annasfoto

Kan jag få ett vittne?

Skrivet av Anna Betlehem 09.10.2021

Kategorier:

Lasse tycker att jag ska radera Instagram-appen från telefon en stund och börja blogga igen istället. Menar att det är bättre för min kreativitet, och allt egentligen. Han har förstås rätt. Det värsta och allra allra bästa med honom är att han så ofta har det. I min relation till Lasse tänker jag ofta på en av mina favoritlåtar från förr - Kan jag få ett vittne? av Oskar Linnros. Förstod aldrig vad Linnros menade med den där låten när jag lyssnade på den som mest men jag förstår den nu.DSC1216För nästan sex månader sen skrev jag ett musikinlägg här, och sen levde jag en hel sommar och här var det tomt. Så mycket liv ryms mellan sista maj och nionde oktober. Jag har blivit en färdig utexaminerad filmfotograf och klippare från Arcada. Efter så många skolår utan att bry sig det minsta om eller satsa på betyg went:a jag out with a bang och skrev ett högsta betygs examensarbete om krigsfoto och etik, och kände ändå att det betydde nånting. Sen öppnade jag firma Anna Betlehem Media på riktigt och har livnärt mig på det sen maj. Inget gör mig stoltare och mer rakryggad just nu.DSC1251Det är lite mer än ett år sen vi flyttade från Österrike till Finland nu. Jag tror det är svårt för utomstående människor att förstå hur mycket vi pratar om vårt Salzburgliv fortfarande idag, hemma hos Palm Betlehem. Det är så närvarande ännu och jag försöker också klamra mig fast men det är mycket svårare än jag trodde. Det glider ur händerna på en. Är på ett sätt ändå glad att ett år gått nu och den här sega processen att vänja sig vid Finland-livet igen är genomlevd, för i kombination med pandemiliv var det ett av mina tyngsta år. Så mycket lättare att andas nu. Tänker ändå på att flytta tillbaka till gulliga lägenheten i Mülln varje dag. Till tyskan, till bergen, till balanserade ljuset och värmen. DSC1272I mitt förra inlägg började jag med en bild på mig och fammo. Älskade gullefammo. För en månad sedan bar jag, Axel, Pappa, Lasse och två andra släktingar hennes kista till sista vilan. Graven täcktes av blommor i rött som hon tyckte om, och jag tänker att i år ska det julpyntas riktigt ordentligt. Vi målade brädor och fixade på villan några dagar senare och jag tänkte att det är ju här hon är. DSC1262Veckan innan och efter begravningen jobbade jag på en filmproduktion i Nykarleby och bodde hos Lasses föräldrar. Hade det så roligt och mysigt, men var ifrån Lasse och Helsingfors i nästan en månad. Efter att ha varit superklistrade till varandra under hela pandemin, men också under vårt år utomlands på tumis innan det, så alltså senaste tre åren kändes det ovant men ändå helt okej bra att inte ses på så länge. DSC1247Den här veckan har jag börjat gå på gym ordentligt och varit så tungt trött av det. Också gått i butiker mer än vanligt med ett mission att hitta kläder som verkligen passar mig. När man är 148 cm lång och samtidigt intresserad av lite vuxnare kläder än bara prinsesströjor och blombyxor från barnavdelningen är det inte helt lätt. Mina absoluta favoritbyxor som jag burit 90% av tiden de senaste åren fick sina första två små hål på knät en morgon och det utlöste en kris. Insåg att jag inte kan skjuta på det här problemet mera och låtsas som att de där favoritbyxorna kommer hålla för evigt och att jag aldrig igen behöver utsättas för att söka och shoppa mini-vuxen-byxor. Det att jag vanligtvis köper och vill köpa 100% av mina kläder på loppis gör inte det hela lättare heller. Hittills iallafall hittat en ganska bra youtube-kanal om nån annan behöver liknande tips. DSC1232Dessa bilder är tagna för mindre än en vecka sedan när vi var ut och körde en sväng till Esbo. Kikade på fina klippor, hamnar och vandringsstigar. Ser ju ganska härligt höstigt ut på bilderna ändå. Inte taggad på det kommande höstmörkret dock men för en gångs skull ändå förväntansfull inför vintern för denna kan möjligtvis vara fylld med fest, dans, öl och folk på nytt <3<3<3DSC1218


Sommarens första vandring

Skrivet av Anna Betlehem 19.04.2021

Den här helgen kändes det verkligen som att sommaren kom.  DSC6382 2På fredagen drack vi öl på balkongen som badade i sol, lyssnade på Frank Ocean och det kändes lite som att vara i Salzburg.

