annasfoto

Dagarna man lever för

Skrivet av Anna Betlehem 26.11.2016 | 1 kommentar(er)

Idag har det varit en sån bra dag. En alldeles oslagbar dag. Det är verkligen dagar som denna man lever för. Det är dagar som denna man går igenom tröga tisdagar och jobbiga måndagsmorgnar för. Det är för dagar som denna man kämpar vidare när allt känns dåligt. Det är för dagar som denna man inte ger upp.

Det har varit en sån där alldeles underbar fredag, när man känner livet i sig. 

DSC 6150

Jag hade endast en timme i skolan som började halv 12. Hade på väckning halv 10 för att säkert vara vaken. Klockan 11 var det nämligen biljettsläpp för Håkan Hellström konserterna nästa sommar. Av erfarenhet vet jag att Håkan biljettsläpp brukar vara ganska brutala eftersom det är så hårt tryck på biljetterna. Man uppdaterar sidan som en tok, hamnar i väntekö, händerna skakar, man känner känslan av maktlöshet, man slipper in, och så är alla tusentals biljetter slut inom några minuter. Ända sen 2014, när Håkan hade sin stora första spelning på Ullevi, har jag velat och försökt, men aldrig fått biljetter, och alltid varit lika besviken.

IMG 3941

Idag var det också väldigt mycket strul när vi höll på med biljettköpet. Tiden gick ut, biljetterna var mitt i allt slut, och jag låg som en pöl på golvet. Hjärtat brast lite. Sen testade jag på min dator och efter några panikartade minuter lyckades jag ändå till slut få tag på två biljetter. Trodde inte på det, nåt fel måste det ju va? , men bekräftelsen låg i mailet och jajjamen. Nedan en bild från Sverige-roadtrippen i somras. Lyssnade oavbrutet på Håkan då.

DSC 1534jjjj

Min lektion hade börjat för fem minuter sen när jag startade hemifrån, fortfarande helt uppjagad och skakig i händerna. Grät och skrattade hela vägen till stan i bilen. Brukar inte komma tårar så lätt pga sånt här, men nu gjorde det nog det. När min bil-skiva började spela "Det kommer aldrig va över för mig" förstod jag det påriktigt. Det här kommer hända. Jag har väntat på det här sen jag var 14. Alla gånger jag tröstat mig själv och sagt "men någon gång händer det" menade jag alltså det här. Sommaren 2017. Så sjukt. Man pratar om framtiden och plötsligt lever man i den och sedan mitt i allt blir det till minnen.

resizedimage800533 DSC 9k577

Håkan har jag lyssnat på länge. Hade stött på hans musik många gånger innan jag började lyssna på den påriktigt eftersom all annan musik jag lyssnat på är ganska nära släkt med hans, hade också kommit över många citat från hans låtar på tumblr, men tog faktiskt ett tag att lära sig tycka om honom. Hans musik har kommit att prägla väldigt mycket av mitt liv de senaste åren. Låter så klyshigt när man säger det, men den musiken betyder verkligen massor för mig. Kopplar många låtar till olika minnen och platser och livsskeden jag varit i. Hade det inte varit för Håkans texter hade jag nog inte börjat skriva på det viset jag gör heller. Nedan en bild på min sjömansklänning. Konsertoutfiten blir nog i sjömansstil, med Dr. Martens, så klart.

DSC 6000

Funderade idag på mitt allra första minne av Håkan. Vet att jag lyssnat på Håkan före det här, men ett minne jag kom på var kvällen innan jag skulle på en resa till Sverige, det var sommar. Jag hade lyssnat på låten "Fri till slut" och var helt betagen av den. På den här tiden hade jag inte Spotify premium eller något annat, och skulle ju inte ha nät i Sverige, så jag spelade in låten på min telefon från youtube och lyssnade sedan på den kassa inspelningen i en vecka bara för att komma ihåg hur den gick, bara för att känna känslan som alltid kommer av den låten.

Den allra första gången jag lyssnade på Håkan visste jag nog inte ens vem det var. Jag var 10-11 år och hittade av en slump Håkans version av "Visa vid vindens ängar" på youtube, för den låten har varit en av mina favoriter så länge jag kan minnas. Det tog ett tag, några år, innan jag sedan håxade vem han var, och innan jag lyssnade på han påriktigt.

