Vad gör väl det om hundra år
Josefin och jag skulle ta lite bilder i fredags. Vi gick ett varv runt stan och sökte lite rustiga platser och slitna dörrar. Jag som älskar blått mer än någonting annat blev rätt nöjd när vi hittade denna dörr. En plats så mitt i centrum men ändå så gömd. Älskar sånt. Bra akustik var det där också. Skreksjöng "vad gör väl dee om hundra åår när allt är sluut över plattorna på sergels tooorg" ,och det ekade så sjukt högt.
Nåväl. Idag ska jag läsa samhällslära, pyssla och på lite med väggarna i mitt rum, hänga upp en eller två affisher och kanske umgås med nån vän.
En studentprovsmåndag
Hej och glad måndag!
Jag har suttit och skrivit essädelen av moddestudenten hela halva dagen idag. Kändes verkligen bra. Återstår att se hur resultatet blir, men iallafall kände jag mig väldigt inspirerad medan jag skrev provet och hade mycket att skriva på den fråga jag valde.
Denna vecka kommer främst gå till att läsa, fota lite och jobba pikulite. På fredag skriver vi andra delen av engelskan. Det borde nog gå vägen tycker jag. Om elva dagar skriver jag samhällslära och sedan är det klappat och klart. Åh så man längtar. Fredagen den tjugofjärde mars klockan tre, då fasen känner jag livet i mig.
En sån där speciellt bra fredag
Idag var nivån på fredagsfeelisen en gnutta högre än vanligt. Mellan 09:00 och någon gång innan 15:00 idag skrev vi då undan textkompetensen. Så himla skönt! Kändes helt bra faktiskt. Återstår att se hur bra svar det verkligen blev sen. När jag kom hem fotade jag lite i finvädret. Brukar oftast ta porträtt på mina bästa dagar eftersom glädjen i bilderna lyser igenom och är äkta då, så passade på och ta lite bilder idag.
När jag var 13-14 år och bara fotade för glädjens skull och inte kände så mycket press för resultatet använde jag mig alltid av all-around-objektiv för enkelhetens skull istället för 50 mm. Det testade jag även att göra idag och fick tillbaka den där känslan jag alltid hade förut när jag fotade. Så härligt!
På eftermiddagen idag har jag umgåtts lite med Hanna, och nu är några flickor från skolan här. Fredagsmys efter dagens skrivning kändes som en riktigt bra ide'!
Ge ingen tid till ånger, det blir bra vad som än kommer
Porträtt av Axel, tagna för någon dag sedan. Rubriken
En väldigt mysig helg är förbi och det är idag fyra dagar kvar till textkompetensen. Självkritiken har nog aldrig förr varit uppe på den nivå den är nu. Innerst inne vet jag att jag kan skriva, borde kunna, men känns ändå inte så.
Annars har jag idag sovit länge, varit en stund i skolan, läst någon timme på bibban med Jessica och sedan spenderat resten av kvällen hos Amanda med ABI-kommite'n. Penkkis äger rum nästa vecka (!!) och det är så oerhört mycket som ska planeras och fixas innan dess så det är inte ens klokt. Försöker ändå njuta av allting nu. Mitt i allt är det sedan över.
En fredag i Februari
Det är äntligen fredag och jag sitter i skrivande stund och lyssnar på min fredagslista på samma gång som jag fixar och ordnar lite bilder på min hårddisk. Spenderade gårkvällen tillsammans med Jessica och Acke. En riktigt rolig och spontan kväll blev det. Kom hem lite före 12 och har idag tagit det lite lugnare med läsningen och allt sådant.
Min fredag har bestått av några ärenden på stan samt lunch med Rebecca. Alldeles strax ska jag in till stan och möta upp en vän. Hoppas ni får en riktigt bra fredag, det ska jag i varje fall. Kramar - A
Jag blev ett måndagsbarn. Hela livet blev en helg.
