga vad gäller rutiner, veckohandling, matlagning och städning där i början av hösten. Så taggade och motiverade. Just nu är vi nog lite LITE mer vimsiga med allt.
Det blev allt höstigare. Och det var så mysigt. Älskar hösten så mycket.
 |
 |
Vi gick på en del studiefester och grejs. Och tur var det för nu i början av 2019 har det inte alls funnits tid för sånt i och med filmproduktion, uppsättning av konsert och en fleraveckors förkylning som aldrig går bort.
Vi började nosa lite på dokumentärproduktion där på hösten. Gjorde en kort dokumentär varje vecka innan vi sen började med den längre dokumentären som tog upp slutet av året.
Jag och Lars stack till Tallinn och hade det mysigt tillsammans. Cyklade hem från terminalen i Helsingfors med massa sprit och fällde lite på vägen, en del öl och lite tårar.
Det var varmt och sen kallt och sen regn och sen varmt.
Fotade denna fina familj en solig dag i oktober.
Hängde hos kusin en dag och hjälpte med en liten fotografering.
Fick finbesök av en gosig filur. Lars var överlycklig.
En annan gosig filur som jag hängde med varje dag på hösten. Att få jobba tillsammans i samma produktioner är det bästa för då åstadkommer man maximalt med häng.
En solig höstdag var vi påväg hem för att fortsätta på något vi inte hunnit göra färdigt och var så förbenat trötta båda två. Vi missade någon spårvagn och hamnade gå en bit varpå vi passerade en park fylld med löv. Vi gick dit, la oss ner i lövbädden och tittade på moln, fåglar och löven som föll mot oss. All trötthet sköljdes bort och efter det sprang vi runt i löven som två galningar och var super-energiska igen. Önskar jag kunde lägga mig i ett hav av löv varje gång jag är trött på vägen hem. Minns detta som en av de finaste stunderna under hösten 2018.
Gick på examensfest. En riktigt rolig fest.
Gick på Halloweenfest. Som turist. En riktigt rolig fest.
 |
 |
Satt en hel vecka och gick igenom alla mina hårddiskar för att kunna klippa ihop en film om mamma som fyllde år på lördagen när de kom på besök. Vi såg Chess på Svenska Teatern, gick på stan, åt god mat och drack vin.
Äntligen var det dags! En av mina närmaste vänner fyllde 28 så vi packade en bil med folk och grejer, kidnappade honom, körde hundratals kilometer och spenderade en helg på en villa med bastu, nattsim, mys, spel, aktiviteter, en massa fotande och en massa skojj. Längtar tillbaka så det värker.
Årets sista dopp ägde rum 19 oktober och var mera skönt än jobbigt pga supervarm bastu fylld med folk.
Axel och Ellen kom till Helsingfors. Vi for till Borgbacken och såg alla fina ljus. Åkte ett åk.
 |
 |
 |
 |
Gosigt.
Vi slutförde sista korta dokumentärfilmen. Denna var faktiskt rolig.
 |
 |
 |
|
Det blev mörkare och kallare och vi blev tröttare och gosigare. I det pissiga finska vintermörkret vill man bara ligga med kinden mot en bröstkorg och bli kliad i håret.
Produktionen av den lite längre dokumentären inleddes och vi gjorde förproduktion, hade möten, träffade människor som skulle vara med och planerade. 
Ljussättningskursen började och det inleddes på P. Mutasen Elokuvakonepaja där vi gick igenom all världens kamerautrustning. Tre trötta typer i slutet av dagen.
Fortsatte med att gå igenom lampor och olika slags ljus dag in och dag ut, lärde mig så mycket nya saker på en kort tid.
Bild: Sebastian Lindroos.
 |
|
Byggde upp många ljussättningar och sen började vi filma dem. Fick vara praktisk, kreativ och arbeta mycket med kroppen och det kändes som att vi verkligen var så aktiva och hela tiden gjorde någonting. Den här perioden ägde rum under de mörkare delarna av året vilket gjorde att tröttheten var ett jobbigt hinder för orka med allting och där och då kunde det kännas rätt tungt ibland med våra långa dagar, men nu i efterhand tänker jag bara att det var så givande och roligt och att jag vill göra om det fem gånger.
Medan vi höll på med lampor och kameror och förproduktion inför kortfilmerna gick vi obemärkt över till november och det riktiga mörkret och kylan smög på mitt i allt och vardagen började kännas tyngre, men det tar jag i nästa årsresumeé-inlägg som faktiskt också är det sista! Hurra!
