annasfoto

ett steg närmare framtiden

Skrivet av Anna Betlehem 20.05.2017

Det är lördag idag, men jag tänkte spola tillbaka till några dagar tidigare i veckan. Pappa och jag hoppade nämligen i bilen tisdageftermiddag och körde ner till Helsingfors. Jag skrev inträdesprov på onsdag, gick vidare och gjorde sedan två intervjuer de följande dagarna som verkligen var roliga.

VIPI6659

70-tals musik fick det bli hela bilfärden. Musik som pappa och jag tycker om precis lika mycket.

QMZA4065

KOCH4864

PGOC3442

Att söka parkering i Helsingfors är inte det lättaste. Då kan man hamna i gränder och hitta fina hus.

IBAD5806

GKEA9953

Påminner mig om San Francisco.

LEDV5144

HADO5045

Vi for en dag på fika innan vi skulle handla, tillsammans med Jenna och Agnes. På vägen hem såg vi ett fint utblommat träd och på kvällen fixade vi tacos och hade det mys.

HQDC5614

SNYB1643

Hemma hos Jenna går jag oftast runt och nynnar "sommarn snurrar fort när vi bara snöade bort och jag vågade aldrig hålla din hand vi är inte sånna som i slutet får varann". Man kan ju fundera varför hehihu..

THJV5212

Vi begav oss en dag in till Helsingfors centrum och kikade lite.

NLID2265

VQYE6492

GHND4624

Svängde bl.a in på Lush och luktade på lite goda grejer.

UDXZ7081

TYWV4007

WOXG3005

Innan vi började styra hemåt stannade vi till och åt lite med Emilia och Jessica vilket var superkul!

XLWG8121

ACEH0887

AHQC7528Ett snabbt stopp på IKEA blev det med. Lyckades komma därifrån med endast ett inköp: en stråhatt!

EUZC7165På vägen hem lyssnade jag igenom några poddavsnitt av Flora & Frida.

OXJX6536Att sedan komma hem var verkligen skönt. Får se nu hur länge det tar tills jag är tillbaka i Helsingfors. Börjar faktiskt vänja mig vid tanken att vara där och att vara där nu som då nu. Helsingfors är ändå helt najjs.


vecka nitton

Skrivet av Anna Betlehem 12.05.2017

SAM 2280l2

SAM 2281g2

SAM 2294b2

 

Fem dagar jobb. Soluppgångar genom bilfönstret. Isiga rutor trots maj. Läskiga tankar i telefonanteckningarna. Glada besked via mail. Resonemang på duschgolvet. Hannas snälla ord på min sängkant. Hetsig halv 7 frukost. Övernattning hos favoritperson. Pinterest på lunchpausen. Raderade sociala medier. 45 minuter på facetime. Nervositet. Sjuk mage. Åtta minuter för tidig klocka. Grubbel. Solig promenad med favoritperson. Samma tröja fjärde dagen i rad. Utslag på armar. Målarfärg på täcket. Två kilometers desperat springtur. Ny musik av favoritartist. Fyra timmar prat på sweet vasa. Tung promenad över torget. Tjuvjakt ur bilradion. Sista dagarna som arton.


kärleken skonar ingen

Skrivet av Anna Betlehem 25.04.2017

Denna veckas sevendays-lista handlar om kärlek. Kom ganska lägligt tycker jag.

6c665bdb01b0bf459762b9a44a110cf2

c15634530b0c5d8754a1ed0365f34b11

 

Tre saker jag älskar:

1. Musik som får en att känna saker

2. Att skratta med någon tills det tar ont

3. Människor som vill en väl.

 

286d28bae576cbd3458dae6fbff7ab4a

e2de0aad4c9710a47e405f65a780ed7a

 
Det bästa med kärleken är: Jag har hatat den, skrivit femhundra hatbrev tillägnat den och sen femhundra till. Jag har förklarat krig med den, kärleken alltså. Men nånting har nog hänt. Hur jag än försöker formulera det här svaret nu så blir det allt för cheesy.

Det bästa är ändå kanske att känna att man räcker till och att det finns någon som tycker om en. Att känna allt på samma gång, på gott och ont. När någon vill lära känna de allra djupaste bortgömda delarna av en. Att kunna prata om universum och alla småsmå tankar och sedan se att det gått fem timmar utan att man märkt nånting.  När man känner sig så hemma hos någon. När någon får en att inse, att man är värd mer än man förstått.