IMG 3701

Dagens religionslektion minns jag inte så mycket av. Kunde som ni förstår inte koncentrera mig riktigt. Hade helst sprungit runt i hela skolan och ropat "Jag ska få se Håkaaaan, hör ni?? Håkan!!" Som tur hade jag bestämt träffis med Natalie efter skolan, hon hade också fått biljett så vi kunde hypea över det ordentligt tillsammans. Natalie hade jag inte träffat på ett tag så vi hade verkligen mycket att prata om.

IMG 1100

IMG 1099

Vi satt typ tre timmar på Sweet Vasa och pratade om hur och när vi upptäckte Håkan och vad han haft för mening. Vi pratade om resor vi borde göra, festivaler vi borde åka på, saker vi borde studera, folk vi borde träffa, folk vi borde umgås med, folk vi vill vara som, filmer vi borde göra och om alla konserter vi varit på och alla artister vi träffat, om utelivet i Vasa och om hur människorna funkar här, osv.. Efter några timmars fika forsatte vi på stan och kollade på en massa fint, testade massa smink och var lyckliga över snön som börjat falla. Sen sa vi hejdå och lovade - snaart igen.

IMG 1101

IMG 1104

Jag mötte upp mamma och så köpte vi lite glittrigt smink och testade några plagg innan vi for och fredagshandlade med resten av familjen. Körde sedan hem i snöyran och sjöng högt i bilen. Hemma lagade vi mat, dansade i köket och lyssnade på barnprogramsjinglar, och grillade där ute, i November... Sedan pratade vi om San Francisco medan vi åt och funderade på resetid, mellanlandningar och huruvida jag skulle få cykla över Golden gate själv eller inte, och om orsaken till varför jag tycker om den stan så mycket.

IMG 1105

IMG 1107

Som om inte denna fredag varit bra nog ligger ett nytt avsnitt av SKAM och väntar på mig nu. Som sagt tror jag det kan vara ett riktigt riktigt bra avsnitt. Det ska jag se nu. Sen ska jag se på lite Håkan-konsertvideor, och lägga fram en bra outfit för morgondagens artonårsfest.

Ah. Det är verkligen sånt här jag lever för!

Stora kramar till er. Hoppas ni också får uppleva såna här dagar ibland, när man känner livet i sig!

Nu måste jag nog slänga upp det här inlägget. Började på det 21:55 och klockan är 00:59 nu!


Far ända in i baljan med dig Trump

Skrivet av Anna Betlehem 09.11.2016

Kategorier:

Kalifornien Juni 2015. resizedimage8001200 flagga

Mitt instagram-flöde översvämmades idag av bilder på snö, förlorad framtidstro och Trump/Hillary-memes. Alla lika arga och ledsna och besvikna. Jag kände mig mest tom och hjälplös. Pessimisten i mig hade nog förberett inför detta. Åhåja sigodadå, blev precis som jag trodde. Jag gick igenom lite Astrid Lindgren texter när jag kom hem idag, det brukar funka när man är less på världen. Hon hade en så fin syn på allting, och jag tror inte hon hade tyckt om det här. Skulle också vilja veta vad faffa hade tyckt.

Nu vill ju jag inte skriva så mycket om politik eftersom jag helt enkelt inte vågar. Men det vet jag. Ska vi få en bra värld där alla har lika rättigheter, döms utifrån karaktär, personlighet - inget annat. En värld där sånt som kvinnofötryck, övergrepp, rasism och annat otrevlit inte existerar. En värld där alla har samma förutsättningar. Ja, då ska vi inte ha såna som Donald i spetsen. Far ända in i baljan med dig Trump säger jag bara!

 

Ett annat Lindgren-citat som också representerar mina känslor just nu:

"Jag vill inte vara med. Jag vill inte vara med om det ska vara på det här viset"

 

Å lite om Valnatten. Vi sov egentligen ingenting, slumrade till en gång men visade sig sedan att det bara hade gått 10 minuter. Det började luta mer och mer mot att Trump skulle vinna och jag hade hela tiden en magkänsla att det var så det skulle sluta. Vi bestämde oss för att börja sova någon gång 6, så vi la av ljudet och stängde ögonen. Jag hade varit så otroligt trött men så slog det mig - har vi varit vakna ända tills nu kan vi ju inte ge upp i slutet - så vi såg allt, och började sova när mamma for till jobbet.


