Bästa kompisar och Borgå
Jo tjena, jag var en sväng till Borgå för nån fredag sedan. Efter min sånglektion i Tölö hämtade Henkka upp mig och så körde vi iväg mot Cecci som bor tillfälligt i Borgå en stund. En fredagskväll med mitt ursprungliga lilla kameragäng från Arcada, alltid lika ljuvligt. 
Vi tog oss direkt till höstmarknaden som ägde rum just då, och vandrade runt en sväng. 
Henkka hittade varma kläder. Den gråa tröjan passade perfekt åt honom. Jag fick värmeslag bara av att se på. 
Det blev köp! sen hittade vi stenar. Cecci ville ha alla fina mintgröna och lila.
Chunkyga mössor. Undrar om de använt exakt samma garn och mönster som mig. 50€ tog de för dessa.
Sen på jakt efter mat eller öl eller båda. Visade sig att Borgå inte har så massivt stort utbud hehe. 
Desto större utbud på mysiga hus och gator förstås. Kul att gå runt här tillsammans med Cecci som faktiskt är härifrån. 
Nå, till sist hittade vi ett mysigt ställe med passligt mörk belysning. Ingen riktig mat dock, men det fick duga med paj. 
Kändes så underbart att vara samlade alla tre ännu en gång, innan Cecci flyttar från Finland.
Ibland känns det som nån slags påhittad rosenskimrande dröm att vi faktiskt en gång i tiden delat vår vardag tillsammans, sett varandra nästa varje dag i skolan kontinuerligt, utan att behöva bestämma över WhatsApp och skicka och fundera med tidtabeller och scheman och program.
Man kanske inte riktigt märker eller fattar hur viktiga dom där vissa människorna i klassen är för en, förrän man slutar skolan och inser att några blivit en permanent del av en mitt i allt. Nuförtiden träffas vi oftast på helgen, och har nån av oss gått igenom en tung vecka så kan man stötta lite i efterhand, men förut träffades vi mitt i allt som hände. Tidiga morgnar, energiska luncher, sega eftermiddagar, trötta nattinspelningar osv. Allt tillsammans. Hade levt om alla de åren om jag fick. Men sen igen. Vänskapen betyder mycket mera nu när den lever utan sammanhanget som först förde ihop oss, och chatten går varm trots att ingen av oss delar en vardag mera. Det betyder kanske allt.
Nåväl. På sejnon hoppade vi i bilen och körde in till Helsingfors igen efter en riktigt wholesome kväll.
En blöt cykelresa
Förrförra helgen hade vi längre ledigt tack vare kristi himmelsfärd, så vi tog tillfället i akt och for på en egen färd. 
På torsdagsmorgonen regnade det mycket, vi väntade ut det och försökte bestämma oss om vi överhuvudtaget skulle fara iväg alternativt stanna hemma och bara betala bort airbnb-nätterna som redan var bokade. Ungefär kring 13 tiden var det lite uppehåll så då kändes det ändå rätt att fara iväg mot Borgå. Det tog dock inte länge innan det började ösa ner igen, och vi cyklade största delen av turen i regn, men vi var ändå ganska förberedda med drybags och helt okej goretex kläder. 
Efter en ganska passligt kort tur på 40 km, och med genomvåta kläder, kom vi äntligen fram till vårt airbnb 13 km utanför Borgå som var urmysigt. 
Fick sådan inspiration av mysiga hemtrevliga inredningen där, kanske nånting för framtida renoveringsprojekt? Vi beställde pizza dit och mös på kvällen med serie, och med att skrolla i Airbnb-appen efter mysiga ställen i varmare länder. 
Dag 2 cyklade vi med slutdestination Järvenpää. Det ösregnade redan från morgon så det var bara att lägga på allt regnvänligt redan från start, och plasta in väskorna lite extra. Behöver verkligen köpa lite mer drybags, men det funkar också bra med nödlösningar. Med såna här sporter är det ibland bra att lite chilla ner med utrustningshetsen.
