Ett sista åk
Några dagar i oktober hade vi lillebror plus tjej på besök i Helsingfors och rände stan en massa timmar. En kväll satte vi oss på spårvagnen och for iväg till Borgbacken..
Där hade de nämligen ljuskarneval på gång. Jag tänkte att lite gratis ljussättning inte kunde vara helt fel och tog med kameran.
Vi spelade på lite maskiner. Ni vet den, där man ska få upp någon nalle med en klo? den som ingen nånsin vinner på.
Den förlorade vi på. Otroligt förvånade blev vi.
Det var en av de första kallare kvällarna och jag frös i min tunna höstjacka. Min näsa blev helt röd.
Vi bestämde oss för att åka ett första och sista åk för året. Hade planer på att besöka nöjesfält i somras men sen hann vi inte för att det var så mycket annat på gång, så nu fick vi en sista chans. Åtta euro för ett träbergochdahlbansåk.
Med kameran hårt klämd under armen for vi. Jag fick en skön känsla i magen då vi åkte. Och det var så värt det.
På vägen hem hände ovanligt mycket märkliga saker på spårvagnen och vi satt och tittade på. Vi kom till slut hem och började laga mat, fixa mys och kolla film.
Det har gått trettioåtta dagar
sedan tjugofemte september.
Jag vet att det har hänt mycket sedan sist och jag skulle vilja skriva det, men sen minns jag inte riktigt vad. Det har mörknat och jag har haft fullt upp och förutom det som finns i telefonrullen så har jag inte dokumenterat livet och vardagen så som jag brukar. Inte många texter. Inte alls varit så närvarande och medveten om allt som jag brukar.
Tänker att det är det som händer när det händer mycket - man hinner inte reflektera och det gillar inte jag. Men på något sätt har det också varit bra. Bara köra utan att stanna för en gångs skull. Så istället, då jag inte minns riktigt, så tänkte jag prata om det som går att ta på. Händelser och förevigade grejer och vardagens uppbyggnad och vad den mestadels utgörs av. Låt mig ta er in i mina senaste veckor, från fönsterbrädet jag sitter vid just nu.
Den senaste månaden har det varit 3 huvudsakliga tidstjuvar. Tidstjuvar jag också välkomnar. Om det som tjuvar bort ens tid är något man tycker om kan det ju inte ens ses som stöld.
Den första: SKOLA
Bland annat i form av förberedelse inför filmproduktion. Vi ska göra en dokumentär och vi har haft otaliga möten. Diskuterat, funderat, sökt inspiration, skrivit manus tills vi fastnat sen druckit nånting starkt och gått vidare. Vi har scoutat inspelningsplatser. Jag har ritat en shotlist från sängkanten. Redigerat och gjort om. Vi har pitchat. Vi har tänkt om. Vi har ibland varit oinspirerade och inte pratat mycket. Andra gånger har vi pratat i mun på varandra när ide'r flödat ut från alla håll. Och det har varit en intressant process. Och jag inser att man gör små eller stora misstag i alla produktioner och det är dem man lär sig mest av, och det är meningen. Och ju mer saker man lär sig om filmbranschen och filmerna - ju mer finns det kvar att lära sig.
Vi har också börjat ljussätta. Byggt upp ljussättningar. Lärt oss om lampor och el och en massa massa annat. Det har varit väldigt intressant och mycket att ta in på en gång. Ett väldigt fysiskt jobb där vi burit kulisser och tunga lampor, stativ och andra grejjs. Lite skylift har vi också kört.
Går nu på samma gång också en kurs där vi kritiskt analyserar media vilket jag gillar. Har under det här året fått en annorlunda relation till media och i synnerhet sociala medier så det är väldigt intressant när ens utbildning stöder ens utveckling och hjälper en få nya (kanske friskare) synsätt på sånt i och med sådana kurser.
Sakerna jag beskriver här, sådant vi gör i skolan, kräver att man ger en del av sig själv och kreativiteten är oftast ganska slutanvänd när man kommer hem. Känns verkligen som att film och allt kring det är enda som snurrat i mitt huvud på senaste tiden. När man ska kolla någon serie eller film på kvällen bara för att ta det lugnt, inte för research eller lärandets skull, så är det ändå bara bildvinklar, ljus, färg och panoreringar man tänker på. Men det är en charm i det också.