Vad Macklemore gör bra

Skrivet av Anna Betlehem 01.11.2016

IMG 0439

Är det nånting jag tycker om så är det vettiga artister som använder sitt kändisskap till att föra fram och prata om viktiga saker. Någon som gör det är Macklemore. Ben Haggerty alltså. Han upptäckte jag riktigt ordentligt i somras innan vi såg han på Ruisrock och den här hösten har jag verkligen lyssnat på hans musik massor. Jag har gått igenom hans (och Ryan Lewis) youtube och sett igenom alla klipp, musikvideor, tour dairies osv jag hittat där och upptäckt vilken klok människa han verkligen är, och vilka roliga och kreativa musikvideor de gör! Allt känns dessutom väldigt äkta.

När vi såg han i somras tänkte jag också på hur genuin han var. Han pratade mycket om jämlikhet, acceptans och sånt och allt han sa tillsammans med låtarna gjorde konserten så perfekt. Att han dessutom skrivit låten Same Love där han stöder samkönade par/äktenskap osv är en så himla bra grej eftersom det inte är så många andra hiphop-artister som gjort något liknande. Det var sån otrolig feelis i publiken på Ruisrock när han sjöng den.

GOPR8157

Det som jag uppskattar jättemycket med Macklemore är också att han gör både rolig musik/musikvideor och seriösa som handlar om lite allvarligare saker. Till exempel Downtown, Brad Pitt's Cousin, Can't hold us och många andra låtar är ju roliga och musikvideorna likaså medan låtar som Same Love, White Privilege och Otherside är ganska seriösa och handlar om allvarligare saker.

IMG 0518

Det här skriver jag nu för jag tänkte tipsa om en grej som kom ut i förra veckan. Macklemore har alltså släppt en låt som heter "Drug Dealer" och som handlar om honom själv. Låten kom ut för två veckor sen och videon en vecka sen. Han har alltså kämpat med drogmissbruk och alkoholism förut och skrivit en del om hur han tagit sig ifrån det (Bl.a i låten Otherside) Den här låten handlar då också om det. Jag tycker det är fint att en så stor artist använder sin egna historia till att hjälpa andra och informera. Någon kommenterade på hans instagram "You inspire, educate, and create honesty through your art", och det är ju just så det är. Musikvideon till Drug Dealer är ingen "fin" video, det är en ärlig och äkta video som är jätteviktig.

Jag känner så där spontant att jag skulle vilja se mer av sånt här på topplistorna än alla enkla låtar som egentligen inte handlar om nånting som snurrar på alla radiokanaler 789 gånger per dag, men så är det ju inte riktigt alltid. 

Här är en del av vad han själv skrev på instagram:"When I wrote Otherside 8 years ago, I was fresh out of rehab. Broke, spiritually sick and unsure that life was something I wanted to keep living. That song was medicine for me to write, yet I didn't know if I should put it out. I'm not ashamed anymore, and never want to hide who I am because of society's potential judgement. This is my story. Our story. I've gone through numerous relapses. Many setbacks in my recovery. But I'm sober today. And I'm so grateful in whatever way I can to carry the message of recovery. Whether that's a song, stage or at a meeting. I just hope that I can say something that clicks with someone."   Här kan ni läsa hela texten från hans profil.

Även om det såklart finns många artister som, liksom Macklemore, gör såna här bra saker borde det finnas ännu fler. Och de som redan finns borde få mer uppmärksamhet och respekt. Artister som använder sin status till att informera och påverka och hjälpa andra människor. Artister som skriver och gör bra musik som handlar om viktiga saker. Jag tror det är ett superbra sätt att nå fram till folk på. Musik är ett så kraftfullt medel. 

och så ett fint citat från Same Love:

IMG 1744 Edit Quote 10002 820x400

Om ni vill kan ni checka in Macklemore & Ryan Lewis youtube för där finns en massa bra saker. Att kolla igenom deras "Tour Diary" är någonting jag ofta brukar göra i brist på annat, och musikvideorna kan man se hur många gånger som helst!

Kramar - Anna

 


När man ser tillbaka ser man ju bara glädjen

Skrivet av Anna Betlehem 20.10.2016 | 1 kommentar(er)

Taggar:

vi passa aldrig på att fota sorgerna längs vägen

dsc 0605 521a68359606ee26ea12767e2

 