Vi cyklade massvis och långt i Salzburg med två skräpcyklar från skrottippen helt utan cykelväskor, specifika cykelkläder och andra tillbehör. Det gick det också. Tro det eller ej köphetsarhjärnan men man slipper faktiskt framåt i regn med en cykel utan 350 euros peak performance jackor hehe.
Vi tog oss upp för en lerig och blöt kulle. 
Och till sist kom vi sen fram på kvällen till ett nytt airbnb. Jag ville egentligen att vi skulle lägga till ännu en dag på resan och boka ytterligare ett airbnb för lö-sö natten men vi bestämde oss sen för att dra en riktigt redig sista dag med slutdestination hem. Det längsta jag hade cyklat på en dag dittills var ca 60 km och nu planerade vi en tur på 80. 
Så här såg vårt airbnb ut den andra och sista natten. Här var vi just på väg därifrån. 
Det blev till och med lite shortsväder där under lördagen, det varierade ganska så mycket. 
Mitt gopro-system just nu. Skulle behöva en liten ställning för den att lägga fast på styret. 
Lite bilväg också och inte bara skogs- och cykelvägar. 
Till sist kom vi sen hem, och packade upp.
Det här var det jag inte använde: Finare jumpsuit, extra byxor, extra långärmad, kortärmad, sistskydd, smink osv.
Det jag använde:
En topp, en t-shirt, träningsbyxor, 2x långärmad, 3x shorts, regnskydd till skorna, tunn cykeljacka, goretex jacka osv. 
Det jag saknade: Mysigare tröja än den jag hade med, mysigare klänning istället för jumpsuiten kanske? tunna sköna tights, liten handduk, flera hårsnoddar. 
Behoven kommer nog se ganska annorlunda ut nästa gång när det antagligen är varmare och mindre regnigt, men det är bra att ändå komma ihåg vad man använde och saknade när det kommer till packning, eftersom det är så noga hur mycket man packar med på cykeln.
Överlag gick det väldigt bra att cykla 180km på en helg, mycket skonsammare och lättare i stunden än jag trodde. Någon dag snart ska jag nog spräcka 100km på en dag rekordet men borde också fara på lite kortare turer. Både Lasse å jag är alltid lite förvånade över hur sega och uthålliga mina ben är trots att jag överlag tränar så lite. Lasse brukar säga att jag är som en fotisspelare som bara spelar match och spelar ganska bra trots att jag aldrig kommer på träningar. Att cykla på det här sättet är dock inte så riktigt bra trots att det funkar, märkte jag nu under veckan efter vår cykelresa, eftersom det tog en bra stund för mig att återhämta mig och har varit så otroligt trött i sju dagar efteråt.
Torilla tavataan
Efter en helg där vi spenderade 180 km på cykeln avslutade vi med att se på hockeyfinalen med våra kompisar. Det var nervöst. Jag är annars inte så engagerad i ishockey även fast det är mysigt att kika på ibland, men denna kväll hade jag nånting att förlora. Att få fara torille. Sista halvtimmen var det lite svårare att komma ihåg att andas. 
Men i en rojsig buss full med folk och musik hamnade vi sen ändå. Torille!!
Havis Amanda var avstängd så folk hittade nya kreativa lösningar, nya saker att klättra och fontäner att simma i.
Känns alltid så tryggt i ögonen när de börjar skjuta raketer sidledes hehe not.
tut tut! Förra gången vi for torille bodde vi i Rödbergen och kom i takt med alla dessa tutande bilar. 
Efter en ganska hastig runda runt torget började vi ta oss hemåt. Det är kul att fara till torget men ganska ständig fight or flight response är ju nog på när man är där inne i massan så känns fiffigt att ta sig därifrån ganska hastigt. Här var klockan ungefär 01:00 så tror nog torget och stan i allmänhet blev mycket fullare ännu efter att vi for. 
Att ta sig hemåt var dock inte det lättaste. Alla bussar var extremt fulla, så fulla som man nånsin har sett dem. Vi var påväg att stiga på en, men så pamade hjulen på den av hur överfull den var och sen gav vi upp bussjakten och promenerade raskt ända hem.