 

e48db64f1a58b77f95c304f8b6d26f9a

539974336a8043d60234c327544d32f2

 

Det dåliga med kärleken är: när kärlek egentligen inte är kärlek. När det inte är ömsesidigt. När man blir sårad. När man ser någon annan med den man tycker om. När allt är som en enda sorglig Håkan Hellström låt som man inte vill leva i. Falska förhoppningar. Besvikelse. När man går igenom sin tumblr-profil och inser hur hemska saker man rebloggar och relaterar till. när man inte faller för nån, man bara kraschar in och dör. När någon låter det gå för långt, fast de vet hur man känner och de vet hur dom känner och de vet att det inte är samma. När nån säger att man är värd bättre och att man ska gå vidare, men det är det sista man är benägen till. När man måste kämpa emot sig själv. När man känner att man känner för mycket. När tanken på nån kan göra så ont. Det dåliga med kärlek är att det ofta kan vara så komplicerat. Fast det inte skulle behöva vara det. Fast det inte ska vara det.

 

9718cccdb4c4b7fcb28b9cf6e5c371ab


Min bästa kärlekslåt: Det här är nog svårt. En stor majoritet av alla låtar som finns handlar väl om kärlek på något vis. Skinny love av Birdy har alltid varit en låt jag känt mycket för. Poetic av Seinabo Sey. Man måste dö några gånger innan man kan leva av Håkan. Kiss me av Ed Sheeran. Gravity av John Mayer. Inget kan ändra på det av Veronica Maggio. Kan jag få ett vittne av Oskar Linnros.

 

collagess


Så här känns det att vara kär: Ungefär som en lavin där du måste fly för ditt liv. Näädå, men lite bara. Om det är bra känns det bra, och man lär ju sig.

 

collageff

En person jag vill skicka kärlek åt: Åt Hanna som skickar så fina ord till mig när jag behöver dem. Åt Jessica som får mig att skratta så hårt och vara så glad. Åt Emilia som jag tycker så mycket om. Till alla andra som också behöver lite kärlek.

 

4d8427c9519134a47d75b7840863989c

99e7b9a8f902c52c166089cef78e8145

 

 bildkällor: ett två tre fyra fem sex sju åtta nio tio elva tolv 

 (eller klicka på bilderna)


En måndag blir tisdag och en vecka blir två tre

Skrivet av Anna Betlehem 25.04.2017

DSC 5018

DSC 5030

Anteckning 24 April 2017

Vaknar tolv
går ut direkt, i pyjamas
sitter i solen
låtsas att det är sommar
fast jag fryser
lockar håret
testar studentmössan
söker en tröja
spelar piano
träffar nån på stan
och en till och en till
himlen är blå sen regnar det
Hanna ringer på
vi spiller vattenfärger i sängen
och pratar om telefonsamtal,
vårt skrivande och svek.
Jag uppskattar inte den här ledigheten
så som jag borde, säger jag.
Ser en åttiotalsfilm
skrollar några meter på tumblr
hör på klyschig musik
och på John Mayers gitarrsolon
får ett sms.
går och sova.
känner glädje
tänk att jag kan det.

 


att komma hem

Skrivet av Anna Betlehem 21.04.2017

Hejsan. Tio dagar sen sist. Skriver massor för tillfället. Inget som passar här just nu tyvärr, men. Publicerar kanske grejer sedan i efterhand någon gång, hoppas jag. Kom förresten hem från Levi idag och varit där sen lördag. Om någon av er råkar följa mig på instagram vet ni ju det redan. 
.
RKKZ5754

 

IMG 5313

MPYJ6112

anteckning 21 april 2017 01:25
är borta i sex dagar
färdas hundratals kilometer
fram och tillbaka
saknar en, flera
jag kommer hem
duschar med ett blått knä
påminns om lugnet jag glömt
hör mina egna tankar igen
tänker klart 
öppnar ett tomt dokument
skriver tusen ord
om ingenting
hänger upp en affisch
tar ner en annan.
städar en bokhylla.
packar upp en väska.
kramar om en katt
och en hund
tänker
att det måste ta ett tag
innan jag reser bort igen
att hemma är där
jag bör vara nu

 


Stockholm håller andan

Skrivet av Anna Betlehem 08.04.2017

Kategorier:

IMG 2

dsc 8688 53ea80adddf2b316bd21adf2

picmonkey collagedss 53ea839f9606ee25d8233b9b2

dsc 8910 53ea80ffddf2b319250e2bed2

Jag cyklade till stan igår. kvällssolen lyste mig i ansiktet och i mina lurar ljöd Thomas Stenström som sjöng "Stockholm håller andan". Ungefär sju minuter senare satt jag på en säng med telefon i handen och läste om det som hade hänt på drottninggatan. Nån sa till mig då att jag inte får låta det skrämma och begränsa, eftersom det är det som de vill, men det är svårt att låta bli. Jag cyklar hem innan tolv. När jag kommer hem kollar familjen nyheterna. Det första jag frågar är om de ringt alla.

Trots att detta är så fruktansvärt värmer det i hjärtat när man ser vilken medmänsklighet som också finns. Folk hjälper varandra. Ställer upp. Är osjälviska. Jag vill länka till ett inlägg skrivet av Elaine Eksvärd. Det var några meningar i slutet som gav mig rysningar i hela kroppen:

"Jag såg även klippen från dådet. Alla de som instintikt sprang från dådet för att söka skydd. Jag förstår dem. Sen alla de som instinktivt sprang efter lastbilen för att rädda de drabbade. Dessa människor var fler. De är Sveriges stolthet och hjältar. Jag bara hoppas och önskar att jag har den osjälviska instinkten i mig jag med"


om kommunalvalet

Skrivet av Anna Betlehem 03.04.2017

Kategorier:

Vi hade en lista som snurrade här på sevendays förra veckan som handlade om kommunalvalet. Jag fyllde inte i den. Dels för att jag inte riktigt hann tänka på det, men också för att jag inte kunde skriva "om jag skulle ställa upp som kandidat" när jag faktiskt är kandidat nu i år.

Jag har inte skrivit ett enda ord om det här hittils. Det är förstås många som frågat om det. Som uppmuntrande konstaterat att jag är kandidat, och så vidare. Jag har inte riktigt vetat hur jag skulle ta in det här i bloggen men jag känner att någonting måste jag ju ändå säga. 

Jag blev i början av året tillfrågad och jag har ju faktiskt försökt börja göra mer sånt här utan att tveka och tänka så mycket, så jag bestämde mig för att ställa upp - med syftet att lära mig och se hur det går till. Med tanke på att jag skrivit studenten och haft mycket annat på gång nu har någon större kampanj inte varit aktuell för min del. Konstaterade för några veckor sedan att jag är en rätt blygsam kommunalvalskandidat. Jag tycker ändå att det är rätt viktigt att som ung engagera sig i politiken lite iallafall. Vill man ställa upp en ny gång och köra större kampanj så vet man ju då iallafall vad det innebär.

Jag har alltid varit väldigt intresserad av jämlikhet och jämställdhet. Velat lära mig om samhällets strukturer, sådant som gör att saker är som de är. Redan i början av högstadiet googlade jag och läste mycket om jämställdhetsrelaterade frågor. Om skillnaden mellan könen och deras rättigheter, samt mellan människor från olika ställen och kulturer. Jag lärde mig om olika läggningar, vad det innebär att vara ickebinär, om transpersoners rättigheter, om fördomar, om människors olika privilegium och liknande saker. Sådant tycker jag är intressant. Sådant tycker jag är viktigt. Det är sådant jag skulle vilja jobba för. Även språket i Finland är någonting som berör mig mycket. Jag kommer från en helt svenskspråkig familj men finskan har jag läst sen lågstadiet och så länge jag bor i Finland kommer finskan självklart alltid vara aktuell. Jämlikhet/jämställdhet och språk är då ganska naturligt 'mina frågor'.

Vill ni rösta på mig så är min nummer 275. Då blir jag glad! men det viktigaste är att ni röstar överhuvudtaget!

 


Arton år och livrädd för val

Skrivet av Anna Betlehem 28.03.2017 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

IMG 2622

 

Det är min första vecka på den riktiga ledigheten nu. Förstås är det andra saker som ska funderas på nu, men jag behöver iallafall inte tänka på skrivningarna längre. Jag kan dessutom se mera klart på de senaste veckorna och känslan man gått omkring med under dem. Reflektera lite. Linn Jung skrev ett så jäkla bra inlägg nyss som var så mitt i prick. Alla vuxna, alla lärare, alla jämnåriga abin, alla hetsande personer som bidrar till den här studenthetsen skulle behöva läsa det inlägget. Alla gymnasier borde hyra in personer som Linn Jung för att föreläsa för alla angstiga ungdomar och lugna oss. Eftersom studenten och framtiden och allt det är så aktuellt för mig nu känner jag att vill skriva av mig lite.