Även om förra sommaren var en pandemisommar så var den för min del en oförglömlig och otrolig. Just eftersom vi var i Österrike där det var väldigt varmt från tidig vår, jag hade många olika Erasmuskompisar att hänga med och vi kunde resa runt mellan många olika berg, sjöar, vandringsleder och byar. Då förra sommaren var så speciell och bra och jag kopplat ihop det mycket med Österrike har jag inte haft jätte stora förväntningar på denna kommande, men i helgen fick jag ändå en stark känsla av att det kommer bli så mysigt med finsk sommar.             DSC6128 2DSC6252 2Vi for iväg till Nationalparken Noux med några kompisar i lördags. För att riktigt välkomna våren och sommaren ordentligt, i skogen. Det var ljuvligt att vandra lite och kunna gå i T-shirt. Det slog mig att jag egentligen förknippar vår med blöt och fuktig skog. Tänkte tillbaka på skogsturerna vi for på i skolan när man var yngre om våren och hur det är nånting jag underskattat på senare tid. DSC6293 2DSC6297 2Nu får man inte till någon riktigt ordentlig vandring i Noux på det sättet och både Lasse och jag njöt väldigt mycket av de få större uppförsbackar som ändå fanns där. Inser hur mycket vi saknar bergen och ordentlig uttröttande genomsvettig vandring, hoppas på att kunna gå i lite större berg under sommaren, om än finska. DSC6226 2DSC6110 2Sista biten av vinter kämpade lite ännu.DSC6273 2DSC6399DSC6175 2Vi satte oss ner vid några klippor, tog av vandringsskorna och njöt i solen. Kändes så varmt och mjukt och härligt. Fick lust att ta sommarens första dopp. Ska nog ta det snart!DSC6331 2DSC6344 2DSC6356 2DSC6347 2DSC6367Sen åkte vi tillbaka hem helt mosiga och trötta. Öppnade en skumpaflaska på balkongen och sov gott.


Ett hederligt gammalt bloggkoncept

Skrivet av Anna Betlehem 13.04.2021 | 1 kommentar(er)

Förr utgjordes den här bloggen så mycket av outfitbilder eller självporträtt tillsammans med lite text om hur ens dag hade varit. Det var ändå ett ganska bra koncept som höll länge även om det känns lite tråkigt också att bara lägga bilder på sig själv. Samtidigt om man är intresserad av kläder är det ju roligt att se bilder på någon annans outfits. DSC5768 2

Jag satt och surfade på kameralinser igår. Har fått in en del keikkor inför sommaren och även om min utrustning är ganska komplett just nu finns det ju alltid någonting nytt man suktar efter. Typ ett 105 mm objektiv med låg bländare för porträtt, mmmm. När jag kikade på linserna insåg jag att det börjar va ett tag sen jag fotat bara för njutnings skull och fick plötslig inspiration att testa nånting, så tog lite gamla hederliga självporträtt i min favorit sommaroutfit. Den med ingrodd Salzburgsol, solkräm, svett och öl. Hade på mig denna 6 av veckans 7 dagar hela förra sommaren igenom. Sådana plagg har sånt enormt värde mot den där random toppen från Gina Tricot man aldrig använt, och det får mig att vilja sönderanvända allt i min garderob så det får samma värde. Då har man inte utrymme att köpa något nytt heller för man är så upptagen med att hinna använda igenom allt man redan har.

DSC5745 2

Tillbaka till kameratankar - det känns ganska spännande att vara egenföretagare i sommar och gå in i det helt. Att satsa och våga lita fullt ut på min egen business och det jag byggt upp för mig själv. Det har ju tagit en stund att växa in i rollen där man faktiskt kan värdera sitt hantverk samt paketera in det på rätt sätt, men det känns som att jag på sistone känt av en stark trygghet och självsäkerhet i att jag vet vad jag gör och att det finns en stadig grund, att det sitter i ryggraden. Speciellt efter vårens kortfilmsproduktion märker jag hur mycket stolthet jag fäster vid kameraarbetet och hur jag känner mig så hemma i det. Under Arcada-tiden har nog skett mycket utveckling, förstås, och den osäkra vacklande fotografen man var för fyra år sen har blivit en säkrare tryggare person som har koll på ett helt annat sätt.

DSC5759 3

Nu har jag ju utbildat mig till filmfotograf men det är ju främst stillbilder med mindre utrustning jag kommer jobba med i sommar. Det känns roligt och skönt. Också efter att ha jobbat i större team nu där man hela tiden måste jonglera med flera starka visioner och kompromissa sig fram till ett bra slutresultat är det så skönt att emellanåt bara jonglera med sig själv.

Det är så svårt att visualisera den här sommaren genom annat än jobbgrejer när man inte vet vad som kommer vara möjligt, men det är klart jag ser framemot att cykla, simma och vara på havet iallafall. Ändå rimligt kanske att fokusera på jobb under en pandemisommar och faktiskt låta det ta upp mycket utrymme.

DSC5726 2

Om några veckor ska vi flytta ifrån det här mysiga sovrummet jag fotat i. Flytt igen alltså. Vi har bott här sedan 1 nov och det var alltså hela tiden tänkt att vi bara skulle vara här ett halvår. Vi har flyttat så pass många gånger nu att det inte känns lika speciellt och festligt som när vi flyttade de första gångerna, det handlar mest om praktiska lösningar och sånt fixande, men det är säkert naturligt och också del av det liv vi valt för nu. Ett liv som är ganska öppet och flytande där man rör på sig mycket och håller många möjliga vägar öppna. Det man jobbar emot är ju längtan efter lugnet och stabiliteten som kommer med ett fast hem, med katt, egna möbler och inredning. Långtida hemmaprojekt och sånt. Men det kommer en sån tid också, och vi kommer inte alltid ha lika starka ben som vi har nu, orka flänga runt som vi gör nu.

Oavsett hur den här sommaren blir hoppas jag i alla fall hinna gro lite mera sol, svett, öl och solkräm i den här skjortan.


Ett av många hem

Skrivet av Anna Betlehem 13.02.2021

Kategorier:
Taggar:

Med det här sagolika tornet som utsikt vaknade jag varje morgon i ett år och nu tar jag spårvagnen till Rödbergen nu som då, men ser tornet mest bara i fint fredagssolljus under mina loppisrundor. Vardagsslasket, trötta 7-morgnar och jäktande där man inte ens hinner titta upp, det upplever jag inte i Rödbergen mera, men det gjorde jag i 2 år. IMG 0353

Min historia med Rödbergen började redan när jag bodde i Vasa och följde en massa coola hipsters på Instagram som lade upp bilder härifrån. I oktober 2016 kom jag hit första gången under en helgvisit till min kusin Jenna, fotade hus som jag senare skulle bo i, och tänkte här kommer jag aldrig kunna bo. Kanske för att det kändes ouppnåeligt på något sätt, dyrt kanske. Inte förstod jag hur bostadsmarknaden funkade då ännu, men jag minns att jag prokrastinerade min ansökan till Arabialägenheterna in i de sista, och kanske bra så.

IMG 0385 kopia

I maj 2017 återvände jag hit igen då jag börjat hypea och romantisera det ännu mera. I juni kontaktade en tjej mig via instagram som såg att jag, som hon, hade kommit in på Arcada, och frågade om vi skulle söka lägenhet tillsammans. Den första september 2017 flyttade jag, Daniella och Linnea in på Fredriksgatan med varsitt sovrumsfönster mittemot röda tornet. Största delen av tiden bodde också Lasse och Robin med oss.

IMG 0368

Älskade att rusa till spårvagnen varje morgon förbi gamla bokhandlar, glammiga second hand butiker och Helsingfors äldsta cafér. Älskade att hela tiden promenera på gatorna i sällskap av en massa välklädda trendiga främlingar som redan hade på sig de där coola marimekko-kapporna och nya Dr.martens modellerna som jag ännu bara hade hunnit kika på. Även fast första året i Helsingfors innehöll mycket tungt som hände under ytan så var det också som att alla mina pinterestdrömmar plötsligt var verklighet. 

IMG 0391

Efter ett år av stora köksfester med hallen fylld av hundra par skor och att slänga ytterkläderna en meter från sängen, flyttade Daniella tillsammans med Robin, Linnea till eget, och jag och Lasse hittade en drömmig lägenhet i ett rosa hus ett kvarter längre in i Rödbergen på Båtsmansgatan. Vi hyrde båda lägenheterna i 1,5 månad och promenerade mellan dem med tavara. Tyckte det var så busigt att flytta gåendes.

IMG 0322 kopiaIMG 0323IMG 0346

Bästa tiden på Båtsmansgatan var första halvåret. Det var en så krispig höst och vi njöt så mycket i den lägenheten då. Hittade second hand butiken Relove som då var granne med oss innan det flyttade till Fredriksgatan. Vi lagade en massa god mat, lyssnade på LP-skivor, såg på massvis med bra filmer, jag läste böcker om dokumentärfilm, vi drack GT:s och började med våra chill-hemmafester med Frank Ocean och Odesza. I februari började det droppa i taket och vi hamnade flytta ännu ett kvarter in i Rödbergen till en annan lägenhet i typ 2 månader, den som också på något sätt fastnat i kroppen och minnet. När vi flyttade in igen sen byttes byggtavara mot lampor, räls, stativ, kamera, kran och 20 filmstuderanden och så spelade vi in vår kortfilm Polonäsen.

IMG 0332

Resten av våren och sommaren bestod mest av supermycket stress kring tidigare nämnda produktion och den andra jag jobbade på under sommaren, plus tusen andra saker och plötsligt kändes det instängt och tungt att andas, och sakta men säkert började jag skylla på gatorna och husen i Rödbergen för alla problem. De mysiga promenaderna där jag fotade och uppskattade kvarteren böts till frustrerade promenader där jag försökte få lite luft. Sen flyttade vi till Österrike, kunde sakta börja andas ända ner i magen igen och kvar lämnade Rödbergen som syndabock.

IMG 0329IMG 0331

Om jag ska vara helt ärlig kändes det rätt nervöst att komma hit igen i höstas. Hur skulle det påverka en och skulle det dra en tillbaka in i samma hetsiga, osäkra banor av stress som man tagit sig ur. Nu har jag varit dit flera gånger på någon månad och det är som att träffa en gammal kompis, och bara vältra sig i de bra minnena. Fingra på Marimekkobyxor inne på Relove, äta fastlagsbulle med utsikt över kyrkan, plumsa i snödrivorna på Vävaregatan, köp glänsande kastruller på Eiring och se upp till mina gamla sovrumsfönster som lapar i just det där solskenet som landar sådär fint på väggarna, kanske dricka öl på Brew dog som inte längre är Brew dog. Och ibland går jag upp för trappan till våra dörrar och ser på namnen.  Vi bor nära naturen nu, ser sjö och skog från sovrumsfönstret. När jag hoppar av spårvagnen och går hem kan jag andas långt ner i magen.

IMG 0373IMG 0382

men Rödbergen, det var aldrig ditt fel.


Januarivardagen

Skrivet av Anna Betlehem 31.01.2021

Sitter mellan möten och kikar ut genom fönstret där snön blåser omkring, som det gjort varje dag i över en vecka. Tänkte lägga upp lite vardagsbilder från de senaste veckorna. Som en titt i hur vardagen ser ut just nu hemma hos oss.DSC2174

Första dagen med snö på väg till matbutiken efter lunchsmörgås, och för att få ihop lite steg på klockan.

DSC2009

Manusgenomläsning med alla fotografer, regissörer och skådisar inför kortfilmsproduktionen i vår, via zoom som allt annat.

DSC2140

Snabb promenix under lunchpausen. Tänk vad mitt liv har börjat handla mycket om att gå under de senaste 12 månaderna. Det blir nog en livstidsgrej dock inte bara pandemigrej, när allt kommer omkring handlar livet sist och slutligen ganska mycket om att sätta en fot framför den andra. Röra sig framåt. Men saknaden efter riktig vandring värker och bråkar lite.

DSC2097

Mys hemma. Röra sig runt i olika rum. Gå mellan köket och vardagsrummet och kontoret och sen igen.

DSC2188

Myskläder och mosigt fejs oberoende dag på veckan.

DSC2170

Kontorskollegan min. Nu har vi suttit mittemot varandra i snart ett år.

DSC2161

Några få gånger har vi faktiskt sett andra människor också. Lasse fyllde riktigt i början av året och vi hade nyligen kalas för de närmaste. Lasse testade att laga glass själv och det blev riktigt bra.

DSC1925DSC1926

Oändliga promenader.

DSC1985

Myst i min dunjacka från Zaras barnavdelning men längtar nu också efter att använda min kappa och basker, ha lite stiligare outfits.

DSC2138

Varit en sväng till Fredriksgatan och hälsat på mitt gamla sovrumsfönster.

DSC1933

Promenerat i Eira med Kenneth och funderat på vad som förändrats sen innan vi flyttade bort och tillbaka.

DSC1955

Mestadels hängt med Lasse förstås. Dag ut och dag in hittar vi ändå saker att skratta åt och kanske kommer det ändå snart en tid när vi inte spenderar exakt all vaken tid tillsammans. Kan ju knappt föreställa mig en sån vardag som förut var vanlig.

DSC2602

Ätit frukost, lunch och middag i kontoret ibland. Uäk den känslan i ryggen och värken i knäna som suttit i skräddarställning i 17 timmar.

DSC2627

Åkt spårvagn som man nu gör.

DSC3231

Promenerat in till stan i perfekt vinterväder, skött om lite ärenden och gått hem igen.

DSC3194DSC3208

Suttit här mestadels.

DSC3343

Med den här utsikten.

DSC3353DSC3384

Det är ungefär sånt som definierat starten på 2021. Det som inte syns på bild men som varit en stor del av månaden är också att vi yogat varje kväll till Adrienes januarichallenge på Youtube.

 


Charmigt Helsingfors

Skrivet av Anna Betlehem 17.01.2021 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

DSC2577 2

I tisdags var det snöstorm i Helsingfors. Jag hade laddat min kamera och mötte upp Kenneth på vår igensnöade innergård för att föreviga spektaklet. Om det är någon vän man kan räkna med när det kommer till att dokumentera spektakel så är det Kenneth.

DSC2294DSC2214 2

Vi promenerade in mot stan med våra kameror inplastade i påsar.

DSC2327

Järnvägstorget och kvarteren runt domkyrkan är så otroligt fina och drömska när det är snöigt på det här sättet. Man önskar förstås alltid att det skulle vara såhär just innan jul istället för den svarta asfalten mot gula lamporna som det mera tenderar att vara. Uppskattar dock alltid januari-februari extra mycket och hur krispigt och härligt det är.

DSC2417DSC2417 2DSC2386 2DSC2473 2

Till och med slasket är mysigt på sitt sätt. 

DSC2472 2DSC2477 2DSC2523 2

Tja, alltså det finns ju inte så mycket att skriva i ett sånt här inlägg som egentligen bara handlar om snö och hur mycket jag tycker om det. Ville väl mest bara visa bilderna.

DSC2545 2DSC2270DSC2568 2

Det var det. Visst är Helsingfors en charmig stad ändå!


Nytt land

Skrivet av Anna Betlehem 16.11.2020 | 1 kommentar(er)


Det blir oftast så att när det är mycket på gång för mig så lämnar den här bloggen lite till sitt öde. Inte för att jag inte hinner skriva inlägg, mera kanske för att jag inte kan formulera det som händer. Det är iallafall det jag intalat mig sen 2017 när jag flyttade från Vasa och livet har varit en ständigt pågående förändring och framåtrörelse. Samtidigt för bloggen med sig mycket bra. Dels blåser den luft i min inspiration och kreativitet och så driver den fram mitt fotointresse i sin ursprungliga form - genuina intresset och kärleken till att skapa. Sen mår min hjärna bra av att reflektera, skriva och formulera händelser som gjort avtryck på en.

Var börjar man då? det har gått nästan tre månader sen senaste inlägget. Då tågade vi runt i Österrike till olika berg och sjöar. Coronan och pandemin var ständigt påtaglig där, alla hade mask och vi såg på sätt och vis fram emot att åka till Finland och Österbotten, få dra ner på coronatankarna och försiktighetsåtgärderna en liten smula. Se familjen första gången sen jul. Vi hann bara komma till Vasa någon helg efter vår 2 veckors karantän i Nykarleby så ökade fallen i Vasa ordentligt och vi kröp lite tillbaka in i vår isolerade bubbla. 

Att leva isolerat är ändå någonting vi vant oss vid så mycket i år att det inte är ett stort problem att fortsätta. Vi har jobbat så mycket på att konstruera en isolerad distansvardag som ändå upprätthåller den mentala hälsan någorlunda att det bara är att fortsätta i samma spår. Minst 10 000 steg per dag, vakna och somna tidigt, prata långa samtal i telefon med kompisar, laga bra mat, andningsövningar och "yoga with Adriene", klä på sig ordentligt på morgonen, bädda sängen, städa runt sig, skilja arbetstid och vila osvosv. Leva i nuet framförallt och fokusera på det som existerar framför en istället för någon framtid som nu ändå är så abstrakt och svår att greppa. Oavsett vad man gör så känns det nog som att rutinerna är det viktigaste och effektivaste för att hålla huvudet kallt och stressen nere just nu. Jag har till och med börjat med någon slags halvslarvig hudvårdsrutin, jag som aldrig någonsin varit intresserd av sånt, men allt för att rama in dagarna på något sätt.

Pandemin, distansvardagen och lockdown i Salzburg förde också med sig någonting gott. Eftersom vi inte kunde göra så mycket annat än vandra, och livet blev rätt tomt så gav det utrymme för personlig utveckling och möjligheten att satsa helhjärtat på hälsan en tid. Aldrig ätit och sovit så bra, njutit så mycket av träning och varit så stark. Till slut blev dessa grejer goda vanor och dem har vi nu försökt hålla hårt fast vid även när livet runtomkring förändrats. De har på något sätt varit en stor trygghet när allt annat varit flytande. Med det i ryggen hoppas vi kunna vinna över finska vintern i år, och om vi inte gör det - ja då kanske det inte är meningen att man ska göra det.  

Min extroverta sida har antingen krympt i år eller så har jag glömt hur ett normalt socialt liv känns. Jag vill så gärna njuta av att umgås med människor som jag gjort men tror jag är lite ovan faktiskt, känner ett sånt sug efter att bara sitta ensam på soffan med Lasse direkt vi umgåtts några timmar med andra människor. Det är som att man krupit in i sin egna lilla oas och stannat där lite för länge, plötsligt känns omvärlden lite skrämmande. Ser ändå så framemot en vardag innehållande fler människor, lite mer ruljans och kontraster. Man blir nog van igen.

Att flytta till Finland nu har på många sätt varit för oss som att flytta till ett nytt land, snarare än att vi "flyttat tillbaka". Det är så mycket tankesätt som skiftat och förändrats under året i Österrike. Framför allt synen och inställningen till andra människor och kulturer. Vi har också börjat ifrågasätta livsstil på ett annat sätt. Insikten att det finns så många olika sätt att leva på och att man inte behöver gå på autopilot hela tiden och göra det som verkar självklart, man kan utforska och bana ut nya vägar som passar en själv. Livet är så mycket mer flexibelt och öppet än vad man förr trott. Det är ju i sig inte Finland som är nytt, även om saker och ting är lite annorlunda pga pandemin, det är kanske vi som är nya. Vi behöver lära känna vem dessa nya versioner av oss är i Finland och det blir på sätt och vis som att utforska en ny plats eftersom man ser på allting så annorlunda. Det här kanske låter smörigt men man inser också att ens trygghet inte längre sitter fast i någon plats, utan i en själv. Det är på ett vis skrämmande, men samtidigt så stärkande. 