Komma hem
Den första gången vi är i Helsingfors 2019
bär vi 4 tunga väskor var
fyllda med stekpannor i gjutjärn, vinflaskor, böcker, julklappar, kamerautrustning
genom folkmassor
in på smockfull 16:30 spårvagn
axlarna värker och kroppen dunkar
andas så hackigt
pappa bad oss ta taxi hem
den sista biten är tyngst
att få upp väskorna för trapporna
när dörren stängs bakom oss
släpper vi väskorna i hallen
plogar igenom tvätthögarna
julpyntet vi inte hann med
skohögen jag panikartat
rotade igenom innan vi for
slänger av jackan på kökssoffan
skorna på väg in i sovrummet
och då är vi hemma
Där börjar mitt år på riktigt
städar hela kvällen
Lars inspekterar växterna
bekymmersamt
de hade saknat han
tvättar åtta tvättar
diskar bort
plockar saker o kläder
donar i varsitt rum
avpyntar stället
städar bort lukter
bäddar
tänder ljus
sen känns det som
att huvudet är städat igen
då kan vi andas ut
slappna av
Och igen kunna
ligga bakom någons rygg på sin soffa
följa en serie med ena ögat
sova på sina vanliga delade hundrasextio
äta sitt bröd och sin juice
vid sin stol vid sitt matbord
med sin frukostutsikt
hitta sin tandborste på första försöket
på sin vanliga plats om morgnarna
gå kvällspromenaden
den vanliga rutten
välja kläder ur skåp
istället för väska
breda ut sig med sina saker
och hitta plats för det nya
testa det nya
Framför allt laga mat igen
I eget kök
äta ur eget porslin
Allt det, är att komma hem
kul att vara borta
skönt att komma hem
Banananaaa
Tidigare i höst gick jag en kurs där vi pratade mycket om konst och fotografi. En uppgift som vi fick där var att välja en mening ur en bok och sedan ta en analog bild utifrån meningen man valt. Man skulle visualisera bilden i sitt huvud före man tog den och kanske hitta på en historia till den. Det är också just det som jag gillar så mycket med analog fotografering - att man måste vara mer sparsam och fundera igenom sina foton mera innan man tar dem. Bilden nedan är den som jag valde och presenterade.
"I change what I am wearing five times before I see you" blev meningen jag sedan valde till min bild och den kommer från boken "Milk and Honey" skriven av Rupi Kaur. Jag hade väldigt många bilder i mitt huvud som snurrade och flöt ihop i varandra. En natt när jag hade för många ideér i huvudet för att sova låg jag och hittade på en historia.
Min slutliga ideé landade sedan på att fotografera någon som är på väg ut ur sitt hem. Människan har inga kläder på sig och alla plagg som han testat ligger på golvet. För att göra det mer intressant böt jag ut kläderna till bananskal. Personen är på väg ut för att träffa någon ny och därför har han varit nervös och testat så många plagg. Jag drog det sedan till att bananskalen symboliserar alla skal personen skalat av sig - i det här fallet de olika sidorna av sig själv han visar åt människor. Det att han sedan går utan kläder betyder att han går som sig själv.
Den digitala telefonbilden ovan är från när vi fotade. Vi var några stycken som samarbetade med allas våra bilder och det var tur för jag hade köpt ganska mycket bananer...
Den vita ljusstrimman på bilden jag slutligen valde visste jag inte om förrän vi hade framkallat bilderna och jag såg den där. Det var med andra ord ett misstag men ett ganska lyckat misstag. Jag hade tidigare varit lite rädd för att nakenheten skulle ta över bilden så passade rätt bra in.
I en värld där allting går så snabbt hela tiden och fotografering ofta innebär att man tar bilder på rullande band och allt görs på så kort tid så är analog fotografering så skönt. Jag älskar hur nästan meditativt det är. Man får ta tid på sig, får tänka igenom ordentligt, visualisera och sedan måste man också vänta flera dagar på bilderna.
Det är någonting så magiskt med den där processen. För någon kväll sedan var jag med två vänner och tog lite analoga bilder. Jag kan knappt vänta på att få se de bilderna medan de vi tog i digitala kameran ligger där - och jag bryr mig inte så mycket om dem. Känns som att jag värdesätter de analoga på ett helt annat sätt. Kanske kombinationen av att man satsat mera, riskerat mera, aldrig kan vara helt säker på att bilderna lyckades och också måste vänta lite!