Jag tycker för det första att det verkligen är så jobbigt på något vis att studenten ska göras till en så himla stor grej. Visst blir det kul att i juni sedan bli uppmärksammad och firad. Visst är det roligt att släkt och bekanta bryr sig så mycket. Den delen är ju rolig, när det kommer till firandet och allt det. Men det gör också att under skrivningarna är man ännu mer stressad. Rädslan över att inte få fira sin student på samma gång som alla jämnåriga gör att skrivningarna känns svinjobbiga. Nu har ju den där rädslan ändå varit lite obefogad för mig. Jag är en kreativ typ som aldrig riktigt fått så mycket nytta av mina färdigheter i skolan. Skolans inlärningsmetoder har heller inte fungerat så bra för mig, min skolmotivation har aldrig ens existerat, men jag har heller aldrig haft det så jättesvårt i skolan. Det har väl gått medelmåttigt bra. Jag har inte brytt mig så mycket egentligen. Jag har försökt halvhjärtat och sedan kommit hem och spenderat min energi och tid på mitt kreativa skapande istället, som jag brytt mig om mest. Men i skolan har jag nog klarat mig.

Folk hetsar så mycket kring skrivningarna och jag blir så trött på det, förstås har ju jag dragits med i den där hetsen också. Jag satt för fasen i bilen för två veckor sen och bröt ihop för att jag trodde att allting skulle fara åt skogen, för att jag var säker på att jag inte skulle kunna komma in nånstans, för att allting kändes heelt för mycket. För att jag, som egentligen är väldigt samhällsintresserad och alltid gillat samhällslära och liknande, hade intalat mig själv att jag inte kunde ett skvatt om någonting.

Fastän de resultat jag i nuläget fått veta ändå varit helt bra har jag ändå inte förväntat mig någonting i förväg, innan jag skrivit de proven. Man kan vara hur duktig som helst på ett ämne men har man superotur med frågorna, en dålig dag och eventuellt missförstår en provfråga och skriver en superbra essä men om fel grej så kan det skita sig hur hårt som helst, fast man egentligen kan ämnet bra.

Alla vuxna människors välmenande "nooog blir du student, nooog går det bra..." har stört mig så mycket. Vad vet dom? det är så lätt för dem att säga. Inte är det sådär bara. Att man bara bliir student, att resultatet bara bliir superbra. Världens lättaste grej. Någonting alldeles självklart. Kanske studenten känns som världens lättaste grej för någon som redan gjort den och tagit an betydligt svårare saker sen, men när man har det framför sig känns det inte lika lätt, man vet ju inte vad man ska vänta sig. Det lägger ju också ännu mera press på en. För om det är så enkelt och självklart att man blir student, hur är det då om man inte klarar det?

Egentligen satsar jag ju mycket högre än så, och har kunskap för att få mycket mer än så, men innan de flesta skrivningar har jag ändå tänkt - bara jag får godkänt är jag nöjd. Bara jag blir student så är det fiiiine. Ganska synd att man börjar nedvärdera sina kunskaper så mycket också då det känns som att alla andra är så himla duktiga.

Förutom studenten är det ju förstås en heeel del annat man också hetsar kring. Framför allt att söka in till nya skolor. Göra alla hemska livsval man egentligen inte kan göra. Att plötsligt behöva välja sitt framtida yrke när man inte ens kan välja jogurt på morgonen. Det känns som lite väl stort. Lite för mycket som hänger på en själv. Varifrån kom all denna frihet? och varför känns den så hemsk? Jag har dock blivit så van vid att alla stora val ska göras NU NU NU så jag reagerar inte längre på det. Det känns nästan helt rimligt att jag ska styra upp hela mitt framtida liv nu, som artonåring. Många säger att vi är så små som artonåringar, men ändå måste vi göra alla svåra grejer. Svåra val. Man ska veta och kunna allt, fast man ändå inte gör det.