Hyvä suomi! Torilla tavataan <3
Vappen genom min festkamera
Nu ska jag visa hur min Valborgshelg såg ut genom min gamla systemkamera som nu fått titeln "festkamera". Livets roligaste bilder kommer säkerligen tas med den. Det är nånting magiskt som händer när man inte känner att man behöver vara försiktig med en kamera. Den har redan simmat i öl en gång förut och överlevt så jag kommer verkligen ta risker med den. Det är så man får intressanta bilder.
Valborgsfirandet började klockan 12. Våra kompisar ordnade brunch på sitt kontor och det var verkligen en bra start på vappen! 
Sen började vi röra oss mot Drumsö. Vi skippade havis amanda helt, min studentmössa glömdes ändå i Österbotten i år igen, så inget att lägga på huvudet. Vädret denna vapp var väl helt okej. Varmt när vi gick och kallt kallt när vi satte oss ner. 
På Drumsö ordnade våra kompisar öl-olympiad. Hälften av oss deltog och hälften såg på. Jag såg på och tyckte det var ganska skönt att få dricka i min egen takt haha. Frös gjorde vi dock. 
Efter åtta olika stafetter var vi äntligen klara och fick gå in i Emils varma lägenhet mmmm! 
Men diskussionerna dom var inte varma....
Nånä, bara kärlek. 
Roligt och najs är det iallafall att få tränga ihop sig med sina kompisar i lägenheter. Hemmafester är det bästa jag vet.
Sen blev det natt och inga bra bussar gick och vi råkade gå nästan hela vägen hem. 
Och sen dagen efter var det en ny dag och ny högtid på sätt och vis men ändå inte. 1 maj! 
Vi hade första maj picknick och det var helt najs men nog var man ändå ganska trött och seg. Två dagars festande kanske inte riktigt är min grej mera? det kan hända att det aldrig var det egentligen. 
Kring 21:00 bestämde vi oss för att nu fick det vara färdigt med firande och styrde kosan hemåt. Dessa bilder nedan visar ungefär hur jag visualiserade mig det skulle vara att bo och studera i Helsingfors före jag flyttade hit. 
Sedan kom jag hem och landade i Lasses famn helt emotionellt tom och trött. Längtade så mycket efter att känna mig pigg och frisk, längtade efter vardag och jobb.
Jag tror sånt här festande och den mentala påfrestningen det ändå kan vara för känsliga individer att fira och känna "rätt" saker på högtider blir lite för mycket för mig när jag inte har mycket lugn tid innan att förbereda mig. Så länge jag bara jobbat på nytt jobb en månad och ännu inte vant mig vid det livet riktigt blir det lite för mycket på samma gång. Sammanfattningsvis var Vappen riktigt lyckad och rolig, men hade jag gjort om det hade jag följt med på Lasses cykeltur på 1 maj istället för att fortsätta festa.
Jag stickade en chunky mössa
Efter år av att bara hålla mig till virkande så har jag nu flyttat över till lite stickande igen och tycker det är väldigt kul. Här är bilder på en grovstickad mössa jag gjorde i veckan. Det tog två timmar att sticka den från början till slut! Gjord med 10 mm stickor och det här garnet, som är 100% ull och tjockt! 
Den är inte helt perfekt men ska göra en ny nu någon dag så kanske det blir ännu snyggare då. Första delen av mössan, det som är närmast min panna, är stickat med varannan maska pärlstickning, och sedan resten, det som är närmast toppen av huvudet, är stickat som vanligt. Tänker att man kanske skulle kunna sticka nästa mössa lite kortare också så att det inte är så mycket extra material ovanför huvudet.
Den är iallafall supervarm. Om jag går in i matbutiken med denna på huvudet ens två sekunder får jag värmeslag. När det snöar blir den väldigt tung och blöt, men det känns inte så länge man har på den. 