Ett sista åk
Några dagar i oktober hade vi lillebror plus tjej på besök i Helsingfors och rände stan en massa timmar. En kväll satte vi oss på spårvagnen och for iväg till Borgbacken..
Där hade de nämligen ljuskarneval på gång. Jag tänkte att lite gratis ljussättning inte kunde vara helt fel och tog med kameran.
Vi spelade på lite maskiner. Ni vet den, där man ska få upp någon nalle med en klo? den som ingen nånsin vinner på.
Den förlorade vi på. Otroligt förvånade blev vi.
Det var en av de första kallare kvällarna och jag frös i min tunna höstjacka. Min näsa blev helt röd.
Vi bestämde oss för att åka ett första och sista åk för året. Hade planer på att besöka nöjesfält i somras men sen hann vi inte för att det var så mycket annat på gång, så nu fick vi en sista chans. Åtta euro för ett träbergochdahlbansåk.
Med kameran hårt klämd under armen for vi. Jag fick en skön känsla i magen då vi åkte. Och det var så värt det.
På vägen hem hände ovanligt mycket märkliga saker på spårvagnen och vi satt och tittade på. Vi kom till slut hem och började laga mat, fixa mys och kolla film.
Distraktion, att öppna ögonen och stjäla bilder av sig själv
Måndag och ny vecka. Börjar inte den med världens energi och driv direkt. Mycket på gång. Det var skönt att vara i skolan igen (förövrigt väldigt tacksam för att jag kan känna så, det är faktiskt ingen självklarhet!) Hänga och skoja med sina kompisar. Den bästa distraktionen och botemedlet för stress, oro och sån skit är nog humor. Iallafall för mig. Jag behöver skojas med för att råddas bort från orosmolnen. Inser också att när man kör fast är det viktigaste att bara fortsätta. Stiga upp ur sängen och fara iväg ut fast man verkligen inte känner för nånting. Som den där Hellström sjunger - fortsätt!
På tal om Hellström och musik! Det finns ett band som Lasse och jag lyssnat på hela vår tid tillsammans. Jag har tyckt om det men sällan lyssnat på det när jag varit själv, men nu har det nog hänt nånting. Jag tror jag har fattat grejen med det. Odesza heter de och gör EDM musik. Och jag är heeelt besatt. Vi har lyssnat på dem i tjugo månader och jag faller för dem nu?? Fruktansvärt trög man är ändå.
Jag går i takt med Meridian och det känns som att jag är i en annan värld. Vem trodde jag skulle kunna öppna mig för något sånt? EDM musik liksom! Fastnade nog så hårt i det melankoliska svenska musikträsket (inget ont mot det träsket, var riktigt behagligt där också) och kom mig inte upp på många många år, men så kom någon och drog upp mig. Bra exempel på hur den där killen verkligen öppnat mina ögon, gjort mig mer öppen för nya saker. Inte så rädd.
Jag gick igenom min gamla hårddisk tidigare idag. Det kan vara roligt ibland men också tufft. Det finns mycket historia gömt i de hundratal mappar som flyter omkring där. Jag hittade bland annat dessa. Jag tog dem hösten 2016. En så märklig tid förresten. Kan läsa av känslor och vibbar i mitt ansikte här. Men jag gillar dessa bilder. Jag gillar de tidiga höstkvällarna i Kvevlax. Jag älskar färgerna, dimman och mitt hår. Å andra sidan känns det som att jag har stulit någon annans bilder nu. Som att jag inte känner personen som tog dem, fast det var jag själv. De är ju ändå tagna i ett annat liv så det ligger kanske någonting i det. Det är en annan person som tagit bilderna. Känns häftigt.
Den här veckan ska jag ta itu med en hel del saker. Ska bland annat också filma en dokumentär. Och fixa och plocka färdigt här hemma. Det är ständig ommöblering på gång. Två rastlösa individer under samma tak behöver ombyte.
Natinatt! Hoppas ni får en lugn och skön vecka och att människor är snälla med er!
En bild i timmen
8:00. Telefonalarmet har ringt för en halvtimme sedan, jag stiger upp 7:50 och killen ligger kvar en stund. Är svintrött för har googlat 9/11 för länge kvällen innan, och tänkt på det. Han hjälper mig genom att fixa frukost när jag står i duschen.