En av mina klasskompisar hade av en slump suttit i ett klassrum med människor från en helt annan linje och lyssnat på deras lektion - och insett hur intressant, spännande, inspirerande och rolig vår utbildning är i relation till det han såg. När det är mycket att stå i och man lite glömmer varför man gör allting är det bra att få perspektiv och verkligen inse hur roligt och bra man egentligen har det. Att man verkligen är på rätt när man har så skoj, och att det inte är en självklarhet. Att det faktiskt finns andra verkligheter där man kunde ha gjort nånting man tyckte var lite halvtråkigt. Hujedamej.
Den andra: FEST
Den andra grejen som tagit lite av min tid är faktiskt fest. När mörkret kom blev jag taggad och for på flera fester i rad trots att jag kanske var lite väl trött för det. Och är glad över det för hade verkligen några riktigt roliga festgånger.
Den tredje: KOMPISHÄNG OCH MYS
Den lugnaste och skönaste av de tre. Har faktiskt hunnit umgås lite med kompisar annat än på fester också vilket varit mysigt. Vi for på en liten roadtrip och hängde vid havet några höstiga dagar. Såg belysningen på Borgbacken en kall kväll. En och annan lång myskaffe har jag varit på.
Så var vi tillbaka här då i nutid vid fönsterbrädet i min marimekko-pyjamas. På skärmen står det oktober men jag lyssnar just nu på min nya novemberlista. Jag har köpt ett par nya skor för några timmar sedan. Kollat några serieavsnitt och ätit en godispåse. En liten katt stryker sig mot min rygg där jag sitter. Om femton minuter ska jag träffa upp några kompisar på öl. Under den tiden ska jag hitta något som passar att ha med de nya skorna.
Ha en skön o stressfri och najs helg kompisar!
Septemberlivet
Det är fredag idag och jag är ledig. Blev en lugnare och skönare morgon men for ändå iväg hemifrån sen för att möta upp en kompis. Vi har suttit och redigerat hela dagen. Bilder och en film. Tänkte nu visa lite bilder från den senaste tiden. Gillar att se tillbaka på dessa inlägg, minnas hur det var. Se vad vi gjort.
Äh, bara ett litet hus jag brukar cykla förbi på vardagarna. Inget märkvärdigt.
Nu har jag inte cyklat på några dagar och saknar det lite. Höst-tröttheten har fällt mig lite vilket ledde till att jag en dag gick in till en R-kiosk och laddade mitt spårakort. Bestämde mig för att det fick vara färdigt med cyklandet. Ändå är jag inte riktigt färdig med det. Det är ju finaste cykeltiden nu. Då löven faller på en när man susar fram.
Morgnarna är speciellt fina. Stora skuggor faller på husen och solen glimtar fram över hustaken. Jag fotograferar hus om morgnarna och målar av dem om kvällarna.
Det blir lite varmt igen. Ser somrigt ut på bilderna. Vi far på 22-års kalas en söndag. Det är en fin söndag. Vi är trötta.
Vi lagar mat. Höstmyset har hittat till vårt kök. Jag köper nya ljus att lägga i ljusstakarna. Alla mina ljusslingor ligger i en låda i skrubben. Snart borde vi hänga upp dem, det börjar bli så mörkt.
Vi går på inflyttningsfest. Träffar några vänner och hundra främlingar. Sitter ute på en enorm balkong och fryser i kortärmat.
Jag gar bland löv. Plockar löv. Ännu är de ganska gröngula men nyanserna skiftar varje dag mot orange och röd. Jag tänker att jag ska plocka varje dag och se hur det förändras. Men det glömmer jag bort.
Vi lagar fler soppor. Testar olika kombinationer. Planerar och funderar och handlar.
Ibland går jag den sista biten hem. Svänger in i olika småbutiker. Går igenom konstböcker på ett antikvariat för att få inspiration. För att hitta nånting att måla. 