Efter en gymnasietid som kändes som en lång händelselös evighet hade jag idag min sista vanliga skoldag, min sista moddelektion och min sista presentation. Kvar är bara de återstående studentproven och de andra ABI-relaterade händelserna som också kommer vara över i ett huj. Plötsligt känns det som att allting gick väldigt fort, som att man redan börjar längta tillbaka lite.
Tror dock jag skrivit tillräckligt många sidor i dagboken med uppmaningar till mitt framtida jag om att inte längta tillbaka för att ändå minnas det ett tag. För den här tiden var inte på långa vägar så bra som man kommer tänka att den var när man ser tillbaka. Inte på långa vägar så bra som man trodde den skulle bli sommaren innan ettan. Utanför skolan har det varit några riktigt händelserika roliga år, men i skolan har avsaknaden av enkelhet, glädje och uppfyllda förväntningar ändå varit rätt stor. Tycker det varit bäst nu i slutet.
Det har förstås hänt mycket roligt, men där emellan har det också varit mycket skit. Känslan av att inte höra hemma där man är. Avsaknaden av bra kommunikation och förståelse personer emellan. Känslan av ensamhet och obehörighet, bland massor med vänner. När jag går igenom bilder tagna dehär åren ser det så bra ut, men telefonanteckningarna och dagböckerna berättar en annan historia. Ändå är det så, att när man ser tillbaka ser man ju bara glädje, och det är nog det jag helst vill.
Nu är det dags att själv börja styra upp sina dagar. Bestämma sina egna tider. Läsa på studenten och lära sig på eget initiativ. Väldigt ovant förstås, men man känner direkt mer av den inre motivationen när ingen annan säger vad man ska göra. Även fast jag börjat vakna rätt tidigt och ha egna vardagliga tider så kan jag inte låta bli att känna att hela livet blivit en helg, som Veronica sjunger. Aldrig förr har "hela livet blev en helg" varit så sant.
GET LOST IN CREATIVITY
Sånt jag tycker om. Musik, fotografering, ord.
Kreativitet - en av de dyrbaraste saker man kan ha.
Skrivmaskinen fick jag av faffa för två vintrar sedan. Den analoga kameran har egentligen Axel fått, och den är från Västerås. Gopro-kameran är från USA och ska nog snart i pension tror jag, så snabbt jag välkomnat en femma. Skivorna har jag bränt och fyllt med mycket bra musik. Solglasögonen är mina absoluta favoriter, hatten tycker jag blivit lite av ett signaturplagg för mig och sjömansklänningen köpte jag i en liten butik på det mest oväntade stället. Att fota saker man tycker om är roligt.
Just nu experimenterar jag lite i photoshop och lyssnar på musik från i höstas. Vissa låtar kan verkligen få minnen att skölja över en som en våg.
Att tappa rösten och vilja stanna tiden.
Ny vecka igen. Till min stora glädje var snön kvar imorse. Tar den inte för given längre. Jag körde alltså till skolan kl. 9 imorse och skrev kanske mitt sista religionsprov någonsin. Hade läst högst femton minuter igår men gick ändå helt okej.
Har nämligen blivit dunderförkyld så hade inte riktigt någon ork för att läsa. Redan förra tisdagen fick jag väldigt sjuk hals och det har hållit i sig, har i princip tappat rösten nästan helt nu. Frustrerande när man vill skratta, och sjunga med till musik i bilen, och kunna konversera med människor normalt - så låter man bara som en skadskjuten kråka. Har luggit och hostat hela nätterna.
Idag kom jag hem 1-tiden och har mest sovit till och från sedan dess. Varit upp och ätit lite nån gång och sådant men inget annat. Imorgon har jag prov i samhällslära om EU. Försöker just nu gå igenom det viktigaste, men huvudet känns som en enda gröt så går lite trögt. Funderar på att gå ut och gå lite, se om man blir lite piggare då.
Det här är förresten min nästsista provvecka i gymnasiet. Efter det här börjar vår sista period. Vår allra sista period i VG. Så sjukt vad tiden går. Vad den här hösten gått fort på nåt vis. Sen är det bara att planera Penkkis-outfit, åka på Abikryssning, läsa till de tre återstående studentproven, förhoppningsvis klara sig och planera studentfest, boka fotograf, beställa klänning, stanna tiden.
Älskade snö
Vi firade Lumia och Heidi igår. De båda fyllde 18 på samma dag och vi var ett gäng olika roliga typer som samlades hemma hos Heidi igårkväll. Vi for sedan ut i vanlig ordning och hade en jättebra kväll. När Hanna och jag sedan skulle ta en taxi hem var det sådan snöyra där ute och vi fick hoppa mellan snödrivorna. Blev alldeles superglad.
Imorse vaknade vi sedan 11 tiden, drog upp gardinerna och såg att hela gården var täckt av snö. Det allra bästa man kan vakna upp till. Vi gick ut och knäppte några bilder medan snön kom in i mina låga Dr. Martens och kläderna var alldeles snöiga. SÅ så härligt!
Satt på eftermiddagen och drack lite glögg på Fazers med Ella medan snön yrde på torget, och nu ska jag till Malax på 9-årskalas och stirra ut genom bilfönstret på snön hela vägen dit. Månne det finns någon i den här världen som är lika lycklig för snön som jag? och vilken mysig helg det varit!
Dagarna man lever för
Idag har det varit en sån bra dag. En alldeles oslagbar dag. Det är verkligen dagar som denna man lever för. Det är dagar som denna man går igenom tröga tisdagar och jobbiga måndagsmorgnar för. Det är för dagar som denna man kämpar vidare när allt känns dåligt. Det är för dagar som denna man inte ger upp.
Det har varit en sån där alldeles underbar fredag, när man känner livet i sig.
Jag hade endast en timme i skolan som började halv 12. Hade på väckning halv 10 för att säkert vara vaken. Klockan 11 var det nämligen biljettsläpp för Håkan Hellström konserterna nästa sommar. Av erfarenhet vet jag att Håkan biljettsläpp brukar vara ganska brutala eftersom det är så hårt tryck på biljetterna. Man uppdaterar sidan som en tok, hamnar i väntekö, händerna skakar, man känner känslan av maktlöshet, man slipper in, och så är alla tusentals biljetter slut inom några minuter. Ända sen 2014, när Håkan hade sin stora första spelning på Ullevi, har jag velat och försökt, men aldrig fått biljetter, och alltid varit lika besviken.
Idag var det också väldigt mycket strul när vi höll på med biljettköpet. Tiden gick ut, biljetterna var mitt i allt slut, och jag låg som en pöl på golvet. Hjärtat brast lite. Sen testade jag på min dator och efter några panikartade minuter lyckades jag ändå till slut få tag på två biljetter. Trodde inte på det, nåt fel måste det ju va? , men bekräftelsen låg i mailet och jajjamen. Nedan en bild från Sverige-roadtrippen i somras. Lyssnade oavbrutet på Håkan då.
Min lektion hade börjat för fem minuter sen när jag startade hemifrån, fortfarande helt uppjagad och skakig i händerna. Grät och skrattade hela vägen till stan i bilen. Brukar inte komma tårar så lätt pga sånt här, men nu gjorde det nog det. När min bil-skiva började spela "Det kommer aldrig va över för mig" förstod jag det påriktigt. Det här kommer hända. Jag har väntat på det här sen jag var 14. Alla gånger jag tröstat mig själv och sagt "men någon gång händer det" menade jag alltså det här. Sommaren 2017. Så sjukt. Man pratar om framtiden och plötsligt lever man i den och sedan mitt i allt blir det till minnen.
