Utanför fönstret slår våren ut - 17 saker jag längtar efter
allt som var dött väcks till liv det kan också vi så länge vi andas
(Finns det något vårigare/somrigare än Ted Gärdestad? ne)
Våren är på väg med stormsteg. Jag skulle säga att den redan är här, men sen finns det också chans för att snön och kylan återvänder än och på Google står det att den kommer 20 mars men jag försöker vara mer optimistisk än så! På vissa ställen här i stan är det helt snöfritt och ah, så härligt. Jag har varit så taggad på vår i år så jag tänkte gå in i detalj. Förklara exakt vad det är jag väntat på. 17 saker.
1. Solpromenader.
Nu påverkar ju inte vädret det faktum att vi tar oss ut. Vi gör det året om för det får oss att må bra sova bra och andas bra. Men visst kommer det bli ännu härligare att gå i solen och i kvällsljus istället för snöregn, halka och mörker. Vill gå på långa söndagspromenader i sällskap eller ensam med prat i öronen.
 |
|
2. Väckas av solen
Att vakna utan väckningssignal snarare utav ljuset som kommer in i rummet, det är verkligen ett sånt uppvaknande - inte bara från sömnen men från dimman som är mörk vinter. Överraskas alltid av hur härligt och skönt det känns, och det händer alltid så plötsligt. Åh vad jag längtar.
3. Plocka fram vårkläder
Jag har så orimligt mycket jackor. Framför allt höst-och vårjackor. Hoppas på att få plocka fram dem snart så jag hinner använda alla innan sommaren är här. Har faktiskt gått och nosat på dem de senaste dagarna där de hängt och väntat på värme och vår. Tänk att få lägga ihop en massa roliga outfits och matcha med jeansjacka, kappa, läderjacka, trenchcoat osv. Samt vårskor!
 |
|
4. Spela in film.
Jag lever för tillfället i ett tillstånd som kan liknas med något slags lugn före stormen. Mars kommer vara helt galet tror jag. Då börjar vår inspelningsperiod och jag har signat upp för en hel del assisterande förutom vår egna film. Ska bli så spännande att göra den. Nästan lite för spännande. Ska njuta varje minut.
5. Äta utomhus.
Vill äta frukost utomhus. Gick så mycket lättare när man bodde i egnahemshus med egen gård, som när denna bild togs men får väl styra upp picknick i nån park eller liknande. Har tjuvstartat lite i och med att jag ätit min frukost på väg till spårvagnen nu några dagar, men det räknas inte för det har inte varit särskilt njutbart. Vill också äta och framför allt dricka på uteserveringar.
6. Hälsa våren på villan
Längtar dit så det värker överallt. Vill gå i skogen och skrika vårskrik. Springa på mina stigar och andas in luften. Vårtider på villan är så häftiga. Om man ändå hade tajmat det så man fick se isen gå.
7. Cykla!
Att cykla överallt i somras och höstas fick mig att må så bra. Vill börja med den rutinen igen. Vill skapa bra spotifylistor och cykla igenom dem. Längtar.
8. Plocka fram mina solglajjor och klippa håret
Alltså ja det skulle ju vara trevligt att plocka fram de där brillorna om man skulle veta var de är! Är rätt hopplös med, iallafall dessa, solglasögon. De är alltid alltid borta. Hoppas jag hittar dem. Ja och håret. Vill ha lite förändring men vet inte vad. Kanske kortare kanske ljusare kanske pannlugg kanske inte.
9. Äta glass på trapporna
Har väl blivit en tradition trots att vi bara gjort det en gång förr. Men den gången betydde mycket. Någon gång i tiderna firade man ju jul andra året i rad också. Traditioner måste ju börja någon gång. Just denna tradition betyder mycket för mig eftersom det var en målbild jag alltid hade innan jag bodde här. Att jag skulle göra det om jag slapp hit. Det gjorde jag ju och nu gör vi det. Det ska vara en dag som verkligen känns som "vårens första dag" när det är lite för kallt för glass men man kämpar.
10. Fylla 21 och fira
Pratade med Lasse tidigare idag att vi borde fara till USA men vi kommer inte fara till USA i år. Kan inte ännu riktigt definiera hur tjugoett känns men ganska självklart tror jag. Vant. Börjar komma ifrån 18. Det känns konstigt. Får se var och hur jag firar det. Har också en nära vän som fyller nästan samma dag. Henne vill jag också fira.
11. Inleda villasäsongen på riktigt
Ooh jaa. Första båtturen. Hänga ut med armarna från båten och känna av vattnet. Doppa fötterna vid stranden och gå så långt ut som jag vågar. Kanske gå i bastu och simma på riktigt så tidigt som möjligt.
12. Gå barbent.
Tänk att vi bara är cirka tretton veckor ifrån detta beroende på när värmen kommer i år!! Längtar så efter att gå barbent. Har så fruktansvärt mycket klänningar men vinterhalvåret går jag nästan i bara byxor ändå eftersom jag och strumpisar inte funkar så bra. Alltid varit rätt petig med kläder nämligen. Kläders bekvämlighet. Men när jag kan gå barbent kan jag använda hela klänningsgarderoben igen!
| 
|
13. Öla med en massa folk, ute.
Oavsett hur mycket man hänger med folk under vintern så blir det alltid en annan grej på våren. Folk vaknar till, hemmafesterna ökar och man kan sitta ute och dricka öl.
14. Vårsola.
Vara på väg hem från skolan. Sätta sig på en trappa någonstans. Dra kepsen över ögonen och sola benen. Lyssna på vårig musik i lurarna. Ha hela sommaren framför sig. Bästa.
15. Fotografera en massa.
Jag försöker vara kreativ och fotografera i vintersolen men det är ändå en helt annan grej när det blir grönt, varmt och ljust. Man kan fotografera outfits utan jackor mycket lättare utan att frysa. Man har fler timmar på sig när det är ljust.
 |  |
16. Åka bort en helg.
Någonting vi har tänkt göra. Kanske till Malmö, hälsa på kompis. Kanske Stockholm, hälsa på kompisar. Kanske till och med Göteborg, hälsa på staden. Skulle vara så roligt.
17. Fira Valborg och första maj.
Sen börjar det snart övergå i sommar. Men först kommer Valborg och första maj. Vill gå på en stor hemmafest med hall fylld av skor. Öppna skumpaflaska i park fylld av folk. Fota analogt och ha det bekymmerslöst och glatt.
DET längtar jag efter. Fy vad härligt det ska bli. Vad längtar ni efter att göra i vår?
Distraktion, att öppna ögonen och stjäla bilder av sig själv
Måndag och ny vecka. Börjar inte den med världens energi och driv direkt. Mycket på gång. Det var skönt att vara i skolan igen (förövrigt väldigt tacksam för att jag kan känna så, det är faktiskt ingen självklarhet!) Hänga och skoja med sina kompisar. Den bästa distraktionen och botemedlet för stress, oro och sån skit är nog humor. Iallafall för mig. Jag behöver skojas med för att råddas bort från orosmolnen. Inser också att när man kör fast är det viktigaste att bara fortsätta. Stiga upp ur sängen och fara iväg ut fast man verkligen inte känner för nånting. Som den där Hellström sjunger - fortsätt!
På tal om Hellström och musik! Det finns ett band som Lasse och jag lyssnat på hela vår tid tillsammans. Jag har tyckt om det men sällan lyssnat på det när jag varit själv, men nu har det nog hänt nånting. Jag tror jag har fattat grejen med det. Odesza heter de och gör EDM musik. Och jag är heeelt besatt. Vi har lyssnat på dem i tjugo månader och jag faller för dem nu?? Fruktansvärt trög man är ändå.
Jag går i takt med Meridian och det känns som att jag är i en annan värld. Vem trodde jag skulle kunna öppna mig för något sånt? EDM musik liksom! Fastnade nog så hårt i det melankoliska svenska musikträsket (inget ont mot det träsket, var riktigt behagligt där också) och kom mig inte upp på många många år, men så kom någon och drog upp mig. Bra exempel på hur den där killen verkligen öppnat mina ögon, gjort mig mer öppen för nya saker. Inte så rädd.
Jag gick igenom min gamla hårddisk tidigare idag. Det kan vara roligt ibland men också tufft. Det finns mycket historia gömt i de hundratal mappar som flyter omkring där. Jag hittade bland annat dessa. Jag tog dem hösten 2016. En så märklig tid förresten. Kan läsa av känslor och vibbar i mitt ansikte här. Men jag gillar dessa bilder. Jag gillar de tidiga höstkvällarna i Kvevlax. Jag älskar färgerna, dimman och mitt hår. Å andra sidan känns det som att jag har stulit någon annans bilder nu. Som att jag inte känner personen som tog dem, fast det var jag själv. De är ju ändå tagna i ett annat liv så det ligger kanske någonting i det. Det är en annan person som tagit bilderna. Känns häftigt.
Den här veckan ska jag ta itu med en hel del saker. Ska bland annat också filma en dokumentär. Och fixa och plocka färdigt här hemma. Det är ständig ommöblering på gång. Två rastlösa individer under samma tak behöver ombyte.
Natinatt! Hoppas ni får en lugn och skön vecka och att människor är snälla med er!
Ringer upp säger kom hem till mig
Anteckningar från sensommar och höst. 
Jag cyklar till och från skolan en dag
tolv kilometer dit och tillbaka
sitter på föreläsning
svett rinner längs ryggraden
klibbiga tröjärmar
Jag pratar med Hanna i telefon
från dörr till dörr
hela cykelfärden
det är trettiotvå minuter
tack igen
skickar jag på Whatsapp
när vi stängt av
nästa gång hjälper jag dig
Fönstret står på vid gavel
det är så varmt hela tiden
grannarna spelar först Abba
i takt med oss
sedan spelar de Bob Marley
jag undrar om de hittat min Spotifylista
jag vill ropa hej! ut genom fönstret
hej!
jag sjunger med i deras låtar
kanske de hör mig
Lasse lagar mat
så fönsterglasen immar
jag plockar kläder
en socka här
en tröja där
skor i en slingrande rad i hallen
inte som när vi flyttade in
minimalistiskt och städat överallt
minimalism är ett sånt påhitt
tänker jag när jag plockar en till socka
Skrattar i min Volvo
mellan Nykarleby och Vasa
Lasse är på skämthumör
Vår sista timme på flera dar.
Tiden rinner ut för varje kilometer
pussar från mungipan till halsen
och tillbaka
står på perrongen det är sol
tåget far fyrtiosex han går in fyrtioett
jag vinkar och startar bilen
vrider upp bilstereon och sjunger med
The moment I wake upp before i put on my makeup
när jag kommer hem är jag trött
ett missat samtal från Jessica
ringer upp säger kom hem till mig
kör runt äter i segelbåten pratar
I gropen ovanför hälen
där förvarar jag vattnet
som rinner ur ögonen
i några minuter
vi far på fest
han i orange jag i blå
kan börja regna inatt
pratar vinylskivor med nån
gräver i främlingars kökslådor
hittar slutligen en plastpåse
ska rädda någons bil från
någon annans spyor
En okänd typ pratar på om rockkonserter
entusiastiskt
Fäller ut sin Rom och Cola entusiastiskt
Färgar hälften av min ljusa jeansklänning mörk
Det droppar in i en av mina Dr Martens
längs akillessenan och i gropen ovanför hälen
På vägen hem plaskar Lasse i en pöl
Den torra halvan av Martensparet
fylls med regnvatten
Vi snubblar in genom dörren
Lasse brer ett knäckebröd
med tio skinkbitar
Jag tycker att han är rolig
Sen somnar jag med torra fötter
Portraits
En snöyrig måndag i februari kan man titta tillbaka på en fotografering för mer än ett år sedan. Josefin har jag fotograferat många gånger och på min hårddisk finns många mappar fyllda med outfit-bilder och porträtt på henne.
Det är synd att vi bor så långt ifrån varandra nuförtiden så blir inte lika mycket fotas. Då är det tacksamt att ha en massa orörda originalfiler som man kan sitta och redigera.
Nu ska jag kolla film med sällskapet i andra soffändan, förbereda mig inför morgondagen och vila mina sjuka ben som ännu värker efter dagens vurpa på Mannerheimvägen...
ÅRET 2017
Min traditionella årsvideo kommer här. Videon börjar vid 1:45 och före det kommer ett intro innehållande några klipp med originalljud.
Jag har aldrig tidigare levt genom ett år som varit ens nära likt 2017. Jag vet att den här videon får det att se ut som att mitt år bara varit lätt, härligt och roligt, men det är inte sant. Det ligger så mycket bakom varje klipp som inte syns. Det har hänt massor som jag inte filmat. De saker, människor, ställen, händelser och stunder som definierat mitt år mest finns inte med på film, och de klipp som här är så blåa och härliga kändes kanske ganska gråa egentligen.
Det har varit ett förändrande, händelserikt, viktigt och tungt år. Jag vet inte hur jag har klarat allting men jag har gjort det och jag är så stolt. Jag är så tacksam för de människor som jag haft med mig på vägen, som kommit in i mitt liv precis när de behövdes, som om det var förbestämt. Det har även hänt så mycket bra saker. Viktiga händelser. Roliga minnen. Jag har kommit nära människor vars personligheter jag alltid tidigare i mitt liv sökt i människor. Jag är lärt mig så mycket om mig själv och om andra, och jag är så olik den jag var när det här året började.
Jag är så lättad över att det här året är över, men jag kommer aldrig glömma det. Året 2018 handlar om att hela. Det handlar om att vara trygg. Leva och göra saker som känns rätt. Vistas med människor som tycker om en, stöder en och får det att kännas bra i hjärtat. Njuta av roliga händelser. Vara glad och bekymmerslös.
Jag har en del saker jag ska ta itu med nästa år. Det kommer hända flera roliga grejer som jag ser framemot och jag hoppas de kommande trehundrasextiofem dagarna innehåller mycket kul jag inte ens kan föreställa mig nu.
Hejdå tjugohundrasjutton och allt jag lämnar kvar i det året. Nu välkomnar jag tjugohundraarton med allt gott jag tar med mig dit. och ja, man måste verkligen dö några gånger innan man kan leva.
När jag var sjutton år, sjutton år i staden..
Här kommer lite fragment från en annan tid. Ett annat liv som man saknar men ändå inte vill tillbaka till. Trots rubriken är majoriteten av bilderna tagna när jag var sexton, och DET känns verkligen långt ifrån nu.
- Vintrig bild på fin byggnad nära intill min skola.
- En kväll hemma hos Emmi. Testade ny frisyr. Var brunett.
- Vet inte om jag tycker mer om ljust eller mörkt hår när jag ser denna bild. Var ändå lite fint.
- Vimplar från TIGER som idag ligger ihopvikta i en muminmugg.
- Skor jag fortfarande ångrar att jag inte köpte.
- Jag i Helsingfors med Heidi, Matilda och min gula kånken.
- En fin vårmorgon i bilen påväg till skolan. Älskar känslan i den här bilden. Minns det här så bra, men ändå inte alls.
- En bra kväll vid kusinerna.
- En glad morgon i April på cykeln. Känner lukten av vår här, hör musik av Ulrik Munther.
- Vasa är guld när våren är påväg och solen skiner såhär. Träffar alla byggnader. Väcker alla som inte vaknat.
- Tomt med folk och dagsljus på torget halv åtta-tiden. En tisdag i April möjligtvis.
- Hörde nog på 17 år av Maggio när jag tog denna. Längtade så efter att bli sjutton.
- Vasas finaste kvarter. Tar alltid länge att komma hem när man cyklar här igenom. Det här var en bra dag.
- Gula byggnader och ljusblåa himlar. Perfekt kombination.
- Vårkänslor. Lyssnade nog på vårig musik här.
- Fina solbadande hus.
- Mina favoritskor innan jag började använda docs, och en somrig klänning från GBG.
- En så fin dag med Jessica då vi knäppte foton vid vattnet. Älskade den jackan, och klänningen.
- Kontraster. Skuggor. Alla dessa hus i Vöråstan som väckt mitt intresse för fotografering av byggnader.
- Soligt, fint och blåsigt. En främling med fin ljusblå kånken, och ett av de finaste husen i Vasa enligt mig.
- Den här bilden andas försommar. Så härligt och fint så man måste motstå frestelsen att kasta sig i älven och vara så in i norden lycklig som bara Astrid Lindgren-karaktärer kan vara när sommaren är på väg. Detta är verkligen en plats jag älskar så mycket. Man blir alltid lugn när man står här nere vid kanten.
- Spontant fotisspelande på ett läger där vi lärde oss bli lägerledare.
- Bilturer från stan till stan. Till och från hav, träd och sommar.
- Stadshuset i solsken och närbild.
- Fiket vi alltid gått till innan alla andra ställen kommit till stan. Älskar att sitta här.
- En dag fick jag hem en tygpåse på posten av kusin min. Använt den massor.
- En sovmorgon under tiden när man fortfarande uppskattade sådana och inte var för van med dem.
- Lugnet efter stormen. Älskar denna bild. Så drömmig. Ser inte alls var den är tagen längre. Känner inte alls igen.
- En fin vårkväll efter ett event. Dom skorna tappade jag någonstans mellan San Francisco och Las Vegas.
- Har säkert hundratals bilder på det här huset. En dag vill jag också ha en sån trappa till min dörr.
- Kreativa kvällar.
- En snurrande jordglob. Bild tagen på ett släktkalas en vårig dag i April.
- Har nog en grej för gulskiftande hus och blåa himlar. Tröttnar aldrig.
- Fun fact i brist på annat: två, (egentligen tre), av mina favoritartister har låtar som heter Låtsas som (att) det regnar.
- Försommar på villan. Bara ben trots för kallt. Fem härliga månader skäriliv framför.
- Påskfirande med släkten.
- Spegelbild. Favorittröja.
- Favorit - mugg, lakan och tröja.
- Kaffe på Sweet Vasa, med pappa tydligen.
- En solnedgång i farten.
- Aldrig varit så pepp på Valborg som det här året, stunden när denna bild togs.
- Häng med Hanna innan vi båda skulle till USA veckorna efter varandra.
- Första Åminne-kvällen den sommaren. Blandade känslor när man tänker på det. Saknar, men längtar inte alls tillbaka.
- Båtsäsongen inledd.
- Sista dagen som sexton år.
- En annan kjoldag. Samma tröja.
- Minns inte alls vad jag gjorde dagen när denna bild togs. Vart jag var påväg. Vad jag tänkte på.
- Någon vecka innan vi for till Amerika.
- Såg på Melodifestivalen här vill jag minnas. Efter att denna bild hade tagits.
Två år
Det är sjukt mycket på G just nu. Jag öppnar säkert tio nya blogginlägg varje dag men får inte fram ett enda ord som beskriver nånting riktigt bra egentligen. Så publicerar man opersonliga inlägg om gopro-kameror etc. för att man inte vill skriva det man egentligen vill skriva. Det är som att prata med en gammal vän man inte sett på ett tag, då det hänt så mycket stora saker så man inte vet var man ska börja, eller framför allt - hur.
Jag känner ändå att idag kan jag inte lämna det oskrivet. Det är en viktig dag. För två år sedan idag tog perioden av hemska sjukhusbesök, betydelsefulla sista stunder och preliminära avsked slut, och sörjandet började. Den tjugofemte januari 2015 satt jag och läste på ett musikprov, och pratade om begravningar, sedan ringde pappas telefon och så for vi och tog farväl en sista gång, och därefter somnade hela familjen tillsammans. Att sova själv efter att ha varit med om sådana stora stunder och tagit in sådana bilder i huvudet som alltid stannar där funkar inte, då kan man inte vara själv.
Efter två år sörjer man inte lika intensivt längre. När det var väldigt nytt var jag rädd just för det här. Att jag skulle glömma bort att sörja, att jag skulle ha för roligt och vara för glad, som om man skulle vara tvungen att sörja för att vara närmare den som gått bort. Som att man släpper taget av personen när man skrattar igen och t.ex glömmer alla små saker som hände på slutet. Så rädd jag är för att glömma allt. Jag bestämde mig nästan för att inte komma över det, livrädd för att gå vidare, men man inser att man är tvungen. Det finns en låt som tar mig tillbaka till allting, som vi lyssnade mycket på under den tiden. En låt som var med på begravningen. Lyssnar jag på den i ett tyst och mörkt rum och fokuserar, så kommer allt tillbaka. Där har jag alla viktiga minnen placerade. Ett enormt stort tack, till mitt sextonåriga jag, har jag också för att jag skrev så mycket. Dokumenterade allt.
Men jag vet nu, att man kan sakna någon och vara glad ändå. Bytet mellan 2016 och 2017 har inte varit det lättaste, men det är så sjukt hur glad, stabil och närvarande jag är nu. Det sista jag tänker varje kväll är på hur bra allting varit den dagen, och hur otroligt tacksam jag är för det. Har det varit mindre bra uppskattar man en vanlig enkel dag något otroligt.
Jag vet på samma gång, att vem som helst kan tas ifrån en när som helst. Bara för att man förlorat någon förut är man ju inte immun för att det ska hända igen. Det finns folk som i detta nu sitter på kanten av sjukhussängar och ser deras släktingar försvinna. Det finns såna som gör det för tredje, fjärde och femte gången nu. Det händer hela tiden. Några hundra metrar från skolan där jag går sitter folk förtvivlade och går upp och ner för trapporna, längs med sjukhuskorridorerna med tunga hjärtan.
På samma gång som jag med gott humör och lätta steg kommer och far från skolan, så sitter sextonåriga jag i samma byggnad men i en parallellvärld och går igenom alla tankar man gör som anhörig. Jag tror att i en parallell värld har det idag hänt det som också hände för två år sen på denna dag, och det som hände 25 Januari året före det, och före det. Jag har alltid tänkt på det här viset, om parallella världar, vilket är orsaken till varför jag har så starka band till minnen, och till datum. Till allt som hänt.
På min födelsedag brukar jag fundera på vad jag gjort de senaste födelsedagarna och så tänker jag typ "jaa just nu det här klockslaget gör trettonåriga jag det och det och det, i en parallell värld". Jag tänker att det antingen finns 18 parallella världar för mig just nu. Varje gång jag fyller kommer en till. Eller så finns det lika många världar som år jag kommer bli. Mitt 19 åriga jag gör nånting just precis nu, och om ett år får jag se vad det är, och var. Litet sidospår men tycker det ändå är en intressant tanke.
Men tillbaka till dagens datum. Idag har det faktiskt varit en riktigt bra dag. Känns som enorma kontraster när man jämför. Jag hade en väldigt bra morgon. Efter att ha skrivit förhör spenderade jag resten av eftermiddagen till hysteriskt roligt film-makeri med roliga människor. Jag kan inte riktigt säga så mycket mer om det just nu, tyvärr. Men jag var så fylld av glädje när jag körde hem. På kvällen har jag köpt festivalvänliga jeansjackor, testat outfits, kollat Renee's Brygga och fixat en Samhällspresentation.
Inom tjugoen dagar är det dags för Penkkis. Dagen efter det - abikryssning. Om mindre än det är det dags för första studentskrivningen i vår, och sedan rullar det på. Vi har väldigt få dagar kvar i skolan, vilket känns läskigt. Hundratjugosju dagar tills studenten, om man klarar det vilket man förhoppningsvis gör, och sommaren kommer nog bli rättså bra tror jag. Det är inom kort dags att bestämma sig för vad man vill studera, vad man vill bli. Jag är nästan löjligt lugn och säker. Det händer mycket bra och stora saker.
Det är för det som det är så synd att inte faffa får vara med och se allting, och en dag som denna stannar man verkligen upp och inser det. Men man kan bara hoppas att han ser det iallafall. På samma sätt som man ska ta vara på och njuta av penkkis, abikryssningen, studenten och allt annat som händer det här året så ska man komma ihåg att ta vara på alla människor som finns med. För, som jag skrev på instagram idag, ingen och inget varar förevigt, varken roliga perioder i livet eller människor. och man måste leva så man blir vän med döden, som Astrid Lindgren sa.
Nu ska jag sluta nattsvamla. Gonatt.
En gång i USA
Inatt fick ni läsa om en artist jag älskar. Nu ska jag skriva om en stad jag älskar, och visa bilder från en resa. Flora Wiström skrev om San Francisco och jag fick direkt ont i magen. Sådär halvhärligt ont. Jag längtar något otroligt. Jag kan inte lägga fingret på vad det är men har verkligen fastnat för San Francisco mer än någon annan stad jag någonsin varit i, ja det skulle vara Göteborg då, men inte på samma sätt.
Jag började gå igenom lite USA-bilder på pappas dator och hittade en massa foton jag aldrig sett förut. Fatta vilken lycka! Så här får ni en recap på vår roadtrip i Amerika, inte bara SF. En dag ska jag göra om den resan, samma rutt. Det är säkert.
Bild från en av de första kvällarna i USA. Vi såg delfiner, vi hoppade runt i vågorna och kikade på Golden Gate på Baker Beach. Det fastnade inte alls på bild, men det där var den sjukaste solnedgången jag någonsin varit med om. Helt magisk.
Utsikt från Golden Gate. Så blåsigt och kallt och varmt och härligt och soligt har det aldrig någonsin varit på samma gång där jag befunnit mig. 
Fishermans Warf. Oj så varm jag blir i själen när jag tänker på det här stället. Bilden är oredigerad och ändå är det som om det vore något slags vintagefilter på. Som ett analogt foto. Att vara i San Francisco var som att ha ett nostalgiskt analogt Vintage filter på ögonen typ. 
Inne i San Franciso centrum. Inte brist på snygga bilar där inte. Förövrigt såg vi under hela resan otroligt många fina gamla bilar. Känns som att vi pratade mycket om bilar den här resan.
Första dagen på vår tusentals kilometer långa roadtrip. 
Highway 1. Den där dagen var så perfekt. Längtar ihjäl mig. Fun fact: Skorna jag har på den här bilden slängde jag bort i Göteborg i somras och solglasögonen tappade jag på festival i Åbo. 
Lite shopping i bl.a en megastor Hilfiger-outlet. Aldrig hittat så mycket bra kläder på samma gång. En av tröjorna jag köpte den här dagen har jag använt mer än något annat plagg nånsin tror jag.
Här testade vi att paddle-boarda och paddla med kajak. Jag skadade min fot. och köpte ett nytt objektiv. 
Att sitta i en stor bil, köra genom Californien, se solnedgång efter solnedgång med palmer i bakgrunden och känna, fast man sa det också dagen innan, att man verkligen aldrig sett en så fin solnedgång. Det är en känsla som är så magisk. Jag suktar så efter att få känna den igen. På kvällen kom vi fram till Los Angeles och möttes av en så fin skyline. Tappade typ andan. Några bilder togs inte. Var för upptagen med att ta in allting. 
Dagen därpå hängde vi på Disneyland. Där kände jag sån genuin glädje hela dagen. Carina sprang runt med Axel och mig på allting och ännu 1 på natten när raketer skjöts på området sprang vi fortfarande runt i alla attraktioner och njöt av att det inte var några köer kvar. Länge sen jag varit så barnsligt glad. 
Hollywood. En extremt varm dag. Vägen var avspärrad då de skulle ha filmpremiär på kvällen. Det faktum att Hollywood är så hypeat gör att man hade rätt stora förväntningar, medan man knappt visste någonting om alla häftiga naturplatser vi var till som Grand Canyon, Yosemite och allt vi såg på vägarna. Slutsatsen är alltså att det bästa är att resa till ställen man knappt vet nånting om, för då kan man bilda sig en egen uppfattning direkt utan förväntningar.
Även om Hollywood och Los Angeles var jättecoolt så var det inte resans bästa som man hade trott att det skulle vara. San Francisco visste jag nästan ingenting om innan, nu är det dit jag skulle fara om jag fick fara vart som helst. 
Beverly Hills hotellet bakom en massa palmer.
Påväg upp till Hollywood-skylten.
En kväll körde vi en timme eller två till Santa Monica beach och träffade våra bekanta från Finland som roadtrippade på samma gång som vi. På vägen hem tillbaka satt vi med mamma och Helena bak i bilen och skrattade mer än nånsin.
Vi styrde sedan vidare mot Las Vegas. Såg så otroligt mycket fint på vägen. Hade inte alls tid för att sova eller göra nånting annat än stirra ut genom fönstret och ta in allting. 
Känslan när man kommer in till en ny stad för första gången. Den känslan lever jag för.
Här var det så extremt kvavt och varmt. Aldrig upplevt nånting liknande, förutom i Death Valley, det slår allt temperatursmässigt.
Efter en allt för kort tid i Las Vegas var vi tvungna att återigen styra vidare. Men färdiga med Las Vegas är vi inte på långa vägar. Någon dag ska vi fortsätta upptäckandet av den staden. Den var något alldeles extra den med. Massor att se. Vi började köra mot Grand Canyon, och såg sån mäktig och varierande natur längs med vägen.
En enda bild får tala för Grand Canyon upplevelsen. Inga ord kan beskriva hur liten man är där. Pytteliten. Någon dag ska jag fara dit igen och då sova utomhus för att se stjärnorna som Carina gjorde. Vi sov inne den gången eftersom det började regna, men jag ångrar det pikulite. 
Påväg körandes i Nevada uppåt igen. 
Ett snabbt stopp i Spökstaden Bodie. Läskigt och coolt var det där. För såna som älskar gamla saker, gamla tider, gamla historier och historia överlag är ställen som detta så fascinerande. Det var det för mig iallafall. 
Nästa ställe vi kom till var Yosemite. Yosemite national park som jag verkligen lärt mig mycket om den senaste tiden och sett på massor med bilder och filmer. En dag ska jag hit och fota ordentligt, här finns massor vattenfall och andra magiska ställen. Naturen där var nog inte direkt som hemma.. 
Där är jag, Axel, Helena och mamma som vadar i det iskalla vattnet. Det här kändes lite som en dröm med all överväldigande natur runtomkring. 
Ett till sånt där "Den finaste solnedgång jag varit med om" moment. Vi var påväg tillbaka till San Francisco med mycket minnen i bagaget. 
En av de sista dagarna spenderade vi på att fara till en massa fina vingårdar. Efter en mer än två veckor lång roadtrip var jag så trött den här dagen att jag somnade i bilen varje gång vi körde nånstans och fick sedan solsting när vi åt på en uteservering. Var så soligt och varmt. 
En till tur över bron hann vi med. Minns inte riktigt var vi hade varit men här var vi påväg hem tillbaka till Carina och Miquel. 
De sista dagarna gjorde vi lite olika saker i San Francisco och körde upp och ner för gatorna, beundrade alla fina hus och ringlade oss ner för Flower Street. Längtar så mycket till SF när jag ser bilden nedan. 
Sedan kom den fruktade onsdagen då vi for hem. Vårt resesällskap stannade någon vecka till och for till Yellowstone medan vi for hem. 
Jag svor att det inte skulle ta länge innan jag var tillbaka, och det löftet försöker jag hålla nu. Googlade flygbiljetter just...
Dags för Gala
Jag vaknar upp halv 12 och är trött efter att ha agerat chaufför inatt, men det är okej. Idag är det dags för galan. Har inte alls varit lika engagerad iår som förra året, men visst ska det bli roligt ändå. Tänkte svara på några av frågorna från galalistan också.. 
Vem kommer du att gå på Galan med? Ska äta och föfesta lite med Hanna och Emilia och så möter vi sedan upp Jenna.
Har du din galaoutfit under kontroll? Jepp. Hittade en klänning i skåpet jag aldrig använt så allt under kontroll. Förutom skorna då, som jag inte kan bestämma mig för.
Vilka tre saker kommer du garanterat att ha med i din väska? Kamera och såklart telefon och pengar. Är väldigt sugen på att testköra min analoga men vet inte om jag börjar på med det ännu ikväll riktigt...
Är det någon du inte mött personligen som du ser fram emot att träffa på Galan? Kommer inte på någon nu, men finns säkert huur många som helst.
Efterfesten hålls vid Bank. Vilken låt vill du absolut dansa loss till? Vill ha nåt svenskt eller norskt. Rolig musik man kan sjunga med till. Helst gamla roliga låtar.
Alla bilder från förra året. Minns att det var riktig snöyra då och att Ronja, Jenna och jag sprang i snödrivorna från parkeringen till stadshuset. Åh vad mysigt det var. Idag är det typ helt snöfritt och äckligt. Lite synd men kan ju inte hänga på vädret riktigt.. Iår får vi ju också fara på efterfesten till skilnnad från förra året då vi var 17 !
När man ser tillbaka ser man ju bara glädjen
vi passa aldrig på att fota sorgerna längs vägen
När man går igenom gamla glada bilder.
Fyra på natten.
Då glömmer man hur allt blivit sen
Man glömmer hur alla har blivit sen
Allt som hänt sen
Allt man känt sen
Man romantiserar alla
Man går tillbaka till gamla tankegångar och mönster
Man bygger upp den raserade drömvärlden en gång till
Där alla är perfekta, där allt är precis så som man vill att det ska va
Man glömmer bort allt dåligt man känt
Man blir nostalgisk och sentimental
Man minns bara allt bra
Och man lurar sig själv
För det stämmer inte
Man blir som blind
Och man kan inte tänka klart alls.
Man är så dum, och man kanske inser det själv,
men ändå kan man inte låta bli att forsätta skrolla i arkivet.
År efter år, månad efter månad..
och tänka "those were the days" som om det vore sämre nu.