Jag kollar genom videon här ovan från sommaren i Salzburg för att påminnas om vem jag var där och hålla fast vid den personen också i Finland. En sak som hjälper är att fortsätta lyssna på samma poddar och musik som man lyssnade på där för att kanske lite komma in i samma tankegångar. Känner förstås en stor längtan tillbaka dit och den vardagen jag känner till där, en del av mig hade gärna slängt iväg ett whatsapp-meddelande till vår knasiga snälla hyresvärd för att meddela att vi nog kommer tillbaka till lägenheten i Mülln. Men nu ska vi ge Finland en chans och sen får vi se var det landar.


En högtid som känns

Skrivet av Anna Betlehem 03.05.2020

Tänk att Valborg kommit och gått! känns ju inte alls så, men någon annan känsla hade man ju inte förväntat sig. Dels är vi ju utomlands och hade oavsett inte firat som vanligt, men nu gjorde ju inte någon i Finland det heller, så då känns det ännu mindre som en vapp. Det är ju också 20-25 grader här just nu, så vi är nog mera i sommarmode än vår/valborg-mode.

På något sätt kan jag tycka att det var skönt att ha det är såhär i år. Som en återställning. Jag ska skriva lite senare om vad vi faktiskt gjorde i år. I det här inlägget blir det lite gamla bilder från tidigare år, och tankar kring valborg.3FAEAF44 04A9 4689 A22B B96CD1B1FB724IMG 7706 2

Jag tenderar ha såna otroliga förväntningar och press på högtider, speciellt Valborg och 1 maj. Någon slags hets kring att det måste vara på ett visst sätt. Som att Valborgsfirande skulle vara någon prestation.

8C6D8178 99D5 4688 8ED8 2663544F7A69130443D3 F5B8 4BDA B479 53EE347FEE58

Det här är ju väldigt dumt. För när jag ser tillbaka på de senaste årens Valborgar så har de ju varit väldigt fina. De har innehållit hopp, glädje, glada människor och skojiga hemmafester i Helsingfors. Ingenting att stressa för, det blir alltid bra, med andra ord. Jag önskar bara jag skulle ha kunnat släppa pressen ännu mera och bara njutit av allt fint. Inte varit så stressad över våra planer och bara flutit med. Det där är ju nån slags ångestgrej där man hetsar kring att det ska bli perfekt, och det är så tröttsamt. Jag vill bara flyta med och njuta.

DSC3568f 2

Sånt kan man tänka på det här året när det inte händer så mycket. Sånt tänkte jag på på valborgsmorgonen när jag gick igenom hårddisken med gamla vapp-bilder. Vad roligt vi har haft ändå!

BTVI9190XQQC2489

Min sista tid i Vasa, för tre år sen, var ganska tung och den vappen började inte bra, men slutade bra. Jag stod i någon jäkla Fontanakö och allt var fel. Sen kom Lasse, som jag hade varit tillsammans med i typ en vecka och hämtade mig, och hans kompis som jag hade träffat en gång förut lyfte upp mig i famnen och gav mig en lång kram, och så lämnade vi den där kön. Resten av den vappen var så märkligt bra, det kändes som att jag kom hem. Jag vaknade upp hos Lasse på 1 maj, och ville inte vara någon annanstans.

TWOO8139MJNY533

Kring Valborg påminns jag lite om den där tiden, och kan känna den där samma pressen och oron, ovissheten. Sen vaknar man upp till nuet och inser att man lever ett helt annat liv nu, där allting är i sin ordning. Vänner finns, självkänsla finns, glädje finns och ingenting behöver "fixas" för allting är som det ska i sig självt.

Och Valborg blir alltid bra om man vågar tro på det, vågar släppa taget och bara flyta med. Och inte projicerar gamla minnen på nutiden, så att säga.

NCTZ2188IMG 3841 2REMA7876

Exempelvis 2018, min första vår i Helsingfors, ordnade vi världens hemmafest i kollektivet med Linnea, Daniella, Robin och Lasse. Jag hade nästan glömt det men såg nu bilder från det. Helt sjukt. Vi var så mycket folk, och det ringde på dörren hela tiden. Den vappen kan man verkligen leva länge på.

IMG 7700 kopiae19c778d 8352 44c8 8649 ac2372d85f1c 2F5FF3E6B FFEF 4090 84EF 70248A2A65874

Förra året var också väldigt fint. Jag hade en analog kamera med mig under natten och framkallade rullen i julas. Önskar jag skulle ha kunnat visa de bilderna här nu, men de är i Vasa tyvärr. Förra våren var fylld med mycket skola och stress, men så kom Valborg emot och blev helt superlyckad och gav en lite ny energi. Jag skickade också in en ansökan till Salzburg, och sålde min bil, på valborgsmorgonen. Vi firade sen med en massa fina människor under dagen och var på en mysig hemmafest i Kronohagen.

