Vecka 1
Här kommer bilder från vecka 1 av år 2022. Ny start, tomt blad.
Fint väder många dagar! på våra lunchpromenader. 
Jag fick en ny smoothiemixer, en blender, till julklapp av mamma och pappa som är helt superbra. Otroligt mycket mer kraftfull än den jag använt tidigare, såpass att jag blev lite skraj av den i början haha. Jag har iallafall varit helt inne i mixningsbesattheten sedan jag började använda den och mixar allt möjligt flera gånger per dag. Kommer hem med en massa konstiga grönsaker och grejsmojs från matbutiken.
Fått användning av alla oändliga liter blåbär och hallon som jag plockade i somras. Samt iittala-glasen som inte används till vin för tillfället!
Jag har städat ut julen. Kändes lite vemodigt efter ett långt och mysigt julfirande.
Kommit igång med årets läsning ordentligt. Läst tre böcker under vecka 1 och drömt konstiga drömmar möjligen av att min hjärna matats med mycket mera text och intryck än den är van vid. Också plockat fram mina läsglasögon som inte använts på länge.
Jojo Moyes böcker är alltid mysiga. Den här fick 5/5.
Gått runt i pyjamas jättemycket, och varit ganska frusen.
Yogat varje dag med Adriene, och Lasse. Det här är fjärde året vi gör januari utmaningen där man ska yoga varje dag hela januari. I år har det varit mera rörelse än tidigare vilket är passligt eftersom gymmen för tillfället är stängda och vi saknar att gå. :(
I övrigt har jag varit väldigt less på pandemiläget. Inget nytt under solen men njöt så mycket under hösten när läget var lite bättre. Förhoppningsvis lugnar det sig så småningom igen. Jag är ju rätt bra på att sysselsätta mig här hemma med all världens pyssel, målande, stickande osv men har gjort alla dedär grejerna så mycket under senaste år att jag blir snabbare uttråkad av allt nu. Nå, iaf tog jag med mig mina skidor och skrinnskor från Vasa så det kan man ju håll på med!
Ett hederligt gammalt bloggkoncept
Förr utgjordes den här bloggen så mycket av outfitbilder eller självporträtt tillsammans med lite text om hur ens dag hade varit. Det var ändå ett ganska bra koncept som höll länge även om det känns lite tråkigt också att bara lägga bilder på sig själv. Samtidigt om man är intresserad av kläder är det ju roligt att se bilder på någon annans outfits. 
Jag satt och surfade på kameralinser igår. Har fått in en del keikkor inför sommaren och även om min utrustning är ganska komplett just nu finns det ju alltid någonting nytt man suktar efter. Typ ett 105 mm objektiv med låg bländare för porträtt, mmmm. När jag kikade på linserna insåg jag att det börjar va ett tag sen jag fotat bara för njutnings skull och fick plötslig inspiration att testa nånting, så tog lite gamla hederliga självporträtt i min favorit sommaroutfit. Den med ingrodd Salzburgsol, solkräm, svett och öl. Hade på mig denna 6 av veckans 7 dagar hela förra sommaren igenom. Sådana plagg har sånt enormt värde mot den där random toppen från Gina Tricot man aldrig använt, och det får mig att vilja sönderanvända allt i min garderob så det får samma värde. Då har man inte utrymme att köpa något nytt heller för man är så upptagen med att hinna använda igenom allt man redan har.
Tillbaka till kameratankar - det känns ganska spännande att vara egenföretagare i sommar och gå in i det helt. Att satsa och våga lita fullt ut på min egen business och det jag byggt upp för mig själv. Det har ju tagit en stund att växa in i rollen där man faktiskt kan värdera sitt hantverk samt paketera in det på rätt sätt, men det känns som att jag på sistone känt av en stark trygghet och självsäkerhet i att jag vet vad jag gör och att det finns en stadig grund, att det sitter i ryggraden. Speciellt efter vårens kortfilmsproduktion märker jag hur mycket stolthet jag fäster vid kameraarbetet och hur jag känner mig så hemma i det. Under Arcada-tiden har nog skett mycket utveckling, förstås, och den osäkra vacklande fotografen man var för fyra år sen har blivit en säkrare tryggare person som har koll på ett helt annat sätt.