9:00 Är på väg till skolan. En man som beter sig konstigt sitter några meter ifrån (obs inte han på bilden) så jag hoppar av och stiger på en annan spårvagn. Det är första gången jag far med spårvagn på några dagar. Det borde kännas skönt att inte behöva cykla en gång, men det känns som en dålig morgon.
10:00. Morgonen fortskrider och blir med ens bättre när jag hänger med glada människor i skolan, Cecci exempelvis. En väldigt bra vän. Den här dagen har vi bara "Visuellt berättande" och pratar om konst. En väldigt bra kurs. Här har vi en femtonminuters paus.
11:00. Vi delas in i par och ska söka fram information om finska konstnärer som sysslat med någon konstform vi pratat om tidigare på förmiddagen. Exempelvis rokoko, modernism, impressionism etc. Att lära sig om olika konstformer och hur det utvecklats känns intressant och någonting man kan ta hjälp av i sitt fotograferande. Det hjälper en förstå sig på ljus, komposition, färg, rörelse och andra komponenter på ett annat sätt. Jag och Kenneth väljer realism och skriver om Adolf von Becker.
12:00 Innan lektionen börjar igen hinner vi också äta lite. Det här kanske nog är den tråkigaste bilden i hela inlägget. När man sitter mitt i en matsal känns det ändå lite onaturligt att fotografera sin skolmat så vågade inte krångla till det mer.
13:00 Alla håller presentationer om konstnärerna de sökt information om. Vi analyserar målningar. Pratar om ljuset, färgerna, tiden, allt. Vi är i samma rum där man också ofta spelar in olika saker för olika produktioner.
14:00 Slutar lite tidigare än tänkt och beger mig iväg till Jenna. Jag bär på tung kamerautrustning, dator och massa annat blandat i en otymplig och jobbig väska. Lovar mig själv att aldrig använda den väskan igen, och ångrar att jag tog med fler objektiv än behövligt.
15:00 Kommer fram och hänger med Jenna & Agnes. Pratar om bröllopet och Jenna lagar mat.
16:00 Jag går igenom Jennas böcker och lånar en tygkasse full. Brukar låna av Jenna nu som då. Finns bra utbud hos henne. Försöker få mig själv att läsa mer. Behöver det för att skriva bättre - säger jag.
17:00 Vi äter. Efter en stund ansluter sig också Malin.
18:00. Resten av flickorna ringer på dörren och kommer in. Jag ska fota lite nya bilder åt dem. Medan de fixar kläder och smink hänger jag med Agnes, hittar lite fler böcker, testfotar och hänger.
19:00 Vi börjar med att ta några porträtt med polaroidkameran och sedan tar jag över. Ljuset förflyttar sig snabbt så vi får skynda oss. Ta porträtt på rullande band. Och gruppbilder.
19:30 Kameran smattrar när jag tar gruppbilderna. Agnes börjar bli uttråkad och vill vara med igen. Då får man skynda sig. Det här är sista bilden jag tog. Då fick vi bara bestämma oss för att vi var klara.
20:00 Medan vi tog de sista porträtten hade Jenna och Agnes sprungit till butiken efter glass och kex och sånt så vi slog oss ner där inne, diskuterade och hängde. Det var en mysig kväll.
21:00 Vi sa hejdå och började bege oss, när vi kommit ner för trappan hörde vi någon ropa att vi glömde vinka, så då sprang vi upp tillbaka för att vinka åt Agnes, sen for vi på nytt. Tog metron hem. Till slut var vi bara två kvar på väg åt samma håll. Sista biten gick jag ensam, med min jäkla väska.
22:00 Kommer hem till någon som har lagat god mat och väntat på mig hela dagen. Vi pratar genom dagen och funderar kring morgondagen.
23:00 Jag är helt slut och lägger mig i sängen ganska fort. Vi fixar allt inför morgondagen. Den lediga dagen då vi for till Tallin. Efter en stund lägger vi oss i sängen och somnar inom en stund.
Det var den torsdagen det. Borde köra på det här konceptet oftare. Det är en bra övning att tvinga sig själv fotografera vardagliga stunder när man annars inte hade orkat. En bra utmaning att försöka hitta intressanta foton i vardagen. Enda problemet med klumpig och tung kamera i kombination med det här konceptet är att det inte blir så spontant. Märker att jag visualiserar och planerar bilderna på förhand. I en annan verklighet när min vardag ser annorlunda ut, då är det också väldigt värdefullt och roligt att gå igenom sånt här.