En dag när jag är påväg hem springer jag den sista biten och känner mig upprymd. Hanna står och väntar på mig utanför mitt hem. Vi bor i samma stad nu och målar och pratar hela kvällen. Så som vi brukade göra i Vasa. Reflekterar över hur vi utvecklats och förändrats. Pratar om tacksamhet och insikter. Vi syns på lördag - säger vi i dörren när hon far hem.
Lite cyklar jag iallafall. En dag regnar det när jag sätter mig på cykeln. När jag kommer fram slutar det. När jag sen sätter mig på cykeln igen börjar det regna igen. Känns märkligt men stör inte mig. Regn ger mig sinnesfrid, fastän jag är ute i det. 
Fotar med telefon konstant när jag är ute. Tills iCloud-meddelandet börjar poppa upp på skärmen. "Lagringsutrymmet fullt". Då börjar jag fota mer sparsamt. Jaja - tänker jag varje gång. "Påminn mig senare". Jävla iCloud - måste vara en mening jag sagt 367 gånger där hemma.
En kväll är jag på sångövning. Innan den tar slut hinner det skymma och börja störtregna. Jag tar mig hem på rekordtid för att hinna träffa en kompis. 
Har passlig mängd skola just nu, så där hänger jag också förstås. Med solstrålen ovan exempelvis. 
Lasse och jag får besök från Stockholm. Ölar och umgås. 
Vi får en del lugna morgnar och tar vara på dem så mycket vi kan. Jag följer med honom när han ska på möte. Jag är ledig och spenderar dagen med att klippa film.
För någon kväll sedan var vi också på en studiefest. Jag var egentligen för trött och hade tidigare på dagen tänkt att det inte skulle gå, men sen for vi ändå och hade kul. Älskar alltid att dansa. Sedan gick vi hem i natten och sov helt okej många timmar för att fara till skolan nästa dag.
Slut på inlägg. Nu ska jag njuta av den här fredagen!
En bild i timmen
8:00. Telefonalarmet har ringt för en halvtimme sedan, jag stiger upp 7:50 och killen ligger kvar en stund. Är svintrött för har googlat 9/11 för länge kvällen innan, och tänkt på det. Han hjälper mig genom att fixa frukost när jag står i duschen.
9:00 Är på väg till skolan. En man som beter sig konstigt sitter några meter ifrån (obs inte han på bilden) så jag hoppar av och stiger på en annan spårvagn. Det är första gången jag far med spårvagn på några dagar. Det borde kännas skönt att inte behöva cykla en gång, men det känns som en dålig morgon.
10:00. Morgonen fortskrider och blir med ens bättre när jag hänger med glada människor i skolan, Cecci exempelvis. En väldigt bra vän. Den här dagen har vi bara "Visuellt berättande" och pratar om konst. En väldigt bra kurs. Här har vi en femtonminuters paus.
11:00. Vi delas in i par och ska söka fram information om finska konstnärer som sysslat med någon konstform vi pratat om tidigare på förmiddagen. Exempelvis rokoko, modernism, impressionism etc. Att lära sig om olika konstformer och hur det utvecklats känns intressant och någonting man kan ta hjälp av i sitt fotograferande. Det hjälper en förstå sig på ljus, komposition, färg, rörelse och andra komponenter på ett annat sätt. Jag och Kenneth väljer realism och skriver om Adolf von Becker.
12:00 Innan lektionen börjar igen hinner vi också äta lite. Det här kanske nog är den tråkigaste bilden i hela inlägget. När man sitter mitt i en matsal känns det ändå lite onaturligt att fotografera sin skolmat så vågade inte krångla till det mer.
13:00 Alla håller presentationer om konstnärerna de sökt information om. Vi analyserar målningar. Pratar om ljuset, färgerna, tiden, allt. Vi är i samma rum där man också ofta spelar in olika saker för olika produktioner.
14:00 Slutar lite tidigare än tänkt och beger mig iväg till Jenna. Jag bär på tung kamerautrustning, dator och massa annat blandat i en otymplig och jobbig väska. Lovar mig själv att aldrig använda den väskan igen, och ångrar att jag tog med fler objektiv än behövligt.