Nu har jag ju utbildat mig till filmfotograf men det är ju främst stillbilder med mindre utrustning jag kommer jobba med i sommar. Det känns roligt och skönt. Också efter att ha jobbat i större team nu där man hela tiden måste jonglera med flera starka visioner och kompromissa sig fram till ett bra slutresultat är det så skönt att emellanåt bara jonglera med sig själv.
Det är så svårt att visualisera den här sommaren genom annat än jobbgrejer när man inte vet vad som kommer vara möjligt, men det är klart jag ser framemot att cykla, simma och vara på havet iallafall. Ändå rimligt kanske att fokusera på jobb under en pandemisommar och faktiskt låta det ta upp mycket utrymme.
Om några veckor ska vi flytta ifrån det här mysiga sovrummet jag fotat i. Flytt igen alltså. Vi har bott här sedan 1 nov och det var alltså hela tiden tänkt att vi bara skulle vara här ett halvår. Vi har flyttat så pass många gånger nu att det inte känns lika speciellt och festligt som när vi flyttade de första gångerna, det handlar mest om praktiska lösningar och sånt fixande, men det är säkert naturligt och också del av det liv vi valt för nu. Ett liv som är ganska öppet och flytande där man rör på sig mycket och håller många möjliga vägar öppna. Det man jobbar emot är ju längtan efter lugnet och stabiliteten som kommer med ett fast hem, med katt, egna möbler och inredning. Långtida hemmaprojekt och sånt. Men det kommer en sån tid också, och vi kommer inte alltid ha lika starka ben som vi har nu, orka flänga runt som vi gör nu.
Oavsett hur den här sommaren blir hoppas jag i alla fall hinna gro lite mera sol, svett, öl och solkräm i den här skjortan.
Januarivardagen
Sitter mellan möten och kikar ut genom fönstret där snön blåser omkring, som det gjort varje dag i över en vecka. Tänkte lägga upp lite vardagsbilder från de senaste veckorna. Som en titt i hur vardagen ser ut just nu hemma hos oss.
Första dagen med snö på väg till matbutiken efter lunchsmörgås, och för att få ihop lite steg på klockan.
Manusgenomläsning med alla fotografer, regissörer och skådisar inför kortfilmsproduktionen i vår, via zoom som allt annat.
Snabb promenix under lunchpausen. Tänk vad mitt liv har börjat handla mycket om att gå under de senaste 12 månaderna. Det blir nog en livstidsgrej dock inte bara pandemigrej, när allt kommer omkring handlar livet sist och slutligen ganska mycket om att sätta en fot framför den andra. Röra sig framåt. Men saknaden efter riktig vandring värker och bråkar lite.
Mys hemma. Röra sig runt i olika rum. Gå mellan köket och vardagsrummet och kontoret och sen igen.
Myskläder och mosigt fejs oberoende dag på veckan.
Kontorskollegan min. Nu har vi suttit mittemot varandra i snart ett år.
Några få gånger har vi faktiskt sett andra människor också. Lasse fyllde riktigt i början av året och vi hade nyligen kalas för de närmaste. Lasse testade att laga glass själv och det blev riktigt bra.
Oändliga promenader.
Myst i min dunjacka från Zaras barnavdelning men längtar nu också efter att använda min kappa och basker, ha lite stiligare outfits.
Varit en sväng till Fredriksgatan och hälsat på mitt gamla sovrumsfönster.
Promenerat i Eira med Kenneth och funderat på vad som förändrats sen innan vi flyttade bort och tillbaka.
Mestadels hängt med Lasse förstås. Dag ut och dag in hittar vi ändå saker att skratta åt och kanske kommer det ändå snart en tid när vi inte spenderar exakt all vaken tid tillsammans. Kan ju knappt föreställa mig en sån vardag som förut var vanlig.
Ätit frukost, lunch och middag i kontoret ibland. Uäk den känslan i ryggen och värken i knäna som suttit i skräddarställning i 17 timmar.
Åkt spårvagn som man nu gör.
Promenerat in till stan i perfekt vinterväder, skött om lite ärenden och gått hem igen.
Suttit här mestadels.
Med den här utsikten.
Det är ungefär sånt som definierat starten på 2021. Det som inte syns på bild men som varit en stor del av månaden är också att vi yogat varje kväll till Adrienes januarichallenge på Youtube.
Mysig monochrome måndagsmorgon i Mülln
Måste nog börja detta inlägg med att skriva tack!...för responsen på mitt förra inlägg. Era fina kommentarer och uppmärksamheten lindar in mig, får mig gå runt och småle nöjt. Det får mig också att vilja skriva mera inlägg inriktade på fotografi, faktiskt leva upp till namnet jag gett den här bloggen.
När jag skrev inlägget om 15 fotoprojekt förra måndagen var jag faktiskt tvungen att pausa mitt i skrivandet och fota, för när jag skrev om svartvitt fotografi blev jag så taggad och var tvungen att testa det igen. Jag ställde in kameran på Monochrome och knäppte lite runtom i lägenheten, samt lite självporträtt. Dessa bilder är faktiskt helt oredigerade, och jag tror det är 10 år sen senast jag publicerat bilder som inte gått genom Photoshop först! Det ligger någonting fint och äkta i det också.
Här kommer då en solig lugn ledig måndagsmorgon med mig! Jag lyssnade på Erik Hassle och drack kaffe medan jag tog självporträtten, och var helt svettig och slutkörd efteråt, men glad och energisk medan jag fotade. Och ganska morgontrött i ansiktet. 
Den här bilden låter såhär. 
Hela livet blev en helg
Försöker införa mera ordentligt fotande i vardagslivet och har tagit lite kort de senaste dygnen. Inte bara flyktiga telefonbilder. Det är vardagen i allmänhet jag tänker tillbaka till när jag minns perioder i mitt liv och då är det najs om den finns fotograferad också. 
En fredagseftermiddag som inte alls kändes som en fredagseftermiddag. Efter två dagar fest som var Valborg och 1 maj är man ganska beredd på vanlig vardag, men icke för då kom en ny helg mot oss. Istället för att söla ner sig under täcket ville jag ta tag i grejer och GÖRA.
Jag tvättade många tvättar, redde upp överallt, tvättade hela badrummet, bäddade, vek ihop allt som hängde på tork och redde upp skrubben som borde städas en gång i veckan helst. På samma gång lagade Lars min favoritmat, diskade bort en hel massa och dammsugade överallt. Tycker om när vi bestämmer oss för att NU STÄDAR VI och sen jobbar man som ett team och delar upp saker enligt vad man tycker mest om att göra.
Jag tycker om att plocka med smågrejer så därför är tvätt, uppredning, torkning och sånt plock avslappnande medan jag blir superstressad av dammsugning. Verkligen allt med det. Ljudet av det, att dra sladden över allt, att flytta på saker och möbler nej. Blir alldeles svettig när jag tänker på det. Att däremot tvätta ett badrum tycker jag är tillfredsställande. Och att hänga tvätt. Det är så skönt. 
När vi sen åt, båda med en ganska matt känsla, så började det dingla ner enorma snöflingor där ute. Heeelt rimligt.
Sen blev det kväll och vi somnade på varandra i soffan till en film.
Och vaknade upp ganska tidigt nästa morgon. Lars stack iväg på en frukost och jag pynjade på med mitt eget hemma. Lyssnade på en podcast i högtalaren, lade upp stundetmössorna på hyllan igen, målade lite och bara hade egentid. Gick runt i tofflor. 
Målade en stund och sen kom han tillbaka och vi... ja vad gjorde vi? minns inte ens. Hela helgen var en sån dimma av slöhet ändå. Eller förkylning. Vi satt troligen och skrev på varsitt dokument skulle jag gissa. Målade lite mera och lyssnade på mera podd. Kanske att detta var den sista tomma helgen innan en period av fullspäckade helger börjar och fortsätter in i oändligheten? 
Lördagseftermiddagen. Och en person som var bjuden på fest. Person som var för trött för fest. Person som inte for på fest. Och tur var väl det. För är dundersjuk idag (måndag) iallafall. 
Söndagsmorgonen innehöll lite mera. Jag fick ett presentkort förra året av en vän till brunchstället "Sandro". Kortet gick ut 5 maj så vi förbrukade det nu 5 maj. Frukost med utsikt till domkyrkan är inte fel. 
 |
 |
En klassisk brunch var det ju ej. "Sandro serves a North African-Middle Eastern inspired fresh menu rich in flavors" står det på hemsidan. Och många olika smaker fanns det verkligen. Inte ofta man äter sallad och varm mat och efterätt som första grej på dagen men gott var det. Vi kände efteråt att en gång dit räckte för oss. Det var nog bra och gott och najs allting men kanske ändå inte någonting jag skulle känna sug efter. Förövrigt jättetrevligt ställe och bra feelis. 
För två som inte brukar äta så mycket frukost och ofta ganska sen lunch så var det här en liten chock för våra kroppar och när vi gick därifrån hade vi nog ganska sjukt i magen, som ett tryck under bröstet när man ätit alldeles för mycket. Så med matkoma gick vi runt en stund i butiker och kikade på fina saker. Exempelvis Marimmekko, där inne var det sommar! 
Vi kom fram till att vissa plagg utstrålade en "luggi i skåpe på villan i tjugo år" vibe. Vilket inte alls behöver vara något dåligt. Den röda klänningen där påminner t.ex om mammas villa-pyjamas, och när jag ser på den tänker jag på solsken och morgonkaffe på bryggan. Bra vibes det ju.
Sen orkade vi verkligen inte gå i en enda butik till och ville hellre vila på maten så vi promenerade hemåt. 
Hem kom vi, till en lägenhet som badade i sol. 
Åhh så härligt <3
Älskar min lilla soliga målarhörna. När man sitter där på eftermiddagen är det så varmt så man knappt kan ha kläder på sig. 
Men ja. Vi vilade på maten. Andades djupt och ojade oss. Åt ingenting förrän på kvällen. 
Jag plockade fram sommarkläder och böt varje timme. Ingenting var tillräckligt svalt. Härlig känsla. Påminde mig om i somras när vi flyttade in. 
Jaa...lilla stora frillan, vad ska vi göra med dig? 
Målade och testade lite och kom fram till att min header var alldeles för ouppdaterad. Så vips hade jag en ny. En imperfekt och lite slarvigt skriven men ändå personlig och genuin header. Som är tagen på stället där nästan alla inlägg här skrivs. 
Sen rörde sig solen mer och mer till vänster och jag tände min lilla lampa och vips var det kväll och sen tog den helgen slut. En helg som på sätt och vis fortsätter idag och imorgon. Hela livet är som en helg just nu lite.
Minnen av aprilhimlen
Tog några porträtt en dag i eftermiddagssolen
rörde sig mer och mer till andra rummet för varje minut
Fick skynda. Flytta stativet. Ändra fokus och ljusinställningar.
Jag var i skolan idag
Påtade lite på vår film och exporterade slutligen
Så skönt, nån gång måste man bara bestämma sig
Bestämma att det är klart
Exporterar också en film nu, hemma
Lars ville att vi skulle vara uppe länge ikväll
Vi får sova imorgon och det finns saker att göra
Saker att skriva
Han skriver formler, siffror, analyser, långa texter
sida efter sida efter sida efter sida
Jag skriver dialog, repliker, karaktärsskildring,
Beskriver miljöer i detalj och karaktärers känslotillstånd, bakgrund
Ibland byter jag dokument och skriver lite eget
Hur saker är och känns
Sen tittar jag till projektet i premiere igen
32 minuter kvar 
Imorgon möter vi en ny vapp
Inte lika beredd som förra året
Förra våren var så tom och lugn
nu är det så mycket annat
högtider flyger förbi och man hinner knappt med
snart blir det lugnare igen
Säger jag medan jag försöker få ihop sommaren
alla helger bokade
kalendern för full
det är inte så det ska vara ändå
sommaren ska vara tom och fri och oförutsägbar
antingen är det omöjligt
eller så måste man försöka medvetet
tacka nej och bestämma sig för att det ska vara tomt
svårt
-Jo jag vill delta, nej jag kan int.
