Ny vardag och glada kvällar på Augustiner bräu

Skrivet av Anna Betlehem 01.03.2020 | 0 Kommentarer

Det har varit en väldigt hektisk och händelserik månad, februari. Nu när jag skriver igenom händelserna, alla resor är det lite svårt att placera allting i någon slags tidsordning, eller jag måste verkligen tänka efter. Vanligtvis har jag så mycket tid att stanna upp, reflektera och gå igenom minneskort mellan händelser, men nu har det verkligen varit i och ur. I det här inlägget ska jag skriva om en dag för 1,5 vecka sen när jag vaknade upp ensam hemma till sol i köket, och på balkongen.Och i stora växten.Och på vår orkidé som blommat ut, och smutsiga fönsterglaset. Syns alltid bäst i morgonsolen.Om jag har förstått någonting det senaste året så är det att det stora ligger i det lilla. Som de morgnar när solen träffar vår soffa och dansar på väggen ovanför. Det är nog en av mina favoritgrejer i livet just nu.

Att ta det lugnt om morgnarna, dricka kaffe och bara sitta i den där solen är någonting jag kanske lite tar för givet eftersom jag kan göra det så ofta, men på samma gång uppskattar jag det väldigt mycket. "Artists always sleep late" sa en lärare i skolan för någon vecka sedan. Våra lektioner, speciellt i filmkurserna, håller ofta på sent men börjar aldrig tidigt. Jag däremot, fast jag sysslar med konst, sover inte så länge längre. Mår ganska skräp av att göra det, så jag hinner alltid fånga solen i köket vid 8-9.De här bilderna är tagna en tisdag. Lasses andra dag på nytt jobb. Så ovant med allt tomrum. Att inte ha någon att skoja med. Så ovant ännu att stiga upp själv. Ja eller, vaknar alltid med honom vid 6 och pussar honom sömndrucket hejdå när han åker iväg i sin krispiga skjorta, men somnar sen om någon timma och drömmer jättemycket och galet innan jag själv stiger upp. Börjar alltid drömma massvis om jag somnar om vid morgontimmarna, borde skriva ner allting nu när det händer varje dag. Bra inspo-material till manus och grejer. Frukost time. Var aldrig en kaffedrickare förut men har plötsligt blivit, och jag gillar det. Blev så hispig och orolig av det förut men nu är jag vanare. Gillar känslan av att joxa med det på morgonen, och får en sån mysig känsla av uttrycket "kaffi tå" och att sen faktiskt dricka kaffe. Samma kväll skulle vi få finlandsbesök, min kompis Anna skulle komma hit en vecka, och jag hade bäddat färdigt åt henne. Medan kaffet rann genom la jag mig på madrassen en stund, lyssnade på det svaga porlande ljudet. Tycker det är så viktigt att ibland bara göra exakt ingenting. Bara titta, fundera, andas, finnas. Inte alltid hantera väntetid med distraktion. Sen drack jag det på balkongen. Det är inte riktigt balkongfrukostväder ännu men jag nosar lite på det och det närmar sig. Vad härligt det ska bli. Och här skriver jag alltid, också nu - men i mörkret. Klipp till sju timmar senare när jag lagade mat i sällskap av musik och en öl i väntan på Anna från flyget och Lasse från jobbet. På dagen hade jag varit i skolan på nya terminens welcome days och träffat en massa nya kompisar, så huvudet var lite snurrigt av allt som hade hänt på några få timmar. Alla nya skojsiga människor. Skrattiga fransmän, urgulliga tjejer från Mexico, glada typer från Jönköping, förvånande många finskspråkiga och några kära bekanta ansikten från hösten också. Vi har ju haft vinterledigt nu i flera veckor så det var ljuvligt att vara tillbaka.Sen när vi ätit, pratat och andats lite begav vi oss ut i kvällen till Augustiner.Anna & Lasse. Same same but different.Kenneth joinade oss.Var också glad över att se Anna igen.Vårt riktiga stammisställe i Salzburg. Augustiner bräu. Om jag bara får nämna en enda sak som ni måste göra på en Salzburgresa är det att åka hit. Öl som slinker ner superlätt, väldigt äkta österrikisk stämning, och många österrikiska besökare - så känns mera genuint än turistigt. Det är alltså ett kloster där de bryggt öl sedan 1621. De har också köttdiskar och annat småplock ifall man blir hungrig, exempelvis om man kommit hit vid öppning 14:30 och timmarna runnit. Den första gången vi for till Augustiner, också då med finlandsbesök, kom vi in 14:30 och slirade hem vid 21...Och det är enormt. Det finns flera olika salar men vi brukar av en slump alltid hamna i tvåan. Det ryms 900 människor inomhus och 1000 på uteserveringen som jag verkligen är taggad inför när det blir varmt här. Ibland kan de ha livemusik också men det har jag ännu inte upplevt. En halv liter öl kostar 3,50€ och en liter 6,40€.Lasse stannade på en öl innan han hoppade på pedin och skyndade hem för sin skönhetssömn.Trion stannade dock kvar och fortsatte. För ett år sen satt vi på en bar i främre Tölö, skojade på tyska och pratade om hur jag skulle flytta hit om några månader (vilket då kändes otroligt distant) och hur vi skulle resa tillsammans i Tyskland, och nu var det dags. Cirkeln sluten.Sen var det meningen att vi också skulle hemåt, men det tog en stund att säga hejdå åt Kenneth. När man precis kommit in i den där skojsiga gruppdynamiken vill man inte ur den, ens för några timmar. Så vi stod och gapskrattade i femton minuter innan vi drog av plåstret och gick över övergångsstället och vinkade honom godnatt. Nu när jag skriver det här inlägget inser jag en grej, och jag hoppas det inte låter smörigt på något sätt, men....mitt yngre jag skulle vara så stolt över att läsa det här och se hur vuxna Anna har så knasiga, hjärtliga och varma människor runtomkring sig. Allt blev bra. Nästa morgon steg jag upp tidigt och åt en smörgås så tyst jag kunde i köket för att inte väcka nattgästen, och så for jag till skolan någon timme och fixade färdigt några kursanmälningar innan jag med Kenneth i släptåg kom tillbaka hem och vi alla åt lunch. Sen for vi på city tour med skolkompisar och vidare till Augustiner igen, följt av en väldigt glad utekväll med fransmännen. Och morgonen efter det, alltså torsdag är vi på nu, då for vi iväg på vår lilla resa - men det är en annan historia.