Jaa, och don't even get me started angående det att allt känns som en tävling. Alla ska vara bäst. Flytta till coola städer. Slippa in till världens bästa utbildningar. Få världens bästa jobb. Leva världens bästa liv, osv. Det kan hända att det här inte alls stämmer. Att det bara är någon snedvriden uppfattning jag fått, men det är ändå så jag känner. Det är ändå den känslan jag får av allt det här. Att hela livet plötsligt blivit en sån tävling. Den som är lyckligast sen vinner. Som tur känner jag inte detta bland mina vänner, men bland många jämnåriga kan jag känna det här.

oj huhu.

Hörni, det är fortfarande bara 6 år sedan jag gick ut lågstadiet. Det är bara tre år sedan jag gick i högstadiet. Man känner sig ganska liten ännu. På samma gång som man är så peppig inför allting så känns alla val så orimligt stora. Jag kan inte välja saker. Jag orkar inte bära tyngden av rymden på mina axlar, än. Jag försöker vara så himla stark hela tiden och låtsas som att jag kan och klarar av allting, men det gör jag inte. Det gör man inte. Jag har ingen aning om hur livet ska gå till egentligen och jag förstår inte hur jag skulle kunna veta det heller. Jag förstår mig inte på livet det minsta, och ju mer jag tänker på det och ju mer jag upplever, desto mindre förstår jag mig på det. 

 

 


"Va försiktiga på Abikryssningen"

Skrivet av Anna Betlehem 17.02.2017 | 3 kommentar(er)

Kategorier:


unnamed

Efter en väldigt rolig penkkisdag igår stiger jag idag upp vid åtta. Bussen till abikryssningen far om några timmar och jag måste packa ännu. Det ska verkligen bli roligt! bara inget händer, man har ju läst nyheter. När jag står i dushen försöker jag räkna hur många gånger någon sagt att vi ska va försiktiga på kryssningen. "Gå inte ensam" "Undvik kombinationen främlingar och hytt" "Håll ihop" "se efter med varann" "Var försiktig"...Men jag kan inte räkna så långt. För jag har hört det så många gånger nu. Miljontals. Mina vänner har hört det säkert minst lika många gånger. 

Jag förstår att det är av omtanke vi ombeds vara försiktiga, men jag kan inte låta bli att undra vad föräldrar säger åt sina pojkar till exempel? Är det någon som ber dem vara försiktiga? vara respektfulla? bete sig som folk? Jag tvivlar.

Jag och de flesta andra (främst då flickor) känner nog till riskerna. Ingen behöver egentligen be oss va försiktiga och blablabla för vi vet mycket väl, och vi ÄR ju det. Vi är vana att backa upp varandra, beskydda varandra, schasa bort märkliga typer. 

Jag tänker bara att om man flyttar över ansvaret till dem som faktiskt gör fula gärningar istället för att bara tuta in i alla potentiella offer att de ska va försiktiga, så skulle vi inte behöva vara så jävla varsamma och försiktiga hela hela tiden? Vi skulle kanske kunna njuta av en abikryssning helt och hållet utan att ha skräckscenarion i bakhuvudet. men vad vet jag...

Nåväl. Inget nytt under solen förstås. Igår var iallafall superkul. Allting gick bra under vårt Penkkisprogram och att stå på flaket var kul. Resten av helgen fortstätter förhoppningsvis och förmodlingen på samma vis. Nu ska jag packa. Ha de gött häj! 

 

 

literary variation were that generation were the generation of women 2922879


These are the days we won't forget

Skrivet av Anna Betlehem 15.02.2017

Taggar:

DSC 0213od

Jag stiger upp lite före två idag och ångrar lite att jag sov så länge. Ändå kändes det behövligt efter de senaste dagarna. På måndagen satt jag och fixade saker inför penkkis från ett på dagen till tolv på natten. Essi och Johanna var hos mig på kvällen och hjälpte till. Igår steg jag upp tidigt och så hade vi engelskahörförståelse. Efter det fortsatte vi med penkkisförberedelser. Eftermiddagen spenderades med Jessica.

Imorgon är det dags. Det känns inte så. Det känns helt sjukt, men vi har jobbat så jäkla hårt inför det här och jag hoppas innerligt att allt blir som vi tänkt det. Min outfit har jag testat säkert tusen gånger och imorgon får jag ha den påriktigt. På fredag far vi sedan på Abikryssning. Kommer också bli helt sjukt. Borde verkligen packa färdigt nu idag eftersom vi kommer vara i skolan och förbereda ikväll.