15:00 Kommer fram och hänger med Jenna & Agnes. Pratar om bröllopet och Jenna lagar mat.
16:00 Jag går igenom Jennas böcker och lånar en tygkasse full. Brukar låna av Jenna nu som då. Finns bra utbud hos henne. Försöker få mig själv att läsa mer. Behöver det för att skriva bättre - säger jag.
17:00 Vi äter. Efter en stund ansluter sig också Malin.
18:00. Resten av flickorna ringer på dörren och kommer in. Jag ska fota lite nya bilder åt dem. Medan de fixar kläder och smink hänger jag med Agnes, hittar lite fler böcker, testfotar och hänger.
19:00 Vi börjar med att ta några porträtt med polaroidkameran och sedan tar jag över. Ljuset förflyttar sig snabbt så vi får skynda oss. Ta porträtt på rullande band. Och gruppbilder.
19:30 Kameran smattrar när jag tar gruppbilderna. Agnes börjar bli uttråkad och vill vara med igen. Då får man skynda sig. Det här är sista bilden jag tog. Då fick vi bara bestämma oss för att vi var klara.
20:00 Medan vi tog de sista porträtten hade Jenna och Agnes sprungit till butiken efter glass och kex och sånt så vi slog oss ner där inne, diskuterade och hängde. Det var en mysig kväll.
21:00 Vi sa hejdå och började bege oss, när vi kommit ner för trappan hörde vi någon ropa att vi glömde vinka, så då sprang vi upp tillbaka för att vinka åt Agnes, sen for vi på nytt. Tog metron hem. Till slut var vi bara två kvar på väg åt samma håll. Sista biten gick jag ensam, med min jäkla väska.
22:00 Kommer hem till någon som har lagat god mat och väntat på mig hela dagen. Vi pratar genom dagen och funderar kring morgondagen.
23:00 Jag är helt slut och lägger mig i sängen ganska fort. Vi fixar allt inför morgondagen. Den lediga dagen då vi for till Tallin. Efter en stund lägger vi oss i sängen och somnar inom en stund.
Det var den torsdagen det. Borde köra på det här konceptet oftare. Det är en bra övning att tvinga sig själv fotografera vardagliga stunder när man annars inte hade orkat. En bra utmaning att försöka hitta intressanta foton i vardagen. Enda problemet med klumpig och tung kamera i kombination med det här konceptet är att det inte blir så spontant. Märker att jag visualiserar och planerar bilderna på förhand. I en annan verklighet när min vardag ser annorlunda ut, då är det också väldigt värdefullt och roligt att gå igenom sånt här.
Ringer upp säger kom hem till mig
Anteckningar från sensommar och höst. 
Jag cyklar till och från skolan en dag
tolv kilometer dit och tillbaka
sitter på föreläsning
svett rinner längs ryggraden
klibbiga tröjärmar
Jag pratar med Hanna i telefon
från dörr till dörr
hela cykelfärden
det är trettiotvå minuter
tack igen
skickar jag på Whatsapp
när vi stängt av
nästa gång hjälper jag dig
Fönstret står på vid gavel
det är så varmt hela tiden
grannarna spelar först Abba
i takt med oss
sedan spelar de Bob Marley
jag undrar om de hittat min Spotifylista
jag vill ropa hej! ut genom fönstret
hej!
jag sjunger med i deras låtar
kanske de hör mig
Lasse lagar mat
så fönsterglasen immar
jag plockar kläder
en socka här
en tröja där
skor i en slingrande rad i hallen
inte som när vi flyttade in
minimalistiskt och städat överallt
minimalism är ett sånt påhitt
tänker jag när jag plockar en till socka
Skrattar i min Volvo
mellan Nykarleby och Vasa
Lasse är på skämthumör
Vår sista timme på flera dar.
Tiden rinner ut för varje kilometer
pussar från mungipan till halsen
och tillbaka
står på perrongen det är sol
tåget far fyrtiosex han går in fyrtioett
jag vinkar och startar bilen
vrider upp bilstereon och sjunger med
The moment I wake upp before i put on my makeup
när jag kommer hem är jag trött
ett missat samtal från Jessica
ringer upp säger kom hem till mig
kör runt äter i segelbåten pratar
I gropen ovanför hälen
där förvarar jag vattnet
som rinner ur ögonen
i några minuter
vi far på fest
han i orange jag i blå
kan börja regna inatt
pratar vinylskivor med nån
gräver i främlingars kökslådor
hittar slutligen en plastpåse
ska rädda någons bil från
någon annans spyor
En okänd typ pratar på om rockkonserter
entusiastiskt
Fäller ut sin Rom och Cola entusiastiskt
Färgar hälften av min ljusa jeansklänning mörk
Det droppar in i en av mina Dr Martens
längs akillessenan och i gropen ovanför hälen
På vägen hem plaskar Lasse i en pöl
Den torra halvan av Martensparet
fylls med regnvatten
Vi snubblar in genom dörren
Lasse brer ett knäckebröd
med tio skinkbitar
Jag tycker att han är rolig
Sen somnar jag med torra fötter
Valvaka och porträtt
Det är inte ofta jag går ut med kameran och kommer hem med bilder på mig själv längre. Oftast fotar jag åt andra människor. Jobbar bakom. Är ganska nöjd med det också. Men någon gång ibland kan det hända sig att jag går ut på promenad med Lasse, och så knäpper han några foton åt mig. Sällan, men någon gång kanske jag till och med har en genomtänkt outfit samtidigt som denna fotosession sker.
|
|
|
Vi har haft den lugnaste och skönaste helgen på månader. Med det bakom mig går jag in i en ny vecka. En ny fin septembervecka. De har lovat regn och jag hoppas det stämmer. Låter mysigt. Önskar att veckan blir fylld av produktivitet, kreativitet och inspiration. Hoppas ticka av några punkter på att göra-listan. Små saker som hänger ovan en som mörka moln, som man viftar bort många gånger innan man tar sig tid för dem.
Bäddade ner oss och flyttade teven framför sängen för några timmar sen. Bytte ut dansk politik till svensk för en liten stund för att hänga med den svenska valvakan. När man följer så många svenskar på sociala medier som skriver om politiken känns det bra att hänga med på riktigt och förstå. Men nu börjar ögonen bli riktigt trötta. Imorgon ser vi nog på Borgen igen.
Godnatt på er.
Lagar mat, pratar film och vaknar tidigt
Tänker att bland inlägg skrivna i imperfekt vore det bra med lite omväxling. Skriva om nuet. Vad gjorde jag senast igår? Vad äter vi i veckorna? Hur ser en tidig höstmorgon ut för mig? Vad gör vi egentligen i skolan? Vardagssnack bland sommar och fest-inlägg som utspelar sig för veckor och månader sedan. Här kommer en blandning. Vardag och telefonbilder varsågoda!
Varierar färdmedel till skolan nästan varje dag. Har svårt att bestämma mig. Spenderar allt för mycket tid på att räkna minuter och fundera vad som lönar sig. Allt handlar sist och slutligen om sekunder. Tidiga morgnar på nån buss nånstans är ändå så sköna nuförtiden. Varvar Där gullvivan blommar med Jag saknar dig mindre och mindre, Tom Odell och Frank Ocean till och med. Ibland måste man lägga Toto och Whitney på is, för ett slag bara.
Har börjat skolåret med en annan energi, annat driv, hoppfullhet och förmåga att vakna utan väckning. Det tackar jag sambons benägenhet att vara konsekvent vad gäller rutiner, och att lyckas dra med mig i det.
Jag är ute i tid nästan varje morgon. Ändå springer jag under de behövliga promenadsträckorna av färden. En djupt inrotad och inövad vana. Att alltid behöva springa för att få det att gå ihop. Men det behövs inte nu. Helsingfors är annars krispigt och så vackert en tidig septembermorgon. Dom håller jag hårt fast vid. Dom saknar man alltid och längtar till.
En skoldag lyssnar vi till skaparna bakom den danska serien "Borgen". De pratar om hela processen. Att skriva och producera och bygga upp karaktärer. Berättar vad som kan hända när man gör en politisk serie. Liknelser mellan serien och riktig dansk politik. Vad som hände dem. Resten av veckan ser vi bara på den serien hemma. Den är väldigt bra.