bara planera in bad villa skogsturer hav natur båtturer
bilturer
Lyssnar på Linnea Henriksson
Mitt rum i ditt hjärta
Flyttade mitt skrivbord någon kvadratmeter idag
Vill sitta nära intill fönstret
Thomas Stenström har bra vår-låtar
Minns tillbaka till högstadiet
Övergången
Går barbent nu
gjort det i en vecka
ibland lite för kallt
byter mellan vårjackor
då man har så många vårjackor
packar ihop halva min garderob i tygpåsar
känns som en lättnad
en klädhög börjar inne i skåpet
fortsätter ner på golvet som en rutschkana
bredvid sängens fotända
mina fötter landar på den högen varje morgon
Komma hem
Den första gången vi är i Helsingfors 2019
bär vi 4 tunga väskor var
fyllda med stekpannor i gjutjärn, vinflaskor, böcker, julklappar, kamerautrustning
genom folkmassor
in på smockfull 16:30 spårvagn
axlarna värker och kroppen dunkar
andas så hackigt
pappa bad oss ta taxi hem
den sista biten är tyngst
att få upp väskorna för trapporna
när dörren stängs bakom oss
släpper vi väskorna i hallen
plogar igenom tvätthögarna
julpyntet vi inte hann med
skohögen jag panikartat
rotade igenom innan vi for
slänger av jackan på kökssoffan
skorna på väg in i sovrummet
och då är vi hemma
Där börjar mitt år på riktigt
städar hela kvällen
Lars inspekterar växterna
bekymmersamt
de hade saknat han
tvättar åtta tvättar
diskar bort
plockar saker o kläder
donar i varsitt rum
avpyntar stället
städar bort lukter
bäddar
tänder ljus
sen känns det som
att huvudet är städat igen
då kan vi andas ut
slappna av
Och igen kunna
ligga bakom någons rygg på sin soffa
följa en serie med ena ögat
sova på sina vanliga delade hundrasextio
äta sitt bröd och sin juice
vid sin stol vid sitt matbord
med sin frukostutsikt
hitta sin tandborste på första försöket
på sin vanliga plats om morgnarna
gå kvällspromenaden
den vanliga rutten
välja kläder ur skåp
istället för väska
breda ut sig med sina saker
och hitta plats för det nya
testa det nya
Framför allt laga mat igen
I eget kök
äta ur eget porslin
Allt det, är att komma hem
kul att vara borta
skönt att komma hem
Jag kommer minnas men inte förstå
Vi vadar runt i vattnet på villagrannarnas bakgård och det känns ljumt. Familjen sitter på terassen och dricker kaffe. Vi hör ljuden av dem i bakgrunden. Går tillbaka efter en liten stund. Små myror kryper över mina tår i tofflorna.
Jag flyter runt i badtunnan. Behöver sitta på kanten ibland när det blir för varmt. Packar sedan ihop alla plagg jag använt och inte använt i en gul kånken. Vi kör hem båten och fortsätter med bil.
Det är en solig eftermiddag. Jag byter kläder i bilen, Lasse kör. Väljer den svarta klänningen som luktar mest rent och slänger på en jeansjacka. De vinkar åt mig från gården och jag ansluter mig till festen.
Vi grillar och jag stöter handen på någonting vasst och blöder i lavoaren i några skrämmande minutrar. Vi blandar sangria, tar roliga bilder och har det skojj. Jag ringer och väcker Lasse några timmar efter midnatt som hämtar mig och så far vi vidare till villan. Kör båt i sommarnatten.
Är ensam i Helsingfors några dagar. Har saknat vår gata. Rutinerna där. Ringer en massa samtal. Pratar finska och engelska. Går på ett möte. Träffar en kompis. Går på visningar. Släcker en eld i vårt kök. Cyklar och går. Har det bra. Tänker att Helsingfors är så mycket mer hektiskt än Österbotten men på samma gång så mycket lugnare. Kanske är det själen som blir lite lugnare.
Efter bara några enstaka men väldigt effektiva dygn far jag tillbaka till Öbotten.
Åker båt, nakenbadar, ligger i kökssoffa. Vaknar rätt tidigt varje dag och det känns skönt att jag inte slänger bort sommaren. Hoppar på studsmatta. Mår illa en dag. Har en förkylning som går på sparlåga hela tiden men aldrig tar fart.
Packar fyra stickade tröjor för att sedan använda den enda kortärmade jag hade med
Stiger upp 6:00 några dagar i rad. Njuter av morgonljuset. Jobbar lite. Gillar de jämna rutinerna och tiderna. Njuter av egentiden i min bil påväg hemifrån och hem.
Packar ihop mitt porslin som stått i bokhyllan några år. Snurrar skivor i skivspelaren. Lyssnar från mitt rum och måste stiga upp och svänga skivorna nu som då.
Vädret skiftar lite. Det är södernvärme på bakgården. En annan dag åskar det över mig när jag springer till bilen. Jag vill hoppa runt i pölarna men är också för rädd. Torkar min blöta telefon på jeansklänningen.
Bäddar ner min kisse i cykelkorgen och far på en tur. Vi har gjort det några gånger förr men inte på länge. Hon trycker ansiktet i tröjan. Jag håller ena handen om henne för att minska hennes rädsla. Ångrar ett tag att jag tog med henne då hennes hjärta dunkar så hårt men cykelturen är inte lång så det går bra sen.
Vi kommer fram och umgås med fammo en stund. Hon frågar efter Lasse och jag säger att vi snart ska tillbaka till Helsingfors och visar bilder från den senaste tiden.
Spenderar en eftermiddag med Jessica. Pratar om jobb och skola och hösten och annat. Skrattar och skämtar. Det är en riktigt bra eftermiddag.
Samma kväll hjälper jag och pappa en bortsprungen katt hitta hem och sedan cyklar jag iväg på fest till en lägenhet jag cyklat och åkt förbi hela min lågstadietid. Det regnar emellanåt på terassen men vi stannar kvar. Vi har det roligt och jag mår bra i sällskapet. Några sitter under paraplyn. Vi trycker oss mot väggen och låter regndropparna röra våra ben.
Nästa dag har min förkylning slagit ut ordentligt. Ingen är hemma och jag sover hela dagen. Lasse kommer på eftermiddagen och väcker mig. Det är några dygn sedan vi sågs senast. Ser på honom förvirrat och säger heeeeej!
Lördagen spender jag med att ligga på stranden i flera timmar bredvid Hanna. Vi simmar och det känns verkligen som att vi fångar sommaren. Samma eftermiddag blir jag bjuden på mat och kollar fotis med Jenni och Sebastian. Därifrån kör jag sedan hem. Hannas och mitt häng fortsätter med vin, musik och dans i köket.
Mera festsällskap anländer och vi cyklar till stan. Egentligen får jag skjuts på min egen cykel. Solen bländar oss och jag lämnar jackan hemma. Den behövs inte.
Vi har en bra kväll ute och träffar upp mer kompisar på plats. Jag tänker att vi valde en bra kväll att fara ut och dansa. Några bekanta ansikten på plats, men inte för många. Några roliga diskussioner med gamla kompisar, men inte för många. Jag mister mina solglasögon och Hanna letar efter dem som om det vore hennes egna. Jag tycker så mycket om henne för det.
Nästa morgon ska jag köra bil så jag cyklar hem tidigare än de andra. Lovar Hanna att skicka när jag är hemma. Cykelturen går på åtta minuter. Det är rekord.
Efter två timmar i bil och lite stress sitter vi på tåget. Det är ett tag sedan vi åkt tillsammans och det är så skönt att göra det igen. Det är också skönt att komma tillbaka till Helsingfors.
Vi går runt på stan och kollar in uppståndelsen kring presidenternas möte.
Går sedan hem och kollar livesändningen därifrån. Hör ljud från stan genom fönstret. Ser en helikopter flyga av och an.
Det är värmebölja i Helsingfors och inga kläder är tillräckligt svala. Varje gång vi är hem via byter jag.
Vi sover med fönstren uppe och inser vad vi inte saknat när vi varit i Österbotten: trafikljuden.
"Det här kommer se härligt ut på bloggen men egentligen var det en stressig tiominuters frukost påväg någon annanstans" Säger Lasse när jag tar den här bilden.
Vi går vidare och Lasse får se vårt nya hem för första gången.
En morgon cyklar vi några kilometer och går sedan 14 tusen steg. Min rygg börjar smärta redan på förmiddagen och det förvärras hela tiden. Är van vid ryggvärk men inte sådan.
De kommande fyra dagarna går vi lika mycket, någon dag står mätaren på 20 tusen. Det är mycket vi vill få gjort. Det är mycket vi vill göra. Vi har båda semester och det är så skönt att äntligen få njuta av sommaren tillsammans. Men jag känner mig som en gammal tant som inte kan böja sig ner för att lägga på skor och andra annars lätta saker.
Vi går på nya gator och lär känna nya kvarter. Helsingfors blomstrar och är så fint på sommaren. Folk klär sig i fina kläder. Vi dricker öl.
Vi firar. En champagnekork flyger i taket. Det är fullt med sand på vårt badrumsgolv. Att sova med täcke är en omöjlighet. Jag dinglar med fötterna untanför fönstrena. Sjunger ut i natten och hoppas inte människorna med öppna fönster väcks.