 

dsc 6541 53dee78b2a6b221248e2img 4998 51e3b5e9ddf2b35fbbd09eb2dsc 0119 521f8efaddf2b3421a7e2

img 5854 51e72eb8ddf2b361e37025a2

dsc 0384 51a508e4e087c30876d24fb2dsc 6724 53ecc20e2a6b225761756c1c2

dsc 0183 52a0c00088e59d8e90265c2dsc 8020 51817022e087c31980f93866x


När man går igenom gamla glada bilder.
Fyra på natten.
Då glömmer man hur allt blivit sen
Man glömmer hur alla har blivit sen 
Allt som hänt sen
Allt man känt sen
Man romantiserar alla
Man går tillbaka till gamla tankegångar och mönster
Man bygger upp den raserade drömvärlden en gång till
Där alla är perfekta, där allt är precis så som man vill att det ska va
Man glömmer bort allt dåligt man känt
Man blir nostalgisk och sentimental
Man minns bara allt bra
Och man lurar sig själv
För det stämmer inte
Man blir som blind 
Och man kan inte tänka klart alls. 

 

 

Man är så dum, och man kanske inser det själv,
men ändå kan man inte låta bli att forsätta skrolla i arkivet. 
År efter år, månad efter månad.. 
och tänka "those were the days" som om det vore sämre nu. 
 
 

Att välja tapeter

Skrivet av Anna Betlehem 14.04.2016

Kategorier:

Som jag skrivit i några av mina föregående inlägg är vi på gång och ska ändra om mitt rum. Främst nya tapeter behöver jag. Det har verkligen varit så fruktansvärt svårt för mig att välja. Min brors rum är redan fixat. Han bestämde sig fort, och det blev riktigt bra. Jag däremot, kan aldrig bestämma mig, som vanligt.

 

Ska jag ha samma tapet i hela rummet? ska jag ha en fondvägg? ska jag laga helvitt som jag alltid pratat om? ska jag helt tänka om och laga helsvart? ska jag ha marin stil? Vita paneler? seglartapeter kanske? Blått? randigt?  Lite såhär har det låtit.

20160414120258 4

20160414120258 5

 

Vi har försökt prata med lite folk i "tapet-butikerna" men inte har jag blivit klokare för det. De har engagerat sig. Försökt söka alternativ. Motsvarigheter. Funderat och lyssnat på min önskemål. Men nej. Jag har bara velat och velat hit och dit, och så har försäljarna skrattat. Huur ska jag kunna välja tapeter när jag inte ens kan välja kläder på morgonen? eller någonting annat för den delen. Jag är inte så bra på det här med val måste jag säga

 

2

20160414120258 6

 

Det som jag visste var iallafall att jag ville ha lite "svensk sommar" feeling på dem. Vilket enligt mig är som de prickiga i olika fina färger här på bilden ovanför, men någon av dem blev det inte heller eftersom det var lite väl stora prickar, med risk för att jag skulle tröttna på dem ganska fort. Lite mer neutrala skulle de ha fått vara.

 

Nå. Sist och slutligen stod det mellan dessa tre på bilderna nedan. Två prickiga - en i beige och andra i ljusblå. En randig - vit och ljusblå. Det var verkligen svårt att få bilder på dessa där man ser hur de verkligen ser ut eftersom varken ljuset från mitt fönster eller min lampa var så bra, men ni ser ju iallafall lite. Alla tre tapeter är egentligen ämnade för barn-rum, jag hittade alltså dem i en hylla med tapeter för barn, men det är ju inte så stor skillnad.

 

DSC 2964

De beiga skulle vara bra eftersom de skulle göra mitt rum ljusare än vad det är nu. De blåa med prickar skulle vara fina eftersom blå är min favoritfärg och prickarna är passligt stora. Den blåa var dock sådan som skulle göra rummet ganska mörkt, vilket inte syns på bilden eftersom de ser väldigt ljusa ut där. De randiga hittade jag sista vändan vi var till butiken efter provrullarna. Den randiga är väldigt lik mina gamla tapeter, men mycket ljusare. Den är neutral men ändå min stil, med blått. Lite såhär har jag resonerat.

 

DSC 2960

DSC 2965Sist och slutligen valde jag. Jag lät det mogna över natten och sedan ändrade jag mig inte en enda gång till.

 

Kan ni gissa vilka det blev?


1000 miles away

Skrivet av Anna Betlehem 07.04.2016

IMG 2681IMG 2682resizedimage800600 IMG 2710IMG 2735IMG 4709 1IMG 2699IMG 2700Fortsätter lite på nostalgitemat från gårdagens inlägg idag. Flera av bilderna tagna på samma dag, vilket ni kanske ser.