Håkan har jag lyssnat på länge. Hade stött på hans musik många gånger innan jag började lyssna på den påriktigt eftersom all annan musik jag lyssnat på är ganska nära släkt med hans, hade också kommit över många citat från hans låtar på tumblr, men tog faktiskt ett tag att lära sig tycka om honom. Hans musik har kommit att prägla väldigt mycket av mitt liv de senaste åren. Låter så klyshigt när man säger det, men den musiken betyder verkligen massor för mig. Kopplar många låtar till olika minnen och platser och livsskeden jag varit i. Hade det inte varit för Håkans texter hade jag nog inte börjat skriva på det viset jag gör heller. Nedan en bild på min sjömansklänning. Konsertoutfiten blir nog i sjömansstil, med Dr. Martens, så klart.
Funderade idag på mitt allra första minne av Håkan. Vet att jag lyssnat på Håkan före det här, men ett minne jag kom på var kvällen innan jag skulle på en resa till Sverige, det var sommar. Jag hade lyssnat på låten "Fri till slut" och var helt betagen av den. På den här tiden hade jag inte Spotify premium eller något annat, och skulle ju inte ha nät i Sverige, så jag spelade in låten på min telefon från youtube och lyssnade sedan på den kassa inspelningen i en vecka bara för att komma ihåg hur den gick, bara för att känna känslan som alltid kommer av den låten.
Den allra första gången jag lyssnade på Håkan visste jag nog inte ens vem det var. Jag var 10-11 år och hittade av en slump Håkans version av "Visa vid vindens ängar" på youtube, för den låten har varit en av mina favoriter så länge jag kan minnas. Det tog ett tag, några år, innan jag sedan håxade vem han var, och innan jag lyssnade på han påriktigt.
Dagens religionslektion minns jag inte så mycket av. Kunde som ni förstår inte koncentrera mig riktigt. Hade helst sprungit runt i hela skolan och ropat "Jag ska få se Håkaaaan, hör ni?? Håkan!!" Som tur hade jag bestämt träffis med Natalie efter skolan, hon hade också fått biljett så vi kunde hypea över det ordentligt tillsammans. Natalie hade jag inte träffat på ett tag så vi hade verkligen mycket att prata om.
Vi satt typ tre timmar på Sweet Vasa och pratade om hur och när vi upptäckte Håkan och vad han haft för mening. Vi pratade om resor vi borde göra, festivaler vi borde åka på, saker vi borde studera, folk vi borde träffa, folk vi borde umgås med, folk vi vill vara som, filmer vi borde göra och om alla konserter vi varit på och alla artister vi träffat, om utelivet i Vasa och om hur människorna funkar här, osv.. Efter några timmars fika forsatte vi på stan och kollade på en massa fint, testade massa smink och var lyckliga över snön som börjat falla. Sen sa vi hejdå och lovade - snaart igen.
Jag mötte upp mamma och så köpte vi lite glittrigt smink och testade några plagg innan vi for och fredagshandlade med resten av familjen. Körde sedan hem i snöyran och sjöng högt i bilen. Hemma lagade vi mat, dansade i köket och lyssnade på barnprogramsjinglar, och grillade där ute, i November... Sedan pratade vi om San Francisco medan vi åt och funderade på resetid, mellanlandningar och huruvida jag skulle få cykla över Golden gate själv eller inte, och om orsaken till varför jag tycker om den stan så mycket.
Som om inte denna fredag varit bra nog ligger ett nytt avsnitt av SKAM och väntar på mig nu. Som sagt tror jag det kan vara ett riktigt riktigt bra avsnitt. Det ska jag se nu. Sen ska jag se på lite Håkan-konsertvideor, och lägga fram en bra outfit för morgondagens artonårsfest.
Ah. Det är verkligen sånt här jag lever för!
Stora kramar till er. Hoppas ni också får uppleva såna här dagar ibland, när man känner livet i sig!
Nu måste jag nog slänga upp det här inlägget. Började på det 21:55 och klockan är 00:59 nu!