Solnedgångarna varierar från rosa och orange. Jag vill att den här veckan ska gå i repris många gånger om. Jag kommer sakna de här veckorna i vinter, det vet jag. Jag kommer inte minnas ryggsmärtorna, tröttheten och det tunga. Jag kommer minnas ljuset, lättsamheten och semestern. Jag kommer minnas men inte kunna förstå värmen.
Jag kommer minnas hur vi satt i fönsterbrädet och sa "idag är det ganska kalllt, det är 23". Men jag kommer inte förstå.
Inflyttningsfest och aprilhimlen
Nu ska ni få en genomgång av min senaste fredag. Vad jag sysslat med.
Vi tar det från början.
Igårmorse befann jag mig på Soc&Kom för lite feedback. Efter det for jag hem en sväng, vilade mitt huvud horisontellt ett slag, böt jacka och begav mig för att gå på stan en stund. Hade tydligen på mig mitt snorallvarliga ansikte, men var solig i sinne trots det.
Dräglade lite över Marimekkos vårkläder. Tog lite dethärönskarjagmig-bilder och gick inte därifrån förrän jag hade rört och känt på hela sortimentet.
Kände mig väldigt vårig i min outfit. Denna dag var det även årlig premiär för min jeansjacka. I den har jag sett Håkan Hellström, varit genomblöt i otroligt översvämningsregn och cyklat i Sverige.. bland annat.
Efter att ha testat lite kläder köpte jag en glass och satte mig vid trappan nära Stockman och betraktade en himla massa människor strömma in dit. Satt och lyssnade på vårig Maggio-musik, lutade mig bakåt och blundande. Hade även på mig mina 10-minuter-sedan-köpta-solglasögon. Fint var det, fint som snus.
Messade lite.. "Nu har jag ätit upp den här glassen *bild* och är sysslolös, kom!"...och inom kort fick jag sällskap. Beredde oss på folkmassa och gick in till Stockman för att, en av oss - testa skjortor, den andra av oss - agera smakråd.
Sedan bar det av hemåt. Mamma och pappa fick via facetime se lite modevisning på inköpen vi hittat och påminde oss sedan om att vi skulle skynda oss för att hinna på fest. Märker att man är mycket mindre jäktad när man ska på något nu kvällstid när det är ljust ute så länge. Innan man hinner säga "fredagsmys" så är klockan 7. Här hade värken i mitt huvud förflyttat sig ner till halsen.
Till sist blev vi klara, om än lite sena. Skyndade oss efter lite drink-ingredienser och for sedan vidare. Förundrade mig över hur ljust och fint och vårigt och aprilligt det var ute. Så ljuvligt. Känner typ - vi gjorde det! vi tog oss igenom ännu en seg och gravsvart vinter! heej aprilhimlen!
"Snälla snälla ta bild på min outfit"
"Wihuuiuuiuuu"
"Okej nu e de bra! Okej okej! Int sådär många va!"
Sedan kom vi fram.
"Hääj!
Grattis!
Tack fö att vi fick kom!
Nee va mysit kök!
Va fin utsikt!
Nåmen häeej!
Å heej!
Hu ere?
Jo vi e liiti fökyld!"
Hängde i kök. Satt i min favoritfamn vid bordet. Drack färgglada drinkar. Hängde med sänggänget större delen av tiden och hade det väldigt behagligt och bra.
Tog en bild åt mamma.
"Släktträff!"
Så självklart och ljuvligt att efter så många år hänga tillsammans på samma fester.
Sedan for de flesta ut och dansa. Vi förkylda och trötta satte oss på en bar och sjöng lite kraxig karaoke. Kvällen avslutade vi med att sjunga Bohemian Rhapsody flerstämmigt med bakgrunds- och förgrundsdansare. Så tokigt och roligt och kul.
Solen lyser in igen, det känns som september
Tänkte publicera det här inlägget igår men sedan började min bråkmakare till dator bråka med mig och då kastade jag ut den genom fönstret. Nästan. Turligt nog var Lasse hemma och räddade mig från min frustration och datorn från en säker död. För att vända vår fredag la vi datorproblemen på is, gick och handlade och hälsade på Jenna på vägen. Vi blandade sedan drinkar, kollade tre filmer och vaknade imorse av att morgonsolen lyste in genom de höga fönstrena. Idag ska mina ögonproblem tas itu med och sedan är det dags för 2-års kalas följt på mera festligheter.