Idag fyller en av mina allra närmaste, äldsta och bästa vänner Emilia år, i USA. Det är ungefär 8 månader sedan vi sågs senast, i hörnet utanför Kaffehuset August. Där sa vi hejdå och såg inte varandra mer. Ida, Hanna och jag har skypeat en hel del med Emilia vilket har varit så otroligt roligt och jag känner sådan enorm längtan till sommaren när Emilia kommer hem och vi får fortsätta umgås som vanligt igen. Skype är bra, men inte tillräckligt.

Jag är så förväntansfull inför sommaren och att fullfölja allt vi planerat. Då man har umgåtts så många år som vi har är det lätt att man börjar ta varandra för givet. Sådant märker man bra i sånahär situationer när man inte träffas på så lång tid, men i sommar ska vi verkligen ta vara på allting! Åh vad det ska bli roligt att träffas, och tänk vad nervöst den dagen!


Vår på Solholmen

Skrivet av Anna Betlehem 03.04.2016 | 1 kommentar(er)

Vi hängde på villan en stund igår och Åh så fint och härligt och vårigt det var där! DSC 2290

DSC 2306Isen bara knakade så det var nog bara fem före så att den skulle ha brakat ihop på en gång och börjat röra på sig. Men tyvärr inte. Faffa brukade alltid den här tiden på våren köra ut till villan varje dag för att pricka in rätt och kunna se på hela spektaklet, men jag har aldrig lyckats se det.

Ofta om vårarna brukar det vara översvämning just här vid vår villa när isen börjar smälta. Ett år flöt hela vår bastu ut och min badanka som hade stått på bastutrappen fastnade på bild och fick vara med i tidningen (VBL). För att komma ut till vår villa där vi vanligtvis far med bil kunde man ta båt. Det är alltså Kyro älv ni ser på bilden. DSC 2319

Pappa och jag gick ut på en slänt nära älven för att se bättre. På andra sidan hade isen börjat röra på sig lite. DSC 2362DSC 2375

DSC 2376

DSC 2380

DSC 2382DSC 2385DSC 2391

Mamma plockade ris och fixade. DSC 2495

DSC 2407

DSC 2470

DSC 2412

och jag gick en stund i skogen och ropade ikapp med fåglarna. Jag älskar hur det verkligen låter att allt vaknat till liv igen. Till och med en liten nyfiken hermelin träffade jag på. Att gå ensam, med kameran i handen, i skogen är förövrigt någonting jag tycker väldigt mycket om och som verkligen gör en lugn. Speciellt den här skogen har jag kär. Här finns en hel del hemliga kojor, som ingen annan än Axel och jag kan hitta. Lite som i Saltkråkan. DSC 2410DSC 2473DSC 2475

DSC 2509

DSC 2490

Grannhuset som stått tomt länge men som antagligen innehåller en hel del fina minnen. Pappa har alltid berättat så varmt om människorna som bodde där förr när fammo och faffa började vistas här, och Åh vad jag hade velat träffa dem!

Jag och Lina har en påskafton för en hel del år sedan gått upp på vinden i det här huset. Sicken tur ändå att vi inte föll genom golvet, men det tänkte vi ju inte på då. Jag tror och har förresten alltid trott stenhårt på att det spökar i det här huset. När jag tar bilder som dessa så gör jag alltid det jättefort och jag vågar aldrig se för länge på fönstrena, för jag är rädd att jag ska se någon där inne. På gården bakom det här huset finns en liten bod som påminner om den i Madicken där Greve Kråk spökar, vet ni? Bodens tak är som gjort för picknickar, eftersom ett äppelträd hänger i samma höjd. Så idylliskt så det nästan gör ont.

När vi är här på villan om somrarna och ska borsta tänderna på verandan mitt i natten är det alltid så kusligt när det här huset syns så bra från vårt. Lite dimma på det ännu så borstar man nog inte tänderna så noga.

DSC 2497Anna Betlehem


Studentprov check!

Skrivet av Anna Betlehem 16.03.2016 | 1 kommentar(er)

Kategorier:
Taggar:

IMG 3171IMG 3173

IMG 3172IMG 3174

Heeej! Veet ni vad? Nu har jag skrivit geografistudentprovet!! det är äntligen över! jag överlevde! och det kändes till och med lite bra! De senaste veckorna har jag bara läst, läst, läst, nojjat, oroat mig, funderat, väntat och längtat tills kvällen efter provet. Nu är kvällen efter provet äntligen här, och det är så obeskrivligt skönt! Hur sjukt är det inte egentligen? Jag, lilla jag, har skrivit ett studentprov!? så känns det typ. Sjuuukt. Ikväll skålade Ella och jag och mera om vår kväll ska ni få höra i ett annat inlägg!