Jag cyklar hem varje dag. Det tar en stund och jag testar olika vägar. Ena vägen innehåller jobbiga backar oberoende färdriktning men man får vara ifred. Den andra vägen är snabb men man tvingas cykla människor i hälarna, och slå hakan i styret till följd av väg-gropar när det går för snabbt. Oberoende väg är spellistan i öronen den viktigaste komponenten. Intressant hur hösten alltid får mig att vilja hitta ny musik. Kanske det är motivationen. Känslan av ett nytt år. Känslan av att få börja om.
Lagar mat med Lasse. Tar det lugnt hemma. Är förkylda. Lever den där härliga vardagen vi längtat efter.
Äter, går på två fester, diskar med mamma, väljer skjorta åt pappa och hänger med svenska släktingarna - från soffan i Helsingfors, allt med hjälp av FaceTime.
På lördagsmorgonen vaknar vi 9. Struntar i alla planer på att gå ut och hänger hemma hela dagen. Lagar den där soppan vi hade planerat att göra. Medan Lasse rör om springer jag snabbt till butiken efter bröd. Det känns som en kravlös mysig lördag.
Halv 6 springer vi till närmsta Alko efter en rödvinsflaska till middagen. Pratar om hur hushållslektionerna i högstadiet påverkade min relation till matlagning och hur mycket roligare hela den grejen känns nu. Någonting jag lever för är våra lördagsmiddagar, ensamma med ljus och vin och helgkänsla. Så äter vi och sen skyndar vi till bion.
Ser den nya Mamma Mia uppföljaren. För att det känns som någonting man vill se på bio. Minns ännu när jag såg ettan på bio, hur roligt det var. Folk har oroat mig innan, fått mig att tro att den här skulle göra mig besviken, men det gjorde den inte.
Dramaturgin och utförandet av saker i filmen kan man ju fundera kring. När man studerar film och har en hobby-filmkritiker till pojkvän är det svårt att inte analysera, men får jag ostiga musikalnummer och Abba-låtar i en film är jag nöjd oavsett vad. Satt och log så många gånger. Kändes också väldigt roligt och aktuellt med Abba-låtar eftersom jag just nu spenderar två timmar i veckan med att öva ett omfattande Abba-medley.
Sen går vi hem i den ljumma och sköna septemberkvällen. Kikar in genom fönstret på alla köksbutiker längs vägen. Äter upp resten av godiset och somnar till Borgen.
En augustidag i Helsingfors
Kameran har jobbat rätt hårt i sommar. Vardags-fotograferandet börjar komma tillbaka. Har haft med den många vanliga vändor till stan och på kortare promenader. Tycker det är roligt att ta med den, fota lite spontant och kravlöst ibland. Dessa bilder exempelvis, tagna en helt vanlig blåsig sensommardag i Helsingfors.
En sån där vanlig dag i Helsingfors när vi far till stan med en liten inköpslista innehållande väldigt spridda saker. Första stoppet var i en vanlig affär för att fylla på lagret med lite roligare kryddor. Stod mellan hyllorna i många minuter innan vi hade bestämt oss.
Vidare till Marimekko. Kollade koppar som vi behöver och lakan som kunde passa med lakan vi har. Expediten menade att den större kaffekoppen visst är bättre än den mindre så man får "reilun kahvikupin" eller något liknande. Är inte så bra på att minnas på finska ännu. Vi köpte både och, men det var någon vecka innan. Nu var vi bara på spaningsrunda till MM.
Sen har vi tydligen varit till Clas Ohlson. Alltid dit. Känns som att det ständigt är någon sladd eller adapter-fundering som man behöver köpa. När vi hängde med min småkusin i Stockholm för någon vecka sedan sade hon att vi kommer se tillbaka på nutiden och tänka - vad sjukt att man ens höll på med sladdar förr. Att det kommer kännas helt absurt.