2064B13C CBC7 4483 A301 656B1CEFC65EIMG 3761 3VGYD6372WGLW7801

sen dansade jag och Lasse på någon bar i centrum som spelade alla våra bästa låtar och hade så roligt. 1 Maj blev lite halvdan kanske, men minns den där valborgsnatten som så himla fin och bra.

IMG 3907 2IMG 3923 2

Det här året var det ändå skönt att allting var annorlunda. För då fanns heller ingen struktur, tanke eller stress kring hur Vappen skulle firas. Det skulle oavsett bli annorlunda. Jag hade också ganska låga förväntningar. Vad tror ni hände? det blev en helt superbra vapp. Igen.


VIRALA GENIER

Skrivet av Anna Betlehem 31.03.2020 | 1 kommentar(er)

Nu när många av er kanske söker saker att göra -  titta på?  tänkte jag komma med ett litet tips. Det är nämligen så att avsnitt av "Virala Genier" nu finns på Yle arenan. Varje fredag kommer två avsnitt och nu ligger åtta av tolv avsnitt uppe. För er som missat är detta en ungdomsserie baserat på Ted & Kajs bok "Zoo! Virala Genier". Blev väldigt glad när jag såg slutresultatet eftersom det kändes som att det blev så som jag föreställt mig att det skulle bli. Lasse blev också positivt överraskad över hur bra serien blev. Att skämten och allt fungerade så bra.

Inspelningarna av denna serie ägde rum i somras och jag jobbade alltså där! Här nedan är lite bilder jag tog under förarbetet när vi byggde scenografi och gjorde inköp, och från de 6 st inspelningsveckorna. Sprang ca. 20 000 svettiga steg per dag och längtade ut till havet. Tror trappträningen jag fick i den skolan vi spelade in i hjälpte mig att någon månad senare bestiga flera berg i Österrike utan större problem. Den där produktionen utmanade mig på sätt jag inte hade förväntat mig att den skulle. I efterhand märker man att man på olika sätt har växt några cm.

Tack fötter, för att ni orkade springa så mycket - även i Birkenstocks! collageertwrcollagesdqwrrFörsökte liva upp dagarna och klä mig lite skojsigt å färgglatt. Nu stöder ju mina bilder inte riktigt det påståendet, men ni kan kika på mina festliga grönblårandiga tights och tänka att det ofta gick i den linjen. collagerwerwInköp, logistik och körande hit och dit.

Rusningstrafik och fickparkering i centrala Helsingfors säger du? jag fixar.  collagekwrewerTrött och svettig, kämparglöd och nöjdhet. Holy shit! collagwerweeSe Virala Genier på Yle Arenan här!

Blev under inspelningen väldigt inspirerad av Elin Grönbloms regisserande. Och Aron Syrjäs insatser i huvudrollen som Atlas Frisk var också så imponerande.

Ps. Även om jag mestadels jobbade bakom kulisserna, så kan ni faktiskt se mig i avsnitt fyra som blodig sjukhuspatient.