Igårkväll blev det inte till någonting med läsandet så gick istället ut på en promenad i solen, dushade en lång stund och förberedde mig mest för morgondagen. Jag gick i säng typ 2 timmar tidigare än vad jag gjort på många år och somnade konstigt nog direkt! Imorse vaknade jag av att solen lyste i mitt ansikte och kände mig mest peppad. När de ropade upp mitt namn när man skulle gå in i skrivsalen var det nog lite nervigt men sen gick det prima!

Jag trodde jag skulle skriva mycket kortare men ungefär klockan 3 lämnade jag in provet och hade då skrivit i typ 6 timmar! 6 timmar som gick superfort! Är ändå glad att jag stannade så pass länge och verkligen skrev precis allt jag kunde! och frågorna tycker jag var passligt svåra. Det var ju inte jättelätt men heller inte alldeles för svårt.

 


Gla' Måndag!

Skrivet av Anna Betlehem 14.03.2016 | 1 kommentar(er)

DSC 1739DSC 1738DSC 1734DSC 1729DSC 1735Godmorgon hörni! Idag är det måndag och början på en lite speciell vecka.

De kommande två kvällarna kommer jag försöka repetera geografin så bra som möjligt utan stress, ta det lugnt, sova bra och sedan försöka prestera så bra på onsdag som möjligt men ändå inte stressa upp mig så mycket.

Det var någon lärare som sa att när det är dags att skriva provet så ska man tänka att man har allt under kontroll och att man kan allting jättebra även fast man inte gör det, bara för att det kan gå snäppet bättre bara av att tänka så. Så det tänker jag göra. Peppa mig själv och bygga upp självförtroendet inför provet. Tänka positivt. Mycket roligare att läsa till provet också när man intalar sig själv att det kommer gå bra istället för att vara stressad och tänka negativt.

Det kommer nog gå finfint! och sedan på onsdagkväll efter skrivningen ska jag på en rolig blogg-grej med Ella som jag ser jättemycket framemot så nu är det bara att ta sig igenom de kommande tre dygnen och sedan är det dags att andas ut!

Ps. Josefin T har knäppt fotona på mig under en liten fotorunda vi hade förra helgen. Jag ska visa mera foton på henne snart! Förresten. Idag är det exakt två månader innan jag fyller 18. weyyyy!


Om tal

Skrivet av Anna Betlehem 10.03.2016 | 1 kommentar(er)

DSC 1722Igår vaknade jag halv åtta med en stoor suck. Inom 45 minuter skulle jag befinna mig i skolan på engelskatimme där vi alla skulle hålla varsitt engelskt tal inför klassen. Huuuuvvadå! kände jag bara. Var dock inte så supernervös innan, hade verkligen bara inte alls lust. Uppe vid talarstolen skakade dock benen som asplöv, kändes det som, men jag fick det överstökat och så himla farligt var det ändå inte. Går i en underbar klass med väldigt ödmjuka, förstående och snälla människor så det känns bra att framföra saker inför dem oavsett hur bra man presterar, och den känslan är underbar. Jag tyckte verkligen att alla var så himla duktiga och framförde så himla bra tal!

Mitt tal handlade om resor och alla positiva saker som kommer av att resa. Eftersom jag hade jättelite tid att skriva talet kände jag att om jag skriver om någonting jag tycker mycket om så flyter det på snabbare och blir naturligare. Var helt nöjd med innehållet osv. Skulle dock vilja bli ännu bättre på att framföra det hela. Att lära sig prata naturligt, vant, lugnt och bra framför många människor. Att lära sig att stänga ute nervositeten och övertänkandet. Det vore något.

Dock märker jag ändå vi alla i klassen gjort framsteg när det kommer till presentationer osv. När jag gick i högstadiet var presentationer en ren mardröm. Idag är det inte det roligaste som finns men det är verkligen inte hemskt heller, och jag är långt ifrån lika nervös nu under vanliga presentationer som man var i sjunde klass till exempel. Hade jag varit tvungen att hålla ett liknande tal i nian som vi höll idag hade jag verkligen fått panik. Det känns bra att man går framåt och utvecklas på ett vis eller annat. Framföranden av olika slag är trots allt något man inte kommer undan.

Ronja, som också höll tal idag, har även skrivit lite om detta HÄR och HÄR.