Påväg hem fotade jag främlingar längs gatorna som tog oss hem. Känner mig rätt blyg när det kommer till sådant ännu. Streetstyle-fotografering och liknande. Teleobjektiv hjälper ju en avsevärt med att kunna fota diskret. Tycker på samma gång att det är väldigt kul. Bränna av en massa foton och sen när man kommer hem se vad man fångat för människor på bild och undra vad de tänkte på, analysera deras stilar.
Någon annan som också fotade.
Vi uträttade de sista ärendena, som att köpa en ny whiskeyflaska att ha i skåpet, och så gick vi hemåt.
Eller bara en av oss gick. Svårt att cykla och fota på samma gång.
Backe upp och backe ner.
Våra trötta fötter närmade sig äntligen hemgatan.
Sensommarens favoritutstyrsel: Marimekko tröja och hängselklänning från Zaras barnavdelning. Kan vara två av årets bästa köp. Är möjligt att jag köpte tröjan i slutet av förra året men det kvittar. Och så höga martens som stått och dammat en del den senaste tiden. Såg charmen i dem på nytt och började använda.
Till slut låsa cykeln.
Hur många färger ser ni på den här bilden?
Och det var bilderna från den dagen.
Hejdå
Kortfilmsproduktion och skolstart
Det är ett tag sedan jag skrev någonting här. En motivation att publicera har lite bubblat under ytan. Idag gör jag det! har jag tänkt säkert tio dagar i rad. Skrivmotivationen är däremot ständigt närvarande, men att sätta ihop allting och skala ner det tar mycket tid - betänketid. Formatet blogginlägg känns plötsligt lite trångt. Jag söker en stil. Jag försöker ställa mig efter vad som passar i bloggen men det tankesättet tar livet av all innehållsrik text, allt intressant content. Så jag söker mig fram till någonting. Så länge får ni se lite bilder. Det här är ju trots allt en fotoblogg.
Jag har börjat skolan igen. Spenderar dagarna med att läsa om media, reklam, film, foto och mer. Jag var del av en kortfilmsproduktion i somras och där tog jag dessa bilder på Elin i badkaret mellan tagningarna. Filmteamet utgjordes av cirka 8 pers varav alla var utbildade eller studerande fotografer, till och med skådisarna i filmen.
Annars upplever jag årstiden och temperaturerna utomhus just nu väldigt förvirrande. Jag går en dag till skolan i långbyxor, skjorta och kappa medan jag ser längtande på människor i kortärmat på spårvagnen och ångrar mitt klädval. Nästa dag tar jag tunnare kläder. Det ena är lite för varmt det andra är lite för kallt. Jag tror ändå att jag är ganska färdig med sommaren eftersom jag inte krampaktigt håller tag i den i form av bara ben, som jag brukar.
Förövrigt känns det skönt och vara tillbaka i rutiner. Efter femhundra resor fram och tillbaka till Österbotten vill man mest bara vara hemma, i sitt eget hem. Det här känns också som en rätt lugn och skön höst. Mycket lugnare och behagligare än förra. Jag känner att jag har en skön nonchalans till saker som stressar. En bra utveckling. För ett år sedan låg fokuset i att hinna vara precis överallt hela tiden. Gå på evenemang jag inte ens hann med. Den stressen börjar lite tyna bort. Vill göra saker nu, har större lust att göra saker nu. Men förväntningarna, pressen är borta. Studielivs-hetsen är borta. Skolan känns också plötsligt roligare, intressantare, mer givande. Goood stuff!
Om att fylla och fira
Det var en gång en tjugoårsfest som jag aldrig skrev om och som jag nu tänker skriva om...
Det var alltså i maj som jag fyllde i år också. Så som jag brukar. En månad fylld av förväntingar och växande sommarfeelis. Från mitt firande finns en drös gryniga bilder i varierande kvalitet tagna med en felinställd kamera, men fyllda med glädje och söta människor.
Hittade bilderna igår och kunde inte sluta le. Har under festen hållit i den lite själv men mestadels har kameran farit mellan olika händer och därmed finns ganska slumpmässiga bilder på en bråkdel av gästerna. Lite synd att många inte fastnat på bild men, nåväl.