Flytten från rosa huset

Skrivet av Anna Betlehem 29.10.2019

 Nu hörreni!...ska jag berätta hur det gick till när vi flyttade ifrån den här pastelldrömmen! IMG 0202 kopiaPå kvällen den femtonde augusti anlände mamma o pappa till oss med släpkärra. IMG 0228Under de här veckorna skrev Lasse gradu för fullt och den här helgen var det därför mest jag, mamma o pappa som packade mina grejer o kläder o sånt. När vi vaknade på morgonen efter de kommit for vi ut på frukost efter vi hade vaknat och lämnade Lasse i fred. Vi åt på Green Hippo cafe'.IMG 0229Och gick på stan några timmar.IMG 0227Efter vi hade ätit lunch började vi bege oss tillbaka hem för att börja packa ihop saker och plocka ur hyllorna.IMG 0225IMG 0220 kopiaPlockade ur badrumsskåpet.IMG 0218Packade ner alla vinylskivor och böcker. IMG 0223Tömde skrivbordslådan, packade ihop all teknik, tog ner affischerna. Plötsligt var mitt lilla kontor helt borta. IMG 0224 kopiaIMG 0226Packade ihop all sprit och skruvade isär vitrinskåpet.IMG 0219IMG 0222Sen började klockan bli kväll, det var konstens natt i Helsingfors, och jag skulle iväg och uppträda. Vi hade bestämt att vi skulle ha svart och rött. Förstås hade jag fört ner nästan alla mina kläder i påsar långt in i kärran, och förstås hade jag fört ner alla röda plagg, och förstås kröp jag in i kärran och grävde i påsarna, och fick till slut ihop en skaplig outfit. Cyklade in mot salutorget och det var en fin kväll. HHFDGHVi uppträdde först på Garden by Olo. En restaurang belägen vid en innergård med superbra akustisk. Det gick väldigt bra. Sånggrupper uppträdde alltså på många olika restauranger och cafe'r i Helsingfors den här kvällen. Vi hade två keikkor. Så vi begav oss till Krog Roba så fort vi var klara.  GDFGIMG 0193På Krob Roba satt resten av familjen, visserligen flytt-trötta, men ändå med. FGDFGNästa morgon vaknade vi och sprang upp och ner mellan lägenheten och innergården. Bar ner några möbler och alla lådor vi packat. IMG 0206IMG 0216 kopiaIMG 0200 kopiaEn och annan skjorta.IMG 0199 kopiaEn av gångerna när jag var uppe i lägenheten och de andra var nere hade de lagt mitt skrivbord i roskisen. Det tog ett tag för mig att märka det men här hade jag gjort det, därav mammas skratt. Det där skrivbordet har varit med så länge och är så slitet men jag har inte velat släppa tag om det. Självklart lämnade vi inte det i "kartong" roskisen. Skrivbordet fick åka Helsingfors-Vasa än en gång! ;) SFDAIMG 0211Lilla ikea-soffan som jag köpte på loppis när jag först flyttade till Helsingfors. Som jag tyckte så mycket om. När vi flyttade in hit var det egentligen meningen att vi skulle köpa en ny soffa men sen blev det förstås aldrig av eftersom vi inte gjorde det i samma veva som vi köpte och flyttade in allt annat. Nästa gång vi flyttar måste vi nog köpa en ny. Stooor.IMG 0207 kopiaPappa som förbereder sig för att baxa ut bil och kärra genom den trånga lilla tunneln ut från innergården. Kommer alltid avundas lugnet och precisionen.IMG 0197Så hade nån parkerat för nära öppningen så vi fick söka registernummer och ringa och trixa. Visade sig vara mäklaren som en gång visade lägenheten åt mig första gången. Knasigt.GFDGOch sen var vi ute! ahh.

Förstås skulle de ju bygga om spårvagnsrälsen vid Fredriksgatan samma dagar också så det var riktigt knepigt att köra och hålla på. Gånger man skulle uppskatta att bo på en stor gård med utrymme och ingen störande trafik i typ....Kvevlax. Aja, Helsingfors är ju annars ljuvligt så det är väl smällar man får ta. Vi börjar ju bli bra på det här flyttandet ändå.IMG 0194 kopiaSen körde vi iväg, utan Lars. Han lämnade i halvtom lägenhet några dagar extra för att kunna skriva dygnet runt, nästan. Kändes ju lite konstigt, typ som att det bara var jag som flyttade därifrån och han lämnade kvar. IMG 0178Så spolar vi fram ungefär två veckor. Efter några villahelger, Juthbackamarknad och Österbottendagar som flyter ihop. Lars och jag anländer till Helsingfors på kvällen, svettiga med kappsäckar halvfyllda med kläder. Som om vi är på resa i vår egen stad, eftersom majoriteten av våra kläder och saker nu är i Österbotten. Vi träffar pappa på en öl eftersom han samtidigt är på jobbresa där. Och livet känns då jätte förvirrande, ögonen förstår inte riktigt var man är, eftersom vi kört mellan alla ställen vi är länkade till så många gånger, eftersom samma personer finns med överallt.IMG 699Vi hinner spendera några dagar i Helsingfors innan sista flytten går. Jag hinner träffa mina kompisar en sista gång. IMG 784139138Besöker mina favoritloppisar flera gånger. Tar vara på dem och använder upp mina presentkort.137

Går på mina favoritgator. Dricker kaffe på favoritcafe'r. Dricker champagne till frukost.87164BBD 7E80 40B0 90CC 9CE8BD1BCC38135136Ger bort mina nycklar.142Hoppar på cykeln en sista gång. Cyklar långsamt.IMG 882Köper pizza. Handlar på S-market. Vårt S-market. Använder upp våra biobiljetter.

144 146

Nästa morgon kommer Lasses föräldrar och det sista ska ut. Det är så mycket saker ändå, fast lägenheten såg så tom ut. Försöker äta upp bären ur frysen. 148Och ge bort torrvaror. På samma gång säger vi hejdå till hans syskon.147Till sist har vi fått ut allt. Packat ner allt.149Så ser lägenheten plötsligt ut så som jag såg den första gången. Vit och tom. Men förstås, ser man inte på den på samma sätt. Alla minnen ligger ju i väggarna.151152Kommer sakna att sitta i fönstren. 156154Lasse bokar tåg hem. Till vårt tillfälliga hem. Våra. 153Hejdå! 15722E38677 C180 44B5 BAF1 4D3A201D1515Vi älskade ju den här lägenheten så mycket. Tog så mycket foton i den. Inredde och ombonade fint. Har ändå inte publicerat så mycket foton härifrån. Kände nog lite att jag ville ha det för mig själv, eventuellt. Kanske det kommer upp lite sådana bilder i efterhand. Vårt år där. Minnen.