Dessa bilder är tagna i veckan när jag ställde upp som skrinnmodell när Simon behövde filma för någon grej. Samtidigt tog han lite stillfoton åt mig på min outfit och mössa. Köpte en ny lång kappa på min favorit second hand butik Relove förra helgen och känner att min utomhus vinteroutfit nu är komplett. Kappan är mörkblå, ursprungligen från COS och perfekt modell. Har verkligen sökt en sån kappa så många år men när man är så kort i rocken (höhö) och smal i axlarna är det svårt att hitta en kappa som man inte drunknar i. Men denna var perfekt! 
Lasse tycker att jag borde göra en tutorial på hur jag gjorde den här mössan. Skulle någon vara intresserad av det? kan isf fota lite mera detaljerat när jag gör nästa!
Vecka 1
Här kommer bilder från vecka 1 av år 2022. Ny start, tomt blad.
Fint väder många dagar! på våra lunchpromenader. 
Jag fick en ny smoothiemixer, en blender, till julklapp av mamma och pappa som är helt superbra. Otroligt mycket mer kraftfull än den jag använt tidigare, såpass att jag blev lite skraj av den i början haha. Jag har iallafall varit helt inne i mixningsbesattheten sedan jag började använda den och mixar allt möjligt flera gånger per dag. Kommer hem med en massa konstiga grönsaker och grejsmojs från matbutiken.
Fått användning av alla oändliga liter blåbär och hallon som jag plockade i somras. Samt iittala-glasen som inte används till vin för tillfället!
Jag har städat ut julen. Kändes lite vemodigt efter ett långt och mysigt julfirande.
Kommit igång med årets läsning ordentligt. Läst tre böcker under vecka 1 och drömt konstiga drömmar möjligen av att min hjärna matats med mycket mera text och intryck än den är van vid. Också plockat fram mina läsglasögon som inte använts på länge.
Jojo Moyes böcker är alltid mysiga. Den här fick 5/5.
Gått runt i pyjamas jättemycket, och varit ganska frusen.
Yogat varje dag med Adriene, och Lasse. Det här är fjärde året vi gör januari utmaningen där man ska yoga varje dag hela januari. I år har det varit mera rörelse än tidigare vilket är passligt eftersom gymmen för tillfället är stängda och vi saknar att gå. :(
I övrigt har jag varit väldigt less på pandemiläget. Inget nytt under solen men njöt så mycket under hösten när läget var lite bättre. Förhoppningsvis lugnar det sig så småningom igen. Jag är ju rätt bra på att sysselsätta mig här hemma med all världens pyssel, målande, stickande osv men har gjort alla dedär grejerna så mycket under senaste år att jag blir snabbare uttråkad av allt nu. Nå, iaf tog jag med mig mina skidor och skrinnskor från Vasa så det kan man ju håll på med!
Det nya året
.
Det blev nog gott! 
Sen fick vi nyårsfestbesök! och testade att laga drinkar i min nya mixer. Brukar inte dricka alkohol alls i januari så då vill man att det man dricker på nyårsafton ska vara någonting extra gott. Drinken nedan var nån fundering med myntablad, tequila och fläderblomssaft.
Jag hade i sista minuten hittat girlangerna från förra året. Det som nu är förrförra året...
Första dagen av året spenderades i soffan framför någon skön serie. Och kvällen bestod av lite smygande och fixande för dagen därpå fyllde Lasse.
Han önskade sig födisfrukost i köket så på brickan fanns i år kort, ljus, presenter, juice och en liten växt som jag hade köpt istället för blommor. 
27 åringen! Wohoo. Rockåret började bra med en mysig födis där vi var ute och skrinnade, promenerade, åt god lunch, tittade på film, lagade mera pasta och hade det allmänt skönt. Januarifödelsedagar är verkligen mysiga, och lite mera prestationslösa kanske än vår- och sommarfödisar. Är det inte lite så? 
sen var jul, nyår och födisfirandet över och året 2022 började på riktigt!
Egilgalan 2021
Förra veckans torsdag var det äntligen dags för egilgalan! En kväll som jag väntat på hela hösten, ja egentligen sedan jag senast var på Egil alltså hösten 2018. Här emellan har det kommit utbyte och pandemi så var så glad över att kunna fara i år. Kändes så fint och bra att evenemanget ens fick ordnas och vi njöt verkligen av en bit av normalt liv. Vi började med lite fördrink vid Skatudden med de närmaste.
Känns lite nostalgiskt att umgås i det sammanhang i vilket man lärde känna sina kompisar allra först. Exempelvis jag och Kenneth känner varann genom, och umgås i, så många olika tusen sammanhang nuförtiden att vi ibland glömmer att den här vänskapen faktiskt ursprungligen började i filmvärlden.
Det var under ett kortfilmsprojekt där han var regissör och jag fotograf som vi blev riktigt bra kompisar. Det är någonting med intensiteten, stressen och pressen under en filmproduktion som gör att om man inte är fruktansvärt trött på de andra i kärnteamet efteråt så tyder det kanske på vänskap som tål storm.
Simon, som jag lärde känna genom att jag assisterade honom på inspelningar flera gånger tidigt under Arcadatiden, och sen han mig när jag gjorde mina första A-foto grejer. Kvällen innan Egil hade vi varit ute sent på keikka där jag assisterade honom med lite åkningar. Det känns så fint att vi båda nu är utexaminerade och skickar fakturor mellan varandra. Det är klart att det skulle bli så.
Egilgalan är förresten alltså en filmgala ordnad av Arcadas media-ämnesförening där man nominerar och sedan delar ut pris för filmer som gjorts på Arcada. Man kan t.ex vinna "Bästa manus " eller "Bästa foto" (alltså kameraarbetet för en film) osv.
Denna gång hade jag tyvärr ingen nominering för någon film där jag varit i A-funktion men däremot B, och det är kul det med. Var så stolt och glad över kompisar som vann priser, och över att se de filmerna igen där man varit med på något hörn bakom kameran. Blir alltid så inspirerad!
De vi lyckades skramla ihop från vår årskurs. MK 17!
Och så de som jag jobbat med sedan jag kom från utbytet och speciellt i våras. MK 18! fina typer <3
Några bilder från galan. Vi hade jätteroligt och kändes så fint att festa lite med en massa kreativa passionerade kamerapersoner som inspirerar mig så jättemycket. Ja, manus®i och ljudmänniskor också förstås men klart man känner en speciell slags gemenskap och samhörighet med de som sysslar med samma som en själv.
Sen for jag å Cecci hem med taxi precis just innan våra fötter frös till is i Helsingforsnatten.
En regnig Helsingforsdag
Hej. Jag har börjat ta med mig kameran på alla vardagsgrejer igen och varje gång jag gör det efter en paus är det som att jag hittar tillbaka till mig själv. Som att om jag inte får ruta in livet genom en kamerasökare så förstår jag mig inte på det. 
Dessa bilder är tagna förra tisdagen. En otroligt regnig och bökig dag att dra med sig kameran när man dessutom cyklar, men tog min vandringsryggsäck med regnskydd och det var värt det. 
Stod ensam här, mitt på torget utanför Stockmann när regnet ökade i fart, människor skuttade hastigt med sina paraplyn. Lyssnade på den här spellistan nedan och kände världens lugn i att bara stå mitt i regnet och fota. Var så in i kameran att jag inte ens märkte att min cykel föll på marken bredvid mig förrän jag hörde dunsen. Tips om man ska cykla i spöregn i hektiskt storstadstrafik eller liknande, 50-tals romantisk musik gör det hela lugnare och skönare. Som att man accepterar allt för vad det är. Drömkänsla.
For iallafall på kaffe med Kenneth i Stockmann vilket var riktigt mysigt i höstrusket. 
Vi fixade några ärenden. 
Och begav oss sedan till kören för 3-4 h koreografiövning. Vi har vår stora konsert om två veckor och har nu haft övningar var och varannan dag senaste tiden. Det är just den här körbubblan man kommer in i 4 veckor innan vår årliga konsert som är det roligaste med allt. Det är två år sedan för min del också som jag fått vara med pga Salzburgvistelse och pandemi kommit emellan, men nu är vi igång igen! 
Sen for jag hem och slocknade direkt.
Kan jag få ett vittne?
Lasse tycker att jag ska radera Instagram-appen från telefon en stund och börja blogga igen istället. Menar att det är bättre för min kreativitet, och allt egentligen. Han har förstås rätt. Det värsta och allra allra bästa med honom är att han så ofta har det. I min relation till Lasse tänker jag ofta på en av mina favoritlåtar från förr - Kan jag få ett vittne? av Oskar Linnros. Förstod aldrig vad Linnros menade med den där låten när jag lyssnade på den som mest men jag förstår den nu.
För nästan sex månader sen skrev jag ett musikinlägg här, och sen levde jag en hel sommar och här var det tomt. Så mycket liv ryms mellan sista maj och nionde oktober. Jag har blivit en färdig utexaminerad filmfotograf och klippare från Arcada. Efter så många skolår utan att bry sig det minsta om eller satsa på betyg went:a jag out with a bang och skrev ett högsta betygs examensarbete om krigsfoto och etik, och kände ändå att det betydde nånting. Sen öppnade jag firma Anna Betlehem Media på riktigt och har livnärt mig på det sen maj. Inget gör mig stoltare och mer rakryggad just nu.
Det är lite mer än ett år sen vi flyttade från Österrike till Finland nu. Jag tror det är svårt för utomstående människor att förstå hur mycket vi pratar om vårt Salzburgliv fortfarande idag, hemma hos Palm Betlehem. Det är så närvarande ännu och jag försöker också klamra mig fast men det är mycket svårare än jag trodde. Det glider ur händerna på en. Är på ett sätt ändå glad att ett år gått nu och den här sega processen att vänja sig vid Finland-livet igen är genomlevd, för i kombination med pandemiliv var det ett av mina tyngsta år. Så mycket lättare att andas nu. Tänker ändå på att flytta tillbaka till gulliga lägenheten i Mülln varje dag. Till tyskan, till bergen, till balanserade ljuset och värmen. 
I mitt förra inlägg började jag med en bild på mig och fammo. Älskade gullefammo. För en månad sedan bar jag, Axel, Pappa, Lasse och två andra släktingar hennes kista till sista vilan. Graven täcktes av blommor i rött som hon tyckte om, och jag tänker att i år ska det julpyntas riktigt ordentligt. Vi målade brädor och fixade på villan några dagar senare och jag tänkte att det är ju här hon är. 
Veckan innan och efter begravningen jobbade jag på en filmproduktion i Nykarleby och bodde hos Lasses föräldrar. Hade det så roligt och mysigt, men var ifrån Lasse och Helsingfors i nästan en månad. Efter att ha varit superklistrade till varandra under hela pandemin, men också under vårt år utomlands på tumis innan det, så alltså senaste tre åren kändes det ovant men ändå helt okej bra att inte ses på så länge. 
Den här veckan har jag börjat gå på gym ordentligt och varit så tungt trött av det. Också gått i butiker mer än vanligt med ett mission att hitta kläder som verkligen passar mig. När man är 148 cm lång och samtidigt intresserad av lite vuxnare kläder än bara prinsesströjor och blombyxor från barnavdelningen är det inte helt lätt. Mina absoluta favoritbyxor som jag burit 90% av tiden de senaste åren fick sina första två små hål på knät en morgon och det utlöste en kris. Insåg att jag inte kan skjuta på det här problemet mera och låtsas som att de där favoritbyxorna kommer hålla för evigt och att jag aldrig igen behöver utsättas för att söka och shoppa mini-vuxen-byxor. Det att jag vanligtvis köper och vill köpa 100% av mina kläder på loppis gör inte det hela lättare heller. Hittills iallafall hittat en ganska bra youtube-kanal om nån annan behöver liknande tips. 
Dessa bilder är tagna för mindre än en vecka sedan när vi var ut och körde en sväng till Esbo. Kikade på fina klippor, hamnar och vandringsstigar. Ser ju ganska härligt höstigt ut på bilderna ändå. Inte taggad på det kommande höstmörkret dock men för en gångs skull ändå förväntansfull inför vintern för denna kan möjligtvis vara fylld med fest, dans, öl och folk på nytt <3<3<3