Lördagen kom. Lasse och jag städade och fixade. När jag var liten hade jag alltid familjen med mig i kalasförberedelserna men i takt med att man blev äldre fixade man mer och mer själv, vilket på ett sätt var lite tråkigare. Men nu har den tomheten fyllts igen i och med att han är med i bilden. Känns bra. På eftermiddagen kom även Natalie från Åbo och hjälpte oss med förberedelserna.
Mer gäster kom. Som fina Hanna. Nog den på hela festen som firat min födelsedag flest gånger. Kanske till och med arton av tjugo. Saknade nog några på festen också, så som det kan vara när man flyttat till ny stad.
Det här ska ju vara ett glatt inlägg om en glad händelse men här kommer även lite mörker: året mellan min nittonde och tjugonde födelsedag var ett väldigt förändrande år. Aldrig har det skett så stort utbyte av folk i mitt liv som under den perioden. Nivån av äkta genuin lycka och glädje samt frånvaron av ångest och nervositet på mitt 20 års kalas bevisade att förändringarna varit ordentligt till det bättre.
Jag tror jag viskade åt Lasse på natten att jag inte varit så här lycklig på mitt födelsedagskalas sedan lågstadiet, att jag inte känt på flera år att alla gäster varit där av egen vilja och inte bara artighet, och för min skull.
Jag har alltid gillat mina släktkalas. Då har jag känt mig älskad och uppvaktad. Att man kan känna likadant på sina kompiskalas, det visste jag inte. Var exempelvis alltid noga med att inte ordna mitt kompiskalas på samma dag som jag fyllde, för den dagen ville jag vara glad, och inget annat. Det är ganska sjukt att tänka på det i efterhand. Vill bara krama om mitt yngre jag. Säga att allt kommer bli bra. Bättre. Så mycket bättre. Men visst har jag haft bra stunder och visst finns fina minnen från förut också (som detta). Men överlag har det varit jobbigare.
Jag blev därmed ganska golvad av den kärlek jag fick den här gången. Det kändes konstigt och ovant. Hann fundera om jag var värd så mycket men den tanken avfärdade Lasse. Sen tänkte jag bara ”Ja men det är ju såhär det ska va!” Lade huvudet på kudden några timmar efter midnatt med världens tacksamhetskänslor. Nästan lite gråtig tacksamhet. En stark känsla av lättnad. Liksom äntligen! det här har jag väntat på så länge. Jag visste att man kunde känna såhär, bara inte hur man skulle komma dit. Förundrade mig över vilken rikedom det är att ha kloka, empatiska och snälla vänner, och att bli älskad och accepterad.
Efter några timmars prat och umgänge började sedan någon spela beerpong och så var tävlingen igång.
Radarparet prickade i boll efter boll och vann stort.
Ser det ut som iallafall.
Det fina med att vara i ett förhållande är ju att det lite känns som att man fyller två gånger om året. Jag var minst lika glad på Lasses födelsedag som jag var på min. Och på min fest agerade ju Lasse lika mycket värd som jag. Tog emot och kramade folk i dörren på samma vis som jag. Älskar det så mycket.
Och så de stora förlorarna.
Jag som känner mig besegrad och Alex som ba näjj satn.
Strategimöte.
Och så nya lag!
Miss!
Viktigt med inlevelse.
Vi gav upp lite på bollkastandet och började leka en outtalad byta-glasögon-lek istället.
David o Axel.
Fred.
Kåmpisar.
Alex hälsade på en mystisk främling.
Sen var det dags för vattenpaus tydligen.
Mera kåmpisar.
Tänk att vi får ha de här människorna runt oss. Tänk att det kan kännas så här lätt. Lars har ju också bidragit med en hel del bra typer i mitt liv. Det första beviset på att han är en riktigt bra typ är nog människorna han omringar sig med. Det går att läsa av en del i det.
Hör tydligen till att alla skåpdörrar ska stå på vid gavel när man har fest också. Superfestligt.
De sista bilderna tagna denna kväll ser alla ut i stil med dessa nedan. Man vet inte riktigt vad som händer, men bilderna fångar feelisen rätt bra.
Sedan la vi på dansanskoan.
och upprepade det ordet i olika meninger miljontals gånger innan vi hunnit till stället där vi skulle dansa.