Minnen från Zell am See
Någonting jag inte alls skrivit om här, bara på Instagram, är vår skidresa till Zell am See i mitten av februari med Lasses familj. Jag köpte en ny snowboard i slutet av januari när vi hade varit några vändor till Flachau som är 70 minuters bussfärd från Salzburg. På den här skidresan åkte vi i Kitzsteinhorn och Saalbach i några dagar och det är de längsta och bästa backarna jag åkt i någonsin. Undrar hur finska och svenska fjäll kommer kännas efter att ha åkt där? 
Toppen av Kitzsteinhorn ligger på 3029 m.
De första dagarna åkte vi vid Kitzsteinhorn. Det var väldigt dimmigt och snöigt så man såg inte konturerna av backen alls, bara en jämnvit massa, och eftersom det snöade så kraftigt var det ganska skarpa drivor i backen överallt. Jag flög och strittade därför ofta och på ett ganska skojigt och knasigt sätt. Som en ofrivillig framåtvolt emellanåt.
Jag har blivit mycket säkrare och modigare på snowboarden och åker hårdare än förut, tar mer risker, därmed faller jag också hårdare, men snön var ju nu väldigt mjuk och luftig så stötte mig inte så fasligt. Hade bara typ 3 kilo snö innanför jackan konstant. Men den nya snowboarden som är lite i kortare laget och har böjda ändor passar bra för snabba svängar och tricks, så den funkade bra och var så nöjd med den.
Bilderna nedan är tagna i Saalbach. Vi hade mera tur med vädret och jag tyckte nästan ännu mera om backarna där också. Det fanns betydligt fler, och oändligt många olika liftar.
Det här kommer jag nog minnas som en av de bästa stunderna från 2020. Otrolig uteservering mitt i backen, stark sol och goood öl. Jösses jag är så trött på att dricka öl ur flaska vid vårt köksbord eller i soffan. Vill dricka öl i olika sociala sammanhang igen. Det längtar jag efter och det ska jag nog njuta av när det händer igen.
Inte för att jag inte uppskattat och njutit av det förut. Om det är någonting jag minns från dessa pre-corona månader är att jag var väldigt medveten och tacksam. Högljutt glad liksom, taggad på små och stora saker. Vill komma tillbaka till den högljudda glädjen och tacksamheten. Karantänen har nog dragit ner mig i lite gamla sega ältiga slöa banor, men det är nog inte så konstigt.
Livet och måendet går ju i cykler och medvetenheten kring det gör att jag snabbare kommer tillbaka till det bra, inte fastnar. Just nu är det ju externa faktorer som påverkar också, men fortfarande har man nog själv mycket kontroll att styra över sitt mående. Det finns massor man kan göra för att må bra i karantän, bara man orkar och vill. Skulle jag göra allt som jag vet hjälper, skulle jag nog vara mer på G nu.
Okej, tillbaka till backen i Saalbach. Var väldigt nöjd med min helblåa smurfoutfit. Det var inte helt meningen och planerat, men när man oftast dras till allt som är blått så blir det så där. Min nya vandringsryggsäck fick också hänga med. Värmen och kylan kunde fluktuera en del under dagarna och för mig som får panik av att ha för varmt gäller det att bygga i lager och kunna skala av och lägga i ryggsäcken.
Sista dagen i backen var så rolig, och ville helst inte åka tillbaka hem på eftermiddagen, men tänkte också att det inte skulle ta så länge till nästa gång. Flachau är ju nära till, bara att hoppa på skidbussen i centrum, och sen var det ju bara någon månad kvar till påsken när min familj och deras bekanta skulle komma med oss till Bad Gastein. Oh well, det är ju inte så svårt att gissa vad som hände med den resan, men vi får göra om den ett nytt år.
En otrolig ölutsikt före det sista åket. Undrar när nästa snowboard åk faktiskt blir av? jag hoppas det inte tar allt för länge, för det är verkligen så roligt.
Jag ser på mig själv på dessa bilder och vet att jag njöt väldigt mycket, men tänker också att jag borde ha varit ännu mer tacksam än jag var. Tog för givet att hela våren skulle vara fylld med utflykter, fester, resor och vandringar. Kanske karantäntiden var behövlig för att väckas upp och uppskatta allting som kommer framöver extra mycket. Kommer absolut inte ta dagsutflykter till fina europeiska städer för givet. Men inte kunde man ju ha vetat hur allting skulle bli heller. Kan inte alls minnas hur vår inställning till coronan var där ännu.
Kommentarer
Ingen har kommenterat ännu
Skriv en kommentar