I see humans but no humanity

Skrivet av Anna Betlehem 14.11.2015 | 1 Kommentarer

Jag var vaken ganska länge inatt. Tillräckligt länge för att hinna se instagram-flödet börja fyllas med bilder på Paris med orden pray for Paris. Jag textade Hanna, as one does, och frågade lite om det hela, hon brukar veta ganska bra. Vi utbytte lite tankar och funderade vad det ska bli av denhär arma världen och hur länge det ska hålla på så här. 

Imorse när jag vaknade läste jag ännu mera om det hela. Dödssiffran hade ökat sen senast jag checkade inatt. Instagram-flödet bestod till 90% av Paris-bilder. Vi pratade igår om 2VK i historia, om hur människoliv inte var värt någonting under det kriget. Det känns som att det är likadant i terrorattacker som denna. Människoliv är inte värt någonting, och det är så hemskt. Hemskt är en underdrift, det är värre. 

Jag finner inga ord som beskriver den obehagliga känslan i min mage. Jag vill inte leva i en värld där människor dör på det här viset. Jag vill inte att mina barn ska växa upp i en sån här värld. 

Nu är det viktigt att förstå att detta inte är flyktingarnas fel, som vissa verkar tro. Jag såg en facebook-status där det bl.a stod "Vi kan ennu rädda oss själva, om vi slutar ta emot flyktingar". Då måste man tänka en gång extra och förstå att det är just händelser som denna som flyktingarna flyr ifrån. Vi kan och får inte möta hat med ännu mera hat. "Terrorism has no nationality or religion" 

Alla mina tankar går till offrena och till deras anhöriga, men lika mycket tankar går till alla andra massmord och attacker som sker över hela världen och som inte får samma publicitet.

Min kusin Jenna delade en bra tweet: